Skip to main content

Full text of "Linnés dietetik"

See other formats 


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 






^^ 



K 



r 



Nr. 



* é 




^ 



♦ ^wL 



-I* 



I 



J 






I 




m 



HARVARD 
MEDICAL LIBRARY 




IN THE 



Francis A.Countway 
Li brary of Medicine 



BOSTON 



^ 



I 



INBJUDNING 



TILL 






I UPPSALA DOMKYRKA 

DEN 24 MAJ 1907 
UTFÄRDAD 

AF 

PROMOTOR 
KARL PETRÉN 

MEDICINE DOKTOR, PROFESSOR I PRAKTISK MEDICIN. 



Blfo£:ad skrift: LINNÉS DIETETIK. 



1/ 



-^s-#-^ 



LINNÉS DIETETIK 



PA GRUNDVALEK AK 

DELS HANS EGET ORIGINALUTKAST TILL FÖRELÄSNINGAR: 

LACHESIS NATURALIS Q\]JE TRADIT Dli^TAM 
NATURALEM 

OCH DELS LÄRJUNGEANTECKNINGAR EFTER DESSA HANS 
FÖRELÄSNINGAR: 

COLLEGIUM DITETETICUM 

PA UPPDRAG AF MEDICINSKA FAKULTETEN I UPPSALA 
ORDNAD OCH UTGIFYEN 



A. O. LINDFORS. 



-^•K>2^ 



UPPSALA 1907 

AKADEMISKA BOKTRYCKERIET 
EDV. BERLING. 

Printfid In Swadoi 



HARVARD MEDiCAL UBRARY 

IN THE 

FRANCIS A. COUNTWAY 

UBRARY OF MEDICINE 



T 



r .0. 



Utgifvaeens föeoed. 

Läran om dieten i detta ords vidsträcktare bemärkelse — det 
har som bekant äfven en annan och vanligare, som är inskränkt 
till att omfatta val af födo- och njutningsåmnen — eller hvad 
som nu kallas dietetik och enskild hälsovård, var sedan gammalt 
en ofta och gärna bearbetad del af läkarevetenskapen. Ja äfven 
lekmän t. ex. Luigi Cornaro i Venedig och Heinrich Rantzau i 
Holstein, båda på 1500-talet, hade bearbetat den. Den plägade 
indelas efter de redan i de Hippokratiska skrifterna upptagna s. k. 
»6 res naturales», ett uttryck som snart af något metodikemas 
missförstånd förvanskades till »res non naturales». På 1600-talet 
var Sangtoru arbete Ars de statica medicina det förnämsta, liksom 
på 1700-talet .Friedrich Hopfmanns och Boerhaaves böcker voro det. 

En föregångare i facket inom Sverige och skrifvande på svenskt 
språk hade Linné haft i Nils Sparrman, adlad Palmgrön, lifläkare 
hos drottning Kristina; i sin bok Sundhetzens speghel, tryckt i 
Stockholm år 1642, har han gifvit sina landsmän hvad som då 
ansågs för de bästa sundhetsråd. Så vidt jag kunnat se, citerar 
Linné honom aldrig men väl deremot en annan svensk läkare, 
nämligen Urban Hjärne, som skrifvit om dieten i sina utgifna små- 
skrifter om hälsobrunnar och särskildt om Medevi. 

Under 1800-talet, den exakta naturforskningens tidehvarf, har 
dietetiken fått träda i skuggan för andra mera strängt veten- 
skapliga delar af medicinen, och på sjelfva hälsovårdens område 
fick den en öfvermäktig rival i den allmänna sundhetsvården, sam- 
hällenas hygien. För vår tids människor är därför den enskilda 
hålsoläran ett jämförelsevis främmande och ouppodladt område. 
Det kan dock väl löna sig att företa en vandring ditin vid en så 
erfaren och kunskapsrik förares hand som vår store landsmans. 

Få om ens någon torde ha behandlat dietetiken efter en 

bredare och mera omfattande plan än Linné. Det är verkligen un- 

^^^^^^ derbart, hur han förmått samla och beherska allt detta vetande. 

,^_\. Hans dietlära är en encyklopedi, en kutturhistoria på medicinsk 

CrO Linné, Lachesis I 



basis. Ur de mest skilda lifsområden äro rönen hämtade; han 
följer människan från födelsen, ja från aflelsen, till döden genom 
lifvets skiftande förhållanden, rådande och varnande. Än högstämd 
och hänförd, än djupt allvarlig, än drastiskt skämtsam, alltid varmt 
intresserad visar han henne, hvad valet på hvaije pmikt gäller: 
hälsa eller ohälsa, nytta eller skada, ett långt sundt lif eller en 
brådstörtad ändalykt. Stundom höjer sig framställningen från hvar- 
dagslifvets detaljfrågor till stora allmänna synpunkter och vidrör 
betydande lifs- och tankeproblem. Det är ej förgäfves, som på titel- 
bladet till Lachesis förekommer underrubriken Philosophia humana. 

Med full befogenhet kunde derför Linné, då han på sin ålder- 
dom gjorde upp för sig lifvets debet och credit, fälla om detta sitt 
arbete följande omdöme: »Diaeten har aldrig någon trachterat på 
artigare och solidare sätt än Linnaeus, fast han ej utgifvit något 
derom» *. 

För en sakkunnig nutidsläsare är det mer än lätt att i denna 
Linnés bok upptäcka fel och brister, många och stora till och med. 
Men hur vore annat möjligt i ett 150-årigt medicinskt arbete? En- 
dast sällan, och då blott antydningsvis, har jag ansett det vara 
utgifvarens uppgift att påpeka dylika misstag, de få stå där oan- 
märkta för författarens och tidsuppfattningens räkning. Det stora 
och beundransvärda är, att man kan läsa detta gamla arbete med 
oslappadt intresse och med verklig behållning. Så mycket sundt, 
klokt, träffande och allmänmänskligt finner man der gömdt under 
en originell och pikant stil, att studiet väl lönar mödan. 

Ett kapitel, där Linné alldeles särskildt tycks vara fången i 
sin tids föreställningssätt, är det om Attraktionen, d. v. s. hvad 
vi kalla hudabsorptionen; där är hans lära underlig och hans 
uppfattning om denna funktions betydelse öfverdrifven. 

Flera uppgifter, dem han mottagit från upptäcktsresande, torde 
nog vara osäkra och numera vederlagda. 

I åtskilliga stycken är han långt före sin tid och har med 
sin lära assimilerat andra forskares nya och främmande, ej ännu 
erkända tankar: han känner det lilla parasitdjur, som förorsakar 
skabb; han tror på ett contagium vivum, d. v. s. små mikro- 
skopiska organismer såsom spridare af vissa sjukdomar, af jäsning, 
förruttnelse m. m.; han vet orsaken till att kvamstensarbetame i 



* Se Adam Afzelius, Egenhändiga anteckningar af Carl Linneua om 
sig sjelf, Stockholm 1823, si^. 203. 



111 

Dalarne få lungsot, han erkänner denna sjukdoms smittosamhet 
och varnar mot begagnande af lungsiktigas kläder och bostäder. 

Han bekämpar spritdryckerna kraftigt och vid alla tillfällen, 
en värdig föregångare till Wieselgren och Huss, han förordar växt- 
föda utan att dock vara någon ensidig vegetarian. Han känner 
att i luften finns ett visst för lifvet oumbärligt ämne, utan hvilket 
ljus slockna, plantor och djur dö — Sgheeles lifsluft, eldsluft: syret. 

Vi sågo nyss af Linnés ofvan citerade yttrande, att han aldrig 
blifvit satt i tillfälle utgifva sin dietlära. Att han ämnat och lifligt 
önskat det, därom vittna flera uttalanden, såsom t. ex. »Diaeten 
har jag förökt med så många rön och observationer, att jag 
tviflar, om någon annor gjort deruti större samblingar. Mine 
åhörare, Riksens ungdom, lära det bevittnat; jag tänker dem ut- 
gifva till nationens nöje och nytta» ^. Härmed äro vi inne på den 
ofta omdebatterade frågan angående Linnés förhållande till magister 
F. Westerdahls år 1764 utgifna bok, Underrättelse om helsans 
bevarande, i nya upplagor omtryckt åren 1768 och 1803. I ett 
anonymt förord till sista upplagan heter det, att till grund för 
boken låge Linnés föreläsningar, och att Linné sjelf skrifvit före- 
talet till första upplagan samt genomsett handskriften. Dessa upp- 
gifter låta svårligen förena sig med Linnés eget nyss anförda ytt- 
rande lika litet som med det, han fällt i ett bref till sin vän doktor 
Abraham Bäck i Stockholm af d. *^/ii 1764*: »Den disetetiska 
boken är ingalunda mitt coUegium. Mitt collegium är intet annat 
än experimentale eller bygdt på observationer. Den är icke hos 
oss censurerad, och viste jag ej af förrän hon var tryckt, och äfter 
en sade at det torde vara mitt Collegium, köpte jag ett exemplar, 
men det är icke där åht». 

På flera ställen i boken återfinner man nog Linnés åsikter 
och framställningssätt, men vissa andra kapitel afvika betydligt från 
Collegium diceteticum. Att uppställningen går efter ett snarlikt 
schema, betyder ingenting, ty så gjorde alle dietetiker på den tiden. 
Det var den klassiska grundstommen med sina 6 principia dicetetica 
s. res naturales. Och, hvad som är afgörande, när man nu sett 
Linnés originalmanuskript, måste likheten anses ganska ringa. Det 
förhåller sig antagligen så med Westerdahls bok, att han, som 



* Memorial till Sekreta utskottet, se Th. Fries: Linnés brefvexling, I. 
(1907), s. 34. 

* Se Otto Hjelt: C. v. Linné som läkare, Helsingfors 1877, sid. 137. 



IV 

studerat i Uppsala och sedan som akadeniiråntmästare alltjämt 
vistades där, ofta åhört Linnés kollegier, intresserat sig för ämnet 
och dels ur sina anteckningar dels ur andra tryckta skrifter kom- 
pilerat sitt arbete. Man bör också observera, att först långt efter 
Linnés död påståendet om medarbetarskap af deil store lärde 
framkommit. 

Enligt Uppsala universitets praelectionskataloger föreläste Linné 
under sin professorstid offentligt ej mindre än åtta gånger öfver 
dietläran; och när man tänker på, hur många ämnen som voro 
förlagda till hans professur, samt vidare på att hvarje dietkurs 
räckte 2—3 terminer, så inser man, att han bland de rent medi- 
cinska ämnena med förkärlek sysslade med detta liksom med 
Materia medica. Dessa kollegier höllos åren 1742 — 43, 48—49, 
52—53, 55—56, 59—60, 63—64, 67-68 och 1771-72. Om 
han äfven hållit privata kollegier i ämnet, är mig ej bekant*. 

Sedan kom år 1774 det ödesdigra slaganfallet, hvarifrån Liimé 
aldrig hämtade sig till arbetsduglig helsa, och man läser med 
vemod det för de närmaste åren i föreläsningskatalogen insatta pro- 
forma-meddelandet: »Carolus von Linné . . . aut ipse aut per 
filium . . . Diaetam praeterito semestri inceptam V. D. mensibus 
hibemis ad finem perducet in auditorio Gustaviano horaX». Den 
10 januari 1778 slocknade den sedan länge endast svagt flämtande 
lifslågan. 

Föreläsningarna om dieten voro mycket populära, ett audi- 
torium af trehundra personer var ej ovanligt, akademici af alla 
fakulteter befolkade hörsalen. En lärjunge, doktor S. A. Hedin, har 
vittnat härom på följande sätt: »talade han åter om Disetens före- 
skrifter, lät han ofta sina lärjungar skratta öfverljudt vid mål- 
ningen af modets dåraktiga nycker och under ett lätt och be- 
hageligt skämt bibringade han de nyttigaste lårdomar rörande 
hälsans skötsel och bibehållande». 

Hvad nu beträffar frågan om utgifvandet af Linnés dietlära, 
så är dess förhistoria denna. De handskrifna lärjungeanteckning- 
ama förelågo ju i stort antal, men man visste, att därjämte funnos 
ett par originalmanuskript om dieten i Linneean Society's samlingar 
i London, dels ett kort, häftadt utkast, författadt af Linné som 



' Möjligen kunde härpå tyda, att i ett dietkollegiehäfle, skrifvet af en 
finsk läkare, Toppelius vid namn, och tillhörigt archiater Hjelt, som årtal är 
angifvet 1746. Det kan dock väl äfven vara en felskrifning. 



student och påbörjadt i april år 1734, betitladt Diceta naturalis 
comprehensa och dels en diger portfölj af oordnade lösa blad, 
betitlad Lachesis naturalis, quce tradit Dieetam naturalem. Sven- 
ska läkaresällskapet hade genom ett par utskickade tagit detta 
senare manuskript i betraktande med tanke på dess eventuella 
utgifvande, men de båda kommitterade hade ansett arbetet out- 
förbart och afrådt läkaresällskapet från att försöka det. Medi- 
cinska fakulteten i Uppsala, som ju var närmast berättigad eller 
skyldig att söka göra något för den stundande Linnéfesten, beslöt 
då hösten 1905 på undertecknads förslag att utgifva Collegium 
diaeteticum helst i förening med originalutkastet, det s. k. Lachesis- 
manuskriptet. Efter åtskilligt parlamenterande och med kraftig hjälp 
af svenske legationssekreteraren i London, herr Harald Bildt, 
som då på förordnande förestod legationen, lyckades det ändtligen 
i december 1905 fakulteten att få till Uppsala universitetsbibliotek 
låna detta manuskript från Linnean Society. 

Ledningen med arbetets utgifvande hade anförtrotts åt under- 
tecknad, då det ju var naturligt, att en läkare härtill behöfdes, 
och ur reservfonden hade en summa af 550 kronor ställts till mitt 
förfogande för arbetshjälp. Ty det visade sig genast, då man 
fick se manuskriptet, att det var ett alldeles särskildt svårtydt 
sådant och som fordrade en ej blott med handskrifter i allmänhet 
utan särskildt med Linnéanska sådana förtrogen tolk. En sådan 
lyckades det mig att finna i fil. dr. B. Swederus, som genast började 
sitt läsnings- och renskrifningsarbete. När sättningen skulle börja, 
måste hela texten, afdelning efter afdelning, ånyo kritiskt genomgås, 
smärre ändringar vidtagas, utelämnade ställen söka tolkas och 
ifyllas och noggrann korrektur läsas. 

Detta korrektur-arbete har för svenskans vidkommande utförts 
af v. bibliotekarien dr. Aksel Andersson. Latinet i manuskriptet har 
jag sjelf så godt jag förmått kontraläst, och docenten H. Sjögren har 
välvilligt ställt sin sakkunskap till mitt förfogande vid latinska 
textsvårigheter. Vid de aldra värsta och omöjligaste ställena har 
jag vändt mig till Linnéforskningens Altmeister, prof Th. Fries, 
som med aldrig svikande tålamod och välvilja bringat hjälp i 
trångmålen. För öfrigt ha halfva bibliotekspersonalen och åtskilliga 
kolleger inom medicinska fakulteten och stora konsistoriet i en- 
staka fall, hvar inom sin specialitet, bistått mig i mitt letande efter 
ord- eller sakförklaringar. Tack vare denna stora stab af frivilliga 



VI 

medarbetare har det oerhördt svåra arbetet någorlunda kunnat 
genomföras. Det skulle vara i Linnés eget Uppsala, som detta 
var möjligt; jag tror ej det hade gått för sig på någon annan plats. 
Emellertid är boken ej ett fullständigt återgifvande af Linnés 
Lachesis, Manuskriptet befinner sig ej i sådant skick, att detta 
kunde ske. Det är snarare att betrakta som ett urval ur texten. 

Manuskriptet utgör för öfrigt en samling af 317 sidor text på 
257 lösa blad i folio. 

I samma portfölj voro inneslutna flera blad, som ej tillhörde 
dieten utan dels Oenera morborum, dels Nemesis divina och slutligen 
Oeconomia botanica. Manuskriptet hade tydligen så tillkommit, att 
till en tidig — antagligen från 1742 eller 1743 stammande text — 
så småningom under årens lopp, och allt eftersom nya kurser bör- 
jats, tillfogats senare anteckningar, ifyllningar, ändringar. De ha 
skrifvits kors och tvärs, i margen eller hvar det var plats. Många 
blad äro föga varierade kopior öfver samma kapitel. Stilen är 
Linnés vanliga fina, petiga, gnatiga, svårlästa utan prickar öfver i 
och utan streck öfver ^, ofta bleknad eller utplånad och på många 
ställen oläslig. Redan häraf måste återgifvandet af originaltexten 
bli i viss mån endast fragmentariskt, men värre är, att i Lachesis- 
manuskriptet äro stora luckor, så t. ex. saknas hela den stora 
afdelningen om dfyckerna, och i den om maten finnes endast en 
liten inledning samt kapitlet om luxus. Möjligen torde de kunna åter- 
finnas instuckna i någon annan portfölj i Linnean Societys bibliotek, 
men dertill fordras en sakkunnig svensk forskares öga. 

Så mycket nödvändigare var det, att lärjungeanteckningarna 
från Collegia dicetetica togos med, sofrades och bearbetades, så att 
luckorna i Lachesis nödtorftigt kunde kompletteras. Ett femtiotal 
sådana afskrifter samlades till Uppsala-biblioteket ; sjelf ägde det 
tretton bland dessa, af de öfriga tillhörde 7 Vetenskaps-Akademien, 
4 Karolinska Institutet, 4 Svenska läkaresällskapet, samt vidare en- 
staka exemplar stifts- och skolbiblioteken i Linköping, Strängnäs, 
Växiö, Västerås och Kalmar, skolbiblioteket i Örebro, det på Frösön, 
Västmanland-Dala Nation, Linnés Hammarby, Petersburgs kej- 
serliga bibliotek och archiater O. Hjelt i Finland. Bland dessa 
utvaldes några af de bäst skrifna och stammande från olika tids- 
perioder nämligen Nordenlinds från 1742—43 (Upps.) Ekelunds från 
1748—49 (Upps.) Nyréns från 1750-talet (Link.) samt Bjurströms 
och Bergmans (Vet:s-Akad.) från 71 — 72. Ekelunds lades som 



VII 

hufvudsakligt underlag, hvarpå tillfogades ett och annat från de 
andra. Liksom alla koUegianteckningar äro de fulla af missförstånd 
och fel och måste kritiskt bearbetas. Uttryck sådana som »Jesuiter» 
i. st. f. Hussiter, namn som »Qvatter Falegius» i. st. f. Walter 
Raleigh äro exempel på åhörarnes misstag. Men i jämförelse med 
La^hesis-iolknmgeu var detta arbete en bai*nlek. På lämpliga 
stallen ha rådfrågats några tryckta arbeten af Linné, särskildt de 
afhandlingar som ha dietiskt innehåll. 

Själfva titeln i originalmanuskriptet, Lachesis naturalis quts 
tradit dieetam naturalem, föreföll underlig och svårtydd. Efter något 
funderande kom jag dock till den åsikten, att Lachesis, en af de 
tre ödesgudinnornas namn, här stod i lätt öfverförd betydelse af 
skickelser i allmänhet. Linné hade särskildt i yngre åren en stor 
benägenhet för allegoriska benämningar hämtade ur den antika 
mytologien. Exempel härpå äro snart funna: Flora lapponica, 
Fauna suecica, Pluto suecicus, Pan suecus, Najades suecic(e, 
Vulcanus decimasticus, pinguis Minerva, fervida et matura 
Venus, Ädonis stenbrohultensis. Ja, till och med namnet Lachesis 
lapponica förekommer som titel på hans dagbok öfver öden och 
äfventyr under Lapplandsresan. 

I analogi härmed skulle då dietlärans titel på fri svenska kunna 
återgifvas ungefär så: »De naturliga skickelserna, som inskärpa 
hos oss ett naturenligt lefnadssätt» eller »Naturlagen, som lär oss 
en sund lifsordning». 

Språket i Lachesis är blandadt, latin och svenska om hvart- 
annat; latinet har varit det egentligen afsedda, men när ej tanken 
fort nog fann det lärda skråets språkform, tillgreps modersmålet. 
Midt i en latinsk fras kommer ett eller par svenska ord och tvärtom. 
Hvilka ytterligare tolkningssvårigheter detta skulle medföra, ligger 
i öppen dag, helst som svenskans ordförråd ofta togs ur bygdemålens 
förrådskammare. Hur länge 4 — 5 personer brydde sina hjärnor, 
innan de två orden »Staphans skiede» (kappridning på Staffans- 
dagen) utreddes, vill jag helst inte tala om. Och sådana gisse- 
gåtor vimlar det af i iacAmÄ-manuskriptet. 

Hvad Linnés latin beträffar, så tyckes det mig vara vida bättre 
än sitt rykte, »Svartbäckslatinet» lär det ju skämtsamt ha kallats 
af Ihre; det är säkerligen ej klassiskt, men lifligt och fyndigt skild- 
rande — en naturforskares nydanande renaissancelatin. Se t. ex. 
skildringame af vårlif och vårjubel nere på sid. 58 samt af en 



vill 

blyg gosse på sid. 81. Hans svenska — Linnés intressanta, naiva, 
rättframma svenska — ger den förståendefulle läsaren ju äfven här 
i dietläran njutningsrika stunder (se t. ex. beskrifningen öfver 
vinterkölden på sidan 74), men den har naturligtvis, sporadisk som 
den är, ej det tillfälle att utveckla sin orginalitet som t. ex. i 
resebeskrifningaraa eller i en del andra smärre svenska arbeten 
och tal, t. ex. i Delicics Naturte, i Märkvärdigheter om inseJc-- 
terna eller i föredraget Tanckar om grunderna till oeconomien^ 
eller i inledningen till Systema natur<B o. s. v. 

Linnés enkla, liffuUa och målande prosastil står för vår tids 
uppfattning såsom ett härligt monument på sund natur och origi- 
nalitet midt bland frihetstidens galliska förkonstling. Endast Sven 
Lagerbring torde bland hans samtida häri kunna jämföras med 
honom inom prosan, hksom Bellman inom poesien. 

Till sist ett ord om notemas natur och de principer, jag vid 
deras uppgörande följt. Större delen af de botaniska och zoolo- 
giska anmärkningarna är mig godhetsfullt meddelad af doktor 
SwEDERUs. Hvad de biografiska, bibliografiska, historiska och kultur- 
historiska noterna och hänvisningarna beträffar, så har jag följt 
regeln att skrifva kort och öfverlåtit åt läsaren att, om han vill, 
sjelf ur hänvisningame föra undersökningen vidare. Utförliga, sär- 
skildt kritiska, noter har jag hvarken haft tid eller lust att ut- 
arbeta. I allmänhet får hvarje författare, som omnämnes, en kort 
antydande och hänvisande not. Mången kan tycka dessa uppgifter 
onödiga vid välbekanta namn, men jag har trott, att en så pass 
populär framställning, som Linnés dietlära är, kan finna läsare 
inom många olika bildningskretsar, så att hvad som är kändt för 
en, t. ex. en läkare, kan vara obekant för en annan, t. ex. en 
historiker, filolog eller präst, och tvärtom. 

Under hänvisande på uppgiftens stora vanskligheter ber jag om 
öfverseende med det i mångt och mycket bristfälliga utförandet, 
glad i alla fall, att ändtligen Linnés dietlära kommit ut. Att detta 
blifvit möjligt, beror på den goda vilja att hjälpa och det upp- 
offrande intresse, som öfverallt kommit mig till mötes, hvarhelst 
jag sökt arbete, råd och bistånd till företaget Mitt sista och 
djupast tonande ord blir alltså ett tack till alla vänner af och med- 
arbetare i företaget. 

Uppsala i April 1907. 

A. O. Lindfors. 



f!^ 





f 






V 



1 K 



.4 






CAROLI llMMl 

MED. & BOTAN. PROFESS. UPSAL. 

LACHESIS NATURALIS 

QUjE tradit 

DliETAM NATURALEM 

INNIXAM 

OBSERVATIONIBUS ET EXPERIMENTIS 

DESUMPTIS 
EX 

HISTORUS, CASIBUS, OBSERVATIONIBUS, 

POPULIS, ITINERIBUS, PHYSIOLOGIA, THERAPIA, 

PHYSICA, ZOOLOGIA 

UBI OMNES DEMONSTRATIONES 
INNITUNTUR OBSERVATIONIBUS. 

[Sigill, en Linnearanka med omskrift: Tantds Amor (Yorum] 

PHILOSOPHIA HUMANA. 

NOSCE TE IPSUM. 

M 



I. 

PROLEGOMENA. 

Sanitas. 

Integra, cui nulla functio corporis persentitur. 

Signa: Corpus agile. Respiratio libera. Facies nitida. 

Galor universalis. Pulsus magnus aequalis. 

Somnus placidus. Mens tranquilla. 

Prsetiuni: Omne prsetium excedit. 

Groesus hydropicus permutaret omne suum aurum sanitate 
Alex. Mag. phthisicus > » » imperium > 

Salomon calculosus » [omnem suam] sapientiam > 

Ergo Groeso ditior, Alexandro potentior, Salomone sapientior. 
Felicitas: sola sanitate distinguuntur felices ab infelicibus. 

^ål)an åt alt; alt dr aU intet tl^cr intet ar l^älfan. 
Äongl. mad^t oå) gunft oå) lonft dro intet mot l^dlfan. 
SBifcr ^on, falare roafjl frögb. Stiernhielm. 

Sngen riibom dr att lifnanbeé mot en l^elbregban fro^)^). 

Syrach XXX: 16. 

Slit I)n)ab »i dge i »erlben dr lo^j^jerie, utan l^dlfan. 
©iulc beflagar, att be friffe ej »etta aestimera l^dlfan. 
Reconvalescentes få ^iertel[igcn] glabc, at be få fmafa l^dlfan* 

Du Hagar big ol^rfelig fåfdngt; bet går tt)d^L ®nb gif o^ 
I)dlfan. 
55u ffattar anbra Iprfelige i j^racft, macft, rtlebom. 
^ar bu mfan, dger bu bet, fom dr långt ^ogre. 

Sngen gldbje utan ^dljan. 
3)en fattige glab, ler, firattar, bå ben rife puftar. 
Unberligt at @ub funna gjort be fattige Ipdeligare. 



Lachesis naturalis. 
Votum optimum: salve, vale. 

l^cn, fem frtftcr är od) funb, ma för fdban gdfwa 
:8öja ^tertan, l^ocj od^ munb, Jpenran ttU att lofwa, 
gdtt* wdrbctt wdnbaö vcpp i>å) neb; Idtt ^å contrairt od^ mib^ 

riij. Vincenda est omnis fortuna ferendo. @ub gif og 

bara l^dlfan, bet gdr wd^l. 
?TOga ben friffe men fattige tiggaren, fom dtcr watn od^ bröb, 

meb mer fmaf dn ^erren delicias, cm \)m xoxU bpta mcb ben 

rife i odontalgie, colica, calciilo, podagra. 



1. Syrach XXX: 14. Jl^et dr bdttre, at en dr fattig oc^ t^er meb 

^elbregba ed) friff, dn rif cå) ofunb. 
» XXX: 16. 3ngen rifebom dr lifnanbee wib en l^elbrcgba 
frcpp, vå) ingen gldbje lif unb ^icrtanö gldbic. 

2. OvENUs*. Nolumus et volumus producere tempora vitse, 

Nolumus a nobis, volumus a medico. 

3. Ramazz^. Princ. valet. Sanitate sola felices a miseris distin- 

gvuntur. 

4. O mi prijeteritos referat si Jupiter annos. [Verg.] 

5. STiEaNHiELM. .pdlum dr alt; alt dr alö intet, t^cr intet dr l^dlfan. 

6. HoFFMANN. 306. Quemadmodum sanitas omnium rerum pretium 

excedit omnisque felicitatis fundamentum est, ita scientia 
vita? ac sanitatis tuendae omnium nobilissima omnibusque 
hominibus commendatissima esse debet*. 

7. Lancis. Mört suhit. 145.*^ Frustra prseservandi rationes a 

subito interitu ille foris quserit, qui domi sprevit diaetam. 
Cetera medicinse principia interdum fallunt, unum nuUo 

' = Lät. 

* Trol. John Owen, engelsk epigrain-förf:e på l(KX)-talet. 

* Bernh. Ramazzini, 1613—1714, prof. i Modena. De principum valetu- 
dine tuenda. Påla v. 1711. 

* Medicina rationalis systematica. Halae 1740, I, s. 99. 

* Giov. Maria Lancisi, 1054— 1720, paflig lifmedicus i Rom. Demortibus 
subitaneia libr. II. Roma 1707. 



Prolegomena. 5 

unquam tempore fefellisse comperlmus, rectum scilicet vit® 
regimen ac tranquillum animum, iis eniin duobus axibus 
omnis praeservatio circumagitur. 

8. Plin.^ Maxima pars hominum voluptatibus fruuntur et vivunt 

aliena fiducia, ita vitae curam aliorum operae esse credimus, 
medicis provisum esse pro nobis. 

9. SBtj ftalfma alttb [ffaba ^dlfan] utan at mtta dUer mena något 

bdrmeb. 

10. SBtj hxx) c^ ej om ^dlfan, förn m\ mtftät ^enne. 

1 1 . 3öij dre ^elt Idrbe oå) wet ej af, att bet dr en Scientia philosopho 

digna, f)imlfen medici tradera ^elt superficielt*. 



Vita. 

Via ad mortem. 

Viam longiorem ad mortem [male] judicamus praestare. Magni 

aestimamus mori tardius. Amabilissima omnium, chara 

brutis. 

Nullum animal ad vitam prodit sine metu mortis. 
Quotidie morimur; quavis hora demitur vitae pars. Magna 

pars mortis jam praeteriit; quidquid retro est mors tenet. 
Vita infiniti temporis nullam partem occupat. 
Senectus quod vocatur, pauci sunt circuitus annorum. 
Agunt suum opus fata, nobis sensim sensum nostree necis auferunt, 

quoque facilius obrepat mors, sub ipso vitae nomine lätet. 

Incrementa ipsa damna sunt. Infantem in se pueritia 

convertit, pueritiam pubertas, juventutem senectus aufert. 
Ex eo die, quo primum lucem vidimus, iter mortis ingressi 

sumus. 
Viam longiorem ad mortem male judicamus praestare. 
iEtates incredibili velocitate volvuntur. 



* Caius Plinius, (23—79 e. K.), den bekante romerske naturhistorikern. 
^ Åtskilligt här svårläst och ej medtaget. 



6 Lachesis naturalis. 

Natura ubique in finetn sui properat; ad originem rerum 
parce utitur viribus, dispensat se incrementis fallacibus, 
subito ad ruinam toto impetu venit. 

Pusilla res est hominis vita. Nihil tam exiguum, quod 

non in pemiciem satis valeat. 
Intelligarnus fliixa nostra corpora, non magna molitione 

perdenda. 
Nihil homine imbecillius terra alit. Homer. 
Nulli vita fragilior; nulli tot morbi, tot curaB, tot pericula. 
Totum hunc quem vides populum quousque cogitas esse ; 

cito natura revocabit et condet. 

Miseria. Tota vita flebilis est; urgebunt nova incommoda, prius- 

quam veteribus satisfecerit. 
Nihil est tam fallax, quam vita humana; nihil tam insi- 

diosum. Non, mehercle, quisquam accepisset, nisi dare- 

tur insciis. 
In hac vita Bella, Pestes, incendia, latrocinia, fures, ve- 

nena, naufragia, Tyranni, vectigalia, Morbi, laesiones, 

coeli intemperies, chaiissimorum acerba desideria, ser- 

vitus, Hbidines, invidia?, omnes hostes; Bella oranium 

in omnes; Homini plurima ex homine mala. Lacryma? 

nobis deerint antequam causaB dolendi. 
Ergo perpende quid velis, ut in mundum venias, per eam 

eas. Nulli contigit impune nasci. 
Quanta cura infans geritur, paritur, lactitur, enutritur, 

educatur, tamen unum proelium mactat ssepe 20,000 

unico die. 



Abbreviatio. Anima vult diutius residere.'^ Corpus aflfectibus blan- 

diendis abbreviat. 

Set onba, jacj tdfc wille giöra, bet giör jag. Zt) [t^rfc 

mig @ub t mina frafter, tx} jag fidnner en n)tflia, 

fom dr emot mig ftelf. [Paulus.] 

V^oluptas omnis calefaciendo maturat. Motus omnis 

quassando solvit. 
Ut pomum citius maturescat, cadat. Si* corpus ma- 
turescit. Precocia ingenia non maturescunt; be 
___ _ factmobige befttta lanbct. 

' För Sic? 



Prolegomena. 7 

Amor vitae. Est stimulus vitae insitus, nescio ubi haeret. A Deo 

impositus pro conservatione. 
Duplex tendo: Dolor, quem definire ne audel Boerhave. Tensio 
nervorum cerebri. 

Anxietas pressio interna, quam ferre nequeo. Ten- 
sio nervorum cerebelli. 

Ego omisi stimulum per ^!a horse; stulta omnia; non 
curavi vitam. 

Melancholici vim sibi ipsi inferunt. 

Dolor cogit noUe; adeoque undique quaerere auxilium. 

giföjet jag dl[Iar för ©foparenö ffulb. 

Opus creationis, finis gloria Dei; per hominem; ut 
numquam finis vacet. 



MoES. 



DEUM omniscium, omnipotentem, ut in sua majestate viderem, huc 

accessi, qui nec fui, nec ero. 
Nec aliunde animo venit robur, quam a contemplatione Naturae. 
Vixi et quem dederat cursum fortuna peregi. 
Vita nihil est, nisi via ad mortem.* 
Terram cum populis puncti loco ponimus. Minorem portionem- 

aetas nostra, quam partem puncti habel, si tempori compa- 

retur omni. 
Humana omnia brevia et caduca sunt. Vanitas vitaB.^ 
Mors est omnium terribilium terribilissimum. 
Incommoda. 

Vita tota flebilis est, urgent nova incommoda, antequam ve- 

teribus satisfecerimus. 
Adeas Imperantium proelia, imo inter judaeos ipsius Dei [filius]. 

Quot non centena milia uno die, uno ictu abscissa, quorum 

singuli tanto dolore^ cura, labore educati. 
In hoc mundo et vita Tyranni, Vectigalia, Bella, Pestes ... * 



^ Talrika upprepningar, som förut stått under Vita, uteslutas här och 
nedan. 

' Se ofvan under Vita: Miseria. 



8 Lachesis naturalis. 

Necessitas. 

Mors est unde negat redire. 

Vita data est cum exceptione mortis. 

In omnes constitutum est capitale supplicium. 

Quidquid ad summum venit, ad exitum properat. 

Eo ibimus, quo omnia veniunt; ad hane legem nati sumus. 

Omnia sternet abducetqve vetustas. 

Rapina rerum omnium est. 

Nil perpetuuin, pauca diurna. 

Nullum animal ad vitam prodit sine metu mortis, sed quid 
stultius timere mortem, cui omnes nascimur, ad qvam om- 
nes reservamur. Quid interest utrum ad mortem jussi eamus, 
an ultronei. Volentem ducunt, nolentem trahunt fata. 

Magnum sumamus animum adversus istam cladem, quae nec 
evitari, nec praevideri potest. 

Certa exspectantur, dubia metuuntur, quandoquidem metus 
sine remedio stultus est, solatii locopono: >Una salus victis 
nullam sperare salutem» ^ Solatium est miseris socios ha- 
bere poenarum. 

Petimus omnes portum navigantes: stultus qui doleat se pri- 
mum attigisse, nec diutius jactari incertis tempestatibus. 

Viam longiorem ad mortem male judicamus praestare; magni 
SBstimamus mori tardius. 

Moriendum est quando? quid tua! mors naturse lex est; ne- 
cesse est mori ubicunque, quandoque. 

Stultissimus omnium, qui fleverit, quod ante 1000 annos non 
vixerat, eeque stultus est, qui flet, quod post annos 1000 
non vivat. 

Pusilla res est hominis vita, hane qui contempserit securus 
videbit maria perturbari, securus adspiciet coeli fulminantis 
minas. 

Nemo nisi suo die moritur. Nihil perdis ex tuo tempore, 
nam quod reliquum est, alienum est. 

Habebit quisque quantum illi dies prima adscripsit. »Trahit 
suum metasque dati pervenit ad aevi.» [Verg.] Fixus cuique 
terminus est. 



* Jfr. Verg. Aen. II: 354. 



Prolegomena. 9 

Vivimus ut immortales, morimur ut mortales. 

Stamus hic damnati ad mortem, brevi omnes truncati. 

Infelices multi nati infelicibus ovis. Puni in cavea nautarum. 

Interim sociis miseris omnem vim inferimus, an sapientes. 
gtjcfcligc at m\ funna glömma »dr frcb, an stulti, dulci fortuna 

ebrii. 
att toij funna Icfa oå) föraefta böbcn, est sapientis. 
Hauriamus pocula vini voluptatum. @if ben »tn, fom föröbaö* 

ffall, at ^an må glömma fit alcnbc, 

Benificium Mortis contra injurias vitae habeo; Malorum om- 

nium remedium est. 
Mors optimum inventum naturae: Calamitates repellit, Lassitu- 

dinem Senis terminat; carcere educit; catenas levat. 
Mors omnium dolorum solutio est, quae nos in illam tranqvilli- 

tatem, in qua, antequam nasceremur, jacuimus, reponit. 
Mors [de] nuUis melius merita, quam de his, ad quos venit, 

antequam vocaretur. 
Infelices omnes permansissent felices, si mors prius accessisset. 
II Chronic. XXXIV: 28. 3ag miH famfa btg tUl bina fdber, att 

tina ögon ej ftola fe t^en oh)da jag öfwer tig fomma låter. 

IV* 

Upsalise in platea Kongsängen mortui plurimi ante 1766 ^. 
Ante obitum nemo beatus. 

Non sumus in ullius potestate, si mors in nostra potestate sit. 
Nihil interest, humum ego mihi, an ipsase mihi imponat; cum 

ista humus tantundem supra me erit. 
Nihil interest quantus meus circa mortem tumulus sit; ipsa 

ubique tantundem sit. 
Nihil itaque interest, utrum me lapis elldat, an monte toto 

premor. 
Cum ad exitum ventum est, omnes in aequo sumus. 
In ter perituros vivimus; impares nascimur; pares morimur. 
DEI manus Fata sunt, e quibus suspensa sunt omnia. 

Fa ti aeterna lex ordinem rerum rotat. Cujus haec prima lex 

est: stare decretis. 



* Kanske: fdr&ba«. 

' Då inträffade en stor eldsvåda i Kungsängsroten i Uppsala. 



10 Lachesis naturalis. 

Fata servant suum cursum irrevocabilem; ex destinato fluunt. 

Fata aguiit suum opus; jus suum peragunt; eunt vi sua; nec 
ulla commoventur prece; nec gratia, nec misericordia flec- 
tuntur. Desine fata Deum flecti sperare precando.^ 

Mors omnes vocat: iratis Diis propitiisve moriendum. 

Debuisses velie, si scires omnia ex decreto Dei fieri. 

Revivixere pauci. NuUus novit quando obdormit. 

JoH. ScoTus*, subtilis scholasticus, servo absente mortuus est, 

sepultus; rediit servus, qui noverat ejus solitos paroxysmos, 

excitavit. Verul.* Vit, 55. 
Antivari*, legatus csBsaris Holmiae, moritur; ejus concubina fric- 

tione, spirituosis, inflatione pulraonura excitavit; vixit 10 

annos. 
Infantes partu suflfocati excitantur insufflatione. 
Sauvagesii suspensus*. 
Anglus tentans suspensionem fune dissecto convaluit: Con- 

fusio sensationis, ignes, tenebrse, colores, deliquia. Verul. 

Vit. 559. 
Belga suspensus a fugientibus Ultrajecti Gallis, dissectus ab 

insequentibus Belgis: Bombi, tenebrae, fulgorationes. Boerh.® 

Ego submersus: susurrus, anxietas, vertigo, tenebrse, deliquia 
1722. 

Creator nos genuit in suum usum. Sag älffar Ufwct för ©faparcnå 
ffulb. Anima vult residere. 
Ut persisteremus, inseruit nobis affectus blandientes: 
1. Libidinis ad procreationem, ne cessaret opus creationis. 
Quae alias tam stulta femina pareret cum periculo vit», 
Quis alias maritus educaret liberos tot curis impensis. 



> Jfr. Verg. Aen. VI: 376. 

* Johannes Duns Scotus, medeltida skolastisk filosof 1274—1308, född i 
Skottland. 

* Francis Baco, lord Verulam. verksam i Oxford, Paris och Köln, förf. 
bl. a. Vita et mortis historia. 

* A. var österrikiskt sändebud åren 1721—63 i Sverige. Jfr. Malmströms 8v. 
pol. hist. del. 3, 2:dra uppl, s. 458 och 495, samt Fryxell: Berätt. ur sv. 
hiat. del. 37, s. 233— 34, äfvensom Schlegel och Klingspor: Ointroduc. sv, adel. 

* Syftar på någon sjukhistoria hos Sauvages, Linnés vän, med. prof. i 
Montpellier. 

« Herman Boerhaave (1668—1738), med. d:r, prof. i Leiden. 



Prolegomena. 



11 



3. 



Paulus : 3ag f iditncr en wiUia, f om dr emot mig fielf. @ub ftprtc 
mig i mina fraftcr. 5)ct onba jag ide wille giöra, bet giör jag. 

Dolor a tensis nervis, quein definire ne audet Boerhaave. 

Anxietas a pressis nervis, quam ferre nequeo, ad evitandam 
destructionein et recuperandam vitani sanam. 

Metus mortis, Melancholici amisso hoc tendine. Ego per 4 
horas; autocheiri^. 



Species. Matura cadit ut pornum maturum ex arbore. O. Celsius-- 
Immatura summo dolore ut Fr. [?) Rudbeck'. 
Lenta facilior exstlnguit deliquio somno, cessante pul- 

Dione, Phthisicos. 
Cita dolore summo aut nullo. Summus dolor nunquam 

longus. 
Inopinata. G^sar interrogatus pridie apud M arcum Lepidum 

coenans. Optima. 
Praevisa duplex dicenda ob metum. 



Agone. Caput fatigatum. Anhelitus frigidus. 

Vultus horridus. Pectus moesle su- 

spirans. 

Tempora cava. Gustus ebulliens. 

Fröns gelida, con- 

tracta, livida. Membra algida. 
Oculi depressi, ca- 

ligantes. Sudor frigidus. 

Obtutus lacrimosus. Ossa debilia. 



Nares acutae. 



Genae labantes. 
Motse malse. 



Vena tremit. 



Arteria fallit. 
Ex[tremilates] rigent. 



Cor pressum. 
Stomachus tur- 
gens. 
Puhnones sin- 

gultienles. 
Manus tre- 

munt. 

Oculi rigent. 
Genua tendun- 

tur. 
Spiritus supre- 

nius super 

ora aberral, 

avolat. 



^ = För egen hand, själfmördare. 

' Olof Celsius d. ä. (1670—1750), polyhistor, orientalist, död som dom- 
prost i Uppsala, den unge Linnés välgörare och faderlige vän. 

' Någon yngre medlem af denna talrika familj; hvilken är nu svårt att 
säga; flera af O. Rudbeck d. t:s barn och barnbarn dogo späda. 



12 



Lachesis naturalis. 



Labra pallentia 

spumantia 
Aures contractae. 
Lingua scabra, 

nigra. 
Vox intercepta. 
Inquleludo. 

Jactilalio. 

Stragilectio. 

Nixus prsetensio. 

Dentium compres- 

sio. 
Vocis deglulatio. 



Media torrent. 
Interna dissolvunt. 



Lab. infer. tremu- 

iatio. 
Memorise confusio. 

Sernionis privatio. 

Sudor frigidus. 

Corporis elongatio. 

Albuginis sublatio. 



Faciei cadaver. 

Linguse con- 
tractio. 

Extrem, refrige- 
ratio. 

Pulmonum an- 
helatio. 

Maxillae infer. 
lapsus. 

Oculorum re- 
supinatio. 

Suspirium pro- 
fundum. 

Mittendi honores, opes, delieiae, divitiae, amici, affines, chara omnia 
absque reditii. Jubetur prosilire in infinitum mare, ubi por- 
tus ante oculos nullus. 

Propinqui ejulant, liberi clamant, aflfines lacrymant, Amici 
conveniunt, vicini consolantur. 

Quid properasse juvat, quid pauca dedisse quieti 
tempora, quid nocte conseruisse diem.' 

Sed tandem eundum est, quo venit Divus et Ancus.* 

Quanti sumus dum cogito, mihi profecto fabula. 

Vos quidem terra et aqua fiatis homines. 3)?enmf!an ntåftc tiD jorb, 
unde desumtus. 
Evolat A^ terra remanet ut cinis. 

> OviD. Am. Ill: 6, 10 f. 
« Jfr. Hor. Carm. IV: 14 f. 
* Tecken för anima. 



Prologomena. 13 



States. 

Ver: Infantia 1—7. Pueritia 7—14. Adolescentia 14—21. 
Aestas: Juventus 21—27. 
Autumnus: Virilitas 28—49. 
[Hiems]: Senectus 49—63. 

Ver. 

Infaiis. Excoriationes. Hiiic sicci teneantur. Scabies^ ob dulces 

humores. Lavatio, farina laterum, matffmiol, Nihilum, Flor. 

Zinc. Sem. Lycopodii. 
Acidum. Absorbentia, Magnesia, R. Rhei. Tormina, ejulatus, 

excreta viridia, febris Jenta, convulsiones. 
Locu.s siccus, ne aphtaB. Syrupus mororum c. oleOy Black '. Sicca 

vestimenta; locus altus. Somnus copiosus, nisi esu[riu]nt. 

Quo propiores origini, eo plura väsa; 

eo molliora extendendo apta; 

eo corpus melius resistit viribus cordis; 

eo breviores, adeoque cordi propiores; 

eo debiliores, ut vix erecti teneantur; 

eo majus encephalum, eo nervi majores; 

eo magis hmnida exhalantia; 

eo magis acidum a laxitate; 

eo magis convulsio a variolis [et] dentitura; 

eo plures cartilagines ; inde flexilitas, cres- 
centia; 

eo debiliores, quia humida praevalent solidis; 

eo magis crescit: vapore, laxitate, brevitate. 
Cibus seepe et parum. 
Masticationes dum dentes primores: panis cum lacte, jusculo, pultes; 

molares: duriora. 
Morbi: excoriatio Achari*. 



^ Scabies användes ofta i st. f. utslag. 
^ = torsk hos barn. 

' Sir RicH. Black, samtida med Sydenham pä 1600-talet. 
* Här syns, att skabbdjuret, »klådmasken», var kändt och att således ordet 
Scabies härofvan haft betyd, af allmänt hudutslag. 



14 Lachesis naturalis. 

PUERITIA. 

Increscens eetas usque in pubertatem 7—14. 

Corpus agilissimum, vix quiescere possunt. Labor frangit praecoci 

senectute. 
Labor interruptus varius absque sudore. 
Somnus suflficiens. 
Studia non laboriosa, minimi judiciosa; non die, unica hora. Pr«e- 

cocia ingenia raro matura. 
Aflfectus, non rivalis, alterationes; inde polypi. Meticulosus, incurius. 
Leetus animus, non torva facies. Jocus, lusus incurius, nil severi. 
Gibus seepe; non fert famen, ut puUi Meleagridum. 
Iterum mox esurit, edit quantum vir, sed partitis vicibus. 
Medicamenta refrigerantia. 
Memoria excellit ©lofor. 

Morbi: Scrophulse, Pediculi, Fluentia capita. Evitantur libero motu. 
Discat prima elementa. 

Adsuescat frigori, cursibus, climati. A teneris adsuescere multum. 
Nobilium pueri vix ferunt flatus; elcnbigc taxlax, Kiärman^ 

Adolescentia. 

14 — 21. Quo crescere desinit. 

Pubes, prseputium dilatatur. Vagina aperitur, menstrua, sororiatio, 

cogitationes venereae, cinere sub doloso flagrat, pudet. 
Haemorrhagia, febres. Qui nimia haemorrhagia, cavent a phthisi. 
Nasutus, inconstans, tetus, jocosus. Subordinatior, benevolus, libe- 

ralis, fidelis. 
Labores et tristitiam fugit. 
Dulcia amat; non vina s. •9'*- 

Venus pessima. Praecoces flores ; flos' vi apertus ante robur. De- 
trahit vires non firmatas; prsecox senectus. 

Lsedit ventriculum, cerebrum, nervös, oculos, leetitiam. 

Tremor digitorum, genuum, anorexia, vertigo. 

Si siphiliticus, stupendus per totam vitam. 

Quamdiu sera Venus veteribus germanis, tamdiu juventus eorum 
inexhausta. Tacitus*. 



» Gustaf KXrrman, borgmästere i Stockholm, finansman och politisk parU- 
gängare under frihetstiden; dålig karaktär; slutade olyckligt Se Lwhés Ne- 
tnesis divina. 

• Tecken för sprit. 

» Jfr. Tag. Oerm. 20. 



Prologomena. 15 

Oeconomi a coitu detinent tauros, eqvos, vaccas, oves. 

Feminse a conceptione vix crescunt; vix alia animalia. 

gått qwinnor ide fd i ottb tin förmågo. Prov. VII: 6—27. 

Adolescentes Holmise deflorati. 

Perit flosse tatis, facies florida, oculi radiantes; insenii[na]tio[?]. 

Si tunc libido, cessat exhausta. 

^wab fom blomftrar bittiba, bor, 

Crescere: quo diutius crescimus, eo fortiores, longffiviores. 

Crescere desinit, ubi sequilibrium solidorum et fluidorum et 

cordis et nervorum. 
In calidis pariunt 12 anno, senes moriuntur 40. 
In Islandia crescunt 24 annos, vivunt 100. 
Feminae breviores staturee, citius maturescunt et pereunt. 
Menstruales anno 17, longsevior ea [quae] 13. 
Arbores citius crescen[te]s minus longsevaB. Salix, Quercus. 
Labore nimio franguntur et evadunt breves. 
-^ inunctus caniculae pygmaeam reddit; aliter oleum amyg- 

dalarum. 
Puer Traje^tinus. 
Holmise dant -^ pueris, ut taceant domi. 

Febris ssepe facit pygmaeos; aliter Cajanus. Stringit fibras, 

dant sapientiores pi^secoces. Stupidi meliores. 
Si exponatur frigori, labori, inedise, studiis marcescit fibris 

rigidis. 
Judicium majus praecox, statura et setate fractus. 
Nobiles sapientes laudantur juvenes. 
Rusticorum pueri legere incipiunt 15 anno, sapientiores 25 

prior[ibus]. 

JUVENTUS. 

21 — 27. Crescere desinit. Barba incipit axillis. Musculosae partes 

stabiliuntur. 
Morbi: tussis cavenda. 
Motus ut stabiliatur solidus. 

Judicium, jam si umquam. Newton nunc aut numquam. 
Luxuriosa setas. Ambition. 
Scientiee mens aut numquam, videbis qualis erit 27 anno. 



16 Lachesis naturalis. 

Si amisit calcaria veneris in adolescentia, frustra. 

Libido calcar ingenii est. Excepto Carolo XII et Rege Borusso. 

Oleum lampadis est genitura. Felix qui servat. 

ViRILIS ÄTAS. 

27— 49^ Nubat. 

Jam vir est. Amat liberos. 

Uxor abortat a coitu. 

a debili viro. 
In oequilibrio cor et väsa. Robustus laboriosus. 
Feminaö corpus mollius, ut possit defendi et foetum locare. 
Menstrua ut ex plethora habeat; viragines non menstruant; delicatio- 

res, minus laboriosae, ut foetus concipiant, pariant, nutriant. 
Diaeta. Impiger ad labores, cibus citra satietatem. 
Labori proportionalis cibus; plus arator quam philosophus. * 

Critici s. Climacterici anni: 

1—7. Infantia. Dentes mutat. 
7—14. Pueritia. Pubescentia. 
14—21. Adolescentia. Crescere desinit. 
21 — 28. Dentes sapienti». 



28-35 
35—42 
42-49. 



Vir. 

Menstrua cessant. 
49— 5G. Canescit. 
56—63. Climactericus magnus. 
63—70 på fiopet. 



Dl^TA. 



1. Conditio corporis. Quod laedit actiones vitales, naturales, 

animales, morbus est. 

2, Pars medicinae, quje bas actiones intelligere docet, Physio- 

logia est. 



* I Kollegieaiiteckn. uppgifves letas vir. något annorlunda. Se äfven nyss 

förut i detta kapitel. 

« Uppgifter saknas om följande åldrar (se Kollegieanteckn.) 

» Denna afdelning är i manuskriptet synnerligen svårläst, hvarför åtskilligt 

måst uteslutas. 



Prolegomena. 17 

3. Qui morbi mutationem in sanitatem ducit, medicus est. 

4. Mutatur a morbis in sanitatem dieeta, medicamentis, chirurgia. 

5. Frustra adhibentur medicamenta, ni dieeta simul. 

6. Diaeta saepe sola curat, nunquam medicina absque hac. 

7. Haec praeservat a morbis, raro medicamenta. 

8. Hbbc perversa destruit; fijnb emot btcetcn ar albrig forlåtelig aU 

belcö. 

9. Heec saepe sola senes reddit longaevos, juvenes decollat. 
10. Diaeta nunquam fallit, sed medicina saepe 

Diaeta; Hygiena. 

Docet conservare sanitatem in longiorem vitam; hac neglecta 
oriuntur morbi; vix alias. 

Subjectum diaetae non solum corpus, sed et animus, qui movet 
corpus. 

Partes dixere veteres esse 6 res non* naturales. 1. Aér. 2. 
Cibus et potus. 3. Motus et quies. 4. Somnus et vigiliae. 
5. Excreta et retenta. 6. Animi pathemata. 
Qui sanus diu vivere cupit bas observet partes omnes. 

Aliter. Ingesta. Masticatio, deglutitio, digestio, propulsio, mix- 
tio, filtratio, eflfusio: Dentes, oesophagus, venti-iculus, intestina, 
bilis, pancreas, väsa lactantia, ductus thoracicus. 

Protrusa. Palpitatio, motus, reditus, filtratio, commixtio, decan- 
tatio, evaporatio: Gorde, arteriis, venis, pulmone, vasibus 
lymphatic, renib., poris. 

Determinata. Emissio, distributio, terminatio: Cerebro, nervis, 
papillis. 

Sentientia. Visus, auditus, olfactus, gustus, tactus: Oculis, aure, 
nasu, lingva, nervis. 

Propagantia. Emulsio, praeparatio, conservatio, ejaculatio, re- 
ceptio: Testiculis, vesiculis seminalibus, pene, utero. 

CiGERO flutar fina bccf: cura valetudinem; hinc veteres magis aesti- 
marunt. 

Indi: Malaji et Javani sanitatis conservandi valde curiosi, Bont.* 
Belgse facile periunt in India ; Hispani autem vivunt quia sobrii. 

* Gammalt fel i benämningen, rättast naturales: se företalet. 

* Jacobus Bontius, professor i Leyden, skrifvit om Beriberi, t 1 631 i 
Batavia. 

Linné, Lacbesis ^ 



18 Lachesis naturalis. 

MuND^: 146. Certe utique gentium, qui ad naturam maxime 
vivunt, sunt longaevi et ea ratione. Veteres Britanni ad 120 
BBtatis annum adimplerunt, et hodie Americani noimulli se- 
cundam tertiamve aliorum aetatem vivere feruntur. 

TiBERius imperator solitus dicere: Stultum esse, qui post 30 
annorum vitam medicum consuleret aut adoraret, sed sola 
diseta. 

Proverb. Felix, quem faciunt aliena pericula cautum. 

Helmontius*. Sobrietas totius diaetae cardo est. 

HippoGRATis 3Iorb, popuh lib. 6. Sanitatis stadium est, non 

satiari cibis, et impigrum esse ad labores. 

Quiete et abstinentia multi morbi curantur. 
Lessius^ credebat sola quantitate morbis laborare homines, 

hinc voluit regulare sufficientem quantitatem cibi gxij, 

potus Lbxjv quotidie. 

Leidensis centenarius interrogatus respondit se vixisse ea me- 
thode, quam nolis imitari, moderatione et sobrietate. Boer- 
ha ve. 

Encomium temperantiae. Allén* Sy nöps. 165. 

O beatam temperantiam! nunquam satis laudandam, nun- 

quam satis admirandam! 
PrimeBvse setatis, quam fecisti auream, decus et tutamen: 
Tui ipsius suadelam utique et pretium! laetis aliquando Sa- 

tumi temporibus visam! 
Puris piisque animis omni aevo cultam usque et colendam! 
Tu es, si quod uspiam in terris Verum Archsei sedativum» 

et conservatrix mentis sanae. 



* Troligen Alotsio Mundella, italiensk läkare, f ^^^3, förf. till Dialogi 
medicinales, Tiguri 1551. 

' Johannes Baptista van Helmont (1578—1644), född i Bnissel, teosof och 
astrolog, utvecklare och befordrare af Paracelsi läror och skapare af ett eget 
system inom medicinens historia. 

' Leonhard Lessius: Hygiasticon, Amst. 1613. 

^ JoHANN. Allkn: Synopsis universa medicina practica, London 1719, 
1723, 1730, 1732 m. fl. uppl. 



Prolegomena. 19 

Tu recta ducis tui cultores ad longam et jucundam senectu- 
tem, vultu placido, juvenili, grato et placito. 

Tu denique tui ipsius inimicorum laudibus ornaris et amabilis 
ab ipsis dicaris, quibus, te imprudentissime repudiata, 
manet Satyrici maledictio. 

Virtutem hane videant, intabescant relicta. 

NoNNius* 3. Disetae seleetu sani et morbis immunes vivimus. 
Citra delectum adversa valetudine multisque morbis tentabimur. 
Hine aliraentorum vires nosce: opei^ae pretium est. 

Experimenta obvia et vulgaria bet^ba ganfla nnjrfct Roberg.* 

Sanus est, cui nulla functio corporis persentitur. Cui pulsus mag- 
nus, aequalis, facies colorata, calor universalis, respiratio 
libera, corpus leve, agile, soninus tranquillus, nulla sen- 
satio abdominis. 

aJldngcn fonung wille gcrna 6t)ta ntcb 6onben, ont \)an ftd ^dlian. 
©iclfioa böbcn dr bdtrc ån ftufbom, 
2Bti wct intet, l^uru ^ögt ^dlfan bör aestimeras, bd wt dro unge, 

gamble för fent. 
SBij flaga, at biuren ^afwa ej lOOtbe belen ]å mdnga frdmpor, oå) 

xoi fe lilrt)å\)l, at be bö t)dlbre dn gd emot fin diaet 
2Bij föfont blifttja SMdftare oå) Philosophi; men ^dlfoneö weten* 

ffap l^örer ej bit; förrn be onbe bågar fomma, bd ett "^drbt 

öbe fagt fin bom meb martema på fotfdngen. 
SBij beflaga, at wdr natur effter faflet dr förberfwat, biuren ^afwa 

fin naturliga instinctum; juft ben will jag commendera. 
Söij fdgom, medice vivere pessime vivere, emeban »ij dro unga. 
%t) wdlluften inneäöfwer ofe wanba »ib grant wdfenbe, gamla ej 

fd; nebrutna trdb m^l fliötta ofta grönflaö på ntjtt. 
Nullum animal ad mortem festinat solmn homo in suum suapte 

sponte mit parricidium. 
m\ tro ej at ndgot ffabar, fom ej ftrairt tager lifwet af ofe. 

Vale ultimum dicendum amicis, propinquis, familiaribus, conjugi, 
liberis, parentibus. 



* Diateticofif 1641. 

• Lars R. (1664—1752), Linnés lärare och företrädare i professorsärabetet 
i Uppsala. 



20 Lachesis naturalis. 

Propinqui lacrymantur, sed lacrymis nullus locus. 

Uxor gemit, sed coelum non tangit. 

Liberi clamant, sed aethera non tranant. 

Amici conveniunt, sed auxilium non invenilur. 

Vicini solantur, sed verba non feriunt. 

Familiares jubent sperare, sed post horam non alia. 

Medici vocantur, sed desperarunt dudum. 

Aeger implorat numen, sed in agone est. Mittendus honos, 

opes, delicise, tempus, conversatio, omnia. Jubetur anima 

desllire in mare, ubi portus nullus ante oculos. 
£)d l^ielper ej Aesculapius, dller Hippogrates, förfebbc mcb Mer- 

cuRii nioles dller panace Heraclii, Aesgulapu dUer Ghirokis 

tncb Nectar dller Anibrosla. 

Nos quoque floruimus, sed flos fuit ille caducus. 
Vitam non accepimus brevem, sed fecimus. Senbga. 

LuG. XIX: 41. 

£)m 3 wiften \)Xoah 6ber frib till^örbe — Corporis caducitas. Nosce 
te ipsum. Superbissirna bulla, e spumantis libidinis bulla. 

@d tDoro 3 bet miöferligcn t^enna @ber bag Betdn!anbeé — obser- 
vatis dum tempora sinunt. 

SDIen nu dr bet forbolbt för 6bra ögon — Creditis, juvenes, sanitatem 
esse perennen) . 

5t\) ben tib flall loma öfwer @ber — Anni et senectus, post juven- 
tutem; pauci 50 annos. 

9(t ©bra owdnner ffola 6ber beldgga — Morbi, senectus morbus. Om- 
nia priora cumulantur novis. 

Z>å) flantfa omfrtng @ber — Morbus morbum excipit. 

Dd^ trdnga 6ber på alla ftbor — Omnia peccata recrudescunt, con- 
currunt. 

Z>å) t^e ffola nebfld (Sber tiH jorben — lecto aflSgere. 

^å) ti)t flola ej Idta igen ften på ften — ne quidem ossa cohaereant. 

Stl^erföre at i tcfe fidnnen benna tiben — quoniam nolitis addiscere 
minus cavere. 

5l^er uti 3 fotte warba — dum ego doceam. Felix quem faciunt 
aliena pericula cautum. 



Prolegomena. 21 



Natura. 

Saepe nominatur, raro intelligitur, varie sumitur. ?iféfraften. 
To ^ecov HippocR. Opifex rerum Cicero. Archaeus Helmont, Praeses 
noster Paracels. Astrum Crolle*. Anima Stahl. Facultas 
Galen. Tertium principium Riv.^ Robur vitale, Vulgo. 
Mechanici irati in Stahlium, Sauvagesium, quod dixere animam. 
Lex immutabilis Dei. Quo res est id quod est ef agit quod agere 
jussa est. Helm[ont]. 
Natura aggregatura omnium conditionum physicarum, ut vita 

sit agilissima et sanitas perfecta. Boerhave. 
Hoc ut exprimerent ens quoddam, quod nec esset mens cogi- 
tans, nec corpus, sed intermedium, quod functiones corporis 
dirigeret. 

Sui juris. Gogit velie. Libidine, dolore, aflfectu, fame. 

Absque chylo esurio, pro cibo do omnia, repletus nauseo. 
Post convivia triduo nauseo. 

Stat decreto. Naturam expellas furca, tamen usque recurrit. Juven.' 
Debemus mori. Decollatus non vivat. Senex non repuerascat. 

Puer senescat. 
Metus non admittit somnum. 
Ossiculum inter victum non consolidat. 

Docta a nullo edocta. Galen. Ideae innatae: 

Aranei rete. Pica niduin ex stipulis, Hinindo ex argilla, Sciu- 
rus muscis fecit. Vitulus fronte, eqvuleus caleeolo [se defendit]. 
Catulus viso mure. Pavones cauda tertio anno. Cervi comua. 
Aestate in febre non sapiunt earnes sed acida. Febris 14 

dies nausea a cibo. Putridum in ventre nausea. 
Venenum purgatione ejicit. ftestituit amissa in vulnere. 



' OswALD Crolle, fr. Wetter i Hessen, 1560 — 1609, bekant som Rosen- 
creatzare. 

' Walter Rivius. Se Auctores. 

• — Hor. Ep, I: 10: 24 (ej Juven.). 



22 Lachesis naturalis. 

Saltus non facit; Animalia plantae afifines. Analogia. Non ?itt 
tia bdbra.^ 

Semper agit: Caussa motus, prima* motus in ovo. 

Minimis orditur: Omnis generatio ex minimo, ne in Cocco vide- 
bis primum. 
Glam operatur: In nulla planta videtur ut crescit. 

Amisi matrem senem, pallesco, deliquesco. 

Irritat libidinem, famem, dolorem. 

Restituit amissa. 

Lente procedit: Ab infantia in Senium. Pubescentia non uno die. 
Quidquid firmum lente facit. 

Commodissimum sequitur in omnibus suis operationibus. Nunquan 
per plera, quod potest per pauciora. 

Nil frustra, nil supervacaneum agit: Ulcus non consolidatur latente 
osse. Febrem non fert, pallescit tristatur, liquescit 
Caseum aversatur, eso clanculum s. coacte, vomitus cholera. 
Infusum 5' insipidum, inodorum; horrendus vomitus. 

Contrariis operatur: Morbos morbis curat. Clavis medicintB.* 
Durat morbos. Debilitato corpore defricat. Ea deficiente non 
juventus. 

Dat singulis singula et omnibus omnia: Natura omnia omnibus 
sufficit. Hippogr[ates]. • 
Natura e pane praeparat omnes humores, fibras, ossa, ungues, 
quod omnis ars non praestaret. 

Consuetudinem solam ardet: Consuetudo est quasi altera natura. 
De qua proxime. Consuetudo in naturam venit 



^ Catnelina foetida Fr., som förekommer i linåkrar. 

' Detta uttryck kan förklaras ss. »de första ansatserna till rörelse» eller 
som hörande till ett underförstått caussa, 

' Tecken för antimon (kräksalt). 

* Ett arbete, utgifvet af Linné år 1771, dår i sammanträngd form Linnés 
patologiska teorier voro nerlagda. 



Prolegomena. 23 

Omnia adjuvabunt naturam, ut naturae opera peragantur. 

Residet in medulla oblongata. Agit me inscio; quid est Deus; 
quid ego. 
Movet cor citius aut tardius, me inscio, me negante. 
In ea tenacitas vitae a matre. 
Roboratur spirituosis. 
Ea deficiente succumbit. 

Sätt fidlcn wara ena^anba. SBdrtojgcn böra toata gobe o^ faftc. 
Uti en gob »arfftab opererar ^an ftarfare. 
SBdrlftaben ar cerebellum cå) [medulla] oblongata. 
Homo a matre såna natura, libidinosa in ipso puncto genera- 

tionis. 
Felices bene nati. 

&n feg natur a matre. 5K^(fct ftullig ttopp a patre, Icfioct bod. 
&n fwag natur, faft ^an dr* ftar^ a patre, bdnar Idtt, bot af febre. 
t^telpa naturen- Hoc spirituosis et sublatis purgatione etc. 
Excitera naturen, gifwa Uföfrafter. Vires vitales. 
3fldr Slaturen succumberar, l^telper intet SBtj lunna ej curera; 

Sflaturcn gtör bet; xoi\ ^telpa l^onom. 
3flaturen forfwagaö mdft libidine, evacuatione cerebri, poculis 
•9**, vigiliis. 

Encephalon dividitur in cerebrum, cerebellum, [medulla] oblongata 

et medulla caudalis. 
Anima residet inter cerebellum et oblongatam. 
Homo intemus bifrons est: altera cerebelli judicans, movens 

voluntaria; altera oblongatse sapiens, agens involuntaria. 
Utraque non mechanice; altera ignara alterius. 
Prior arbitraria: Anima rationalis. 
Posterior conservat opus Creationis: Natura. 

Natura et Anima sunt individuo socii, duo in uno. 
E^t particula divinse aurse. 
Dolent theologi miscere nos Demu cum Natura. 



* »Synes» öfverslruket. 

• Tecken för sprit. 



24 Lachesis naturaUs. 

Parum refert, est particula divinee auree, ut omnia, est Deus 
in nobis. Natura res nobis insita, anima vera. 

Ånima et natura saepe conveniunt; ssepe discordes; saepius propriae. 
Conveniunt. Natura parata ad venerem. Libido. Ratio 
vidit pulchram, accenditur, juvatur. 
Natura vult cibum. Ratio inquirit ut accipiat. 
Dissentiunt. Ratio vidit pulcherrimam. Natura exaritis vesi- 
eulis negat. 

Natura famelica vult cibum. Ratio negat quia non est meum.* 
Natura vult libidinem. Ratio negat, non est mea; peccatum. 
Lucta corporis et animae. S)ct onba jag intet »illc giota etc. 
Paulus. 

Propriae. Ratio judicat de toto orbe, nil de me; non curat 
corpus. Natura curat corpus, nil de toto reliquo orbe curat. 



Structura cobpobis. 

Caput. &n fultou;ren dr bubbelt fd breb öftoer a;clett fem of»er l^uftuubet 
$d nt)föbba barn dt ^ufwubct brcbare dn ajrlarne. Hinc in partu 

ndr ^uftoubet fltpper igenom, föflier öfriga Iroppcn Idtt 
Hinc barn ftora nervver, ftarfare lidnfel, ftatfare wdrf af minfta, 

fnarare convulsioner. Rosén*. 
Occiput ju ftörre, ju me^ra liffraffter o(^ ft^rfa ^ar en menifla 

et v. v. 
Cerebrum maximum homini, dein Simiae, postea cani. Boerh. 
Quo majus cerebrum, eo ingeniosius, quo majus cerebellum, 

eo robustius. Boerhav. 
Majus cerebrum Bovi, Alci, Rupricaprae, quam Leoni, Lynci. 

Hall[er]. 



^ Min tillhörighet (om cihus afsetts» borde det stått meus), 
* N. Rosén v. Rosenstein, Linnés fakultetskollega, berömd anatom, bani- 
Iftkare och terapeut. 



Prolegomena. 25 

Gerebrum Garchariee^ Siij* in pisce Lb.* 3,000. Steno*. 
Ut astutia evitent Ruminantia ferociam carnivorum. 

Collum longum in animalibus vigilantioribus minus judiciosis: 

Anser. 
Breve in magis judiciosis: Simia, Elephas. 
Erectum in vigilantioribus: Grus; superbis, ambitiosis: Simia, 

Ganis docilis. 
Nutans in tristioribus: Sus; melancholicis: Bos, Åsinus. 
®n frifl cavallier går ral fom en tiåpp. 
Embryo ligger utan fömufft meb l^ufwubet maOan benen, 
©ubben, barn på nt)it Intar, 
©orgfe lutar oä) l^dnger l^uftoubet. 35d man blifaer glab, rattar 

man up l^uftoubet 
6n fjuf lutar. 

Equus agilis erigit caput, om bet lutar. 
Aves capite erecto, hinc olim deorum intemuneii. 

Thorax quo major respiratione segni vix manifesta, signum op- 
timee sanitatis. 
Thorax, plåt, trdngbt, Idng ^aÖ, nebtrtjdfta ajclar, flena oå) tunna 
blobldrtl, fin ^^b, luftigt oå) i förtib qwicft finne bet^ba dis- 
position tiD ?ongfoten. Rosén 12. 

Magnitudo. Quondam omnino Gigantes fuere. 

HoMERus talar om, ^ur grufwclig ftor Achilles »ar. 

1 Sam. XVII: 4. @e;r alnar o^ en tnjdrl^anb Idng voax Goliat. 

Deut. V: 11*. Äonung Og i 95afan »ar dnnu igen af tl^e refar. 

^anö fdng af jern* 9 aln Idng. 
Regum XIII: 34.' ©pejame i Ganans lanb fdgo tyranner®, bd 

be xooxo emot bem fom grdé^oppor. 

' En hajart, Sqalus Carcharias. 

* = 3 uns = 90 grm. 
' = skålpund. 

* NicoLAus Steno, Nils Steensen, danskfödd anatom (1638—86), professor i 
Paris och Florens, katolsk prelat; »Ductus Stenonianus>. Dessutom en hland 
skapame af den moderna geologien och palaeontologien. 

* Oriktigt citat. Skall vara Deut 3: 11. 

* I nya hibelöfversättningen står »grafkista». 

' Oriktigt citat. Skall vara Deuteron, 13: 34. 

* I nya öfversättningen står ^jättar». 



26 Lachesis naturalis. 

Cajanus, Idnga finnen \ lötfteö t 3(mfterbam meb et lejon för pgr. 

Jpanö fördlbrar »oro mediocre, fabern capellan, ben jag fåg i 

Äemi. ^an fabe, att l^an alttb »ar ftuf, ftdE feber på 13:be å\)^ 

ret, bd be tdnfte l^an ffulle bo, men blef friff oä) »djrte få på 

några al^r. 
Tumuli sepulcrales löib 5Mödttebtj alungrufma npgrofwoö, ossa fe- 
moris »oro 3 quarler famt 4 Va toll, men tibia 3 quarter, 1 toll.* 
Vacca, si diutius a tauro servalur, major fit, impraegnatur vix 

fil major. 
Pili. Bene capillati magis valent Q ', qvam minus capillati. Longa 
pubes in lascivis. 

Dum pubes erumpit, et barba el axillarum minus. 
Eunuchi non fiunt calvi. 
Nigri magis in venerem proni uti Gallis, hinc steriles juvenes 

et senes albi. 
Hinc a metu, meditatione, terrore canities. 
Hinc ultima in senectute primum canescit pubes. 
Pilis rigidioribus et setosis magis longaevi. Verul. Vit et 

mört. 
Pectore hirsuto et pedibus et toto corpore magis vivaces, au- 

lici contra. 
Magnitudo. &n ftor ceteris paribus, lefwer alttb Idngre dn en liten. 
In locis humidis majora animalia; in Frisia equi et boves ma- 

jores. 
S)en fom upwdjcer t xoatvxt rum blifwer ftörre, t falt mtnbre. Lappo, 

Helsingus. 
@tftt)er man acria tid en liten, blifwer l^an albrig \å ftor, fom [om 

man ger] insipida. 
©mörier man en l^unbwalp meb brdnwin öfwer raggen, blifwer l^an 

pygmaeus. 
Sonben fmörbe spinam meb l^etfiga olior, at barnen ffuHe bltf»a 

pygmsei i l^ofwen tienliga. 
©möriaö oå) babaö barnen meb fdrfl manbelolia, blifma be ftora. 
BoERHAVE. Signa sanitatis perfectae. Instit. 885. Edoctum se esse 

ab illis, qui servos vendunt emuntque: 
Habitus. Thorax latus, amplus. Abdomen gracile, compressum. 



^ »Långa finnen i Stockholm, Daniel Cajanus, var född i Österbotten af 
Capellanen Gajanus. Då han föddes, var han ej större än andra, var nog sjuk, 
besynnerligen i bröstet, till 12 ä 15 år*. G. Linn^i Iter Lapp. s. 180. 

* Se C. LiNN£i: öländska och Gothländaka Resa 1745 s. 81. 

• = Vener e. 



Prolegomena. 27 

Artus, humeri, brachia, femora, crura firma, torosa, car- 

nosa, hirsuia, pilis densis, setosis. 
Cranium magnum, capax, maxime ad occiput, non a parte faciei. 
Externa cutis dura, caro multa, adeps parcior. 

Åctiones. Respiratio lenta, magna, plena, facilis, sequalis, 

inperceptibilis. 
Pulsus lentus, magniis, plenus, förlis, sequalis, nec forte 

mutabilis per causas leves. 
Alvus tardior, siccior, sine incommodo; urina parca, cocta; 

sudor rams. 
Somnus profundus/ sequalis, reficiens. Laborum tolerantia. 
Voracitas digestione facili. 
Tarditas ingenii, actiqnum. 
Calvities semper in opprobrium veteribus. 

Regum II: Gap. 2: 23. Pueri vociferantes Elis»o: åseende 

calve, åseende calve. 
O VID. Turpe pecus mutilum, turpis sine gramine campus. 
Et sine fronde arbos et sine crine caput^ 
CsBsares calvi: Augustus, Tiberius, Galigula, Otho, Nero. 
Turcia omnes mulieres pubem evellunt, vide Mores. 

Parvi l^afttge, Longi tungftnta. 
Rufi et calvi infideles. 
Arabes breves et graciles. 

Pinguedo promovetur quiete. 

Demetrius Poliorgetes, cum captus a genere Seleugo post 

laboriosam vitam cogeretur quieteni agere, inträ annum ad 

eam obesitatem intumuit, ut ad omnia ineptus. Plutargh. 
Sus in stabulo incarceratus cito pinguescit; si liber currat, 

non ita. Si sui onini tertia die non des cibum, erit caro, 

non pinguedo. 
Somno dediti. 
Lsetitia. @obe, dritgc farlar, fom ej lägga på fittnet, Idta bag 

tomma oå) gd. 
Balneo et frictione [oleosa] iEgypti mulieres suas pingues red- 

dunt. Alpin.* 



* Jfr. OviD. Ars am. III: 942. 

' Alpinus. Italiensk läkare på slutet af i 500-talet, har utgifvit De ^gyp- 
Horum medicina libr. IV. 



28 Lachesis naturalis. 

Cerevisia. Scrgman i gal^Iun rtla blifiua ^elt feta oc^ ttoda. 
1727 Puer 3 annor. Nundinis Amstelodami, »parvus Cajanus» 

diclus, ponderabat Lb VII/9/ non potuit femora comprimere, 

a solo potu cerevisiflB. 
Gasten Dahlstedt, bergsman t %ai)hin, »og 2i XXVIP. 
Scrgmåftaren Otto Lybecker, t 9i^a ^berget' 14 quarter t b^jr» 

ltnn[mgcn]. 
Magdalena Rudbeckia* fat på twå ftolar. 
Garnis portione aucta in cibo, panis portione detracta, maci- 

lentior. 
Eflfectus. Minus ad venerem aptae. In aére debent uti subligaculis. 

Obesi sunt anhelosi, suspiriosi, inpromli, ineptiores, torpentes, 

somnolentes, imprudentes, infacundi. Hinc »Pinguis Minerva». 

Lux sieca, anima sapientissima. 
Aet. Apost. 28: 27. »Pingve facit cor ipsoruni, ne intelligant.» 
Obnoxii maxime ad icterum, quia coledochus* compressus. 
Facile segrotant et diflficilius convalescunt 

Curatur facilius in servo, quam dominis, quibus noxia libertas est. 

Extenuant exercitia immodica, curse, graves lites, vigiliae, do- 
lores, aceti potus, potus aquae, labor, cibus durus, tabacum, 
amara, venus multa. 

Obs. A pinquedine nunquam penis pinguescit. 

Vix cerebrum. In obesis sub arachnoidea cerebri paullulum 
pinguedinis reperit Rutschius*. 

Minuuntur ab obesitate väsa sanguinea, musculi, viscera; do- 
cent porci saginati. 

In calidis regionibus macilenti homines a sudore. 

Feminae communiter pingues, quia non sudant. 

Castrata animalia pinguiora; Reno' autumno macilentissimus. 

Gaveatis vos tandem, sacerdotes, a pinquedine cita post nup- 
tias in tranquillo statu; saginatus sus mactandus proxime. 



= 7 Vi lispund (?). I Kollegieanteckn., motsv. ställe, står 3 LH, 3 £$, 4 lod. 

= 27 lispund. 

= Kopparberget 

Prof. Olof Rudbeck d. yrs ena dotter. 

Gallgången (ductus col.). 

Frikdr. Rutsch, holländsk anatom (1638—1731). 

Renen. 



Prolegomena. 29 

Equus continuo molu adsuetus quiescat in stabulis, fit pin- 
quis, sed debilior, solitis impar. 

ÅpoplexisB signa imminentis. ©tort l^ufipub, fort l^alö, ftarft unbcrlif, 
mebclmdttig ftorlcl^ mt)dd fett, fraå dbror på föttrcn, ftora öf« 
tocrtin bct^bcr biöpofttton till flag. 
Stf ]^al]'cnö långb fommcr, at creatur ej bö af flag. 

Facies pulchra et mala: consuetudo in teneris. 

Magniiudo. Fortis magnas manus. 

Salaces magnos testiculos ut in capro. 

Stupiditas a parvo cerebro, contra magnum cerebrum simiis. 

Cerebrum maximum maximo ingenio. 

Femina lasciva 1662 Lipsiae decoUata ob multiplex adulterium, 
pulchra, multoties excusata, arteriae spermaticae duae. 

Pancreas maximum in Hystrice^. 
Homines duplicis sortis sunt: 

1 . Fibris rigidis. Hi rigidi, calidi, rubicundi, väsa oculorum rubra. 

Obnoxii alcali spontaneo. 
Morbi: febres. 

Cibi* [prosunt vegetabilia, lactea?]. 
Labores nocent, prodest quies. 

2. Fibris laxis. Hi laxi, frigidi, pallidi, väsa oculorum pallida. 
Obnoxii acido spontaneo, nutibus, marasmis. 

Morbi: chlorosis, leucophlegmatia, cachexia, hydrops, melan- 

cholia. 
Cibi prosunt aqua, vina calida, carnes camivorum. 
Nocent* [quies, nimium somni?]. 
Labores semper juvant. 



* — Piggsvin. 
' Uteglömda ord. 



30 Lachesis naturalis. 



II. 

regulj: generales. 

Omne paeit sui simile. 

Est in juvencis, est in equis patrum virtus, nec imbellem feroces 

progenerant Aquilae columbam. ^ Horat. 
Fortes procreantur a forlibus. 
Ut qui viret in foliis venit e radicibus humor, 

Sic patrum in natos obeunt cum semine morbi. 
Alius.* Multa pater materque valent infundere natis, 

Transit et in seri jura nepotis avus. 
g^dlig ben, fom dr föbb af frtfla förälbrar t ftarfcfta brunft. 
Ol^dfelig, fom dr föbb af ftufe oå) utmdrglabe, l^afwa fna^t Itf. 

Vos miseri pulli nati infelicibus ovis. 
Diogenes, begrtnab af en owettig potfc, fabe: 3Bt§erligen war bin far 

brudfen, bd l^an big giorbe. 
Epileptici omnes maximc lascivi. 
Maniaci, fom afia sub paroxysmo producera natos maniacos, men 

ej utom paroxysmen. Obs. Hoffmanno'. 
Colicam coitu pulsam novi, sed novi inde natos infantes miser- 

rimos. 
Nobilium familiae periunt; Rusticorum luxuriant. Gausa: 

Nobilis tar ftg l^uftru dffter utrdfning; rusticus p[ar] amour. 

(än rif ftufUg fltda fdr 100 friare, ej fd bonbpigan. 

33erefte frantsoserade curerade nobiles giöra tnapt foetus vitales, 
uti infinita exenipla HolmisB. 

Rachitidis unica causa in generatione ex patre effeto 1. exhau- 
sto statuitur. 

LautsB oleosae mulieres liquescunt, molles, hystericae. Mali 
corvi, malum ovum. Aegrota mäter, sBger infans, integrae 
familisB eodem morbo saepe moriuntur. 



' Jfr. Hor. Carm, IV: 4. 29 ff. 

* UnderfÖrslådt Auctor. 

* Fr. Hoffmann (1660-1742), kliniker 1 Halle. 



Regulffi generales. 31 

Animalia. |)9nban utoällter alttb ben ftörfta Munbett till man. 
Hinc offta få ftora walpar, at l^on bör. 
liurcn lötfl bonbcn altib ^afwa ftor tttl genitor gregis, men en 

[tor t^ff liur giör offta, at fmå lor bö i falfwanbet. 
2(f ftor engtlfl Stur lebo forna ont i föbflen, foftren mdfte bragad 

t från bem. 
^dften ben ftorfta lejer ©fåningen att fttga fina mdrrar. 
Rex Prussi» fotte altib giffta fina ftora folbater meb ftora [q»innor]. 
Mensura regis Prussiae pro viris magnis erat 13 quarter. 
?ånga finnen^ »ar 14 quarter. 
gånga @ermunb i 2:ungerne[?] war 13 V« quarl. 
SiBENics xoib Sal^lun ftor; barnen blefioo ftora fom fabren, bott» 

rårna fom mobrcn. 
©molenningen wib ©fåne oå) SBleKngÖ grdntj uterque sexus magnus. 
^olldnbaren gifwer ej gierna en liten botter till flor farl, beftjn* 

nerligen meb breba ajclar, at \)on ej flall bö i barnfdng. 
Qwinfolf, fom »arit i ffiutö, råba flicfor aå)ta fig för farl meb 

breb ajceL 
©ambla gubbar giöra fwagare barn. liuren buger till 5, forna 

tiU 10 å^r. 
Unga bådar om 2 å^r gifwa bdfta oå) qwidafte afwelen. 
Gre[a]tur, fom ej dro fullwujcna, få albrig få ftora fofter. Vulgi*. 
»pue^ållaren Idgger näppeligen på et lamb=lamb eller qwigofalf, 

t^ be blifwa fmå. 
@n rif flitfa får ej gå, till beö l^on får [alla] tdnber i munnen; 

hinc olim gigantes, nunc pygmaei. 
Hinc forsen* af population beftår ^ooö ©önbren oc^ 33onbftånbet, 

t^ be giffta fig lagom unga meb frifl ^uftru od^ fidr mafa. 
Primogenitura. Äidrlefen dr altib ^etaft förft af dc^tenff apet. 
Hinc merenbelö förfta barnet friflaft, ftarfaft! 
Hinc jus primogeniturae natura et lege. 
@n ftarl natur, me judice, dr at roaxa wd^l aflab. 
Haereditas. Morbi haereditarii dro många, saepe silent in filio, re- 
deunt in nepote, prsesertini si generatio sub paroxysmo: Ma- 
nia, Epilepsia, Ptithisis, Arthritis, calculus. 
Ex. gr. Ego a matre odontalgica, laboravi ad setatis 21 an- 

nura, quo ego a ea conceptus eram. 
Animus. Greator ut servaret honiines suaves in orbe, voluit san- 



^ = Cajamus. Se sid. 26. 
' s= Allmogens mening. 
• = forcen. 



32 Lachesis naturalis. 

cire venerem cum suavitale, tetitia, gaudio. Si possent ge- 
nerari sub ira, credo quod pessima gens oriretur. 
Forte haec eausa quorundam iracundise vel furti amoris. 

BoERHAAYE signa optimas sanitatis et longaevse vitse: Instit: 385. 

a. generatione. Conceptus ex parentibus sanis, vegetis, plenas 

setatis, venere rara sed fervida utentibus. Ma- 

tutino tempore, post coctionem a somno, vere, 

tempestate salubri. 

/?. gestatione. Mäter praegnans, bene såna, unicum foetum gerens, 

exercens corpus, mente tranqvilla. 
y. nativitate. Partus post 9 menses ^ omnino absolutus, maxime 
si inciderit Decembri — Februar. (Hoc nego.) 

Veteres Germani et Goti erant sirailes. Tagitus' 
Corpore candidi, proceri, 
Facie pulchra, 
Comis rutilis s. albis. 
Oculis coeruleis. 

Non miscebant se aliis gentibus, sordidi, mäter ipsa nutrix. 
Educationis diflferentia inter dominura et servum nuUa. 
Sera juvenum venus. 

Potus cerevisia ex ordeo et frumento corrupto. 
Sine blandimentis expellunt famem. Terra sylvis horrida. 



Infantis figtjea naturalis seevanda. 

Quo natura vergit, eo ducenda, contra eam nunquam aliquid 
agendum. 

Umbilicalis funiculi abscissio af barnmorflan meb ftor fonft. 

Omnes umbilico contracto gaudent homines, sed animalium soli. 
An Americani umbilicum abscindant et ligant? 
An hinc tot anomaliae venae portae? 
©uggan biter fielf af funie. umb. oå) ^^nban dtcr vcp l^onom. 
iap^t oå) finflc taga litet in af sanguine umbilicali truncati 
funiculi in primo partu, hinc praeservatio ab dffterwdrfat. 

* 9 kalender-månader = 10 lunarmånader eller 40 veckor. 
« Jfr. Tag. Germ, kapp. 4 och 20 ff. 



Regulae generales. 33 

Capitis suturarura compressio. Siar barnet ar fött, ftd alla suturae 
bpna. 93inbc0 altfd omtrtng, at bet flafl blifma rdt oå) fnararc faft 
Hinc cephalalgia habitualis a coalitis nimium suturis, imme- 
dieabilis. 

» si angiilus suturae deprimalur versus cerebrum, qui pungit, 
vel intropressum cerebrum, inde Paralysis s. Apoplexia. 

» cranium minus, giten idma fan »ara i ftor ffallc; ej viceversa. 
3u ftörre jdrna, ju [torre förftdnb; intet btur [torre jdrna dn me* 

niffan, ej Elephas s. Batena.^ 
Omnes natura magnanimi et docti [tor jdrna. Klingenstierna.* 
3u [tone occiput, ju [torre [hjrla oå) ltf3fra[fter et vice versa. 
Macrocephali Hippocratis adhuc inter homines in Ghina, quo- 

rum capita in coniformam s. metam ascendunt, hoc arte 

et compressione in infantibus productum, deinde nati sunt 

macrocephali a similibus. 

Amium compressio. Strajrt binbaé öronen till l^ufwubet, at be ej må [td ut 
2)tur alla röra [ina öron att taja emot sonum od^ l^öra 

bdttre. 
SRentflanö öron l^afwa musculos, l^dr af borbe be hinna 

röraö. Om man [tabigt binber öronen i trof, bltfmer l^an 

oå) rigid. 
Ligatura hac förl^inbrae öronen, at be ej md ftd ut [om på 

bönber. 

^nba barnet. Sarnet, [om liggat in utero in globum coarctatus, 
[dfom en irforn t [itt bo, md[te ut[trddfaö oå) [mepaö, att 
bet Pfall bUftt)a raft, btnbaö ofl^lbtg om l^dnber cå) fötter, 
^gger bldt i [^nen, offta firtar nat oå) bag, t^ för ^drt 
Uhbat 

Americanen^ Itnbar barnet på brdbe, gdr od [d raf [om en ftör. 

iappzn Idgger [bet] t ftt fiol^t^ötfter lö[t, hinc »ig oåf flexilis. 

Morianen l^dnger ungen löö på raggen, l^ar bdft toåjA folf. 

»^ollenbaren oå) hamburgaren gifmer bcm [trajct en rof * t»d 
gdnger Idngrc dn be [jel[n)a dro; hinc md[ta frömpUngar. 

SEwdtta npföbba barnet tfrdn fin orenligl^et dr naturligt oå) gobt 

2)e förndme willia barnet flaH twdttaö i xoin pro diflferentia. 

I Hvalfisken. 

' Samuel K. (1698—1765), berömd matematiker och fysiker, prof. i Upp- 
sala, kronprins Gustafs lärare. 
' = Indianen i Amerika. 
* — rock. 

Linué, Lachesls 3 



34 Lachesis naturalis. 

SBmct upwdrmt bltfiucr alttb furt, per consequentiam florpare. 

SBarnet \)ax tmpt l^ub, dllcr ben gattffa tun. 

Hinc åtfttlliga fått convulsioner, böbt Hinc cessavit. 

SSaggaé. (än ftor mentfla ffullc bitfttja pr oå) ftöftui, om })on wag» 

gabcö. 
SBagga meb rotlanbc ad latera, allcr l^dfnjanbe in perpendi- 

culo. 
2lt få fafta npföbba barnet, ttjdfé n?ara rafanbe. 
Hinc non mirum, quod tam frequentes vomitus, ac in 

näve. 
23arn, fom ej maniaé xoxb »agga, ffria albrig. 
Saypbarnen tiga i ftarfefta ftölben utan ujagga, allenaft orolige 

bå be ^ungra. 

2)öpaö t fijrfian dro bon[b]folfet mpcfet angeldgne. göra barnet om ftar* 
fefta lotntren till txjxtian at bö^^aö meb töfalt »atn efom» 
offtaft, bd dnnu suturerne ftd öpna. 

. . . natos ad flumina primum 

Deferlmus ssevoque gelu duraturos in undis. Virg.^ 

93icn mvingen fidber fpringer i ^ar[b]ntngen. 

Smolan0()uftrim tmdttar fina utflagna barn i ^ufmubct meb 
falt y^ 

Hinc retrocedit nec pererit^ hinc epileptici infiniti. 

NigritaB naso depresso, brevissimo, obtuso, resimo; mento vix ullo 

labiis crassis, amplis, prominulis; hinc simiformes, sed amat 

et simia suos pullos. 
Hinc in India non audent assumere nutricem nigritam, qvia saepe 

deprimunt nasum infantum istorum^ ut fiant pulchri methodo 

africana. 

Puelloe juncete. 9Jian cir ej nögb meb flicfanö wadxci form od^ pro- 
portion, bå be offta c\ blifioa genom ftabigt fnoranbe 
öfioer 1 quarter t fring. 
33onbptgan ^on fdr gd fd lebig of[ioer] naflan, fom om Idren, 
Hinc trpcfae intestina et angustantur. 
» flatas sub costis non descendunt; fundanientum hy- 

sleriae. 
» sanguis premitur versus genitalia; fundamentuni 
lasciviaB. 

» Jfr. Vero. Aen. IX: 60i. 

* Tecken för vatten. 

' För perit? scil. morbus eruptivus. 



Regulse generales. 35 

Hinc parcius edunt et appetitus obliteratus coarctato ven- 

triculo. 
» pallent omnes. 
» maritatse imprsegnatsB abortiunt saepe, quia abdoraen 

expandi nequit. 

> gravidse ferunt foetum summa difificultate. 

» in conviviis incalescunt, syncope cadunt, evigilant 

mox aperto thorace. 
» pauci infantes his; rusticorum multi. 

> puellee, qvarum pectora nimis constringuntur, ut graci- 

liores evadant, vel tabescunt vel gibbsB fiunt a 
sanguine superiora tendente. Borell.^ 159. 

Barba. Creator ^ar {!Ubt mannen meb Barba a foemina; juvenem 

impuberem a viro niaturo ut Äroffidbrarnc tuppen. 
Levit. XIX: 27 förbtubeé rafa fidgg oå) i)åx. 
Diogenes ttUfrdgab, cur erat barbatus: at jag ej ffuUe f^s 

naé färing. 
Reges Suecise ad Carolum X erant barbati. 
2)e gamble, bd be ndgot f!uUe befrdffta, togo ftg om ftt (?dgg. 
Alexander Magnus vå) Scipio Afriganus »oro förfta, fom 

rafabe arméen, ne hi juvenes improbarentur. 
Patkul dixit de Carolo XII: est imberbis juvenis; causa 

mortis. 
Chirurgorum Barbitonsura pecuniis solvenda, operatio 

sustinenda. 

Pubem evellunt feminfe omnes Turcicae psilotris* et Indiae 

orient[alis]. 
Cur non in nostris gaudeat glabro veneris monte uti. 

Chinenses et alise orientales feminse ungues alunt, quod 
dignitatis nota est. 

Crines tondunt et radunt praecipue Angli omni hebdomade. 

Simson amissis crinibus amisit vires. 

Abscissa plica' saepe mortis causa. 

Abscissis crinibus multi cephalalgia, surditate tentati. 

Pinguedo. In Aegypto, ubi mos habere feminas pingues et mam- 
mosas, colitur ars corpora balneo et frictione pingue- 



^ Alfonso Borelli, prof. i Plsa, förf. De motu animalium^ 1680. 

* -::r HärborttagTiingsmedel. 

• Plica (polonica) = en sjukdom i hårfästet. 



36 Lachesis naturalis. 

faciendi, idcirco ibi feminsB pinguissimae ad Europaeo- 
rum nauseam reperiuntur. Alp.^ Aegypt 

Rugae. S)rar man onobtgt tiUfamanö musculos frontales, utfldmcé 
pinguedo e tunica cellulosa, hinc rugae faciei horridae; 
hinc caveant ihfanles. 
Feminae has rugas prohibent meb ftr^fbanb, men fä bcm 
[torre igen, bd be bltfwa gamble. Rosén. 

Sedere. Supra pedes vel iis inflexis vel in cella*. 
Nos pendentibus pedibus sedemus. 
Turcae pd l^uf fitta; gapparne oc^ firdbbare t foré. 
Sdgge dro wigare dn xox\ oc^ magis flexiles. 
Sic etiam Araericani, Persae, Chinenses. Simiae. 

Incedere. Chiiieserna puellarum. pedes ligant et conlorquent in 
formam pedis cervi, quo nequeant incedere divites, 
adeoque nec viros per urbem quaerere, et ne debellent 
viros; hinc diflferentia inter divites et pauperes feminas. 

Fucus. Veteres Hierosolyniitani pingebant cadavera sua; sic 

Christus. 

Africani fmöria fig <xi bltfwa dnnu mera fwarta. 

Decet et tetraonibus suus nitor et absoluta nigredo. 

Americani pingunt corpus variis coloribus, figuris vide 
Hariot ;* ex Bixae seminibus etc. variis figuris pulchre. 
Christi graf meb frut fmort pd ftudfen fropp; t Brebcö titt 
figurer; gdr albrig u^t fd Idnge l^an lefwer.* 

Nos lavando, ut cutis reddatur nivea et alba. 

Edunt puellae saepe fabas, cretam, ut palleant. 

Galli onines fuco e Bezetta*, Blito®, Phytolacca, feminae. 

Scorta amstelodaniensia omnia. 

Fuci e mercurio omnes nocent, excavant dein faciem. 



^ Prosp. Alpinus, De medicina agyptiorum. Venet. 1591. 
» För sella. 

* Thomas Hariot (1560—1621), engelsk matematiker och naturforskare, 
följde Sir Walter Raleigh till Amerika och har utgifvit bland annat en be- 
skrifning öfver Virginien. 

* Tatueringsbild. 

* Crozophora thictoriaj Ant. Juss. 

* Troligen Blitum virgatum, L. 



Regulffi generales. 37 

Succo Euphorbiae cum lacte similiter. 

Calidis spiriiuosis per tempus agunt, dein laxant. 

Raphano Raphi: lacti infuso solum albos reddet. 

Dentes nigros efficiunt masticando Indi, insulani S. Lau- 
rentii, Cumani, ne dentes instar canum albi sint. 



Infans lacte materno nutbiatur. 

Natura. Nato infante sanguis ab utero versus mammas aseendit, 

quae turgent, calent, lac stillant in usum infantis. 
Primum lac colostrum (rdmtöl!) est, quod läxat infantem. 
Excrementa in utero ejici nequeunt, quum aer deficiat, 

hinc aggregantur in intestinis, iiunt nigra et atra me- 

chonia^ 
Meconium, ni eliminetur, causa Scabiei* et aliorum mor- 

borum. 
Ex alio lacte non purgantur, purgans dåre primum in- 

fanti est vere venenum praebere. 
NuUum animal pullis negat propria ubera, excepta te- 
mina. 
Westrobotnienses non lactant, quia oeconomicas res inde 

negligunt. 
Hinc anus mcb no^jpe de die adsidet lac bovinum praebens. 
Smolanda valde dolet si lacte dåre sit incapax rustica. 
Qu8B lactant non tam copiose concipiunt ac ablactat» 

Hinc Westrobotnienses omni anno pariunt, non ita 

Smolandae. 
Si caniculae auferas pullos, mox concipere prurit, sic 

sus etc. 



' S. k. tarmbeck eller det grönsvarta innehållet i fostrets tarmkanal. 

" Detta torde vara skrifvet före kännedomen om skabbdjuret, hvilket 
Linné just var en bland de första att påvisa och beskrifva i hudgångame. Jfr. 
Act Ht 1736 och Fauna Suecica 1746, 1194, Acarua humanua auhcutaneua, 
»klådmask*. Eller ock begagnas ordet Scabies i betydelse af utslag. 

Linné själf citerar som föregångare: Errift^LLiR, Act. Lips, 1682, p. 319, 
och Rivmusi Diaaert Exanth., p. 18. 



38 Lachesis naturalis. 

Si nobilis fetnina lactat, non adeo rem habere marito 

gestiat, hinc prohibent mariti sub specie quietis uxori 

noctumae. 
Vitulus a malre educatus longe pulchrior, agilior quam 

saginatus. 
Haedus a matre lactatus vivacior et iiitidior in domo 

educato. 

Lac femineum. Nota optima lactis est in ungue gutta dimissa glo- 

bosum nec diffluens; ut concepit [femina], mox diffluit. 
Lac feminae est omni alio lacte pinguior. 
Lac matris ex eodem sanguine, quo infans nutriebatur 

in utero. 
Lac matris im mutatum naturaliter calens praebetur in- 

fanti. 
Lac omne refrigeratum alio sapore gaudet, hinc alio 

crasi. 
►Qualis cibus talis chylus, qualis chylus tales lac et 

humores. 

Hinc qualis mäter, talis succus praebetur infanti. 

Hinc morbi a matre et nutrice in infantes. 
Morbos matris evitare "nequeunt in utero. 
Hinc alios morbos ex nutrice adgravare stultum. 
Nulrix lasciva, furto dedita, irata, melancholica tales in- 
fantes ducit. 

Inio torva, lusca et hilaris et pulchra tales procreat. 

Hinc Heroum filii lacte leonino quondam educarentur. 

Hinc filii saepe a parentum moribus diversissimi. 

Lac vaccinum. Carnivorum pulli alia sua genera sugunt: catuli 

feles et vice versa. 
Phylivorum nati alias species sugunt: haedi vaccas 

et vice versa. 
Canivorum pulli aulem phytivora non sugunt, nec vice 

versa. 
Cur homines lac vaccinum potius quam caninum edant, 

nescio. 
Qualis cibus, talis sanguis et humores; hinc caute edat 

nutrix. 
Si nutrici purgans detur, purgat lacte infantem. 



Regulse generaies. 39 

Vacca qu8B edit fungos autumno lacte nauseosum 

praöbet; quae edit stercus equinum in foeno, lac habet 

foedum. 
Feraina comesto solano officinarum ^ in olere, fecit aegram 

infantem lacte. 
Vacca mullas edit plantas hominibus noxias, fungos etc. 

ergo praebet lac, ad minimum infantibus, hoxium. 
Si fortes infantes a lacte leonino, stupidos certe a bo- 

vino. 
Refrigeratur lac bovinum; calore ignis, non naturali, 

coquitur. 
(luprum inflcit veneno aeruginoso, et ferrum adstringit. 
Hinc a refrigeratione, calore, metallo noxium lac bo- 
vinum. 
Si hyeme a gelu refrigeratur nutrix, inde infanti tussit*. 
Sic multo magis a lacte bovino, cum bos quotidie fri- 

gori exponatur. 
Nutrix gravida mox a conceptione praebet lac salsum 

H [=s urino-] sum, unde infantes tabidi, tabe vix tota 

vita delenda. Cura omnis vana, ni lac ex alia nutrice. 
Vaccae lac ssepe a gravida; quis hoc curat? 
Acescit lac ex animali phytivoro magis quam e carni- 

voro. 
Fibrae laxae infantum facile generant acidum; hinc vo- 

mitus, venter durus, stercus acidum viride. 
Westrobotnienses omnes hoc morbo pereunt, et alii plu- 

rimi. 
Hinc femina W[estro]botniensis, licet magis quam ulla 

alia natio fecunda, pauciores tamen habet natos. 
Lac bovinum utpote a phytivoro magis acescit et coa- 

gulatur. 
Hinc nocet adeo infantibus. 

tlinc nutrix carne nutriatur sola, infante acido laborante. 
Multi infantes a lacte vaccino mox Scabie inundantur. 
Ergo pueri rusticorum a propria matre lactati vivunt. 
Pueri nobilium a nutrice saepe omnes pereunt. 
Mox inolevit, ut fame^ detrahatur nobili, si ubera prae- 

beat. Mos contra naturam! 

» Möjl. officinali? 

' För tussis (eller infans tussit). 

■ Förmodligen = famae. 



40 Lachesis naturalis. 

FeminaB a lactando abstemiae, ob lac in glandulis in- 
farctum, saepe scirrhosae et cancrosae; quo quis peccat, 
eo punitur. 

Ergo nobiles magis cancrosae, quam rusticse. 

Continuo praebeatur lac et sensim infantibus. 

Si nimium, simul gravatur ventriculus, et si sanus vomit 

Ssepe esuriunt, cito saturantur, brevi iterum esnriunt 

infantes, sic pulli avium, haedi et omnes parvi. 
Embryo continuo edit ; natus per niax[im]am partem diei. 
Vitulis saginandis in Belgio non dant bis lac sed saepe 

quotidie, si modo bis die, parvi fiunt et exsucci, nullius 

valoris. 
Gallopavonum pulli semper a ventriculo vacuo cavendi, 

alias moriuntur. 
Hinc Morianae ubera tota die pendent ad dorsum supra 

humeros, ut infans a tergo pendens hauriat cibum. 

Deperditum lac. Femina irata, terrefacta etc. admoto infante ube- 
ribus, convellitur, Q*"'* 
Vallones caseum acerrimum, foetidum, alcalinum potato- 

ribus gratum faciunt, sciliccrt måne ante pastum emul- 

getur lac maxima ex parte, non tamen omne, hoc ex 

chylo dat caseum laudabilem. 
Post horam dimidiam quod restat lac sanguinis s. seri 

emulgetur^ e quo caseus ille acerrimus, alcalinus» 

penetrantissimus. 
Nutrix måne e lecto surgens infanti mammas exhaurien- 

das dat; mox assumit -Q-* copiam magnam absque 

alio ullo cibo. Si post X' ^/a infantem uberibus admo- 

vet, convellitur, perit [infans]. 
Vino indulgens, lac flammas excitat infanti. 
Hysterica, infanti flatus generat. 
Gravida, lac acescit, infans emoriatur. 
Nntrix. Nigra creditur optimum lac praebere, pessimum rufa, inter- 

med. alba; quia nigra fortissima; senex albescit. 

' Tecken lör Mors. Baraet kan få konvulsioner och dö. 
■ Tecken för brännvin. 
• Tecken för timme. 



Regulse generaJes. 41 

Si c eligitur lac asinse 1. caprse nigrse, non vero albse. 
Nutricum dura necessitas, hinc tot campanarum pulsa- 

tiones in urbibus pro infantibus. Relinquunt suos, ut- 

alios occidant infantes. 
Nutrix, si necessum sit, elegatur optima, a medico exa- 

minata, visa. 
Ehrenswerd Holmiae 1740 accepit nutricem, infecit in- 

fantem lue 5 [venerea], infans matrem, mäter patrem; 

dimissa ad comitem Cedebhielm interfecit ejus puerum. 
Qu8B puellae hodie securaB? quot inde horrenda! 

Galli ssepe da[n]t recens natos rusticis educandos, post 
aliquot annos restituendos; sed reportant saepe quid 
pro quo. Hinc diversi a parentum moribus. 

Infans a nutrice succulenta, carnosa pinguior et major 
evadit, quam qui exsuccam haurit et macrem. 

SOtan bår ej gtfwa barnen åtjt gantbla gummor at upföbad. 
Pueri cum senibus dormientes maciem contraxisse ob- 
servatum. Boerh. 

VetuIsB laborant saepius morbo, phthisi, scorbuto etc. 

?!Kan bör ej Idta pigorna indiferent ligga ål^t barnen, ne lues. 

Cibus a lacte permittitur caro, more pessimo. 
Cames dm*8e pro vi vis, magis pro infantibus; nec dentes 
canini primi sunt. 



JUVENTUS BASIN SENECTUTI STEENIT. 

Dolent omnes senes se haec non observasse, dum adhuc tempus. 
Juvenes heec numquam curant, credunt vitam indestructibilem. 

Venus. Proverb. XXXI: 3. iåt idEe Gwinnor fd t otib tina förmdgo. 
Haec pessima prsecoci senio punitur. 
Libidinosa juventus tabidum corpus tradit senectuti. 
Prsecox venus corpus debilitat, robur ante diem sub- 
trahit. 



42 



Lachesis naturalis. 



Hinc in tenero a coitu ventriculus, cerebrum, nervi lae- 

dunt[ur]. 
A c'®* tremunt digiti et genua; vertigo, stupiditas, ano- 

rexia. Oculi debiles. A coitu tristitia. 
Hinc severi uxorati; juvenes semper loeti. 
Oeconomi a coitu detinent tauros, vaccas, equos, cre- 

scunt fere ad ^^ usque, a conceptione vix ac ne vix. 
Monachi Parisiis senes athletici dicunt se servasse oleum. 
Juvenes Holmiae pulchemmi destruunt vitam. Lege to- 

tum Prov. VII: 6—27. 



Cre.scere. Quo diutius crescimus, eo majores, eo etiam longaeviores. 
'M afiDcI ad^taé at bcit e| ftanbar t n?d)rtcn, utan tager jemt 

tiH. Äomma be citgdng af ftg, blifroa be albrig få ftora. 

Oeconomi. 
In regno Mogolis menstruant anno 5, pariunt anno G. 

©irdnffa refcbref*. 
In calidis, ubi pariunt 12 anno, senes moriuntur 40. 
In frigidis, ubi crescunt ad annuin 24, vivunt ad 100, 

uti Islandi. 
Arbores, quae cito crescunt ut Salices, non diu vivunt 

uti Quercus. 
Quo minus cresco, eo citius senis; hinc magni longaeviores. 
Ergo quo magis possumus crescere, eo longaeviores.' 
Keminae viris brevioris aevi, quia citius maturantur. 
Foemina menstruans anno 17, longaevior ea quae 13. 
V inunctus caniculse parvam reddit eam pygmaeam. 
I^ueri a potu -7" parvi evadunt et brevioris vitae. 



Hoimiae pauperes dabant pueris 
rentur. 



", ne fame prasmore- 



Labores. Hispanoruni equi pnestantissimi nunquam exercentur 
ante annum 5^"'". 
Apud nos equis utuntur anno 3. Hi senescunt anno 12. 



^ Tecken för Venus. 

* Dessa resnndes uppgifter voro nog oriktiga. 

" Med dessa något dunkelt formulerade satser menar Linné, att den hvars 
tillväxttid är kort (minus cresco) hastigare blir gammal och tvärt om den som 
utvecklas långsamt (magis possum crescere) blir mera långlifvad. 



Regulae generales. 43 

Pueri onines natura stupidiores ratione, quia laxiores 

fibree cerebri. 
Matres hoc dolent; minis, verberibus etc; doloribus co- 

gunt fibrar. tensionem. 
Qui odontalgia laborat, fibris et ratione gaudet tensiore. 
Qui febre ardet cogitat de profundissimis sapientissime. 
Macilentiores, qui fibras rigidiores, semper sapientiores. 
Hinc pinguis Minerva nil eflHcit in re literaria. 
Pueri natura pingues et laxi sunt. 
Si cogatur puer parum dorinire (somnus enim relaxat), 

si exponatur frigori, labori, inedise, macilescit. 
Hinc judicium majus, sed brevior statura et «tate. 
Hinc satisfaciunt matribus injuste. 
Hinc puer nobilis tandem fit stupidus, segnis. 

» puer rustici incipit legere anno 14, superat priorem 
tempore. 
Hinc flcfa go^ar bumma farlar. 
E. gr. Kijerman' duris.simus, robustissimus, vivacissimus, 

educatus pauper in frigore et calore pro arbitrio. 
Cum mercuriali purgationibus duplo dosi p. 14 dies nil 

emanavit. 
Ckonstedt comitissa mollis, tenera, debilissima ; educatur 

in aula in tepido; vix fert flatuni, minima nocent, vix 

purgans. 
2mini3a barnen at filta \)da bagen meb bofen ut in scholis, 

bebröfwa bem, ger bem minbre oå) magre. 
Hinc rusticorum solidiores. Hinc Salomon: %mt på bin 

\f([paxe i tinom ungbom oå) lätt titt ^terta glabt wara. 

£)å) giör ^wab tig tomer i ^cg oå) i finn. iåt frud^tan 

Ivingt frän tig bortfara. 

Adsuescat. Calori et frigori et cibis variis adsuescat. 

Fac pueruni exire seminudus, introire pro placito, cur- 

rere pro lubitu;* sese ipsum excercere. 
Hinc pueri rusticorum pingues, fortes debellant mox no- 

biles. 
A teneris adsuescere multum est. 



* Se noten härofvan sid. 14. 

* LibitoV 



44 Lachesis naturalis. 

Parvos reddunt : Frigus. Sic pulll, agni, vituli, qui frigescunt, parvi 
evadunt. Sic Lappones omnes parvi. 

Labor. A labore consolidatio minima, dilatatio majorum 
vasorum. Sic equus, taurus nimis cito usitatus, minor. 

Venus. Equa, vacca cito gravida fit minor. 

Acria. Sic a vino externe vel interne catuli parvi. Con- 
tra oleo expresso lavati magni evadunt. Hinc -fithio- 
pes hodie magni, Galli parvi, contra olim, a vino. 

Fames in infantia. Sic omnes puUi a fame parvi. Sic 
Helsingi, qui diu hauriunt ubera, magni. 



Senectus ipsa moebus, nox accelerandus. 

Homo adolescens. Laxus, quia väsa humoribus distenta, numerosa. 
Humidus, quia väsa laxiora, quam ut expellant 

humida. 
Crescit, quia vis cordis superat väsa läxa. 
Vir. Fortis, quia liquida cum solidis in sequilibrio. 
Plenus, quia vis cordis et vasorum aequalis. 
Perstat, quia solida et humida aequalia. 

Senex. Rigidus, quia flbrse rigidiores et fortiores. 
Siccus, quia väsa minima, condurata. 
Decrescit, quia cartilagines ossesB et minores. 

Embryo in utero constat solis fere vasis ubique. 

Natus consolidatur funiculus, urachus, foramen ovale. 

Quo juniores, eo plura väsa, quo plura väsa, eo debiliores. Hu- 
mida enim relaxant. 

Quo seniores, eo pauciora väsa; quo pauciora väsa, eo rigidiores. 
Sicca enim rigescunt. 

Prsevalent ergo in adolescente humida, in sene solida, in viro nuUa. 

Vasa nuUa obliterata in embryone, pauca in infante, plurima in sene. 
Obliteratis vasis minoribus, humores per majora propelluntur. 
Hinc in senibus exstirpationes nullie faciles ut in juvene. 
Hinc uti manus in sene callosa, sic Interna; hinc rigidus. 

Cor infantis pondere, respectu ad ejus corpus, majus est quam in 
sene. 



Regulffi generales. 45 

Ciescit, dum cordis vis major quam resistentia vasorum, et humida 

prfieponderant solidis. 
Persistit, dum cor et väsa in lequilibrio, ut et solida ac humida. 
Decrescit, dum väsa superant cor et humores. 

Dum cartilagines inter vertebras et ossa indurescunt, oblite- 

rantur. 
Dum tendines coarctantur, obrigescunt. 
Hinc sceleta homine breviora ob omissas cartilagines. 
Senes curvantur ob cartilagines obliteratas et vertebras coalitas. 
Diploé cranii, antea duplici osse, conduratur in unum. 
Suturfie cranii connascuntur in senibus et calvaria ext[ema] 

osse [a]. 
Dentes in junctu profunde insculpti supra maxillas ponun- 
tur, nam crescunt per coarctationem baseos receptaculi. 
Hinc in senis sceleto maxill» non perforat». 
Si rigescant labore, calidis, morbo flbrte in adolescente, ces- 

sat crescere. 
Si febris in adolescente (dum cor fortius agit), saepe crescit 
immense. 
CIajanus* 14 ad annos eeger, tum febricitans, mox crevit 
ad 14 quarter. 
Crescimus secundum longitudinem, quamdiu ossa extendi possunt. 
1 1 Hinc febris si vicesimo anno, adhoc crescimus. 
Crescimus secundum latitudinem deinde in multos annos. 
Diameter pectoris in femina, quse peperit,bis latior quam 
in virgine. 
Senibus glandul» omnes contabescunt, hinc foveae ubique. 
Embryoni Thymus, glandulse atrobiliariae, renes etc. majores. 
Seni Thymus, parotides, sublinguales obliterantur. 
Seni depauperantur boni, causa senii. Haller.* 
Hinc senes rugosi undique uti en tom pung. 
» rugosa tempora, gena, jugulum. 
> evacuationes omnes difficiles in sene. 
» rigidus, tardus. 
2> väsa' majora in sene obliteratis minoribus. 



' Den bekante finske jätleynglingen, »långe finnen». Se Linnés Iter Lap- 
ponicutn, 

• Alb. v. H., 1707—77, schweizare, prof. i Göttingen, vidtberömJ for- 
skare, i början Linnés vän, sedan hans rival och motståndare. 

• Scil. venae. Se strax nedom. 



46 Lachesis naturalis. 

Solida superant fluida, väsa coalescunt, humores depau- 

perantur. 
Hinc väsa cerebri consolidantur, memoria et sensus he- 

bescunt, ratio et ingenium deficit. 
Oculorum tunic» tensiores, oculus ergo magis planus. 
Hinc remotius videt et e longinquo, non prope. 
Minima condurantur; hinc solida superant vim cordis. 
Hinc cessat circulatio, placida mors, fatum senile. 
Quidquid väsa niinora consolidat, senium provocat, vi- 

tam abbreviat. 
Vir lacteis manibus per aliquot dies scapham trahet, 

continuo, inde mamis callosa, digiti rigidi. 
Nimia adplicatio confortat, indurat, adplicat, consolidat, 

tandem ossificat. 
Hinc aortfie principium in senibus ossifieatur. 
Cervus semper motu in corde os gerit. 
In senibus venae ampliores, arterise arctiores. 
Frigidus rigidas red[d]it manus, corpus; fidbren t ul^r etc. 
Hinc Lappones in frigido educati parvi, quia prius rigidi. 
Helsingi magni educati in calidiuscula tepida domo. 
Galor magnus humida dissipat, hinc fibrae prius tenste. 
Hinc Hispani, Lusitani, Indi parvi, macri. 
Sic pueris, vinum si detur, parvi evadunt. 



CO^SUETUDO EST ALTERA NATURA. 

1. Sarnene l)da upfoftran tonimcr bdr pd, at gtfn^a bcm en i3ob tvana, 

2. A teneris adsuescere multum est. 

3. Homo sanns, qui bene valet et sua? spontis est, nullis se obli- 

gare legibus debet, et varium habere vitas genus et om- 
nibus sese adsuescat. Celsus.* 

4. Populi septentrionales, qui a teneris annis frigoris et caloris 

repentinas mutationes sustinere coacti, minus in morbos 
prolabuntur et facilius ex iis convalescunt. Hoffman. 



Jfr Cels. I: i. 



Regulae generales. 47 

5. Fecerat e potu Mithridates ssepe veneno, toxica ne possent 
saeva nocere sibi. Captus enim a Pompejo Magno in carcere 
veneno se interimere non potuit; ad (J^ recurrere coactus. 

(5. SBanen dr »dnc dn fancn. Wub ndbe ben fdt en onb »ana. 

AUDITUS. 

7. 2)a man t getben ^örer f)rvax affton fldcfan fldmta, ^war gånj 

ftabéporten ttllfluteé, t forftone bdr wtb owan, dr man bdr »ib 
]å lebfe, at man md f6rfmdd)ta; pd flutet ^örer man bet fna^?t 

8. Musiquen i gdftbub gtor ^tdrtat i förftone fd glabt, at bet ^ops 

par; på flutet »et man fnapt bdr af. 

9. 3 Smebian fcrft man tnfcmmer, fan man fnapt ^cra; men på 

flutet »d^l. 

10. 8meben, fopparflagarn etc. dro Idm^orba utom fmebian, men i 

fmebtan ^cra »d(}l; ratio. 

11. éunben, bd ^an ^orer fTaKmeijor owan, ttuter. 

12. Oiniélar ncgot, {jiör bet ont, att man md bdnaé. 

13. Tarantalus, si error in musica, inde quasi deliquescit, liceat 

nunquam audivit. 

14. ^trtepungar, a solo verbo Baron Cronstedt deliquescebat. 

GUSTUS. 

15. 2)d man förft dter opipare i)oc^ magnates, fmafar bet fom nec- 

tar, på flutet fommer bet ej fdlfamt. 
SSanb fpiö cå) ec^cn mat fmafar albrig fd »df)l. 

16. Sonben tpcfer ^anö »atu »dlling i3ar an; en förndm ej fd. 

17. 3a3 ftelf, upföbb t fatticjbom, tunne dta mivj förnéj^b af ftmplaftc 

fpiö; hocQ Clifford Icfbc splendid; hinc redux in Patriam in 
Stocf^olm altib inviternd till niagnates. Äom till Upfala, ^ro= 
fefeor, dt af ett pav rdtter ndgot litet, funne intet dta m^cfet, 
men bd mdui^i rdtter, d^t bd Idnc^t met)r [dn] annarö, tor= 
fabee t^å) blef exsucii<. 
Odoratus. 

18. 2)d man forft fommer i 3tocff)oIm dllcr Jlmfterbam om ^eta fom* 

maren, md man qiodfjaö af privet ludjt; ndr man »artt bdr 
14 ba^^ar, fienncr man intet. 

19. • :8arfaren fienner ej ftanfen af [Mrfl)oen. 

20. Atöfull famar fiennee ej af bon bemma dr. 

21. Apotliequet (ud)tar ^urtiijt for en otociu; cjefdUerna fienna intet 

lud)ten. 



* Tecken föi* ferrum. 



48 Lachesis naturalis. 

22. ©c, fom dro ftabtgt inne l^ooé be ftufe, fienna ej ftanfcn; Doctoren 

md förqwdfiaö, bd ^an fomnter uttfrdn. 

Visus. 

23. ©en, |om refer omfring förft t ^oUanb, fdr fe be l^drliga ]^u5 ot^ 

Sottee plai^tif * unbrar oå) gapar på alt, men ndr l^an bär 
wartt V« dl^r, unbrar på intet. 
HoRATius:* nil tam mirabile quidquam principio quod non 
minuant mirarier omnes paulatim. 
24 ©ommaren dr d§ l^elt angenäm om wdren, men febermera, bd »ij 
Bltfwit toantf ej \å, 

25. 3ag Idg ftuf 1718 frdn wintren ttU ptngeft, fom ul^t i bet gröna, 

bet i^nteö et parabté, etj ndgon werlb. 

26. Sarnet unbrar altib på bet l^drliga Itufet, ftora ej \å. 

27. Amaryllis förft feb[b] giör aDa förunberfama, feban ej fd.' 

28. ©d ndgon fommer i Bastillien, fer l^an på ndgra bågar intet 

dntel. fan fe möfeen fpringa, men bd l^an fomer ul^t fnapt fe. 

MORES. 

29. ?drer o§ aOa sciencer od) fonfter. 

30. @iör at man fan bantfa på lina fom en apa. 

31. @iör at n>tj ej unbra på at roaxa belefwab, på fldber, mores. 

Sa))))en unbrabe på mina fldber, bd jag ffuQe (eflnfn)a l^onom. 

32. Darius, cum intellixisset Indis familiare parentes inter propria 

viscera condire, quod pium ipsis videtur: ex quibus pro- 

dierant suis visceribus condi; 

quaerit Graecos, quanti emerent hane consuetudinem In- 

dorum. Respondebant longe a se abesse hane imma- 

nitatem. 
quaerit Indos, numne vellent more Grdecorum suos ergo 

cremare mortuos. Resp. potius mori se velie quam 

tantam impietatem committere. 

Bränwin. 

33. @t barn, fom fmafar ■9', rtfwer fig i munnen od^ ffriar, r^nfar ))annan. 

@n owan bltfwer full oå) ftuf o^ bruden af en \\tp. 



^ Antagligen det holländska buitenplaats, landtgård. 
* Ej HoRATius utan Lucretius; De rerum natura II: 1029. 
' Har afseende pä den då sällsynta Amaryllis formosisissima L, hvilkea 
första gången blommade i botaniska trädgården i Uppsala på våren 1743. 



Regulse generales. 49 

SwALG, fom bog l^océ grcf ^orn 1733 aetatis 84, bratf \)Xoax för* 
mtbbag 1 quarter -^ cå) dfmen få m^cfct ^toax affton. @n 
owatt PfuHc bö, ont ^an brucfc V« [top i^d en bag. 

Michel Hammar Norvegus evasit nonagenarius, potabat ad mi- 
nimum per 40 annos quotidie largiter -Q-, 
' Barbitonsor Lipsiensis, cui suetus potus in prandio coenave 
erat septem cantharorum Lipsiensium. Illapso in febrem 
medici unciatim eerevisiam tenuem propinare voleba[n]t, 
sed ille vix detrahi sibi parten> tertiam passus est. Libav.* 

34. Tobak. (Sn poenaP, fom [tubcntcrne Kora förft at rofa ^?a fltdnfc 

bobct, bltfwer ^r, ^ufwubwdr^ frdfé Icfwev cå) lunga; en njanb 
lan ej Idmna pt^^an utur munnen ^ela bagen. 

Ingo Rudbeck, fom bog 90 annos natus, loai* fd begifujcn på 
tobal, att ^an Idt fröna fig ttO tobafo fong t U^jfala mcb tron, 
fpira, Kot, fröna, mantel af pur tobaf, pd bet l^an ffutle fd to^ 
bafen. 

Stobat förgifmer fattor oå) ^unbar. 2:tU ri5f, olia, fnuö. Jugga. 

(Snué rtfroer en owan t ndfan, fom flyter etc; en m^cfet wan 
mdfte fnufa ^ela bagen, fan ej fofwa utan at l^afwa fnuébofan 
^oö ftg, fan ej tala, förn l^an fdr fnufa om morgonen. 

35. MiTHRiDATES, Rex Bithyniae et Ponti, omnium vitae diligentis- 

simus, a teneris adsuevit assumere venenum, ne a No- 
verca occideretur; a Pompejo victus, assumit cum flliis et 
filiabus venenum; moriuntur nati, eo intacto; coactus amico 
Bystoco jugulum praebuit feriendum, ne a Pompejo vic- 
tore summa ignominia afficeretur. 

36. Medicamenter Idnge brufabe, be fama l^ielpa ej mel^r; fomltge 

funna ej lefwa utan medicamenter. 

37. iurfarne funna taga l^eta 3 j' opii, a teneris adsueti; alter mo- 

ritur gr. V*. 

38. Uxores, si viri prodigi absunt, mox hystericfe fiunt, quia non 

adsueUe. 

39. Wenom »anan bltfwer man ftarf oc^ tiU arbete tienlig. (Sn owau 

dr flapp i l^war leb, to^l intet ^drbt arbete. @n itjan fan 



* så kallades de nyinskrifna studenterna, som af de äldre nationskamra- 
terna ofta illa beliandlades. 

* Andreas Libavius (loiO— 1616), kemiker i Halle. 

' 1 drachma = 3,7r. gram. * 1 gran = 0,o6 gram. 

Linné, Lachesii. j 



50 Lachesis naturalis. 

bvacja ärbcr ^ela bagen, utan at trotna. @n wanb fan ga 
\)cla 6 nti^l; en oroan ej V4 mi^l. 

40. ©d man forft ffall becjtjnna Idfa, trotnar 0^ lebfnar ftrajrt; ba 

man dr roan, fan man ej lämnat utan fafnab. 

41. Cwan to^l fnapt en fup branwin; en wanb fan ej lefwa beé utan, 

om morgonen dr ^an ftuf i ^ela frop^jen, barrar at ^an ej 
fan föra glafet dHer ffeben till munnen, l^ar ingen appetit: 
men fdr ^an ett pax ]\xpax, bltfwer appetit, fafta l^dnber, frtff 
fropp; fdr \)an mli)x, bltfwer l^an glab, talar förnufftig, fdr 
mob. E. gr. ^rdfter wtb fteKen. 

42. 5^3anb wtb at läroår affton gd på Ä^tellaren t Upfala, fan tntet 

feban absentera ftg bdr tfrdn. 

43. (•öifft wanb wtb furia Venus, fan ej t)dt(a ftg bdr ifrdn. 

44. 3pelare fan ej Idmna at fpcla fort; owanb lebé bdr U)tb. 

45. Söanb wtb en science, tprfer intet roligare dn at tala om ben, 

lebfnar fd fnart man talar annat; fiindament till at intaga 
en menniffae tpcfe; belefwab; röra bet ömma. 

46. (?n solitarius^ tol)l ej conipagnie; en compagnion* ej utan fdl= 

47. Nos in mari nausea corripit; Vir Nauta equo insidens vomit. 

48. Duci albano ex consuetudine sine purgante non respondebat 

alvus. Heurn., Aphor.^ 50, 1. 2. 

49. !Dc fom want fig offta wib purgationer, mdfte ^njar bag purgans 

intaga, om be ffola laxera. 
r)0. 2)e fom dro mpcfet waua wib medicamenter, mdfte meb bem uiJpe^ 
()d(la lifmet. 

51. 93arn, fom fe lif, unbra; tvi måne giörom ingen reflexion, faft ben 

timman dr ben be mdft fruci^tat. 

52. aSanb altib fldppa mdber, fd fnart bet fommer, l^allcr på fd ^ela 

bagen; ^alleö bet, blifwcr boc^ fiuf. 

53. Si consuetudo non naturam imitaret, periret quotidie a subita 

inutatione. 
£)ioanb horret. 

54. Frantsosernes Potasie e grenullie* dr ofe meberftljggeligt 

* Enstöring. 

' Sällskaplig person. 

• HiPPOCRATis Aphorismi ecL Heurnius. 

♦ Soppa anrättad på grodor, potage de grenouilles. 



Regulae generales. 51 

55. Calmuckensium Scytarum cruda caballana satiari. 

56. Anthropophagorum humanas edere carnes, horremus. 

57. Assam foelidam Indi cinnamomo praefenint, hane in cibis mis- 

cent, hac patinas oblinunt. 

58. Brasilise barbari radices Mandiucca? edentulis vetulis masti- 

candas tradunt, qua? ore emollitas aquara lirapidam 
continenter exspuunt; saliva pro fermento est, unde 
liquor oritur ZymosisS qui eam jucundam reddit et tan- 
tarum virium, ut non aliis debacchentur istae gentes, 
quoties mactato captivo triumphantes festura agunt. 

59. Morchellas* non edunt facile, qui non adsueti. 

(>0. Ostreas vidi gustantes primo foeminas oum vomitu et per 
aliquot dies anorexia'; adsuetis suavissimae. 

61. Consuetudo mittendi sanguinem, juft famma bag om diuret, 

famma ftdtle. Melius si non consuetudo, nam debet con- 
tinuare aut aegrotare; debet facere mala, ne eveniant 
pejora. 

62. 55c lom axo wana at altib Idta iBa, bltfwa ej fiufa bdr af; men 

ben fdllnn bltfwer rdtt onb, tager altib ffabe. 

63. 2)cn U>m re|er u^t, bltfiöer gtdrna ftuf förn l^an blifwcr xvanh 

»ib climatet. 

64. Puella delicatissime educata in aula, ab omni aére custodita, 

fit tenerrima, cutis vix uUa, sed tenuissima, pellucida 
'tegit faciem, väsa fere nuda in palpebris lucent; cum 
ita custoditae sint, superfluum duxit natura has obve- 
lare corio. 

65. Rustica e contra, quae a teneris in gelu et frigore et labore 

educata; huic nuUa väsa in facie lucent; cutis huic 
crassa et fere coriacea, manus et musculi duri; si haec 
alterius* manus complectatur sua, dolet illius. @d ftor 
dtffillnab fom emellan ndttelbuf oå) bulban. 

66. Xv) böra barn fd gd u^t i lufften, mdniae wtb ftölben, bd bltfwa 

friffa. 



^ Jäsande, Ii q. Zym. rusdryck. 

* Murklor 

• Matleda. 

*• Handskr.: alterium. 



52 Lachesis naturalis. 

Veteres infantes nostros gelidis indurabant undis mox 
natos, ut constantiores fierent. 

67. Augsburgi dicitur crania duo asservari, alterum e Gallo pelluci- 

dum, alterum vero e Norlando opacum et triplo erassius. 

68. BoERHAAvius dormiebat semper capite nudo. Historia prin- 

cipis. 

69. Qui capillitiis fictis adsueti, vix ferunt denudari caput. 

70. Qui adsueti vestibus villosis ferinis, horrent absque iis. 

71. Qui calido camino adsueti, horrent mox dum exeunt. 

72. Canicula, quae tota die geritur in sinu dominae et calido loco, 

cum exit, horret, vix potest pedibus insistere; venaticus 
non ita. 

73. Ostiacii incedunt vestimento e tunica vel corio piscis absque 

fober, sed intensissima hyeme dupliei vestimento. Hinc 
aestate, memores hyemis, dicunt quando duplicanda sit 
vestis. 

74. Musicus febris laborat causa, 7"^ die delirium summum, 

10°^** die voluit habere concertum musicum; accipit, cessat 
delirium et mirum aberat febris, sed cessante musica 
illico redibant omnia; hinc per dies 10 continuo hoc re- 
medium et convaluit. Act. Paris, 1707, p. 8. Boerh. 
2, p. 334. 

75. MiTHR IDATES, BithynisB et Ponti Rex . . .* 
7(3. ?Eörtt)cteu^ct giffter flicfan, men wanan dnfan. 

77. Om amman altib bdr barnet pa famma arm, blifwcr barnet 

n)tnbögbt. 

78. Dm waggan l^dlö altib Itfa på ftban d^t fonftret, blifwer barnet 

wtnbogbt. 

Cura ponere candelam ab altero latere semper, claudere 
fenestram. 

Si visio per cmcem, videat per mensem per 2 fora- 
mina larvge. 

Si c cura et causa a consuetudine. 

79. Qui laborat alvo segni, cloacam adeat quotidie hora praifixa, 

licet irrito conatu primura, dein tamen respondebiL 
Egregium. 

80. Qui quotidie debacchatur, quotidie immense sitit. 



' Vide 35. 



Regulse generales. 53 

81. Qui adsuetus prandio hora 11°* vel 2^*,eadem hora esurit. 

82. Qui adsuetus cenae vel jentaculo, desiderat; alias non. 

83. Qui adsuetus tesseris chartisve, his carere nequit. 

84. Qui venam secat aliquo tempore, alio anno eodem cogitur 

secare. 

85. Equus, qui equam semel ascendit, quotidie abstemius eam 

desiderat. Qui vero nunquam, ille edit et pinguescit, nil 
curat. 

SBancn dr wdrre an fånen. Prov. 
8(3. .pur mdnga tempo observanda drt^ tcfc för en n^ldrtng på in- 
strumentefpe^L @n gamal ocfe voan fi^elare lan ftd oå) foftoa 
oå) fpela. 

87. 2)en fom dr wan fomna fL 10, bltfwer bd ^elt fomntg; gdr ben 

timan förbtj, fan fna^t fofwa ^ela natten. 

88. 2)cn fom dr »anb bridfa fL 4, blifwer bd torftig, dHieft ej. 

89. JTen fom dr roanb fld fig för brafan om aftonen, fliar bd. 

Ergo eonsuetudo saepe fert vix credenda. 

Sed gutta cavat lapidem non vi sed ssepe cadendo. 



SUBITA MUTATIO PERICULOSA. 

Cuni quis aliquid mutare volet, paulatim debet adsuescere. Celsus.^ 
Motibus oppositis nil perniciosius. Sangt. 11: 14. 
Insolita, licet meliora, corpus et animum laedunt. Sanct. IV: 25. 
Se ipsum sensim destruit, qui semel in die praeter consuetudinem 
comedit; comedat parum vel multum. Sanct. 111: 43. 
1. SorftiJäria brdnwin i ^aft* 

± ^dft ^drt riben fdr bricfa falt n?atn, ftörter dller ftufnar. 
3. Alexander Magnus, bd l^an ftt>et bababe i falla loatnet, blef fiuf 
cå) meb ftörfta platö jlap unban. Curtius, III: p. 29. 



» Cels. I: 3. 

' Satsen är icke afslutad. 



54 Lachesis naturalis. 

4. 2)rtcfa falt, bd man dr »arm, gtor pleuresie oå) l^aftig bp^. 

5. Nobiles brufa (dgga iö t brtcfa cm ^cta fontmarcn, dllcr iöfidllar 

brtdfa; \)ax tagit Ufroct af mangen. 

6. Glaske dr nu nobelt t gidftbob l^ooö nobiles, aestate. 

7. Jvinnen aDenaft wågar fl^rtnga utur babftugan i falla ftön, sed hoc 

non nisi ex longa consuetudine, sed non tuto. 

8. 55cn, |om lögar ftg, bd l^an marit l^ct, oå) l^aftigt fprtngcr nebcr i 

ftött, fdr spasmus, i. e. ndcfen tar ^onem. 

9. 3lai boffapen om wdrcn mtfta fit tona \)bb oå) fd grds, bo be, 

om be dro ftufltge; crescente herba moritur equa. 

10. Äomma utaf ett m^cfet arbctfamt Icfmerne in quietem, ftd ej iånc^c 

»ib. 

11. 2)e, fom fommo 1720 ifrdn fRx)]ta fdngffa^^et, bogo mdnga ftrajrt. 

12. 2)d Dalfarlame fomma till ^al^lun, feban be ^emma Idngc dtit 

barfbröb, fa fnart be fd rent bröb dller gröt, blifwa be fiufa 
oå) offta böba. 

13. Salix cito exsiliens brevi perit. 
Quercus segnis perennat ad secula. 
Praecocia ijigenia raro maturescunt. 
MoLLiER^ et alacres non longaevi. 
Infantes valde crescentes non longaevi. 

3)e, fom gd fom luö på ftdrab }\>ån; longaevi. 

14. SDe, fom l^aftigt altereras, non longaevi. 
3)e, fom iilbrig rörae, longsevi. 

Swedberg: bet ^ar fd gdt, gdr fd, loarbcr fa gdcnbc. Rudbeck non 
movebatur. 

15. 5)en, fom Idnge hungrat, a^tc [ig at ^an ej dter ftg mi)cfet mdt, 

t^ enbaft bdr af fan ^an bö. 

16. Sörft m\ fomer utur famaren, frt)ö wij. 

17. (Sn gamall man, fom blifwer dnfling, utan at l^uftruu liggat Idngc 

fiuf, bör gemenl. fama d^r. 

18. Piscator ob odorum suaveolentiam exanimis concidit in aula 

Sebastiani Regis Lusitaniöe, restituitur a Vega*, qui euni ad 
algam maris deferri jussit. Ramazz.* 

* MOLIÉRE. 

* Gristobal de Vega, 1510— 15S0, bekant portugr. läkare, förf. till arbetet 
!)(' arte medendi. 

* Ramazzini. Se Auctores. 



Regulse generales. 55 

19. Animus. 6n l^afttg forg, wrcbe etc. böbar, men ej tungt ftnue. 

FoucQUET* bog af ^afttg gldbtc. 

20. ©en, fom l&afttgt går utur mörfret, bdr ^an Idngc Iiggat, uti et 

liuft rum, mdfte ad^ta at ^an ej bltfiöcr blinb. 

21. 2)en, fom djfter långt vå) trottfamt arbete tfrdn unga diuren dntel. 

fommtt i ro, gtor l^an ftg bd commod, bör l^au ftrajrt. 
2:2. ©ambla to^Ia inga debogier, unga tdmmeligen. 

23. JRefer man i falt wdber meb ^ppet bröft, Pleuritis. 

24. Si Anglus a teneris carnivorus cito cum Norvegis ichthyo- 

phagus fieret, mox laboraret. 

25. Äommcr man utur ftarf Kölb in uti ^eta p\)xtd om wintren dffter 

Idnglig faU refa owanb, aci^te lifwet. 

26. 6n ftarf[t] rtben l^dft, fom l^aftigt fdr ftanna, ftupar ftrajrt, men 

blifiöer l^an lebb, ftdr l^an bij. 

27. 93Jan fofwer albrig fd wdl^l på obefant ftdOe for mibnatten, hinc 

aegris non suadenda mutatio; inde enim inquietudo. 

28. 5)ä efter Idngfamt fub blifiver Saftigt falt wdber, uti nunc, tot 

morbi autumnales. 

29. SOJan transpirerar albrig fd wd^l i npa fldber, |om i brufte; hinc 

saepe recedunt variolae et augetur febris a mutatis linteis. 

30. @dr jag utur »armt rum i fiölbcn, frtjö jag bubbelt mel^r. 

31. Äemmer jag utur ftarf fiölb i l^ettan, blifwer jag ftrajrt fomnog. 

32. ©ricfer jag l^et bricfa, gdr ut i fiolben, rtjö oå) fr^8 jag; ej fd 

af falt 

33. Söraete barn fnorrabe for fiff ; bd @ub gaf bcm mi)cfen]^et af Pis- 

ces volantes, gicf bet bem genom ndfan*. 

34. SBdr armee bog albrig fd m^cfet, fom forft be ficf dta annor \pi^f 

ben be ej tolte. 1743. 

35. 1726 i ftora l^ungern gaf Olof Rudbeck aDa fattiga i Upfala 

fofta arter at dta fig matta, bd bagen dffter xoaf)l 60 bogo bdr 
af; a subita nimia repletione flatulentorum. 

36. lava a gelida aqua oflfusa sub arenti calore Beriberii. Bon- 

t[ius]. 



' ^ Ludwig XIV:s finansminister, insattes fÖr underslef pä Bastilien och 
berättas vid frihetens erhållande ha aflidit af glådje. 
• Fjärde Moseb. 12: 20. 



56 Lachesis naturalis. 

37. Siar man watn vå milt ^S tprittjer np fem ftul, flit ^cn^er 

alt Hoc non fit si crusta; hinc nunc gornm^* Potest ta- 
men manu capere 9 adsueta et dejicere; idem si iDatH ati 
tett fet wib ftruffiDC fcafelfe. 

38. Se, fem t T^af^ta gmfwa brirfa m^rfet, ba be ätc imtnna, fd febl 

ti belfan, mifta appetiten, fa ben albrij nrg igen; hinc 
fcrirfe eij. 

39. BoERH. Inst. lOil. Mutatio subita a consuetis in noTa est 

maxime periculosa, licet ex malis in bona transiens. 

40. Demetrius Poliorcetes, cum captus a genero Seleugo post 

laboriosam vitam cogeretur quietam agere, inträ annom ad 
eam obesitatem intumuit, ut ad omneni motum ineptus 
perierit. Plctärch. in Vit. illust. 32. vol. 2. 



NiMIUM NOCET. 

Kegula primaria dia;tae. 

5llle6 rcr riel ift ungefunbt. Gemiani. 

Martial. L. 6, Epigr. 29. 

. Immodicis brevis est aetas et rara senectus. 

Quidquid amas, caveas, non placuisse nimis. 

NuUum violens perpeteum. 
HipPOCR. Sect. 2 Aphor. 51. Omne niniium Naturse inimicuni 

est Medium tenuere beati 
Moderata durant. "iiUt ffabar litet, sic -^, Tabacum, ^q^ pocula. 
A nimia cibi repletione saepe cholera. Qui edit nimium, altero 

måne linguam habet sordidam a transpiratione cruda; sic 

enim inteme disponitur eorpus paludinis febribus. 
Sita dr bet ^älfefamafte; men åta form^cfct ffabeltgt 

SSt^nben, fem i ätäftbob Idtet u^ftdda fin mage meb m^dfen mat, dr 

fiuf bdr effter ^ela xocdaix. 2)cn, fem dter för m^dfet, blifwer 



' Tecken för koppar. 

' Gärning eller gärning, namn pä en melallurgisk process. 

' Här däremot tecken för Venus, älskog. 



Regulae generales. 57 

tung, (e, odisponerad; et p\a itctpcx up^^e^dOa mig hungrig, 

formdnga gtöra tenesmum. 
S>Ticfa fan ingen cmfcdra; mat utan brirfa giör obstruction. 

£^en, fem bricfer fmagt för mpcfet, blifuer laxus, matnlagb fem en 

JpcBdnbare, ftannar i »atnfet Aötm^cfet ftarfa bnjdfer, en ft)Ds 

^unb meb crä(^ne(iga trcppend cc^ fidlend olDcfcr. Spiritus 

volatilis vini primum laetificat, magis occidit 
Movera fig (agcm dr at lefn>a, fcrmQcfet at mara en flaf. 

^örm^rfet giör trdnab, praecocem senectutem. Modicus magnificus. 
«On>ila för m^cfet giör en pu^ig cå^ fnar böb af obstructione, scor- 

butus. 
<Lt>ungra läet dr ^dlfofam fafta; förm^cfet giör, at väsa lactea coale- 

scera, olbrig me^r öpnaö; hinc irreparabelt. 
SEorfta ndgct giör faftare fibrer, förmodet giör Hypochondrie. 
Venus moderata dulcissima vilse. 

Nimia corpus extabescere, debilitat nervös, oculos, dorsum, 

ingenium, ventriculum. 
Abstinentia nimia testiculos scirrhosos, mammas et uterum 

cancrosum; menstrua immodica. 
Somnus moderatus restituit vires, quas vigiliae destruxere. 

Nimius facit tarditatem, pallorem, )?ugig^et; gdr o^ brönar. 
Vigiliae nimiae nulla nutritio, cita mors. Marasmus. Pervigilium. 
Mingere est bonum; nimium mingere facit febres. Diabetes. 

Minime mingere facit soporosos morbos. Ischuria. 
Lsetitia (Foucquetus* vide animus*) nimia mors est. 
Sccfer litet dr gobt för ffaq?^eter i froppen, relaxal fibras. 

5?e, fom ^afwa förmoden loderbafelfe uti fig, fd febrar, ref etc. 

fom barn; rofen, förffdmb mago. 
©iföjer man en af fiufbom dnnu matt m^dfen mat, fdr Hydrops dller 

recidiv. 
3llla, iom åxo ftarfa brdnminé fupare, bö i unga d^ren, bdr ftora fupar 

tagaé. SDten fr^D^unben luper altib litet i jdnber oc^ fmuttar i 

glafet 
Qui parti alicui diu innititur eandem stipidiorem reddit; sic studia 

cerebrum. 
©orga förmodet, ru' tristis, exsiccat ossa. Melus, tabes, melan- 

cholia. 



' Se ofvan noten sid. 

* Orig.: vide Isetitia. 

• SS spiritus. 



58 Lachesis naturalis. 

Studera gtcr cnom n?iö, formfelet gtor cnom cjatcn od) ej flof. 

^an blifwcr fantastisk; l^örer intet annat gierna an bet ena, i. e. 
melancholicerar, mtftar appetiten ; blifwer iporm*; repuerascil. 
SBltfwa blefa; qui pallent, aut student aut amant nimium. 
Purgera ar gebt, men purgera for offta ffabcUgt. 
Mingere ar gobt; at ej l^dlla ftg for Idngc dr ocf gobt Slt px}^ci för 

offta dr ffabeltgt; på flutet fan ej l^dOa urmcn. 
Excrementa at ^dUa för Idnge, giör alvum segnem, tenesmum. 
%c\))ln Sergémdn, fom brucfo tapp bag u^t oå) in wib 1733, bogo effter 
et d^r, men be, fem ftra.rt blefroc fiufa oå) curerade meb plate, 
ad^tabe fig od^ lefbe Idnge. 
^ruföpatroner Idgga njinanfaret på borbet, oå) ffdlarne gd cfwer borbet 
od) jjiöpottan unber borbet lifa fort, till beö bet dr tomt. 
5ag fdg Forsling int hinna ligga, tt) öl^let ränt ur en full maga. 

„ „ SoHLBERG Eric hMmma på bufen, fvi at otalet fprvtng t 
. anbra wdggen. 



Vaeietas excitat et delectat. 

SoLiTARius*[?]: Deum dedisse simiae animam rationalem, anima [a] 

Luna bobus demonstratur. 
Natura in ipsa varietate se jactat, sese delectat. 
9)}unter^et bubbelt lif; for alt bet, bubbelt bdttre far lar. 
Mundus mutatur nocte et die; måne et vesperi; hyeme, aestate: 
vere et autumno. 
Elementonim lucta felix; ubi unum prae valet male, s. frigus, 

s. calor, s. siccitas, s. humor. 
Coelum mutatur quolidie ambitibus. 
Terra monles, sylvse, campi, paludes, fluvii, lacus; misere ubi 

unicus prospectus. 
Plantae floribus rident variis coeruleis, luteis, albis; odore 

vario grato, ingrato. 
Animalia volitant, natant, serpunt, gradiuntur, exsiliunt. Ba- 
lant, cantillant, cantant, mu[s]sitant. His ver gratum. In- 
secta saliunt, bombylant, pipiunt. 



' Vurmig. 

* =2 HoNORius AuGusTODUNExsis, fraiisk skolastiker på 1300-talet, har bl. a. 
skrifvit De Deo et ayiitna. 



Regulse generales. 59 

Horti ridentes, paradisei, mixti variis saepibus, arboribus, 

planiis numerosis. 
Prospectus: Vip\(\la flott, Äicllflattcn, 5?tcmöba(fa, ' g)töf lands*, 

Alpes. Belgium triste cum omnibus suis hortis. 
Homines histrionici Mundi stulti et sapientes, laeti et tristes. 

Homines * non 2 similes statura, facie, moribus, vestitu, in- 

cessu. Parvi, adolescentes, senes; nasci, nubere, ediuare, 

mori. 

3 ett ]^u0 fcantfar bröllop, t anbra gråter begrafnincj. 
Cibus. gremmab mat fmalar bdft; ftulen mat fmafar bdft; quia alius. 
Satur uno cibo, edit optime reliquos; hinc gidftbob. 
©ianbeltortan fom fogben dlflabe; ^erran gaf l^onom. 
Medicamenta diu usa nausea. 

Deus dat homini niulta fercula, diviti culinam, niultos fruetus. 
Westerberg dt ett flag ^ela Vid^ret: Kött, lajc, fill, fmör; periit. 
©drfårc l^ar ®ub lagt menntflanö fiöf i l^af, afgrunb, f!og, marf ; 

ut alleftdbeé. 
Pocula magnatum variant. 
Vestes variegatse placent omnibus; pueris, feniinis. Aves varie- 

gatae placent pueris; ne mireris feminam mutare mobei. 
Domus picturis, chelerie,* Ipeglar, möbler. 
Cod fom lué t famma pele; qui diu non habet novas. 
Labores. Puer currit tota die non lassus; alius cito, si non mu- 

taret objecta. 
Delagardie brdng mU blifwa curier; alius Idngc tient, to^ af= 

ffeb, tXf bet gicf l^onom ej t lag. Optat ephippia bos piger, 

optat arare caballus.* 
S^onbebrdngen tiente, ffoma!ave, ffrdbbare, gtfteö, leböna wib. 
Hinc motus varietas excitat, continuus frangit rusticos. 
Marcescunt epulae sine tine petitae. 
Studia. Studiosi ex una disciplina lassi vespere ut qui aratrum 

rexit. 
Concionator per 2 a 3 horas, omnes lassantur, excurrunt; e 

comoedia non. 



^ Två landtgårdar nära Falun, den förre ågdes af bergmästare Swab, om 
den sistnämnde heter det på annat ställe »Contra ©loeben adiacens». 
» Ställe nära Stenbrohult. 
» Skilderi? 
* Hor. Ep. I: 14. 43. 



60 Lachesis naturaljs. 

Docens semper inspergat jucunda, eo excitantur ad atlen- 
tionem. 
Omne tulit punctum, qui miscuit utile dulci*; sic praecep- 

tores. 
Qui vult pueros disuescere a litteris, cogat inhaBrere. 
Academiis lectiones adeant varlas, loqui, conversare. 
Interpone tuis interdura gaudia curis. 
Historiis delectantur omnes. 
Conversatio. Eremitse omnes melancholici ; fugiunt conversationem 
aliorum. 
Mathematici, qui inhaerent uno objecto diutius. 
Lappones alpini omnes Iseti; sylvatici omnes tristes 
Arestantes tristes, licet opiparo cibo; ut Avicula in caveis. 
Norman invidebat pastor in Serna; evaderet pastor Alsenius 

in Qwicicjok.* 
Musica hypochondriacis prima gråta; i benbgidftbob gniélar i 

öronen. 
Ludere chartis cogatur per plures dies. 
©tocf^olmé flott videre Slomnalmé torg omnes praetereuntes semper 

ridere 
Aer alpinus aestate optimus; in locis altis perflatis. 
Multos morbos fecere multa fercula; coquos numera. Plin. 
Scanus campestris gröt \)Xoax bag, tung, bdft, ft^f, b^ntig, anhel[ans], 

morosus. 
Anglus carnivorus blobfutl, ^ctftg, phthisis. 
Angennannus af fin mt)cfna fura ftröming mi^nög[b]. 
Salt mat: tung, scorbuticus, cachoetes. 
Pinguia: ut monachi pingues herniosi, icterici. 
Söatnbrtcfare magre; ftunbom win oå) ftunbom xoatn: Hy dröps. 
The: förfldmb mage, bdlige. Goflfe: gid^t. 
^olldnbaren sallat: ingen ft^rfa, sterilis, intet genie. 
(Sur mat giör melancholie, scirrhus,' hysteria, calculus,* hypo- 

chondria. 
^ruc^t ut gurfer, meloner: febres intermittentes. 
Saccharata: erysipelas, scabies. 



» Hor. Ep. 3. 343. 

' På annat ställe säger Linné, att professor Norman inviderade pastor i 
Serna hans enslighet; han borde blifvit pastor i Qvickjok och roelankoliserat 
ensam vid Walliwara fjäll. 

' Härda svulster i allmänhet, ofta af kräftnatur. 

* Stenbildning. 



Regul» generales. 61 

Surt bröb, gimpbröb: förflidmbc tdnbcr. 
Mucosa caricae soporosae anorexias [excitant]. 
Acria aromata accendunt sanguinem, febres. 
Uti liten motion giör gobt, m^cfcn fcrtdrcr, ft^froav. 
23ig]^ af variant arbete, contra rustici. 
9Kuitter af conversation, hinc urbani; tristes af solitudo. 
8cirb af studia varia, eleganter doctus; men af ett, Pedant. 
Qui proficit in literis et deficit in moribus, plus deficit 
quam proficit. 
Inter simias versantem oportet esse simiam. 
Sen, fom meb ulfwen roill lefwa, maftc mcb ulfwen tiuta. 
,!pafn)a monde, belefmab, honeur, lifna be mdfte od^ bdfte; re- 

sonabell, ej enrotö »ib fin fatö, i. e. variabilis. 
Qui vult fortunam suam facere, erit simia. 
SBer in bie SBelt forlommcn wol, er brandset meinen rat: balb 

%nå)^ balb ^aö, balb bieö balb baö; baö ift ein politjei. 
Äomer till en trist, wara trist; meb glabom gtab; sic fortu- 
nam facies; fd forna lappare fram. Quia mundus est totus 
histrionia. Owinfolf grdta i fcrge^ué; le i luftigt; angendma. 
SBib ^ofwen. 

?5ragaé ej, om fldberna dro »arma, utan mcbct, n^a brafwa. 
Sala ej Idrbt, pedant; utan flabber, tcferie; dllieft pedant 
§&>if|)a nu l^it, nu bit, flattera, l^öfla, liuga, borfa, bantfa, fiunga; 

ej ftabig. 
2^et dr ej farten, fom l^ebrar fldberne, men contrairt. 
„ „ „ alwarfaml^et, ej bijgb, ej drligl^et, fom l^ebrar. O se- 
cula, o mores. Sed mundum non fecimus, verum ille nos. 
9idr 3 flaH fria, bd l^ielper ej wara Idrb, bl)gbig, drlig, utan 
luftig, rolig, tofig, bd prsefereras 3. 
Predica giörer en trist, allttjarfam; ad^ta @bcr for bet. 
Senna werlben dr ej giorb allena for wtfa. 
^Roligare wiftaö blanb bdrar dn mifa. 
Affines simise simiis. 
Inter simias versantem oportet esse simiam. 



62 Lachesis naturalis. 



III. 
PEINCIPIA DIJJTETICA S. RES NATURALES.* 

1 . Aér. 

Serenus. 

Hinc veteres suas domos in altis. 

Upsalae arx. 

Romani phlhisicos et Asthmaticos ad Tadios prope Vesuvium 

siccum amandabant. 
iEgypti aérem serenuni conimendabant veteres: in quibusdam 

locis nullae pluviae. Hasselqvist. * 
Greta itaque adeo salutaris dicta. 
Athenis aér tenuis; doctis et soUertioribus luxuriat. 
Bennudes et S. Helenae exhalationes fere immunes, saluber- 

rinDBB omnium censentur. 
Pistores et raolitores plerique asthmatici. 
Tonitrua purgant movendo omnes liquores. 

Viva turbantur, V lacuum calescunt 

Corpus exaestuat; in febribus malum. 

In peste tonitiua, tormenta et ignes purgant. 

Nebulosus. 

Ros ascendens facit nebulas; ut Terra est sic Ros; ex stag- 

nanti pessimus. 
Nebulse foetidae sunt, et jejuni bas penetrantes aegrotant. 
Afris sub dio dorraire lethale. 

Studiosis aeslate sub dio dormire cephalalgia, febres, ut mihi 
juveni. 
Urbes depresssB ob aquas, quasi continuo in nebulis versan- 
tur, insalubres, non longaevi. 

^ Ofta men orätt kallade non naturales. 

' Fredrik H. En af Linnés lärjungar och >apostIar», reste till Orienten, 
(log i Smyrna 1752: Linné lyckades med drottning Lovisa Ulrikas understöd 
äterförvärfva hans samlingar lill Sverige samt utgaf år 1757 hans reseberät- 
telse, Resa till det Heliga Landet åre^i 1749—52, 



Principia diaetetica: Aer. 63 

Opulentiores itaque aestate apricantur extra urbes. 

Si in arce nostro quis steterit tempore matutino, sereno 

coelo; tot[a] urbs nebulis sepulta. 
Zee flarnen nebulee maris subsectantes noxiae; arbonim flo- 
res destruunt 
Pluviae. 

Pluvi» purgant aérem. 
Peslis post pluvias cessat Cairi. 
Dysenteria Amstelodami et febres cessant a pluvia. 
Alexandria a Majo ad primas Augusti pluvias insalubris. 
Qui in urbe semper degunt, pallidi. Si quis a?r nocturnus 
accedat, semper cephalalgia. 

Ros in Indi is periculosissimus. 

Nudis pedibus, vena medinensis. 

Foetidus. 

Foetor ftanf. Mephitis unfet. Rancidum f)arf!. 

Natura docet daudere os et nasum et spuere, quod optimum. 
Putredo generat volatile, foetidum. Respiratione et attrac- 
tione communicandum. 

Contagia omnia vitissima. Dysenteriae, Pthisis. 
Siutoad^tarc plerique aegrotant. Nosocomium jejunus inträns 

deliquesco, nisi tabacum; vel coryza, hsemicrania. 
Febres continuaj. 

Cachexia; omnes artifices putridi, cachectiei, decolorati. 
Urbes maxim» pessimae aestate, imprimis ad moenia, ni 

pluvia purget. 
Alexandrettae febris paludis aestate a putrefactis stagnantibus 

quotannis. 
Oculis nocent. Hinc foricarii exemplo Ramazzini* lippi, cai- 
cutientes. 

Matula camera oculis studiosorum noxia. 
Cadaver Ceti ad littus tumidum dissilit fragore, incolae 
omnes ophthalmia. Montanus.^ 



* Se auctores. 

• Giovanni Battista de Monte (Montanus) italiensk läkare 1498— 1555J, 
prof. i Padova, därstädes samtida med Vesalius, förf. till flera stora verk, det 
förnämsta är Medicina Universa etc, utgifvet af Weidrich, Frankf. 1587. 



64 Lachesis naturalis. 

Sentina navis ab aqua hombili foetenti febribus putridis, 

dysenteria. 
Cura mdbenodirUngg machina. 
Moeniis urbis adhabitantes ubique grassantibus niorbis ob- 

noxii. 
Foetor dirus Amstelodami moenia intrantibus occurrit. 
Cloacae. Stercora sepelienda exercitus. Deut. XXIII: 12. 
Inde non dysenteria, febr. ungarica. 
Hinc urbibus calce cloacas obducunt, nec sues ut nobis 
admittendae. 
Carceres intrantes quotannis judices angli segrotant, saepe 

moriuntur. Verulam. 
Cadaverum odör fugat equum etleonem. Vetere Testamento 
impuri, qui tangunt cadaver. 
Templis pessimus ; olim sepultura tota sanctis, unde multi 

SBgri, mortui. 
LocustaB mari demersae, rejectae Numidiic pestis 200,000, 
OaiBAsnjs.* Carthagine 300,000 tyronum. 
Piscinae fossaeque stagnanti aqua causant febres intermitten- 
tes. Exacerbantes Stutgardiae et ToIosbb quondam Äam[|)]= 
^af Upsaliae. 
Neapolis obsessa a Gallis, liberata aquis sestate corruptis mor- 

tis inilitibus et duce Lothrechto. [?] 
Exhalans rodit väsa metallica, lintea pulvere nigro; hinc 
pulmonibus adeo noxius. Phthsin inducit. 
Suaveolens. 

Egregius Cinnamomi, Dianthi, Citri. 
Cinnamometa Zeylonse, Casiola Alexandrise, Rosmarinus Nar- 
bonae. 
Siccus. 

Mensuratur hygrometro ex duplici ligno: Fune cum globulo e 
linteo; arista torta Avenae sativae, Geronii afrlcan., Poly- 
trichi hygrometrici. 
China et Tartaria deserta absque exhalationibus, homines fib- 

ris rigidis, minus aegrotant. 
Unibra semper rorlda, hinc plantera Slipar, ^ilar wtb ^u3, ut 
humectentur. 



* Grekisk läkare från Pergamon (326—403), lifläkare hos Juliattus Apo- 
STATA, utgifvare af etl storl samlingsverk af grekiska medicinska författare: 
^vvaywyal lat q mal. 



Principia diaetetica: Aér. 60 

Indis sestas respondet hyemi nostrati; omnes plantse apricse 

exarid» campis slerllibus. 
Altis siccis inhabitantes immunes a febribus intermittentlbus; 
humidis argillosis quolannis laborant. 

BelgBB honoratiores in superiore concameratione ; famuli pau- 
peres in infima. 
^gjpio hyeme non pluit. 
Humidus. 

Ex exhalationibus, vaporibus crassus. 

Lapides calcarei oelandici humectantur ut sal. 

Relaxat fibras. Oedematosi omnes in aquaticis. Lotrices, 

nautae et Belgae pallidi, laxi. 
Causa aqua, V* humida, vegetabilia transpirantia, praecipue 

Salices medicaB, imbres. 
Loca occlusa umbrosa, depressa, frigidiuscula. 
Tempus vernum regelescente V- 

Incolae humidiorum, obesiores, majores; item equi, vaccse, 
ma[r]å[c]^]Ianbcn. 

Boeotica regio crasso aére stupidos, unde Boeoticum in- 

genium. Boeoticum in crasso jurares aére natum. Horat. 

Scani campestres, arena s. argilla humida, torpidi; contra 

septentrionales. 
Malacca Indiae Orientalis opulenta, sed situ humili infelix. 
Cachexia,. Leucophlegmatia. 
Nostalgia in Belgio inde Svecis, Helvetis. 
Autumno ideo morbis maxime obnoxii fsumus]. 
Hyeme non gelida, nebulösa; Febris Upsaliensis. * Autumno 
iter Roma Neapolim plerisque lethale. Quercetanus', 
Dicet 169. 
Gallia ab sBstu pluvia. Pemiones* manuum mihi. 
Belgium humidum. 
Fibrae lintese funis contrahitur; tendines relaxantur ut in fioL 
Cicatrices non relaxantur; hinc valetudinarii sentiunt. Hinc 
anus et miles olim vulneratus fpdr todbcr. 



* Tecken för terra. 

' En svår sumpfeber, som plägade gå i Uppsala, beskrifven af Lnmé 
i en s&rskild afhandling, Febris Upsaliensis, genom And. Boström 1757. 
■ Se Auctores. 

* Brandblåsor, hadutslag. Se under Galor n. 19. 

Linné, Lftchesis. 5 



66 Lachesis naturalis. 

Autumno fwtncn pipa, braga bofia\ 3Barg, ^61 indlaft mot 

DWdber. Soglar, plåäa ftg. Pingues ul laxi r^dfa på ax^ 

larne. 
Valetudinariis odontalgla. Hypochondriaci, podagrici, febri- 

citantes praesagiunt owdbcr, neberbörb. %xx)é, fatta fötter, 

fan ej wårmaö. 
Aqua attrahit foetorem cadaveris, fumum Tabaci, in loco 

posita. 
Ventus et gelu purgant terram; aér foetidus, densus a frigore 
purgatur. 

Quiescens. 

Quiescens, stagnans, putrescens; hinc morbi. 
Navigatores pacato aére omnes segrotant. 
S. Thoraee insula sqlstitio brumali, 2 mensibus quies; multi 

segrotant. 
Alexandria incolee a Majo, quieto calidissimo aére, abeant 
vel febricitent. 
Pisces aqua stagnante minus sapidi quam in agitata, ubi duri, 

boni; sic nos aére. 
Quiescens nebulosus pessimus, morbidus praesertim autunino 
a corruptis plantis. 

Ventosus. 

Venti movent aérem, purgant, removent, dissipant, verrunt, 
siccant terram ut lintea. 
Proficiscentes convalescunt ; aér semper in moto ut aqua 

maris; pisces in V agitata salubriores. 
Salubrior itaque vita in apricis. 
Populus tremula ad pagos salutaris, quia agit aérem. 
©ponrdcfar t ett rum giöra att albrig bdr blifiuer »armt 
Lägenas aquae suspendunt in arboribus ad refrigerandum 

Indi. 
Uxor mea semper cephalalgia dum extra vehementior fla- 

tus. 
Ego semper inquietus dum extra flat. 
ProcellfiB, orcaner, vere ante frondescentiam, Autumno dis- 

seminans, l^öftftof rusticis. 



' = bösja, bås, halm. Se Rietz, Ch-dbok of ver sv. allmogespråket, s. 
71 f. 



Principia diaetetica: Aér. 



67 



Ventus. 



Z«p)iynM,F«v«niw 




Boreas [9lorb] frigidissimus, siccissimus, vehemens, penetrabilis: Hae- 
moplhysis, tussis, pleuritis, raucedo; cis Alpes Lapponicas 
mitior Austro. 

Subsolanus, £)ftcr, saluberrimus, in quam plagam fenestrae spectare 
debent; hic vehementissimus. 

Eurus, ©uboft, strepens, vehemens, nubilus, hurnidus, sterilis. Afris 
occidentalibus per deserta arenosa affluens ssepe lethalis. 
Podagricis molestus, in ipso lecto dignoscendus. 

Caecias, SRorboft, instabilis, hurnidus. 

Zephyrus, SBeft siccus, foecundus, mitissimus, torpidos reddens. 

Favonius, veris ventus, Romanis adeo delectabilis. 

Corus [9lorbtt)c[t] frigidiusculus, grandinosus. 

Aquilo violentus, rigidus, iasper, vehementissimus, in iEgypto hu- 
rnidus, alibi desiccat. 

Circius in Norvegia el Narbona violentissimus inter Europseos, pror- 
sus procellosus. 

Notus, Auster, [©ub] calidus, torpidus. 

Lybs [Subroaft] l^dfttgaft t Upfala. 

Procelte in Caribaeis, typhones s. presteres (orcaner) furore omnia 
dejicientes. SBdbcrroinb. 
Caput BonaB Spei frequentissimi ex pila nebute. 



68 Lachesis naturalis. 

Sub aequatore venti apogaei et tropaei stata hora quotidie redeun- 
les; apogfiBi e terra venientes, tropsBi e mari. Interdiu a 
mari, noctu a terris spirant. Venti dimidio anno, Passad- 
minbar Indis. 

Podagrici norunt intro aérem. 

5DUn ^uftru fdr ont t ^ufiuubct, bd bet blde ute, faft \)on bet ej wct. 

3ag mår ej fd rud^l, fan ej fdga quomodo; xoiQ, giema ligga. 

©winen om l^öft oå) »dr mot u^r braga böfta oå) l^wia*. 

^unben ej bd dter bröbet, faft albrtg fd ^ungrtg. 

gioffoglar ftrajrt för u^t gd ftarft pd jac^t, at feban fd ^wila. 

Milvus ffriar t trdben. 

iEgypto aliquoi loca, ubi numquam pluit. 
Aquilo in ^gypto humidus est, alibi desiccat. Bell.* 114. 
Octobri ftörfta fördnbring t Barometrens fttganbe od^ fallanbe. 
Ventus. Dm ^öften ftar! Mdft, ndgra gduger for wintren fommcr. bd 
bet ^n?tn t fnutarnc od^ gatorna fopae; bönbren fållat ^oftftöl. 
2)d frön riftaö af wd;rterna, frud^ten af trdben, faftaé t gröper, 
©rag igenom en trdng fpringa; albrig öppet fönfter, nisi sudante 
corpore. 
2)rag gtör att ©ulbfmeben fan löbta, SBergemannen fmdlta jdrn. 
Ponatur arbor Persica s. Armeniaca ad parietem rimosum, ett 
planfe, emellan l^roilfet dr fprtngor, at wdbret tränger ftg ige= 
nom; ponatur per hyemem in hypocausto, insequenti vere 
omnes rami deciduntrimis expositi. 
Ver numerari debet medius, cum Ciconise, Grues, Cygni accedunt. 
Aestatem indicat Cuculus. 
Folia Querci erumpentla 1744 ^/u. 
Autumno folia rubra Callae, Sorbi. 
Hyemem vero [indicat] Colchicum, cum discedunt aves. 
Ergo numeranda tempora quando 
Daphne florens; 
Aves longirostres accedunt. 
Dum Hirundo. 

Cuculus canil. Storfen Upsaliie 1743, April 13. 

^ Skrika, låta illa. Se Rietz. 

* Pierre Belon, fransk naturforskare (1518—1564). Med understöd af 
kardinal Tonneau företog han 1546 — 1549 en vetenskaplig resa genom Grek- 
land. Mindre Asien, Egypten, Arabien och Palestina, hvars resultat offentlig- 
gjordes 1553. 



Principia disetetica: Aér. 69 

Callse rubent. 
Sorbl folia [rubent]. 
Aves Vcfie^ migrant. 
Golchicum floret. 
Vere recrudescunt oranes plantae; insecta prodeunt. Aves acce- 
dunt, viva venere furiunt 
Sol propius accedit, ut in rötmdnan, sed non tam calidus, quia 

aér adhuc non incaluit. 
Morbi tunc: febres intermitt., ardentes, pleuritis, arthritis, hse- 

mopthysis, angina, gravedines tussis, scabies. 
SBdrcn torfar mcl^r an ndgon annan ttb; hinc fpcKeKött 

Venti purificant aérem. Corpus attrahit humida uti sal vel lapis 

X* sale refertus. 
Galor contrahit porös et includit aquam ; caro in tali loco cito 

putrescit. 
Europai, qui loca Americse primi inhabitabant, omnes fere 

morbo endemico, maligno periere, imprimis illi, qui loca 

obsidebant arboribus obsita. Boerh. Chem, I, p. 620. 
Hinc loca perflata salutaria. 

Hinc sedere, dormire, habitare in umbrosis noxium. 
Ventis aér conservatur motu ut aqua, alias putrescit noxius. 
In convallibus depressis, umbrosis, clausis aér minus salu- 

taris. 
NautsB in mari dlu quieto persistente moriuntur saepe omnes, 

sub ventis valent omnes. 
Insula S:t ThomaB mensibus 2 a solstitio brumall venti silent, 

homines languunt, pereunt. 
In montibus raro noxius aér, raro quis aegrotat, in apertis 

salubre. 

>lontes. Falsum est de respirationis diflficultate in summis mon- 
tibus. Ego, Häller nec non Edenus in PhiL träns. 345. 
Pericacca, Peruvia möns, totlus orbis celsissima. 
Picus in Teneriflfa est altissimus möns; sed ab apice ad mare 
descenditm: 12 boris. 



^ Aquatic». 

* Tecken för Calx viva. 



70 Lachesis naturalis. 

Furca altissima in Helvetia; ab apice ad planitiem helveticam 
24 horis descendas, ergo longe major. 

Umbra Hippomanes* auturnno lethalis, si sub ea dormias, aut plu- 
visB guttae decidant in nudum corpus. 

Toxicodendri* lignum tornatum Londini causavit ophtalmiam, deli- 
rium, mortem. Ännales. 
Lignum in foco accensum omnes interemit. 

Nerii* odör suavis sed fere lethalis. 

Sambuci umbra noxia, qui sub ea dormit aegrotabit* 
Hinc Scanis t£)eUgt jrdb, Gothlandis SuIbom^ 

Juglandis umbra, sub qua puellae cubant, inde epilepsia. Gyl- 
DENKLEE.^ Rusticus cubavit, inde paralyticus. Aldrov.' 

Taxi umbra in Arcadia lethalis. P. B.® 



Galor. 

1. Nil magis destruit, eflfeminat et enervat homines, quam solis 

calor in cibo, potu, vestitu, camera. 

2. Per universa secula historiaB docuere mollia fuisse semper et 

debilia in Asia et Africa corpora, ubi sol inflamraans ho- 
mines exagitat atque ad inertiam ducit. Boerh. Chem. 
1, 132. 

3. Attractionem impedit. 

4. BoERHAAVEN ftob albttg för elben, albrtg fof meb nattmtj§a. 

5. Stdr man Idnge för elbbrafan, blifwer man mat, ot man tmpt 

fan gä. 



* Hippomane Mancinella L. 

• Bhu8 Toxicodendron L. 

• Nerium Oleander L. 

* »Ärboris umbra hominibus noxia est. — Gallinis venenata arbor; baccjc 
gallinos necant, quod rustici experiuntur. Flores pavones, quod in meis cito 
enectis el apertis ipse expertus». C. Linn^ei Flora Suecica, p. 97. 

^ tFulbom (Sambucus) sågs i trägårdarna» [i Burs socken]. C. Liivifci 
öländska och GothL resa, s. 247. 

^ TiM£us v. G. var lifmedicus hos den »Store Kurfursten» af Branden- 
burg och förf. till en skrift Medicinische Fälle, 

' Uly.sses Aldebovandi (1522—1606), botanist och zoolog i Bologna, ska- 
pare af en naturaliesamling, som ännu lär finnas därstädes. 

' PiERRi Bklon. Se not. sid. 68. 



Principia disetetica: Aer. 71 

6. Sonbctt to^l ej, at l^ané fon ftår oå) ftcfer ftg för elben, 

7. Om »intern löpa alla fort, om loåren giöra alla fit meb viva- 

citet, om fommarcn studerar man albrig braf, alt tungt. 

8. 'finnar, \om bo t fina ^3^rten, fom aro ganfta l^eta, l^afma corpus 

laxum, spongiosum, cachecticum, segne, facie nimis colo- 
rati. 
Lappones contra in frigore l^elt natte, came firma, compacta, 
facie hilariori, agilissimi. 

9. 2)d man ligger i fol^lflenet om fommaren, blifmer man få mat, at 

man !napt tröftar ftiga up; om lointren löper man qtoidtt. 

10. 9(lbrig ^ar man ben appetit at äta, bd dr l^et, fom bd falt. 

11. Stiger jag up, fldber mig för brafan, blifwer jag ftrajrt trött, men 

fldber jag mig i Kölben, dr jag l^elt wig. 

1 2. @iör all ting flimmige, fom l^ofl^unben, bd l^an fommer ut i fnöen, 

riftaö. 
Hinc fdringegriö, fom altib futtit i aftan. 

1 3. SDcn fom brufar en warm peruque, dr rdbb blifma f örftjlb, bara 

^an ombyter m^fea; en fom wanb dr gd meb bart rafat l^ufttjub, 
fdr f!alle tio! od^ "^drb fom flinta. 

14. Duinfolfen i .^ollanb oå) ,g)amburg, fom altib brufa ftof\ dro a\ia 

flemmige, alla leucorrhoeae. 

15. Helluo a potu in calore sudat, in frigore mingit; hinc diure- 

tica et diaphoretica. * 
Hinc acidularum potator mingit måne, sudat de die in calore. 
Ebrius citius evado in frigore, quam in calore, quia frigus 

intendit fibras. 
Hinc tager rufet mel^r pd, bd man fommer ul^t i fiölben. 

16. Fervor. Sllla fom utftd brdnnanbc folenö l^etta uti 3nbien, blifiöa 

exsucci, fibris rigidis, melancholici. 

17. Persianer o^ anbra, fom ben brdnnanbe mibbagöfol^len mdfte uU 

^drba, falla offta i et moment böba till jorben. 

18. Leones latent per calidum diem in speluncis, nec exeunt ad 

praedam. 



' Troligen det holländska ordet stoof = en liten behållare för glödande 
kol med genombrutet lock, använd som fotvärmare. 
* Urin- och svettdrifvande medel. 



72 Lachesis naturalis. 

a3ofIa^3ett oå) ^aftar gd mibbagötiben tn i löfrifa buffor oå} ffug^ 

gor. 
^oglarnc ftt)pa tn uti träben oå) t^ftna om mibbagen, 

19. 3 ^anfrife reftc jag uti Julio mcb bara l^finbcr en bag unber litet 

regn, l^mar på fölgbe l^afftig l^etta, Sdgge l^dnberna fmulnabe 
upp fom af rofcn, meb olibelig l^etta oå) pina, utan robnab, at 
jag fna^jt funne förbragat utan dttifoé ftabiga pdldgganbe. 

20. In regionibus calidis populus parvus, mature fecundus, ma- 

tare senex. 
Sic in Borealibus non item; in summis frigidissimis parvi, 
sed longöBvi. 

21. Virgo 15 annorum accepit febrem per Va annum acutam, eva- 

sit pygmaea. 

22. Russi i parten offta 116 graber »arma dffter Fahrenheit. 

23. Diatritorium veterum, cura inunctiva, oleo sub jejunio inuncto 

ad sudorem nimium arcendum post balnea, ad defatigatio- 
nem ex itinere, ab hominibus sanis et aegrotis, omni tem- 
pore aetateque; f^i^l^tebrabe cftoerflöbiga fmettené profusion, 
forl^inbrabe attractionem humidi a corpore exhausto. 
Celsus dicit hane corpus siccare, iX) ^an fan ej attrahera. 

24. iEthiopes servi in America omne pingue, quod accipere pos- 

sunt, inungunt corpus, ut eo facilius sustineant soh*s ardo- 
rem. 

25. Umbra tollitur fervor a plantis V°** exhalantibus, inde tepor 

balnei. 
Plantag hauriunt V "i disspergunt, non remittunt. 
Hinc dr gobt plantera afptrdb xoib gdrbarne triplici causa: pro 

umbra, pro humido aére, pro mutatione aé'ris. 

26. Moderatus calor gratissimus vitse. 

27. Hic giör lif uti dgget 

28. 33amet blifnjer ndgra lOOO.be gånger ftorrc in tepido utero. 

29. $De fmd barnen dro alla ^el liuma, fom md fd n^dl^L 

30. David, gammal, utmdrglab, labe et pax unga pigor toib fig. 

31. 5)e, fom uppföbaé i liuma ^ué, blifwa ftora fom ^elfingar. 

* Kemiskt tecken för aqua, vatten. 



Principia disetetica: Aér. 73 

32. SBdrcnö »arma är lium, l^marfen för fall cBcr för ^et; bd fdr aH 

tmg It! fom Itf. 
'iJRan ftår i folcii mot »äggen, flicfar folffen, afla \)å\tax, fd etc. 
ajientffan fdr bd lif\om n^tt Itf, oä) all ting ui^ltfwaé. 
Insecterna, fom böba Itggat, fd bd n^a lif. 
3 »^Dllattb fommer uti 3l|)ril ©»ålan h. 6, ©töfen 10, Luscinia 

12, Betula 16. 
Srcalan fomcr xop af fiöcn (SIpril 10—15), iå btörfcn fldr nt 
"äUa foglar q»ittra, od^ alla fijiar Icfa bd. 
Arihritici md af ingen ting bättre än bd gd u^t i fölen. 
SBäjrterna i orangerie, faft bdbc l^eta oå) xoain oå) fo^l, fobra 

annat. 
Vere seu Majo et fere Junio calor gratissimus, Julio intensus, 

angimur. 
[33—36 saknas.] 

37. Defrigeratio loci fit aqua cadente; 
Dispersione plantaruni humidarum in pavimento; 
Collocando plantas aquaticas in vase V pleno, ut disperga- 

tur ros. 
Experimentum singulare est cum feminis, quae nent; earum 
rotae faciunt frigidum halitum et quasi brag in proximo. 
Hinc camera plurimis f^jonrdcfar numquam calida est vel 
persistit. 

38. Focus dr succedaneum solis, necessarius borealibus. 

39. ©en, fom »itl toara friff, giore oå) l^dflc albrig för ^ct i tam» 

maren. 

40. Mos pessimus ftd oå) mafa njggen emot facfelugnen dller elb* 

brafan. 

41. %t torfa medullam spinalem; ber af blifwer man minbre, tt) bdbc 

frigus oå) calor urens exsiccat et adstringit. 

42. 5)en, fom fr^ö om njggen t »ä?4en, bltfwer dfmen fd liten. 

43. Qui nimio calore foci gaudent, scabiosi et pruriginosi eva- 

dunt, veluti ac qui calidissimas inhabitant terras. 

44. Drag dr alt för mijcfet njant ^oo8 oB i be ^^3^)erfta ftdber oå) \)o\. 
Utlänningen, fom ej ftdnger fpidtl; Sönber od^ gemene man meta 

ej af [brag]. 
Qui in loco calido sedet ante rimam frigidam, nocetur halitu 
frigido. 



74 Lachesis naturalis. 

$Da jag går ute i wabrct, får jag ej brag, bdr ej blåö på effemi- 

nat hopp. 
Veteres non novere hoc, adeoque vix nomen imposuere. 

45. Galor gtör altib f^Jrcbt, at attractio forl^inbra^. 

40. Hinc in calidis regionibus afri desidiosi, inertes. 

47. Hinc in calida camera lassi. 

48. Hinc »state segnes sumus. 

49. Hinc caro ossalur antc focum, i. e. non fit amplius tenax. 

50. Hinc coctura carnis tenacitas sumitur. 

51. Hinc a -T" intestina tam tenera, ut vix cohaereant. 

52. Frigiis Si frigesco pedibus, inde tussis. 

53. Exeas calens e lecto super pavimentum lapideum, humiduni 

autumno, tussis. 

54. Ponatur sub planta [pedis] frigidum linteum, aqua frigida in 

calceo interno, inox tussis. 

55. Ungatur palma pedis subtus oleo, lenitur tussis. 

56. Admoveatur halec^ salsum, perit raucedo et fit claritas vocis, 

perit calor. 

57. Hyemes frigidae fuere in Europa 1665, 1684, 1710, 1740. 
Frigore flår i fnuten fom meb ^ambrar. 

Jpäftlorten od^ fttdfan f^Jringcr på marten. 
Sfen fpricfer, rådnar \lå^, fcret ar tyngre. 
aSatnflopan flugen t lufften ftelnar i gr^n, forn bet ttcbfaDler. 

Calor mensuratur thermometro nostro, punctum congelationis O, 
aqu8B coquentis 100; inter tropicos summus 36, infimus fere 
20 supra 0. Braad. * Loefling. • Hinc nudi incedunt. 
Svecia sestate caloris 32, hyeme frigoris 32 summi; hinc ma- 
jori mutationi obnoxii sumus. Vulgaris »state caloris 25, 
hyeme [frigoris] 20 — 25; si adscendat respiratio anhelosa fit. 
Halitus conspicuus fit gr. 12 caloris. CamersB inter 16—20 
commodus. ©pitjbergen aistate calor summus 8 visus Martin. * 

^ Vanl. allec ^= fisklake. 

* Henrik B. (1728—81) svensk resande i Ostind. Koinp:s tjånst, historisk 
samlare. 

' Per Löfling, 1729—56, en af Linnés apostlar, bereste Pyreneiska halfön 
och Guyana, dog där. Hans Iter Hispanicum utgafs 1758 af Linné. 

* Anton Rolandson Kartin (1729—86), Linnés läijunge, gjorde 1758 en 
resa till Spelsbergen. Se Vet. Akad.s Handl., 1758. 



Principia diaetetica: Aer. 75 

Putredinem generat. 

Morbi: Scabies, pediucli, contagia, cachexia, cholera. 
Frigus. Summum arte quo mercurium congelescit. 
Alpes semper frigid», etiam sub »quatore. 
Hyeme homines nostri agilissimi. 
Lappi agilissimi, Fennones corpore laxo, spongioso, segni, ca- 

chectico a parten. 
Gelu purificat aerem. 
Frigus toUit huniidum noxium, nebulosum, autumnale, et inde 

febres. 5RarrifIa iöbroUo^j af Äctjfarinnan 9(nna Petropoli; jul^U 

ttbcn. Domus af iö. Femina 60, mas 16 [annorum]. 
Morbi: Perniones, nagclö prång, Pieuritis, Tussis, flu§ar, colica; 

soporosi. Senes pereunt. A refrigeratione pedum tussis; ca- 

pitis coryza. 



Transspiratio vel Perspiratio. 

Clonservat corpus in aequilibrio. 

Promovenda somno et motu. 

Sanctorius\ nobilis, italus, valetudinarius, se et egesta quotidie 

ponderans, bona fruens valetudine, vixit diu et edidit suani 

Medicinarn staticam 12™® aphoristice, 30 annorum obser- 

vatione. 
Lister^ pulchras observationes adjecit su» editioni Sancto- 

rianae. 
RiDiGER* Di<Bta eruditorum, Lips. 1728 oct., explicavit ex suis 

hypothesibus. 
Obigius, Hippolitus* Siatico-mastix ex arte Galenica refutavit 

exper. Sanctorii. 
Keill, Jag,* Medicina statica Brittannica, Lond. 1718 oct., experi- 

menta 10 annorum in Anglia. 
GoRTER* in Belgio; non tuto. 
DoDART* in Gallia per 20 annos. 
Oculis sensibilis fit perspiratio in pariete sole lucente ex ipsa um- 

bra. Vidi. 

* Angående dessa författare se afd. Auctores. 

« Denis D. 1634—1707, har bl. a. författat Statica Medicina Oallia, ut- 
gifven af Noguez 1725. 



76 Lachesis naturalis. 

Ni corpus conservatur eodem pondere, non bene valemus; hoc 
docet statica. 
Si per 7 dies vel 50 libras alimenti assumerem, non taraen 
pondere augeri debeo; tum si fit, restat aliquid, quod vel 
abibit in putredinem vel pinguedini accumulabitur. 
Sangt. I: 1. Si quanta et qualis oporteat quotidie fieret additio 
eorum, quae deficiunt et ablatio eorum, quae excedunt, 
sanitas amissa recuperaretur et praesens conservaretur. 

— III: 73. Si sobrii in victu temperati praemature moriantur, 

amici mirantur novitatem, quia de perspiratione insen- 
sibili nil sciunt. 

— I: 5. Perspiratio insensibilis sola solet esse longe plenior, 

quam omnes sensibiles simul unitse. 

— III: 10. Vir sanus occulte diei cursu tantum exhalat, quan- 

tum per alvum dimidio mensis. I. 60. 

— I: 6. Perspiratio fit per porös et pulmones. 

— I: 6. Si cibus et potus diei fit ponderis Lb viij, transpira- 

tio solet esse Lb v. 

— II: 41. Ab aequinoctio vernali ad solstitium hyemale quali- 

bet die minus libram circiter perspiramus, inde usque ad 
aequinoctium vemale incipimus llberius perspirare. 

— II: 54. iEstate circiter Lb iij ponderis hyemalis caremus, item 

autumno multo graviores sumus quam vere. Lister. 

— I: 12. Non possunt sinml stare multa perspiratio et multo 

solitoque major sensibilis evacuatio. Keill hoc negat. 

— III: 40. Si natura posset digerere b 100 edulii et porrige- 

rentur tb 99, animal propterea cursu temporis destrue- 
retur. 

— III: 33. Dum per disetam corpus reducitur ad pondus minus 

suo salubri minori quod omittit de robore est irrepa- 
rabile. 

— III: 105. Bonae valetudinis pestis est comedere ante cibi 

praecedentis consumtionem, 

— VII: 8. Moestitia et timor impediunt perspirationem; 

— VII: 10. Hinc febris post longam moestitiam, sudores frigidi 

ut plurimum lethales. 

— III: 23. Usus camis suillae et boletorum malus, tum qui 

non permittant coetera edulia simul ingesta perspirare. 

— III: 44. Se ipsum sensim destruit, qui semel in die praeter 

consuetudinem comedit; comedat parum, vel multum. 



I^rincipia disBtetica: Aér. 77 

Sangt. III: 54. Qui coniedit magis quam oportet, alitur minus quam 
oportet. 

— III: 82. Cepae, Allium, caro vervecina phasiani, maxime 

omnium succus Cyrenaicus' jävat perspirationem edu- 
liorum aegre perspirabilium. 

— IV: 1. Dormiens septem horarum spacio occulte, salubriter 

et sine violentia perspirare solet duplo magis quam vi- 
gilans. IV: 18. 

— VII: 6. Nihil magis reddit liberam perspirationem quam 

anlmi consolatio. 
Keill. 8. In saluberrimo corporis statu omnium egestorum summa 
ingestorum summae est aequalis. 

— 11. Perspiratio diurna est nocturnae sesqui altera. 

— 16. Urinae quantitas potus quantitati est proportionalis. 

— 20. Respiratio acceleratur calore et exercitio unde hora 1 

perspiratio S iij*''; retardatur frigore et quiete unde hora 
1 perspiratio ^^^. 

— 22. Quanto major est perspiratio motu elicita, tanto minor 

est per subsequentes horas corpore quiescente. 

— 25. A Balneo aquse tepidae perspiratio hora 1 est Lb j /?*, 

nec subsequentium horarum perspiratio a praecedenti 
evacuatione inhibetur. 

— 43. Si modus victus sit debito major aut minor, tum egesta 

non respondent ingestis. 

Hinc enim plus s. minus comedimus, certam sibi nor- 

mam in evacuatione servat natura. 

— 44. Haec evacuationum norma quandam latitudinem habet, 

et quo major est evacuationum latitudo, eo minus is 
morbis est obnoxius. 
Cadaver non transpirat: adeo non vestibus incalescit. 
Transpiratio fit per pulmones; afflatione ad speculum, humectatur; 
nebulsB in frigidis. 
» » per porös ut in vestibus optime clausis; 

> » visibilis ad parietem, sole lucente, primo vere ex 

umbra fumante. 



* Dyfvelsträck. 

* 3 uns = 90 gram. 

* Vt uns = 15 gram. 

* 1 Vt libra = 360 + 180 gram. 



78 Lachesis naturalis. 

Transpiratio oritur a calore intemo adeoque cordis motu, hincju- 
vatur motu musculari; sed etiam a nervis; adeoque spiri- 
tuösa augent; 
Nervis s. Cerebro flaccido minuitur perspiratio; sic tussis mi- 
nor, si perspiratio major. 
Ekpellentia interne sumpta egregia inprimis Alliaceae. 
Corpus eodem pondere si conservetur, valemus; docente statica. 
Si per 7 dies alimenti ÄJ 50 assumans non pondere augeri 

debeo. 
Si ponderatior evado, restitit quidquid quod vel putrescat vel 
pinguedo fiat vel purgetur. 
Cibo sufficienti et motu promovetur calor, per consequentiani 
transpiratio. 



Respiratio. 

Inspiratione et exspiratione naribus attrahenda, 

Pulmones ex vesiculis innumerls terminantibus tracheam dichoto- 

mam cum glandula ad quamvis dichotomiam. 
Pulmones non habent analogum in Plantis, cum carent nervis 

electricis, sed sine aere cadunt folia. 
(^erebrum syncronum est cum pulmonibus nec corde. Sweden- 

BORG. * 

Affectus itaque agunt ex cerebro in pulmones et v. v. 
Prima a nativitate cessante placenta; ultima ad mortem movens. 
Inchoatur ex stimulo nascentis embryonis, quo omnes muscu- 
los ad contra ctionem incitat; 
Unde contracto diaphragmate et musculis intercostalibus 

amplicatur thorax; 
Unde Aér torrentis Instar irruit. 
Miser embryo placido dormit vitam vegetabilem, in ipsa na- 
tivitate exstimulatur in furores ad captandum aérem. 
Partus, si non respirans, bldfcö, borftaé, ftidfcö, irritatur, ut fiat 
contractio. 

^ Emanuel S., 1688—1772, Linnés berömde samtida och landsman, mång- 
sidigt lärd, naturforskare, teosof. 



Principia disetetica: Aer. 79 

Partus suffocatus a pressione funiculi ad vitam mortuus revo- 

catur insulflatione. — Sophia Linn[é].* 
Suffocati aqua, suspensione, nidore insufflatione excitantur. 
Canicula decidit in pavimentum, moritur; insufflatione excita- 

batur. ©tcnbro^ult. Canes suspensi sic revocantur. 
.Egypti insufflatoria utuntur medicina at bldfa Uf i be böba. 
SufTocati laryngotomia et folie inflantur ad vitam. 
Refrigerat flammam cordis. Veferes. In febribus, a cursu an- 
helatis. 
Respiratio libera taciturna indicat optimam sanitatem; anhelosa 
contra. 
» in morbis agnoscimus statum; anheiosi periclitantu. 
» cita a motu (Equis, Ganibus) medela refrigerans naturalis 
movet et agitat corpus. Stertor somni pingues agitat. 
Inspiratio naribus tunica [Schneideriana] et pulmones majori super- 
ficie toto corpore. 
Sinus narium mille anfractibus, convolutionibus papyraceis 
humidis, ut omnia impura adhsöreant nec ad pulmones per- 
veniant per os introitus in pulomes noxius absque remora. 
Moses: Deum vivum spiritum insufflasse Adamo per nares. 
Quadrupedia et aves omnes per nares respirant; non am- 

phibia. 
Canes agitati per os respirant ad magis aeris captandum. 
Impurus aér fit a miscela heterogenea. 

Sole sereno atomos videmus innumeros obvolitantes. 
Speculis, mensis, papyris pulvis adspergitur mora, hic mie- 
roscopio constat pennis arenisque comminutis. Penna non 
concoquitur, etsi diutissime coquatur; hinc Phthisicos vix 
videbis nisi hianti ore somniantes. 
Ergo stragula lecti af fidber oå) bunbdbbar noxia. Hinc au- 
strales stragula legunt infarciunt tageL Lappones renfltn; 
et l^alm rusticis minus nocet. 
@olf strata arena oå) bantfa frifft nocet. Stenhuggare bö af 

phthisi. 
Garbones non putrescunt per secula in terra. Garbonarii 

pallidi a pulvere carbonum in pulmonibus. 
3tenfo^I avolat aére, facit plateas Londini nigras; inspiratus 
. , facit .phthisin Anglorum. 

* Syftar på en händelse vid en af Linnés döttrars födelse. Se LiNNts 
Egenhänd, snteckn. utgifna af Adam Afzelius 1823, sid. 58. 



80 Lachesis naturalis. 

Sloftröf Fahlunse. Phthicici omnes hiante ore. 
Exspiratus aér levior, ascendit rarefactus uti fumus tabaci, 

Qui fuit in pulmonibus orbatus electrico* iterum venenum 

fil; hinc in camera clausa anxietas, in cista suffocatur omni 

aére respirato. 

©ptcll non in australibus, ut aér adsit bonus. 

In camera calida vix respiratur, nisi aperto ©ptcU. 

Mutatio aéris peregrinatione primaria medicina phthicicis. 

Puellae in conviviis deliquescunt; exeant. 
Aér praestat purus. 

Edere in camera pura; dormire in loco elevato. 
Valetudin[ariis] aér montosus, subfrigidus, vernalis; quia pu- 

rior. 
«^6ga rum ttU tafet, friffarc. 
Febris intermittens cessat aestate calida; generatur ad palu- 

des nebulösas; aftonfiolb. 
Frigidus e calido, Goryza. 
Siccissimus frigidus, Tussis, Pleuritis. 
Calidissimus, febres ardentes. 
Motus in camera nihil valet ad motum extra; hinc male in 

foetidis urbibus, optime in graminosis pratis, sylvis. 
Attractio et transpiratio dimidia fit per pulmones. 
Fuge frigus vespertinum et matutinum. 
Fuge juxta paludes obambulare. 
Fuge nebulosum aérem. 

Fuge cameram lotam; inde torpor, cephalalgia. 
Attractio etiam attrahit electricum, quo impeditur debilitas. 
Retento spiritu mors, nimius plethora. 

Servus barbarns, coacto sponte spiritu, citam sibi mortem 

conscivit. Galenus. 
Servi angolenses, irati in dominos, retento aére se suflfocant 

in vindictam domini. Adeoque Americani non emunt ser- 

vos angolenses. 
Scorta publica ad emissionem geniturae eam frustrantes reten- 

tione aéris. 
Verberibus excipiendis publice ad plägas retinent spiritum 

[pueri]. 
Elevandus ponderosa retinet spiritum; in omni vi tenetur spi- 

ritus. 

» Electricum här = det lifgifvande elementet i luften, vårt syre. 



Prindpia diaetetica: Aér. 81 

Emittens genituram, faeces, urinam retinet spiritum. 
Contagiosam inträns domum, transiens foetidum cadaver re- 
tinet spiritum; contagia per pulmones, hinc inoculatio mor- 

billis. 
Titillans latera tenet spiritum, ne sentiat. 
Studiis acriter incumbens tenet spiritum; hinc hypochondria- 

cus. 
VensB implentur retento spiritu, obicem ponentibus pulmoni- 

bus. Plethorici. Aristoteles.* 
Torpedo' tangendus retento spiritu, non sentit horribilem tre- 

morem. 
a3arn mcb fnufwa funna ej btj. 
AflFectus agunt in pulmones. 

Iratus fnijö; naribus anhelat et efflat ut equus furens. 
Timidus puer concipiens pudorem, demittit oculos, non respi- 

rat, stat inquietus; facies suflfunditur flamma rubra, mens 

turbatur, ut non sibi constet; trenmnt labia, titubat lingua, 

tremunt manus et motus naturales; violenter convellitur in 

fletus, lacrymas, ejulatus, non potest resistere. 

Si ab initio respirasset et screasset, superasset omne. 
Tussi convulsiva suffocatus quatiatur podex, oflfenditur; aliter 

respirat, excitatur. 
Usus respirationis. 

Aura vitalis, vitae flammula, lampas vitae. 

Alimentum sustentat electrieum* et oleum, sed aer flammu- 

lam; nec ignis sine flamma. 
Cerebri actio, in qua vita, stupenda est, in cujus naturam 

omnes physiologi frustra. 

Vivit vitam electricam, adeoque igne occulto. 

Hoc electricum est, quod agit per nervös, per fila omnium 
tenacissima. 

Ab electrico fila elevantur, crispantur; sic neiTi; attoUunt 
pondera. 

Nil citius agit quam electricum, quod plura milliaria inträ 
minutum v. secundum. 



* Aristotsles (384 — 322 f. K.), antikens berömde store naturforskare, hvars 
inflytande sträckte sig genom hela medeltiden och långt in i nyare tid. 

* Darrockan. 

» Här står ordet elektricitet och dess adjektiva form elektrisk i betydel- 
sen af »nervkrafl» och hvad därtill hör. 

Linné, Lactaeslt. 6 



I ^ 



82 Lachesis naturalis. 

Citissimum erit, quod agat in instante. 

Anima judicat, exsequitur eodem puncto temporis; adeoque 

electricitas. 
Electricitas^ omnis ab aere peti debet et continuo resarciri. 

Ideoque non momento temporis vivere possumus absque aura. 
Aér diu incarceratus, ut in cellis, cistis, puteis diu clausis, 

in bis candela exstinguitur et homo eodem momento, ca- 

ret omni electrico, ut experimenta docuere. 
Cur alias periret homo eodem momento et omne vivum. 
Vivit embryo absque respiratione ab matris communione 

per funiculum; resecto funiculo, ni eodem momento spi- 

ret, perit; at enixus foetus vivit non respirans aqua in- 

dutus venis funiculi. 
Inde est quod in aére sereno, electrico agiles sumus; in 

crasso, nebuloso, infecto torpidi. 
In camera multis hominibus referta, electricitas tärde, ob 

exhauslum eleclricum; inde facile suflfocamur in convi- 

viis ubi multi homines. 
Inde respiratio in apricis salutaris, in clausis morbosa. 
Inde phthisi convalescunt itineribus. 
Pulmones hauriunt electricum aéris. 

Adeoque nares semper apertae; iis suffocatis os hians. 

Credunt multi pulmones ob lubricationem sanguinis. 

Sed insecta, ubi respiratio in abdomine; pisces extra cor- 
pus branchiis. 

Exantlato aére omnia animalia pereunt. 

Insufflatione reviviscunt suffocata corpora. 
In aére libero electrico vita et ignis vitae vivit. 



* Här åter och framgent, då tal är om respirationen, betyder ordet uågot 
annat, det lifgifvande elementet i luften, hvad vi kalla syre, och som adjektiv 
syrerik. Linné anade tydligen, att i luften fanns något visst lifvande och lifs- 
nOdvändigt ämne; om man som sagdt sätter ordet »syre» i st. f. »det elekt* 
riska» här, sä första vår tids människor väl hans yttranden; men syret upp- 
täcktes först pä 1770-talel af Pristley, Scheele och Lavoisikr; och dessa före- 
läsningar höllos säkerligen ett eller annat årtionde förut Anmärkas må dock, 
att ett par andra författare ännu tidigare uttalat dylika åsikter: Engelsmännen 
John Mayow i senare hälften af 1600-talel (»spiritus igneo-aereus») och Rob, 
BoYLE 1672 (»pabulum ignis»). Linné har dem dock ej på sin lista öfver lästa 
författare. Linné ansåg nervkraften särskildt bero på luflelementet och såle- 
des, att en slags frändskap fans mellan de två slagen elektricitet. 



i 



Principia disetetica: Aer. 83 

Semel respiratus aér privatur electrico, nec ulterius vitalis. 
Privato electrico eodem momento exstinguimur ut candela. 
Suffocati reviviscunt insufflatione electrica; folie raelius quam 
ore. 



Attractio. 

Keillio attractionis debetur imprimis theoria, non minor Sancto- 
riana. 
Adolescentem, qui se in venatu uno toto die exercuerat et 
exhausierat, ponderat, in cella humida per noctem includit, 
måne iterum ponderat et observat eum måne ponderosio- 
rem.* 

Attractio fit per pulmones ac porös. 

Hinc in febribus reficimur vapore aquoso. 

» loco humido somniantes, licet tecti, febr. intermitt. corri- 

pimur, evigiliantes oscitamus. 
Per omnes corporis partes continuus facilisque patet aéri ingres- 

sus et egressus. K. 45. 
Vere in sole stantibus cephalalgia, tamquam in balneo. 
Caro et omnia cito siccantur vere, cuculo cuculante, ©^)cl Itöt 

edule. 
Frigus pedum facit tusses; inunctio pedum toUit tusses. 
Quae in aére sub vaporis specie circumvolitant aqueae parti- 

culae a cute nostra attractse, eum sanguine miscentur et 

corpus pondere augent. K. 46. 
Hinc otorftige i watn; balnea sitem exstinguunt. 
Fomenta in vomitu, colica, hysteria. 

■9" in loco nebriat. 
Regum III: c. 1. Davidis corpus effoetum fovebatur sanissima 

puella in eodem lecto. 
Barbarossa aetate confectus puerulos stomacho admovebat 
Juvenis Bononiensis marasmo confectus ubera puellee pulcher- 

rirasB ducebat in lecto, unde instaurabatur, sed metuebatur, 

ne vires perderet intempestiva venere. 
Senes caniculos stomacho applicant. Verulam. 

^ Man kan nästan misstänka, att i källaren varit något ätbart. 



84 Lachesis naturalis. 

Virgines cum aniculis decumbentes consumuntur, vetulis re- 

fectls. Hinc infantes tradere vetulis non decet. 
Debilis vir cubans cum forti uxore contabescit. Hinc caute 

uxorari. 
Heraglitus* hydrope laborans, in ventre calido bovis immer- 

sus, convaluit. 
Emerentia soror*; variolis introgressis inträ horara in ove ex- 

pelluntur. 
Reges leprosi olim curati balneis e sanguine infantum; nunc 

e lacte recens emulcto. Boerh. Sed alia ratio. 
Umbra arborum noxiarum ex hoc fundamento nocet. 
Iliacos dolores horrendos canibus vivis junioribus imponendo 
sanatos vi dit Sydenham.' 
Plus attrahimus tempore nebuloso, quam sicco, noctu quam inter- 
diu, dormientes quam vigilantes, atque hinc fieri potest, quod 
nocturna transpiratio sit diurna semper minor. K. 48. 
Hinc humidus aér relaxat fibras, ut siccus confortat 
» horremus ad tempestates; ut sues. 
> humido aére laxiores, sicco agiliores uti sal attrahit ante 

pluvias. 
» tum aves plåda oå) rufla fig. gemen ropar; fwinct gnäl- 
ler. 
» pelles ferarum ut ipsae ferae tunc foetent; canis tunc foe- 
tit. Similiter valetudinarii, qui pelles ferarum portant. 
» pennae anatum foetent versus pluviam. Sic homines 

inter eas jacentes. 
» ftengolf fru(f)taö, ol^dlfofamt, etiam in clausa domo et foco 
calefacta; hinc senis supra lapidem non sedi; calidum 
me tenui, ergo conservavi. 
» funis cannabis contrahitur, tendines elongantur, callus 
nil; fibra, tendo. Ergo valetudinarii tempestatibus ob- 
noxii, senes, milites. 
» måne famelici attrahimus magis; hinc famelici måne exire 

noxium. 
» exhalationes nocturnae intrant corpus attrahens ex fame. 
» somno corpus laxissimum promtius imbibit. Boerh. 



^ H. från Efesus, grekisk fUosof i 5:te seklet f. K. 

' Linnés yngsta syster, som sköttes af Linné i föräldrahemmet under jul- 
ferierna 1731 — 32. Hon lades in 1 ett varmt nysiaktadt får. 
» Thomas S., 1624—89, berömd engelsk läkare. 



Principia disetetica: Aér. 85 

Hinc humido aére parum, si licemus, sicco multum, licet 
aeque transpiramus. 
Exiens e calido diu loco, ubi copiose transpiravit, sudavit, in 
frigus horret. 
Horret quivis volente natura expellere (3*, genituram, pus, 

menstrua. 
Quia aér frigidus inträt porös, qualis aér, talis inträt; non 
nocet purus. Impurus Upsala 1758, cum haemitritaea* fre- 
quentissima. 
Famelici attrahimus; satures transpiramus, hinc måne nocet 

exire in aére rorido. 
Attrahimus non per porös solum, sed et pulmones; ergo ut- 
risque inquinamur. 
Sic febres intermittentes. ©raj a frigore intranti conge- 

lanti. 
Per pulmones; hinc ex foetidis cachexia. 
Putrida comesta nocent attractioni. 

Hinc autumno febres a putridis attractis; 
» a lapidibus humectatis; 
» a domibus novis muris; 
» a locis suffocatis et stagnante aére; 
» a poris apertis hausto poris aére febris intermit- 

tens; hoc non fit aestate; 
» ab interiori concrematione febres; 
» in tali loco måne oscitatio, pandiculatio ; 
» maritum corpus magis attrahit; ergo contagium et 

> infectio febrilis; 

» siticulosus lavacro amittit sitim; 

» non sufficiunt vestes autumno peregrinanti, cum at- 

trahent pulmones. 
» vestibus måne hyeme, sero vere, non oegrotat; 
» oscitatio et pandiculatio ejus, qui dormivit in loco 

humido, quia corpus attraxit. 

> poris apertis magis inträt frigus. ©rag, horror ex- 

eunti. 
» reticulosi minus perspirant, magis attrahunt; ergo 
contagium. 

* Tecken för urin. 
' Annandagsfrossa. 



86 Lachesis naturalis. 

Attractione mala SIu§ar, brag, rheumatismus, osteosapries, * feb. in- 
termitt., exacerb. phthisis. 
Copiosus cibus prohibet attractionem, sed mox attrahit; unde 

frigus. 
Quamdiu bene transpiro, tamdiu nulla attractio. 
Ex attractione ^gor ; nimis calidae vestes s. domus, debile [cor- 
pus] a nulla attractione. 
Attractio sicca roborat, velut sitiens e potu. 
Auget electricum; lagom taO, frtfl, ^urttg. 



Vestes. 

Slro Mdberna mel^r du frc}?peu? 

1. 5DienmfIan ficqjt föbeé bar at bo i marma Idnbcr, dOer at gtöra ftg 

ftclf fldber. 
Moses Idrcr o§ at förfta tldbcr flo^jaren gaf Adam vooxo af 

flin. 
3nga fldber dro marmare dUer naturligare dn ffin, bem bturen 

alla bdra. 
2;appax oå) be mefta lotlle* gd t fftuHdber, utan mtnfta lintpg. 
@!in l^dlla transpirationem af »dr egen txopp tdngre. 
2)d miutreu dr ftar^ ttllrdda ej aubra fldber dn af ffin. 
35e btur, fom lefwa t norben, l^afma lubnare flin (t iEthiopien 

vix canes, sues, oves), hyeme praestantissimas. 
är altjd för ofe naturligaft bdra flinfldber. 35et dr fattigt' af op 

blt)gaÖ gå uti la}?}?fldber, flin etc. 
Romani primi, heroes apud Homerum omnes pelliti. 
Ostiaki l^afipa fldber af fif!=f!in: fterffin. 
Februarius faOabe ^oHdnbarne en pdlé, emdban be gambla brud^tc 

tldba fig »arma om »dren. Grönlandi phocarum pellibus. 

Indi tunicis avium vestiuntur. 

2. CiGERo Örat. 1. 3. c. 38. Vestis frigoris depellendi causa reperta 

primo, postea adhiberi caepta est ad ornatum corporis et 
dignitatem. 

3. 35e i marma Idnber tola ej ffin, t^ bet dr bem för »armt. 

5 Surinam mdftc alla gd uti linfldber, om be ffola lefwa. 



* = Benröta. 

« = Vildar. 

» Möjl. folligl = futtigt. 



I 



Principia diaetetica: Aär. 87 

3 l^etan mdftc toara poreuxe fldber, ot dngart jfaö flippa ul^t 
Sinflabcr åio bå ttcniiga, fom utfuga fwettcn oå) torfaö Idi 
©iBeéfldber I6[e dro mtufa, »armare dn Hnnct, taOarc ån ffin, 
Galli gd om fommarcn t ftlfe, fom fiun, »i imitera bcm sub 
arcto, sed male. 

4. Calidissimis regionibiis gd foffct bare, cnbaft mcb subligaculis. 

Sola albcleé inga ffdbcr, utan mdftc ligga uti speluncis, ven- 
tiductibus, hypogaeis seu trög* uti Ormusiae urbe sinus 
Persici. 

5. Manton (non a madanie la Maintenon, sed a lappa) est longus 

vestitus, hodie inusitatus. 
Fontange uti a niadame la Fontange, Ludovici XIV coneubina, 

maitresse. 
6a§atieng finnonice s. carelice a cassa longa et Äiengscal- 

ceus, quia ad calceos descendit. 

6. Äldbema dro gjorba at bc»ara menniflan ab externis injuriis. 

Hodie at fpöfa meb, ffrdma folt 

Puella visa rude domi vestita, se excusat, quod non sen^at 
decorum, i. e. sui opinionem. 

Professor tager natrddfen, peruque, bd ^art ffall emot taga vi- 
siter. Stockholmenses dicunt pedanterie. 

Aulici gd fldbbe frdn morgon till affton, ne quis aliter credat. 

7. Mos. SBi) dro narrar, fom »itliom antaga mob i fldber. 

Om »intren gd xoi\ meb filfeé ftrumuor oå) fd froft i benen. 
DtoinfoRen fldba fig i »dr förffcddEeliga »inter, fom »oro be uti 

en italiensk fommar. 35e fldba fig gleft, at troppen ftaU f^naö; 

lunne fpinnetodf l^dOa bem, ben ffuHe »ara bem tienligaft 

8. nti granfrife »ar en tib mode at ^af»a papperéfldber 1713, ut: 

ffrabc meb biomor, foftabe 25 Libras, fom brufabe^ aUenaft 2 
gdnger eller tre, feban obugeltgc. Äom öf»er bem en braf 
regnf?ur, [tobo be fom Aesopi frd!a.* 
A papyro veteris, sed alia planta. 

9. 3[tt gd om l^ettafte fommaren fom bonbpigan barfotcib, uti lintyget, 

»oro mtjdfet rafficient,'* men adieu meb honeur, ambition, 
man »oro bd en narr; fd resonera narrar. 



* De ligga i vattenhoar för svalkans skull. 

' ^soPDs, Halms edit., s. 200. Jfr. Horat. Ep. I: 3, vers 18 fif., saml 
Phaedrus I: 3 och Babrius, fabel n:o 72. 

■ = Troligen af reficiens, uppfriskande. 



88 Lach€sis naturalis. 

Mores böra altry iDora emct naturen. 

10. Sij ftabcm c^ 'cm franémon, icm rvcic wi\ berae vasaller. 

3 S^rctning Christinae tit tf jDnte fcrtt SiDfrige^ ^ögfdrb af it: 

fantflai? mtt Gallis. 
xHngelémannen toter altrig mob, at ban ej ffafl blifnKi franff. 
^anémannen tager alt tet ban äger utan på ft^ ^oDdnbaren i 

pengar eller ^ufet 

11. Scnbpigan glitterbanb; gulttrdb c4 gulttrdbébragare. 

•t^anifar fcr fruentimber en gäng; tmdttbanffar, trag^anflar, flip* 

pingébanftar. SSantar af filfe fcr fruentimber, mares aflagt 

[bettaj. 
iWcufar af biörn, filfraé; nu fmd af fammet 
.Äiduuar af ror, arundo articulala, langa i granfrife, item fruen* 

timber. Senum scipio, mendicantium scipio, ad arcendos 

canes, fulcrum. 

12. 3cr[b] dr jorb, om ^on Idggeö i trdffrin dUer gulbffrin. 

13. Gn tcfö af trut at getragg (Peruque), pellucidt lintyg lagbt i la- 

byrinter cå) utbacfat (mansketter), fctfeberal af matffeiDdf 
(filfeéftrumpor), flor, fom lud^ta, ^opbunbna meb metaQ; item 
fremab fidbe lagbt i mdnga rpnfor; giöra en cavallier, ben 
^mar toffter Ratten före. Äldbb farna menniflia i en grd jacfa, 
ingen ffall ba buga. 

At rusticus palerfamilias et famulus similiter vestitus, tamen 
honoratur. 
14 Cm be, fom lefwat för 100 d^r feban, flulle upftiga meb be ftore, 
wittf Idncje bö;ror, be gencmffurne ärmar et Idnge fontangier, 
ttuUe poifame löpa dffter bem på gatan. aJion m ^afrocm 
flcfingene brdgt? 
(Te, fom dffter 100 d^r fd fe »are conterfait cå) ber uti betrac^ta 
tldberna, Idra albrig ^dUa fig frdn löje; fom wij, bd mij fe be 
gambla matronas. 
15. Swenffe nation fom barn, »iQia l^afma alt bet be fe anbra ^afwa. 
Quae proportio inter corpus feminae o^ »iba ft^ffiortel, at tdrfa 

en liten blijgb, fom funne tddaé meb en ^anb. 
Quae proportio inter caput oå) en uptimbrab fontangie. 
10, Feminarum [luxus] proverbium. Äldberne biuba !arlen fittia fram. 
Cl^cfelig farl, fom af tldbren ^ebraé, oå) ej fielf febrar !ldbren. 
17. Quid pulchrse vestes. Sfrdpufe. 
:Sarn ifrdmaö nf fldberne fula. 



i 



Principia diaetetica: Aer. 89 

4)atten I^ffteé för xoåi fldb ^unbfott. 
Mundus regitur opinionibus. 

Debet aliquid esse. 

&n ofldbb Roberg] ^ebrad ej fem eu mdlfläbb Hermansson, 
faft 10 gånger Idrbare.^ 
In hac tumida Bulla. 
Bene vestitus non no vit se ipsum. 
6tt wdlfldbt flijganbe fruenttmber* afbtlbar I^cfané fdfdnga. 

18. ©et roat artigt, ndr mdra fruar brufte favoriter, certe stultiti» 

summum; be bdfte gtorbeé af pube. 

19. SBij gd meb carbas pd rpggen, dtler en tom pung; bet (ängelé- 

mannen fd innerligt niockerar fig öfwer, oå) rdtt 

20. 3(Da »dra fruenttmberö fldber upfunna i »armt climat, granfrife, 

bem tDX] wiQia bdra i wdrt falla ©werige. 

21. 3(t gd meb falla fldber oå) bdr toit wdnia fig, dr bdtre dn meb 

fefl. 3:^ bonbl^uftru fan dfa pd open fldbe utan ffaba, bd fruen 
nebbdbbab, ftoppab, pdlfat i tddt »agn fri)ö. Sonbpoifen mdr 
braf, fpringer i fnö oc^ flaff; abelégofeen fdr ej blifwa faH, på 
fttjept. 
Ergo fafla fldber goba, om be bageligcn oå) ftunbeligen brufabeö, 
men ndr fruen fomer ^em, fdr ^on fittia i »armt bdcfffdp. 

22. Galli ffitfa ärligen fruentimber bcdor, ftora fom et barn af 3 ä 4 

d^r, ^elt accurat fldbb dffter n^a modet, ber dffter ffaH fiönet 

fldba fig; sic accipiunt galli pecunias. 
»potlenbare bdra pgne' i pungen, fdga be, men fransmannen utan pd. 
5ranj?mannené enbefta fti)f»er Idgé i fldber, engelémannené i linb= 

fldber, ^olldnbarené i ^ué, ttjffené i bricfa. 

23. Dfterldnningarneé mubb, dller mut^nidf [?], fidnga dller ftöffroel utan 

flad iamt turbanb, I)ar ftdt feban Mahomets tib, altfd tdngre 
dn 1,000 ftora upflag, fallbolans oå) anbra löje för barn» 
barnen. 

24. Peruquer, quale inventum. ad renovandam faciem. 

25. Hariot,* de Americanis pictis rosis, incisa cute et inspersa ut 

in glandulis Bixa, licet nigra, quo adedunt templum Hie- 



* R. och H. voro Ivå af Linnés äldre samtida bland Uppsalaprofessorema, 
den förre medicine professor, den senare prof. Skytteanus och svärfar till Ro- 

ShS v. ROSEXSTEIN. 

* = Sinnebild af Fortuna. 

* = Pengarne. 

* = Hariot, se texten och noten sid. 36. 



90 LacLesIs natnralls. 

rosolyin.. in balneo cuticiilarn perforant. intnidunt pulverem; 
permanet incres<il uti pulvis pyrices. 

Moriani conlinuo ungunt corpus, ut fianl nigriores et ut mi- 
nus exhalet 

Srlvestres fere oinnes, qui nudi solo subligaculo et pileo e 
pennis in calidls reponibu?. 
20. Galli incedunt aestate calida. ^a met scapoba.* 

Sic no-stri reduces hyeme intensissima me^ bat un^er aimen. 
Quod idem ac si femoralia per urbem manu portaret ^an 
fn)é anum [?] af tig. 

27. Galli gallonerade chrer alt; jultträtéfnarrai; brodderade, b^rc, 

fcrtutne. 3 (?arl XI ti^ utgicf placat at injcn ifuDc fa bära 
ef »er 100 alnar bänt ta fina tiåtcx, tp te brurfte for d^t 
wdbl 500 alnar i borcr c4 armar. 

28. gcrflat, olira fnafcrflät me^ manjc fiilbolans. Selftä^er, para- 

sol, fiorrbufn?a. 



Domus. 

Aiiificiale hybernaculuni et aeslas perpetua. 
Ams injurias tollit: frigus, imbres, ventus. 

Locus. Prospectus varietate gråta lacuum, camponmi, montium, 
alléer. 
Arx Cairi Aegypto, altiori loco. undique piano, ut totus 

Aegyptus perspieialur, salubris. 
Arx Upsaliensis. 

^iäljlättcn XDxt J?a^lun. Swaben*. 
Lappones alpini laeti. 

Clausus. ut ergastulum, homines nielancholici, torvi, ut 
Lappones sylvatici. 
MCnnick in Sibiria pro Birox, ' b.cjfta ftatet cmfring, ej pro- 
spectus, vix solis; ipse demum ibi. 



* = Chapeaubas. 

' Kälislätten egdes af bergmästaren Anton von Swab, som uppförde man- 
gårdsbyggnaden därstädes. 

• Se E. och Th. Fries, Carl vojt Linnés anteckningar öfver Xemesis 
Div in Of s. 43. 



Principia disetetica: Aer. 91 

Salubris inquiratur, antequam exstruatur; i. e. solum siccissi- 
mum. 
Modus: sub olla spongia, låna, sal, mica panis per noctem 

non humescat. 
Longsevi arenosis siccis, altis, ubi vix ull» exhalationes. 
Insalubres contagiosae urbes depressae, paludosae, sordldae; 

nulli longsevi. 
Cella subtus reddit febres intermittentes. 
^dificia naturalia. ?öffalar arte topiaria, ubi optime respi- 

ratur. Bersauer: Tilia, Carpinus, Ulmus, Juniperus, Cap- 

rifolium. Nostrse rusticae unius diei vitae, nil valeni 
StdD,* Lappones more patriarchorum, indo nunquam asth- 

matici. 

Floridani ex frondibus, coriis, cortice, quotidie mutandis. 

Patriarcharum quondam aulse. 

Milites in castris. 
Spelunca, SRof^uö, ^^rtcn, ubi fumus exit per januam, cae- 

terum calidissima. 

Fennis sine fenestris, camino, jalle pro lecto. 

Scanis ex torf, borb, bdnfar, fdng. 
Smolandis Gothis: Fenestra tecti, fpanar, gallftdng, cronftdiiij, 

ftåpf l^ögfätc, norra*, föra bdnf, gaOfäte, longt berb, fpte, 

grufipa, fof»e, ugnl^dll.* 
Lubecensibus: Sörftugan, fiöf oå) »dmngårum, l^cg nptiltaht 
Germani, Belgae: unbcr et taaf fd^ué, fobcr, wditingörum. 
Turcic8e et proximae: tecto piano, instar propugnaculi. 
Casae iEgyptii: humiles casae, alto tecto, anserinis similes 

ob penuriam lignorum lapidumque ex argilla. Hinc aestate 

cubant, edunt, bibunt sub palmis ut vitent pluvias; hyeme 

non pluit. 
Artificialia sint fixa, nec mutanda moribus, cum non facile reaedi- 
ficantur. 
Parisiis turpe videre contraria ob morem. 
Belgis optimae et Venetiis solidae, simplici perfectione, arces. 
Materies. Lignum, praesertim e Pinu (americanis Cedro) resinosa, 
balsamica; balsamica recentia phthicicis gråta. 



» Tält. 

■ Se Linné, Skånska resa, 1751, s. 35 AF., samt Hyltén-Cavallius, Värend 
och Virdarne, 1868, II, s. 175 ff. 



92 Lachesis naturalis. 

Äoré wärf. Germanis, Scanis in penuria ligni et lapidis; ex ar- 
gilla reticuli haurit humentes exhalationes; qualmtgt bd eU 
baé, at qudfjaé. 
Lapidea ut Templa antiqua e saxo aliisque. 
Saxum frigidius, ut vix audemus sedere ad parletem. ©ocs 

fcnfttgcr. 
Calx oelandica facillima, sed omnia rodit, vestes situ cor- 
rumpit. 
33orff)olmé^ flott funne ingen bebo, inde febres exanthematicae, 

intermittentes. 
Sedes Praefecti Galmariensis inde, sed obducta lateribus, 
tamen rodit tapetsia. 
Cretacea Gallis; satis sicca, sed nescio quae suflfocatio. 
Lateritia preestantissima, antiquissima, ealce inedificata. 
Romani edicto prohibuere recenter exstructa inhabitare. 
Muri ad minimum 2 lapides ; alias penetrat autumnus hiems- 

que. 
Nidor recentis calcis tollit ^ * et G '^ lustrato igne. 
Pavimentum. Ligneum ex asseribus pruestat. Slödtta golfmen. 

Argillaceum Scanis vapores suffocantes edit, pulvera- 

ceum. 
Lapideum non optimum, frigidum, caute cubitum, 

catarrhi, tusses. 
Strata arenae, sub choreis et ambulando, nocet pul- 
monibus ut lapicidee. 
©ranriö pulchre in Suecia resinoso odore. 
3)Jtö[t)]ört rusticis in conviviis halitu gratissimo. 
2urftf!a tapeter, mattor, nobilioribus, praecipue 
in lapideis. SBonabe l^ala golf i l^ofroen. 
Fenestra olim erat in tecto. Ovidius.* Sic gothis nostris a latere 

meridionali, non brag. 
Janua olim humilis et calcimenta älta, ut rusticis, non calorem 
[emittens]. 
Nos älta, ut facilis exitus introitusque, nec ut ttuffiftor.* 



* Borgholms slott på Öland, byggdt af Ölands kalkslen. 
' Tecken för svafvel. 

* » > salt, 

* Jfr. Ov. De arte am. II: :245 f. 

* Fängelser vid tingshus. Rietz, s. 741. 



Principia disetetica: Aér. 93 

Altiori tecto, ut libera respiratio, nec vapor colligatur, nec caput 
lundatur. 
Respiratus aér semper ascendit; renare luft in altis. 
Depressus pessimus debil ibus pulmonibus. 
©ipfabe pura, pulchra, sed valde clausa. 
Color externus. ^roxta l^ué utan pd, liulare tn uti; df»en nija trå» 
]^uä. 
@ula ^uö e regione fenestrsB nocent oculis; ut HolmisB vidi. 
Fenestrae admittunt solis radios soli expositae. 
Hyeme septentrioni ingrati, noxii. 
3é på fenftren inhabitatis [domibus]. 
Tapelzia incrustata calce vel gypso. 

Panelade, ut hodie; occultis concamerationibus. 

Tapetzerade, \odfbe, f^bbe, [tofttappeter, iwaittappcter, chinesiske, 

[tidftappeter regales; Turcicae sylvas, prospectus, rura. 
Parisienses regiae festo St. Trinitatis in platearum parietibus. 
9JidIabe. Hortus, prospectus, perspectiva. 
Naturales. Taxo Gotlandis. 

86f wabe unius diei grato odore; mox muscis, araneis. 
Ornamenta. Specula majora, in caminis. 

Feminis ut placeant viris, sibi, pulchritudini. 
Sci^tlberier.* Nudae feminae ad lectum: nuditeter. 
Selte: orientales clunibus insident; hinc tapetzia pavimenti. 
Lappones sartoris niodo; sic etiam Arabes. Bell. 128.* 
Europsei in sellis; ob strictas vestes, [trumpbanb etc. 
tl^öga [tolar, Idga borb, pressiones viscerum, hypochondriacis 

noxia litteratis. 
(Soffa chinensium hodie e juba equina pro sedere, cubare, 
ut molliter ossa cubent. 
Mensse ligne». Mahogoni pulcherrimae. 

Byroer hodie prsetiosae, Cedrela*, n?aDnöt 
9)Jarmor ffifa^cr. 

Lacquerade chinensium. ©pelborb. 
Caniini. ®pi|ar gratae, exhilariant. 

Äafelugn af jdrn, tegel, fafel, porcellin. 



* Origin.: Scelerier, 

■ PiKRRE Belon, Les observations de plusieurs singularitez ... en 
Gréce, Asie, Judée, Egypten Ärabie etc. Paris 1553. Se noten sid. 68. 

• Cedrela To an a Roxb. 



94 Lachesis naturalis. 

Aer. Nidor pessimus; hinc caule ut de aére. 

Somnolentia, nausea, vornitus, cephalalgia, mors. 
Medela, V frigida modo peclori s. vultui inspergere. 

Valide inflare os. 
Focus perennis optimus. 
Clausa nimis domus, inquieludo ad omnia. 

Pluribus hominibus fere deliquia ul apud rusticos convi- 
viis. 

Sptfa i falcn, elb på fpijen, at fdHuften gdr ut 
!Dra3 a rima in camera calida e frigido aére. 
Ignorant exteri, ubi non fptcU. 

Sequitur parietes: hinc in diversoriis ponatur lectus in me- 
dio domus. 
Såna camera soli opposita. 
Phthisici inhabitantes antea reddunt phthisim siccam. 
Galida nimis effeminat corpora prohibendo attractionem. 
PraBcalidum hypocaustum oculos l»dit. Behrens. 
Halitus conspicuus Gr. xij, commodus 15 — 20, calidus ultra. 
Humidum lethargiam causat. Behrens. 

Febres intermittentes, Asthma. 
Infecta domus ut Lue, Phthisi; sic Falk apud Alandrdm mo- 

riebatur. 
Foetida: fur [if s. ftröminä. 
3löf^uö, focus e stercore, Fuco. 
El vas^ ad ° ri* depositionem: pallor, cachexia, oblivia, 

ophthalmia. 
Candela e sebo inquinato foetet magis et fumans; noxa pul- 

monibus, catarrhus, Phthisis. 
Cimices. Menth. ar\^, Lepid. ruderale. 
gdja ^ufcn. Belgis. Jwdtta golfwet, catarrhis, cephalalgise, 

odoratibus. 
vSupa ^ufcn, bamb; exire melius. 
Cloacae Belgis pulcherrimae; olim romanis; gallis pusilliores; 

adeo necessariae ac menssB. 
Non juxta sterquilinum, paludem, non in refecta palude. 
SÖagnar tddfte, domus; carrus, pafffober, 
Chaiser. 
Portc[h]aiser chinensibus, orientalibus. 



* Tecken för urin, alltså nattkärl. 

' * » tartaru», vinsten; L. menar utfällningar af salter ur urinen* 



Principia diaeletica: Aér. 95 



Lectus. 

1. SBagga. Smolandis guncjar perpendiculariter in vecti horizon- 

tali elastica. 
Garelis gungar horizontaliter absque vecti. 
Uplandis ruDar på ftbcé; sic nobilibus. 
Westrobolniensibus rullar Idngå d^t. 
Lappis [tår obliquae, Mol^^lfter, bdreö på raggen. 
EflFectus honim diversus a diverso motu. 

Sic in motu mans vomitus copiplenius [?]. 

Sic infantes ssepe vomituriiint. 

Sarn, fom ej dro mana roib magga, tiga bdtre dn be ©ana, uti 
Lappones. 

2. Lectus. J£>b^t ndgot frdn jorben, 

Loco sicco ubi non situs subtus. 
Holste[i]n. Conclusee et clausae insalubres. 

3. ^ogt örongott. Male quia incurvatur caput, flectuntur colli 

väsa. 
?dgt at ligga meb ^ufiDubet oå) på raggen gif»er raft lif, brcba 

airlar, ^ögt broft. Rosén 12. 
Jpögldnt gobt quia minus flectat caput in certis morbis. 

In morbis acutis, ubi metum delirii, bör man ligga l^ögt 

4. 55d bdbbaé, bör man gd uH at ej bambunet md Idgga [tg på 

lungorna. 35etta bamb [er ut fom I)adfab fidber; ej solveras. 
Sdbbaé ut molliter ossa cubent. 

5. ©öbefdngar böra ej fiöpaö dUer liggas utt; t bem ndmltgen fom 

böböfampen för fig gdt, bdrt fldberna infupet ben tdranbe hec- 
tiska fmetten; bet ffabar. 

6. 3)en fom refer bör ^afwa meb fig rena lafan ftelf, at ej f!abb, 

lues oå) b^ltft md propageras på gidftgiftoaregdrbarna; i Dfter* 
götlanb vidi maculatum fluore albo vel poUutum. 

7. Jpö. Sigga i ^öet dr naturellafte fdngen; sic rustici sestate omnes. 
Gesner ^ in Monte fracto de Alpium incolis in foeno dormien- 

tibus. 

Lectus, culcitra, plumse, pulvini desunt. 



* CoxRAD Gesner (1561—65), mycket framstående botanist i Zörich, har 
bland annat utgifvit Descriptio Montis fracti 8. Pilati, Tigur. 1555. 



96 Lachesis naturalis. 

O mollem et effeminatum hominem. 

Omnium instar tibi foenum erit. 

Molle est, odoratum, ex variis herbis ac floribus saluberri- 
mis congestum. Longe suavior et salubrior tibi erit per- 
spiratio. Hoc pro pulvino capiti, pro culcitra tibi toti 
substemitur. 

8. ®rafet. ©oftoa ute i gröna grdfct toib SJltbfomarötibcn receptum 

certe hoc pessimum, saepe lethale ; in Guinea et India orien- 
tali sapius lethale. Evigilans horret mala dispositione, rufta 
[ig, gifpa, r^fa ab attractione particularura ex aqua inhalan- 
tium, cVuda noxia. 
nti fdrfft \)bb at fofwa ar hypnoticum fom opium. 

9. Lectus insuetus. 

Sanct. IV: 25. Lecti mutatione somnus implacidus, perspira- 
tio minor fit. 
» - 26. Magis somniant in lecto insolito quam con- 
sueto jacentes. 
Sola mutatio linteorum, slragulorum et lecti in exanthema- 
ticis^ retropellet ea. ^ 

Hinc malum omen vulgo in febribus, ubi aegri quaerunt 
mutationes. Cauti medici numquam admittunt hane mu- 
tationem in variolis etc. 
Cum senes coacti mutant domos sera senectute mox mori- 

untur. 
Cum senes incipiunt novas exstruere domos, quum primum 
accedunt, moriuntur. 

10. iSld^ta ftg mcb ^roilfen man ligger t fdng; in hoc balneo vnporis 

miscuntur exhalationes. 
Äroppen attraherar albrtg fnarare fmitta df fldba, lues, febres, 
Phtisis; berföre fd [tor \at fd ndgon frtff lectisocia. Vide 

CONJUX. 

11. Mollis Thalamus debilitat, quia minor corroboratio a minor 

pressione. 
A nimio motu si cubas in molli culcitra altero måne eris ler 
pejor. Si vero dormis in duro, eris requietus. 

12. Matrasser af tagel oå) b^Uft, be dro nog ^drba; ftunfer ej nebcr. 
35en fom ber »ib n?anb fan ej tola anbra fidber. 



^ Utslagsfebrar. 
' Utslagen. 



Principia disetetica: Aér. 97 

Sär blifwer man l^toil; bå jag roar fiuf, toltc ej annat. 5)e ft^rla, 
anbra matta. 

13. Tepor lecti läxat corpora, duin somno longiori indulgemus, 

hinc a somno tremimus. 
Haeremus sic in proprio vaporum de corpore exhalantium 

balneo. 
gigger man förlett, [tiger man mattare wp}^. 

14. Sunbabb i ©fåne aHmdn; ioå) ben bafta af eiber bun. 
2)e§ l^iftoria Roland.* 

Sir allt för l^ett; torfar för m^dfet, gtör foffet trögt fom nti l^eta 

lanber. 
^ar gierna löfe; bel^åller bem. 
©töftdber lud^tar mot oodber, 
Utur mtuf fdng, bå man Idgger ftg trott, [tiger man tröttare up ån 

af l^drb. 
3lpa, f af ring* est pellis artificialis. 

15. Sagel upf^IIer nobilis |dngfldber; bdr }få ligga oå) fittia bet albra 

bdfta. S)amar ej. 

16. 'Sieber calefacit corpus, hinc agitatio continua et loci mutatio. 
Ergo bunbdb minus sanum. 

Quo molliora stragula eo calidiora et sestate ineptiora. 
Tussis, nullus usus plumaram in stragulis, sed solum tapetsiaj. 

17. Sphagnum pro pueris in Lapponica molle, aufert H. 

18. «^alnu(fd^ing' Dalekarlis) inträ sanum, dat requiem et vires op- 

time. ?)å ^alm blifwer man ^milaft. 

19. Polytrichum singulare inventum lecti in Lapponica. 

20. Lappones Sleenjfin tdde oå) boI[ter, rijprié* inunber pro stra- 

gulis. 

2 1 . Pelles. E leporibus Westrobotniensae, e lupis Fahlunae calidis- 

simaB; odoratae et graves tempore humido. 
Ex ovibus vulgo; ex capris foetent: Smolandis; ex Rhangiferis 

Lapponibus. 
Ex lupibus et vulpibus malariosse, minus bonae; inde malaria 

vulpium et canum. 



* En Joachim Roland, läkare, lefde på 1500-talet i Holland; möjligen har 
han skrifvit i ämnet. 

* Båda orden betyda groft täcke. 

* Orig. ijässing trol. felskrifning; se Rietz s. 177. 

* Betula nana, 

Linné, Lacbesis. ' 



98 Lachesis naturalis. 

22. %Ht E låna alba leporina fila grossiora nent Fahluenses ; du- 

plicantur; conficitur pannus acu ossea; in aqua calida »a t 
ta^f ut crassior evadat. Hoc Fahluenses feminee aliae pro 
fileolo subtus, aliee pro stragula lecti, alise inträ linteas juxta 
abdomen collocant; omnes pulices, qui in toto corpore sunt, 
60 se conferunt et ibi facile a feminis capiuntur. 
Alba sit låna, ut eo facilius conspiciantur. gtlt Smolandis. 

23. Srucnttmber gtöra ffg titt fommar fpar[la]fett* fina nåt,* bet ej m^g* 

gen må torna tntiD bem, oå) be lifwd^I ligga liuft cåf fwalt 

* Otydliga ord. 



Principia disetetica: Somnus. 99 



2. Somnus et Vigelue. • 

1. Mirum naturse phoenomenon absque sensatione. 
Miram evigilatio constans. 

Morbi soporosi quoad rariores. 

Mortis imago. 

@Df»a l^afwcr fin ttb. 

ToUit lassitudinem, aerumnas. 

2. ?agg ttg t rattan ttb, [tig od i ttber upp. 

3. Embryo foftocr ftabigt t möbcrltfwct, »afnar alt mc^r oå) mc^r. 
Sfi^föbba barnet fofmer mcrcnbelö, aHcnaft »alnar, bd bet hungrar, 
©ofeen »in fof»a ttU minfta om b^gnet 12 timmar. 
2)ngUngen 8, vlr 7; senslm in senectutem minus. 

4. ?5öt:dlbrar, fom ttoinga barnen fent fdgga fig, bittiba upftd, mena 

fd bdr igenom vigilante barn, men giöra itia, hinc fndHa barn, 
bomma farlar. 

5. A cibo somnus. Jlaturen Idrer o§, at xoi] bliftoa tunge oå) fom* 

nige dffter maten. 
«&dft, ore, fdr, get, ^unb l^wila alla på maten od^ [omna. 
S?oglar ada töftna od^ [ttta [titta wib mibbagen. 
^ame ftd ftilla om mibbagen i fol^len. 
SBij bliftoom alla tunga på mdltiben oå) fomnoge. 
SSamet fomnar fd fnart bet dtit. 
Italienner oå) aUa i »arma Idnber ^»ila »ib mibbagötiben för 

^ettan. 
©onben föfwer gierna mibbagébete. 
(än fom dr »anb dta om afftonen, ej fdr, tan ej [flfma, uti ego; 

ergo a cibo somnus. 

Quo natura vergit, eo ducenda, contra numquam agendum. 
Veteres lethale credebant somnum capere a prandiis. 

6. Labor a cibo nocet, quia premitur ventriculus et väsa lactea. 
Hinc minus bene digestus chylus tränat in sanguinem. 



100 Lachesis naturalis. 

Hinc a cnido chylo crudi humores. 

Quo plenius corpus sit eo magis transpirat. 

In somno duplo major transpiratio, ergo bonus. 

InsoliUs nocet, licet optimum, lac nocet insolito, [etsi] non 
venenum. 

Sanctorius IV: 66. Somnus meridianus insolitis omnia vis- 
cera laedit, perspirationera hebetat. 
» IV: 38, 43. Si a somno meridiano capilis grå- 

vitas et dolor, indicat aliquid hestern» 
perspirationis fuisse retentura. 

7. OviDius describit somni palatium: 

Muta quies habitat. Saxo tamen exit ab imo 

Rivus aquae Lethes. — — — 

Ante föres antri fecunda papavera Qorent.^ 

8. Somnus fit. Sensus externi obtunduntur, pondens sensus 

torpescunt. 
Musculi flaccescunt in palpebris, facie, collo, brachiis; con- 

vellitur. 
Pulsus fortior, lentior, plenior. Respiratio profundior, robu- 

stior, eequabilior. Le vis convulsio, ergo haec 2 optime. 

9. Evigilans convellitur, palpebras aperit, pandiculat, oscitat, der- 

miturit. 
Pandiculatio et oscitatio, ambo motum sanguinis promovent 
Ambo inträ horam dimidiam, plus transspirant, quam alias 

10. Accelerant soninum quies corporis et animae, otium, silentium, 

cantus, susurrus Vaj^ flatus, attractio camini, lectio, prae- 
dicatio, papaver," Tabaci fumus, carbonum fumus, odorata 
omnia. Aer humidus cum calore aut frigore, exercitium, 
alimenta blanda oleosa. 

11. Intuniescit corpus et relaxantur fibrse in somno; vigiliis strin- 

guntur. 
Hinc dum surgimus et dormimus tumidiores sumus. 
Hinc in somno tenduntur ligaturae corporis, ut ea relaxan? 

cogimur. 
Hinc vestes måne strictae sunt, dein laxiores fiunt. 

' OviD, Met XI: 60^2 fT. 
' Tecken för timme. 
' Tecken för vallen. 



Principia diaetetica: Somnus. 101 

Somnus semper cum quiete; ergo relaxat et aperit. 
Quies semper relaxat et aperit; vigiliae contra. 

12. Nutrit somnus, et forte omnis nutritio fit in somno. 

Hinc omnes qui multum dormiunt pingues; et pingues fa- 
cile dormiunt, ut vix vigilare possint. A nimia pingue- 
dine coma. * Cliffort.* 

Affectus perturbatos sopit, delet. 

Calorem naturalem auget 

Lassitudinem a labore demit. 
Somnus reparat vires, corroborat; non cibus. 

Hinc lassis somnus adeo gratus necessarius. 

Mus alpinus* pinguior? nil nisi somnus alit. 

Glis* aliquot dies impastus obdormiendo vi vit. 

Hinc infantes crescunt sub somno immense et pinguescunt. 

Hinc qui nimis [?] pinguescunt parum dormiunt. 

Hinc rustici non pinguescunt. 

Hinc in morbis, ubi somnus deficit, periculum ; ubi somnus, 
a febre convalescentia. 

13. Convellimur parum eo momento, quo somnus nos ferit, unde 

saepe excitamur. 
Hinc non mirum quod Epilepsia circa idem tempus homines 
aggreditur. 

14. Musculi omnes relaxantur in somno. 

Sensus omnes extemi deficiunt; non videt, non audit, non 

loquitur. 

Alias somnus mortis imago. 

15. Sanctor. IV. 2. Dormiens 7 X™"* spatio occulte, salubriter et 

sine violentia perspirare solet duplo magis 
quam vigilans. 
> IV: 18. Duplo magis dormiens perspirat vigilante; 
hinc illud famosum: duee horee quietis in 
vigilante perinde juvant ac 1 in dormiente. 



' SOmnsjuka. 

' Den rike holländsk-ostind. komp:s direktör George Clifford, som egde 
Hartecamp och hade Linné i sin tjänst sept. 1735— okt. 1737. 

• Ärctomys Marmota L. — >Hybemat alto somno, ut vix excitetur». 
Lijw. Syst. Natura, 

* Myoxus Glis Poll. 



102 Lachesis naturalis. 

Sangtor. IV: 52. In dormientibus stragulis detectis magis im- 
peditur transpiratio, quam in vigilantibus 
vestibus denudatis. 

Hinc in sudore anglico^ pedem exserere lethale. 

16. Keill 30. Soninus et Qae et perspirationis excretionem ini- 

pedit; nimius somnus certe languidum corpus et justo pon- 
derosius reddit. Ergo contra Sanctorium; sed al ter de or- 
dinario, alter de niinio loquitur. 

17. Keill. PuIsus nocturnus matutino longe celerior est idemque 

a prandio acceleratur. 

18. Sangt. IV: 59. A cibo somnus, a somno coctio, a coctione 

facillima transpiratio. 
> IV: 40. Nulla causa saepius somnum intertm-bat, quani 

ciborum corruptela. 
» IV: 63. Ille vero longaevus, qui quotidie bene conco- 

quit et digerit; coctio fit somno et quiete; 

digestio vigiliis et exercitio. 

19. Celsus. Hyeme totas noctes nos conquiescere oportet. 

20. Digestio fit a contractione intestinorum et diaphragmatis et 

musculorum abdominis actione; ergo respiratione libera. 
In somno agunt soli musculi respirationi destinati. 
In vigiliis inaequalior respiratio abdomine; ergo juvat somnus. 
Chylus bene digestus citius transpirat, utpote tenuior. 
Qui bene edit, bene dormit; qui bene dormit, non peccat. 
A potu lactis, esu camis somnus; a potu These vigiliae. 

Ratio. 
Qui a prandio dormiunt, plerumque pingues sunt. 
Sensus externi et voluntas quiescunt in somno. 
Somnus et vigiliae sunt alterna; somnus reparat, quse vita 

agilis destruxit. 
Qui curis obrutus nequit dormire, perit. 



' »Engelska svetten» var en svårt härjande, oftast dödlig farsot, som hem- 
sökte Sverige på hösten 1529, efter att ha kommit från England, öfver Tysk- 
land och Danmark hit. En bror till Gustaf Vasa lär ha dött af sjukdomen. 
Jfr. Dalins Sv. hist, Tegels Gustaf Ls hist. och Ilmokis Folksjukdomar i 
Norden. 



Principia diaetetica: Somnus. 103 

Qui in morbis dormire nequit, a cibo vires non recuperat 
Dysenterico qui per 10 dies non dormivit; da opium cum 
aceto, dormiet, reficitur, licet non curatur. 

21. Causs» somni cerebrum laxum. 

Coffea exsiccans pellit somnum. Hoc Thea exsiccans et V 

pura. 
Pueri humido cerebro, somnolenti. 
Senes rigido exsicco cerebro vigilant. 
V acidul. potatares a copiosa aqua somnus. 
A cibo copioso somnus, a fame pervigilium. 
A pressione cerebri. 

A curis, quia tenditur cerebrum, [pervigilium]. 
A pinguibus sopor uti sues. 

22. Praecocia ingenia raro maturescunt et quidem ob 4 causas. 

1. Molesta juventus fibras rigidas faciens et prsecocem senec- 

tutem. 

2. Pressio cerebri, hinc obstructio, fatuitas, defectus vitalium, 

febres. 

3. Minor motus, hinc obstructiones viscerum, pallor. 

4. Somnus parcior, transpiratio inexpedita, aggravata, febres. 
Hinc qwtdta larlar, jållan [tarfa. 

2^38^ P9 tL 12, [tiga up fL 4^ at be mötte bltfwa Idrbe. 
Dicunt somnum oriri a sola consuetudine, ergo parce somnus. 
» hominem dimidium vitae dependere somno. 
» a somno reddi hominem segniorem, tardiorem. 
Responsio: Assumo omnia, quae vera esse concedam. 
Quo magis dormio, eo magis sanus, ergo longsevior. 
A somno reddi hominem tardiorem, maturiorem, sapientem. 
Qute somnus consumit, reddet dies longior vitae. 
Ego in Museo Cliffortiano surrexi måne, lectum sero petii. 
Lautissimis cibis et vinis nutritus; nuUa laeta s. tristia mihi; 
solus incedebam, cogitabam per omnes horas, etiam somno. 
Emarcui, ut me periturum augurabantur omnes, mutata vita ; 

Lugdunum veni, dormivi, Isete vixi incurius. 
Inträ mensem facies hilaris, pinguis, ut omnes hoc vide- 
rent. 

23. Tempus somni pro robustis 6 horas; pro debilibus et juveni- 

bus plures. 



104 Lachesis naturalis. 

24. SciPio (magnae auctoritatis vir) a populo Romano^ob nimiam 

somnolentiam publicis opprobriis aflfectus est Plutarch.* 

Alexander Magnus, cum in proeliis dormitaret, brachio extra 
cubile prolenso pilam lenuit argenteam supposita pelvi, ut 
cum somnus relaxaret nervös, pilee tinnitu evigilaret Vail- 

LANT. * 

25. Insomnia est tdttfa i iomnen. Corpus fatigant, vires debilitant 

quiescentis. 
Insomnium est vigiliae dimidiatae, seu semisomnus. 
Omnia quaö sensu volvuntur vota diumo, 

Tempore nocturno reddit amica quies. 
Venator defessa toro dum membra reponit, 

Mens tamen ad sylvas et sua lustra redit, 
Me quoque musarum studium sub nocte silenti 

Artibus innumeris sollicaré solet. Claudianus.' 
3)dr mtjden omforg dr, dro mdnga brömmar. Salomon. 
Sanct. IV: 27. Qui dormiunt et non somniant, bene per- 

spirant. 
Qui incubo laborant, idem somniant, ad quod aflfectus in- 

clinatur. 

Qui venereus, somniat de venere, uti ancillse. 

Qui studiis indulget de notatione uti studiosi. 

2G. Curvi jacent omnes in somno, hinc situs hic naturalis: bos, 

canis, felis, puer. 
Ergo in curvaturae situ nulla musculorum actio. 
Sic embryo in utero curvus complicatus, extenditur male. 
Hinc chirurgi fasciis ne tendatur corpus sed semicurvum. 
Hinc contra recto dormire corpore non ita refocillat, quia 

musculi tensi. 

27. Relaxantur omnes musculi et sphincter ani et uretrae; ergo 
infantes mingunt. 
Vigilantibus aperitur oculus dum musculi attoUunt palpebram. 
Dormitanti relaxatur, contrahitur per se sphincter. 



* Plutarchus, 50—120 e. K., förf. till de berömda biojrrafierna Vita pa- 
ralella och till Moralia. 

' Tvä franska läkare Johan V. och Sebastian V. utmärkte sig den fSrre 
som arkeolog och historiker, den senare som botanist. Troligen syftas pä Johan. 

* Claud. De sexto consulato Honor, 1—4, 11, 12. 



Principia diaetetica: Somnus. 105 

S8. Situs. Omnia animalia dormiunt in latus, bos, equus, canis. 
Rarius nonnulla supra abdomen, uti canis; nequit hoc bos 
ob thoracis prominentiam. 
Cur homo non in abdomen, qui infans non admittitur in 

cunis. 
At mea uxor et socer ambo saepe dorniivere in abdomen 
locati. 
Situs hominis dormientis ad latus negatur a natura ob hu- 

meros; non in abdomen. 
In dorso jacere novit nullum animal. Tum moUissimus ven- 
ter injuriis exponeretur. 
Natura semper munivit partem maxime expositam, ergo 

dorsum. 
Dum cubo in dorsum, praemuntur väsa majora; hinc incu- 
bus semper in dorso cubanti. 
Si^ga frofot gtör magen mel^r frij oå) ^ielpcr pottorn; qui colica 
laborant hinc curvi jacent 

29. Noctu fiet somnus, tum quies sonorum; non objecta versan- 

tur oculis. 
In seram noctem vigilare, dormire in serum diem, a natura 

alienum. 
Aves et animalia justo tenipore commodum locum noctis quae- 

runt, måne surgunt. 
Aliter aulici nostri, de quibus Seneca: antipodas in urbe ha- 

bemus. 
Cantant Luculli* ad Lesbiam. 
Rumores senum severiorum. 
Omnes unius sestimemus assis. 
Soles occidere et redire possunt, 
Nobis cum semel occidit brevis lux, 
Nox est perpetua una dormienda. 

30. Tenebrae indicant somnum, ne aberremus, exponamus corpus 

noxiis. 
Male SBstate vigilare ad horam 12 noctis, surgere hora 9 diei; 

contra naturam. 
Si dedisset natura oculos Noctuae, debuissemus laborare de 

nocte; non nunc. 
Nocte nec clamor, nec solis radii nos exitant 



* Felskrifning för Catulli, 5: 4. 



106 Lachesis naturalis. 

N. B. Somnus ante mediain noctem plus reficit quam qui 
post capitur; discant juvenes. 

31. Frigidi pedes non sinunt somnum, sed caput frigidum, pedes 

calidi, tum optime. 
Qui ex frigore in calidam cameram veniunt, mox somno op- 

primuntur. 
Qui bene potati in frigus exeunt, somno correpti vix excitari 

possunt. Calophora. ^ 
Qui non edunt vesperi, non dormiunt, si flatulenta edunt, in- 

soninia. 

32. Somnolentia acidularis a pressione vasorum cerebri in cere- 

brum. 
Sic ille cranio denudato, presso cerebro digito, mox obdor- 
miebat. 

33. Nimius. Somno nimis indulgere moUibus in culcitris renibus 

non adeo confert. 
®cn, fom tröt låggcr ftg t mtui fäng, ftdr 5 gdngcr tröttare iip än 

ben, fom labe ftg t ^drb fdng. 
^aå)t^vinben lägger ftg ej på mtuft äfftcr arbetet 

34. Endymionis somnum dormire. ©ofwa utan anba. Vulgo. 

Endymion a Luna adoratus a Jove impetravit copiam con- 
tinuo dormiendi in monte Latmi, in Caria sito. 
Scapeliano more invigilare. Sllbrig gifwa ftg ro at fofwa. 

ScAPELiANus, philosophus et sophista, per noctes etiam stu- 
dens, obambulans per noctes, solitus dicere: o nox, lu 
quidem sapientiae divinae obtinet plurimum. 

35. Seneca: Tu o domitor, Somne, malorum. 

Requies animi, pars humanae nielior vitae. 

36. OviDius.* Somne! quies rerum, placidissime, somne, Deorum, 

Pax animi, quem cura fugit, qui corpora duris 
Fessa ministeriis mulces reparasque labori. 

37. Somnambulismus. @d t fomnen. 

Oculis apertis. @oftt)a meb öpna ögon fom Isåren, ftpgt Cre- 

ditur matrem vidisse mortuam. 
&apa i fomnen ffabeligt, ti^ bun af fangen flpger bd neber. 



* Säng- eller fotvärmare. 
» Ov. Met XI: 623 f. 



Principia diaetetica: Somnus. 107 

Vix vidi phthisicuni, qui non respirat ore aperto ex con- 
suetudine. 
iala i fömnen. 
^i^a i fömnen. 

38. Vigilae semper exsiccanl, emaciant. 

39. Surgere måne jubet Natura; pulchre hinc rustiei excitantiir 

a Gallo. 
Martial. L. 14, JSp, 223: 

Surgite jam, vendit pueris jeiitacula pistor. 

Cristatseque sonant undique lucis aves. 
Alius. 

Luce vigent operosae artes et miles in arma 

Luce gemunt fessi sub jugo luce boves. 

Delia non noctu venatur, nocte quiescunt 

Pulpita; sed luce docta Minerva viget. 

40. Causa. Cibi solidi mora in ventriculo. 

Potus fermentatus vinosus post crapulas. 

Anodyna, Crocus, Papaver, nidor, Lactuca, Solanum. 

Lassitudo a labore, venere. 

Quies mentis et corporis, silentio objectorum omnium. 

Aestas, gelu nimio. Tonitrus instans. 

Obesitas, plethora, cerebrum laesum s. pressum. 

41. Refrigerantia, circulationem diminuentia, ut Papaver, revul- 

siones, spiritus vini, summum frigus. 

42. Laus vigilantiae om mafanbe man; ex opposito en fomntg lurt. 

Turpe Duci totam somno consumere noctem. 

Epaminondas, Thebanorun magnanimus dux, dum cives ganeo 

et luxui indulgebant, solus vigil moenia urbis perlustrat. 
[Req.?] sobrium et vigilantem esse principem, quo reliquis 

liceat temulentos esse ac dormire. 

43. Agrypnia, pervigilium: 

A meditatione qui amisit omnia, novi; 
ab inediis, om bu ftörcr mig til at blunba, bod^ ej fofttja; 
a frigidis pedibus; 
a potu Coffe; 

a cinctis, a consuetudine in juventute; 
Stultorum, delirorum, phreniticorum, maniacorum. 
Acria. Hinc bonbfierringar tugga Nasturtium et ejus capsulas 
immaturas, ndglidor, ingefära i fprfian; anbra fnuia. 



108 Lachesis naturalis. 

44. Promovet vel forte impedit transpirationem, urinam, veneraria, 

sudorem. 
Qui g'* abstemius, surgat mox evigilans ut vitet. 
Qui hecticus sudat mox in somno. 
Alvum obstruit; hinc purgans vesperi sumta måne nil facit, 

ut exitetur. 
HipPOCR. Labor carnibus cibus est, somnus visceribus. 
Duplo magis transpirat dormiens 8 horis quam vigilans, sed 

negat Galenus. 
Qui dormiunt, vix esuriunt. 

45. Pellunt somnum: 

Acria. *, ej si, Q o o sum.* 

Galor in febribus. 

Cogitatio: hinc maniaci, timidi. 

Aquea, Thea, Coflfe. 

S(lt förftor matset in morbis; prosunt cordialia, opium. 

Vigiliae; be, fom m^cfct wafat, funna feban cj fofwa. 

Affectus, anxietas. 

Pedes frigidi, caput calidum. 

46. Hnbcrligt, om man ropar l^drt, roafnar ^clt Saftigt, fom ^an albrig 

fofmit Glis non dormit tota hyeme, sed tantum exsurgil 
dum edat; dein mox it cubitum, cum aestate coUegit cibum 
pro hyeme, uti Lister* observavit. 
Felis animal maxime somnolentum, • ut in domis nostris vi- 
demus. 

47. Locus. Cubicula ampla, älta, frigidiuscula, non humida loca 

valent. 

48. Situs. Alto capite facit vigilantiores; demisso insomnia, torpor; 

prono stupor, gråvitas cerebri, ophthalmia; supino asthma, 
incubus, calculus, pollutio. 

49. Quo plus dormito, eo major somnolentia. 

* Kemiska tecken för: ammoniak, spiritus urinosi (urinlukt) och sal eter- 
oleosum. 

* Martin L., 1638—1711; lifläkare hos drottning Anna i England, utgaf 
Sanctorii Med, stat med kommentarier samt Excercit. medicinal. de mor- 
bis quibusdam chronicis. 1694. 



Principia disBtetica: Somnus. 109 

Unde somnus. 

Exempl. a cane, cui cranium dispos[it]um erat, qiioties pre- 
mebatur cerebrum, toties somnus cum stertore. 

50. Effectus nimiae vigilise. 

Facies pallescit. Sic pueri måne exitati. 
Horror in aére. 
Corpus extabescit. 
Oculi concavi. 
Fröns rugosa. 



110 Lachesis naturalis. 



3. MOTUS ET QUIES, 

Nullus. Artifices sedenlarii raro consenescunt. Lancisi.^ 

Sanctor. III: 105. Bonae valetudinis pestis duplex corpus ex 
toto tradere quieti, et comedere ante cibi praecedentis con- 
coctionem. 
O VID. Pont I: 1. 

Cernis ut ignavum corrunipant otia corpus, 
Ut capiant vitium, ni moveantur, aquae. 
OviD. Her. 4: 89. 

Quod caret altema requie, durabile non est. 
Hffic reparat vires, fessa que menibra levat. 
Hipp. Dicet, lib. I: 3. 1. Homo edens sanus esse non potest, nisi 

etiam laborat. 
Otium humectat et ergo debi[li]tat; labor siccat, ergo roborat. 
Equus validis cursibus adsuetus, quiescat in stabulis, brevi 
pinguedine turgit, sed longe debilior fit et solitis laboribus 
impar. 
Quies in morbis a natura, ne confundatur natura. 

Si gonorrhaea quis laboret mercator, diflBcilius curatur sub 

negotiis, quam si liber, quietus separat omnem curam. 
Si cogitatione intus assumi purgans, vix me movet. 
Si timidus bibo vinum, vix fio ebrius. 
Si sudo et oecurrunt negotia, sistitur sudor. 
Internus labor et quies pari modo ut extemus. 

gWaga. Sonbtöfen oä) fröfen Itfa gicrbe, föbbc, ffaptc; oltfa w^ 

föbbc. 
Jöfcn fan åta röft fiött, agnbröb, fptfftH. 
>^öfcn albcleé intet, utan Bullionger, ftefar, confect, men ej fiH 
Vice versa fdr fröfen ont oå) ref i magen. 
Ergo fröfenö mage förffiemb; sed unde? 
An at fröfen ej äter [alt fom l^on? Resp. non. 
3:^ iamojeben dter ej falt, bo(i^ förtar råbt fiött. 

' Se AUCTORES. 



Principia disetetica: Motus. 111 

An at fröfen dtcr )d m^dfet xvaxmt oå) l^ett? Resp. non. 

Zx) botibcn dtcr offta utur grytan, faft ej altib. 
An a multiplico cibo för fröfen? Resp. non absolute. 
Z\) bonbpigan fdr nnber ttben oå) ndgot blanbat; i)oå) fiter wdl 

bonbpigan ttll bet ftdr np t l^ategropen. 
^öfen dter ftg förft mdtt af förfta, feban 2:bra, fd 3:bte. 
An a duro cibo adsueto rusticae, non nobilissirasB? Resp. 
affirm. 

Uti fibrsB externsB motu et labore indurantur, sic internje. 
Uti Rustici filius fidr neber abeUgofeen. 
•^erbrdngen' mdl^r wd^ l'd Idnge ^an dter meb folfet, men nar 
^an dter meb [minen, f[ltcfar] tadrtfen, bd mtftar a}jp[titett]. 
Uti motus facit fibras rigidas et curat läxas, 
Sic quies > » läxas et curat rigidas. 

Qui volunt citissime saginare animalia, ab omni motu arcea[n]t 

et dent simul cibum. 
Hinc in morbis acutis, ubi omnia exsiccantur, quies neces- 
saria. 
Cura Lassitudinis est quies, somnus, balneum, inunctio olei. 
Tabacum tollit lassitudinem, forte quod delectat. 
Jussit Deus septimo die desisteret ab omni labore. 
Quies in morbis summa medicina; certe in evacuatoriis omni- 

bus. 
Convenit emaciatis, debilibus, quia refocillat, humectat. 
AsGLEPius et Erasistratus^ omnem motum tollere conati sunt tam- 
quam rem noxiam, contra [opinionem] omnium aliorum 
medicorum sui temporis. 
Motus et alimenta debent esse paria. 

Suilla caro optime convenit atletis, non nisi cum labore. 
Gelatina non ferunt laboriosi rustici, sed quieti aulici. 
Aegrotant rustici, si non laborant. 
Confer: Consuetudo, Nimium, Varietas. 



^ Betjänten. 

• AsKLEPius, omtalad af Homerus, var en mytisk läkekunnig furste i Tes- 
salien, son af Apollo och fader till Hygiea; Erasistratus, berömd samtida och 
medtäflare till Herophilus, var född på Keos, lefde dels i Antiochia ss. läkare 
hos Seleucus NiCATOR och sedan troligen i Alexandria; han dog år 280 före Kr. 
Möjligen menar Linné ej Asklepius utan Asklepiades, bekant läkare i Rom, född 
l!ä4 f. Kr. och död vid hög ålder; han anslöt sig till Erasistratus läror. 



IIS Lachesis naturalis. 

Vita consistit in circulatione sanguinis sev, quod idem, in molu 

humorum. 
Motus humorum facit motum in solidis, vasis, corde. 
Motu sublato inträ triduum putredo et foetor cadaveris. 
Hinc omnia conservantur motu. 
Motus mutat omnia; quies tenet in statu. Corpus putrescit, 

sed motus mutat. 
Agit duplicando vires cordis et vasorum, quo pellat liquida eo ci- 

tius, facilius. 
Dum movemus, quasi cor in omni articulo moto et presso, 

ut in inguinibus digito sentis. 
Motus membrum magnificat, Avicenna; i. e. nutrit et auget; 

sine motu nulla nutritio. 

Hinc Pistores magnis manibus; salaces magno pene; ribate 
tiodEa lår. 

> Sutores fortibus et crassis brachiis; Ambulatores cras- 
sis suris. Dextra manus sinistra fortior. 

» si saginetur animal (sus e. c.) absque motu pinguedi- 

nem, non carnem, contrahit; si vero saginetur cum 

motu forti, fit carnosum. 
» Angli consumti 1. hectici solo motu et vectione in equo 

curantur. 
» Pueri debiles nati vix servantur, ni motu agitentur ad- 

huc pueri. 
» Sola pane et aqua pasti Remiges maris mediterranei 

fortissimi sunt. 
Frictio topho laneo in balneo promovebit sanguinem ad 

febrem usque. 
In motu arteriaB eitius replentur usque in febrem. 

> quiete venae > » » > hydropem. 
Ergo hi oppositi morbi; alter alterius cura. 

Gymnastica veterum pro juvenibus erat necessaria, ut hodie 
ipsis legere; qua corpora firmabantur ludendo, pugnando, 
quoniam videbant diflferentiam inter filium rustici et No- 
bilis viri. 

Motu excitatur calor, sanguis promovetur, alimentum distri- 
buitur, perspiratio facilitatur, ob^tructiones toUuntur. 

Motu venae turgent, cutis incalescit, facies rubet. 

Nutritio fit ex applicatione per pulsum; quo major applica- 
tio s. pulsus, eo fortior fibra. 



Principia diaetetica: Motus. 113 

Ubi fames, laborandum non est. Hippocrates. 
A labore Robur. Qui pane duro adsueti, illis gingivae durae 
et v. v. 

Planta in hybernaculo alta, tenera, foliis magnis, läxa, ef- 
feta, pallida absque vento. 
■» » aprico minor, compacta, viridis, fructifera, sem- 
per agitata; sic corpus. 
Usus. PrsBservat a calculo. 

Parisiis, ubi tot secantur*, plurimi sunt infantes aut senes. 
Plurimi calculosi pingues, a pinguedlne premente renes. 
Ren dexter superior, in majori ergo sub diaphragma motu. 
Hinc ex 100 calculosis vix 10 in dextro rene. 
Apud Persas exercitium et victus ita colebatur, ut turpe pu- 
taretur spuere 1. nares e. mungére. Xenoph. 
JRuUaö lif t brudfnabe, i. e. frictio. 
Onmi motu aer renovatur continuo, et recens accedit alterius 

loco. 
HippocR., De victu. Cibi et labores adversas inter se potestates 
habent, mutuo tamen inter se conferentes. Labores enim 
ea, qu8B adsunt, solent consumere, cibus vero et potus quee 
vacua sunt replere. 
Gymnastica exercilia veterum, quae movebant et simul delec- 

tabant, uti pilae iusus. Ätaglor. 
His voluere juvenes ad bellicos labores firmare. 
Gyrus jussit, ne persici adolescentes unquam sine labore ci- 
bum caperent. Mercurialis, De art, gymn. p. 9. 
Aére aperto et agresti praestat motus quam in urbibus foetidis, ob 

transpirationem et inspirationem. 
Exempl. Ursus catenis ligatus Holmiae wib flad^tar^ufet ambulat 
continuö. 
Passeres caveis inclusae saltant per totum diem. 
Dedecori nobis imputetur, si prsecipites per plateas in- 

cedlmus. JVIale. 
Studiosi, qui hic per 8 å 10 annos haerent, immobiles, 

scorbutici, scabiosi, saepe moriuntur. 
Pauperculae ob labores a melancholia liberae; divites ob- 
noxiae a nullo motu. 

* Undergå stensnitt. 

Linné, Lachesli. 



114 Lachesis naturalis. 

HierneS Medv, s. 23: ©en tib t ©rcrtge feber war a 
rijba, oi) man bd fdg ficre fablabe ^dftar dn »agnai; 
^örbe man albrtg fd m^det af ffiörbiugg oå^ fluBat^ttgs 
^eter, fom fcban Idtttan od^ et onbt maner od^ mode ^ar 
brädet bem tiU ben förm^dna commoditeten at ftttta i 
magn. 3)drförc åro Poleme, Cosackame c(^ en ftor betjl 
af Ryssarne m^dtet friflare, tt)tgare oci^ hurtigare till trop* 
pen dn wij, fom intet m^dfet gd, utan ftttia o(^ niDa i 
»agnar. 
Equus in stabulo quietus pinguedine diffluit, in cm-su 

tabe marcescit. 
Motus omnis calefacit; an ergo nocet? Resp. minime. 
An focus idem? Resp. maxime. 
Qui prope focum hyeme frigus pellit, surgit iners et 

debilis. 
Qui valido molu frigus superat, manet alacris et agi- 
lis. 
Sanctor. Rusticus duro labore familiam alens, quam robustus, 
omnes aéris injurias spernit, durissimos cibos digerit. 
Nobilis olio et luxu perditus, quam misere vivit, mini- 
mani aéris mutationen! sentit nec fert; nec lenis gulse 
irritamentis, quae non fames sed satietas invenit, vix 
languentem ventriculum excitare potest. 
Motus musculares lassant post motum, roborant fibras, uti gd pd 

jad^t, brottaö; dr ej gobt for debilibus. 
Motus a vectione non lassant post motum, resolvunt coacta, läxa 
roborant, non vires dispergunt. 
Exercitia vectionis sunt: fegla, riba, dfa, gunga. Gradus sunt: 
1. gunga, [2]. dfa i carret, 3. jutnjagn,* 4. riba i traf; 5. 
fprdng. 
©et dr ffam nu ai gd, man mdftc dfa emot [in wiDia. 
3 JpoQanb fdga be fiufa om en Doctor, fom altib fdr 1 g^Ucn för 
visiten, om ^an gdr, bet be för bet famma funna ^afn>a en Doc- 
tor meb njagn. 



* Urban Hjärne (1641—1724), assessor i krigskollegium, titul. landshöfding. 
läkare, skald, lärd. En banbrylare inom flera af svenska vetenskapens om- 
råden; det må blott erinras om surbrunnarnes användande, om Sala bergverks 
återupptagande, om humaniseringen af dömandet i trolldomsprocessema m. ni. 
Har bl. a. skrifvit: Grundlig underrättelse hur mineralvattnet vid Medevi 
bäst skall brukas etc. Stockholm 1708. 

• Forvagn. 



Principia disetetica: Motus. 115 

Secjla. NautaB [tarfarc appetit, digerera mcl^r du på lanbet Sanct., 
V: 29. 
9tf lita ätanbc 2 ä 3 sedes* på lanbet, fnap^jt en på l^afmet 
Hinc maritimi robustissimi, audacissimi a motu in mare. 
©ubbel dosis till purgation bör tagaö på l^afwet, sic et reliqua 
medicamenta et alimenta. 
Siiba. ^r en gob motion öfwer fabelen; en fwag bör ej riba utan meb 
tom mage. 
5 traf riftar ^drt t förftone; t f)op[p] f!abar cå) riftar murarne, hinc 

beribare calculosi. 
£)tt)anb förfta bagen trott, anbra bagen oförltfltg trott, trebie bagen 

iom förra bagen, ftdrbe ^elt frifl. 
Equitatores libidinosi ob genitalium incalescentiam et frictio- 

nein. 
A Sydenham frequens commendata [equitatio] in morbis chro- 
nicis; curat phthisin certo ob motum et mutationem aeris. 
Wunga dr en gob motton men förfwagar ^ufwubet 
9lfa. Infantes prae debilitate vix viventes excitat. 

©en, fom ej förmdr riba, l^an dfer förft. 
C*)d. A Lapponica redux sura duplo crassiora et robustiora ob- 

tinui. 
STantfa fommer ndft till gdenbe, om ej förftrdngt; cum oblectamento 

corpus non lassat, sic pueri minime lassantm*. 
jQoppa dr ^dfftigt, fnart fprtnger en dber tnmdrteö, voltigera forbrar 

Idtt fropp eller goba fraffter. 
S?ofll>el dr gobt, allenaft ]^uftt)ubet to^L 
3ac!^t Venatus bonus, quia corpus variis motibus excercet et in- 

calescit. 
Frictiones. Älappa, ab uxore continuo nudum corpus, hinc pingue- 
scit corpus ut in maritatis. Sic boum terga. 
Si vehemens [frictio], duratur corpus, lenis mollitur, multa 
minuitur, modica impletur. Est pressio venarum vel earum 
angustatio, quo citior flat circulatio. Veteres his maxime 
usi sunt. 
®1xapa l^dften, [tr^fa ^onom på raggen gör me^r dn fobret, fdger 

COLUMELLA. * 

Venus. Cum oblectamento minus lassat, ergo cum lasciva minus. 
Cur cum scorto anxietas, non ab uxore? 



' Afföringar. 

* CoLUM. De re rustica libr. XII., Bon. 1504. 



116 Lachesis naturalis. 

Post coitum quies et somnus, sudor, quia relaxat. Ergo rust- 
ticis delassatis multi liberi, quia oblectamentum. 
Cursus nocet renibus; hinc equi a nimio cursu urina eruenta, ho- 

minibus nephritis. 
Luctatio pueris prodest, facit tenaciores fibras. 
AttoIIere pondera nimia periculosum, hinc nephritis, haBmoptysis. 
Åncilla, quae portaret väsa aqua plena, leucorrhoea. 
g^ft falfwen ^war bag, \å fan bu l^fta ejrcn. 
Äi^froa wcb, grafwa, braga dbcr, tröffa cd) flidra åro ^arba motioner. 
Nimius [motus]. A motu fortior fibra, quo fortior eo rigidior, ut 
tandem ossea. 

Hinc cor semper in motu, tandem aorta orific[i]o osseo. 
Febricitans corde duro gaudet, hinc a febre marcescit. 
A diutuma tendinis expansione in organo musico laxitas; 
sic inde in corpore oedenia. 
A motu väsa minora obstruuntur, majora dilatantun 
Obstructa concrescunt in callum; callus irresolubilis est. 
Vir nimium laboribus deditus, fit cito rigidus senex. 
Si senium adhuc augetur, fit rigiditas Cerebri. 
Onine membrum motu fit crassius, fortius sed et rigidius: 
quo rigidius eo etiam prius senile, torpidum et rigidissimum; 
hinc et cerebrum; hinc sapientes nimium tandem stolidi. 
Pueri praecoces, stupidi viri. 
Studiosi laboriosissimi numquam qiptcfa ingenia. 
Hinc cum a motu rigiditas et senium, ergo semper abbre- 

viat^ vitam. 
Hinc rustici senescunt et incurvantur citius quam alii. 
ÖJdngarneö fötter \tå albrig Idnge mb maå)t\ ^alta, ftpfwa. 
Motus facit calorem in corpore. 

Galor mutat acidum in alcali ; ex ° acidissimo in A fit Ä H'- 
Motus inträ horam acidissimum in putridissimum vertere 

potest. 
Gorpus accendere febri, et occidore. 
Gallus fit a nimio motu. Omnis callus insolubilis est, 
Insuetus, qui trahit funes 1. remos, manibus fiat callosus et 

hydatidibus. * 
Piscatores, qui pedibus sa3pe humectantur, callos habent sub 
pedibus; sic alterne calceati. 

* Kemiska tecken för vinsyrade salter, för eld och för alkali. 

• Vattenblåsor 



Prindpia disetetica: Motus. 117 

Aqua incrassat corium; hinc coriarli humectant, exsiccant 

coria. 
Iste callus pedum irresolubilis est. 
Qui laborant manibus, callosas manus; qui in aprico, faciem 
callosam [habent]. 

Hinc aulicae ab ipso motu aéris cavent faciem. 
A motu cordis coalescunt väsa minima in callum; hinc se- 

nium et mors necessaria omni homini. 
A motu vehementi sanguis tenax, ruber, atro rub[or]e ut 

in sanissimis rusticis. 
Debili puellse a multo motu aquosus sanguis, subrubeus; 
hinc crassus sanguis non malus. 
Anhelatio jSt a motu, quia citius debet sanguis, permeare pul- 
mones. 
Hinc qui sedet, vix respirat manifeste. 
Incedens respirat intensior, currens anhelans. 
Hinc equi currentes e longinquo anhelantes ut folies audi- 
untur. 
Cui nimis vehementer cursus, risus, sternutatio, tussis, saltus. 
5)antja bort ltf»ct 
Motus prseservat a frigore. 

©en, fom åfcr oå) fdr froft må l^afmat, fom ej i[b]ö röra [ig. 
©olbatcn flår o^ fmtbcr mcb ^dnbren t Kölben. 
Stur, \å Idngc be l^afwa mat oå) motus, bo ej af »tntren. 
SBij dter me^r om wintren dn fommaren, dro mobtgare ob motum. 
Natus e tepido balneo mollis, in aére frigido in momento 1000 
exponitur morbis. 

Pueri teneri adsueti laboribus inträ 30 annum laboribus 
fracti. 
Motus musculorum dispergit spiritus et lassat; somnus resti- 
tuit et n. ^ et agilitatem. 
Sanctorixjs V: 19. Exercitium animi et corporis violen tum reddit 
corpora levioris ponderis; efficit velocem senectutem et mor- 
tem praematuram minatur; citius enim ex philosopho mo- 
riuntur exercitati quam non exercitati. 
Motus a pastu nocet; en |dft, fom ribeä bd ftarit, ft^rtar fnart 
@n grofuH* l^dft bör, om man rtber for ftarft. 
gn jagt^unb fdr man ej gtfwa m^dfet. 



* Spiritum. 

* Groe = ungt gräs, Rietz, s. 214. 



118 Lachesis naturalis. 

Plenus venter non studet libenter. 

Caveant semper glandulas, ne tundantur, premantur valide; 

hinc scirrhi, cancri. 

©Id cnom för brofa Ittcn, Scanis, fit testiculi scirrhus. 

Stiama bröftcn fom bonbbrdngcn dDcr [tota fin l^uftru, bä man 
]^df»er fig; hinc cancer plurimis, miserabile male. 
Sita på Idppcn, uti irati et invidi. Slfunbcn dter fig fjdlf. Söita 

fig i Idppcn, bd man dter, farligt 
Ärama bort finnar, bolbar, 

Sujca*, ut Angli, sub scrobiculo, multi fortissimi mortui. 
OviD. Ep. ex Ponto. L. 1, El. 4: 

Cemis ut in duris (et quid bove firmius?) arvis 
Fortia taurorum corpora frangat opus. 
Occidet, ad Cirei si quis certamina semper 
Non intermissis cursibus ibit equus. 



iEgUILIBRIUM. 

Corpus mobile articulationibus flexilibus, musculis elasticis, cellu- 
losa adiposa, cute läxa. 
Senibus rigidis cartilagines ossei, musculi stricti, cellulosa evanuit 

exsuccata, cutis stricta. 
Quies, ubi corpus in loco non vacillat. 
Aequilibrium, ut quies fiat. 

Manus, pedes, brachia, aures, costae utrinque. 
Dorso respondent plantsB antrorsum, nasus, os. 
Linea directionis inter corporis stantis crura descendit. 
Pes unus non sufficeret corporis sequilibrio, nisi esset positus sub 

medio corporis. 
Pedes aequales faciunt, ne claudicet. 

Pedibus distentis firmius quiescit quam approximatis, quia 
latior basis. 

Hinc luctantes pedes a se invicem removent. 
Hinc alteri luctanti interposito pede, facile cadit. 
Angustis calcaneis incedunt incertiori incessu, ut feminae. 
Hinc basis minor et pedum et inter pedes. 
Hinc cursores non admittunt calcaneos. 

* = Boxa. 



Principia diaetetica: Molus. 119 

Hinc in glacie ambulantes calceos deponunt et firmius in- 
sistunt. 
Plantae antrorsum, ne cadat, cum se saepius inflectat. 
PlantsB latitudo, ne vaeillet. 
Ambulare nequit, ni corpus trahatur ad pedem insistentem, qui 
centrum gråvit atis. 
Claudi semper inflectant corpus ad pedem firmum. 
Ventricosi coguntur reflectere dorsum. 
Gibbosi inclinant corpus, ne ad tergum cadant. 
Turris Pisae Italiae stragem minatur, sed stat ex artis lege. 
Saltatores plantas extrorsum flectunt; hinc angustior basis. 
Hinc cadit, si vel digito antice posticeve prematur. 
Hinc mali naturae correctores; miseri infantes si tales nati. 
» docent contra decorum esse stare distantibus pedibus, ut 
Herniosi. 
Hinc pedem unum post alterum, ut longitudo baseos repleat 
latitudinem, sed latitudo semper firmior certiorque. 
» docent librare corpus supra tenuem basin; hinc agile; 
contra certe. 
Ideo corpus teneatur tenue, rectum nec incurvum; tergum 
plenum, nec gibbum; musculi pedum contracti, agiles. Calces 
non tangunt pavimentum. Manus aequaliter vibrentur, ne 
cadat. 
Funambuli agiles solum aequilibrium observant. 
Corda sit distenta, ut minus vibret. 
Halterem regere sciat, qui quo longior, eo melior. 
Vectis quo longior ab hypomochleo, eo melior. 
Scipione utentes faciunt ex triangulo latiorem basin quietis. 
Flexura. SSöja ftg till bafaö, måftc fndcn fram. 

©tår tt)ib tt)dgg, fan ej taga ducaten tt)ib foten, utan att böja fnaen. 

Saga l^ra, maftc böja fnacn fram. 

Äafta, mdftc fträdfa ^ögra foten ut oå) \)toHax på wdnftra. 

Hinc fnörabe fruen fan ej fafta flotet utan f^jarfa mcb l^ögra 
foten, 
©itta pedibus horizontaliter protensis; ej [ttga npp utan luta fram. 
» på bdni, bdr ej fdö braga fötterne ttllbafaö, omöjligt upfttga 
utan luta. 
Sedunt sartores, orientales, Turcse, Lappones pedibus sub ano. 
* Judsei pedibus protensis horizontaliter. 
» Europaei pedibus dependentibus. 



120 Lachesis naturalis. 

Motus ut flat, quot musculi antagonistae pro quovis articulo! 
Regimtur hi a nervis, illi a cerebro et in eo mente. 
Quod agat itaque exseqvuntur mandata ictu oculi citius. 

Statica digerens quietem, PraBside J. H. Becker, Resp. J. H. Grill. 
Rostoc. 1726. 4*°; egregia dissertatio. 



Gymnastica. 

Fundamentum sanitas, voluptas, semulatio. 
Juvenes a natura proni in lusus et luctam. 
Gymnastica fuere exercitia cum varietate, s. lusus cum motu. 
A Graecis Gymnasia exercitationis et delelectationis gratia primum 
inventa. Cicero*. 

Spartani primi inter Greecos Gymnasia instituere. 

Hi leges suas habuere a Lycurgo, qui Aegyptum visitavit, 
quamvis itinera prohibuit. 

Grseci aemulatione hane promovebant artem, quae successu tempo- 
ris luxuria degeneravit. 
Rectores religionem, laudem, honores, prsemia proponebant. 

Romani omnium Deorum religiones, Graecorum mores et volupta- 
tes recipiebant. 
Bellicosae nationi placuere imprimis gladiatores (vile illis pu- 
gillationis et laeviora exercitia); nec coena in convivio satis, 
nisi aliquot gladiatores pone caderent. 
Videbant juventutem bis ad arma aptiorem evadere. 

Turcaä hodie gymnasticam exercent a Romanis, diviso imperio, 
acquisitam. 
Luctatores nudi incedunt in palaestra solis femoralibus angustis, 
oleo delibuti. Provocant juvenes robustos, qui velit denu- 
dat corpus, occipit ab illis similia femoralia. Ssepe totum 
corpus oleo inungitur, lepidissimo spectaculo adspicitur. 
Bellon. 195. 

Dicta. Gymnasium a yvfivd^ecv, exercere, hoc a yvfxvo^, nudus, 
quia nudi exercebantur imprimis lucta apud Lacedaemones. 



« De Or. II: 5. 



Principia disetetica: Motus. 121 

Accipi pro locis luctandi, currendi, disputandi, litteras trac- 

tandi. Plautus.* 
Athleta ab a^Xa prsemio, pro prsemio laborantes, exercenles. 

Palaestrici. %aå)tmå\taxt, 
Palsestra a ndkrj lucta, ubi luctatores ungebantur et alterca- 

bant. 
Quinquertiones (Pentathli), qui 5: luctam, discum, cursum, sal- 
tum, jactum colebant; verbo omnes partes; ut victores eva- 

derent, longo tempore a magistris inforniati. 
Progymnasmata, prseexercitationes antequam admittebantur ad 

publica exercitia in gymnasio. Hoc 10 mensibus fiebant, 

jure jurando se observaturos esse leges. 
In arenam prodibant pro pavimento, ne casus laederet. 
Nudi quo magis agiles, expediti. 
Uncti linimento ex ©• et cera; hoc dicebatur Geroma. (SEroQs 

padfor nobis reliquiae.) 
Haphe', 6 e crypta neapolitana*, quo uncti aspergebantur. 
Geromatistae: ministri, qui ungebant. 
Palaestra inde liquida, pinguis, uncta, sordida dicebatur. 
Ludi seculares et decantatissirai, solemnitates, ad quae certa- 

niina tota Graecia confluebat. 

Horum religio[nem], leges, tempora varii descripsere. 

Admittebantur tantum homines liberi, nobiles, cives. 

Victori maxima gloria, annua stipendia concedebantur. 

1. Olympia [certamina] fiebant prope Pisam et Elidem in 
Peloponneso anno quovis 5*°. Spatium 4 annoinim ; hinc 
Olympiadis anni 1, 2, 3, 4. Praemium corona Olese. 

2. Nemea fiebant in oppido Nemea Arcadise anno quovis 2 
et 4 Olympiadis; in honorem Jovis, ubi Hercules leonem 
interfecit, et ejus sacra. Preemium corona Lauri s. Esculi. 

3. Pythia fiebant in iirbe Pytho ad montem Parnassi anno 
quovis 2*^° Olympiadis, ubi Apollo serpentem maximum 
Python sagittis interfecit. Prsemium corona Piceae, 

4. Isthmia fiebant in Gorintho, Isthmo Peloponnesi, anno 
quovis 2 et 3 Olympiadis. A Theseo in honorem Nep- 
tuni instituti ludi. Praemium corona Apii. 

^ Jfr. Bacchides, 424 ff. 

■ Tecken för olja. 

' Grekiskt ord som betyder sand; tecknet bredvid betyder pulver. 

* Crypta neap. var den tunnel, som förband Neapel med Posilippo. 



122 Lachesis naturalis. 

Ekercitia viliora: saltatio, pila, non proprie gymnastica. 
» leviora: cursus, saltus, jactus. 
» graviora: lucta, pugilatus. 
Diaeta propria. Galenus,* ipse gladiatorum medicus, athleticis stu- 
diis deditus. 
Vis Olympia vincere, debes strictum ordinem servare. 
Goactus edere, abstinere coctis eduliis. 
Te simpliciter Magistro tamquam medico tradere. Epictet.* 
Athletae cogebantur edere et saepe in medias noctes coe- 
nam protrahere. Galenus, 
Vomitum bis in hebdomade vel quovis måne jejuni institue- 

bant. Vomitus copiosus facit pingues, sed non longaevos. 
Cibi: Garicse, caseus recens, Triticum. 
Carnes dein assas, non elixas, prsesertim snillas, quae raaxime 

alunt, introduxit Pythagoras. ' 
E fabis ptisana edulium quotidie gladiatoribus, ut camo- 

sum, sed caro laxior inde. 
Pancratice vivere a pancratio, ludo gymnastico, ubi omnes 

vires requirebantur. 
Athletico corpore pro praemio certabant. 
A uc t öres. 

Mercurialis, Hieron. (I tal.) De arte gymnastica. Liber doctus; 

ludos tractat. 
Faber, Petr. (Gallus.) Agonisticon, Excutit quse prior omiseral. 
Joubertus, Laur. (Gallus.) De gymnasiis. Non conteninen- 

dus; deest ultima manus. 
Schulze, J. H. (Germ.) Diss, de athletis veterum, 1717, egre- 
gie de Diata. 

Lucta. 

Donec alter prosternebatur. SBrcttaö. 
Duplex amplexu mutuo ab ileis et humeris. Om Ufmct 
Consertis brachiis. Slrmflditgaö. 



' Glaudius Galenus, 131 — 201 e. Kr., en af antikens mest berömda läkare, 
följde Aristoteles system, var medeltidens orakel. 

* Epictetus, bekant stoisk filosof i första århundradet e. Kr., ursprangli- 
gen en frigifven slaf, författare till Enchiridion, 

• Pythagoras från Samos, i 6:te seklet f. Kr. en af de JUdsta grekiska 
filosoferna, reste mycket i Egypten och österlandet, invigdes i dess mysterier, 
grundade en stor, filosofisk-mystisk ordensskola i Grotona i Italien. 



Principia disetetica: Motus. 123 

OviDius* Acheloi luctam cum Hercule manibus consertis de- 

scribit: 

Cum pede pes Junctus totoque ego pectore pronus 

Et digitos digitis et frontem fronte premebam. 
Utrumque usitatissimum pueris nostratibus. Lapponum pueri 

in posteriori agilissimi. 
Palaestrica ars a loco. 
Palaestritae et Athletae in hoc magistri. 
In arenam paleestreB prodibant, ne casus Isederet. 
Nudi, ne lacerarentur; ut magis agiles. 
Uncti linimento ex oleo et cera, ne lacerarentur. 

PoetfiB hinc Palaestram liquidam, pinguem, raadidam, sor- 
didam dicebant. 
Sexus uterque; non pubertatse introducebantur. 
OviDius ■ : 

Ergo arsit merito qui noverat omnia Theseus 

Et visa est tanto digna rapina viro. 

More tufie gentis nitida dum nuda palestra 

Ludis et es nudis femina mixta viris. 

Quod rapuit lado; miror quod reddidit umquara. 
Usus reddit fortes, agiles, promtos. 

PUGILATUS. 

33ejcaé; hodie Anglis in plateis vulgäre: est pugno tundere et di- 

micare. 
Sub sterno periculosissimum, inde deliquescit; hoc itaque tentant 

et eludunt. 
Athletae in hoc magistri, et fiebat graecis nudo corpore. 
Neglectus satis ludus, cum periculosus. 

Pancratium. 

Compositum ex lucta et pugilatu. Sitfwaö, ©Ittaö, ©ttaö. 

PlebeculsB hodie nostratis mos. 
Corporis totus conatus calcibus, genubus, dentibus, omnibus viri- 

bus in pugnam. 
Theseus Minotaurum in Greta absque gladio [occidens] hoc modo 

primum usus est. Caelius,' 



» Ov. Met. IX: 44 fif. 

« OviD. Heroid, XVI: 147 fif, 

• Troligen Aurelianus C, medicinsk författare på 500-talet e. K. 



124 Lachesis naturalis. 

Glädiåtoru. 

Nata Romanis ex pugilatu; bellicae nationi placuit; nec coena m 

convivio satis videbatur, nisi aliquot gladiatores caderent 
Hi servi a barbaris venditi vel bello capti. 

Prius saginati et eruditi; publici vel privati habebantur. 
Nudi Palsestram intrabant gladiis, usque alter alteruin occiderat. 
Victor gemmas accepit a spectatoribus et laudabatur. 
Anglis hodie in usu, sed crudele, diviso ssepe altero in 2 par- 
tes. Rident, palpant manibus pedibusque, dant victori pe- 
cunias; fiunt feroces. 
Sic laniones, qui mactando pecora vitam agunt, maxime 

durescunt. 
Hinc Londini numquam in judiciis,.ubi agitur de vita hu- 
mana, [laniones].* 

Jturfä(i^tcrtc hodie Madritae quotannis. Loefl[ing]. 
3:op})fd(i^tcric Anglis, imprimis parvus bahamensis [gallus]. 

Educatur aromatlbus, ut sit promtus. 

Armantur; calcaria, bajonetter. 

Jactus. 
Duplex erat. 

Disci. ©lunga oå) fafta må^I. 

Pilfle ludus. Sdniaftntng, antiquissimus, usitatus medicis, non 

vero inter Athletica. 
Uranium, taga l^ra; in altum conjicere pilam, ut alter capiat. 
8efa meta, taga bdtlen af SaHtrdbet flägcn. 
©dn^uö, volans pila pennata ex fritillo s. rete tenso et rea- 

gere: nobilium. 
Slå trilla. 
Srdn bda. 
^ota i \)D% 
Blå ten. 
In praedio Tessin qui jaciendo fregit brachii os transversim. 
Jaculi jactus. Manu torquebant jaculum absque areus benificio. 
Pueri jaculo papyro quadripartito et aculeo feriunt metam. 
Dicti Sagittarii, Ballistae, Arcuballistoe. 
Romani juvenes haec omnia addiscerent. 



* Slaktare kunde ej väljas till jurymän i lifssaker. 



Principia disetetica: Motus. 125 

SarmatöB, Parthi, Schytae, Tartari, Lappones, sed arcu, in his 
excellunt. Lappones sic sciuros, Dalekarli ferreo [jaculo] 
rhenones occidunt. 
Excelluere: Cyrus, Persarum rex. 
CoNSTANTiNus, imperator romanus. 
CoMMODus, imp. rom., quidquid oculo destinasset, jaculo et 

sagitta contingebat. Sabell*. 
DoMiTiANUS in sagittarum studio totus erat. In pueri remoti 
pro scopulo expansam palmam sagittas diregebat, ut om- 
nes per intervalla digitorum innocue evaderent. 
Nobis: ©Kuta till malö. 

CURSUS. 

Locus publicus deslinatus spatio 200 cubitorum s. 225 passuum. 
©prtnga tapp. 
Fine Olympia 600 pedum, Pythia 100 pedum. 
A cursu Olympia certamina orta sunt. 
Cursores dicti, qui vincebant. 

Exercitati sine magna festinatione gressum ingrediuntur ad 
cogendum spiritum; cum appropinquant metas podium, mox 
alatos quasi pedes videas. 
Stadiodromi, qui stadium semel percurrebant et quiescebant. 

Septem stadiodromos meminit Virgilius, qui ludis intererant, quos 

Aeneas in Sicilia in honorem Anchisje, parentis sui, instituit. 

Helic(»dromi, qui 12 stadia sine intermissione currebant. 

Hemerodromi qui a diluculo in vesperam continuabant. 

Vasconia* plures 10 s. 12 p[er] milliare gallicum cumint Metae 

alligatus vitulus s. vervex s. pileus corollis ornatus pro prae- 

mio. Variis utentes strategematibus ad alterius gressum re- 

tardandum. Quercetan[us].* Nobis ©canör, Iter scanic. 235,* 

Cursores in palaestra. Sefa meta, ex cursu et jactu. Hodie studio- 

sis frequens. Pueri nostrates lopCL tapp. 
Gircenses ludi. Equis s. mulis currebant. 9itba tapp. 
(Btap\)an^ fftcbc^ ^xbxa tapp meb »agn. 



* Den italienske hisloriske förf. Sabellicus, f 1506, som bl. a. har skrifvit 
oni Roms historia. 

* Baskiska provinsen i Pyrenéerna. 

* Diateticon polyhistoricon, s. 35J2, Lips. 1615. 

* Vid besöket i Skanör åsåg Linné åtskilliga folklekar och täflingar i 
idrott bland allmogen: slå katten ur tunnan, kapplöpning 

* Stafifansskede (eller skee) var enligt Rietz s. 582, 6. en kappridning 
eller -körning från kyrkan juldagarne. 



126 Lachesis naturalis. 

Saltus. 

^oppa est motus perpendicularis, uti cursus horizontalis. 

Paeri ^op)ja öfwer grafwar oå) fpangcr. 
Voltisiera nobis; 

Tripudia, capreoler. Nimis vehemens tedit caput et frangit pul- 
mones. 



Bodierna Gymnastiga. 

Illa optima exercitia, quse animum simul oblectant. Hsec non las- 
sant ita. Mira proprietas, labor cum animo non lassat. 

Venatus. 3aå)t per sclopeta. 

Usus ad arcendas feras, ursos, lupos etc; 
Ad pelles comparandas; 
Ad carnes gråtas et salubres comparandas; 
Motu omnimodo refici; 

Ornithologis necessaria; hinc Rudbeck filius excellit. 
Nobiles hinc vivaria et jag^arfer habent. 
Reges hinc omnes Europeei, praesertim noster^ et Galli». 

Hinc adsuescunt rebus militaribus, surgere måne, perferre om- 
nia, frigus, calorem, lassitudinem, famem. 
LucuRGUs, legislator Lacedsemoniorum, jussit juvenes puberes in 
venatione exerceri, ut aptiores ad bellum evaderent. Xenophon.* 
Cyrus, Alexander Magnus, Antiochus, Pompejus Magnus, Adriakis, 
MiTHRroATEs maxime venatui dediti. Metam attingere longo 
usu nititur. 

Cronstedt*, Presidenten, fftot till mdlö mcb fin mdg (fcbcrmera 
öf»cr fdlttpgmdftarcn Siöblad) bd ben tna l^öll en [t^fiucr emeU 
lan fingret för htn anbra ttU md^L 
Falconaria. Principum et nobilium exercitium est. 
SSIdörör ad occidendum passeres res pulchra. 

ToRNARE. ©»arfwa. 

Plumier, Carol., scripsit librum de hac re gallice. 
Est inter magnatum exercitia gråta. 

* Tydligen skrifvet under Fredrik I:s tid. således f5re 1751. 
" Xenoph. De form. reip. Lacedamoniorum et Atheniensiutn, 
» Carl C, 1572—1750, dea yngste af de 4 framstående bröderna C, ar- 
tilleriofficer af stor förtjänst, president i krigskollegiet. 



Principia diaetetica: Motus. 1:27 

Motus magnificat et corroborat. 

Dextra manus hinc non tantum major sed et fortior. 
Sinistra longe debilior non eadem pondera sustinet. 

» nec tam apta, sed inepta, uti eorpus non elaboratum. 
Non potest scribere, licet animus novit, quia non adsueta. 
Sic a teneris adsuescere negotiis tanti est ac numquam ad- 
discere. 

Gladiatoria, gdd^ta. Digladiatores, gäd)tare. 

Nobilium certe exercitium; eorpus fit promptum, flexile, expansi- 
vum, attentum. 
Hinc fiunt corpore decenti. 
Caveant modo oculos et faciem manu. 
Praeservat saepe a latronibus; ante obitum nemo securus. 
Publica loca, amphitheatra, bdr odE biur ftngo fad^ta, uti uri et 

ursi; hodie Poloniae in usu. 
JRtngare fonftcn. ®Iå af et ben meb ftrum})banb. 

SuBsuLTus. Voltisera. 

Auget vim brachiorum et musculorum thoracis. 

Agile eorpus; nobile exercitium. 

Ex. gr. taga meb l^anben, ^åppa öfwer ^dften. 

Vidi funambulones manu tenere, cå) fafta [ig fom tdforn. 

Cur non aeque ac incedere; modo consuetudo. 

Subsultatio ssepe causat hernias. 

HippocoMiA, 33eriba, 

33cribare fonften dr nobel. 

5(t tdmta et \)\)vt Ireatur, od^ gtöra bet infiniti usus. 

5)d man fan »ifa, at ^dften ej gtör af meb man. 

Ärppam [?] på ©otlanb fftuter af fabel oå) taxi 

®iÖT raf r^gg; in aequilibrio. 

Niraia concussio cito incepta nocet, non ita adsueta. 

Katatoria ars in stagnis, lacubus, mari. 

Usus liberat ä maximis periculis, purgat eorpus, confortat 

omnia membra, in Hydrophobia, Phtisi, Melancholia summum. 
Ångli omnes hodie e ligno aedificarunt mobiles näves impendi 

pro placitu. 
Romani veteres ejus modi umbrosa balnea sedificaverunt; 

proverbium: neque natare neque literas didicit. 



128 Lachesis naturalis. 

GrsBci commendabant juventuti. 

Julius Gesar conjecit se in mare et ultra 200 passus in nä- 
vern propinquara se recipit, ab improviso hostium immersi/ 
Alexandriae se defendebat 

QuiNTUs Sartorius sanciatus transjecit Rhodanum in ipso ho- 
stium conspectu. 

MuGius ScÄVOLA ab hostibus circumseptus in mare irruit, ex- 
cercitum Cäsaris ducis sui petit. 

Argentinus populus pro tempore aediiicabat summis impensis 
natatoriam ambitu 7 stadiorum, profunditate 20 cubitorura 
in quam derivati pluvii et fontes, quam cygni, pisces varii 
pulchram reddebant, inter miranda sui temporis mundi relata. 

iEgypti pueri exercitatissimi at ftmma från en oå) till en annan. 

Brasiliani ter superant uEgypticos. 
HfiB 4: Saltatio, Hippocomia, subsultus, gladiatio sunt gymnastica 
nostri temporis, quae reddunt corpus agile, robustum, aptura 
omnibus. His junge Musicam, JRttarcfonftcn, f^rwdrf^ fprdf; 
habebis vere nobilem juvenem. 

ToRNEMENTA. Tomerespel. Ludus equestris. 

A veterum gymnastica prognatus. 

Sfarmfera* nicb folbater. Absque vulneribus, 

jRibbarf^jcl, flå oå) taga I)tt)ar anbra, quod recentior. 
Funambulatores, ginbantfare. 2lt gå på xep, mpdfct wtgt. 

3lt flå jernftång af på bröftct. 

Äafta ftg fem icfom på linan. 

Ex oriente ubi excellit, introducitur [ars]. 

Saltus. 

3)antfa giör barn rafa, wiga, flexiles et leves. 

Hinc fan man fe på gången, cm en fan bantfa. 

SBarnen om 4 å^r böra Idra bet, men litet; allenaft at be blif we adrette. 
Tripudia, capreoler. 

Quam monstrosa virgo haec ignara. Reuterholm,' Stiernman.* 
OviD., Ars am. III: 349. 

Quis dubitat, quin scire velim, saltare puellam, 



* Troligen = skjutkonst hellre än fyrverkeri. Se Törngren: Artilleri- 
teorikurs 1794, 2:dra delen (Bössmästeri) s. 4. 

' Skärmytsla. 

» EsBiöRN Krist. R., riksråd, polit. förf. på 1700-talet. 

* Anders Anton S., historisk förf. på 1700-talet. 



Principia disetetica: Motus. 129 

Ut moveat posito brachia Jussa sono. 
ida äffter itnbermtöning; ej l^cppa fom xoii tt)tQ. 

©en larbafte blifwcr dCiieft l^ållcn för norr. Mundus regitur opi- 

nionibus. 
Saltatio, prima antiquissima, simplicissima corporis commotio, huic 

veteres dediti non vero ad athletica relata, quasi non satis 

digna. Postea accedit chorea s. cantus vocales; tandera mu- 

sica instrumentalis detecta, priscis ignota. Inventores di- 

cuntur Orpheus et Musäus. 
JuDiTH, Holopherni abscisso capite, cum omni populo Judaeo 

hymnum triumphalem saltabat 
David regius propheta, linteo cingulo succinctus, totis viribus 

saltabat simul cum tota ejus domo cum magna jubilatione, 

vociferatione oranisque generis instrumentis musicis, cum 

Area foederis a Philistaeis Hierosolymam redderetur. 
Excelluere et maxime usi Nero, Caligula, Antioghus Magnus. 
Minnet, Gallis, gtor raf.ftopp, artig gestus. &å fom flätan. 
Polska. 
Contradants: »^oppa, fmiba, ga i ring. Inverecundus, lascivus, 

saliens, docto et sapienti indignus. 
Petit change, [e Bafom Cavallieren: göra lascive gester. 
La chaine*, radiare plures cubitis, bantfa ftam oå) ttllbafa. 
©idngbanifcn gambla SKaltn. 

Saltatio est harmonica cursus at saltus cura musica. 
Nemo saltat sobrius, nisi sit insanus. 
Roborat sedentarios, pellit sudorem, reddit corpus flexibile, 

agile. 
Theatrica proprii generis in Opera: 

Emelea, saltus gra vis in mutatione luctuosa, triste: Tragedia. 

Cordax, » liber et festivus in mutatione hillari: Comedia. 

Sicinnis, » salax levissimus in saltu: Satyrica. 
Pyrrhica saltatio, bantfa mcb getodr, hodie in Greta usitatum. 

Oblbctamenta: Lusus. 

Schiack, ludus latrunculorum, Turcis usitatissimus. Inventus 
a Persa, inde ab Imperatore obtinuit [potestatem] petendi 
quidquid vellet, petiit 1 granum tritici pro singula quadra, 



Orig. har Peli schang och La sene samt afbildar efter cubitis en kedja. 



Linné, Lachesis. 



130 Lachesis naturalis. 

det inde duplicem pro singulis. Imperator iratus responde- 
bit: accipias sed ne unicum supra. At Gubemator respon- 
debat, non reperiri tantam eopiam in toto regno. 
Dam. Pockeren *. Lommer.* 

COMOEDIA. 

Oblectamentum varietate in visu, gestibus, auditu, sermone, veslitu. 
Mundus est comoedia, sed hic compendium, ut videantur promte 

omnia. 
Movet animos in moestitiam, lacrymas, commiserationes, anxietates, 

iram; in risus, laetitiam, Jocos, libidinem. 
Instillat moralen melius quam ars aut praedicatio. 

Abusus, jocos, libidines. 
1417 l/si prima comoedia in Germania coram Imp. Sigismundo 

in Colnitz de nativitate Christi et barnmorbet be ofh^Ibtgae^ 

sub eo tempore quo Joh. Huss et Hieronymus Pragensis com- 

burabantur. 
1530 ludebatur coram Imp. Carolo V, dum Reformatio institue- 

batur. 

1. Doctor Theologise !aftabc en ^op träbitar på elben, gicf bort; 
a tergo Reuchlinus (in linguls orientalibus egregius). 

2. D:r Theologise giorbe et tttippz af ftdppar, abayterabe rätte 
oå) frofuge, dfter Idngt prof runfabe på l^ufwubet, gtd bort; 
a tergo Erasmus * (vir doctus, quem Papa contra Lutherum 
soUicitabat). 

3. Monachus meb ett f^rbacfen, labe be frofuge trdben på, bidfte, 
gidf bort; a tergo Lutherus. 

4. Cavallier att I)tnbra trdben brinna, flog meb wdrtan t elben 
att flddfa, hå bet logabe dn mer; a tergo Carolus V, 

5. (än t Peruque-brddEt, at fldcfa trdben tog t l^aft en oltefnifa 
for watnfrufan, flog på elben, hå be löga i liufan löga; a 
tergo Leo X. 

Catholici ludunt t faftan Christi ptnaå ^iftoria, apoftlarneö gicmingaL 
Prodest moestis, melancholicis, hypochondriacis, litteratis. 

Balnea *. 



» Poker? L'hombre? 

* Angående Reuchlin och Erasmus se Kollegiean teckningarne sid. 75, noten. 

^ Saknas i Lachesis-manuskriptet. Se detta kap. i Kollegieanteckninganie. 



Principia disetetica: Ingesta. 131 



4. Ingesta: Pottjs et Cibus/ 

S. DliETA PEOPEIA. 
POLYPHAGIA. 

Primis parentibus solum fruetus horti cessere in cibum. Gen. 

II: 16. 
Cerealia temporibus Tubalcaini; a quo aratnitfi inventum, in- 

cepere. 
Carnes demum Noagho concessa fuere. Gen. IX: 3. 
Sunt tamen qui pendunt ali et mactari cepisse tempore Abelis 

ob sacrificia. Gen. IV: 2. 
Nos vivimus ab omnibus, fere uti omnes Nationes: 
e quadrupe^ibus uti Lappones 
e pisdbus uti sinus Persici aceolse. 
ex omnibus fere animalibus uti Chinenses. 
ex vegetabilibus, cerealibus, lacteis, oleribus, radicibus, e sa- 

libus, oleis, aromaticis, certe crudis, assetis etc. 
Vivimus et valemus si sobrii. 
Qualis cibus homini salutaris a natura, quseritur. 
Hoc indicavere plurimi a dentibus tali modo: 
Triplices dantur dentes, cuneiformes, incisores, molares. 

Cuneiformes pro dilacerando fibras, hinc canini dicti, carni- 
voris. 

Incisores pro rodendo, hinc nucibus, fructibus, ut muribus. 

Molares pro titurando, hinc phytivoris, ut bobus. 
Ergo cum hi omnes tres, proinde et omnis cibus. 
Respondetur. Tales dentes habet etiam equus, ergo ipsi convenit 

cibus a nucibus, radicibus, camibus, plantis. Sed quisdedit 

carnes [equis]. 
Sed fundamentum zoologise aliud naturale a structura oris. 
Pecora: canini nuUi nec incisores superiores; omnia phytivora 

ruminantur. 



* PoTUS finnes ej i Lachesis, se Kollegieanteckningarne. Cibus finnes en- 
dast till ringa del. 



132 Lachesis naturalis. 

Glires: canini nulli, utrinque incisores, omnes rasores fructuum, 
radicium ut mures. 

Ferae: dentes canini et omnes reliqui acuti, carnibus; Felis. 

Jumenta: dentes varii anomali, varii cibi, Elephas, Hippopota- 
mus, Equus, Sus. 

Antropomorpha : dentes incisores 4, canini et molares uti Simia, 
homo convenit ore cum Simia, ergo sorte cibus propria. 
Simiae cibus: semina, nuces, fruetus, olera, flores; raro frue- 
tus sed inde non valens. 

Ventriculus non similis pecori, gliribus sed ferae vel simiae, 
ergo non foenum sed aliud. 

Phytophägia. 

Vegetabilia primis cessere in cibum, docet Revelata, Natura, 

indoles. Genesis 11. 16: Jubet Greator primos: ex fructibus 

hisce edas. Nulla mentio carnium ante NoAcm tempus. 

NoÄCH vitis culturam invenit. Gen. IX. 
ViRGiLius enim dixit, veteres edisse fruetus et radices. Georg. 3. 
OviDius: Metamorph, L. 15: 96. Idem asserit. 

At vetus illa Aetas, cui fecimus aureae nomen 

Fetibus arboreis et quas humus educat, herbis 

Fortunata fuit, nec polluit ora cruore. 
TiBULLUs: Lih, Eleg. 3: 68, 69 et Juvenalis: Sat 6: 10. 

Glans ålat et priseo more bibuntur aquae. 

Glans aluit veteres. 
Plato: a carnibus majores nostri abstinuerunt. 
HippocRATfis: Ve pane, dicit primos homines sola vegetabilia 

gustasse. 
Dein Geres et Bagghus accessere. 
OviD. Metam, V. 5. 

Prima Ceres unco terram dimovit aratro, 

Prima dedit fruges alimentusque milia terris. 
OviD. aliter: 

Prima Ceres, homine ad meliora alimenta vocalo. 

Mutavit glandes utilitore cibo. 
Nulli hodie, frugibus inventis, ausi defendere glandem. 
DioDORUs^ de Aegypto dicit, quod Osiris Aegyptiorum rex sibi 

fecerat unicum propositum, ut prodesset omnibus hominibus. 



* DioDORi s SicuLus, samtida med Jul. Cäsar och Auoustus. 



Principia disetetica: Ingesta. 133 

non sibi enim soli sed toto mundo se natum credebat. Hinc 
peragravit orbem et pauperibus suis inventis prospexit, ut 
vivere possent. Hinc ubi videbat defectum, Gereris dedit 
gråna, docuit colere; docuit cerevisiam, vinum Cereris con- 
ficere. Unde inter Deos relatus. Nunc inventis fructibus, 
glandibus non opus est. 
GymnosophistsB, Brachmanes, sapientes Indise, Theosophi (Punius) 
inter veteres summi philosophi habiti, frequentes adhue in 
India, longeevi. Inter quos Pythagoras, qui ab his didicit, 
ibi perigrinans. Religio his est attingere illud, in quo anima 
viva fuit. Comedunt t lag nil nisi vegetabilia et quod 
radicis solis coctum; quod sub aqua crevit, non gustant, 
Edunt cruda semina, masticant diu, chylum in ore faciunt. 
Solem adorant, salutant orientera, prosequntur toto die in 
vesperam, hinc multi caeci; possunt omnia perdurare; cum 
nihil amplius valent, se occidunt, ne sint inutilia terrae 
pondera. Hodie Asiae illa tota ora maritima a Petsora ad 
Gangem, per 1000 milliaria solis Bramannis phytivoris incoluit. 
Essaei, Judaeorum celebris secta, a camium esu omnino abstinuit. 
Carthusiani monachi non edunt carnes. Daniel gaf ftna mjölgröt 
Argivi pyris pascebantur, Athenienses ficubus. Mediis amygales, 
Aetiopibus arundinum fruetus, Persis Gardamonum, Babylo- 
nis palmae, ^Egyptis lotus. 
A recentibus succulentis vegetabilibus: 

alvus läxa aestati bovibus, El sestate his nullum sedimentum, 

obstructiones aperiunt omnes, hinc salubriores sestate, 

olera curant et preservant scorbutum, 

aegri, quibus aestate olera et succi plantarum praescribuntur, 

eo tempore omni die laxantur. 
A siccis, foenulentis, tostis vegetabilibus: 

alvus dura hyeme a foenu bovibus, equis, 

hyeme □•multum sedimentum, 

obstructiones generantur, docet Lanio, segniores hyeme, 

in navi generant scorbutum. 

Dalecarlus omni vespera dter mjölgrot, laborat alvo segno, 

omni hebdomade laxans af fmor på bröb, l}»ar^)å fldé fotset 
roatn oå) fu))ed. 

LUXTJS. 

Luxus mirum phsenomenon, quod excitat homines ad indu- 
striam, sed destruit similiter. 



134 Lachesis naturalis. 

Absque luxu rusticus, illum dolemus; melius nos valet; sed mores. 

Ubi nullus luxus, otio et desidia torpent homines, et perpetuis hinc 
vexantur morbis; nempe immarcescunt epulae sinefine petitae. 

Ubi nullus gustus et voluptatis amor, nausea et fastidium uni- 
cuique est. Ubi nullus tristis, nemo contentus aut laetus. 
Sani se non sentiunt, qui morbos ignorant. 
Ubi nil quod displicet, nil quod placet. 
Quisquis secundis rebus exsultat nimis 
Fluitque luxu, semper insolita appetens, 
hunc illa magnse dira fortunae comes 
subit libido: non placent suetae dapes, 
non tecta, sani mores aut vilis cibus. 
Luxus di videt pecunias, sic in ter artifices distributuntur. 

LiviTJs*: Post Asiaticam victoriam luxurias in Romanam urbem de- 
fluxerunt; tum epulae majori cura et sumptaB apparatae, tum 
coquus, vilissimum mancipium, in existimatione esse coepit 
atque e eulina jure madens, fuligine tinctus, cum ollis, pa- 
tinis, pistillo, mortario, veru, in scholas receptus. 

Persianerne fd to^j^jre i Gyri tib, l^ur litet bogbc be i Alexandri 
Magni tib. 

Pausanias fabe till grelifla officerarne: 3 mdn af ©refelanb, fen ben 
SRebijfa generalenö bdrflap, ^wiBen forer et frdöltgit lefu>ernc 
oå) Ittodl dr fommen at unbcrfufwa o^, fom lef»a t fattigbcm. 
Herodotus *. 

Diodorus in narrandis Demetru rebus actis multum ante Maho- 
METI3 setatem: cum milites Romani, a Sarracenis vieti, dice- 
rent: vinum non accepimus, pugnare non possumus, tum 
Niger, eorum Imperator, inquit: qui vos vincunt, aquam 
bibunt. 

Adamus Bremensis*. ©toea i^å) öiöta, tl^e tu l^erligfte lanb af alla 
9li}rbijfa riie, för beö l^onungö oå) fdbö b^gbé ftull, dDenf!o= 
gar, ftora ^dftar. ©tort folf, ftora tiU l^ufwub* od^ finne, fcr= 
ffrdcfeliga t fine mapiif oå) fdlebeö fönberbr^tanbe (båbe ©amfc 
oå) $Rorffe). ©e ^afma fonung af gambla fldd^ter; be l^afwa af 



* Liv. 39: 6. 

» Herodotus af Halicamassus (484—424 f. Kr.) Greklands berOmde hislo- 
rieskrifvare. 

' Adam af Bremen, domherre och skildrare af Norden mast i 4:de boken af 
sitt stora arbete Gesta Hammaburgensis ecclesia pontificum, skrifvet omkring 
år 1070, utgifvet i tryck år 1579 i Köpenhamn af A. Vedel. 



Principia dietetica: Ingesta. 135 

fig alfttat 34 pd^ter i tocrlben, oå) be ting tox\ ad^ta ftort 

l^dlla be för ganffa litet; fd ai t^e ltf)bfxoa ingen ting, unban* 

taganbe l^ogfdrben, ben be Idra af o§, 
Getse, hodie Gotbi, quos Alexander evitandos pronunciavit, Ptrrhus 

exhomiit, Cäsar etiam declinavit, relictis vacuafactis sedi- 

bus, ac toti vicibus lati Romanas ingressi provincias. Ori- 

bäsius*. Hodie quos Alexander, Pyrrhus, Cjbsar exhorruit, 

Gallise luxus castravit. 
^abe be Stomare »arit fd tc^)^)re {oå^ ej af luxe förberfwabe) fom på 

JuLii Gji:sARis tib, albrig l^abe Alrigh intagit bem. 
Carl XII:s folbater upföbbeö meb l^drb mat, fiölb, arbete. 9lu på coffe* 

^u0, toellige. 
Canansei, Phoeniclii, Aegypti, Assyrii, Graeci, Romani, gentium do- 

mitores, luxuriae dediti fuere. Otium et libido in causa fuere, 

quod Italia Gothis, Gr»cia Tartaris cesserit. 
5)en fegranbe Kannibal ante portas romanas bröt en tointerö »inter* 

Idger i Capua luxurie et omnium rerum affluentia, at l^an 

feban mdfte pp fom en ^are oå) i ett flag mifte 20,000 man 

genom bet folbateme blifiuit »eflige af l^oror, \\xpa oå) Idttia*. 
Flin. XXVI: 8. Plurimum homini negoti alvos exhibet, cujus 

causa major pars mortalium vi vit; eoque mores venere ut 

homo maxime cibo pereat. Hujus gratia prsecipue avaritia 

expetitur, huic luxuria conditur, huic navigatur ad Phasin; 

huic profunda vada exquiruntur. 
Sparta ob parsimoniam et continentiam nota. 
Lycurgus legibus sumptuariis omnem luxum prohibuit. 
Leges cibari» et sumptuarise proscribentes luxum: Archia, Fannia^ 

Didia, Licinia, Comelia, Lex Lepidii, Lex Antonii. 

Veteres longsevi, sola aqua et glandibus victitabant. 
Marius Curtos Imperator ftedte rofwor i grufwan, bd ambassadeu- 

reme fommo o^ oflfererade ^onom gull oå) bärbara fidnfer. 

^an refuserade, fabe: ben bel^öfnjer ej guH, fom fd fan lefwa. 
Pttagoricos a vulva, corde et urtica similibusque abstinere refert 

Plutarchus, forte ad conservationem castitatis; nullum ani- 

mal magis pipere sapit quam Urtica.' 
Barbarorum quascunque sedes cogitatione adeamus, ubique ex- 

perimur incolas, sine aliorum exterorum commercio, suo 



' Se noten sid. 64. 
' Jfr Liv. 23: 18. 10 ff. 
* Hafsnfissla, manet 



136 Lachesis naturalis. 

more splendide vivere, patrii soli et coeli beneficio grandae- 
vam eetatem attingere; sibique in pompösa remm penuria 
adeo placere, ut in ulteriorem orbem delati contabuerint. 
Bart. Domest^ 2. 

Sic Virginiani, Lappones, Samogetse, Gronlandi absque vino, sac- 
charo, Thea, Goflfea, serio, aromatis, linteis. 

Klimius*: Maxime hodie in ter Europaeos aestimantur ii, qui sump- 
tuosissime vivunt. Soli terrse cultores et qui helluones hosce 
nutriunt spernantur. 

DuRONius' (et DuRius[?] Fläccus) rostra conscendit dicturus: Freni- 
sunt injecti vobis, Quirites, nullo modo perpetiendi; alligati 
estis amaro vinculo servitutis; abrogemus illud horrendae 
vetuslatis rubigine obsitum imperium; quod opus libertate 
est, si volentibus luxu perire non liceat. 

Publica authoritate tot apud nos Popinae, tot GaneaB, tot Gnato- 
rum luparumque Tabemae, ut homines edacitate, ebrietate, 
libidine ac luxu perdantur. 

Emetica, quae Romanorum fraus in subvertendo naturam. Ingere- 
bant in debile corpus cibos difficillimos, diversissimos; dein 
ut ventriculum liberum praestarent ad crastina convivia, vo- 
mitura movebant aqua teponte; id vulgo receptum erat. 
Hinc CiCERO, quando C^saris in villa sua mores narrat Attigo, 
vocat emeticam agere. 

Spela fort, luxus. 

Hinc debent sedere ab hora 3 in 10 noctis, nec moveri in 
loco. Si aliqua quavis causa sic sederent, esset »åne än 
arrest. Hinc absque motu. 

Heroes educati in frigore, fame. S^ngptijatt framar waBlan ur fröfen. 

Ponipejus numquam subigeretur si non luxuriosus. 

Potentes evasere luxurise dediti et debiles, sic cedere Persi, 
Greeci, Romani. 

Aspero victu, labore, fame, frigore quid non efficiatur? 

Hinc eruditi, heroes, sapientes.^ Minerva sicca, lux animae. 

* Thomas Bartholinus, berömd dansk läkare på 1600-talet, förf. till bL a. 
Medierna Danorum dontestica 1662. 

' Niels Kliims underjordiska resa af L. Holberg på latin 1741, danska 
1742, svenska 1743. 

• Marcus Duronius. folktribun år 97 f. K., hade upphäft en lag om spar- 
samhet och enkelhet vid gästabud. Han utstöttes därför ur senaten af censo- 
rerna V. Flaccus och M. Antonius. Orig. har Durionius. 



Prindpia disetetica: Ingesta. 137 

Hi teti; luxuriosi suspirunt. 
Mirum quod pauperes feliciores. 

[LUXUS HODIERNUS.] 

1. Cibus chylosus; ne laboret ventriculus. 

2. Cibus copiosus, varius; ne fames, appetitus, sed onus, inep- 

titudo. 

3. Cibus calidus, juscula; ut debilitet ventriculum. 

4. Potus calidus, Thea, Coflfea; debilitat, horror a frigore. 

5. Camera calida; non fert frigus, fndl^unb. 

6. Ludere carthis; ut continua quies, absque motu. 

7. Vehi rheda tecta; ne exercitium ambulationis, equitationis. 

8. Donnire et sedere culcitra, bunbdb; non fert dein dura. 

9. Scorta enervant, debilitant: tarditas; abstinentia: audacia, ani- 

mus. 

10. Comediae de vanis et nugis ridiculis; non severa cogitatio 

animi. 

1 1 . Vestitus splendens, non operarius, peruque ; calidus in juven- 

tute. 

12. Cibus aromatibus conditus; alias nolit edere. 

13. Vina varia in seras noctes; non aqua quia solita. 

14. Quies absque curis; non ferre motum et curas. 

15. Palatii coramoda; in bello nulla commoda. 

16. Saccharata dulcia debilitant, laboriosi salsis indurantur. 

17. Musica emollit sensus. 

18. Mascherader, lusus, saltus, eflfeminata vita. 3acl^t contra. 

19. Altiles cibi, sues, anseres, vituli. Duri cibi roborant ventrem. 
Pasteja af tuppfamar å^t jag ^oö Cliffort, bå \)an tracterade be 

l^ögmögnc ^errar; \froai lamb foftabc fd mtjdfct fom tuppen. 
tpoUdnfl fin, bd ^on loftar 3—1 g^ln, flaH ^rocit förndm ^afioa ^enne; 

bd ^on foftar 1 ft^fwer, xoiU ingen fe på l^enne. 
Agnus menstruus Amstelodami mense Januario venditur 16 flore- 

nis, at adulta ovis florenis 4. 
Comua Cervi, exorientia molli plumata lanugine necdum in duri- 

tiem concreta, in usum mensarum verterunt lauliores ho- 

diemi. Elixa in frusta conscinduntur, friguntur, regum is 

cibus habetur. Nonn.* 190. Insipida cornua, vel gelatina, 

lim, quale? 



* LuDovico NoNNius eller Luiz Nunez, spansk läkare på 1600-talet, verk- 
sam i Antwerpen; förf. en bok De re ciboria, Antw. 1627. 



138 Lachesis naturalis. 

Gelatina, Schelij*: est chylus ex carne absque labore ventriculi, 

est gluten tenue. 
Capellanen i bå \)an »ib borbet fdg gelié, be anbra rörbe 

i fina glaö oå) brudEo, \)an ej bet förftob utan [ep, racn fitf 

tntet; gtd frdn borbct onb, fabc: jag dr fcr gamal atrom 

gddE. 
Unde omnia, btjrtib: 
©öder, confecteurer, deserer. 
Rusiner, canel, moscott, moscottblom. 
SRanbeltdrtor, gelie, carp, fifl, ostrer, cavear, altiles. 
Snf^Itabe fafer, mofer. 
SStner, SRenfft, Gap, Tokair. 
Srdnwin, Siflop, puntj, tobaf, V^ vitae. 
Thée, coflfe, cokolad. 
@ilfe, ftben, fammct, fitfer, 
Spetfar, 

Sappeter, ftlfeéfdng. 
^Pufor, music! 
©arité. 

Äortipel, brdbfpel, terning. 
Comedier, concerter, maskerader. 
Byroer, chelerier/ målningar. 
SBagnar, libberier, brdngar, jungfrur. 
SSajcliuö, illumination. 
^rdd^tiga palatser, flora fenfter, gips. 
Platminagie, Porcellain. 

@d m^cfet gdr d^t på en bag fom dQteft ett l^elt ctl^r. 
Ideoque judices nequam. 
©ilfwer tia Ghina for the, coflfe, filfe, porcellin, focfer rot, mille- 

nos servos. 
jpeber oä) a\)xa rdda l^toar anbra l^anbcn. 
»^loar dr l^dbb, fom \)an dr Ildbb. 
Äldberna biuba enom fitta fram. 
@n grd jacfa mcb bi)gb forac^tas. 
^Mt betta giör loiflig. * 



1 = Gelé. 

' Tecken för vatten. 

* Schilderier. 

* = Veklig. 



Principia difletetica: Ingesta. 139 

io\)l ej luft, brag, mat, brida, ligga \)åxt 
6n fna^unb fr^é, en jad^t^unb ide. 
Barbari itaque vivunt et Russi. 
Olira. Sonabcr, mtöb, ö^l, röft ItöttfhjdEc. 
Convivia erint voluptates, quibus obruitur natura, quae pauciscon- 
tenta. 
Quidquid admirandi et portentosi in aére, terra et niari uspiam 

apparet illico magnatum mensae dono mittetur. 
Sic magnus ille Rhombus* e itiari adriatico Anconse captus, 
qui cymbam onerabat, Domitiano mittebatur, adeo magnus, 
ut necesse fuerit novam fornacem exstruere conficiendse pa- 
tinas, ut integer mensae inferri posset. 
JuvENALis. * Quidquid conspicuura pulchrumque ex aequore toto 

res fisci est, ubicumque est, donabitur ergo. 
Alius. Infelix venter lautissimas corrumpit epulas. 
OvENUs. Non mare, non aér, non tellus denique cuncta 

sufficiunt npstraB vix elementa gulae. 
OviDius. Quod pontus, quod terra, quod educat aer 
poscit et appositis quaeritur jejunia 
mensis, inque epulis epulas quaerit. 
Festis rusticanis hodie bibitur plus orca. 

Orgia Bacehi, omnia cruore, furore, gulae ebrietatisque fla- 

gitiis. 
Centaurorum convivia, e quibus sine cicatrice discedit nemo. 
LucANus. Bell, Civil, L. 4. ... O prodiga rerum 
luxuries, nunquam parvo contenta paratu 
et quaesitorum terra pelagoque ciborum 
ambitiosae fames et lautae gloria mensae. 
BoÉTius, L. 2: 5. De consolatione, veteres felices judicat bis 
nesciis. 

Felix nimium prior aetas, contenta fidelibus arvis, 
nec inerti perdita luxu. 
Dissuadet, quid inde boni, nisi sapor in palato. 
Poeta: Sperne voluptates, nocet empta dolore voluptas, 
blanda quidem vultu, sed qua non tetrior ulla 
interius, fucata genas et aniicta dolosis 
illecebris, torvas auro circumlinit hydras. 



» Juv. Sat 4: 37 ff. 
» Sat. 4: 54 f. 



140 Lachesis naturalis. 

Syrach XXX: 34. Dfttjcrfpll big ej meb alla^anba frdlclig mat 
oå) dt ide förgirtgt 
35. SRdnga \)a\xoa åtit ftg t^d^I, men t^en fom 
mdttclig dr, l^an lefiöer tl^cé Idngre. 
Domus pretiosa. Äldbcr, ornata. The, coffe. 
Jötj bricfa m^det »in meb m\)l foder, fidlar, ne quis se excipiat. 
SÖij \pda på trumpeter, ©anfongcr, oä) göra bet grave meb pnfor. 
Sij f!iuta oc^ bunbra fom ©ubar meb fttjde »ib l^mar jfd^I, flcrc 

ffot d flag. 
SBij u^jtdnba frögbe elbar, fprmerderij, illuminationer. 
SBij bantfom. 
Goena dubia, corruptions mdltib. Laute instrucla, ubi dubites quid 
surnas. 
HoRAT. L. 2. Sat 2: Vides ut pallidus omnis c«na desui^it 

dubia. 
Dubia propter rara, insolita, opipara condimenta et mille mixta, 
ut nimium edatur calefaciens. 
Mensa secunda, desert. 

In quibus miro ordine et eleganti omnia, quae coquorum in- 
geniosa manus figurare didicerit, apponuntur. Bellaria, cu- 
pediee, acetaria, olera, fruetus, horrei. 
Nepos: luxuriosissimus, prodigus, perditus, en liberlig l^unb. 

Nepotes dicti quod juventus prodiga, luxuriosa, vel forte 
quod e gente Nepotum (uti Gornelius) aliqui fuerint disso- 
luti. Potius quod avi apud se alunt nepotes in summa 
luxurie et ex voto eorum. 
Asoti idem ac nepotes, dicti ab Asiaticis, qui semper luxuriosi. 
Graecari. Vivere more graecorum, bibere et voluptatibus indulgere. 
Invenla luxus. 

Altiles facere, gioba i ftugan utan motus, ut pinguedo fiat co- 
piosior. Si motus admittitur, fit caro. Vide in ansere et 
sue. 
Gastratio, ne enervetur et exsuccus evadat mas; idem in fe- 
mina sue Romani olim. Porcus mas et equus macrescunt, 
tauri carnes foetent, duriores. 
Motu. »^iorten jagab, för dn l^an böbaé, blifwer mörare. 3 6ngc* 
lanb förbubit flac^ta ojrar, förn be jagatö, ut fiat caro tenerior. 
Suspensione. Ji^flacfetat fiött dr teigt,* fegt oå) »eberwdrbigt 



' Plaltyskt ord = segt. 



Principia disetetica: Ingesta. 141 

Åvis suspensa ad primum gradum putrefactionis mor oå) 
delicat. 
Stercorare. Pisces belgi coquunt cum intestinis quibusdam et 
bile, quae sub prandiis eximuntur, ut sapidiores. 
Turdi assantur non exenterati, ut sapidiores: sed sub pastu 
edunt cum gorr od^ |^?orr* duros acinos juniperi, falso per- 
suasi. Hoc numquam in usu. Dicunt nil nocere, cum 
sit ex puris baccis, ergo edas camera, förnämt, fom l^ört 
at Turdus utcmianbé [tefcä meb gon od^ f^jotr innan \)an 
flaU dtaö. 
Simile. Athenjsus L. 3. refert Lticonem quendam arrepto 
echino, ignarus quo pacto ceteri vescerentur, in os inte- 
grum conjecisse, quem cum frangi molesto stridore per- 
ciperet, ejus esu oflfensum dixisse: O scelestum, neque 
nunc ego te prse animi mollitie dimittam, nec post hoc 
iterum sumam. 
Putrida. £)ft mcb matffar uti ar l^drlig, ix) be ata bara oft 
Luxus omne quod contra naturam fit, vel assumptum vel externe 
applicatum. 
Gibus praeparatus in chylum, ne ventriculo opus sit; ne ille 

habeat motum. 
Sic et roft fiot graverar fröfenö mage; men ej agnbröb bonben. 
©amojeberne dta rdtt Kött fom ^unben, bet ej »ij. 
Calido, ne refrigeretur ventriculus, vide Calida. 
Thea, Cofifea, ■^, vinum, tabacum, vide de his antea. 
Nimio cibo et potu, vide Nimium [nocet]. 
Calore camerae, vide Calorem. 
Cibus non ad famem, sed nauseam. 
Potus non ad sitim sed ebrietatem. 
Vestes non ad frigus sed ornamentum. 

Ex inertia luxus, ex luxu morbi, ex morbis mors intempestiva. 
Alendos non saginandos nos ratio docet. 
Qui prostratum appetitum acrioribus cibis acuit, is se ipsum 

armat in suum excitium sibique justa facit. 
Nemo majora morbis et morti subministrat alimenta, quam 
qui voluptati suggerit pabula. 



* Med gorr och sporr = med hull och hår, hel och hållen; gorr eller 
går = tarmorenlighet, Iräck; sporr eller spor = svans. Se Ribtz, sidd. 225 
och 659. 



14:2 Lachesis naturalis. 

Calidi cibi faciunt praecocem pubertateni, uti plantae ex calido 
fimo. 
Hinc nobiliuni puellaB sororiantibus mammis anno 12 incitant 
procos; at rustic© vix 17 anno. Salix cito enata cito perit. 
Galida, aromala, vina, v faciunt preecocem senectutem. 
Differentia inter luxuni et penariam. 

&n fröfen cå) en b^ngptga. .^on framar »a§lan u^t fröfenö l^anb. 
ömedan en fnabunb od) ftofware. 
„ filfeébuf vå) fdcfwdf. 
Luxus studiosorum. 

Olim incedebant in nattrddf, uti hodie Lugduni, nec diem vo- 

stitu perdebant; nunc ne exeant absque pulvere cyprio*. 
Potabant cerevisiam, ignorabant vinum; nunc semper vinuni 

sed inferius omne ni ahenorum. 
Hinc olim libros habebant et selectos; nunc vix unum alte- 

rumve. 
Debent in prius habere auratas vestes. 
Olim solidiores et philosophi et theologi; nunc bibitur more 

germanico, quasi numqaam vidissent potum. 
Transformantur Ulysses socii in tauros, tigrides, capras, pavo- 
nes, sues, luscinias; rudes, malitiosos, salaces, superbos, 
spurcos, revelatores *. 
Helluones: Sardanapalus, Xerxes, Claudius, Tiberius, Vitellius, 
Heliogabalus, Gallienus. 
Heliogabalus imperator Syrus. 
Dfwergid Nero t obpgb. 

5?å \)an wtlle omlomma' Alexander, fom toar declarerad tid 
successor, blef af frigéfolfet i ^dl^l flagen oå) \)an mcb beé 
moberö Ut faftab i Tiberfttömen anno 222. 
Cristas ademit vivis gallis et mensis apposuit. Lahpridius^ 

in Vita Heliogahali. 
Capita 600 strutionum ad edendum cerebella una coena 
apposuit. Lampridjus. 



* Ett välluktande puder. 

' Se denna djurfabelsbild vidare utförd i afliandlingen De inébriantxa^ 
ventilerad ^'4 1762 af vestmanlänn ingen A länder. 
' = Ombringa. 

* Lampr. och Spartianus, romerska historieskrifvare i 3:dje och 4:de seklet 



Principia disetetica: Ingesta. 143 

Lusciniarum linguas, psittacorum capita, camelorum calca- 
nea convivis apposuit Spartianus. 
PuBLicus MiMUS postquam servitutem exueral sine abdomine 

nulla coena memoratur. 
HoRTENsius (dictus Ligurinus Momus) orator, a cujus gula pa- 

vonum pulchritudo eos non defendere potuit. 
Aesopus pater linguas avium humana vocales lingua coenavit; 

> filius margaritas. 
Vedius Pollio mursenas humana pastas came coenavit. 
Servilius Rullus, pater ejus Rulli, qui Giceronis consulatu 
legem agrariam promulgavit, ad eam luxuriam s. dementiam 
accessit, ut solidum apruni Romanorum primus apposuit*. 
Plinius VIII: 52. 
Marci Antonii in culina 8 fuisse apros coenee tempore, non 

multis convivis, Plutarchus, 
Carani Macedonis in convivio uniquique convivse integrum 
aprum appositum fuisse in quadratis lancibus auro prsecinc- 
tis argenteis jaculis transfixum. Atheneus. 
Cleopatra margaritas, quse pretio dimidium imperium sequa- 
bant, +* solutas coenabat. Nuptiie Antonii cum Cleopatra 
luxoriosissimis conviviis adhuc durant in memorise. 
Apicius nepotum omnium altissimus gurges. Plin. X: 48. 
Phoenicopteri' linguas praecipui saporis esse docuit. 
Apicius nostra memoria vixit, scientiam popinse Romse pro- 

fessus, diciplina sua seculum infecit. Seneca. 
Guriosis edendo astacos majores in Africa, Africam petiit, 
sed prope liltus a piscatore accepit vix romanis majores, 
quos maximos esse juravit piscator, rediit, absque sabu- 
lata V africana. Vide List[er] in Apic[io]\ 247. 

Storätare. 

Albinus, Rex Gallise, una coena devoravit Persica 100, Pepo- 
nes 10, Ficus passas 50, Ostreas 300. 



* »Älven vildsvin uppskattas högt. Publius Servilius Rullus var den 
förste, som lät framsätta ett helstekt vildsvin på bordet; detta tilldrog sig för 
ej länge sedan och infördes i tideböckema som någonting märkvärdigt; numera 
sker det dagligen och endast första rätten består ofta af två eller tre helstekta 
vildsvin.» Plin., Hist. nat, 8: 51, 78. 

* Tecken för syra. 

^ En fogel med bjärt Qäderskrud. 

* Lister utgaf en upplaga af CiELii bok Apicius med noter år 1705; Api- 
cius var en känd gourmand och kulinarisk förf. på Augusti och Tiberii tid. 



144 Lachesis naturalis. 

Maximinus Imp^rator imo die assumpsit camis iS 60, vini am- 
phoram 1 s. sextorios 48. 
> sudavit adeo ubertim, ut sudor calice colligi pos- 
set. 
MiLO Crotoniensis una coena prseter reliquos cibos solitus erat 

assumere panes 30. å^t upp tn [tut om 4 å\)i i ett md^L 
Phago ante Aureliani Caesaris mensam uno die aprum inte- 
gram, panes 100, vervecem et porcellum devoraviL 
DiONGsius SicvLVs JunioF potabat per 90 dies continuos pocu- 

lis ebriosis. 
Melanthius et Philoxenvs optarunt sibi colia gruum, ut sapor 
duraret. 
Anthropophagi. 

AngolsB Afri nomina dant militi», non alio stipendio quam occi- 

soruni aut captivorum carne conducti. 
Giacchi (?) gens genen humano bellum indicat, non ut impe- 

ret, sed ut voret humanas carnes. 
Caribum americanorum mos quotannis navigationes longas in 
manoxylis suscipere, homines quos vorent venaturi, nulla 
lacessita injuria, sed libidine gul». Hi homines ab Euro- 
pseis in maritimis eradicati. 
Luxus speciosa: Glires saginati*, sumen, vulva, sepiae, Echini, Ur- 
ticsB*. Nobis: Ostrea, Boleti. Asia: Nidi hinmdinum, Si- 
napis, Capsicum, Zingiber. 
Veterum selecta : Attagenae Phrygiee, Elops (Acipenser) Rhodius^, 



* »Sjusofvaren [Myoxus Qlis] är ett djur, som enligt censoremas och 
konsuln Marci Scansi lagar var förbjudet att förtäras, i likhet med ostron och 
utländska foglar. Den man hvilken inrättade djurgårdar (Fulvius Lupuvus) har 
äfven uppfunnit konsten att göda sjusofvare i krukor. Därvid är dock att märka. 
att man blott får föra tillsammans djur från en och samma skog, ty om fHLm- 
lingar komma till, skulle de också blott genom ett berg eller en flod vara åt- 
skilda från de förras vistelseort, så bita de ihjäl hvarandra. Med barnslig iiU- 
gifvenhet sköta de sina gamla föräldrar. Föryngrade uppvakna de hvaije vår. 
Deras vintersömn liknar hasselmössens.» Plin., HiaU nat,^ 8: 56, 82. 

' TroUgen ett manetdjur, som hos Plinius omtalas pä följande sätt. «Jag 
håller för troligt att hafsnässlorna (Urticos), som man hvarken kan kalla för 
djur eller växter, dock ega en viss känsel. Om man rör vid dem, så brännas 
de som vanliga nässlor.» Sist nat, 9: 45, 68. 

' »Archestratus, hvilken lefde på samma sätt som Sardanapalus, talar 
om den vid Rhodus lefvande fisken Qaleos och anser att det är den, hvilken 
romarne brukade smycka med kransar och beledsaga med flöjtspel, då han 



Principia disetetica: Ingesta. 145 

Scarus CiliceusS Glans Iberica, Heedus Umbracius, Pelecanus Chal- 
cedoniae*, Mursena Tartesia*, Palma Aegyptiae*, Grus Melica, 
Asellus Pessuntius*, Nux Tasia*. Helope Rhodius, Pavo Samius, 
Ostrea Torentina, Pectunculus Chius^ 

Petronius*: Ales Phasiacis petita Colchis, atque Afrce volucres 
placent palato, quod non sunt fadles, ut albus anser et pictis 
anas enovata pennis plebejum sapit. Ultimis ab oris attractus 
Scarus et Arata Syrtis si quid naufragio dedit probatur, 
Mullus jam gra vis est: amica vincit uxorem. Rosa dnna- 
momum veretur. Quidquid quaeritur, optimum videtur. 
Hodie 8^bf!a flinlor. Farcimina Balonensia. 
Dodecatheos, coena Augusti, in qua Augustus et convivae Deorum 
Dearumque habitu discubuere, et inter ipsos Augustus pro 
Apolline visus est ornatu; cum eo tempore magna charitate 



framsattes p§ bordet, vid hvilket tillfälle äfven tjäname voro bekransade; Ro- 
mame kalla den af dem så högt skattade fisken Acipenaer. En helt liten flsk 
af detta slag kostar dock tusen attiska drakmer. Grammatikern Appion yttrar 
i den bok han skrifvit om Apicii frosseri, att den fisk hvilken kallas "EXXtot^, 
är densamma som 'AHXåirrjaioe». — Athenaus, Deipnosophiata, 7: 44. 

* Scarus cretensis Aldh. (fam. Lahrida, underfam. Scarin€B) eller den 
så kallade papegojflsken har sitt namn däraf, att framtändema i hvardera kä- 
ken sammansmält till en hvass skifva, så att munnen därigenom fått utseende 
af en papegojnäbb. Svalgtändema äro platta, gatstenslika, och nära dem be- 
finna sig kOrtelbildningar, hvilka sannolikt afsöndra ett slags saliv. Med de 
skarpa käkame lösrycka de alger från klipporna, och med tillhjälp af de platta 
och med emaljlister fSrsedda svalgtänderna söndermala de dessa till en grOtlik 
massa på samma sätt som idisslame. Tarmame äro ovanligt långa och utvisa 
sålunda, att dessa fiskar lefva af väztföda, men enligt Darwins iakttagelser af- 
bryta de äfven lefvande korallgrenar och krossa kalkmassan med lätthet 

De till denna familj hörande fiskame utgöra omkring 90 arter, företrädes- 
vis från tropiska haf, och karaktäriseras af sina bjärta färger, hvilket förhål- 
lande motsvarar deras vistelseort bland granna koraller och alger. Scarus cre^ 
tensiSy eller den enda i Medelhafvet förekommande arten, var välbekant för de 
g^mla romame, som uppoffrade stora penningsummor för att kunna på bordet 
framsätta en fisk, hvilken lika mycket beundrades för sin vackra färg och ovan- 
liga tandbyggnad, som den värderades fSr sitt fina kött. Redan Plinius den 
&ldre visste berätta om denna fisk, att han lefde af växter och tuggade sin 
f5da. 

• Pelecanus onocrotalus L. 
' Murana Helena L. 

* Fhoen\x dactylifera L. 

^ Kunna numera ej med säkerhet bestämmas. 

• Kej.sar Neros gunsUing och sedan offer, förf. till Satyricon^ Se Nodot's 
Ed. Paris 1709 p. 378. 

Linné, Lacheais. ^^ 



146 Lachesis naturalis. 

annonaB urbs laboraret, acclamatum est: fhimentum omne 
Deos obligurisse. 
Ån idem in aulis principum, ubi mascherade ^ivar aftotv inde 
vestes sumptuosae, $^ occasiones, non fine cibo. 
Tetrapharmacum cibus maximi pretii apud veteres, ut apud ålex- 

ANDRUM SeVERUM, ÅDRIANUJI. 

Inventor åelius Verus Casar. 

R[ecipe]. Gamem Pavonis et Phasiani ana [partes], sumen 
et camem apri feri ana, fiat pasteja. 
Tripatinium erat summa coenarum lautitia. 

R[ecipe] Muraenam, Esocem et Asellum (i. e. Myxonem s. Bac- 
chum). 
Porcellus Trojanus, quero Apiaus Porcellum Hortulanum dixit 
9^[b grtö cum plantis et fructibus. 
Hinc f^Uning i mat od^ grifar mos antiquissimus. 
Apros integros solidos mensis inferebant, hodie lautissima convi- 
via instruuntur parte 1. solo capite, quod maxime in usu. 

JuYENALis' quanta est gula, quse sibi totos 

ponit apros? animal propter convivia natum. 
Sumen. Romanis erat abdomen suillum cum mammis excisum 
uno die post partum; a fetu non haustum optimum erat, 
^tia magen mcb f^jdnarna ftcftcö. Primipara fuit praesertim 
in deliciis. 
Asinorum pullis epulari Meghnas instituit, multum eo temporis prse- 
latis onagrsB pullis: Post eum interiit auctoritas saporis. 
Plinius, VIII: 43. 
Vulva suis ejectitia fuit romanis in maximo pretio. 

Triplex alias erat, quse a romanis miro studio eligebatur: 
a. vulva suis gravidae; 
^. vulva » sterilis; 
y. » > uno die post partum excisa. 
Gastrabantur sues feminaB, clitoride abscisso s. vulva reseeta, 

ut semper steriles essent. Plinius. 
Martialis. L. 1. Ep. 15. ... cum sit obeso 

nil melius turdo, vulva nil dulcius ampla. 
Testiculi agnini hodie nobis, exinde farcimina et freccadeller et polfa 
jcban tunica dr afbragcn. Hoc Upsalise, Fahlunse. Auget 
venerem. 



* Tecknet för venus, älskog. 
> Sat, 1: 141. 



Principia disetetica: Ingesta. 147 

Miramur vulvas esas a romanis, non testiculos a nobis. 
Nidi Hirundinum. Rheed. Exper.^ 166. Dal. Pharm^ 421. 

Reperiuntur in rupibus Chinse, magnitudine ovi Meleagridis 
ichthyocoUam referunt, coquuntur in jusculo puUi, magna- 
tum cibus recenter detectus, 
Hepar anseris et suis saginati ficubus, unde immensum in molem 
crescit, vetermii summus cibus. 
PuNros X: 22. Nostri jecinora anatum bonitate novere; far- 
tilibus in magnam amplitudinem excrescunt ; exemptum quo- 
que lacte mulso augetur; nec sine causa in quaestione est, 
quis primus tantum bonum invenerit. 
Martialis. Åspice quam tumeat magno jecur ansere majus 

miratus dices, hoc, rogo, crevit ubi. 
HoRATius.' Pinguibus et ficis pastum jeciu- anseris albi. 
JuvENALis.* Anseris ante ipsum magni jecur, anseribus par, 
altilis. . . . 
Fungi insipidi per se, assumunt omnia aromata; exstinxere infinitas 
familias multosque imperatores et principes. 
Plinius XXII: 22. Boleti immenso exemplo in crimen adducti, 
veneno Tiberio Glaudio principi per hane occasionem a con- 
juge Agrippina dato; quo facto illa terris venenum alterum, 
sibique ante omnes, Neronem suum dedit. 
Martialis. Quid dignum tanto tibi ventre gulaque precabor? 

boletum, qualem Claudius edit, edas. 
JuYENALis*. Vilibus ancipites fungi ponatur amicis, 
boletus Domino. 



* Heinrich v. Rheede tot Draakenstein, holländsk botanist i slutet af 
1600-talet samt guvernör på Malabarkusten. Utgaf Hortus ind, malabaricus^ 
1678. 

* Samuel Dale, apotekare i London på 1600-talet, förf. till ett farmaceu- 
tiskt lexikon. 

» Sat, 2: 8, 88. 

* Sat, 5: 114. 

» Sat, 5: 146 f. 



148 Lachesis naturalis. 



5. EXCRETA ET ReTENTA. 



6. Sensus Exteeni et Animi Pathemata. 
I. Sensus externi.* 



II. Animi pathemata.' 

CONVERSATIO, SOLITUDO. 

Compagnie. Jucunda conversatio cum laetis et gavisis et hillaribus; 
cantus et »iför, quae reficiunt a bene sonoris, bene compo- 
sitis. Lusus tessarum, carthanim, tripudia oblectant et re- 
ficiunt. Pocula animam tristani diluunt. Bon mot, risus 
exitant. 

3ag l^ar albrtg tröt eonversation fd mt)det flolat uträtta ttD falp]t 
l^et, \)oiaå)tig^^df ftf etc, ac societas. 
6n fru dr l&ora; l^enncé leffpftcr blir bet dfwcnfd. 

Solitudo, si vel haberet omnia, faceret melancholiam. Gratissima 
homini a labore lasso sed iterum mox omni modo dificil- 
lima. 

Deus vidit hominem solum vivere, non optime, hinc dedi[t] ei so- 
latium, data Eva. 

In Belgio vixi Prsedio Hartecampi felicissimus et solus; coquus et 
famuli apportebant theam, focum, prandium opiparum, cof- 
feam, coenam, vinum, omnia prsebuere, nil deficiebat; sed 
nullus, cum quo loqui possem, aderat; dies in Museo Bo- 



* Finnes ej i Lachesis-manuskriptet; jfr. motsvarande kapitel i Kollegie- 
anteckningarna. 

* Finnes ej i Lachesis-manuskriptet; se denna afdelning af Koll^ean- 
teckningarna. ' Finnes endast delvis; urval ur flera blad. 



Principia disetetica: Animi pathemata. 149 

tanico transegi, in Horto splendissimo; vesperi lassus solus 
incedebam, marcescebam, ambulabam; deficiebat aliquid, 
prsemebatur cor, melancholicus factus fui; voluissem per- 
mutare hane vitam cum miserrima Lapponum. 

Lappones, qui in sylvis habitant, omnes solitarii, melancholici, 
nigri, macres, acres; in alpibus per pagos plures simul ha- 
bitant, omnes pinguiores, Iseii, grati. 

Homines in sylvis habitantes sylvestres et morosi sunt; in urbibns 
vero familiares, hinc urbani dicuntur omnes familiares. 

Qui conversatur cum hillari hillaris fit, cum tristibus tristis, cum 
aliis alius; hinc: 
Noscitur ex socio qui non cognoscitur ex se. 

Conversari quis debet cum electis amicis non omnibus; commen- 
dabat Deus faciem uti speculum corporis. 

Qui peregrinantur, maxime honesti evadunt; quum variis conver- 
sari convenit, tum eligunt optima. Sic Germani et Sueci 
maxime peregrinantur, uti Ulysses: Qui mores hominum 
multorum vidit et urbes. 

Studia. Ingenium. 

GicERO frdgabe åpollinis orafel, fjxoab studium l^an jIuQe utiodQta, 
fid titt ivoax: fölg bin natur. 
Luxurians pbantasia maxime omnium meditationem turbåt. 

Bibliotheca selecta ex optimi libris non vulgaribus. UrfftQning^s 
deputation af Idrbafte t l^n^arie facnitet borbe anftdOad. 

BoERHAAVE, corpuleut, ftor, Imöl^drig, ncbbögb ndfa, flintflaHig, albrig 
bcfötte fin ndfta granne dUcr fldd^t på 20 dl^r, gaf audiens för 
patienter ifrdn IL 9 till 11; Idftc II. 11 publice, 1 od^ 2 priva- 
tim, 3 publice. Affluxus ex toto orbe e discipulis et aBgris; 
8Bgrum numquam admisit sine sest[ert]io, infimo 6 ft^fwer. 
Princips Idter anmdlba fig mcb principissa till IL 10, lommcr 
ej förrdn 11, fdr ej audiens; men anbra bagen till|dgeö tiH IL 
11 at lomma för audiens, ^tllc, hingar, förftar, pdftt)ar[?] con- 
sulterade l^onom. Excellens in chemia, botanica, praxi, chirur- 
gia; docendo numquam fefellit verbo, sed pene latino. Dor- 
miebat sine pileo; numquam focus in chamera; numquam 
spiritum vini gustabat, non theam, coffeam aut tabacum; 
die veneris hora 4 exit in hortum proprium extra urbem, 
permanit in diem solis [hora] 4; nullus tum admittitur. 
Hortus erat paradisus. 



150 Lachesis naturadis. 

HiSTRIONlÅ MUNDL 

Parum diflfert sapiens a stulto, exemplo patet ex prof. Rober- 
Gio. Ille sapiens videt vanitates mundi, non puduit emere 
haleces, portare carnes in platea, tegere corpus simplici cru- 
sta, cubare in humili, neglecta casa; hinc credidere eum 
stultum stulti et irrisere. 

Si incederet principissa ut rustica, stulta esset; idem corpus. 

§alfj laöaö IIo^ et vice versa. 

®ttdl „ gob ^uö^dllare. „ 

^ögfdrbig „ adrett, 

gdttfdrbig „ Icfwanbc, „ 

Malitieux „ ataarfam, „ 

©lööaftig „ liberal, „ 

5Rpfifcn „ curieux, „ 

Intrigicus „ förftdttbtg, „ 

gidömte ,, frij, 

SSorm^ „ diaeteticus, „ 

S)om« „ fttUa. 
Opinio. Persuasio. Phantasia. 

Mundus regitur opinionibus. 

Prov. Snbinning dr lödrrc du )5cftcn. 

Leporis caput quivis rusticus, capto lepore, obvelat dentus, 
ne gravida videat et pariat [foetum] leporinis labiis; adeo 
superstitiosa tota gens Smolandiae. 

Expl.: 93am ffrdmmaö mcb bufcn, fom [tdr i fönftret t mörtrct, 
at be ej flola gd \xt)t om natten, at be f!ola tiga. 35e blifwa 
bdr af mörl rdbba, att i mörlrct toraé be albrtg gd u^t, l^iertat 
fidr pd bem, be barra, fru(]^ta at ndgon flatt taga bem. ^ielper 
ingen resong. 3ag fielf torbeé albrtg gd ul^t attecna, föm jag war 
20 d^r, oä) dnnu i n)i§a mm r^ö, faft jag »ctbdttre; licet me- 
lius intellexi. SBet fruer, fom i all fin lifötib albrig töraö gd 
ul^t fcban bet bliftöit mörft Gaveant hinc inbilla barn ndgot; 
bet fitter allt förldnge uti. 

Imaginatio maxime exserit vim in gravidis. 
Persina, regina Aetiopiae, ex Hydraspe marito sethiope filium 
album peperit, quod in viri amplexibus fixis oculis Andro- 
MEDJE imaginem adspexit. Heliodor. ' Vir deformis juxta tha- 

* Vurmig. * Dum. 

' Biskop i 3:dje seklet i Tessalien, skref i sin ungdom boken Mtiopica. 



Principia disetetica: Animi pathemata. 151 

lamum pulcherrimas icones pingi curavit; sic in amplexu 

uxoris imaginatio fixit pulcherrimos suboles, sed non parenti 

similes. Jacobs broluga titppai giotbe broluga (amb, iå fåren 

f^)rungo öfujcr bcm, 
©rottting Maru Stuart af ©lottlanb^ älflabc en musicant, fom 
fpelabe (hinc zelotypia regis); några lommo in, ftudo l^onom 
i l^äl^I, bå l^an fat toib borbet meb Srotntngen. Hinc postea 
peperit dein Regem Jakob (Stuartii* patrem), qui non potuit 
videre gladium. 
Titulis et verbis ipsis mos. Ex. gr. 
Gothis olim SK6 

Norrlandis hodie ©tenta, 
Ostrogothis „ Senta, 

Westmanis „ 3enta, 

Uplandis „ ?)iga, 

Dalekarlis „ ÄuHa, 

Westrogothis „ 2)dla, 
Smolandis „ ©rdbba, 

Scanis „ Soö, 

Lapponis „ 5Raita, 

Germanis „ Sungfru, 

Gallis „ Mademoiselle. 

Si vocarem nobilam puellam mo, sane rubefieret, si dicerem luQa, 

irasceratur; debeo dicere gallice vel ad minimmn germa- 

nice. Si voco puellam nisticam gallice vel germanice, hoc 

ironice accipit, quasi minime jungfru. 
Stored maten meb fingret, dr l^an oren, men ej tofab meb åtoaten, bdr 

100 prevet fliöliag åf. 
^oftarp] man toib borbct, at något ^jruftaS i fatet, dr ^an oren, men 

tager man l^war fleb in i munnen od^ i fatet, ej få. 
grölcn fidpte en fiS i l^ofwet, blefnabe, altererades, gicf l^cm, bog. SKen 

^oUdnfla flep^)aren röreö inte bdr toib. 
JDd man f!dr i t)a^)|)er, gnifelar bti i tdnbren. 

©d något gniber[?] oå) gni§lar, fan bet ej tol^IaS af l^örflan. 
går man fe en flida, »åder, meb juveler, triumphant, gulb oå) alt efftcr 

moden, tror man fig i ben finna en ©ubinna; bdr emot, fer man 



* Orig. har Elisabeth af England. 
' Carl I, som blef halshuggen. 



152 Lachesis naturalis. 

en gubfcc flarfwot, ofn^gg, utan mod, tror man ftg fe en af 
Lucifers an^ang. 
Summa vita: wara glab, fara wdl^I meb fig, fdgna ftg af fin ^uftru, 
bet dr »dr bel^I; bet l^ögfta, 

MORES. 

Ut vivis, ita ibis. 

Suecus Simia, t^ l^an dter fom ©ngeléman, brtder fom St^ff, fldber 
fig fom ^anöman, bygger fom Stalienner, röfar fom ^oadnbarc, 
fnufar fom @?jantor, fi^^er brdnntotn fom fRx)^. 
Nationes sic in Suecia proprios mores habent: 

Ostgothi verberantes, 

Westgothi lubrici, 

Sudgothi capriciosi, 

Uplandi stupidi, 

Sudermanni elegantes, 

Norlandi avari, 

Dalekarli candidi, 

Gothlandi simplices. 
Hoc noscitur in Academiis, habet taraen exceptiones; sed commu- 

niter tales. 
Sic in proximis diflferunt homines territoriis imo paroeciis; quid 

hoc, si non a sola conversatione. 
Sergmannen fom dr förmögen i gal^lun 

ftiger up fl. 6 å 8; 

frufoft: fmör, oft, Kött, en \vcp brdn»tn dDer ett \top ö\)U 

gdr titt gruföjan på lottning, feban i l^^ttan, bdr röfar pipa; 

gdr l^em, tager fig en fup; 

mibbag: faft mat, fiött, fidjl, fiU dtter torfl, \)Xoat> mera; 

gdr uti l^^ttan, röfar fin pipa; 

fdr etter gör visiter fL 4, bridfer in pd natten 3 å 4 ftop pro 
persona; 

^ar gob appetit, blifwer tiocf, faft, röb, fet; 

dnteligen bör af hydrope. 
©tod^olmö cavallier 

ftiger up fL 8 å 9, cooflferar fit l^dr, fldber fig; 

fL 10 gdr pd coffel^uö, bricter et par tassar coffe, pratar; 

fL 11 expedierar i ftaben fit 

fL 12 gdr pd ribbarl^uö torget at ^öra n^tt; 



Principia disetetica: Animi pathemata. 153 

fL 1 fpifar, altib mcb 1 å 2 qvarter »in; 
IL 3 går på coffe^ufct at taga ftg coffc dUcr et glaö brida; 
IL 4 giör någon visite; 

BL 5 går på ©aftcnl^of äUcr någon Kallare, brider et glaö renflt »tn; 
fL 7 går tiU 8ar8 på |)6met etc. at taga en ^terpa; 
jeban fpelar tiU in på natten, går ^tm, @nb töet ^n>ar; 
ånbteligen får bropper, fro§a åder hectique. 
Accedunt e terra Holmiam fiiorentissima setate, facie rosea, labellis 
suavissimis, Cupid[in]em ipsum provocantibus. Ast absoluto 
anno exaridi, exsucci, pallidi. 
Galli sunt Iseti prsesertim Monspellienses, qui edunt parce et leves 

cibos. 
Aquitani roazime tristes et melancholici, uti Hispani qui macres. 
Norrmanni pessimi, semper rixantur, clamantes. 
Belgi semper tacitumi segnes, meditabundi. 
Germani loquaces maxime, submissi et familiares. 
Angli audaces, impudentes, generosi, nil timentes. 
Sic distingunt urbes Flandrices, uti idem alibi adduxi: 
Nobilibus Bruxella vins, Antwerpia nummis, 
Lovanum doctis gaudet, Mechelinia stultis, 
Gandavum laqueis, formosis Bruga puellis. 
Galli. Regio campestris argillacea varia. 

Domus magnse conspurcatse, numquam lotae; fenestree telis ara- 
nearum repletae; cloacae horrendee, digitis pictae. Lectus 
cimicibus odoratus. Vestes nitidissimae. 
Måne coffeam cum saccharo, lacte et pane Triticeo, 
Meridie jus (boullion) camium sorbent, 
multo pane; dein caro; fercula pauca; 
potant vinum rubrum potissimum et cider. 
Habitus. Capilli nigri, recti; oculi nigri. 
Animus. Loquaces, leeti, jocosi, in exteros honesti, laudant 

maxime suos. 
Morbi. Cutanei. 
Belgae. Regio tota horizontalis, palustris, hinc huniida exhalatio- 
nes noxiae ubique. Tota urbs. 

Domus, ©tengolf, ne exhalationes. Ut duret diutius, ubi 
omnia putrescunt, pavimentum tegitur tegmento; non 
clauditur focus sed stophse^ ubique. 



' = Stoof, fotvärmare. 



154 Lachesis naturalis. 

Måne. Thea debilis ex aqua stagnante in reservoir e tectis, 

saepe avibus foetida; saccharum luteum (Boerhaavens )qc« 

fer*) assumunt post[ea] in ore, quia ibi non ijf*. 

Prandium. Cibus nuUus calidus, non juscula; vix umquam 

cochleari opus est. Pisces: SBaterpff', caBbiliou, 

ox lopp\ drter, optima fercula. 

Potus. Vinum rubrum lautioribus vel album gallicum dulce 

meb f!um. 
Coflfe a meridie aliqui cyanthi hora tertia sed tenuis. 
Coena. Lactuca (et Lac acidum) bene oleum, ^/i minus aceti, 

parum salis. 
Vestimenta simplicia. Feminis non femoralia. 
Habitus omnium exsuccus, pallidus, fibris laxis; plurimi claudi, 

tophosi, mutilati. 
Morbi. Fere omnes feminae leucorrhoese, plus quam dimidia 

pars virorum podagrica. 
Laudant maxime suos medicos, Sylvius'^, Bontixoe*, Boer- 

HAAVIUS. 

Animus. Tacitumi. 

3Sonben gar fd Idngt fram fom ^crren, fdtter l^attcn på ]& fnart fom 
l^ait; l^anbcn t fiban, ndfan i »dbrct, röfar fin pi^ja, ftttcr St»er 
utan fru8, faft l^ooö forndmfta; fru(]^tar ej fifwcrl^ctcn (hoc eorum 
libertas); dgcr offta 30,000 g^Iben. ©rider t^c dQer coffc affti?n 
cå) morgon, moll oå) fot franfl win, ej annat »tn. Äldber fora 
fmd borgare t ©tjerige, ^rdlar i fn^gg ftuf»a, 

Feminis deformia vestimenta, fnörlif turbinata, superne patula. 
Auris pendula argentea. Lamina deaurata pro crinibus de- 
flectendis. ©tof unber fötterna, quia palus. Nullae pulchrae, 
quia palus. Lavant pavimenta (pro fo^ja), plateas, parietes, 
quia ubique sufficiens aqua. 



* BoERHAAVE anbefalde kanderad! socker ss. minst kalkhaltigt. 
» = Tecken för kalk. 

* Dess tillredning beskrifves i en not. 

* I en not närmare bestämdt som »kalfkopp» (kalfhufvud), hvars stufning 
beskrifves. 

* DuBOis eller De la Boe, kliniker i Leyden pä 1600-talet. 

* Cormelius b., hvars egentliga namn var Decker, men kallades Bohtscoe 
efter faderns handelsskylt, en brokig ko, lefde pä slutet af 1600-talet och ifrade 
särskildt för tédrickning; har skrifvit Fundamenta medica, Amst. 1688. 



Principia disetetica: Animi patbemata. 155 

Domus unica rustici, sub quo ipse pecora et foenu[m], sed di- 
stinetis concamerationibus, tectum a ligulis vel foeno; hu- 
milis; in cubili tl^eloppar pro omamentis; focus est crater 
cum turfisS fr^8 på ena ftban. 

Spiritum haurit guttatim, jenever; haurit semper tabacum, 
edit copiosius olera quam alius uUus. 

Non pugnat uti nos minimo verbulo. 

Non jocosi, sua curant, nulla arcta amicitia, nec penurisB lu- 
cent e divite. 

» = Torf? 



156 fiachesis natonlis. 



IV. EPILEGOMENA. 

COGNITIO SUI. 

Sag fdg meniflii^me fonafta^ alla btitr, aUa ötter oc^^ aUatt jorb. 

Stofbiuren lefbe af örtätanbe. 

Sloffoglar lefbe af fmdfoglar, fom dte frön oå) motflar. 

SKaiflar lefbe af lof od) Blaber. 

SBäjcterne lefbe af jorben. 

^år af gicf jag for^ ttQ jorben, bär alt beg^nte. 

©martm^Qan meb microscop mar enbaft desumta animalia et plante. 

Longa mora transibat in arenam, solvebatur ab aqua, igne, aére. 

Haec pabulum plantarum; sed destnicta planta reddebat magis 

quam consumpsit, sic augebatur humus. 
Humus longa mora transiit in arenam. 
Aqua, qu8B solvit humum, deposuit viscidam argillam; viscidamex 

duabus particulis et ex aqua glutinatis. 
Zoophyta vertebant viscidam argillam in calcem. 
Calx zoophyti vertebat argillam in montes calcareos. 
Aqua in fissuris lapidum accrevit arena. 
Plantarum semen continet minimam partieulam vitalem. 
Haec vertit humum in plantam stupendi artificii, nulla arte imi- 

tandi. 
PlantflB dant radicem, folia, flores, fruetus, semina, tum periere; 

nil magis. 
Animalia habere sua ova, in his minimus atomus vitalis. 
Crescebat, con vertebat vegetabilia in suam rationem. 
Urtica facta fuit vermis, pupa, papilio. 
Papiliones factae fuere passeres, passeres aquite. 
PlantiB boves, boves leones, homines, caetera. 
Omnia vidi facta in alterius nutrimentum, sed desinabat in qua- 

drupedia et animalia. 

' = Hinna före, öf ver träffa, besegra. 



Epilegomena. 157 

Omnia animalia duabus qualitatibus gaudebant; rapina et venere. 
Rapina in sui conservationem, venus in speciei conservationem. 
Hac omnia facta; illa destinabat et alebat omnia. 
Huic erat proprium ratiocinatio et loquela, ratiocinatio et admi- 

ratio. 
Loquela communicatio ratiocinationis seu admirationis. 
Sic omnia hominis caussa facta vidi; haec itaque finis ultimus. 
Hmic vidi collocatum in orbe visu, auditu, odoratu, sapore, tactu; 

his perciperet omnia. 
Vidi hunc inter lapides, plantas, animalia collocatum, ratiocinan- 

tem ex perceptione; perceptio erat admiratio artificii. 
Artificium primum ejusque auctoris supra nos erat Hoc Deum 

dixi. 
Hane terram inhabitabat; extra non vidi, 
sed vidi astra, et solem, sine quo periret orbis; 
motum secundum systema solis. 
Ergo Deus magnus, qui gubernaret omnia. 
Quid itaque omnia; particute terrestres, quaB instar nebulae as- 

cendebant et peribant ultimo in homine, qui potuit arti- 
ficium creatoris percipere et mirari. 
Ergo homines in admirationem creatoris et ejus laudem. 
Ergo summum, quod particulse terrestres ascenderent in laudem 

sui creatoris. 
Hoc itaque nostrum opus. 
Vidi hominem creatum ad labores; labor esset in naturalibus; ergo 

labore ea versaret adeoque accuratius inspiceret. 
Quod longe itaque a fine creatoris deviamus quando huic 

flacci [incumbimus]. 



138 Lachesis nataralis. 



V. AUCTORES. 

Alexandrinus^. Julius Alexandrinus tanta diligentia et eruditione 

diaetani tractavit, ut solus curiosonim sitim posset exstin- 

guere. 
Andrioli*. 
Anselmus'. 
Bagquere^. 

Behrens, Conrad Barthol., Selecta diatetica. Francf. 1710. 4:o p. 548. 
BoRDiNGius, Jacob, Enarrationes in Galenum de sanitate tuenda. 

Rostoch. 1605 oct:o p. 433. 
Brightius*. 
Brisianus*. 
Cardanus'. 
Carl, Joh. Sam.^ Ditet för sunda och sjuka. Regelin 1719, oct:o 

germ. 
Ceckius*. 



' Julius A. von Neustain (1506 — 1590), författare till Salubrium seu de 
sanitate tuenda libri xxxur, Colonise 1575. 

* MicH. AuG. A., 1672—1713. Förmodligen boken Consilium vetemm et 
recentiorum de conaervanda valetudine. Lugd. 1693. 

' AuRELiANus A., författare till boken Gerocomica s. de senum regimine 
libr. III, Venet. 1606. 

* Bknedictus b. Någon af böckerna Senum aalvator eller Senum medi- 
CU8, bägge tryckta Colonise 1673. 

* Förmodligen Thim. Brioht's bok Hygieine et TherapeuHea, Cambr. 
1584 och Francof. 1588. 

• HiERON. B., 1500-talet, Medicina nova, Venet. 1591. 

^ HiERONYMus C, författare till skriften De tuenda sanitate ac vita pro- 
ducenda libr. IV, Romse 1580 och BasiL 1582. 

• Joh. Samuel Carl har författat flera skrifter i dietetik: Anmerckung 
von der ^Diatordnung 1713, Diatetica 8. Zucht des Leibes 1719, bägge 
tryckta hos Regelin i Biiting, samt boken Hygiena 1740 i Köpeiih.. der han 
blifvit Kristian V1:s lifmedicus. 

• Joh. c, De puerorum valetud. tuenda, Wittenb. 1606. 



Auctores. 159 

Cheyne^, Essays on health and long Ii fe. [London 1724.] 

Reguhe de sanitate et prolonganda vita. Paris 1726, oct:o 
gallie, et anglico. 

Caelius, Apidus s, de obsoniis, notis Listeri. Amst. 1709, oct:o, aureus 

liber. 
GoMiGus, Kunst länge zu lében, Lips. 1694, oct. 
CoNRiNGius, Hermannus, De habitus corporum german. causiSy Francf. 

1727, oct. 
CoRNARUs', Tr[actatus] de sohrietate. 
Diogles, Carystius', Epistola ad Äntigonum regem, Wittenb. 1606, 

duod. p. 23. 
Degdatus*. 
Fabritius*. 
Faber*, Ägonisticon. 
Ferrarius'. 

FlClNUS ®. 
FiLHOLT. 

Freinshemius, Johann. Diss. de calido potti. Argent. 1636. Oct. p. 56. 
Flamantius. 

Freitagii, Arn. Liber de esculentorum et potulentorum faciiltati- 
bus. Genev. 1592, duod. p. 320. 



' Georo Ch., 1671—1743, i böljan teolog, sedan läkare i London. 

' LuiGi CoRNARo var en patricisk lekman i Venedig, som skref en ofantligt 
spridd bok, Diacorsi della vita sobria, Padova 1558; utkom i 12 latinska upp- 
lagor. 

' Diogles från Carystus var en berömd läkare under antiken, han lefde 
strax efter Hippocrates, tillhörde dennes riktning och citeras flerestädes af Cel- 
sus. £n upplaga af boken utgafs 1736 i Uppsala af prof. Roberg. 

^ Antingen Alexander Deodati bok Valetudinariumt Lugd. Bat. 1660, eller 
Claudii Deodati skrift Fantheum hygiaaticum, Brunt. 1628. 

• Med denne Fabritius menas antagligen Fabricius Hildanus (1560—1634), 
en duglig kirurg och författare, verksam i Bern, samt närmare sedt dennes 
skrift De conservanda valetudine, Frankf. 1629. 

• Peter Faber utgaf boken Ägonisticon sive De re athUtica ludisque 
veterum gymnicis, musicis atque circensibus, Lugduni 1697. 

' En JoH. Pbt. F. har skrifvit De Jiorwn cultura, Amst. 1646, en Oc- 
TAVius F. De re veatiaria och De halneis et gladiatoribuSt resp. 1685 och 
1721. 

• Marsilius F. har författat en bok De triplici vita libr. III, 1489. 



160 Lachesis naturalis. 

FoNSECA, RoD., Liber de tuenda valetudine. Frankt 1603. 

Fridävallis, Hugo, De sanitate tuenda, Antw. 1568, ocl. 

Frisius^. 

fumanellus. 

Galenus*, Lib. de tuenda sanitate. Tflb. 1540, oct. 

Gallego '. 

Ganser*, H., Hygieine s, Tutrix corporis humani. Lips. 1731, 8:o 

p. 576. 
Genema Joh. Abr., Dicetectica vera. Sedini 1690, 12:o. 
Gebanerus, Georg Christ. lAb, de calidis et calidi potu. Lips. 

1721, oct. p. 36. 
Gesner*. 
Gratarolus, Guil. De memoria repar anda, Francf. 1596, 12:o. 

De liter atorum conservanda valetudine. Paris 1561, 12:o. 
GoEPSER, Jag. JosepH; Isagoge ad vitam longam. 
GoRDONius, Bernh.®, De conservanda vita humana, 
Gorter Johan, de, De perspiratione insensib. Sanctoriana, Batav. 

Lugd. 1725, 4;o p. 246, oct:o 1735. 
guntherus''. 
Herrera*. 



* En Fbidricus F. utgaf 1715 i Leipzig en skrift Änioeiaung zur physicOy 
en Laur. F. har skrifvit en Regimen aanitatis, en Heinr. F. om thé. 

* Claudius Galenus från Pergamon (181—201 eller 210 e. Kr.), en af an- 
tikens allra mest berömda, lästa och kommenterade läkare. Verksam dels i 
sin hemort, dels i Rom. Han var atleternas läkare i Pergamon. 

' Spanske läkaren J. Gallego della Sernas hithörande skrifter äro Opera 
phyaico-medica, Lugd. 1634, och Methodus tnedendiy Paris 1679. 

* Joh. Franc. Ganser, tysk läkare i bÖijan af 1700-talet, utgaf en bok om 
den enskilda sundhetsvården med fullständig titel så lydande: Hygine 8, Tu» 
trix corporis humani^ modum ostendens, quo hominea abaque medicina ata- 
tern 8uam usque ad aenectutem protrahere valeant. 

^ Conrad G., Schweizisk läkare och botanist på 1500-talet, författare till 
en mängd naturvetenskapliga och medic. skrifter, bland hvilka snarast hans 
Epistola medicinales Tiguri 1574 handla om dieten. Dessutom citeras af 
Linné hans lilla skrift om Pilatusberget. 

* Författare till Practica^ dicta Lilium medicina, Venet. 1498. 

^ Troligen Johan Gönther v. Andernach, t 1574, anatom och lärare till 
Vesalius. 

* Troligen Antonius Herrera, förf. till Novus orbis s. India occidentor 
lis, Amstelod. 1622. 



Auctores. 161 

Hessius, Eoban., Lii, de tuenda bona valetudine. Francf. [1652], 

8:0, p. 72. 
Hengherus'. 

HiLDANUS. 
HOFFMAN*. 
HOLLIN6ERUS. 
HORSTIUS •. 

Keill, Jacob., Medidna staiica hritannica^ Lond. 1718 och Lugd. 

1725, 4:o. 
KosoMERi, JoH. MiCH., Informatio de infantum valetudine^ Vratis- 

laviae 1717, 8, p. 86. 
Lancisius, Joh. Mar., lAbri II de mortis suiitaneis. Rom. 1700, 

8:0, p. 313. 
Landitjs*. 

LESsros, Leonh.*, jesuita, Hygiasticon, Amst. 1613, oct, p. 108. 
LocKE*, Barns upfostring, 

LöBERUs, Valentin., Anchora sanitatis, Francf. 1671, oct., p. 239. 
Mercatus ^. 

Mercurialis®, De arte gymnastica. 
Metlingrjs'. 



' Heinrich H., prof. i Wiltenberg, förf. De ^ti immodica 1709, De erro- 
ribus circa caussis mortis subita 1704. 

' Friedrich H., bekant författare och g^rundare af den s. k. mek.-dynamiska 
skolan inom medicinens historia; bland hans många skrifter handla ett par om 
diet: GrrUndliche Anweiaung tvie ein Mensch fiir dem friihzeitigen Tode 
sich verwahren könne, Halle 1715; Diatetica, Halle 1743. 

* Två med detta namn Gregorius och Joh. Daniel ha skrifvit om medi- 
cinska ämnen; Linné syftar troligen på den förre, som var författare bland 
annat till: De natura amoris 1609, De natur a humana 1615 och De tuenda 
valetudine atudiosorum et litteratorum 1615. 

♦ GoNSTANTius L., Metkodus bona valetudinia tuenda, Gol. 1875. 

^ Georqii har upplagorna Antwerpen 1614 och Biiting 1723; Haller en 
upplaga Antw. 1613. 

* John, L.y Some thoughts concerning education. Lond. 1693. 

^ LuDov. Tå., spansk läkare på 1600-talet, författat Praxis medica, Ven. 
1611. 

^ Af Hieronixus BIercurialis utkom en bok med denna titel åren 1569 
och 1601 i Venedig. 

• Troligen Bartholombus Metlinger från Augsburg, lefde på 1500-talet, för- 
fattare till en lärobok i barnavård: Regiment der jungen Kinder, Augsb. 1674. 

Linné, Laoheflis. 11 



162 Lachesis naturalis. 

montagnana '. 

Niger*. 

NoNNius, LuDOv., Dieeteticon, 1646, 4:o, p. 536, egregius liber 

laudatissimus. 
Obicius Htpolithus*, Staticomastix. 
Pansa*, De proroganda vita; lib. aureus. 
Philologus*^. 

FlCTORIUS*. 

Plempius, Fortunat.'', De togatorum valetudine tuenda. 

PoRPHYRius*, De esu carnium; lib. egreg. 

QuERCETANUS, JosEPH*., Dicdteticon polyhistoricon^ Lips. 1608, 8:o; 

optimus liber. 
Ramazzini, Behnh., De morbis artificum [diatriha^ Traject. 1703]. 
Ranchlnts ^®. 
Rantzovius, Henr.^S De conservanda valetudine, Francf. 1596, 12, 

p. 120. 
RiDiGER, Andr., Diceta eruditorum, Lips. 1728, 8:o, p. 595. 
Rivius, Walth., Spiegel und Begiment der Gesundheit, Francf. 

1563, oct. 



* Bartholomeus M. ulgaf år 1499 i Venedig en bok Tractatus de halneis. 

* Antonio N., ital. läkare, förf. till ConaiL de tuend. valetudiney Lips. 
1555. 

' En eljes lämligen obekant författare till en skrift Statico-mastix ex 
arte Galenica, hvari han bekämpar Sanctorius. 

* Martinus P.; boken tryckt i Leipzig 1615. 

* Thom. Ph., pseudonym för Januthus, prof. i Padova, förf. till bL a. Morhi 
gallici sanandi, Ven. 1537. 

* Georg. P. utgaf (enl. Hallers Bihl, med.) Tuenda sanitatis ratio^ Bas. 
1549. 

^ HoU. läkare, prof. i Löwen. Boken är tryckt i Briissel åren 1659 och 
1G70. 4:0. 

* Tillhörde den s. k. Nyplatoniska eller andra Alexandrinska skolan i 
medicinens historia, lärjunge af Plotinus, lefde i senare hälften af 3;d|je seklet 
efler Krislus. 

* Egentligen Du Ghesne, kungl. lifmedicus i Paris, t 1609. 

'" Franciscus R. förf. flera böcker i diet, intagna i Opuscula medka, Lyon 
1627. 

*^ Den bekante dansk-holsteinske adelsmannen Heinrich Ranzow, hvars sund- 
hetslära var mycket spridd i Norden; se Troels Lund, Sundhetsbegreber 
i Norden. Köbenhavn 1904. 



Auctores. 163 

Robert, Dux Normanniae, Schola SalernitanaK 

ScHOOCKixis, Mart., De huthyro et aversione casei, Groening. 1664, 

duod. p. 313, edit. 2i5. 
ScHULTius, Balthas., ConsiUum promovendce valetudinis, Wittenb. 

1706. 
SANCTORNros, Sanctor.', Medicina statica, Hagae 1657, 1:2:0, p. 135, 

notis Listeri Lugd. 1703, p. 232. 
ScHRODERCS, Erig.', Hoflefwemets mödosamhety bondelefwernets lu- 
stighet^ Stockh. 1695, oct. 
Stainer*. 

SwALWE, Bernh., Querulm et opprobria ventriculi^ Amst., 1664, 12:o. 
Stlvius^. 
Struppius, Joagh.; Anchora famiSj sitis valetudinisque mortaliumy 

Francf. 1574. 
Taqtus, Cornel., De moribus Germanorum, [Edit. prima Gronovii, 

Amstel. 1672.] 
Trton, Thomas, The way to health, long life and happiness. Lond. 

1697. 

VlDIUS*. 

VoGLERUs, Valent. Henr., De di(eia, Helmst. 1674, 4:o. 



* En ofta utgifven och kommenterad liten medeltidsskrifl; den var till- 
egnad hertig Robert, Wilhelm Eröfrarens son, vid slutet af llOO-talet; skriftens 
egentliga namn var Regimen sanitatis Salernitanum; den innehöll ursprung- 
ligen 350 vers, som dock under de följande tillökta upplagorna, det sägs att 
107 dylika finnas, svällde ut till flera tusen. Den bästa upplagan är utgifven af 
Db Renzi i Collectio Salernitana^ Napoli 1852 — 59. 

• Bekant dietetisk författare i början af 1600-talet, verksam i Padua och 
Venedig, begagnade vågen såsom mätare af matsmältnings- och utdunstnings- 
processerna. 

' Denna bok är en öfversättning från spanske förf. Antonio Guevara, 
och titeln lydde fullständigt: En herligh och lustigh tractat om hoflefwer- 
nets förtret och mödoaamhet, desslikes landzbygdens eller hondewäsendetz 
lustighet och beröm; förut tryckt i Sthlm 1629 och 1675. 

* Bernh. S., Gerocomicon s. Dioiteticum regimen de conservanda se- 
num sanitate. Wittenb. 1621. 

^ Fban^ois de la Bo£ S., berömd holländsk kliniker af fransk ätt på 
1600-talet, verksam i Leyden, t 1672. Bland hans skrifter märkas Praxis 
medica 1663, Opera medica 1674, Methodus medendi, 1679 m. fl. 

• ViDus v., Frans I:s lifmedicus, författare till bl. a. Ars medicinalis, 
Ven. 1611. 



164 Lachesis naturalis. 

Verulam, Bacso^, Historia vitte et martis, [Lond. 1623]. 
Anontmtjs, Onania, Genesis 38: 9 — 10, Lips. 1736, 8:o. 

> Medicin mit Gesundheit d. Leiens, Luneburg 1705, 12:o. 



Parisienses pulchras, compendiosas habuere Dissertationes 
germanor. meliores. 

BouRDELiN, An ab aére magis quam aqua afTicitur homo ... 1691 

aff[irmatur]. 
MicHELET, An potus aegris interdicendus . . . 1704 neg[alur]. 
Berger, An calidiori impeditoque corpori, non metallica, sed simplex 

aqua . . . 1674. 
Bourdelin, An nascenti crudo pulmonis tuberculo aquae potus . . . 

1718 aflf. 
Rot, An aqua seviente peste prophylactium eximium 1721, aff. 
MouLLiN, An adversus morbos ex animi perturbatione aqufe i' 

minerales 1722, aflf. 
Yvelin, An foecunditati noceat aquar. metallicar. potus., 1670, aff. 
Silva, An Senibus Thé. 1712, aflf. 

Procxdpe, An eluendae cacochymisB tepidae potus, 1708, aflf. 
JussiEN, B., An ut in America, sic hic Apalachinus potus salubris, 

1725, aflf. 
TouRNEFORT, An potio e Sal via salubris, 1716, aflf. 
Fagon, An literatis Cafe usus salubris, 1716, aff. 
Thuillier, An Cerevisia potus saluberrimus, 1695, aff. 
Berger, An vinum vitae et staturae detrahit, 1667, aff. 
Fagon, An Senibus noceat Meri potio . . . 1664. 
LoNG, An unquam salubris ebrietas . . . neg. 
Berger, An ex Tabaci usu frequenti vitae summa brevior, 1699. 
Maloet, An post cibum fumus Tabaci . . . 1720, neg. 
Vigne, An Senibus mel, 1717, aff. 
Hegqvet, An Creatoris et naturae legum imago carnisprivi lex, 

1723, aff. 



* Francis Bacon, lord Verulam (1560—1626), engelsk naturforskare och 
filosof, den exakta na turiakl lageisens berömde grundläggare. 

^ EU maskulint tecken, skall betyda tnartiales, d. v. s. järnhalLiga. 



Auctores. 165 

Belestre, An Ichthyophagia salubrior Sarcophagia, 1711. 

Val, An homo fruges consumere natus, 1663, aflf. 

WiNSLo, An cerealia et olera regni Parisiensis salubria, 1703, aff. 

Malouin, An Sagon phthicicis prodest, 1729, aflf. 

QuANTEA, An tuberorum quam fungor. esus tutior, 1670, aflf. 

Petit, An fructuum esus insalubris, 1668, aflf. 

Mathon, An sBstate fugacium fructuum esus innoxius, 1666. 

MoRiNus, An annus qui fructuum idem et morborura ferax, 1665, 

neg. 
ViLARs, An aluo pigrse Gassia ante cibum, 1712, aflf. 
Vandermonde, An infirmis a morbo viribus reparandis Ginseng, 

1736, aff. 
JussiEu, A., An inveteratis alvi fluxibus Simarouba, 1730, aflf. 
PicTET, An febribus omnibus putridis cortex peruvianus, 1676, aflf- 
MiROT, An vires consociare amant Opium et China, 1696, aflf. 
JussiEU, B., An Rheumatismo Balneum . . . 1726, aflf. 
Mathon, An imniinenti febri tertiarse contumaci Balneum. aflf. 
Robert, An variolis ex hsemorrhagia aegre erumpentibus balneum, 

1670, aflf. 
Renard, An pluribus Hispanorum morbis eflfieax balneum, 1714, aflf. 
Berger, An felicior et tutior in balneo purgantium usus, 1675. 
Lombard, An melancholicis meri potio salubris, 1666, aflf. 
Bourdelin, An Rheumatismo recreatis pila prophylacticon, 1733, aflf. 



DISPOSITIO OPERIS. 



I. PeOLEGOMENA. Sid. 

Sanitas 3. 

Vita 5. 

Mors 7. 

iElales . 13. 

Diaeta 16. 

Natura 21. 

Structura corporis 24. 

II. Regul^ GENEBALES. 

Omne parit sui simäe 30. 

Infantis figura Daturalis servanda 32. 

Infans lacte matemo nutriatur 37. 

Juventus basin senectuti sternit 41. 

Senectus ipsa morbus, non accelerandus 44. 

GoDSuetudo est altera natura 46. 

Subita mutatio periculosa . . 53. 

Nimium nocet 56. 

Varietas exdtat et delectat 58. 

IQ. Peincipia dletetica s. res naturales. 

1. Aér 62. 

Ventus 67. 

Galor 70. 

Transpiratio 75. 

Respiratio 78. 

Attractio 83. 

Vesles 86. 

Domus 91. 

Lectus 95. 



167 

Sid. 

2. SOMNUS ET VIGILIÄ 99. 

3. MOTUS ET QUIES 110. 

iEquilibrium 118. 

Gymnastica 120. 

Hodierna gymnastica 126. 

Oblectamenta 129. 

Balnea**^ 

4. Ingesta: Potus** et Cibus*. 

Polyphagia 131. 

Phytophagia 132. 

Luxus 133. 

5. EXCRETA ET ReTENTA**. 

6. Sensus externi** et Anibji pathemata». 

Conversatio. Solitudo 148. 

Studia. Ingenium 149. 

Opinio. Persuasio. Phantasia 150. 

Mores 152. 

TV. Epilegomena. ^ 

Gognilio sui 156. 

V. AUCTOBES 158. 

^ ** betecknar att kap. saknas i Lachesismanuskriptet. 
* » » > är ofullständigt i » 

' I Linnés innehållsförteckning förekommer äfven en afdelning om Magia 
veterunif Fascinumj Carmina, Superstitiones etc, men då intet motsvarande 
fanns i Kollegieanteckningame, och då dessa ting ju ligga mera Qärran från 
dietläran, ha de hithörande fragmentariska anteckningame ej medtagits. 



COLLEGIUM DIi€TETICUM 



ELLER 



ACADEMISKA FÖRELÄSNINGAR 



ÖFVER 



DISETEN 



AF 



CARL LINNi«U8. 



PROLEGOMENA^ 

Intet är kärare än lifvet, intet angenämare än hälsan, intet swärare 
än sjukdom, och intet faseligare eller förskräckeligare än döden. At 
undwika de 2:ne senare och länge behälla de :2:ne förra, lärer oss 
Diseten, som är en philosophisk wettenskap, grundad pä äfwen så wissa 
pelare som Mathesis, och är så mycket nödigare at iakttaga, som synd 
deremot forlätes aldrig. Iakttager man en god diset, bewarar man deri- 
genom hälsan och blir långlifwad. 

Som det är en onekelig sanning, at hälsan är det dyrbaraste af alt 
jordiskt godt och den som lägger grunden til all wår sälhet, så är ock 
den wettenskapen, som lärer oss then samma bibehålla, den förnämsta 
och nödigaste af alla. 

Chroniska sjukdomar kunna aldrig utan genom Diseten cureras 
Genom en god Diset uträttas det, som inga medicamenter och ingen 
konst kan wärkställa. Underligt är det, at man wil så nödigt på det, 
som likwäl är oss det nyttigaste. De oskiälige djuren öfwerträffa oss 
wida härutinnan, ty aldrig kan man twinga en hund eller katt til at 
äta het mat. Rätt har derföre en wis man sagt: Ndumus et volumus 
producere tempara vitce; nölumus a nobis, volumus a medicia. 

Bästa medel at bibehålla hälsan är måttehghet, hwaremot ungdomen 
nästan altid är bögd; men wiste ungdomen, at aldrig någon debauche 
förlätes utan kommer på ålderdomen igen, wisserligen agtade man sig 
ett år wid en god diset, faller det sedan ej swårt dermed continuera 
Och hwi skulle man icke wilja twinga sig något, när man deremot 
kan wara försäkrad, at man winner det aldrabästa neml. hälsa och longt 
lif. På ön Java war en man, som genom sin goda diset bragte sin lifs- 
tid til 200 år [sic], ja, merendels alla inwänarne pä samma ö blifwa gamla. 
Häremot så snart Portugiserna komma til denna ö och der öfwerlasta 
sig med deras hetsiga winer, dö de som strå. Alla sjukdomar upkomma 



' Denna afdelning har i äldre afskrifler titeln De Philosophia Vit^ s. 
D1.CTA. 



4 Linné, Dieten. 

och härröra af fel i diseten, ja, genom en oordebtelig diaet förskaffar sig 
mången en prcefTiatura mors. Wi hafwe af Skaparen icke fått något kort 
utan longt lif, men sjelfwe förkorta wi det. 

Sjelfwa fundanientet i medicinen är cbsernationeSy äfvenså i diaeten. 
Om andras skada, som peccerat mot diaeten och fått det dyrt betala, 
böre wi blifwa kloke. Vulgo dicuntur, medice vivere est misere vivere, 
men det är inte sant, utan bör heta således: medice vivere est modice 
vivere. Ty wil man behålla hälsan, så måste man för all tiog agta sig 
för debaucher^ agta tran^ration at den är måttelig, inte äta skarpa 
saker utan lösa, som oUra etc, edere citra satietatem, servare semen 
vitale, noga agta sig för affecter, äugslan, sorg och serdeles för wrede. 

Ordsaken til longt lif är först generatio, då grunden lägges til en 
god natur, genom det man aflas plepia et matura vefiere. N. B. Friska 
föräldrar, generatio post samnum, måtteligt climat, intet för warmt. Å hög- 
ländte orter, sandagtig mark, på öar, der åtskillige wäder och luft räc. 
ker til, lefwa de längre. Resor bidraga ock här til, då de skett i första 
åren. De som äro uti vita Pythagorica et monasterica blifwa genom sin 
nykterhet och mättelighet longcevi. Affecter bidraga ock här til. Här 
observera regeln: War altid glad och lustig och sök sällskap med dem, 
som äro af ett gladt humeur. En som fått god och stark constitu- 
tion kännes deraf, at han har en rödagtig och fast hud, faciem aligvan- 
tum rugosam, grofwa och tjocka, swarta eller rödaktiga styfwa hår, skal- 
lota och tjocka lemmar; stora händer, wäxer långsamt, kort hals. bredt 
bröst och ej upskufwat, jemn maga, intet bukig, stora ögon samt stark 
och hård [benbygnad]. 

Uti DiaHen hafwe månge skrifwit, fast få äro at tro. Cornarius: 
JUe Sobrietate j KziLLy Franciscus(?), Forsetanus(?), MoNNias(?),^ Sanctortos: 
Medic. statica. 

Menniskjors lif är intet annat än en stadig sjukdom, ty hwar dag 
blifwe wi hungroge, som giör en mutation i wår kropp, hwar dag bli^ve 
wi debiliterade af arbete och behöfwa natten at sofwa på. Alt hwad 
wi bäre uti wår kropp och tädan utgår, det är oss sundt, men alt det 
som ej utgår, det är oss ett giflft. 

Menniskjan lefwer längst af alla djur, ehuru somlige föregifwa, at 
elephanten skal lefwa öfwer 2 eller 3 secula, men är helt owist. Hjor- 
ten lefwer ej öfwer 30 år. At 'mäta lifvets längd tager man i agt "^ 
ting, först den tiden fostret ligger i moderlifwet eller ägget, och sed au 

* Mi.ssfursladda namn. Möjligen Franc. Valesius, Mostaxus eller Qukr- 
CETANLs och XoxNius Bu spansk, en italiensk, en fransk och ytterligare en spansk 
läkare pä 15- och 1600 talen. 



Kollegieanteckningar. 5 

frän födelsen, till fostret blifwit fullwuxit. Uti dessa 2 perioder se wi en 
analogin inter bruta et homines, hwarefter lifslängden kan mätas, e. gr. 
en höna ligger på sina ägg 21 dagar, wäxer ett år, lefwer 8; en gås 
ligger 28 dagar, wäxer ett år, lefwer 20; en katta går 9 weckor, wä- 
xer V2 år, lefwer 14. En ko går i 9 månader, wäxer 5 år, stadium 
viUB är mellan 20 och 30. Ett stod går i 48 veckor, wäxer 5 år, 
stadium vitce mellan 20 och 30 år. Q vin nan bär sitt foster i 40 wec- 
kor, menniskjan wäxer 21 år, borde altså lefwa 150 år. En kwinna 
kommer til annos pubertntis på 15:de året, är fruktsam i 30 år, lefwer 
sedan ordinairt 30. 

Stadia mtai äro nödige at weta för disetens skull, ty annan diaet bör 
ett barn bruka, annan en yngling och annan en fullwäxt och gammal. 
I moderlifwet wäxa barnen otroligt, som kan ses deraf at uti ett ovulo 
continentur omnia stamina vitas humance, dock så fina, at ingen menni- 
skja kan dem med blotta ögon beskåda, så at om menniskjan skulle 
wäxa så mycket på alla de 21 åren, skulle det bli en ofantelig moles. 

Ibland alla djuren i hela naturen är menniskjan det uslaste, då 
hon nyss är född; ty intet kan hon ropa sig hielp, intet stå, intet gå, 
intet taga och intet bjuda för sig eller föda sig sjelf, som dock alla an- 
dra djur kunna. 

I.™ Stadium a nativitate ad VII annum. Infantia. Då barnet 
är nyss f5dt, består det mast af nerver och canaler och är löst innan- 
för huden som ett gelée. DerfÖre äro deras morbi: l:o nervöst generis, 
och som de bestå mast i nerverna, få de lätt convulsioner etc. ; 2:o morbi 
evacuatorii, såsom vomitus, diarrhoea, exanthemata; 8:0 ab gelido * in primis 
viis som kommer deraf, at de få något surt uti sig, hård mat, eller om mo- 
dren har ätit eller druckit något, som warit surt, hwaraf magen blir hård etc. 

II." Stadium est a VII ad XV annum. Pueritia. Då är man ännu 
lös nog i kroppen, och af det at nerverna äro lösa och qwicka, wilja 
barn altid gjerna leka. Under denna tiden böra de intet twingas til 
arbete och wakande, icke emellan målen wänta länge på mat, utan äta 
offta, då må de wäl och wäxa jemnt etc. Det kan man se på kalkon- 
ungarna, som trifwas wäl på alla ställen, allenast de få så jemnt mat, 
at de aldrig bli så tomme, at de intet ha at tära på. De sjukdomar barn 
wid denna tiden äro underkastade, äro blodstörtningar, serdeles näseblod. 
Medicamenta erunt refrigerantia, 

III.™ Stadium est Adolescentia a XV ad XXL Den tiden är wår 
blomstrande lid, dä bör man intet hafwa bekymmer, då är menniskjan 
skickelig til alla förrättningar; då bör man ej arbeta hårdt, men dock 
wara i stadig rörelse och ej sittja mycket stilla. Nascimur cum fietu, 

» acido(?). 



6 Linné, Dieten. 

adolesdmus cum metu, senescimus cum gemitu. Denna ålder är mast 
underkastad morhis inflamtnatoriis. 

1V.°* Stadium luventutis a XXI ad XXVIII. Dä är menniskjan i 
sin bästa och stadigaste vigueur; då är man habil at skjöta älskog och 
til all ting skickeligast. 

V.*" Stadium est cetas virilis a XXVIII ad XLIL Då är man 
alfwarsammast. Den tiden warar gemenligen 14 år. 

VI.°^ Stadium est cetas senilis a XLII ad LXIU, som kallas annus 
climactericus fatalis, emedan de måste dö wid den tiden. Då förswin- 
ner alt hwad tilförene warit Ijufligit och behageligit; dä blir man trött, 
trumpen, girig och afwog; då saktar sig pulsådran, så at när hon på 
ett barn slår 150 slag på minuten, 80 på en medelåldrig, sä slår hon 
ej mer än 50 på en wid denna åldren. Pueritia liknas altsä wid wåren, 
adolescentia wid sommaren; cetas virilis wid hösten; cetas senilis wid 
wintren. 

Ett fruntimmer kommer förr til annos pubertatis än en man och 
har vim generandi in mot 50:de året. 

Barn böra aldrig få hetsiga och skarpa saker, ty de hejda wäxten- 
Smöijer man en hundhwalp öfwer lederna, på ryggen och öfwer senoma 
med brännewin, wäxer han intet. 

Man säger i ett gammalt ordspråk: Slita huru man vill, stär 
likwäl det wärsta åter, neml. döden; det tyckes så wara, hälst de äro 
få, som komma tilbakars frå döden och weta oss sådant berätta. Uti kriget 
emellan Holland och Fransoserna hekommo Fransosema en Holländare, 
hwilken de hängde upp i ett träd; 3 timmar dereffter kommo Hollän- 
darne och låssade ned samma karl, blåste honom i munnen och skakade, 
till dess han började röra sig. När han kom sig före, frågade de ho- 
nom, hurudant det war, at dö? Han swarade: aldraförst började det 
at susa för mina öron, sedan fick jag en andetäppa, såsom något tungt 
hade legat på bröstet, dernäst en yra; widare kom ett tjockt mörker 
för ögonen ; derpå såg jag ljungande, såsom om man hade antändt krut, 
och ytterligare som en hade lossat af stycken wid mina öron, men sedan 
wisste jag ej mera till mig. Aldeles lika berättade en annan i Holland, 
som hade drunknat, men kom sig före på det sättet, som Keillius be- 
rättar, at man öpnade en åder på halsen, och blåste der in med en 
pust, at bloden stötte på lungorna, och de på hjertat, hwaraf hon kom 
i sin gång. Menniskjan har sweda och wärk, medan hon är sjuk, men 
när det kommer till det yttersta och i synnerhet dä hon börjar 
dra långa andedrägter, wet hon ej till sig, kännande hwarken ondt 
eller god t. 



KoUegieanteckningar. 7 

Signa letkalia, Dödstecken: 

l:o at patienten blir orolig, kan intet liggia stilla; 2:o at hufwudet 
skrider ned af hufwudgjerden i sängen ; 3:o stragilectio, at han pläckar 
med fingrarna lika som han skulle pläcka strå, men är dock ingenting 
för handen för honom; 4:o at han biter samman tänderna; 5:o talar 
halfwa ord; 6:0 darrar med undra läppen; 7:o glömmer strax bort, 
hwad han talar; 8:0 kallswettas; 9:o tyckes blifwa längre; 10:o kröker 
knän; ll:o det hwita pä ögat blifwer dunkelt; 12:o tungan blifwer 
swart; och den undra käken faller in. 

Då barnet uti moderlifwet är på 4^® och 5^® månaden, är munnen 
öpen alt in til öronen, men sedan dragés han småningom ihop. Då 
de nyss äro födde, är dem både syn och hörsel betagen, på det barnet 
ej genom tal må bli döfl och af ljusets infallande i ögonen bli blindt. 

Ålderdomen bör ingen räkna efter åren utan efter lifskrafterna, ty 
wi kunna finna dem, som äro gubbar, när de endast äro 40 år. 

Ålderdomens tecken äro a) Tremor senUis ex nimia irritatione 
nervorum, hwaraf de blifwa styfwe och darrande; §) Calvities, när 
huden börjar tillika med wätskorna i hufwudet at torkas samt håret gä 
af, hwilket aldrig kan cureras; y) Exsuccitas, när fetman och saften i 
kroppen torkas bort. Fetman kan wäl genom medel återställas, men 
aldrig 8UCCU8 musculorum, när köttrådarne äro uttorkade. Det är också 
en stor åtskillnad på juventus och senectua. På en yngling är huden 
len och slät, på en gubbe skrynkiog och grof. På en yngling är köttet 
och lemmarne mjuke, på en gubbe styfwe och stele. Hos en yngling 
åter äro krafterne promte, starke och skickelige at uträtta arbete, uti 
gubben tröge, lame och swage. Ynglingen går rak, som man satt en 
stör genom honom, gubben åter går krokig och lutar åt grafwen. Yng- 
lingen har fasta och styfwa händer, då twärt om gubbens äro darrande» 
Ynglingen är succulent, då gubben twärt om är torr och utmärglad. 
Ynglingen har rena tänder, sittja • långt in i käftarna, då gubbens äro 
orene och sittja högt. Ynglingen ssmulerar med andra uti det, som 
synes förträfieligt, gubben moqverar sig öfwer hela werlden. Ynglingen 
wil gerna winna det han tycker wara godt; gubben är indifferent. 
Ynglingen tror lätt folk och tager gerna råd; gubben tror ingen men- 
niska, knapt nog sig sjelf, är enwis och sjelfklok. Ynglingen tycker 
den tid, han lefwer uti, wara god; gubben at hon är den wärste och 
talar om, huru det war i hans ungdom. Ipsa senectus morlms est. 
Derföre behöfwer man icke skynda på honom. En yngling har flera 
väsa och mer wätska, en medelåldrig mindre af begge slagen, men på 



8 Linné, Dieten. 

ålderdomen wäxa alla fina väsa tilsamman och wätskan i kroppen blir 
ganska liten. Så länge wi äre uti första åldren, wSxa wi ganska fort, 
ty då är hjertat förmöget at drifwa bloden och wäskoma omkring med 
största force och spänna ut fibrerna, men sedan tager hastigheten utaf, 
fölgakteligen både spänning ock wäxt. Så länge barnet ligger i moder- 
lifwet, består det mast af vasis; där är det mjukt. På et barn är 
hjertat större i proportion än på en fullvuxen, derföre har det ock större 
kraft at slå och drifwa bloden, så at barnet kan wäxa. Men då wi 
åldras, bli wi stele och krokige, som kommer deraf, at hjertat ej kan 
drifwa humares genom kroppen. På et barn är hufwudet delt i 4 de- 
lar, som kunna krammas tilsamman, at den ene delen går om den 
andra, och tänderna sittja djupt. Hos barn bestå de solidaste delar at 
brosk, som hos de gamla är ben blifwit. Carihilagines wändas der- 
igenom til ben, at man äter och dricker skarpa saker samt arbetar 
starkt. När man råkar i någon feber, som de unge äro mycket dis- 
ponerade för, då slår hjertat starkt och drifwer wätskorna, och så- 
ledes wäxer man mer än eljest. Sedan wi hunnit til 21 året, wäxa 
wi icke mer, ty då är hjertats och ådrornas kraft uti asqvUihris, och 
sedan wäxa wi ej mera på längden, utan på widden och tjockleken. 
At menniskan ej wäxer så stor, som hon ordinairt kunde blifwa, är: 

a. Nimius motus ordsaken til, hwilken agerar starkare på en yng- 
ling, som har lösa fibrer, än på en gammal, hwilket man kan se deraf, 
at då en ung, som har lösa händer, kommer at ro et stycke, får han 
knylar i händerna, men ej så en gammal karl. 

/?. Frigtts, hvilket ses klart på wära lappar, som alle äro små til 
wäxten af den starka kölden uti fjällen. 

y. Hetsiga saker invärtes, som för hastigt draga ihop ietidineSf 
hwilket hindrar wäxten, som man det ser på inwånarna i Frankrike, 
som fordom woro nog stora till wäxten, men sedan de begynte dricka 
win och starka saker, blefwo små. 

å. Vigilice genom det att man twingar barnen att waka med andra, 
då de äro mycket unge. 

é. Prcecox venus. Wi se altid goda hushållare afhålla den ucga 
boskapen frän coitus, på det de må wäxa större. 

^. Fantes. Barn böra ej hungra, hwarföre de ej heller skola göra långt 
emellan målen. Detta taga ock goda hushållare i akt med sin ungboskap. 

Archiater LiNNiEus har fölgt de gamles delning och nämnt först 
några generela reglor: sedan har han gått igenom de 6 res naturales 
och sist sensns exiernos och affecterna. 



KoUegieanteckningar. 



II. 

REGULJ3 GENERALES. 

Man måste här börja af de reglor, som observerats wid barnen: 

InFANTIS FIGUEA NATUEALIS est 8ERVANDA. 
Barnets naturliga skapnad bör bevaras. 

OhaUtrices hade fordom det maneret, at de kramade blodet ur 
nafvelsträngen in uti barnen, innan de skuro af den, föregifwande, at 
de derigenom skulle hafwa sin föda, effter mödrarna de första dagarna 
ej gema gifwa dia. Men det war et illakt påfund, ty derigenom fingo 
månge blodstörtning och månge dödde. Men barnet dör dock ej, än- 
skönt det på tredje dagen ej finge dia modren. De, som skära af nafwel- 
strängen för nära, uträtta dermed at barnet får swårighet, när det blif- 
"wer gammalt. På fruntimmer uträttar det, att de få swåra barnsängar. 
Men skära de af honom långt ifrån, det skadar intet, ty han går än- 
dock af på sitt naturliga ställe. De hafwa ock brukat krama ihop huf- 
wudet pä barnet, at det skulle blifwa litet, men uträttar dermed intet 
annat, än de blifwa hufwudswage och månge af dem brottfällingar*. Ty 
af det at man twingade ihop hufwudet, gingo suturerna om hwarandra, 
då alltid någon hörn eller tagg af hufwudskålen kom att sittja in uti 
hjeman och oroade henne, som med tiden åstadkom epilepsi, hufwud- 
vrärk och yra, som ej stod att botas. Alla uptog och konster, som man 
brukar med barn, då de äro nyss födde, skada merendels mer än de 
gagna, då de äro emot det, som naturen själf fordrar. Så är det bar- 
nens lindande, som sker derför, at barnen skola blifwa rake i lemmarne. 
Americanema' binda sina barn på et bräde, hwaraf de blifwa så rake, 



* = fallandesjuka. 

' = Indianerna i Amerika. 



10 Linné, Dieten. 

som man satt en stör igenom dem. Men sådana konster duga ej annat 
til, än att göra senor och väsa stela och ställa dem uti en annan ord- 
ning än Skaparen stält dem. Samma sak är det att klänmia öronen til 
faufwudet, att de icke skola sta ut, hwilket de förnäma håUa for styggt 
och oanständigt; men derigenom trycka de ihop väsa och ta bort örats 
form, hwarigenom hörslen hder, ty när man skall höra efter något, plä- 
gar man hoUa handen wid örat, at samka sa mycket mera ljud. Det 
kan mans äfwen de oskäliga djuren, dä de skola höra efter något, pläga 
de lyfta up öronen, men igenom hårt lindande fortages barnen den for- 
monen at lyfta op öronen. Så är det med de andra lenunarna. Om man 
1 eller ^/s år skulle linda armen fast wid kroppen, skulle han sedan 
icke gerna kunna bringas ur den ställningen. När barnet ligger i moder- 
lifwet, sitter det krokigt som en ickorn omkring nafwelsträngen, men 
när det blifwit fodt, måste det efter det maner, som här brukas, strax 
utsträckas och lindas hart, hwilket hwar och en kan Rnna wara emot 
den naturliga dispositionen. Är därför ganska ondt at se barnen hårt 
hndade, som de ej kunna annat än ständigt gråta. Wåre Lappar bruka 
aldrig at linda barnen, derfbre de ock äro mycket lättare til at gå, men 
något krokige och hjulbente, förutan det, at tårne på fötterne stå införe, 
hwilket alt är en naturlig disposition. De göra for öfrigt ej mera fjas 
dermed, utan lägga det' i et trög eller ho och en tapp mossa omkring 
det. Ännu mindre fjäs göra de wilde i Africa med sina barn : de lägga 
dem uti en der til gjord machine^ en säck eller wäska, som modren 
binder på ryggen och bär; då hon wil gifwa det dia, kastar hon bröstet 
öfwer axlen til det (de hafwa ganska långa bröst) och linda aldrig bar- 
nen. Och är det onekligt, at genom det hårda lindandet twöngas musc- 
larna, och folgakteligen bloden, at den ej får hafwa sin naturliga gång. 
hwaraf sedan stor olägenhet fölger. 

Då barnet är först fÖdt, är det öfwerdraget med slem, hwilket na- 
turen sjelf skickat, at bewara det för et och annat, som kunde skada 
det. Detta hafwa de förnäme förr brukat aftwä med win, men hafwa 
måst förnimma det wara skadeligt, ty genom den skarpa och hetsiga 
wätskan förstoppas pori med mera, hwaraf de* blifwa spinkige. Sedan 
hafwa de begynt blanda V» win och */s watten, hwilket ej heller är så 
braf som det naturliga watnet, hwilket är det aldrabästa. 

* = barnet. 

• = barnen. 



KollegieaDteckningar. 1 1 

När barnen begynna gråta, är hos oss det maneret at wagga och 
dermed tysta dem. Men det är ej serdeles nyttigt, ty barnen, som äre 
swage i hufwudet, lida deraf, som ej är underligt. Man ser, at en stor 
har nog swårighet wid at hålla sig för kräkningar och yra, när han är 
på sjön uti storm och skeppet begynner hwälfwa af och an, än mer et 
barn, som är af långt swagare constitution. Deraf kommer utan twifwel 
barnets vomisementer. 

Man brukar ockr hafwa de nyfödda barnen til kyrkan at döpa dem, 
och det offta uti starkaste frost, hwilket är ganska skadeligt för köldens 
skuld, den de äro mycket otålige^ före, som komma ifrån den stadiga 
warmen i moderlifwel. Och ännu farhgare, då en hop oförståndige 
präster döpa barnen i kalt watten, hwilket af det, at det kommer in på 
bara hufwudet, förorsakar obstructioner (flussar) och till äfwentyrs farliga 
hufwudpassioner. Uti Ryssland brukas om wintren at wäcka up en vak 
på isen, då prästen doppar ner barnet helt och hållet, som är ganska 
farligt och skadeligt, ja, de doppa ofta så ned, at barnet omkommer, 
hwaröfwer modren icke får knorra utan låta sig nöja. 

Sedermera, då flickebarn äro något wuxne, lägger man et snörlif 
på dem, hwaraf magen och alla intestina emot naturens skickelse kramas 
tilhopa och bloden genom det samma twingas dels up til lungorna, dels 
ned til membra genitalia, af det förra få de andetäppa, modersjuka och 
et swårt bröst, af det senare blifwa de kättjefuUa, begifna för älskog, 
warande alltså et sådant lifwels snörande skadeligt. Det är ock en ord- 
sak, hwarför de få swåra barnsängar, ty af det at magen och intestina 
äro sammandragne, lida de stor swårighet, då de skola uttänjas. 

At mästra den af Gud förlänta naturens skickelse, bruka wi klackar 
under skorna, hwilket wi kunna se wara mindre nödigt, ty hade det 
warit af nöden, säkerligen hade då Skaparen satt sådana under hälarna. 
Men de tjena sannerligen till intet annat, än at man skall hafwa swå- 
rare wid at gå, ty foten har då mindre styrka. Lapparne och utlän- 
ningarne bruka dem icke, och äro derföre mycket lättare til at gå och 
spring^a. 

Sedan är det ock maneret, at man rakar skägget af sig, som dock 
Gud hafwer gifwit mannen til en prydnad at skilja sig från fruntimren 
med. Alexander Magnus och Scipio Apricanus woro de förste, som läto 
raka skägget af sina krigshärar. Ibland wåra konungar war kong Carl X 
den förste, som antog denna seden. Nu är det så gångbart i Swerige, 

' = ömtålige. 



12 liuné, Dieten. 

at knapt nägre gamle präster kunna gå med skägg. At taga bort det 
är hos oss fåltskäremas, men i Frankrike peruquemakames förtjenst och 
göromål. Spaniorerna raka hufwudet och twätta det ofla med kalt wat- 
ten, som är skadeligt, ty i håren äro fina canaler, bwarigenom illaka 
wätskor silas ut, böra derföre ej skäras for nära utaf, ty deraf får man 
strax hufwud-wärk. 

Hos os wilja fruentimbren wara bleka til hyen, som sker tor den 
ordsaken, att man ej skal döma, det de älska dricka och supa. Hwar- 
före de ock taga krita och ättika och annat, som kan göra dem hwita. 
Somliga bruka smink, som har först kommit ifrån Turkiet, ty turkarnes 
fruentimmer äro gulbleka, men genom den färgen få de en frisk hy, at 
dermed bedraga manfolk; men sådana blifwe på ålderdomen nog fale^ 

Aegypliernas fruentimmer hålla för en skönhet, at de äro nog feta 
och rödaktiga; til at erhålla det hafwa de dem ofta i bad (dageligen) 
samt låta dem äta sådana saker, hwaraf de blifwa feta. De bruka äfwen- 
som turkarne pä öarne i Archipelago at täcka ansiglet, pä det mans- 
personerna ej skola få se dem; så mone äro de at skyla ansigtet, men 
föga bry de sig om memhra pudetida. 

Manspersonerna wilja ej wara nögde med det naturen tillägger dem, 
utan bruka peruquer at skyla sina grå hår med, att de icke skola falla 
fruentimbren obehagelige. Turkame kamma sina hår med blykammar 
at fårga grå håren och göra dem swarta samt på köpet stryka blyars 
deröfwer. 



Infans NUTRIATUR LACTE MATERNO. 

Barnet bör näras med modersmjölken. 

Då det ligger i sin moders lif, hafwer barnet sin föda däraf, ty det 
drager saft till sig af placenta uterina eller moderkakan, men sedan 
barnet är föd t, drifwer den saften up ät brösten, är dock en och samma 
blod. När hustrun är hafwande, är uterus wid, men sedan barnet är 
födt, dragés den ihopa. Barnet andas icke, så länge det är i moder- 
lifwet, hwarför det ej heller emitterar några excrementer. Modersmjölken 
har stark kraft at öppna lifwet, så at om man wet blanda den i mat 
åt en stor, skal han strax få evacuation. Ordsaken, hwarföre wåra för- 
näma fruentimmer ej wilja gifwa dia, säga de wara den, at de hafwa 



* Falnade, vissna. 



KollegieaDteckningar. 1 3 

ingen mjölk, men det är falskt. Sedan säga de, de hafwa ingen ro om 
nätterna, men ordsaken är, at männerne ej fä komma när dem, hwil- 
ken mistning de ej kunna tola. Dessutom concipiera de ej sä lätt, när 
de gifwa dia. Ehuru mänge äta samma mat, blir dock icke chylus^ 
lika; en scorhutictia fär en skarp chylua och således får kroppen deraf 
en illak näring. Sådan som chylus är, sådan blir ock mjölken, i följe 
hwaraf mjölken ej blir lika hos alla, som äta lika mat; ty mjölken kom- 
mer frän chylus. 

Wi se i hela naturen, at de ungar må bäst, som få sin egen 
moders mjölk til spis, exempli gratia en kalf, killing etc, som dir sin 
moder, blir altid wackrare och slätare än den, som upfödes af andras 
mjölk. Mjölken är likwist icke altid lika hos modren; först hon födt 
är mjölken blodblandad^ som kallas rå mjöl k. Då det är något lidet, 
blir den fet, och ändteligen, om kvinnan concipierat, är den watten- 
blandad. At weta, om mjölken är god, är angelägit, när ammor skola 
antagas. 

Til at pröfwa det. släpper man en droppe mjölk på naglen; be- 
håller den sin runda form och ej faller ut, är hon god. Man observe- 
rar, at wi ej böra gifwa barnen mjölk, som warit kall, ty ju längre 
mjölken står, ju större förändring undergår hon ifrån det hon war i 
sjelfwa modren. 

En canon medicorum är: Qvalis cibus talis chylus, qvalis mäter 
tale lac». Har modren eller amman några smittosamma sjukdomar, så 
suger barnet dom uti sig af mjölken. Förfarenheten har lärt, at den, 
som har en windögd amma, blir ock windögd, och det barn, som har 
en grof och stygg amma, blir ock groft, och vice versa. 

Historien wisar oss, at konungar och furstar gifwit sina barn lejon- 
mjölk til föda, på det de skolat blifwa friske, starke och heroiske. 
Effler wi nu se af all experience, at den mjölken barnet födes up wid 
har så stor werkan, är underligt, at någon wil föda up sina barn med 
komjölk, som är det dummaste kreatur. Äfwen så underligt är, at nå- 
gon will släppa sina barn i andras händer, emedan de icke allenast 
(hwiiket observation eme gifwa oss wid handen) ärft af dessas sjukdomar 
utan ock odygder. Tiberii Neronis amma säges hafwa warit en fylle- 
hynda, hwarföre han ock ärfde samma last och blef af sina undersåtare 
kallad Biberius Ner o. Galigula berättas ej wilja tagit bröstet på sin 
amma, hwarföre hon tagit en nål, stack hål på handen, at blod gick 
ut, och med den beströk wårtan pä bröstet, och dä han såg wårtan 

* Den ur det flytande tarminnehållet uppsugna näringssaften. 



14 Linné, Dieten. 

wara röd, tog han henne, hwarmed hon måtte ständigt fortfara, om han 
skulle dia. Deraf säges han blifwit sä blodtörstig, at han önskat, det 
alle Romare mätte hafwa en hals, pä det han kunde den afhugga i ett 
hugg. De, som haft lösaktiga ammor, ha blifwit coqvette. 

Ett animalis carnivori unge kan ej upfödas af ett animalis phytivori 
mjölk ; ty den är helt different. Mjölk af animalia pkytif>ora löpnar, 
men af carnivora rutnar. I den förra är ett starkt acidum, i den se- 
nare alcali. Det är altsä underligt, at barnen kunna upfödas af ko- 
mjölk, som är af en hel annan extraction, ty af långt andra saker blir 
komjölk än menniskans, och så olika til smak och werkan. At mjölken 
blir olika af olika mat, ses deraf, at af sopp (Fungi) och hästeträckf 
som korna äta, blir mjölken amper; äfwen deraf, at wi aldrig behöfwa 
ge barnet in någon purgance då det är förstoppadt, utan allenast am- 
man, då det får mm purgandi af mjölken. Sedan undergår mjölken en 
stor förändring af det hon står något, sedan hon kommit från korna, 
sammaledes af kokningen och kärilen, som hon kokas uti. Modrens 
och ammans tillstånd hafwa ock stor influence hos barnet, ty blir mo- 
dren eller amman kall om fötterna, så får barnet strax bröstwärk. Då 
modren eller amman blir hafwande, får barnet strax twinesjukan, om 
det dir af mjölken, som då blir skarp. Mycket mer lär mjölken af en 
ikalf-ko skada, hwarpå likwäl ingen gör reflexion. At de fömämares 
barn äro merendels bleka, sjuka, magra, är at tilskrifwa ammorna; der- 
emot ser man de gemenas barn feta och wackra. 

Naturligast är, at en moder däggjar up sit barn sjelf; synda de 
emot naturen, som det ej göra, så hafwa de ock gerna sit straff med 
sig, ty per qvod qvis peccat, per id punitur et idem. Altsä se wi de 
förnämare wara mer underkastade scirrociteter* än de gemenare, och 
det deraf, at mjölken ej får evacueras på sit naturliga sätt och ställe, 
utan måste gå andra wägar ; at förbigå kräftan som en följd af n&mda 
sjukdom, samt många andra sjukdomar, som sällan synas hos dem, som 
sjelfwe gifwa sina barn dia. 

Barnet bör hafwa ofta och litet dia; ty i moderlifwet war det 
want at suga jämt i sig det^ som det näres af, den späde magen, som 
har så späda och klena vctsa, tol ej at få för mycket pä en gäng, ty 
då ger det öfwer, ej heller at hungra, ty deraf skämmes magen. 

Morianskorna låta ständigt hänga sina [spenar] öfwer axlama heU 
dagen, at barnet på ryggen får ständigt dia, derföre äro ock deras barn 



» Hård nåder i bröstet. 



KollegieanteckniDgar. 1 5 

fetare än andra nationers, det de ock blifwa all sin tid genom god mjölk 
af en god och frisk moder et vice versa 

At curera barn för acidum in primia viis är intet bättre än at 
lata amman arbeta sig wäl warm för måltiden och sedan äta wäl kött, 
hwaraf mjölken blir starkt alcalescens och bryter starkt syran hos bar- 
net, bättre än något medicament. Mjölken är af twänne slag, lac potus 
och Uic sanguinis; denna är skarp och förordsakar acidum in primia 
viis. Det kan ses på Walloner-osten' i Holland, som är skarp och hvil- 
ken göres af lac sanguinis på detta sätt: de mjölka koen och låta henne 
stå sedan några timar utan at gifwa henne hwarken foder eller watten, 
och då mjölka de henne å nyo, hwilken mjölk intet annat är än sertim 
sanguinis; af denna göra de den nämda ost, hwilken de bruka at ex- 
citera orexin* med. Af detta slags mjölk mår barnet helt illa, men af 
lac potus eller chyli mår det wäl, bör altså amman ej hungra. Ammans 
mjölk blir också snart skämd, om hon om morgonen, när hon länge 
wäntat på frukosten, super en sup brännewin och icke äter wäl derpå, 
utan en stund derefTter ger barnet dia, hwaraf barnet kan få convulsioner 
och sätta lifwet till, ty brännewinet går då directe in i blodet, hwaraf 
mjölken blifwer. Win gör ej heller godt. 

Modersmjölken är altså den bästa för barnen, ammans sämre och 
komjölken ännu sämre. Utaf utwärtes anseendet kan man så wäl hos 
qwinnor som kor se, hwilken har god mjölk; äfwensom bruna kor ha 
den bästa och starkaste mjölken, så äro ock de brunetta qwinnor bäst 
til ammor. Hwita och bleka kor samt gettor ha swag mjölk, äfwenså 
magra och bleka qwinnor. Wid ammors sökande bör man wara cautus 
och noga undersöka, om hon har någon swår sjukdom. Ex. gr. i Stock- 
holm war en amma, som hade fransoserna*, hwilken smittade en för- 
näm herres barn, barnet åter modren, emedan hon gaf det sjelf dia, 
modren smittade ibland andra sin herre. Barnet dog deraf, men modren 
och fadren curerades, dock med möda. Denna amma kördes derifrån, 
kom sedan til en baron, der hon inficierade enda lilla sonen, som cure- 
rades pä det sättet, at amman lades i salivation och barnet didde henne, 
under det hon låg i sin cur. De ammor, som äro succulenta och feta, 
äro altid bättre än magra. Man bör ej heller taga gamla käringar til 
ammor, ty deras utmärglade kropp har en vim attracticam, som drager 
krafTt och wätska från barnet; ej heller bör man låta dem ge barnen 
tuggor, som hafwa skörbjugg i tandköttet; ty deraf lägges grund hos 



* Matlusten 

« Venerisk smitta, syftlis. 



16 Linné, Dieten. 

barnet til skörbjugg. För all ting måste aktas så at, när amman blir 
arg, bör hon icke strax gifwa barnet dia, ty hennes mjölk är dä skarp 
och altererad, at barnet får convulsioner och dör. 



Omne parit SUI SIMILE. 
Allting alstrar sin afbild. 

Lycklig är derföre den, som är född af friska och starka föräldrar, 
plena et fervente venere. Olycklig åter den, som är född af sjukliga och 
utmärglade föräldrar, ty som den förra [aflelsen] lägger grunden til en 
stark och durabel familiay så ser man at den senare är ordsaken, hwar- 
före så mänge förnämare familier gå ut; ty deraf få barnen aseites, 
fallandesot, tandwärk och flera sjukdomar, som stå aldrig pä något salt 
med medicamenter at botas. Moderpassion hos fruentimer och coliqve 
hos manfolken cureras bäst genom coitum, men barnen, som bli deraf, 
äro merendels olyckelige och ärfwa sanama sjukdomar, ty såsom för- 
äldrarne då äro beskaffade, sådane bli barnen. Sä är det med hruta, 
tjurar, hästar, bockar: om de äro store til växten, tjocke och fete, bli 
fostren sådane ock. Derföre lät konungen i Preussen gifta sina flygel- 
män med stora hustrur. På gräntsen imellan Skåne och Småland ' 
tages noga i akt, at ingen gifter sig utom sin slägt, på det de genom 
blandande med andra icke måtte degenerera från sin storlek. Hollän- 
darne hafwa små, spänsliga fruentimmer, derföre när någon stor och 
frodig karl friar til dem, får han korgen. Åren hos föräldrarna gjör 
mycket til wår styrka och storlek, ty om föräldrarna äro mycket ange. 
blifwa barnen klena och twärt om; men icke doger det, at föräldrarne 
äro för gamle, ty deraf bli ännu eländigare barn. 

Förstfödslorätten, som hos Judarna war i bruk och är nästan hos 
Engelsmännen ännu, rationem debet ipsi naturoe, nam dum paref%les 
prima vice coeunt, amor et venus flagrantior, et major portio seminis 
adest, idqve melius concoctum qvam postea *. Så är det ock beskaffat med 



^ Göingarne voro bekanta för sin resliga växt, sin tapperhet och djärfheL 
Under danska tiden hade kungarna företrädesvis dessa gränsbor i sitt lifgarde 
i Köpenhamn. På svenska sidan gränsen hade Virdarne i Värcnd ett liknande 
anseende. 

* Linné själf var den förstfödde bland flera syskon. 



KoUegieanleckningar. 1 7 

kreatur. De tecken, som föräldrarna hafwa, fortplantas pä barnen, 
äfwen så om fader eller moder är galen, drucken, wred, bedröfwad, 
kärlig under sjelfwa coittts, sä bekomma barnen samma sjukdomar eller 
fel. Derföre när Diogenes såg en ursinnig yngling begabba sig, sade 
han: wisserliga hafwer din fader warit full, dä han gjorde dig. En 
del få storma på helsan hela 50 åren, en del åter äro jämt sjukelige, 
hwilket alt kommer af föräldrarna, som de woro beskaffade in momento 
conceptioms. Den hustru dör gerna i barnsäng, hwars man är bred 
öfver axlarna*. De barn, som födas af en gammal fader, blifwa swage 
til styrkan och intet bewänt med. Likaledes få ock de barn swaga 
krafter, hwars föräldrar äro under 21 år, men lagom gamla föräldrar 
få starkaste barnen. 

Signa sanitatis, som Boerhaven dem upräkuar. Uti hufwudet är 
två slags hjemar; cerebrum och cerebellum. Den föri-e sitter fram i 
hufwudet, den senare sitter bakom och är mindre. Utaf cerebro hafwa 
wi ingenium och af cerebello lifskrafterna. Människan har bland alla 
djur största hjernan, dernäst apan etc, uti en ko är större cerebellum 
än uti lejon. Ju större hjerna man hafwer, ju penetrantare är förstån- 
det, och ju större hufwud, ju större hjerna. Efter dessa tecken se de, 
som köpa trälar, hwaraf de döma, om de skola lefwa länge och hafwa 
stark helsa. De, som hafwa lång hals, äro mast speculative och vak- 
same, hwilket kan ses af tranor, svanor och gäss; de, som hafwa breda 
bröst, långsam och jämn andedrägt, at han knapt märkes, äro frie för 
lungsot och hafwa god helsa. De, som hafwa kort hals, hafwa pene- 
trantare ingenium och äro sujette för apoplexia, då deremot de, som 
hafwa lång hals, äro underkastade lungsot. De, som föra halsen rak, 
äro friske som hästar. De, som gå luta, äro melancholiske, bodröfwade 
och grundrige*. Den, som har stor cerebellum, mjukt kött på sina 
stadiga lemmar men ej fett, är luden med styfwa hår, är stark. Det 
är ock et tecken til helsan, om man har stadigt lif utan [lös] öpning, 
när pulsen går jämt, icke svettar alt för hastigt, när man mödar sig. 
Crines på pubes, qvi crescere incipiunt circa an nos didos pubertatis, ha 
en connexion med stimuli vemris. 



' Derför att fostret också antages bli axelbredt och sålunda ge anledning 
till svår förlossning. 

* Begrundande, fundersamme. 



Linné, Dieten. 



18 Linné, Dieten. 



JUVENTUS FACIT VIEES SENECTUTI. 

Ungdomen ger ålderdomen krafter. 

Skal man få goda krafFler på ålderdomen, måste gnmden dertil 
läggas i ungdomen ; den knäck, som barnen få, då de äro 5 ä 6 år 
gamle, såsom af hunger och köld etc. går ej gerna bort. De böra ej 
tvingas med stadigt läsande, så länge de äro små, ty om deras frihet 
for mycket hindras och deras ungdom utmattas med läsande, blifwa de 
wäl qwicka, sä länge det warar, men med tiden warda de dunrnie, swage 
och ernå ingen hög ålder. Det ser man på stutar, lägger man oket for 
bittida på dem, blifwa de inge stadige ökar. Barnen böra ej förtära 
något skarpt, ty det förhindrar wäxten, det kan man se på valpar. De 
barn, som bittida ^äxa länge, bU icke gamle, men den, som foga skjuter 
i wädret förr än i 20 året och derutöfwer, han kan försäkra sig om en 
hög ålder, så framt intet något serdeles kommer imellan. Så är det 
med wåra fruntimmer, de waxa merendels bittida up, hwarföre de ej 
bli så gamle som manfolken. Prceinatura venus utmattar de unga alt 
för mycket, at de få possar under ögonen, magen slapp, ingenium slögt 
och hyen förfallen. Man säger om dem, som äro mycket yre, >låt dem 
bli giffle, de bli wäl spake», och det har sin goda grund. 

Frågas, om det warit större folk i werlden än nu? Ja: e. g Achil- 
LES, GouATH, Og konungeu i Basan*, filii Enakim^ och wår Gajahcs 
från Kemi, hwars fader berättade för archiater Linnseus, at då gossen 
"war 13 år gammal, föll han i en hetsig feber och med densamma wäxte 
til en sådan höjd. När arch. Linnseus war på Öland ^, fann han ett lår- 
ben af människa, som war 3 qwarter och 4 tuml 



' Jfr. 4 Mosebok !21: 33 och 5 Mosebok 3: 11. 

» Jfr. 4 Mosebok 18: 34. 

' »En ätteplats lätom wi upgrafwa, medan jag hwilade mig uti Möckleby 
giästgifwaregård, där wi fingo en stor hop med ben, hwilka giorde oss hogade 
at utforska, om folket i forna tider warit längre än de nu äro; wi togom der- 
före et os femoris, satte det emellan 2me bräder, at wi helt noga kunde mäta 
des längd, som war 3 quarter 4^« toU efter måttståcken: altså war lårbenet 
4 quarter på :2 tum när. Men benpipan {tibia) war 3 quarter 1 toll; har altså 
menniskian, af hwilken dessa ben woro, ofelbart warit in emot 4 alnar lång.> 
— CIakl LiNNiEi Öländska resa^ s. 81. 



Kollegieanteckningar. 19 

Den allmännaste ordsak til fetma är frihet ifrån beswär; det ses 
på björnar och gräfswin, som ligga hela wintren stilla. 

Aegyptierna tycka mycket om frodiga och wackra qwinfolk, hwar- 
fore de hålla dem stilla i warma kläder, smörja dem med olja och fora 
dem i badstufwa, hwaraf de bli feta. Annars är godt öl det, som mast 
öker fetman, då man imellan måtteligen arbetar. Uti Amsterdam war 
år 1737 en gosse om 3 år, sä fet, at han wog 3 LU 3 U och 4 lod. 
Denne blef sådan derigenom, at modren gaf honom ständigt öl, som ej 
war beskt 

I Stockholm war en fru så corpulent*, at hon måste sittja pä 2 
stolar, om hela logica skulle bh understödd. Om Naturen, så som det 
ordet mycket brukas ibland oss, böra wi märka, at medici härmed för- 
inta icke någon afgud, eller at wi dermed ingalunda förgripa oss emot 
det högsta majestätet, utan härmed förstå wi de lagar, som Gud in- 
plantat i alla skapade ting i sjelfwa skapelsen, eller ock kan man de- 
finiera den så: Natura est id ipmm, gno res est id, qvod est, et agit 
id, qvod agere debet, Philosophi hafwa lagt många namn derpå men är 
(lock detsamma, dixenmt, qvod nec mens nec ustis cogitat, sed esse alt- 
qvod intermedium (sed minus recte), qvod ipsi vocarunt naturam. Som- 
lige hafwa ment, at stjernornas influence styrt altsanmfians. 

Det är underligt at se, huru i hwart och et djur äro wissa åt- 
börder inpräntade ; e. gr. en fåle spänner med foten, en kalf ryster med 
hufwudet, när man kommer till honom, en nyss utkläckt kyckling är 
rädd för solen. Wi människor hafwa en afskräck för det, som ondt 
och misshageligt är, hwilket alt är af Skaparen ingifwet, och det är hwad 
wi kalla natur. 

Actiones hominum tripliciter dipescuntur: naturaleSy vitales et ra- 
tionäles. Actio vitalis kalla wi, at blodet medelst hjertats drift går ge- 
nom arterierna och til hela människans kropp och kommer åter genom 
venerna tilbaka til hjertat. Actio naturalis är något, som wi icke kunna 
säga, hwad det är; så förwandlas chylus i blod, bloden til kött, galla, 
genitura o. s. w. men huru det sker, förstå wi icke. Actio rationalis 
sev animalis, Hwad den är och huru des werkan tilgår, förstå wi heller 
icke, då wi här handla som physici. Den består mast uti nolle et velie 
och är deruti intet corporeum, men kan dock regera corpus. Actiones 
vitales et naturales ha wi starkare och swagare, alt som generationen 
och educationen warit til. Det är underligt, at man uti stark feber kan 



^ Sophia Brenner står skrifvet i kanten på en afskrift; på annat ställe 
sägs detsamma om Magdalena Rudbeck. 



20 Liuné, Dieten. 

lefwa hela 14 dagar utan mat men, när man är frisk, icke kan lefwa en 
tredjedel sä länge. Alle, som ligga uti en häfiFtig feber, hafwa en leda 
för kött. Det är oss gifwit och är naturens drift, hwartil wi ej kunna 
gifwa några ordsaker. 



CONSUETUDO EST QUASI ALTERA NATURA. 
Waiuin andra naturen. 

På denna regel grundar sig all education och bör man hela lifvel 
märk ja på den. Af barndomen bör man wänjas til mycket. Lyckelig 
den, som får en god consuetudo i början och i ungdomen, ty derigenom 
kan det lätt läras, som i ålderdomen är nästan omöjeligt eller åtminstone 
kostar tämmeligen på; ex. gr. läsa i bok, lära spela etc. kommer nästan 
an på wanan. A t wänja barn af med att släppa sin urin i sängen går 
aldrig utan med skrämsel. En god consuetudo i mat och kläder lägger 
grunden til god hälsa, och at i ungdomen fä wänja sig wid arbete gjör 
starka kraffter. Derföre hade de romare och greker sina gymnasia, der 
deres ungdom öfwade sig. Genom det MiTHRiDATts hade want sig wid 
gififl från barndomen af fruktau, al hans styfmoder skulle förgifwa ho- 
nom, war han pä sistone, då han kom i de romares händer, intet ca- 
pabel at med något förgiflt döda sig. 

Smaken kan tämmeligen ändras genom wanan. En, som warit up- 
född med slät spis och kommer til ett herrebord, tycker sig då wara i 
ett paradis, men dä han ett år eller nägot får wara der, så smakar intet 
de kräseliga rätter bättre än de sim[)la gjorde förut. VVatn och bröd 
smakar en fattig sa wäl, som de kräseligaste rätter en rik. Man bör 
aldrig wänja barn at wara klemmige, utan låta dem wänja sig at äta 
hwad som förekommer och at tola köld ibland etc. 

Således kunna alla sinnena genom wanan ändras och ombytas så- 
som syneu. En yngling kan, först han får se en wacker flicka, tycka 
hon är den aldra skönaste; men sedan han warit uti hennes conversie 
en tid, tycker han, andra äro rätt sä wackra som hon. En engelsk adels- 
man, som blef blind, fuk sin syn, då han war til åren kommen, föll 
sedan i största förundran öfwer denna werldenes prydnad och sade, at 
han heldre wille se werlden blott en dag än lefwa i 100 år utan syn. 



Kollegieanteckningar. 21 

At lära en dantsa på lina, kan hwarken mathemathique eller phy- 
sique, ehuru noga man kan uträkna balancen, utan wanan måste gjöra 
en perfect i konsten. 

De, som fått den skadeliga wanan at supa brännewin, kunna med 
ingen philosophie derifrån afhållas, utan då någon en gång fått bränne- 
winssjukan, är han om morgonen dödlig sjuk, innan han fått några su- 
par, dem han blir braf utaf. En faltskjärsgesäll, som hade want sig at 
dricka 7 kannor öl om dagen, råkade uti en hetsig feber, då han knapt 
kunde låta pruta af halfparten. 

Turkarna kunna taga in ett helt drachma' opium, hwilket i sä stor 
qvantitet skulle taga lifwet af oss, ty deraf ordineras här aldrig mer än 
ett gran.* 

Jemt gör ock wanan mycket. Då en swensk kommer til Paris och 
får se, huru de flå och steka grodor samt af dem gjöra fricassé- aux 
grenotiilles, kräker det i honom, men då han fått se det en tid och 
blir wan derwid, låter han sig wäl behaga. 

At se Galmuckerne skjära köttstycket ur hästen eller oxen, lägga 
det under sadeln och rida derpå, tils hästen bhr warm, och då strax 
älat, upwäcker wämjelse i förstone, tils man bhr wan. Americanerne* 
dricka med nöje sitt mandiuccay som på detta sättet tilredes. De hafwa 
en hop käringar, som sittja och tugga en hop rötter; den saliven, som 
under slikt tuggande framflyter, spåtta käringarne uti ett kärill, hwaruti 
sahven står, tils han får gjäsa, och dä det skedt är, är drycken färdig 
at drickas. Man bör aldrig wänja sig at wara kinkog utan at wara 
glad og frynthg, hwilket kommer til godo i ålderdomen. 

Uti Augsburg förwaras 2:ne crania, det ena af en fransos, som bru- 
kat peruque all sin tid, det andra af en swensk norrlänning: det förra 
är tunt och pellucidt, men det senare är tjockt och hårdt etc. Man 
bör ingalunda bittida wänja sig wid att hafwa för mycket kläder på sig 
etc. Wanan är den, som gjör folk så olika: den ena til bonde, den 
andra til soldat, den tredje til båtsman etc. Wanan är den, som gjör 
oss lärda och skickeliga at idka handtwärk, som ogjörhgen kunde ske 
utan en förskaffad färdighet genom wanan. 

* -- 3,76 gm. 
' -- 0,06 gm. 
' rrr Amerikas indianer, här Brasiliens (se Lachesis, motsv. kap.). 



22 Linné, Dieten. 



SUBITA MUTATIO PERICULOSA. 

Tvära omslag farliga. 

Item motibus oppositis nihil perniciosiuSj ex. gr. då Alexander 
Magnus häfftigt sprang i floden, sedan han af resan war blifwen helt 
matt och warm, blef han foga bättre än död. Detta är den Necken, 
som bringar så många om lifwet uti watnet, hwilket inlet annat är än 
en spasmus, bestående der uti, at senome eller nerverna af kölden i 
watnet draga sig ihop, sä at man sjunker, och således gjöra en ända 
med menniskjan. At dricka kalt dricka, då man är warm, är högst 
skadeligit. Spaniorerne bruka at lägga en isklimp i dricken, hwilket 
fuller förtrefTeligen swalkar, men är dock högst skadeligit och förord- 
sakar gastritis, hwilken om man echapperar, är man lyckelig. Finnarna 
sättja hela werlden i admiration öfwer sig, emedan de kunna springa 
utur heta badstugun ned uti kalla watnet eller sjön; men ordsaken, at 
de tola det, gjör wanan, som de hafwa från barndomen. Skal något 
ändras, som är emot naturen, så måste det skje så småningom. De. 
som ätit barkbröd och annan swag spis, sjukna, när de komma at få 
god mat och då äta sig för mycket mätte. Då crealuren om wåreu 
komma ut och få äta gröna gräset, dö många af dem genom den ha- 
stiga förändring ifrån det torra höet, de hela wintren warit wane wid. 
Då den dyra tiden war 1726, lät Olof Rudbeck koka en ansenlig hop 
ärter och gaf de fattiga deraf at äta så mycket de wille. Han tänkte 
gjöra wäl men lyckades ej bättre, än at 50 personer innan weckans 
slut blefwo döde af dem. Af den ändring, som skjer, då man kommer 
utur stark kjöld in uti en wäl warm kammare eller fbr en god eld- 
brasa, är man intet långt ifrån någon feber. Man bör ej offta byta om 
säng eller andra kläder; ty uti dem man är wan transpirerar man bäst. 
Patienter i feber böra derföre ej tillåtas at offla ombyta sängkläder ocli 
linne, ty de kläder, som de förut legat uti, ehuru orene de ock kunna 
wara, äro dem ännu sundast. Då Israels barn, som en tid warit wane 
at äta manna, fingo hastigt äta sig mätta af åkerhöns eller fisk [ut 
Rudbeck], dödde de bort som strå. 



Kollegieanteckningar. 23 



Omne NIMIUM NOCET. 
För mycket skämmer allt. 

Detta är den förnämsta regel i hela dieten, och at wara upfödd i 
mättelighet är en god sak, så at det ock här med rätta heter: a teneris 
adsuescere muUum est. Den, som äter för mycket, kan lätt fä colera, 
så at han vomerar och purgerar på en gång. Den, som warit sjuk, \ 
synnerhet den, som haft frossan, kan aldrig lättare falla i sjukdom till. 
bakas, än at han äter för mycket. Skorpor för mycket ätne stoppa iif- 
wet, och om man äter 5 ä 6 om aftonen och intet dricker till, kunna 
de så stoppa, at man innom några dagar sätter lifwet till. 

At dricka är helsosamt, ty igenom des underlåtande får man ob- 
struction, men dricker man för mycket, blir hela kroppen darrande och 
slapp. Måttelig venus är god hos somliga complexioner, men för myc- 
ken skadar och enerverar kroppen, gör senorna slappa och ryggen swag 
samt uttorkar wätskan; mycken återhållighet twärt om, såsom munkar- 
nas, har sina swårigheter. Mycket söta saker göra ref och feber samt 
annat ondt. För stark motion föder slag, men ingen genererar ob- 
struction. För mycket wakande förkortar lifwet, för mycken sömn gör 
en trög och dum. Stora swenska kronsupar draga en på slutet till 
döden o. s. w. 



Varietas DELECTAT. 

Ombyte förnöjer. 

At hafwa åtskilliga objecta för sig gjör oss muntre, glade och wäl- 
mående. Sjelfwa naturen är så inrättad, at wi kunne och böre hafwe 
dem. Stundom har naturen en grön klädning, stundom en hwit. Wi 
se, huru differante årsens tider äro som wår, sommar, höst och winter. 
Dag och natt skiffta om med hwarannan. Jorden se wi beklädd icke 



24 Linné, Dieten. 

med elt slags gräs, örter och blommor, utan många l,000:de slag. Deu, 
som ständigt håller sig wid ett objectum med sina sinnen, blir melan- 
cholisk och tokug, ty melancholie är intet annat än att ständigt hålla 
sig wid ett objectum. Man bör intet jemt hänga öfwer boken eller all 
tor mycket lägga sig på en science^ utan låta sina sinnen få åtskilliga 
chjecta för sig. Då man wil tractera en god wän rätt wäl, då har man 
fram åtskilliga rätter och drycker; äfwen så om man wil förnöja honom 
med varieteter och spel och lustigheter. Skal ett rum wara angenämt, 
måste det wara klädt med mångfärgade tapeter ; äfwen så måste ock 
medici offtaj variera medicamenter, om de skola gjöra öuskelig wärkan. 
Merändels smakar maten bättre på främmande ställe än hemma, hwilket 
kommer af olikheten i tillagningen. Stulet bröd smakar bäst, säger 
ordspråket. At tjenstefolk ofifla wräka mat, kommer af det de få för 
ofifta ett och samma slags mat och ingen varietet. Högländt situation 
och wid prospect af många och åtskilliga objecta gjöra oss nögda och 
glada;] twärt om de, som bo i djupa och sidländta orter, äro trumpne 
och buttre, som ses af ^äU- och skogslapparna. Då man först kommer 
till Holland och ser deras trädgårdar och alléer, önskar man aldrig komma 
derifrån, men när man kommer hem, tycker man så mycket mer om 
wåra berg. Då man sitter i kyrkjan och har ett serieust objecte för sig, 
tynges man; men aldrig skal man se någon blifwa tung eller sömnig på 
en comoedia, ty Harlequin kommer alltid fram med något nytt. 



KollegieaDteckningar. 25 



III. 

PKINCIPIA DIJ]TETICA. 

Medici statuera 6 principia dicetetica sive res naturales:^ 

1. Aer, 2. Somnus et Vigilice. 3. Qvies et Motus. 4. Ingesta, 
5. Excreta et Retenta. 6. Sensiis Externt et Änimi pathemata, 

I. Aér. LuflFten. 

Lufften betraktas til dess lätthet och tyngd. Lufllen agerar helt 
olika pa wår kropp, derföre mä wi intet lika wäl på alla orter. Guinea 
är det fruktbaraste land under solen, så at det lätteligen skulle draga 
alla til sig, ty der wäxa de skjönaste frukter etc, men der är en ganska 
osund luffl. Der regnar ifrån kl. 12 om natten til kl. 12 om dagen 
alla dagar. Stundom faller der regn med stora droppar, kommer det 
på bara kroppen, exulcereras * den, ja, kläderna frätas bort af detsamma. 
Äfwenså är ock Aegypten ett skjönt land, men af det, at der icke 
kommer något regn på halfwa året, blir lufiflen så torr och förgifftad, 
at pästen der grasserar mast hwart år, serdeles i Gairo och Alexandria. 
Der är altså den osundaste lufften och det sjukligaste folket. 

Lufften delas gemenligen i tre regiones: 

Den 1 :sta år den här neder wid jorden, i hwilken wi lefwa, samt 
djuren, trän och örter wäxa: Afmospher. 

2:dra är den, som tar emot vapores, upp i hwilken de högsta 
Qällen räckja, som snjön betäcker hela aret igenom: Mr vaporoeus. 

3:dje är den öfwersta eller rena, om hwilken wi ringa eller ingen 
kundskap hafwa: Aether. 

Uti den första regionen considerera wi wärman, som kommer af 
solstrålarna och stiger till högst 30 grader här hos oss, och kjöldeii, 

* Ofta men felaktigt kallade non naturales. 

* SårgÖres. 



2G Linné, Dieten. 

som ordinairt är 20—30 grader, men kan stiga till 50 grader*. Emellan 
tropkos är en stadig sommar, såsom man kan se på skalan af wäi- 
mans högd, hwilkel de, som segla, hafwa för leken, at de äro utom 
tropicos eller inom. Persien är det hetaste land i verlden. På ön 
Ormus i Persiska wiken ligga de i wattenkar för att swalka sig. 

Ehuru de gamle föregifwit, at hetan skulle wara sä stark inier 
tropicos, at hwarken menniskjor eller djur skulle kunna lefwa der, wet 
man dock, at både menniskjor och djur må der helt braf, allenast de 
hafwa watten och källor. På de tracter, der sjöar, floder eller källor 
finnas, uppehålla sig de grymmaste wilddjur, som lejon och tigrar, der 
yngla de etc. Kölden håller sig mast wid polerna, dock äfwenså ä höga 
berg ex. g. v,id aequatorn. 

Således, att man kommer nära mot polen eller axis mundi, är wäl 
ordsaken til köld, dock gör det icke helt tillfyllest, utan en orts belägen- 
het gjör ock mycket till: ligger orten högt, så är der kallt, ligger den 
lågt, tvärtom. Pa fjälryggen från' Lima i Dalarne upp mot Hwila Haf- 
wet, hwilken är en half mil högre än Westerhafwet, är bistert kallt, 
men nedanföre nog warmt. Lapparne ha som medel mot frost att smälta 
fett ur renost och smörja på lemmarna. 

Uti den andra regionen är äfwen kalt Winterkölden mattar oss 
mera än sommarwärman ; derföre dö ock flere, som hafwa hängsjuk- 
domar, om hösten och wintren än om sommaren och wåren. Kjölden 
gjör både menniskjor och creatur mindre och blekare än de äro, som 
bo i de warma länderna, det wi nogsamt se på lapparna, som äro helt 
små; äfwen på boskap, som i södra länderna altid äro större och bru- 
nare. Då man reser i köld, bör magen altid bäst förwaras : ty frj-s 
onientum eller det feta omkring magen, så at det stelnar, står det aldrig 
at hjelpas, e. gr. norrländske köpmannen O. Verner, som dödde här 
1748. Af köld kommer ock ofTta en matthet på menniskjan, som man 
intet wet, hwaraf den härrörer, men tager ändtel. lifwet af menskjan. 
Kölden förordsakar ock hosta, som cureras bäst med wäl warmt myrbad 
samt smörjande med heta saker, 



* De.ssa gradtal äro olika angifiia af olika upptecknare, ibland uppenbart 
oriktigt. Linné använde efler hemkomsten till Sverige alltid den af honom 
pjälf modifierade Celsius'ska 100-gradiga termometern. Anders Celsius hade 
satt 0*^ som vattnets kokpunkt och hundra som dess fryspunkt med stigande 
tal deniedom, Linné tog O till fryspunkt med stigande skala såväl nedåt som 
uppåt och + 100 som vattnets kokpunkt. Denna ändring hade Linné utfun- 
derat redan i Holland och afbildat sin termometer pä titelplanschen till Hor- 
tus CUffortianus 1738, men lämnade en utförlig beskrifning af sitt instrument 
1745 i afhandlingen Hortus Upsaliensis. (Se vidare Th. Fries i Xord. Tid- 
skrift 1897 och i hans Linuébiografi.) 



Kollegieanteckningar. 27 

Lufiflen är ock skadelig för lungan, då hon länge slått incarcererad 
uti något rum, hwaraf hon blifwit tjock och dödar alt lefwande, som 
henne insuper. De gamle kallade denna lufiflen tung och tjock, och 
at hon så är, bewisas deraf, at när man fylt en flaska med sådan 
luflfl, och håller flaskan med öpningen i wädrel och sätter näbbet på en 
höna eller hufwudet på en katt deröfwer, skadade det dem intet; men 
så snart man häller watten på flaskan, dogo de straxt. Wil man 
pröfwa, om en sådan lufft fins uti någon gammal graf eller hola, sänker 
man derned ljus, som slocknar straxt, om lufiTten der nedre är förgiff- 
tad. Af elack och osund lufl't äro åskillige species. Uti Italien och 
Gallia Narbonensis^ äro källor, som upwälla warmt watn, hwilket brukas 
til^ bad. Dessa källor torkas aldeles ut i rötmånaden, och då gifwer 
gyttjan, som blir qwar på bottnen, en så förgififtig lukt ifrån sig, at 
hwilka menniskjor eller creatur, som den samma genom andedrägten in- 
supa, de dö straxt. Afwen finnas holor och speluncce under jorden, 
som gifwa en sådan forgifftad ånga eller lukt ifrån sig. Sådan är den 
luffl, som länge stått incarcererad i gamla källrar eller brunnar. Wil 
man stiga ned uti sådana, bör man taga ett ljus och bära det for sig; 
sä länge ljuset brinner, är ingen fara; men då det slocknar, är lufiT- 
ten fÖrgifiTtad, ty dess elektricitet* fattas. Den bör då rensas med 
eld eller skjutande i rummet. Det unkna, som wi kalla det, som luktar 
ur gamla kistor, som länge stått igen, är äfwen af samma beskafTenhet, 
fast lufiflen der uti ej i sä hög grad blifwit förgifltad. 

I Gelsu, nu Georgii, gård war en kammare, lågsänkt; derbredwid 
en dyngstack. Alla studenter, der logerade, sjuknade, månge dödde. 

Den lufift, vi andas in, har elektricitet*, men ej den som blåses ut. 

Vi veta, att det fins fyra elementer: jord, watten, luft, eld. Men 
sii sant jag sitter här, är jag viss på, att ett femte element gifwes: vi 
må kalla det electricum eller något närmast derinwid. Om det är ether 
eller något annat, ovisst. Detta wäsende styrker och föder vires vitce . . . 

Uti grufwor är off'ta sådan lufft. Lufiften tränger sig fram genom 
något trångt hål. Tränger en sådan lufift någon af dem, som der nedre 
aibeta, i näsan, dör han straxt^. 

' Provins i södra Frankrike. 

* En aning om sy»et i luften, pävisadt först 1774 af Scheele och Pristley 
samt närmare bestämdt 1781 af Lavoisier. h>e mera om Linnés tankar härom 
under kap. Respiratio i Lachesis-manuskriptet. 

' Denna osunda gas ur hålor, grufvor, källrar, sprickor i jorden, etc, 
som Linné här beskrifvit, är kolsyran; den är tyngre än luften — sp. v. = 
],&89 — och har de egenskaper, som uppräknats. 



28 Liiiné, Dieten. 

Hijt börer ock alt os, hwaraf månge satt lifwet til, äfwen rök, som 
drifwer fram af en obrukad jemball, som ligger i spisen^. Cur för 
sjukdomar, som forordsakas af detta, är intet bättre, än at man skjär 
up en torfwa af jorden och lägger for näsan. Ättika hjelper ock något. 
Ljus af oren talg äro ock skadeliga, äfwensom de som äro tjocka 
wekar uti. 

Til den osunda lufTten hörer ock flatus ventris; den som lefwer 
osnyggt i sin kammare är gemenligen blek etc. Denna luft kan an- 
tändas och brinner liksom oset. Commoditets- pottan är ock farUg; 
effter den osunda luflten agerar starkt på lungan; man bör derföre und- 
fly alt det, som stinker illa och gjör ond lukt. 

Wärman agerar starkt pä wår kropp, äfwenså kjölden. Hos oi?s 
gå bäggedera sällan högre än til 30 grader. I kammaren bör wara 
minst 15 grader.* Kjölden corroborerar fibrerna, men wärman emolljerar 
dem. e. gr. hårdt läder mjuknar intet gjerna uti kalt watn, men uti 
warmt straxt. Wärman gjör oss weklige och inhabile til wåra gjernin- 
gar äfwen ock dumma i anseende til wårt genie. Den som wil blifwa 
stark, måste wänja sig wid kalt climat. A t äta kall mat gjör magen 
stark, men warm förswagar honom. Brunswatns mineral styrker icke 
så mycket magen, som dess kjöld. Om man om morgonen stiger upp 
i kjölden och kläder på sig, blir man långt muntrare hela dagen, än 
om man först låter gjöra eld på, så at det är warmt, då man stiger 
utur sängen. Om man sitter och dricker i ett kalt rum, drifwes urinen 
starkt; men i warmt rum drifwes swetten starkare. Wil intet bniDs- 
watn drifwa urinen braf, bör man taga kläderna af sig, sä at man be- 
gynner frysa, då den straxt begynner gå. 

Då man kommer i den starka hettan, som är under aequatoni, 
mattar den först, men sedan magrar och utmerglar, ex. gr. om man 
håller watt läder för elden, mjuknar det först, men sedan hårdnar det 
igen, då wätskan är uttorkad. Hela naturen lärer oss det, at wi böre 
agta oss för wärman. De wilda djuren liggja i sina kulor, då hetast är 
på dagen, och om natten söka de sig födan. Oxar, hästar etc stå i 
buskarna, medan den hetaste dagen är ; men om afftonen och om natten 
äta de, då det är swalt. Ibland annat böre wi mast agta oss for hetan 
för den ordsaken skull, emedan den kan torka cerebrum och meduUam 
spinalem etc. Blir aldrig så liten fläck torr af hjernan, så blir numia 
utaf, som aldrig kan hjelpas. Wi böre ej stå och wärma ryggen hårdt 
wid brasan eller kakelugnen, ty deraf blir med tiden hufwudwärk, den 

* Det är koloxidens verkningar som här skildras. 

" 1 akad. afhandlingen Aer habitabilis Ups. 1759 säger Linné 16— 2(y. 



Kollegieanteckningar. 39 

man ej wel, hwarifrån han kommer, och ändtel. paraplegia^. Uti de 
heta länderna smörja de sig med olja, at ej wärman skal agera för starkt 
pä dem; och som stark köld agerar på samma sätt, som stark wärma, 
så hjelper det ock at praeservera sig för frost, om man smörjer med 
fett eller mandelolja de delar, som mast äro exponerade för kjöld. 

Trädens skugga äro ett skjul för hetta om sommaren; men alla 
träns skugga är icke lika god och sund, ty en del träd gifwa ifrån sig 
en osund exhalation som man kan se deraf, at inga andra örter må 
braf bredewid dem Sådana äro ex. g. ek, walnötträd, fläderträd, 
Hippomane spinosa i Surinam, H. Mancinella, Toxicodendron i N. 
Amerika, Euonymus på Gottland och Öland m. fl. samt jämwäl humla 
och hampa. De gjöra derföre illa, som anlägga humlegårdar eller så 
hampa när intil husen. I den 40:de graden är wärman bäst; i den är 
det som hönan utkläcker sina ägg Den är ock den, som gifwer alla 
frön sin lifaktighet. 

Drag, som wi här i Norden i kamrar och hus hafwa ondt utaf, 
weta de ej af, som bo uti de warma länderna. Wi ha ej heller ondt 
derutaf, om det icke är warmt i kammaren och kalt ute och den kalla 
luflten tränger sig in genom springorna. Drag följer wäggarne, ställ 
sängen midt på golfwet. 

Ibland de tilförene omtalta grottor och hål, som gifwa en förgifftig 
stank ifrån sig, är Avernus i Gampania, Hutonis metrapolis^. All 
stinkande lukt, som är widrig för näsan, är ock skadelig. Denna delas 
i 3 slag: l:o Härsk; 2:o Unkig; 3:o Stinkande. All denna lukten är 
skadelig. Derföre war i G. Test. förbudit at komma wid något as. 
Äfwen war befalt, at de skulle låta sina excremenler utom lägret och 
grafwa dem neder, på det lufflen ej måtte inficieras. Den samma sed 
är ännu q war hos österländingarne, som altid hafwa en liten späda med 
sig, dermed de grafwa ned dem. Genom sådant förhållande bewara de 
sig ock för smittosamma sjukdomar i fält, 

At länge wistas i det rum, der sjuke äro, är intet godt; ty genom 
det man super uti sig den inficierade lufl'ten i rummet, smittas blodet. 
Sjelfwa naturen lärer oss at sky för det, som är stinkande. Således se 
wi oxar, hästar etc. wara otolige för alt det som stinker illa. Rätt gjör 
man då. a t man håller för näsan, när man kommer til en, som hgger 
hetsig sjukdom, på det ej saliven, som efl^ter hand swälges ned, må 
blifwa inficierad och komma i magen, då man straxt är smittad. Man 



* Lamhet. 

* Lacus Avernus i Italien ansågs som nedgången till ftnderjorden. Se 
Verg. Aen. VI. 237.: Spelunca älta fuit .... 



30 Linné, Dieten. 

bör derföre hafwa något i munnen, som gjör saliven bitter, pä det man 
ej må svälga ned utan spotta ut honom. I pest är Graveolentia^ bästa 
antidotum, såsom ambra, muscus etc. At de sjöfarande sjukna så mycket 
pä skeppen, kommer af den stank, det nere i carifta samlade wattnet 
gifwer ifrån sig. Soldater i fålt hafwa sin masta sjukdom ex pntredme, 
hwilken har en stor wärkan på oss och är helt skadelig. Wil man 
taga af ett rutit ägg så stort som ett enda korn och gifwa någon det 
in i watn, skal han strax begynna at kräkas, och mången kan deri- 
genom förlora all sin kraffl, så al om han än woro aldrig så hungrig, 
skulle honom derigenom all matlust förgå. Hundar bhfwa ofTla liksom 
rasandes, när de få lukta på det, som är stinkande och putrescens. 

Fäsjukan, som nu gått så wida här uti Europa, är intet annat än 
en dysefitena, som kommit af lufTlens inficierande af träcken; ty man 
ser ju at, så snart en ko träckat, så luktar den andra der på, och då 
är hon inficierad. Och af det den nu så inrotat sig, kan den lätt ut- 
sprida sig öfwer hela Europa. 

Lundfisken*, såi^om dalkarlarna bruka, den de först gräfwa ned i 
jorden, låta den där ligga någon tid och sedan äta honom, samt norr- 
länningarnes surströmming, äro ej helsosamma eller goda. Emot elack 
stank äro fuller wälluktande örter goda; men bäst är likwäl att byta 
om lufTl i kammaren. Uti Aegypten hafwa de utom de stora städerna 
lundar af acacia och mimosa, dit ut de fara och hämta frisk ludt. AU 
härskt är ohälsosamt. Af mycket walnötter, andra nötter och mandlar, 
ätna utan russin, får man en angina, medan de hafwa något härskt 
uti sig. A t äta mycken fet fisk med smör, särdeles om det är härskt, 
är ock skadeligit. I synnerhet är åhl skadelig, emedan den är fetast. 
En sådan fetma putrescerar, blir först alcalescensy sedan fet-merUatum och 
sidst blir deraf en spiritus eller något volatile^ som blandar sig med 
lufTlen, och då det uti qvantitet kommer in uti oss, dödar det. Acesceniia 
och ptitredo ha en vim multiplicativam in infinitum. Vi se det af sur- 
deg, dricka, kallbrand*. En del vegetabilier hafwa en ganska elack lukt. 



' Skarpt luktande ämnen 

' Se Iter Dalecarlicum, s. 474 och 320, i Ahrling: Linnés ungdoms- 
skrifter, Bd. II, 1888-89. 

* Detta yttrande, hämtadt ur Bergmans och Bjurbäcks anteckningar från 
föreläsningarna 1771 — 7^2, tillhöriga Kongl. Vetenskapsakademien, är myckel 
niärkeligt, såsom vittnande om Linnés skarpblick och divinatoriska förmåjra 
Det är förebud om Pasteurs bakteriologi. Jfr. O. Mönchhausens teori i Lix^ks 
Mund. incisihilis. Diss. Ups. 1767. 



Kollegieaiiteckningar. 31 

e. g. Anagyris^ i Gallia Xarbonensis, luktar som människjolräck, der- 
före intet creatur äter cleraf. Ett annat vegetabile gifs ock, som då det 
blommar, luktar det alt för illa af mjölet på antherce^. 



Ventus Wäder. 

Desse så mänge de äro, ha ock influence i wår kropp. Boreas är 
del torraste och kallaste, gjör bröstwärk, pleuresie, om det får komma 
tor mycket til wår kropp. De som hafwa blodstörtning, få gerna pa- 
roxysmen i nordanwäder. Mildt och warmt såsom sjöwind war dock 
nordanwädret i Lappmarken norr om de norska fjällen. Suhsölanus, 
östanwäder, är det lättaste. Sudost är det ostadigaste och gjör aldrig 
godt på wäxlerna. Den som har podager, känner wäl, när detta wäder 
kommer, som dä först angriper honom. Zephyrus är det sundaste och 
bästa wädret, emedan all vvästanwäder kommer hos oss från hafwet och 
är följakteligen rent. Aqvilo, nordan, är kalt. Circius, nord-nordost, är 
del kallaste, Lyhs, sydwest- wädret, som altid är starkt, rensar luflflen. 
Wi se, at wår och höst komma stora orcaner eller starka wäder. Detta 
hörer til O^canomia Dimna, ty om wåren lyfta de up löf och sådant 
mer, at gräs och wäxter må komma fram; om hösten rifwa de löfwen 
af träden och kringsprida frön. Blåsten gjör ock stor nytta, ty den 
rensar lufflen, som annars skulle wara stagnans och döda oss, af det 
hon på hwarjehanda sätt blifwit förgilTtat. Upsala lufflen är ohälsosam 
af den sumpiga marken. Holland ligger som Kongsängen. År 1754, 
då »Upsalafebern» gick som wåldsammast, war lufflen tjock och stin- 
kande. Man kunde från Slottsbacken se den stinkande dimman öfwer 
Upsaladalen. Wurwädret har större influence på wår kropp, än något 
annat. Detta upfriskar biomor, örter och djur. Om wåren börja wåra 
kroppar a t attrahera lufflen, emedan de om winlren genom det kalla 
och torra wädret blifwit torkade. Wårlufften är fugtig och när man 
får supa i sig deraf mycket, blir deraf frossa. Lagom kalt gjör oss 
muntra och qwicka, men frys man så om magen, at man får colique, är 
del en prreco mortis. Blyrök gör oss colique, men koppar- och swafwel- 
rök skadar lungan. Salldam och rök gör skörbjugg. Utaf det, som nu 
lall är följer Begula Boerhavii: Människorna bli långlifwade 1) på kalla 

* Anagyria foetida, L. 

* Chenopodium vulvaria, L. Linné har här en drastisk jämförelse, som 
ej lämpar sig att återgifva men lätt kan tänkas. 



32 Linné, Dieten. 

orter, 2) på öar, 3) på högländta platser; ex. gr. holländaren, som byggde 
up sit hus på Taffelberget wid Caput Bonae Spei, hwilken öfwerlefde 
hela colonien, 4) på loca arenosa et 5) inom solum natale. 



Respiratio. Andning. 

Är densamma, genom hwilken wi lefwa, och består uti luflFtens in- 
dragande genom näsan och utblåsande åter igen. Transpiratio är, när 
den luffl, som är inuti wår kropp, samt wätskor och fugtighet går in- 
sensibelt igenom porerna. Eespirationen begynner så snart en menniska 
är född till werlden, ty då rusar wädret in som en ström, så snart 
hufwudet då utkommer, då trycks diaphragma ned, at ea cavitet forme- 
ras, och bröstet dilateras. Ättractionen är, då man drar åt sig lufften 
genom porerna. Utan respiration kan ingen menniska lefwa. Så länge 
barnet hgger i moderlifwet, så andas det icke, utan det födes och wäxer 
som en ört, den der har sin rot och stjelk. Roten är moderkakan och 
stjelken är nafwelsträngen ; blifwer denna hopkramad i födslen, kommer 
barnet [sken-]dödt fram, då de borsta det under fötterna med en borste, 
at thet må få lif igen. Lungan är det samma hos oss som bladen på 
wäxterna. 

Af respiration dömma wi, om en mennskja är frisk eller ej, om 
hon har stark eller swag hälsa. Så sund som motus är för en men- 
niskja, så skadelig är hon ock, när hon är för stark. Lungan är den, 
som gjör motm i kroppen, när wi sittja stilla. Utan lungans rörelse 
konuner bloden intet fram, emedan genom henne är det trångaste pass, 
bloden har at gå, men genom det at lungan nu drags ihop, nu åter 
widgas af lufTtens indragande och uttryckande skjer, at bloden då kom- 
mer förbi. 

De, som bruka hålla andedrägten, under det de hafwa något at 
gjöra, och sedan pusta ut, blifwa gjerna plethoriska. Affecterne gjöra 
ock mycket wid respirationen, ty då man blir wred, håller man först 
andan litet, sedan fräser man ut. Blir man rädd, törs man knapt släppa 
ut andan. 

Utom andedrägten kunne wi hwarken släppa urinen eller exonerera 
alvum; wi se på dem, som få stryk, at emot det man skal få slaget, 
håller man andedrägten, derigenom fibrerne gjöras stark och fasta at 
emottaga hugg. En wiss nation är i Africa, hwilka då de blifwa sålde 
til trälar och warda illa medfarne, hålla de andedrägten och dermed döda 
sig, hwarigenom de gjöra sina husbönder stor skada, ty dessas största 



Kollegieanteckningar. 33 

rikedom består deruti, at hafwa många slafwar eller arbetare wid sina 
plantager, och genom sådant upförande twingas husbönderne at wara 
milda emot dem. Canaille-konor i Holland eludera generationen genom 
at hålla andan. En fisk, som heter Torpedo^, är så swår at röra 
wid, at den, som en gång rört wid honom, går heldre til stupstocken, 
än tager uti honom mer, ty då man får honom i handen, skjer en sä 
häfftig rörelse i hela kroppen, liksom et åskjeslag ginge derigenom, af 
dess faseliga skjälfwande, hwilket är hans endaste förswar. Håller man 
andedrägten fast, kan man taga uti honom utan skada. 

De, som drunckna, dö af ingenting annat än af brist pä lufft, 
derföre kunna sådana åter uplifwas 1) så framt bloden eljest icke är 
f5r stårknad eller stelnad; 2) genom det man öpnar asperam^ och blås 
sachta wäder inuti den, sedan watnet wäl utrunnit. 

Hwad stor werkan lufflen har på wåra lungor, wisar experiencen. 
Wi kläda oss wäl om wåhrtiden, på det ej luff'ten, som då är skadelig 
och fuchtig, må få tränga sig in uti kroppen, men lungorna kunna wi 
likwäl icke agta. 

När man wil taga sig motion, bör man gå ut på faltet, dock ej 
wid stillastående watn, utan på höga backar och wida falt, ty der är 
lufften frisk och sund. At taga sig motion hemma i kammaren, doger 
ej heller, ty der är lufften merendels skjämd och icke god. 

Då man är tom, bör man ej gå uti qwald* och tjock lufft, ty då 
attraherar kroppen starkt den osunda lufften, hwarigenom man lätteligen 
kan skaffa sig en feber, på halsen. Är fördenskul äfwen så angelägit, 
at man lagar at man får ren och frisk lufft som ren och frisk mat. 
Man ser på dem, som sofwa och wistas uti osnyga rum, at de al tid äro 
bleke och pussige. Låga och sidt liggande rum äro ej heller goda; 
man bör derföre laga så, at man får bo högt. At wåhrlufften torkar 
härdt, ses på kjött, fläsk etc, som spelas deraf. 

Afflonkjölden effter stark wärme är ej sund. Uti de warma länder 
wågar sig ingen at gå ut sedan kl. 4, emedan den lufften kastar dem 
i feber. Frisk lufft gjör oss muntre, glade och longlifwade. Man bör 
ej liggja i en nyss twättad kammare eller effter eldning slå igen spjellet, 
ty den lufflen är helt skadelig och förordsakar catharr, hufwudwärk 
m. m. Inga andra nationer weta af eller bruka spjell mer än Swenske 
och Norske. Mycket täta rum äro ej heller de bästa. 



* Darr-rockan. Baja torp, L. 

* Luftröret. 
" Kvaf. 

Linné, Dieten. 



34 Liimé, Dieten. 

Genom munnen bör man aldrig andas. Det lärer oss Gen. 3, der 
Gud säges inblåst i menniskjones näsa en lefwande ande; der står intet 
i hennes mun. Alla djur utom Gameleonten andas genom näsan. \Vi 
se uti solskjenet, huru många atomer swäfwa uti lufTten; när man an- 
das genom munnen, komma alla desse med lufTten directe ned på lung- 
an och gjöra henne icke liten skada, men när man andas genom 
näsan, måste lufTten fbrst gå genom sinus frontis, då alle desse atomi, 
som följa med lufTlen, stadna på tunica Schneideriana, som stedse är 
wåt, så at lufTten då helt ren kommer til lungan. Komma desse atopni 
pd lungan, förordsaka de lungsot. 



Transpiratjo s. Perspiratio. Utdunstning. 

Sanctoriafia, a Sanctorio ^ ita dicta, ty han war den förste, som 
utarbetat henne. At wi transpirera sä länge wi lefwe, hafwe wi mänge 
bewis på, t. ex. då wi lägga oss i sängen, blifwa kläderna warma, se- 
dan wi legat en stund. Om wi andas pä en spegel, se wi at han blir 
dunkel. 

Dätta ganska nödiga argumentet i Diaeten har aldeles warit förgjätit 
af de gamle intil Sangtorh lid, hwilken så noga har utarbetat det, at 
ingen ting kan tilläggas. Han war af så swag hälsa i början, at han 
aldrig tänkte hinna til 30 års ålder, men genom en god diaet bragte 
han sin tid nästan til 100 år. Han inrättade sig en wåg uti sin kam- 
mare, wägde sig, då han hade ätit och näst förut, och fan den culiji 
sats waru usann, neml., at man skulle wäga mer, då man war tom. 
än då man war mätt. Han fan ock, at man är tyngre, när man är 
ofrisk, än då man är helt frisk. Hans bok, som kallas Medicina statica. 
meriterar at kjöpas. Någre ha sökt refutera honom, men alt genom 
auctoritet, hwilken aldrig doger i medicinen, ly ett experiment gjäller 
der mer än 1000 auctoriteter. Keyulu Sanctorii: Om man altid kunde 
behålla krop[)en wid samma tyngd, skulle man altid wara frisk. När 
man bhr tung i kroppen och wet ej, hwaraf det kommer, sä är det ett 
förebod til feber, ty en sådan tunghet i kroppen kommer antingen af 
transpirationens hindrande eller af tung lufTls attraherande, som for- 
orsakar feber. 

' Saxctoi^ils, prof. i Padua, död KioO, författare till det berömda arbetet 
Ars de statica medicina. »Hvars l)ok ja^' kysser» sade L. om honom pä ett 
annat ställe. 



Kollegieanleckningar. 35 

At mången dör bort i ungdomen, utan at han gjort någon debauche, 
kommer af transpirationens hindrande, som förorsakar feber. Tunghet 
och elack disposition i kroppen bör afföras antingen genom stark motion 
eller hungrande eller ock purgerande samt sofwande. Altid går mer 
bort genom transpirationen än genom excremen terna, sä at på et dygn 
går så mycket från menniskjan genom transpiration som på en half 
månad genom excrementer. och genom lungan transpirerar man mer 
än genom hela den öfriga kroppen. Om man äter 8 Ä5, transpirerar 
man 5 Ä5 från solstitium cpstimun til solstitium hrumale. Om wintren 
transpirerar menniskjan mindre, men sedan ökas den, derföre de, som 
få frossa under den tiden, fastna uti den länge. Om sommaren är man 
3 U lättare än om wintren, ty om wintren attraherer kroppen lufften 
som då är tung och fucktig, eller rättare från cequinoctium vernaie til 
ipquinoctium autumnäle transpirerar man mera än den öfriga tiden, då 
man attraherar lufften. 

Som twå evacuationes aldrig gå på en gång, så transpirera ock de 
litet, som offla purgera. Det är en pest för hälsan at äta ånyo, innan 
det man ätit förut är wäl digererat och smält. 

Moestitia och timor hindra transpirationen mycket och skada der- 
före hälsan; derföre ser man, at den, som fått stor sorg, aldrig lefwer 
länge dereffler. 

Fårekjött transpirerar aldra lättast och fläsk aldra sachlast. Det 
förra är derföre hälsosamt för dem, som hafwa vitam sedentariam, men 
det sednare är bäst för dem, som gå i starkt arbete, ty det föder bäst; 
men däremot ganska osundt för dem, som sitta stilla. Stark mat for- 
drar stark motion. 

Att äta för mycket föder illa, hwilket fuller låter paradoxt, men är 
dock sant et experientia probatum. 

Rödlök, hwitlök etc. hjelpa transpirationen och drifwa honom etc. 
Likaså succus cyrenaicus i. e, assa foetida pharmacopoeorum eller dyfwels- 
Iräck, den de gamle mycket brukat och brukas ännu hos österlänningarne 
at smörja talriken med, då de äta kjött. 

Då man sofwer, transpirerar man dubbelt emot då man är waken, 
derföre är ej orådeligit att lägga sig och sofwa så länge man kan, då 
man är tung och ofrisk i kroppen ; dermed kan man offta mota en feber. 

Gladt sinne hjelper transpiration ganska mycket, ty man ser på dem, 
som äro mycket sure och Irumpne, at de äro bleke och pussige af det 
transpirationen är hindrad. 

Ty det som går ut ur kroppen är oss sundt, det som ej går ut är 
oss till förgift. 



36 Linné, Dieten. 



De Attractione. Insugning genonn hud och lungor. ' 

Som wi transpirerera, då wi äro mätte, så attrahera wi, då wi äro 
tome. Detta wissle ingen af de gamla, utan Keill^ war den förste, som 
gaf denna saken ljus. Han tog sig anledning at uparbeta denna saken 
af en pojke, som fölgt honom pä jagt och war mycket tom och trött; 
han wägde honom och satte honom i en källare öfwer natten; om mor- 
gonen, då han tog honom tädan, wägde han 18 uns^ mer än då han 
lade honom dit. Deraf slutade han, at kroppen blifwit tyngre af den 
fucktiga lufften, han attraherat. 

Då wi äre tome och komma i et qvalmigt rum eller luflFt, attrahera 
wi; häraf kommer frossan; derföre böre wi akta oss at gå*tome i wår- 
liifften, som är tyngre och fuktigare än annan luflft om året, samt for 
att wara mycket wid stillastående watn. Af det man warit wäl warm 
och hastigt kommer uti tjock och kall lufft, får man anlen pleuresie eller 
frossan. Wårluffteu är derföre skadelig, emedan löf och andra vegeta- 
hilia, som ligga öfwer wintren under snjön, då genom .sin putrescentiam 
inficiera lufften. 

At mycket wistas wid och wara i watn med någon del af kroppen 
är icke godl, derföre ser man at loirices och sådana altid äro bleke och 
pussige. 

Man bör agta sig, at man ej attraherar sin egen transpiration eller 
annans, som ej är frisk, ty den är intet god ; derföre böre wi ej hafwa 
mycket täta täcken på wåra sängar, såsom dunbäddar och skinnfallar, 
utan sådana, som transpiration kan gå ut igenom. Man bör också wara 
ganska mån derom at wälja sig en ung, frisk maka; ty då makarna 
hggja tilsammans, attrahera de hwarandras transpiration. Fördenskull 
tog David twå unga flickor til sina sängkammerater, då han war gam- 
mal, som med sin unga och friska transpiration skulle upfriska honooL 
Om man förswagats, ex. g. skurit sig i någon lem, at bloden nästan al- 
deles förrunnit enom, är intet bättre medel til at upfriska och weder- 
qwecka, än at man hastigt skjär up ett lefwande creatur och sätter den 



* I denna afdelnhig liksom i den om transpirationen uttalas mera än i 
någon annan åsikter, som skarpt afvika från nutidens; de stå som en tidsbild 
och ett bevis på, hur teorier komma och försvinna, och hvilken makt de hafva 
öfver sinnena. 

• Se afdeln. Auctores. 
■ 1 uns = 30 gram. 



Kollegieanteckningar. 37 

särade delen deruli, så al den lifsångan får attraheras. Archiater LinnjEus 
proberade det med sin syster, då hon war liten och af kopporna så ut- 
mattad, at man knapt såg lif uti henne; han lade henne hel och hållen 
uti et får, hwaraf hon blef hjelpt om en stund och kom sig före igen.^ 
Attraction bewisas och derwid, at om en, som är törstig, går i sjön 
at löga sig, så förswinner törsten. Man attraherar mer i mulit än i 
klart wäder, mera om natten än om dagen. N. B. De som äro rädde 
for lungsot, bruka dricka mjölk af getter, stod- etc, men qvinnomjölk 
är den bästa, hwarföre de i Engeland ej blygas före att taga sig en 
amma, som de dia. 



De Vestimentis. Kläder. 

Kläderna äro de, som hindra attractionen. Plinius* säger, at men- 
niskjan har bekommit naturen icke til någon huld moder, utan til en 
stiufmoder; ty då hon gifwit andra både wäxter och djur sina egna 
kläder, så har menniskjan ej annat, än hon måste betjena sig af andra 
ting til at bewara sig med från köld, heta och andra injurier. 

De första kläder menniskjan brukade woro af skin, som ock äro 
de täckaste och de som bäst bewara henne*. Desse bruka ännu alla 
wilda nationer. Det går aldeles icke an at kläda sig lika i alla länder 
pä alla tider, ty annan klädebonad måste wi hafwa, som bo här uti 
norden, och annan de, som wid Linien. 

De gamle brukade mast skinkläder, som äro sällsamme hos oss. I 
Grönland bruka de skjälskinspelsar. Uti Indien af fogelskin, som äro 
rätt täcka; men uti de hetaste länder bruka de linkläder, hwilka äro 
nog dyra. Här hos oss hafwer modet största influence i kläderna, så 



'Detta hände under julferierna 1731—8:^, ss. omtalas i en af Linnés egen- 
händiga lefnadsteckningar (se Ährlino, Linnés ungdomsskrifter, s. 5). Den 
lilla systern Emerentia lefde sedan och blef gift med häradsfogden C. Branting. 

• ston. 

' C. Plinius Secundus d. ä. var född i Como år 23 e. Ghr. och omkom är 
79 vid Vesuvii bekanta stora utbrott. Utgaf 77 sitt betydande samlingsverk i 
37 böcker Historia natur alls. 

* I Linnés ungdomsulkast Diata naturalism päbörjadt den 29 April Mdi» 
och innehållande 73 dietiska regler, heter det bland annat: >Will du lefwa 
länge, så lef som ett diur af din slächt, ingen är så när i cusinage som apan, 
lär af den willa apan lefwa och du skall lefwa få.» — Se Th. Fries, Linnés 
lefnadsteckning I, sid. 134. 



38 Linné, Dieten. 

at nu skola kläderna gifwa karlen anseende; men det är största galen- 
skap. Så måste en stackars cavallier gå i starka wintren med tunna 
silkesstrumpor, fast benen skal blifwa kylda. Fruntimbren helt tunklädda, 
fast de derigenom skola draga öfwer sig swåra krämpor. 

1718 war det i mode i Frankriket, at fruntimmer hade pappers- 
kläder, som sägo nog täcka ut om sommaren, men voro på vist sätt 
incommoda, ty om de fingo en skrynka, blefwo de casserade, fastän de 
kostade 25 gyllen, och kom en regnskur på damen, dä hon war ute, 
stod hon snart alldeles bar och naken. Plinius talar ock om ett slags 
papperskläder, men woro gjorde af en art Carex och woro dourablare. 
Turkarne bruka wida och sida kläder, men inga byxor; fruntimmer åter 
hafwa byxor hos dem. Utaf turkarna hafwa Wi fått wåra nattråckar, 
tofflor, nattmössor etc. Denna klädedrägt tycks wara den bästa, emedan 
den ej på något sätt klämmer kroppen eller trycker honom, ty alt det. 
som trycker wår kropp, gjör honom fuUer fast, men gjör ängslig och 
har många andra olägenheter med sig. Så se wi de, som mycket suttit 
i wräfstolen och tryckt magen, få scirrhus^ uti utero, som ändtligen dra- 
ger dem i grafwen ; derföre brukade amazonerne at taga bort kjortlarna 
uti det högra bröstet pä barnen, att de ej skulle få scirrhus af de spände 
bogan, som saltes emot bröstet. Wi böre derföre agta oss, då wi sittja 
och läsa eller skrifvva, at wi sittja mycket krokuge, eller med bröstet 
emot bordet, ty det bekommer oss illa med tiden. 

Begge könen hos lapparna kläda sig lika, tyckandes wår klädedrägt 
är widunder för dem. 

Utaf djuren se wi en del bittida byta om sin winterklädning, men 
en del åter behålla den öfwer wåren. Desse förre äro de friskaste och 
staikaste, men de, som äro sjuklige och swage, behålla den longt fram 
på sommaren. De lära oss altså, at wi ej snart om wåren skola laga 
på oss sommarkläderna ; den som har frisk och stark hälsa, kan det wäl 
gå an före, men är ej at lita på. 

At altid gå spänd i trånga kläder, gjör oss wäl rigidiores, men der- 
jemte anxios och tröge til alla gjerningar. 

Kläderna äro de, som hålla inne transpirationen och hindra attrac- 
tion och äro således ordsaken til wärman, ty om man wil lägga aldrig 
så många kläder på en död kropp, som ej transpirerar, sä blifwer den 
ändock ej warm. Wi böra aldrig lägga oss til warma kläder, så länge 
wi äre unge, ty då liaiwe wi nog wärma i oss ändå, utan spara oss 
dermed tils wi blifwa gamle, då behöfwa wi dem. HoUändarne bruka 

^ Kräftsvulst. 



KoUegieanleckningar. 39 

intet foder under kläderna, ulan den som bär foder kalla de liksom 
sjelfwa kläderna Februariiis. 

Ibland fruntimmers klädebonader är snörlif ej den bästa, som ses 
här framman före, ty som all prässning gjör styfhet i musclarne, så 
gjör ock detta dem styfwa i kroppen, krammar i hop bröstet och viscera, 
så att de blifwa astmatici och få scirrhus, ty det trycker blodet starkare 
neder åt partes genitales, deraf de blifwa okyske. N. B. hindras wädrets 
lopp i kroppen, och derföre ser man merendels alla förnäma wara hy- 
stericce, men fä bland de gemena. 

Repkjortlar äro först upfundne i Frankrike 1707 af en kongl. mai- 
Iresse vid namn Montespan, hvilken var hafwande, och är delta mode 
tagit från Indien och andra warma länder; de behöfwa der något, som 
häller ut kläderna för wärman skuld, men passar sig ej för wår kalla 
nord. Fruntimren säga, att de hålla ut kläderna från benen och göra, 
att de få en fri gång, och kan vara sant. Sedan säga de, at kläderna 
stå bättre. Men först äro de brukte af dem, som haft något der under 
som de ej velat visa fram i dagsljuset. Ware det hur det will, så äro de 
mera onyttige och owige än gagnelige. I kyrkan åstadkomma de förar- 
gelse, i wagnen äro de obeqwäme, vid spatserandet förtretelige, i gästa- 
bodslag otjenlige. 

Hufwudbonader äro åtskilliga och oräkneliga många slag och brukas 
mast för prydnad skull, ehuru de så wäl som andra kläder borde brukas 
at bewara sig för köld. Hatten bruka vi att betäcka hufvudet med 
men en sprätlhök bär honom under armen, och mjället' ryker om huf- 
wudet på gatan. Wore wäl at på slutet ej blewe i modet at taga af sig 
böxoma och bära under armen. 

Utom Europa får man aldrig se hela ansichtet bart på fruntimmer, 
men här hos oss är ej ansichtet stort nog^ utan de blotta sig ned til 
Scrchiculum cordis^, och hafwa således halfwa kroppen til ansichte, som 
både är stygt och skadeligit för retelse att förleda manfolken med. Sådana 
mademoiseller jämra sig wid den minsta pust wäder i husen, men i kyr- 
kjan eller eljes ute, der de wilja wisa sina sköldemärken, kunna de sitta 
med bara bröstet och det med godt tolemod; och at dess bättre leda 
dit manfolks ögou, hänga de gullkedjor, perleband och diamantkors på 
bröstet och om halsen. Öronringar bruka wåra fruntimmer mycket, de 
mä ock ha dem, efter de ha allt annat lapperi. Somliga wilja föregifwa 
att de derigenom conservera sin helsa, men falskt. I Tyskland fins ingen 



* Pudret i peruken. 

* Hjärtgropen. 



40 Linné, Dieten. 

gesällpojke, som icke har öronringar. Men hwad kan vara orimligare än 
göra wäld och borra hol i en lem och uppfylla liolet med ett metallstycke. 

Amerikanarne ha den finaste kropp i wärlden utom det de sjelfwa 
måla den, hwilket tillgår sä: sedan personen är kommen i badstugan, 
rister han rosor med en lancett i don mjuka huden och öfwerstryker se- 
dan kroppen med en rödaktig färg, som allenast faster sig uti ritningen. 

Utomlands bruka de mycket at sminka sig, som fuller ingenting 
skadar, då sminken ej är af metaller, men är han det, fräter han bort 
kjöttet under skinnet. Wåra små skor med klackar under äro ej heUer 
de naturligaste, ty hade skaparen sett, at wi behöft dem, så hade han 
fuller satt dit dem. Alla andra nationer bruka inga klackar, det se wi 
ock på alla dem, som skola wara wige, såsom löpare, lindansare och 
andra dansmästare. Fruntimren bruka från barndomen små skor, på 
det de skola få små fötter. Chinesiska fruntimren hafwa gått högst i 
denna konsten, som från barndomen linda sina fbtter med band, at de 
blifwa så små, at de knapt kunna gå på dem, utan de skola stödja sig 
wid något, serdeles de förnämare. Skorna bruka wi derfore, att de 
skola bewara fötterna från kjöld och wäta, som wi äro så ganska 
rädde före. 

Peruquer brukas af begge könen, som först kom upp i Carl den 
8:des tid i Frankriket, då Neapel blef frälst från belägringen genom det 
at Ities venerea smittade hela arméen, at de måste draga tädan; då be- 
gynte, som ordinairt är med denna sjukdomen, håret falla af dem, der- 
fore måste de bruka peruquer. Men hwad effect det gjör på hufwudet 
och ansichtet, hafwa wi förut omtalat. Om man wil observera, skal 
man finna, at den altid har renare och skjärare ansichte, som brukar 
egit hår än de, som hafwa peruque, har ock tjockare cranium. Hwad 
ferg på kläder man wil bruka, är lika mycket, men det är dock wist, at 
swarta kläder äro de incommodaste om sommaren, ty de attrahera sol- 
strålarne, men hwita äro bäst, emedan de repellera dem. Skottarna 
bruka saffransfårgade skjortor, och franska båtsmännerne indigofergade, 
uti hwilka ingen ohyra trifwes. Ringar har altid warit i bruk, och så 
länge aurei mores florerade, bruk tes jernringar, men sedan ferrea ätas 
begyntes, så har man brukat guldringar. Linkläder, som tillwärkas af 
den gemenaste örten, äro mäsl brukelige, men man wil hålla före, at 
yllne kläder äro bättre för transpiration, ty lägger man linkläde på, der 
man har stött sig, så swullnar det, men ej så, om man lägger ylle pä, 
ej heller blånar det. Binder man en strumpa om halsen, då glanduUB 
swullna eller blifwa Öma, så hjelper det; som skjer deraf, at det yllna 
hjelper transpiration. 



Koilegiean teckningar. 41 

Juveler äro till ingen nytta, utan en förment prydnad; men hänger 
man dem på en stygg, så blir hon 6 resor fulare, som man säger: 
cofitraria juxta se posita magis iUucescunt, 

Florshufwor ha en liten nytta med sig, i det de motstå wädrets 
våldsamhet samt befria ansiktet för solbränna. SolQädrar äro för frun- 
timmer braf, emedan de med dem emottaga solstrålarna och swalka sig, 
då de äro warma, jämwäl kunna de leka med dem, då de intet ha at 
säga. Men hwarföre parasåller äro här intet mer i bruk, undrar jag 
mycket, ty med dem kan man skyla sig både för sol och regn. 

Det angelägnaste är, at wår andedrägt är ren, som mast ankommer 
på tändernas renhållande, hwilket ej bör ske med borsta, ty dermed 
raspas tandköttet, utan med blotta fingret och ljumt watn, eller ock 
med kräftstenar, stötte til hel fint pulwer, hwar med man kan gnida 
dem. Till at förekomma ond andedrägt, bruka dalkarlarne grankåda 
och andra nationer annat att tugga på, hwarom mera skall talas wid 
spottning. 

Ingen underligare och sällsammare klädebonad har jag sett än fa- 
voriter eller en liten knorhg lock på hwardera sidan på pannan, som 
fruntimret en tid brukade och förskrefwo dem från Frankrike. Det är 
mig för wisso berättat, at desse favoriter woro af bara pubes; ett par 
sådana kostade offla 30 å 40 Rdr. Fransosen lägger sin endaste fyrk 
på nya alamodiska kläder; ängelsmannen i linkläder och holländaren i 
hus. Kappor ha mycket warit i bruk i gamla tider, så at alle de, som 
beklädde en publique syssla, brukade dem ; de äro ock en ganska god 
klädebonad. Wåra rackar äro braf, men hwarföre wi ha så många 
rynkor, som bara tynga (det ängelsmän ej bruka), wet jag icke. Prä- 
sternas käfflor äro bättre. Nattrockar bruka wi alltid i wåra hus, men 
holländarne bruka dem både i staden, kyrkan och akademien. 

Fruntimren vid håfwet brukade fordom hwita kläder til sorgedrägt; 
deraf är konunet, at man säger candidissima regina. Purpur fårg war 
fordom dyrare än guld; han tages utur snäckor; då man sticker hål på 
denna snäckan eller dess frammantill sittande horn, kommer litet af en 
hwitaktig saffl der utur, som strykes på silke och sidentyg, hwaraf det 
blir alt rödare och rödare {Cochlece, Fauna Suec. N:o 1304). 

Till skor betjena Lapparne sig af läder, som de sjelfwe bereda och 
är så fast, at intet watn går derigenom, änskönt de gå stadigt i hela 
månaden i watn. 1 Jemteland beredes ock ett slags läder, som watn ej 
går igenom. Ett sådant läder kan ingen annan i hela werlden bereda; 
ej heller wilja de lära andra nationer denna konsten. Af detta göra de 
sig öfwerläder. 



42 Linné, Dieten. 

När man köper gamla eller brukla kläder bör man göra sig wäl 
underrättad, om den som förr brukat dem bafl någon smittosam sjuk- 
dom, emedan man lätteligen af kläderna kan blifwa smittad. Man har 
exempel på, at en muff, som en phthisicus haft uti Italien, smittat 5 per- 
soner med lungsot. Särdeles skall man akta sig för de sängkläder, en 
sådan legat uti. 

Wi hafwa kläder af skinn, af ull, lin, bomull, silke och kamelehår. 
Bomull wäxer på twenne slags träd: det ena en liten buske, det andra 
ett stort träd, Gossi/prnm kalladt. Kunskapen om linplantering har kom- 
met från Ägypten. 

Wi böra winnlägga oss om renlighet i kläder, dock ej vara studio- 
sissinii munditkv uti linkläder, emedan de rena kläderna kunna wara 
mindre helsosamma, dock skada bägge dessa extrema. 



De JEdibus et Domighjis. Hus och Hem. 

Hus bruke wi at bewara oss uti för kjöld, regn, blåst och andra 
injurier, och äro de ej så inrättade, at desse ändamål kunna ernås, så 
är ett stort fel begånget i Diaeten i detta mål. Wi kunna uti dem, då 
de äro godt inrättade, hafwa en artificiel sommar om wintren och således 
bewara örter och djur från de warma länder, hwarest de inga hus be- 
höfwa, utan skyla sig uti en koja och under trän for regn och heta. 
Det är ej en ringa sak uti Diaeten at, om man wil anlägga en bygg- 
uing, utwälja et rum dertil, som är tjenligt och hälsosamt, hwarföre en 
del hafwa både byggmästare och trwdicos med sig i råd, då de skola 
upsättja en byggning. Wi se at på somliga ställen lefwer folket längre 
än på andra; åter se wi en del wara friske och glade, andra åter me- 
lanchoUci, bleke och sjuklige, som offta härrörer af orten de bo uppä, 
ty jorden gjer ej på alla ställen lika goda exhalationer, hwilka tränga 
sig både genom wäggar och golf, änskönt de woro aldrig så tjocke och 
täte. Pä sumpiga och sidländta rum är ej godt at sältja hus, ulan bör 
man dertil wälja högländta och torra rum, samt se noga efTter, at ej 
något källesug är deruti, ty luffteu är altid renare pä de höga ställen. 
Der det gjerna wäxer mögel och swamp i huset, är wist tekn til at 
grunden, som huset står på, icke är god. 

At probera om rummet är godt, der man tänker bygga, tager man 
en torkad hwetesemla och skalar af det yttersta och lägger henne på 
det rummet, hwälfwandes en kruka öfwer, samt låter henne ligga 24 



Kollegieanteckningar. 43 

timmar: så mycket hon wäger mera, när man tager henne tädan, än då 
hon dit lades, så mycket ohälsosammare är rummet. Samma prof kan 
ock med bomull anställas. Stenhus äro långt ohälsosammare än trähus, 
ty man wet, hur wid wäderlekens omskiftelse murarne fukta sig uti kyr- 
kor, hwilken fukt icke är hälsosam. 

Furuhus äro braf för phthisici att bo uti. 

Golf utaf öländsk sten äro ej goda, serdeles af den rödagtiga, ty 
den attraherar saltparticlarna, hwilka kyla, som man kan se deraf, då 
man gjör is med konst, då saltet gör det masta til congelationen. Lands- 
höfdingen i Galmar lät bygga sig ett palais af denna stenen, men att 
förekomma utdunstningen lät han lägga en rad tegelsten innanföre, lik- 
väl gingo dunster och fukt igenom och skämde tapeterna. Fast de hafva 
sji mycket af denna stenen på Öland, skaffa de sig dock timmerträd 
från andra orter. 

Lergålfwen, de bruka i Skåne, äro ej heller de bästa, ty de damma 
ganska mycket, hwilkel damm lägger sig på lungan. At bruka sand på 
golfwen är högst skadeligit ; i det stället kan man bruka granris, som 
pryder rätt så mycket och är hälsosamt, så länge det är färskt. 

Då man wil anlägga hus, bör man ock laga at man får stor och 
wid prospect, ty af det man har många objecta för sina ögon, blir man 
muntrare och gladare, men har man liten prospect, blir man melancho- 
lisk och trumpen; stora fenster äro wäl goda och behageliga dermed, at 
solen får så mycket friare och större ingång i rummet, hwilket rensar 
lufflen, och kunna så stora fenster wäl brukas uti de warma länder, 
men med wår kalla winter komma de ej wäl öfwerens. 

Otäta wäggar och fenster äro skadelige för drag, hwilket utlännin- 
garna, som inga spjell hafwa, få försöka. Då man kommer at liggia 
uli ett rum, der drag är, bör man sättja sängen midt på golfwet, eme- 
dan draget altid häller sig wid wäggarna. 

Hus, bygde utaf kalksten, äro osunda, tapeter^ äro i sådana rum 
besynnerligen goda. Skilderier och speglar äro äfwen wäl goda och 
nögsamma. Turkarne bruka tapeter på golfwen, hwilka de hwar morgon 
aftaga och piska, som är rätt. 

Då rummet, som man dagligen är uti, sopas och städas, bör man 
ej wara inne, ty det dammet lägger sig på lungan, at det blir lungsot. 

Ingen ting skjämmer lufften så mycket i kammaren som rykande 
ljus och som naltpottan; derföre bör den alltid wara täckt eller skuras 
hwar dag. 



Ordet brukades ofta i betydelse af bonader eller mattor. 



44 Linné, Dieten. 

Fenstren bör man ej öpna bittida om morgonen och ej heller hafwa 
dem öpnade sent om qwäUarne för exhalationes terrem, 

Swalka i warma rum kan man få genom surrande spinnrockar och 
genom att satta pileqwistar i watten inne i kammaren. 

At löfwa husen är braf, men har spindlar, flugor och andra in- 
secter i följe med sig. På Gottland pläga böndeme hänga Taxus på 
wäggarne, som ger en Ijuflig och hälsosam lufll^. De gamle ha wäl 
ment, at detta trädet är förgififligt, men det är ogrundadt. Wäggelöss 
fly för nya och oljeluktande tapeter, emedan olja är en pest för alla in- 
secter. Med brinnande terpentinolja lär man kunna utrota wäggelöss, men 
eldfarhgt. Med Lepidutn rtiderale^ Ledum, Sqvattram eller Mentha syh 
vestris i sängarne kan man fördrifwa skäktor. 



Legtus et Gubile. Säng och Lägerställe. 

Det är ej lika godt ligga i hög eUer låg säng. Står sängen ned på 
jorden, gå dunsterna ifrån jorden genom henne in på kroppen, hvilket 
aldrig är helsosamt. Hon bör stå något ifrån golfwet, at exhalationema 
få spela fritt inunder henne. Så höga sängar, som Finname bruka, äro 
ej heller goda, ty under taket är alltid warmt, der transspirationen hin- 
dras, förutan det alt dunsterna, som stiga ur jorden och alltid söka höjd- 
en, der skada oss. Igenlyckte sängar, som somlige bruka, äro ej heller 
goda, hwilka se ut såsom skåp, ty man ligger deruti för qwafl, som ska- 
dar bröstet, 

Waggor, som man brukar åt barn, äro 3 slag och äro föga tjenlige, 
ty wi se, om wi komma på sjön, bli wi sjuke af fartygets gungande ; än 
mer ett Utet barn, som har swag maga. häraf konmier deras många upp- 
kastningar. 

Tort hö, som ej är unket, är bäst sofwa uti, ty den sköna lukten 
af Antoxantum och Mysktåteln uppfriskar oss mycket; men att sofwa ute 

* »Id [Taxus baccatä] vväxte sLor som gran eller ek, måst wid kiärr. nojr 
ymnogt i Gothums och Boge sochner. Folket hade ett artigt maner at betäcka 
sina wäggar med Idqwistar, då man begynte neder från golfwet at Hksom med 
spän betacka wäggen, som genom det mjuka barret flck de aldra wackrasle 
gröne tapeter. Om Dioscorides och Plinius hade här blifwit inviterade til gjäst 
uti hus med tapeter af Taxo, aldrig hade de tordt wågat der sofwa någon 
natt eller äta någon bit, som trodde at allenast sofwa eller äta under en Taxus 
wore lifssak; det Gothum här ler ät.» -- C. Lixxaei Öländska och Gotkländ- 
aka resa. s. 2:23. 



Kollegieantecknbgar. 45 

på marken i gräset är skadeligt för de mänga exhalationer, som stiga 
upp ur jorden, hwilka kroppen drar ät sig. DerfÖr ser man att man 
alltid ryser och är dufwen, då man på marken uppwaknar. Först ar- 
chiater LiNNfus kom up i Lappmarken och låg i skogen om nattetid, 
lades en björk under och en öfwer honom, han låg således i löfwet och 
kunde som nogast akta sig for köld. Men när han kom längre up, 
lärde en lapp honom ett behändigt sätt med säng på marken. Han ri- 
tade en fyrkant på marken med et instrument likt en torfknif; denna 
yta, som bestod af björnmossa^, flådde han af marken likasom han upp- 
tagit en filt. En sådan lade han under och en dylik öfver mig. Jag 
tråtsar alla kläder, jag legat uti, om de warit bättre. Lapparne bruka 
inga kläder för sina barn, äom äro späda, ulan lägga dem uti röd- 
mossa, som är så len och fin, att wåra finaste linkläder gä näppehgen 
upp deremot. 

At ligga högt med hufwudet är ej heller godt, emedan halsen trycks 
på ena sidan, så att bloden icke får fritt passera; utan will man ligga 
högt med hufwudet bör man laga så, att hufwudgärden kommer under 
axlarna, att man så godt som sitter, ty det gör en munter. Men at 
riian ligger horizontelt är bäst, ty då är kroppen i sin bästa gala*, 

Alt ligga mycket mjukt är ej godt for den som är arbetsam, ty 
uti de mjuka sängar sjunker man ned, och de täta| kläder hindra trans- 
spiralionen och gör en trög och slyf i lemmarna. Madrasser äro de 
helsosammaste att ligga uti, äfvenwäl täcken af tagel och hår. Fällar af 
get-, räf- och wargskinn äro ej goda, de hindra transspirationen och lukta 
illa samt som alla skinn af djur, hwilka ha känning af olustigt wäder, 
kunna de förordsaka sjukdom wid wäderskifte. I Lappland betjena de sig 
af renhudar och i Novanola af harskinn till täcken och bäddar. Först 
man kommer till Dalarne och får se deras loppefängeri, kan man ej an- 
nat än le; de spinna af hwita harehår något ullgarn, deraf sticka de en 
lapp på samma sätt som strumpor, hwilken sedan walkas. Denna lapp, 
som kallas loppnät, lägger man hos sig i sängen; dit krypa och för- 
samla sig alla lopporna. Den kan sedan tagas bort och hängas ut i 
solen, då lopporna hoppa sin wäg. Den göres hwit, at lopporna bättre 
må synas. 

' Folytrichum vulg. majus Dill. P. proliferum max. Vaill. Se Iter 
lapponicunif s. 63. 
' Hvila. 



4G Linné, Dieten. 



II. SOMNUS. Sömn. 

Sömnen är ett helt förunderligt phasnomenon, At en menniskja, 
som den ena stunden går uppe och gjör sina wärf, skal den andra 
ligga som hon wore död, och at hon kan således insomna, är wäl uu- 
derligit, men ännu longt underligare, at hon kan upwakna af sig sjelf. 
och det ordinairt til en wiss tid. Men så underlig som denna saken är. 
så nyttig är den ock för oss menniskjor, ja, den aldra angenämaste i 
hela naturen, ty utom den få wi ingen nytta af mat eller dricka, ingen 
styrkja; utom den hjelpa medicamenter intet. Om wi wilja äta aldri? 
sä mycket och ej sofwa, födes wi intet. Det är altså äfwenså angeläget 
at sofwa, som äta. Wi se at barn sofwa mycket, medan de äro sma, 
och då wäxa de äfwen ganska mycket. Då man är ung, bör man i 8 
timmar sofwa, då man kommer til stadig ålder i 7 timmar. Då man 
är sömnig, bli först musklerna slappa, ögonlocken falla igen, ansiktet blir 
slätt, undre läppen faller ner och munnen står öppen, man begynner 
winka med hufwudet än hit och än dit och lutar det ned. Rätt som 
man skall somna, spritter man och får en liten convulsion. Denna 
sprittningen är ej forebud till någon sjukdom utan en naturlig sak. När 
man waknar, spritter man äter, gäspar och sträcker sig. 

En del twinga sina barn i ungdomen at waka, på det de skola fa 
dem qwicka och sluga i tid; det winna de wäl också, men detta lager 
af med åren, sä at qwicka barn bli dumma karlar; ty hjernan mattas 
och torkas så mycket i barndomen. De gamla hade denna regel neml. 
at det war skadeligt at sofwa på maten; men då de sägo gubbar om 
80, 90 och 100 år, som städse brukat detta, så funno de regelen wara 
falsk liksom meningen, at det skulle förkorta ens lifstid. 

Sielfwa naturen är i delta mål den bästa läromästarinna. Af na- 
turens bok lära wi bäst, hwad som gagnar eller skadar i detta mål. Se 
wi på alla djur, så finna wi, huru de tyngas effler maten och sofwa. 
men medan de äro hungroge, äro de qwicke och muntre. Wi känna 
ock på oss sjelfwa, huru wi tyngas eflter maten, så at naturen liksom 
inplantat i oss det, at wi böra sofwa på maten, på det han må dige- 
reras til en god chylus. Annars gå particlarne af maten rudes in uti 
niassa sanguinea, gjör meatus hnpemieahiles, och således hela menni- 



Kollegieanteckningar. 47 



t 



skjan crudiis och dumm samt trög. Men dock är intet godt för alla at 
sofwa straxt på maten, ty den som är fet, har mycken och god chylus; 
äfwenså den, som har skjörbjugg, bör ej sofwa på maten. Men för dem, 
som äro utmagrade af arbete, är intet annat remedium at komma til 
kraffter och hull än at sofwa på maten och äta god närande mat. 
Gispande och sträckande hjelper transpiration mycket. 

Til sömn hjelper quies animi et corporis, silentium, otitim, cantus, 
sttsurrus aquce, flattts placidus, corruscus foliorum arboris, semina Pa- 
paveris, lectio lihrorum parum jtidicii requirentium, opium^ som är det 
förnämsta eller starkaste, tahaci et carbonum fumus, omnia odovantia. et 
suaveolentia, aer humidtis etc. Då någon i feber intet får ro at sofwa, 
plägar man slänkja dillwaln pä hufwudgjärden, item bruka saffrans possar 
om tinningarna. Cibus mollis et oleosNS, labortis, spiritueusa saker bi- 
draga ock till sömn. 

Om man ligger uti ett rum, der öl eller win står och gjäser, så 
kan man der somna så in, at man glömmer wakna. 

At surbruns watn ^ör sömn, kommer l:o af det spiritueusa eller 
volatile, som i det samma är, 2:o af sjelfwa humiditate eller wätskan. 
Muscot-blomma och saffran promovera stark sömn ; item böner, alla Lac- 
tuccB, Solana, Uyoscyamus, Cannabis, Om man skakar mjölet af ham- 
peblommor och blandar med litet watt och tager in det, gjör det sömn 
och lättar från bekymmer. Lolium, långt wakande, kjöld och wärma 
skifte wis förordsaka sömn. Wärman gjör sömn blott med fucktigheten, 
men kjölden både med sin fucktighet och kallhet, widare alla ewacua- 
tioner, pressio rerebri m. m. Nästan alla, som frysa ihjäl, dö af sömn- 
sjuka. 

De saker, som fördrifwa sömn, äro the. cofife, motus, affecter, varii 
8oni, kalla fötter etc. Då wi sofwe, pösa alla fibrarne, väsa lösas och 
gjöra således canalerna trånga. Häraf ser man, at för dem, som hafwa 
spenstiga* fibrar, är godt at sofwa effter måltiden, ty den föder oss. 

Då man är utmattad, hjelper enom intet at man äter, om man 
intet får sofwa på, ty då wi äro wakne och i rörelse, dragas wätskorna 
ifrån magen och muscidi abdominales tillika med diaphragma; när de 
äro så i rörelse, få de intet agera på maten, men då den andra krop- 
pen sofwer eller hwilar, då digerera de maten til chylus och draga 
mjöiksafften utur maten; digestio cibi fit a diaphragmate et musculis ab- 
dominis. Det är altså ett gammalt och sant ordspråk, at den som äter 
wäl, han sofwer wäl och mår fölgakteligen wäl. 

* = spända. 



48 Linné, Dieten. 

t 
En del bruka at ligga med bara fötter, som är rätt skadeligt, hwil- 

ket sägs, dä sudor anglicanwi ^ grasserade, snart sagt öfwer hela Europa ; 

satte man ut en fot, dä man skulle ligga och swettas, sä war icke at 

undwika döden. 

Dä wi sofwe, är cereheUum i stadig rörelse och gjör sina functioner : 
men dä wi wake, gjör cerebrum sina. Det är intet blott motion, som 
gjör oss hungroge och trötta; ty den som sitter och räknar eller läs 
om dagen, blir äfwen sä hungrog och trött, som den som gär wid 
plogen, fast han intet har motus musmdaris. 

' Uti sjukdom är sömn förtrefTelig god, och kan ingen sjukdom gjema 
hjelpas, så länge patienten ej får sofwa ; men om man e. g. uti dysen- 
terie gifwer patienten in litet Laiid. liquid., så somnar han straxt och 
der af får han styrkja. 

Det är en gammal regel, at vimciora ingenia raro maturescunt, 
och det skjer af nimio läbore^ parco somno etc, ty finge menniskjan ej 
sofwa, så skulle hon ej lefwa en lOOidel af sin ålder. 

At drömma, när man sofwer, agiterar oss mycket. Man kan ej 
wist säga, om man altid drömmer, då man sofwer; men det är wisl, 
at wi intet altid weta hwad wi drömma. Man säger at, då man dröm- 
mer, halfsofwer man, som är ej så galit sagt. Då man har mycket be- 
kymmer, då drömmer man gjema; äfwen gjör maran, som man kallar, 
al man drömmer, som kommer af flattdentis cibis och af det man ligger 
på ryggen. 

Dä man ligger rak, sofwer man aldrig så wäl, wi se det på de 
lefwande warelserna i hela naturen, at då de hgga, draga de ihop lem- 
marna, at ingen ligger spänd, sä ligga ock barnen i moderlifwet. Med 
ålderdomens tillagande förgår ock sömnen. På ryggen bör man intet 
ligg»» ty då går bloden ål cereheUum, som gjör en tung och trög; ej 
heUer på buken, ty då stiger bloden åt hjernan och gjör en dumm, 
ögonen blifwa röde. 

I det som mindre är, finner man altid hkhet med det större et vi- 
cissim. Hwar dag reprsesenterar ett helt år. Morgonen är lik wåren» 
middagen sommaren o. s. w. Om wären tyckes man wara friskare än 
de andra ärsens tider, så är ock med morgonstunden, den är den tjen- 
ligaste at arbeta pä; derföre bör man lägga sig i tid, at man må wara 



^ »Engelska svetten» var en farlig feber-farsot, som i slutet af 1400-talet 

och början af 1500-taIet spred sig från England öfver Europa; den kom till 

Sverige först vid sin 3:e eller 4:e vandring och härjade särskildt svårt 1529 
i September. 



KoUegieanteckningar. 49 

i tid uppe och taga morgonstunden i agt. Så wackert det är at wara 
waksam, så lastwärdigt är det ock at waka för mycket och sitta för 
länge uppe om qwällarne, ty före midnatten har man altid den bästa 
sömnen. 

At sofwa med öpen mun är ganska skadeligit och bidrager mycket 
til lungsot. Aldrig bör man lägga sig med bry och bekymmer. Ej 
bör man om qwäDen äta mat, som är swår att smälta, ty det förtager 
sömn, och alt wakande utmerglar kroppen. 



III. MoTUS ET QuiES. Rörelse och hvila.' 

Så angeläget det är för menniskjan at äta och sofwa, sä angeläget 
är det ock at hafwa motion. Den är, som gjör at menniskjan lefwer, 
och då den uphörer, är hon död. Utan circulatio sanguinia putrescerar 
kroppen, hwilken hjelpes och bibehålies genom motion: är altså högst 
angelägit, at icke slå sig til lättja; ty deraf blir en hop dynt i kroppen, 
som aldrig kan solveras, ulan drager oss i grafwen i förtid. 

Då wi sofwe, hafwe wi allenast et hjerta, som drifwer bloden, men 
då wi movera oss, är liksom ett hjerta i hwar led. Sömn är den, som 
gjör at maten blir digererad til chylus^ men motion är den, som gjör 
honom til elt homogeneum med wåra fibrar och kropp, hwilken sömnen 
allena fastat wid dem, men af motion blifwa fibrarne starka och fasta. 
Detta se wi på alla dem, som hafwa någon serdeles niotus med wissa 
lemmar, hwilka blifwa stora och fasta, e. gr. bagare se wi gemenligen 
hafwa stora händer och starka armar, skomakai'e hafwa ock starka ar- 
mar, salaces stora membra genitalia etc. Motion hjelper oss ock från 
många sjukdomar, e. gr. lungsot hjelpes bäst med ridande, it. scop-- 
hutus etc. 

De romares gymnasia woro til ingen annan ända inrättade, än at 
deras unga manskap skulle genom motion blifwa stora och starka. 



* I vissa kollegieanteckningar, i synnerhet frän 1750-taIet, göres af Motus, 
QuiES och MoRBi ARTiFicuM en särskild afdelning — Del 2 — af Dietläran, 
h varefter Inoesta bildar Del 3 och det öfriga Del 4. Jag har föredragit den 
mera logiska indelning, som i de äldsta kollegierna iakttagits. 

Linné, Dieten. 4 



50 Linné, Dieten. 

Får man swag mat och ingen motion, sä kan man ej länge begå 
sig, utan creverar, som wi se pä dem, som sitta pä waln och bröd för 
någon missgierning. Men får man motion, begår man sig wäl, som ses 
pä slafwarne, som i Italien sitta wid roddarbänkarna lästa ech fä intet 
annat än bröd och watn men se dock braf ut. 

Motion gjör wärma i kroppen och relaxerar fibrerna samt öpnar 
porös; deraf blifwer pulsen friskare, som gjör application af maten til 
kroppen. At hafwa stark motion, dä man är tom, är icke godt. 

Äfwensom de trän, hwilka wädret ej ruskar, wäxa wäl up, men 
blifwa spenska^ och smala samt swaga, äfwensä skjer med en menniskja, 
som upfödes utan at hafwa motion; hwad åtskilnaden är, ses pä en 
fröken och en bondepiga. 

Motion praeserverar oss för stenpassion, som är den swåraste, och 
mänga andra sjukdomar; hon conserverar ock wärt lif. Maten och mo- 
tionen ha contrair effect på wär kropp. 

Man bör altid laga, at man får sådant arbete på maten, som för- 
nöjer en om. 

Så god som lagom motion är, så skadelig är ock för stark, ty den 
gjör för stark wärma, hwilket gjör acidum uti wär kropp til alcali; ty 
at motion gjör wärma, se wi om wintren^ dä ej kläderna kunna gjöra 
oss någon wärma. Det se wi ock på foglar och djur, som wärmas pä 
två sätt l:o af den motion, magen har på maten, 2:o genom mofum ex- 
ternum, i det de gå och springa. At gå sakta, som här hos oss är i 
bruk, är emot natureu; uti andra länder och stora städer ser man folkel 
fika om hwar andra, deraf de hafwa bättre motion. 

All wärma hafwa wi a t tilskrifwa hjertats rörelse. Äfwensom la- 
gom mat är god och nyttig och för mycken skadelig, äfwen sä är lagom 
motion god, men för mycken högst skadelig, ty wärman blir deraf för stark. 

Det är ej lika at blifwa warm uti en kammare eller af motioo. 
När den, som sitter jemt uti en kammare, kommer ut, så attraherar 
kroppen kalla luften, derföre rys han och mår illa. 

A t städse äta lös mat, som är lätt at digerera, gjör magen swag, 
ty han behöfwer altid något ibland at arbeta pä, deraf han får styrkja. 

Den motion, man hafwer utom motum musctUarem och af hwilken 
mnn ej blifwer trött, är god för en klemmig, e. gr. at gunga, åka i 
wagn och rida sakta. Den andra motion, som skjer genom arbete, gjör 
en både matt och trött. 

Motion kan man hafwa på många sätt, e. gr. at segla är en stark 
motion, men insensihilis, hwilket man ser på båtsmännen, hwilka dä de 



= Spensliga. 



KoUegieanteckningar. 51 

äro på sjön äta dubbelt mer, än dä de äre på landet, men excremen- 
terna äro långt mindre dä, än när de äre pä landet, ehuru de äta långt 
mer, derföre hafwa båtsmännen långt starkare maga och fiber än andra. 

At rida på en god häst i ordinairt traf är den bästa motion och 
ett souveraint remedium för lungsot, men då måste man företaga sig en 
lång resa och resa litet i förstone och sedan öka på, hwilket ganska 
mycket brukas i Engeland. At rida i hårdt traf eller galopp på en stor 
häst, som skakar hårdt, är ej godt, ty skakningen är för stark och ska- 
dar njurarna mycket. Vide Sy st. morh, Linnjei. 

At åka är en lindrigare motion och kan tjena för wekliga barn, 
dem amman kan taga och sättja sig i wagn med och åka ett stycke 
wäg, som är godt. At gå är den naturligaste motion, då man ej griper 
sig för hårdt an, så at man swettas för mycket. Motionen bör wara 
ad caloretn v. udorem ^ non ad sudorem, At jaga är en stark motion, men 
kan dock gå an för det nöjet man hafwer derwid, som gör mödan lätt. 
Gunga är wäl god motion, men biter nog på hufwudet. Dansa, ser- 
(leJes menuette, kan tjena för en weklig menniska, men bondepolskan är 
en stark motion, som kan tjena för det folket. Hoppa är en farlig 
motion, der af tryckas alla väsa nederåt til de swagaste delarne, så at 
mången deraf tager skada och förwärfwar sig en hernia, FrictiOy stryk- 
ning eller klappning på kroppen, är en bland de bästa motioner; deraf 
klämmes den fetma, som är i tunica cellulosa, ned åt fibrarne och blan- 
das med dem och ger kroppen et godt och starkt aliment. Det gör 
äfwen hästar, oxar, kor så godt at de blifwa skrapade som sjelfwa fodret. 
Genom denna motion hjelpas bäst cavhexiay leucophlegmatia^ etc. At 
kitsla eller borsta under fötterna är äfwen en god motion. Brottande, 
hwad det gör, ser man på pojkar, som deraf bU starke och musculosi. 
Lyfta är ganska farligt, ty deraf fås leucorhé, hcemoptysis^ och hernia. 
At gå up och ned på backar, skadar mer än det gagnar, besynnerligen 
bröstet*. Tritiiratio, ligniscissio, remigatio, foenisectio och 'tnalleatio^ 
äro ibland de strängaste motioner och tjena ej för dem, som icke stän- 
digt arbeta. Alle dessa motioner göra fibrarne starkare. Klart bewis 
derpå se wi på dem, som aldrig arbeta. Äfwen se wi det på wåra 
fötter, som äro uti stadig motion, at de äro fäste. Högra handen, som 



' Sällsynt ord, användt af Varro (enl. Forcellinis lex.) = däfvenhet. 

* = Tvinsot, bleksot. 

" Hvit fluss, blodstörtning 

* Med ordet »bröstet» uttrycker Linné ofta detsamma som vi nu för ti- 
den beteckna med »hjärtat». 

* Tröskning, vedhuggning, rodd, hömejande, släggsmide. 



52 Linné» Dieten. 

är mer i rörelse, blir större och starkare än den wenstra. Mat och 
dricka gör substancen til wår näring, men motionen applicerar den til 
wär kropp och dess fibrar, är altså den, som ger kroppen styrka; derfor 
hafwa bondepigor starkare och tätare hull och mer styrka än en fröken, 
hwars hud blir tunn och genomskinande förmedelst innesittjande, wa- 
randes hon således utsatt för alla wäderpustar. 

Lex motus tyckes wara inskrefwen i wär natur, hwadan wi Rnna, 
at barn wilja gerna wara ute och springa, hwilket ock icke bör hindras, 
utan snarare tillåtas. De böra understundom springa, brottas, wänja sig 
wid swårt arbete och hafwa någon motion, annars bli de i tiltagande 
åren ganska otålige^. De som slutas inne stadigt, få wäl en fin hy, 
men tåla deremot hwarken köld eller hetta, mindre andra swärigheter, 
utan bli som de woro wisnade. 

Motion bör ej wara wåldsam utan sådan, at hon har lust och nöje 
med sig, ty den motion, som är lindrig och sker med nöje, ger styrka, 
men den, som är för stark, påforer olägenhet. En lindrig motion är 
derföre högst nödig, i synnerhet for ungdomen. De romare brukade 
härtil sina aries gymnastircp, dem de lärt af grekerna och desse af Ly- 
cuRGcs, som hade rest gooom Egypten. De romares barn, serdeles de 
förnämares, blefwo öfwade i afiibus gymnast icis, på det de skulle blifwa 
fäste och starke genom de motioner, som der förehades. De Gt/mnasiis 
cfr. Mercurialis -^ De arte gijmn., Lib. VI, Flav. Philostr. Sophista el 
JouBERTUS: l)e ggmnasiis. 

I de romares gymnasier woro åtskilliga öfningssätt, hwarom något 
skal handlas. 

Athlet^. 

Så kallades de, som uti gymnasierna exercerade sig. Hi ceranwUe 
qnodam umjebantur nudi; cpfoma erat deiun expressum cera mixtum, 
Hoc uncii aspergrhantur pulver e quodam niqyer electo, som war tagen ur 

' = Omtalijre. 

* HiEFinx. Mkhcirialis eller Girolamo Mcrcuriale, läkareson frän Förbi 
(1030— lt)(W)) framsl;iende hade som läkare och filolog, utgaf flere klassiker 
med kommeiitarier samt De arte ggmn. Libri VI. Ven. 1569. Han blef pro- 
fessor i Padua och Bolojriia och litläkare hos Kejs. Maximilian 11, grefve och 
riddare m. m. 

* Flavios PniL()>TRAT()s SoPHisTA, f 204 6. Kr., en grekisk filosof och förfat- 
tare till ett verk om gymnastik: nt^i yvfivaarixi^s. (Bästa uppl. af Daremberg. 
Paris 1S:)N.) 

* Laurent Jolbkrt, fransk läkare pa 1500-talet, professor i Montpellier och 
lifmedicus hos Katharina de Medicis. skref bland annat en bok De gymnasiis. 



Kollegieanteckningar. 53 

en crypta wid Neapel, pä det de måtte få tag i hwarandra. Hos tur- 
karna brukas än en lucta. Denna så wäl som de öfrige artes gijmna- 
sticcB woro hos de romare högtideligen öflige, såsom de woro blandade i 
religionen. De woro ock så långt komne, at ingen stor herre kunde 
anrätta någon måltid, at icke något exercititim skulle anställas, då 3, 4, 
ä 5 gladiatores måste sättja lifwet til, hwilket war nog grymt. Pytha- 
GORAS wande athleUe först wid kött och det stekt såsom kraftigast. 
Swinkött hölls före wara athletis mast tjenligt, såsom mast födande, som 
det ock är för dem, som arbeta och hafwa stark motion, men ej för 
dem, som hafwa vitam sedentariam. Epictetus säger: coactus sedere 
abstineat cociis eduliis, Galenus athletis fabas commendahat, såsom en 
nog födande spis, hwilket man ser af folket här i landet, som bruka 
denna spis och äro deraf nog trifwelige. 

Athletoi blefwo upwäckle midt om natten at äta, ut cititis pingue- 
scerent. Twå gånger i weckan togo de in vomitiv, hvaraf de blefwo lös- 
huUade, men fetmade der emot snart. Engelsmännen bruka mycket vo- 
missement, hwarigenom de ej blifwa långlifwade. Der före gå ej mediet 
gerna på at ordinera vomitiv utan i högsta nödfall. Athletce fingo ej 
äta supande-mat. Den som will blifwa stark, måste 1) ha fast mat, 2] 
motion, 3) lagom hwila. De som äta mycket tunt, få hel lös fetma. 
Den som will ha starka barn, måste ge dem fast mat, såsom hårdt, groft 
bröd och ej låta dem sittja stilla om dagen, utan fast mer låta dem wara 
i stadig rörelse in til aftonen, och då låta dem sofwa sina 9 eller 10 timar 
om natten; man bör ock ingalunda ge dem thé och wåla warma saker. 

Näst mat gör sömn och hwila mycket till fetman, som är af twänne 
slag 1) fläsk, som blir af lös föda och stillasittjande, dymedelst at 
chylus får stanna i tunica cellulosa, 2) kött, hwilket blir af måttelig god 
mat, braf motion och ordinair hwila, hwilket äfwen wäl gör styrka och 
corroborerar musclarne. Exempel härpå hafwa wi i swin, som instängde 
i stigan och gödde med dränk och annat löst, få mycket fläsk, men om 
et swin instänges i 8 dagar och spisas med fastare underhåld samt hwar 
3:dje dag jagas, blir det köttfullare. Sådan fläskfuU blir en sedentarius, 
som ses af förnäma fruentimmer, hwilka äta läckert och sittja stilla, len- 
huldade, men bonden, som äter grof spis, får kött och starka musclar. 



CuRSUS. Kapplöpning. 

Hoc certamen in Olympicis imtitutum, stadio Ä. e. loco 125 ulna- 
rum, cujus terminum seu metam primo ferientes coronahantur. Konsten 
war här at snabbt hinna målet och geswint göra retrait. Stadiodrotni 



54 Linné, Dieten. 

de, som utan at andas kunde hinna målet. Septemstadiodromi woro de. 
som 7 ggr kunde löpa ut målet, hwilka woro sällsynte, men aldra rarast 
war at få Hemerodromi, som en hel dag kunde löpa. Seden är ännu 
qwar hos wåra bondegossar och ännu mer uti Tyskland, der 10 ä Ii? 
bondegossar ha et wist mål, hwartil de löpa, och den, som först kom- 
mer til målet, har sin wissa belöning. Här wid observeras at löpande 
är nog farligt, ty en blodfull kan löpa, så att han kastar up hjerte- 
blodet och sätter lifwet til genom hetnopthysis^ lungsot o. s. w., bör derför 
en sådan låta sig åder en 8 dagar förut, men wänja sig derwid ifrån barn- 
domen; starkes lungan derigenom^. Granneligen bör den akta sig, som 
har lång hals och späda ådror, ty springande är den motion, som mast 
agerar'på lungan, emedan då man springer fort, håller man andan, och 
då får ej bloden löpa ur den högra i den wenstra hjertkammaren, utan 
sedan man då stadnar, rusar bloden til för stark på lungan, så at den 
icke kan arbeta sig fram; utaf et sådant blodets tryckande kommer, at 
hästar af för starkt ridande ställa blod. Ludi circenaes skedde med ko- 
rande uti kamp, som war wäl så farligt. 



LucTA. Brottning. 

Denna skedde vel amplexis hrachiis et hunieris, vel confertis bra- 
chiis. Den brukas ännu af wåra lappgossar. Luctaiores klädde af sig 
och smorde sig med olja samt pulver, at händerna icke skulle slinla. 
Palastra war beströdd med sand, der de af ceromatistis smorde brotta- 
des. Denna öfning brukades af bägge könen in til Augusti tid, som 
lät förbjuda qwinfolken ars paJcestrica. 



PuGiLATUS. Knytnäfskamp. 

I ^[^ Är ännu brukelig uti England, der 2:ne ställa sig på knä och sia 
hwarandra med knytnäfwarne, som är en ganska farlig lek, serdeles när 
de råka hwarandra under scrobicidwn cordisy der cartUago etisiformus 
sitter, hwaraf paraphrenitis * kommer, som är eljest rar. 



^ ^ Här som på andra liknande ställen har Linné förbisett eller ej förstått 
ansträngningens skadliga inflytande på hjärtat. Detta frestas vida mera än 
lungorna. 

' Inflammation i diaphragma, bukinflammation. 



Kollegieanteckningar. 55 

Pancratium. Tvekamp, 

Est lusu8, quo advocatis omnibus carporis viribus omniumque ner^ 
vorum contentione transfligitur. Erat duplex: den ene war sammansatt 
af lucia och pugilatus, dä de ej allenast stöttes med knytnäfwar, utan 
ock trängde och kastade hwarandra med all magt i afsigt att kullslå 
hwarandra och följakteligen refwos och sletos som kältringar. Den andra 
skedde således: Stem^ntur humi, atque iniHcem complicati seque mutuo 
convolventes, alter alterum subjicere conabatur. Och som härtill fordra- 
des alla krafter, är kommet det latinska ordspråket: pancratice vivere^ 
d. ä. wara karsk som en kämpe. C fr, alteros de his antea cit. auctores. 



Jactus. Kastande med spjut eller stenar. 

Efter de förr omtalta följer jactus, som war twäggehanda: 1) Jactus 
jaculi, som i början skedde med pilar utan bogar, hwilka kastades på 
en wiss fläck, den de ock ulan bogar träffade, som woro öfwade. Hwarom 

HORATIUS : ^ 

— — — — — — — So^pe disco 

Scepe träns finem jaculo ndbilis expedito. 

Hos oss är det ännu i bruk, ty man ser pojkar klyfwa en pinne 
och sättja papper i ändan samt kasta. 

2) Jactus disci, då en rund sten sättes i ändan på en klufven 
käpp. Med denna öfwade de sig så länge, til des de kunde kasta och 
träffa rätt. Detta sättet att kasta brukades i brist på bössor och kallas 
nu slungor. Hit hörer jactus piUe (bollkastning med boll, volant och 
med billard med små kulor på en tafla, hwilka man med en dertil gjord 
stock fortstöter). Hwilka nu äro i bruk, ej som artes athleticce utan 
som motion. Ludus pilcB war en excercice at nätt kasta och färdigt 
taga emot, ordinerades af medicis. At skjuta med boga är detsamma 
som jactus jaculi. Wåre norske bogar äro de bäste, som med en karls 
styrka upspännas måste. Af jaculatoribus woro först 1) Sagittarii och 
bdUistcBj som kastade utan bogar; 2) ArcdbalUsi^, som kastade med 
bogar; detta war fordom i mycket anseende och berömmas Cigero, 
CoNSTANTiNUS, GoHHODUs och DoMiTiANUS för färdighet härutinnan- De 
öfwade sig så häruti, at de på slutet kunde skjuta ut penningar i ord- 
ning, hwilka en annan hölt emellan fingrarne, som Dobcitianus berättas 
hafwa gjort. Bruket häraf är ej ännu bortlagt, utan i behåll hos dale- 
karlar, lappar och ryssar. 

» Hor. Carw. 1: 8. 11 f. 



56 Linné, Dieten. 

Saltus. Dans. 

Hos de gamle war äfwen dans öflig, fast ej såsom någon ars ath- 
letica. Hos grekerna var flere slags dans i bruk, nämligen a) JIvqqCx^ 
som skedde i full mondur^ och fördenskuld kostade nog på, cutn armati 
milites saltahant; dicitur vertiginibus et gyris implicatis. 

En art af nvQQCxri måtte DAvms för arken warit, äfwen Jddiths. 

Detta slags dans föres af några til Minerva, af hwilken Lacories 
skolat fåt den; af andra til Aghilles, som skolat dansat wid Patrocli 
graf, af andra til sonen Pyrrhus. Socrates påstod, at man skulle 
dansa, emedan lederna derigenom böjas och sträckas, at man blir wig 
och mer böjelig än förr. Men Plato^ Hippocrates och Galenus förka- 
stade den såsom onyttig, b) ^ EiA\iéketa, quce erat satis grävts et tristis, 
brukades uti tragoedier, då något sorgeligt skulle föreställas. Est aaé/Jivov 
et (foghxév c) Kögda^, Saltus festivorum, Tripudia* fttere stibsaltus (qttasi 
terripudium) j qvod saliantes pedihus terram calcarent. De kastade sig med 
wighet up i luften och der gjorde luftsprång, innan de rörde jorden, 
d) 2cxcvvig fuit saltus salax, sådan som Arleqvin brukar i wåra tider på 
Gomedier. Menuetter doga ej för bondefolk, utan för andra, som eljest 
sitta stilla. Lika som et slags musik ej behagar allom, utan hårdare 
dem, som äro wane at wara uti allahanda storm och höra allahanda 
starka rörelser, och dousare dem, som äro wane at sittja inne i lugn; 
altså tjenar en annan slags motion bönder, och en annan fröknar och 
delicata fruentimmer. Bondepolskan är dem för stark. Ovroius säger^- 
Si vox est, canta, si niolUa hrachia, salta: 
hrachia saltantis, vocefn mirare canentis. 



Natatio. Simmande. 

Denna är ock ibland de gamles öfningar, och är skada, at den icke 
mera läres, genom hwilken man ofta kan frälsa sit lif. Denna ars na- 
tatoria recommenderas i synnerhet af Aristoteles, och war denna hos 
de gamle romare i sådant anseende, at när de wille beskrifwa en töiper, 
hette det, neque natare neque Uteras didicit. 

GiGERO berättar uti orationen pro Goeuo, at wid Tiberströmmen i 
Rom war et ställe, dit romerska ungdomen sammanträdde at öfwa sig 



* Rustning. 

* Vanl. = tretaktsdans; t. ex. af de rom. salierna till Mars' ära. 
» OviD. Ars am, I. 595, II. 305. 



Kollegieanteckningar. 57 

uti simmande. Häruti excellerade J. C^sar som sam 200 passus, Marcus 
Sc-EVOLA kastade sig i siön och sam til Gsesars skepp. 1 Egypten äro 
pojkar häruti sä färdige, at om man kastar et stycke bröd eller något 
annat i Nilströmen eller andra watten, simma de derefter och ta det 
som hundar. I Brasilien simma pojkarne öfwer hela wikarne och kunna 
hwila på wattnet. Uti Engeland (til äfwentyrs äfwen uti Egypten) har 
man hus dertil gjorda, hwarest man släpper in pojkar och låter efter 
hand så mycket watten rinna in, som de kunna tåla, til des de bli wane 
at simma i stora watten. Simmande gör en dubbel motion och styrker 
©troligen wår kropp och gör honom skinande, som ses på kreaturen, 
hwilka äro wande wid att simma. Af simmande i kalt watten ökas 
appetiten och respirationen, man blir wigare, scrotum coarcteras. Man 
blir därigenom helt lätt i kroppen och får, som sagt är, god transpira- 
tion, som är tecken till god helsa. 

Kalt watten promoverar således transpirationen, då det aflorer den 
feta och orena materien, som tillsluter porerna och som följaktligen gör 
attractionen starkare af oren luft och contagieusa sjukdomar. Dädan här 
rörer, at smittosamma sjukdomar så gerna komma ibland de gemenare, 
som hwarken genom linkläders ombytande eller annorledes ha tilfalle 
att hålla sig rena. 1 Indien kasta de sina barn undan kopporna i kalt 
watten, cum successu scepius, ty derigenom slutas porerna och hjertat 
börjar med force arbeta. I pesten gjorde en dräng så med sin fästemö, 
och när han wart smittad, gjorde hon så med honom tillhakas. De 
togo den sjuke och kastade honom i floden, hwarpå han insweptes i 
ludna kläder, hwarigenom swettningen promowerades : hwad nytta denna 
swettningen har med sig in contagiis, ses af engelska swetten, som ej 
annorlunda kunde botas än genom excessivt swettande. Engelsmännerne 
bruka mycket at twätta hufwudet med kalt watten, sedan det är rakat, 
hwarigenom de corroboreras och bli starke. Barn, som ofta twättas med 
kalt watten, ha ej så ondt af skabb och ohyra, men äro underkastade 
fallandesot. Kreaturen, som hålla sig rena med watten eller slekande, 
ha ej ondt af ohyra eller skabb, men twärtom ha wi exempel af hun- 
darne i Egypten, som äro spetelske. 



Fegtkonsten. 

Fegtande bryter wår kropp och ger god motion, har ock den nyttan 
med sig, at man kan forswara sig för Rendteliga anfall. At kunna denna 
konsten fordras et moderat sinne, annars störtar man sig ofta i olycka 



58 Linné, Dieten. 

och således mer skadar än gagnar sig. Häraf hafwa wi namnet qwar 
(Gymnasier) uti wåra läroställen, men saken i wära exercitiescholor. Fegt- 
konsten är en nobel exercice och gör en effect i wår kropp, som här 
igenom utspännes, ty den bryter och böjer musclarne, at man blir wig 
och ledig. På de gamla amphitheatris fick hwar och en fegta fritt Näst 
denna följer ringkonsten, genom hwilken man med minsta slag kan bryta 
arm och ben af. 



VOLTIGERING. 

Liknar hoppande (suhsaltus) men kommer mast an på armarne, 
der man bör winna samma styrka at bära kroppen, som man af naturen 
har i låren. At voltigera är ganska farligt, ty derigenom hålles dia- 
phragma spändt och intestina tryckas ned, då äfwen blodet tryckes ned 
ät genitalia, dädan de, som äro däste, snart kunna få bråk. 



Venatio. Jagt. 

Jaga och skjuta djur har warit i bruk hos de gamla, e. g. Adria- 
Nus, PoMPEJus woro berömde för sin snällhet deruti. Här af lärer man 
känna de djurens art, beskaffenhet och natur, som man jagar, hwilket 
förordsakar nöje jemte motion, som herrar annars beqwämt ej kunna fa. 
De blifwa derigenom härdade och tåla köld, warma och andra remedia 
dura mollitiei. 



Falkfängeri. 

Jagt med falkar bör ske på faltet, så framt man skal kunna följa 
hägren eller andra foglar, som falken förföljer. Man måste wara försedd 
med en häst, som är wiss på foten och springer öfwer diken och gär- 
desgårdar utan swårighet, annars är man snart olyckelig. Hit kan med 
skäl lämpas Martialis^: 

Parcius iitaris, moneo, rapiente veredo, 
Priscey nec in lepores tam violentus eas. 



' Makt. Epigr, XII: 14. 



KoIlegieanteckDingar. 59 

Scepe satisfecit prcedoe venator et acri 

Decidit exctissusy nec rediturus, equo. 

Insidias et campiis habet: nec fossa^ nec agger, 

Nec sint saxa lieet, faller e plana solen t. 

Non deerit, qoi tanta tibi spectacula proestet, 

Invidia fat I sed leviore cadat. 

Si te delectant, aniniosa pericula, Tuscis, 

(Tutior est virtus) insidiemur apris, 

Qvid te frena juvant temeraria? Soepitts illis, 

Prisce, datum est eqviietn fumpere, qvam leporem. 



HiPPOCHAMiA. Ridkonst. 

Beridare-konsten kostar mest på njuraroe. Derföre böra beridare 
wäl akta sig, om de skola undwika mictum cruentum, stenpassion, rheu- 
niatismus. Hippochamia bar annars stor nytta med sig, ifall man skulle 
räka ut för en yr häst^ som lätteligen kunde förderfwa en, der man 
irke wiste med konst regera honom. Den, som lärt rida, kan också 
utan så stor möda som en annan färdas en lång wäg. Men de, som 
ba någon misstanka på sig för sten, böra af hålla sig derifrån, ty de få 
merendels mictum cruentum af mycket ridande. 



DiGLADiÅTio. Boxning. 

Detta brukas ännu uti Engeland och tyckes disponera nation til hård- 
het, sker således: Twänne personer alldeles nakna utom boxerna sam- 
mandrabba i folks närwaro, då den ene gör ända med den andre. Det 
är dock ej så barbariskt och grymt som brukas med tuppar. De komma 
från Guinea, gödas att de bli stora och göras hetsiga med peppar. Sedan 
skrufwas små bajonetter på sporrarne, och under striden kunna de klyfwa 
bwarandra. Den som winner hoppar upp på den andre och gal segersång. 



Balneä. Bad. 

At bada lärde Gr eker ne jemte annan luxe af Perserna, de Romare 
af Grekerna och Turkarne af dem. De gamles balnea woro så nödwän- 
dige för dem som maten. At balnea warit i bruk, se wi hos Homerus. 



60 Linné, Dieten. 

Exempel af de grekers bad ha wi uti Ulysses, som wardt badad hos 
CiRCE, Telemak af Nestors dotter, och Penelope befalte sina pigor bada 
Ulyases, då han war hemkommen och ännu okånd; men han tillät det 
ej utan wille dertil hafwa någon käring, som slitit ondt som han. Hos 
de romare kommo halnea i bruk för Augusti tid. Sedan de om för- 
middagen förut uträttat sina sysslor och arbetat sig swettiga, smorde de 
sig, sedan de förut wäl torkat swetten af sig, hwarpå de om eftermid- 
dagen gingo i badstufwa och sedan in lectulls suis coenabant. De smorde 
sig i den tankan at styrka sig och mjuka up kroppen samt hindra den 
starka attractionen, som wåra kroppar i synnerhet då de äro warma, ha 
af lufften, och at promowera longcevitas. 

Är man warm och sätter sig i et kalt rum, under skuggrika trän 
eller wid källor, super kroppen i sig de kalla parliclarna, som äro qwar 
af wintren*, hwaraf frossa och pleuresie så ofila infinna sig om wåren, 
när wåre ynglingar, swettige af bållspelande, oförsigtigt söka at reficiera 
sig med kylande drycker m. m. Detta härrörer äfwen af en annan stark 
motion; om sommaren åter frestas wi aldrig af dessa sjukdomar. 

Inunctio hindrar wäl attractionen, men ej transpirationen, hwaraf 
kroppen skulle bli disponerad för rosen, som någre ment. Medici för 
hundrade år sedan recommenderade smörjelse, men den bör ej ske med 
oleo desWlato eller ^^ * per descensiim, e. g. enbärsolja, ty den agerar 
wåldsamt på oss, utan med „^q expresso af frön, e. g. rofolja, mandel- 
olja etc. eller ock osaltat fläsk eller smör, som Hollerius' recommenderar 
uti hectico marasmo och wid begynnelsen af disposition til lungsot; ty 
man wet at de, som börja få lungsot, dra altid axlarna ihop, rysa och 
usla sig och kunna ej tola lufften, som de supa in i sina kroppar, och 
agerar på deras anstuckna lungor, e. g. Orsa i Dalarne, hwarest alla 
karlar dö af lungsot. När någon närwarande ser en eller flera i gran- 
skapet bete sig som sagt är, weta de strax, at han fått lungsot. Och 
detta är ordsaken, hwarför olea expressa recommenderas i lungsoten som 
hindrande den starka attractionen af tung och tjock luflfl^ När bollan- 
darnes barn bhfwit af skälfwan utmärglade, bada de dem och sedan 



* Jfr. vår tids uppfattning om detta såsom en hudens afkylning, så att vår 
kropp i stället lämnar af värme åt luften allt för hastigt. 

* Kokad eller, som den kallades, destillerad olja. 

* HoLLERius, Jacques Houllier 1498 — 1562 utgaf kommentarier till Hip- 
pokrates Aphorismer och De Morhis Internis Lih. IL Paris 1555. 

* Insmörjning af fett pa huden minskar värmeutstrålningen och afkyl- 
ningen, jfr. kappsimmares metod att smörja sig med olja, då de länge skola 
vistas i vatten. 



Kollegieanteckningar. 6 1 

smörja dem med färskt smör^ dageligen, hwarigenom fibrerna blifwa 
mjuka och tunica cellulosa utwidgar sig. Conträrt sker med starka spi- 
rittis, som ha en långt annan effect på wår kropp. Det ses på bränne- 
win: om man ger det åt små barn eller smörjer dem dermed, bli de 
dwärgar. Om man ger detta åt hundar eller smörjer dem der med på 
ryggknolorna, bli de al tid små. Uti Act. N. C* IX. !«*« Q. 16 — 17 hör 
man om en fattig bonde, som ej hade råd föda up sina barn, utan wille 
ha dem til dwärgar, han smorde dem med sprit och 3 slags fett: af 
möss, flädermöss och muUwadar, öfwer ryggen. En bonde i Schweiz 
hade derigenom, at han ständigt smort sig med färskt smör, bragt sin 
ålder till 100 år; af samma ordsak berättade han, at ock hans föräldrar 
blifwit länglifwade. Morerna smörja sig ock ständigt, äfwen då de blif- 
wit sålde til slafwar uti Italien, med allahanda feta saker, hwilka de tro 
conservera dem; de förmenas ock göra det at bewara sin swärta med 
uti hyen, medan den af dem äfwen förmenas så högt contribuera til 
skönhet, som hwita hyen hos oss. Man kan med ett stycke fett äfwen 
så snart få dem willige at tjena sig som lapparne med ett stycke tobak. 
En yngling war så blek och utmärglad, at sol och måne (som man säger) 
kunde skina genom honom, han blef smord med mandelolja, som gör 
fibrerna elastiqva och lösa, och han wäxte sedermera til en reslig statur 
och frodig kropp. 

I Prag ha wi exempel på en, som badades af föräldrarne i mandel- 
olja, medan han war liten, och blef ofantelig tiltagsen. Keill uti sin 
Statica wisar, at människans kropp ouphörligen super in och attra- 
herar lufTlen och annan fugtighet, detta hämmar inuficiio. Det war altså 
ordsaken, hwarföre de romerske athleUu smorde sig, sedan de woro swet- 
tige, då de förut aftorkat swetten. Af sådant smörjande blefwo fibrerna 
mjuka och porerna täpte, så at ej attractionen kunde skada dem. Men 
på det ej kroppen måtte blifwa stinkande af oljan, som genom för långt 
påsittjande blef rancid, gingo de derpå at afskölja sig i bad, hwilket hos 
de gamle war så mycket nödigare, som de ej hade linkläder, hwilka 
eljest supa til sig hwad genom transpirationen går frän wår kropp. Man 
har ofwanföre sagt, at badens bruk är mycket gammalt. Alle österländ- 
ningar och de, som äro af grekiska religionen, bruka mycket bada sig 
eflter alla förrättningar. I lewitiska gudstjensten war anbefallt, at den, 
som hafft coitus cum uxore etc, skulle twå sig. Hos turkarne äro altid 



' Jfr. det af folkmedicinen kända sättet att smörja barn för altan. 
* Natura Curiosorum: nu LeopoUhCarolinsche Academie. 



62 Linné, Dieten 

fontainer pä gator och gränder, ty sedan de besökt sina hustrur prolis 
caussa, eller warit på afträdet, mage de icke bedja eller komma wid 
något, som hörer til actus sacros eller religionen, innan de twagit sig: 
ja, de anse för oanständigt at bruka papper, sedan de exonererat alvum, 
at rena sig med, utan bruka fingrarne och i det stället twå sig efteråt 
om händerna. Warma bad göra mjuka fibrar, deras hetta bör dä icke 
gå öfwer 93 grader effter Fahrenheits thermometer; at sittja for länge 
i warma bad, är ej godt, ty serum förloras, eljest göra desse bad le- 
derna mjuka. 

Man ser at hela Naturen älskar renhet: hundar sleka sit memhrum 
genitale, sedan de halTt pollulion: om ynglingar i akt togo at rena sig, 
sedan de liaffl poUution eller congressiis cum foeminis scoHis, wore ej 
så månge olyckelige. Ja, om hwar och en, både ynglingar och jungfruer. 
brukade mer och oftare at twälta sig, än de nu göra, til äfwentyrs und- 
sluppo de många sjukdomar. De barn, som twättas ofta i hufwudet, få 
intet frät, sår eller löss, men soldater i fält få nog derutaf, emedan de 
ej ha tilfalle at twätta sig. Alla gentes moratiores tola icke de otwät- 
tade, dädan det dem til skymf, som oborstade förrätta någet, heter: 
lllotis manibus rem adgredi. De romare, hos hwilka badstufwor koramo 
i gång kort för Augusti tid, men sedan af några wällustiga kejsare un- 
derhöllos, utan twifwel at dymedelst göra folket willigt och mindre be- 
nägna til upror, trodde i början, det saracenerna ännu tro, at balnea 
promovera longcevitas. I början woro ock bad nyttige hos de romare, 
men sedan blefwo de skadehge, då de för mycket freqventerades och med 
för stor ståt anrättades. 

Nero och Heliogabalus läto wid baden smörja sig med saffransolja. 
De började själfswåldas mycket, emedan manfolk och qwinfolk gingo om 
hwarandra i baden. Hwilket Juvenalis* intygar: 

— — — Grävts occursu teterrimo vultu, 
Balnea nocte suhit^ conchas et castra moveri 
Nocte jubet, magno gaudet sudore tumultu 
Cum lassata gravt ceciderunt brachia massa 
Callidus et cristcR digiios impressit aliptes 
Et summum dominoe femur exclamare coegit. 

' Juv. Sat. VI: 418 ff. 



Kollegieanteckningar. 63 

Martialis^ bevvillnar detsamma: 

Omnia foemineis quare dilecta catervis 
Balnea devitat Lattera? — — — 

Id. alibi: 

Cum te lucerna halneator exstincta 
Ådmittat inter hustuanas moechas. 

Men at ej romerska nationen genom sådana exempel aldeles mätte 
skämmas, lät kejsar Adrianus förbjuda bad, at de ej skulle hällas förr 
än klåckan 8 om aftonen; och på det ej ljusens kostbarhet måtte före- 
bäras, bestod han dem själf. Han förbjöd äfwen båda könen at bada 
ihop, som de förr omtalte kejsare hade tillstadt. Serverus lät förbjuda 
soldater ha warma bad. Marcus Antonius förbjöd ånyo bägge könen 
bada ihop. 

De romares badstugor woro delte i 4 rum a) Apodyteriumy der 
kalt watten stod och de blefwo twagne förut och efteråt, b) Tepida- 
rium, hwarest war ljumt och medelmåttig warma, c) Caldariwn, som 
war sjelfwa badstugurummet, hwilket war helt wäl utsirat, d) Hypo- 
caustum eller det rummet, hwarifrån warman kom til caldarium och 
proporlionaliter til cetera halnei lora. Midt uti caldario war en hola, 
hwaruti de twättade sig. Beskrifning på en sådan finns uti LiNNiCi 
Westgötharesa^, De gamles badstugor woro prägtige som wåra slott; men 
wåra nuwarande ömkelige, mörke och rökige och kunna ej med samma 
nytta brukas, ty man wet, huru månge genom deras promiscua bruk 
och ohyggeliga hållande blifwit olyckelige, nämligen i de badstugor, som 
warit förr brukade af sådana, som hafll contagieusa sjukdomar. Man 
bör derföre utwälja rena badstugor, der få warit uti, ty annars kan 
man lätt blifwa smittad. Man wet, huru jordgummor, som hulpit någon 
med venerisk sjukdom behäftad qwinsperson wid barnsbörd, sedan smit- 
tat 40 ä 50 andra. Yttermera bewittnar denna sakens sanning et af 
ScHENKius* anfört exempel om en sjukdom, som på et ställe upkommit 
uti en badstufwa, då de som badade sig läto äfwen koppa sig, men 



» Mart. Epigr, XI; 47. 1 f. samt vidare Epigr. III: 93. 14 f. 

* Sid. 50, en romersk badstuga på Lindholmen. 

' JoH. ScHESCK VON Grafenberg från Freiburg i Baden, 1535—98, en 
bland sin tids mest ansedde läkare; i sin bok Ohservationum medicarum ra- 
rarum, novarum, admirahilium et monstrosarum volumen, Basel 1584, in- 
förde han den praktiska nyheten att uppställa sjukdomarne i ordning efter de 
kroppsdelar, de angrepo, och ej efter ett abstrakt system. 



64 Linné, Dieten. 

fingo på slutet en olidelig smärta och sweda som trängde sig in uti 
sjelfwa benen. Ordsaken war länge fördold, dock på slutet uptäckt; den 
som koppade, hade förut koppat en man med vener ea behäftad, dädan alle 
de andre blefwo af det jernet besmittade. Österländningarne bada aldrig 
med qwinfolken, derföre de ock undra mycket, då de komma hit, som 
de ock ha ordsak til. Förnämsta nyttan af bada är, at skabb förtages 
och kroppen hålles ren. 



QVIES. 

Oppositum emot motits är qvies, hwilken är så nödig, när man är 
trött, som motu8 annars. Uti sjukdom ligger man stilla, på det naturen 
må arbeta ut det, som är otiosum in sanguine. Då man brukar medi- 
camenter, bör man aldrig arbeta eller bry sig något, ty då göra de ingen 
werkan, utan låta både kropp och sinne ha sin ro. Man måsle ock 
obserwera, at som för mycken motion skadar, så gör ock för mycken 
hwila detsamma. 

MORBI ARTIFICUM. 

Wissa sjukdomar synas wara arfificialeSj h. e. liksom widhängande 
en wiss profession. Härom skref Ramazzinus^ som almänt hålles for 
auctor classicus i medicinen, eif tractat, föranlåten af en foricarius (rac- 
kare), hwilken han träffade en gång i sitt handtwerk mycket angelägen 
at conservera ansiktet. Hwarpå han undrade, förmenande honom sa 
wäl wara wand der wid, at det ej skulle beswära hans lukt. Men han 
swarade : Herre, om 1 wesste, hwad pina jag lider här, ej för näsan eller 
lukten, ty den är genombeten, men för ögonen, hwilka swida, som der 
sutto tusende knifwar i dem af stanken ; och om jag ej, när jag kommer 
hem, satte mig i ett mörkt rum, blefwe jag blind. Dädan ser man 
alla dyhka gjerna wara surögde. N. B. Forirarii, som rensa priveter 
i Holland, utföra träcken på en park utanför staden, dädan lukten är nog 
wederwärdig, sä al man ytterst wid den sladsändan och på ^/4-dels wäg 
från staden får en wederstyggelig och förgifflig lufft, hwaraf dess ytterste 
inwånare gjerna altid äro bleke och sjuklige. l>er blanda de den med 
halm, hwarigenom den beredes och säljes af dem til den bästa träd- 
gårds gödsel. 

Andre sjukdomar ha läskarlar (sedentarii) cUvum obstrictam et hypo- 
chondriam. Andra stativi^ som stå: 2}ed€3 va ricosos eller swullna ben. 



KoUegieanteckningar. 65 

I Italien gick eu feber år 1690, som angrep bönder allenast, och 
1691 alt stadsfolk allenast. 

Pesten i förra seculo angrep aldrig någon garfware eller dess do- 
mestiqyer^ skönt alla omkring honom liggande hus woro inficierade. 

De sjukdomar, som wid hwar och en konst följa, wil man i korthet 
upräkna. 

Studiosi, studerande. 

a. De som skrifwa mycket och trycka mscera under bröstet, fä Äy- 
pochondriam, hwarföre man nödwändigt måste hafwa låga stolar och högt 
bord, at slippa en så elack påfölgd. Då tankarne fastas endast wid en 
wiss sak, och man förlorar smaken för andra wetenskaper, är början 
til melancholia, ty det är ett klart rön der til, då en wetenskap smakar 
enom mer än en annan; man börjar då ej lida annat sälskap, än de, 
som hafwa tycke för den samma^ och kan ej fä tankarna der ifrån, 
emedan melancholie är ej annat än en opiniatritet eller enwis preference 
af någon sak, med de andras förakt och åsidosättande. Dock äro der- 
til mast fallne de, som hafwa spitskt genie, ej annorledes än en hwass 
penna snarare flögnar än en trubbot, som längre står bi. 

b. Swaga ögon. Ju mer solstrålar falla in i ögonen, ju snarare 
skämmas de, hwarföre de studerande mast lida til ögonen, som måste 
stadigt se pä hwitt papper, hwilket reflecterar fler strålar, hwarföre man 
bör undfly at läsa i solsken och för ljust rum. Ty ju mer en ledamot 
är i motion, ju mer lider han. Stank agerar ock otroligt på ögonen, 
hwarföre man bör achta sig at ha otäpt nattpotta i kammaren och för 
fes, ty sådan stank fräter alla metaller som mercurius. Hwarföre fori- 
carii måste twätta ögonen med ljumt watn. Man har exempel på en, 
som hade foglar i kammaren, hwilka träckade på bordet, der han satt, 
hwaraf han fick eländiga ögon och hade nära mist synen, men blef braf, 
sedan foglarna kommo bort. 

c. De, som studera, ha ingen motum musculorum, deraf fibrarne 
förswagas och lungan, som är swagast, snarast blifwer slapp, hwaraf 
förordsakas lungsot. Här til hjelper ock at sitta i en liten och täpl kam- 
mare, då den lufiFlen, som -en gång waril i lungan, å nyo kommer dit, 
sedan all frisk lufTt passerat lungan, hwilken är så skadelig, at man deraf 
endast kan dö, som ses på den, som instänges under jorden eller i 
täpta kärill. Ex opposito frisk och ny lufTt styrker lungorna, hwilket 
ses pä dem, som rida något stycke wäg. Fördenskull är ej godt at ha 

Linné, Dieten. 5 



66 Linné, Dieten. 

för mycket tät kammare, utan bättre något drag, dock ej frän det fen- 
stret, wid hwilket man sitter. Ändteligen gjör ock ljusos och annan 
stank lungan mycken skada, ty ehuru wäl alla ljus ej notabelt osa, så 
röka de dock något, hwarföre det är angelägit förse sig med god talg. 

Aedifigatores, timmermän, 

hwilkas arbete mast kostar på ryggen, och dess muscler spännas, 
bli merendels l:o kutryggige, 2:o få dolor ischiorum, 3:o hemtam ty 
viscera tryckas stadigt ner, hwaraf annulus widgas alt mer och mer. 

AMYLOPiEi, stärkelse- och puderfabrikörer. 

Dä hwetet är blött, trampas det med fötterna, tas up med händerna 
och torkas, hwaraf förordsakas en wederstyggelik stank. Fördenskull äro 
alle sädane beswärade af l:o hufwudwärk, 2:o hosta, 3:o orthopnoea, 
eller kort andedrägt, ty man wet at alla de, som umgås med stinkande 
saker, ha antingen orthopnoea, dyspnoea eller asthma; 4-:o bleke och 
cachectici. 

PiSTORES, bagare, 

som supa ångan af den jäsande degen, ha l:o dyspnoea, 2:o äro 
alle valetudifiarii af mjöldammet, som faster sig i lungan och kroppen. 

Desse ha altid högra handen större, som är mast i rörelse, ty motus 

fnagnificat membrum. Häraf lärer man, at det är farligt wara uti ett 

rum, der bröd jäser, hwilket eljest hos mänga brukas. Äfwen der öl 

och bränwin jäses, ty mycket spirUiiosum flyger af, som måste insupas 
och skadar lungan. 

MoLiTORES, rajölnare. 

Desse ha äfwen l:o dyspnoea af mjöldanunet, som de städse gå 
uti och insupa, hwilket täpper de små canalerne eller ramificatumes as- 
perae arterice uti lungan. 2:o stadna de gjerna uti wattusot, hwartil man 
dock swårligen kan ge någon ordsak. 3:o blifwa de surdastri af det 
stadiga dån, som gjör tympana auris callea, 4:0 blifwa de pediadosi, utan 
twifwel efller lössen ha hos dem mer nutriment och flera gjömmor at bo uti. 



Kollegieanteckningar. 67 

Gribratores, mätare, 

fä genom det de kasta säden och dra in dammet 1 :o orthopnoea, 
2:o asthtna, 3:o dyspnoea och utslag, ty säden frätes af små mal, hwilka 
äro lika med dem, som grassera i wår kropp, allenast de ha större bruna 
fläckar än acari i skabben, om det kan komma af locOy wet man ej; 
måste således desse acari gå in i deras kropp; 4:o wattusot, som 
utan twifwel äfwen härrörer af målen, hwilka lära fräta väsa Itjmphatica. 

Oenopol^, winkypare, 

äro exponerade mast för l:o morbi vetemosi elr sömnsjukor, såsom 
lethargus etc; 2:o yra af det spiritueusa wäsendet, som de dageligen supa 
in; 3:o magre, få mnrasmus, om de ej dricka för mycket sjelfwe och 
derigenom reparera det; 4:o blifwa de melancholici, bedröfwade, eme- 
dan winets exhalationer gjöra calleusa nerver genom freqvensen; 5:o har 
Ramazzinus obserwerat, at de låta mycket och ofta H^ som är blekt, 
til et tekn, at kroppen måste attrahera det spiritueusa, hwilket drifwer 
V* i blodet. De måste wara agtsamme och ej wara i et rum, der 
win jäser, ty det är oflfla lethalt ; äfwen at sätta hufwudet i sprundet 
på ett aftappat winkäril, ty då offlast är det knall och fall. Af samma 
beskaffenhet är drickat, då det jäser, fast ej så starkt; ty om en, som har 
tnenstruum suppressum, andas in detta, då måste menses nödwändigt komma 
i gång, hwilket gemena konor weta betjena sig af. 

Carbonaru, kolare. 

Då kolparticlarne dragas in i lungan, fastna de der och sedermera 
aldrig solveras, ty de rutna icke en gång i jorden, hwilket kommer af 
den kådaktiga materien, som dem sammanbundit genom bränningen. 
Häraf förordsakas l:o andetäppa och tussts, emedan de täppa och der- 
hos stimulera nerverna. 2:o lungsot, då de frätt hol. 



Garminatores, kardare och häcklare. 

Af häckledammet bli de l:o asthmaticf. 2:o bleke, cachectici, utan 
twifwel af lukten. 3:o surögde, emedan detta dammet fräter bort cu- 
tictda. 



» = Urin. 
« = Watten. 



68 Linné, Dieten. 

De, som sköta silkeskardningen, fä äfwen l:o asthtna och 2:o om- 
sider lungsot. Dä de ha tagit af det rediga -silket och komma in uti 
innersta delen af kassen, är ett golt skal, hwaruti matken ligger, detta, 
som förut är kokat, at matken må dö och torkas, kardas sönder, då 
pulvret af masken supés in, hwilket är helt farligit och laederar och fräter 
lungan. Hos alla insecter är den egenskapen, at pulvret af dem fräter 
och drar hål på kroppen, fast hos somliga i högre grad som spanska 
flugor. Derföre är ej braf at blåsa med munnen ut stöfwet i ostar, som 
larvce blifwit utkläckte uti. 



SuTORES, skomakare. 

Desse, genom det de stadigt sy skor, måste ha musclarne twärt öfwer 
bröstet och prcecordia i stadig rörelse. DerfÖre bli de utsträckte och 
starkare; följakteligen breda öfwer bröstet, och ryggen något krokig af 
lutandet, ja, om de äro falne til gibbositet, bli de offta aldeles krokryg- 
gige. Dessutom bli de liksom halte deraf, at det ena benet li^er stadigt 
öfwer det andra knäet. Således kan man nästan bara af utsikten känna 
en skomakare från andra. 



Ca.ntores, sångare. 

De äro merendels l:o hese, emedan musclerna i halsen måste wara 
i stadig rörelse. 

2:0 Fä de pulmtiones tenqx)rum, ty då anden hålles länge, drifwes 
blodet til ansiktet, så at de bli helt röde i synen, och får ej gå tilbaka 
från hufwudet, liwarföre blodet tryck es häffligt uti ådrorna wid tinnin- 
garna. N. B. De som ha en smal kropp, böra intet lära på blåsinstru- 
menter, ty de bh rödögde af det bloden drifwes for starkt. 

3:0 Iliemopti/siSy emedan lungorne så spännas ut, at offta någon 
gren springer, hwilket ofTla händer sångerskorna i Stockholm. 

4:o Röda (igon, det man ser både på klockare och andre, som 
blåsa på inslrumenler. 

5:o Ilernia^ som märks hos nunnor och capucinermunkar, som 
stadigt sjunga starkt; äfwen små barn få bråck genom skrikande. 

0:o Afujimt spurke, då musclarne i halsen äro fine, som jämwäl 
ses hos sångerskorna, hwilka som offtast äro denna krämpa underkastade. 



Kollegieanteckningar. 69 

Bajuli, dragare. 

Desse måste bära alt det, en har at flytta, som ej får köras. Igenom 
det de således bära tunga bördor och hålla andan, mista lungorna sin 
tonum; der af förordsakas l:o asthma, 2:o hernia, ty då de lyffta och 
bära för tungt, tryckas intestina ned för och dilatera anmdum, hwar af 
omsider bråck. 



Textores, wäfware, 

få wärk i benen af stilla sittjande och deraf at benen äro mast i 
rörelse, då blodet söker dit, samt af salt mat. Fruentimmer åter, som 
wäfwa och sitta med kroppen perpendiculairt och låren horizontellt, fä 
stark prässning wid sjelfwa krökningen, deraf kommer l:o hcemorrhagta 
uteri och 2:o scirrositeter der sammastädes. 



CuRSORES, löpare. 

Då de löpa, måste de hålla anden, följakteligen skjer stai'k tryck- 
ning i lungan, hwaraf de blifwa l:o asthmatici, 2:o IsddersiS *prcecordia 
af hjertats ryckning, 3:o bli de herniatici af intestinorwn skakning. 

Balneatores, hädare. 

Emedan de stadigt måste wistas i fuktigt rum och supa de warma 
watn particlarna uti sig, lösas fibrarne up, hwaraf de bli bleke, pussige 
och cachectici. 



Equisones, beridare, 

få stenpassion af skakningen, som skadar njurarna; de få hsemor- 
rhoider af friction och bränwin. Libidinosi af concusslane genitalium. 



Lotrices, twätterskor, 

få oedema i benen (kall swulst) af det de stå i kalt watn, men- 
strua suppressa, hinc cachectici af lutångan, springor i händerna och 
tjock hud. 



70 Linné, Dieten. 

Vespillokes, dödgräfware, 

blifwa bleke i ansiktet af stanken och exponerade för hetsiga febrar, 
af det de öpna gamla grafwar, som för den inneslutna lufiten skull äro 
gififtige. Dädan gå månge in i labyrinther i Aegypten, som föras ut döde. 
All innesluten lufil i obebodda rum etc. är gifftig. A. S. U.^ 1732. Af 
lika beskaffenhet äro ock de polska sädbodarna, der de bewara säden 
så länge. 



CoRiARii, barkare eller garfware, 

äro bleke af stanken, som är så stark, at man ej gjerna får hästar 
förbi theras hus. De blifwa anhelosi, ha kort andedrägt, dyspnoei, 
men ordsaken wet ingen. 



Typicussokes, stilgjutare, 

smälta åtskilligt samman, af hwilka de få en skadelig rök i sig och 
bli contracti af bly röken. De få cdim satumina. Bli krumme i hän- 
der och fötter. Bli ock borttagne af antimonii rök, som ansätter huf- 
wudel. 



FiGULi, krukomakare, 

blifwa bleke, oedemateuse i benen af lerstarapningen. De bh ock 
cachectici af humiditate lod, som kyler och släppar fibrarne. 

MuRARii, murare. 

Blifwa eländige af bränwin, hwarmed de söka försättja den osunda 
luften de lefwa uti dels under sjelfwa murningen, dels ock då de murat 
färdig någon kammare eller rum, det de elda och bo uti, ty kalk och 
ler utdunsta städse. Oset af hwitmenade kamrar upwäcker hufwudwärk. 
som offta kostat lifwet; Rauazzinus fick deraf Synocha Unta, som ändle- 
ligen tog lifwet af honom. Hinc ordspråket: »Fan må bo första året i 
ett rum, det andra ens owän och tredje året en sjelf». Kejsar Joviamus 
dog i en upeldad nylimmad kammare. 



* Ada Societ. Upsal. 



Kollegieanteckningar. 7 1 

Lapicidj:, stenhuggare. 

Lungan delas genom aspera arteria i oändeliga små körtlar, wid 
hwilka det fastnande stendammet af fuktigheten til små stenar hopgytras, 
unde phtisis calcidosa, liwaraf Orsaboerne dö, som ej lefwa öfwer 30 är. 



Candelaru, Ijusstöpare. 

Ljusstöpare få af den smältande talgen, som stinker, hufwudwärk, 
malleda och uppkastning äfwen som af annat os. 



Olearii, oljeslagare, 

må äfwen illa af stanken, fast den är olika effter materiens beskaf- 
fenhet, hwaraf oljan prässas. I Italien få olearii hufwudwärk, bli stupidi 
af stanken utaf de omogne walnötter, hwaraf oljan prässas. The få ock 
yra, kringlopp i hufwudet etc. 1 Holland beredes oljan af aesamo. På 
Gottland af rofwor. I Spanien prässas bomoljan af oliver. 1 Terra 
Sancta af bolmörtsfrö. De som prässa af omogna walnötter, få fébres 
ephemercB samt de yra, som de intet hade sm sans, emedan den stanken 
är gififlig, dock är därför intet walnöten gifflig, när hon är mogen, såsom 
ock fikon ej äro. 



ViTRARii, glasblåsare, 

blifwa surögde af elden i ugnen, som de måste ständigt stå före, 
äfwen som fruer för köksspisen. I Tyskland slippa de derföre detta blå, 
sandet, då de äro 40 år, och då böra de hafwa förwärfwat sig så myc- 
ket, att de kunna nära sig utaf. 



Gtpsarii et Calcarii, kalkbrännare, 

få swåra ögon af dammet, som fäster sig när in til de humida 
och blotta delar af ögonen och bortfräter skinnet der omkring. De fä ock 
andetäppa af damsupningen och ångan, som af kalken upstiger, inde 
cachectici. Gypsarii få tjock hud och springor i händerna men aldrig 
skabb. 



72 Linné, Dieten. 

Ferrårii, smeder, 

blifwa swagsynte af elden de stå före; de bli ock lomhörde af det 
starka dån och buller, de dageligen gä uti. Sammaledes stålsmeder. 



QuAKSÅLiSTiE, quaksalware. 

När de fordom skulle lägga patient i salivation, smorde de patien- 
terne sjelfwe och stadnade deraf i darrning; hwarmed doctof-es nu ej 
befatta sig. Darmingen härkom af qwicksilfret, de brukade. 



PiCTORES, målare, 

dra in med lungan, dä de slicka på penseln under beredandet^ det 
gififtiga, som alla fårgor äga. Häraf mista de hälsan och färgen eller 
hyn; och då de kröka sig baklänges, då de sku måla i kyrkior och så- 
ledes sträcka visce^-a, få de obstructioner. 



Fabri jerarii, kopparslagare, 

få af dånet, de äro uti, calleuse öronhinnor och höra således ej wäl 
utom städjan. Kopparen färgar ock deras här och skägg grönt, jämwäl 
tänder. 



Nitrarii, salpetersjudare, 

ha swaga ögon, de ha röda ögon af ergan, som stiger up i ögonen 
på dem, och merendels blifwa surögde. 



Inauratores, guldsmeder, 

fä merendels andetäppa och lungsot af röken af deras quicksUfwer, 
som i elden går bort från guldet. De blanda ihop flera slag som guld 
och qwicksilfwer, det de kalla amalgama. Röken af denna massa är ganska 
penetrant och corrosiv, förordsakar paralysis och andetäppa. 



Stannarh, tenngjutare. 

ha merendels andeläppa. 



KoUegieanteckningar. 73 

Plumbarii, blycalciiierare, 

Af den hwita rökeD, som uppstiger af blyet, ordsakas colica satur- 
nina; ganska farligt är det, om de fä honom i munnen med saliven, ty 
då ordsakar ban först obstruction, sen coliqve, haematurie elr blodpiss- 
ning, contractio dorsi. För detta måste äfwen docimastce och lengjutare 
agta sig. 



Cerusaru, blyhwittmakare, 

fylla drefbänkar med hästdynga, hwari ättikkrukor sättas, och la- 
melUs, in spiram hoprullade, af bly läggas deröfwer. När nu wärmen 
derunder kommit til högden af hönans pä äggen, angriper imman blyet, 
som häraf solveras til blyhwitt. Hwaraf händer, at de, som med detta 
arbete omgä, hafwa häraf den olägenheten, at först händerna pä dem 
hopdragas, sen armarne^ sä tärna, sen ben^ knän etc, tils ändteligen 
hela kroppen blir krumpen. 



Docihastj:, proberare, 

få swaga ögon af blickningen genom hlla holet pä ungsdören. De 
få hufwudwärk af benoset, swarta flussen af jern-degelsprofwens släc- 
kande i watn. Af saltpettrens hopkrammande ordsakas hos dem ängslan. 
Agte sig wid capellationen för blyrök. 



Chemici, kemister, 

få jperipnevmonie af 6 och g* röken, då den går åt lungorna, men 
hufwudwärk, dä den går åt hufwudet. EttmCller fick häraf en hosta, 
som hölt honom i 4 weckor. 



Metallurgi, grufkarlar, 

få et swagt bröst af metalliska pulvret, som lägger sig på lungorna. 
Emedan denna professioners är så ganska farlig, funno de gamle sig för- 
anlätne at (pä det de skulle få tilräckelige arbetare i sina grufwor) 
döma sina fångar til grufarbetet, äfwen som de i dessa tider dömas til 



^ Tecken för antimon och för kvicksilfver. 



74 Linné, Dieten. 

Marstrand etc. Bland grufwor är qwicksilfwers grufwor de swåraste, 
wid hwilka knapt någon uthärdar öfwer f}Ta år, förr en han får para- 
lysts, darrning etc Dädan är ej rart ibland dem se en hustru 7 ggr giffl. 



HoRTULANi, trädgårdsmästare, 

bli melanchoUci af solhettan, som uttorkar wätskorna hos dem. De 
blifwa ock gjerna magre. 



Perukmakare, 

få vertigo af pouderdammet. 

RusTici, bönder, 

blifwa merendels hos oss scorbutici, då de komma at ligga någon 
gång til sängs. Rheumatism, torrwärk, rosen och dolor ischiadicus. Starka 
arbetare bli ock melanchoUci af fihris rigidionbus, 

Häraf är klart, hwad handaslöjder och andra dageliga syslor hafwa 
för influence at disponera wär kropp, och hwad sjukdomar deraf förord- 
sakas, på det man uti dketeticis må weta, hwad man deremot skal bruka. 
Hälst både förnämare och studerande behöfwa kunna något handtwerk, 
ty de, som kunnat något handtwärk, hafwa födt sig, i stället de andre, 
som intet kunnat, måst crevera. E. g. de, som blefwit fängne i Tur- 
kiet, hafwa måst i all sin tid träla wid plog och hjordar, då twärt om 
de, som förstått något handtwärk, kunnat förtjena på 2 a 3 är hwad de 
ransonerat^ sig med. Detta ser man ock i England, der alle söneme 
utom den äldsta adplicera sig til handtwerk, hvarigenom de sittja helt 
förmögne. Och händer offla, at den, som i dag är skomakare, kan i 
morgon hafva stämma på riddarhuset, då äldre brödren blifvit död barnlös. 

» Friköpt. 



KoUegieanteckningar. 75 



Oblectamenta. Förströelser. 
Spel. Comedier. 

Motion är dels för sin olika art, dels för sin olika eiTect, trefaldig; 
en del rörer mer kroppen, en sinnet, en bägge, e. g. en wäg är beswärlig 
och ledsam at fara ensam, men i sällskap går den fort och är ej half- 
parten sä mödosam. Bland rörel.<er, som mera afficiera sinnet allenast, 
kunna räknas Spel med kort, bräde, etc. 

Hit så wäl som till ai-tes gymnasticce kunna räknas Gomedier. Detta 
är en ara reprcesentandi res multo tempore antegestas iamquam prceaentes 
och som dessa föreställningar röra wåra utwärtes sinnen, är det ej un- 
derligt, om de mer uplifwa factorum minnen hos oss, än blott läsande. 
Man wet åtskilnaden, om man ser beskrifningen af en ört eller sjelfwa 
örten, samma sak är äfwen at läsa en historia eller se henne med blotta 
ögonen förestäld på en theater, med alla vidhängande omständigheter. 

Det speltes första gången comedier för kejsar Sigishundus 1417 
den 21 Januari strax effler hussiternas execution i Costnitz. En märke- 
1ig comedia war, som agerades för kejsar Carl den V:te 1530. En 
man kom in med en knippa trägrenar, dem han kastade i spisen på theatern. 
På ryggen war skrefwit Reochlinus^ Effter honom kom en annan, kuU- 
ryggig, som skulle passa de krokota och rätta ihop, men måste gå bort 
med oförrättade ärender, då man såg på ryggen wara skrefvit Erasmus^. 
Man wet, at de påfwiske anmodat denne lärda mannen at skrifva emot Luthe- 
RDS, men han wille ej göra alvare deraf ; den tredje, som inkom, hade et 
fyrfat i handen, hwaröfwer han liölt de krokiga träden i afsigt att få dem 
räta, men förgäfwes; på dennes rygg stod Lutherus. Den fjärde, som 
inkom, kastade träden på elden, hwilka ändock förblefwo krokige; på 
hwilken war skrefwit Carl V. Effter honom kom den femte, hwilken, 
då han såg träden brinna, for omkring effter något at släcka med, men 
råkade ändteligen på en kruka med olja, och då han den påslog, blee 
lågan ännu större, hwarpå han gick ut och hade på ryggen Leo X. 



^ Johannes Reuchlin, en af renässans- och reformationstidens lärdaste hu- 
manister, född 1455 i Pforzheim i Baden, död 1522 i Stuttgart, verkade som 
professor i Wittenberg, Ingolstadt och Tubingen. Hans satir mot munkväsendet 
Speculum oculare utkom 1511. 

' Erasmus Roterodamus, 1467 — 1536, humanismens fint bildade och kri- 
tiske banerförare, i början vänligt stämd mot Luther, sedan hans niotståndare. 



76 Linné, Dieten. 

Comedier äro %ne slag: a) sinnrika och upbyggeliga, b) coqvetta 
och förderfweliga. Til desse senare kunna föras opera, der twänne slags- 
kämpar träda fram nakne, dä den ene offla klyfwer den andra. Hwarwid 
man märker, hwad krafift wanen äger i umgängelse, at näml. folk, som 
i början af sådant åskådande ej kunnat annat en hisna, genom wanan 
få alldeles aflägga sin naturliga afsky, at de på slutet ej oroas af någon 
sådan affect, utan kunna åskåda slikt med förnöjelse. Man ser folk, 
som umgås med kreaturs dödande, at de ej akta lifwet, och detta är ord- 
saken, hwarföre ej slagtare i England, skönt de skulle wara ledamöter I 
någon domstol, få sittja öfwer lifssaker. 



SoLUM NATALE. Födelsebygden. 

Här får man ock tilfalle at med några ord nämna, hwad solum na- 
tale har för influence och werkan på människans kroppstilstånd, Der 
man är född och från barndomen upfostrad, der mår man bäst, ty man 
har blefwit wan wid den lufiften, som där är, hwaraf kommer att den 
orten är kärast, effter man annorstädes ej befinner sig så wäl. Detta 
se wi klarligen på våra sträckfoglar (aves migratorice)^ hvilka, ehuruwäl 
de af våra kalla wintrar twingas om hösten fara hän, såsom storkarne 
til Egypten, bofinken til Italien, stararne til Skåne etc, dock komma 
alle igen til wåren och söka hwar igen sin födelseort, ja, ock gerna 
samma träd och hus, som de äro födde uti. Äfven djuren^ gå ej gerna 
ifrån födelsetrakterna, e. g. en hjort håller sig gerna i den skog, han är 
wan wid, äfwen rådjur, harar. Här gifs en sjukdom, som kallas nast- 
algia (hemsjuka), som förnämligast förordsakar, at man blir matt, orolig, 
cachecticus och ser ut, som skulle man få lungsot. Denna härrörer en- 
dast af den infödda kärleken til födelseorten och af owanan wid annat 
climat och annan lufft. I synnerhet inställer den sig hos en, som kom- 
mer til en ort, hwilken är notabelt different ifrån den andra i anseende 
til situation. Derföre beswäras de Swenske så mycket af den, då de 
komma til Holland, ty det ligger sidt och fugtigt men Swerige högt Då 
en främmande får frossan i Holland, som nästan är oundvikeligit, 
är hon så ganska swår at curera, ty hemsjukan ställer sig strax in. 
Man wet, at enom medico åligger 2:ne ting: a) gifwa medicamenter. 
b) hålla patienten vid humeur. Det senare är nästan omöjeligt i Hol- 



* Ordet »djur» använder Linné ofta, såsom äfven här, i betydelse af 
»däggdjur». 



Kollegieanleckningar. 77 

land med främmande, som der hafwa frossan, för hemsjukans skuld. 
Samma hände ock arch. Linnjeus, då han war i Holland och fick frossan der. 
Han trodde dä. at han aldrig skulle blifwa frisk, ej heller rätt restituerad, 
förrän han lemnade den orten och kom in på Brabantska sandhedarne, 
der lufften war ren, då han på en dag blef frisk. Samma händer dem 
som komma til Westphalen, för ortens sumpighet skuld. Soldaterne, då 
de komma i fåll, dö ej så mycket af fältsjukan, som fast mer af nostalgi, 
hwilket ock gör dysenterien obotelig. Detta kan man klarast se deraf, 
at då de änteligen skola hem och längtan mera ökas, huru de då dö bort 
som flugor. Grönländarne, som kommo til Dannemark, ehuru konungen 
bestod dem fritt vivere, sä at dem intet fattades, trånade dock bort och 
måste på slutet bita i gräset. Lappflickan, som war hos sal. Drottnin- 
gen* och lefde der prägtigt, kunde ej trifwas utan wille hem, prefere- 
randes de kalla lappfjällar för kongl. slott och pragt Den stora Four- 
NiER*, som reste kring hela werlden, då han kom hem tilbaka til Schweiz, 
betygade han sig ej hafwa sett någon ort, som mera behagade honom, 
än tracten vid Lacus Lemanus uti Schweiz, derest han war född. En 
som är född wid Fahlun. bhr ej wid godt humeur, förr än han åter 
kommer i den wanliga koppardimban. Således har Skaparen i natu- 
ren inplantat denna kärleken för födelseorten och dermed förhindrat, 
at ej alle människor skulle resa til en ort, som kunde tyckas wara 
behageligast, til hwilken ända Han gifwit hwar och en ort något, som 
är behagligt, och något, som är swårt, och det uti en noga propor- 
tion, så at det är swårt säga, hwilken ort är bäst eller wärsl. Se wi 
på de södra climaterna, så beswäras wäl icke folket så mycket af köld, 
men hettan är deremot så mycket odrägeligare. Aldrig har man hört 
el. sett någon lapp dö af köld, men många tusende i de varma länder 
omkomma af hetta, warandes wi uti den puncten långt lyckeligare än 
Africanerne. Deremot hafwa de större behagligheler än wi, hafwa sina 
sköna frugter, hvaremot wåra äro såsom kartar. Deras lunder äro be- 
täckte med behagligare blommor än kalla Norden. Deras skogar, såsom 
wid Cap och annorstädes, äro fulle med fruktbärande trän och sådana, 
hwars löf skina som guld och silfwer, då wåre bestå af barrträn och 
se nog skampre' ut. 

Häraf skal man ej för hastigt döma, at wi kommit uti den olyck- 
saligaste winkel af werlden, och de barbariska nationers hemvist är para- 



* Ulrika Eleonora d. y. 

' Troligen Georges F. jesuit, geograf, resande, 1595—1652. 

• Eivasse, enl. Rietz, sid. 579. 



78 Linné, Dieten. 

dis, ty wi kunna äta wära frugter med säkerhet, hwilket de ej wäga sig 
at göra för dysenteri och andra swära sjukdomar, som deraf komma; 
hwilket wära sjöfarandes pä Ostindien exempel nog intyga, dä capitai- 
nerne mäste förbjuda folket alt frugtätande. Wi töras lukta på wära 
blommor och förnöja oss i dem; deremot wägar den sit lif, som derute 
luktar pä wissa blommor eller de som äro obekante, ty de aldra be- 
hageligaste, e. g. Nei-iuniy som växer uti Syrien och pä Ceylon, tar lif- 
wet af en, om man ligger under henne. Wi gä säkre, jaga och förnöja 
oss uti wära skogar, dä österlän dningarne aldrig wäga sig det minsta 
ut i skogarna utan hela 20 mans betäckning för de glupska lejon, de 
oundwikeliga tigrar och de faseliga ormar, som man icke allenast har 
för fötter utan ock i träden öfwer hufwudet hängande. 

Desse äro ordsakerne, hwarför ej alle resa til de södra länderna, så- 
som Caput bance spei, hwarest folket hwarken behöfwer plöja, sä, slå, 
bärga eller stänga^, utan äro störste lathiindar, ty de lefwa af palmträ- 
den; dessutan äro ock der örterne långt ohälsosammare än i wärt land. 
Der grassera swära febrar, hwilka komma af de longa höstarna och 
det slaskiga wädret, som varar hela 7^ ^^^^- ^^ ^^^ starka hettan blir 
deras watten rutit och skadeligt; jorden blir ohelsosam däraf, at ingen 
winter rensar henne, sä at den, som pä Guinea ligger ute en natt, an- 
tingen upstiger han med halfl slag och updragen mun, hwarmed han 
all sin dag får dragas, eller ock aldrig upwaknar. Altsä tycker hwar 
och en wäl om hemmet, hwilket man dä bäst märker, när man warit 
länge borta och kommer äter hem, ty dä blir man munter, dä mår man 
wäl, ja, kropp och sinne kommer i bättre skick. 

Resor. 

Den är lyckelig, som får sittja hema i all sin lifstid, i den lufl 
han är wan wid, och slipper flacka omkring. Men man blir ej desto fbr- 
nufftigare, full med capricer, inhuman, och tror ingen wara folk mer än 
den, som wistats pä hans fadernesort. Han tror sig sjelf om all och 
aktar ej några föreställningar. Den ädla kännedomen af sitt eget intet, 
sin okunnoghet och oforfarenhet anser han för intet eller tokeri. Be- 
qwämligaste medlet at utrota detta sjelflycket är resor, hwarigenom så- 
dane kunna lära at skicka sig eflter andras tycke och bUfwa belefwade, 
dä de nämligen få se flera seder, conversera med mänga och lära blifwa 
behagelige i sällskap, sen de måste deponerat sin råhet. 



* Sätta säden på stänger (krakar). 



Kollegieanteckningar. 79 

Dock om de genom sina resor skola gagna sig sjelfwa och fäder- 
neslandet, måste de något ha lärt, om ej ordspråket skal sannas på 
dem: »suggan for til Rom, et swin igenkom». Tyskar och swenskar 
resa mast til den ändan at förwärfwa sig kundskap, som mer lyser än 
den werkeligen gagnar och kunde läras hemma, och til sådana resor 
äro nog penningar anslagne uti stipendier. Men desse resande äro af 
det oäkta slaget och missbörd, hwilka aldrig befordra de för fädernes- 
landet nyttja wettenskaper. Ty til dessa erfordras, at man skal wara 
wäl hemma i fäderneslandets tilstånd, des maner, seder och näringssätt, 
på det man må kunna obserwera der man framfar, hwad som ändras, 
förbättras och inwenteras kan til fäderneslandets froma. 

Detta har warit alla wetenskapers upkomst, och på detta sättet ha 
wetenskaperne kommit ifrån Asien och Österländerna til Europa. Dio- 
genes sålde sit patrimonium at få resepenningar til Chaldeen och Egyp- 
ten, hwarest wetenskaperne då hade sitt säte, dädan han igenkom omni- 
hu8 eorum scientiis instruchis. Plato for äfwen til Egypten och hem- 
tade af deras präster, Sechncphim Heliopolit., alla deras wetenskaper 
och arcana scientiaf^utn. Pythagoras besökte Egypten, Arabien och Chal- 
deen, ja, han berättas warit wid Garmels berg, hwarom Apulejds^ talar. 
Flor.* Hist. 1. 15; Just.* Ilist, 1. 20; Seldenus'; De Diis syris och Eccles, 
c. 10. Medici reste först til Spanien, derpå flyttade welenskapen til Frank- 
rike, England och Holland, dädan han kommit til Tyskland och Swerige. 

Det andra, som fordras til resor, är det, att de ske til sådana or- 
ler, uti hwilka oss föga eller intet är uptäckt, och som måste äga många 
naturens och konstens förmoner. Indianske resor äro helt nödige, af 
hwilka oss är bekant, at naturen frambär sjelf hwad til inwånarenas 
nödtorft hörer. Terra Sanda är oss mästadels obekant til de saker, 
som der finnas. Munkarne och jesuiterne, som warit eljest nog curieuse 
och uptäckt i Historia Naturali åtskilligt, quå omnia tria regna i 0st- 
och Westindien, ha ej lemnat oss det ringaste om detta sköna land. 



' Lucics Apuleius frän Afrika, filosof och författare, lefde i 2:dra årh. e. 
Kr. I hans Metamorphoses förekommer den bekanta sagan om Psyche. 

' Florus och JusTiNus voro historieskrifvare i Rom under !2:dra och 3:dje 
seklet E. K. 

" John Selden, Engelsk historiker och jurist (1584—1664), hans arbete 
De diis syris utkom 1617 och hans upplaga af Eutychius Ecclesice ori- 
gines 1642. 



80 Linné, Dieten. 



MoRBi NATioNALES, Folksjukdomar. 

Norrländningarne få skörbjugg af strömingsätandet, när saliven in- 
ficieras af saltet, som ej strax afsköljes; exsistit scorhutus, non ex negli- 
gentia vegetabUium, Detta ses klart uppä wära lappar, hwaruppä Boer- 
haäven undrade, som hyst samma hypothes. Sidländte orter excitera 
hos oss hetsiga febrar och ej struma som i Schweits samt hypochondrie, 
som i Gottland. Faluboerne få lungsot af kopparröken, så at, när man 
ser uti deras kyrkioböcker, ha mäste delen dött af lungsot, åtminstone 
de, som äro wid koppargrufwan och få supa in den forgiftiga röken, 
echapera aldrig denna sjukdom. Orsaboerne af det myckna stendammet 
lefwa ej öfwer 30 år, ty ehuru wäl deras små ugnar skulle utdraga det, 
attrahera dock operarii det finaste. Dalkarlarne få plevresie af gröt- 
ätandet, som gör viscid blod, äfwen bränwinssupande. Mexicoboerne, 
äfwen Finnar och Lappar få sura ögon och ophthalmie af röken, som 
går genom dörren ut. Hamburgiske fruntimren få leucorrhé af deras 
myckna thedrickande. I Meisen contractur af salt dricka samt skör- 
bjugg. Angfi få lungsot af rått kött, men ej af stenkolsröken, hwil- 
ket klart ses på Holländare, som ock bränna stenkol, men äro ej af 
lungsot beswärade. En medicus ordinerade köttätande for alla passioner, 
hwaraf skedde at masta delen af patienterna stadnade i lungsot. Hwaraf 
man klart kunde sluta, hwad som war ordsaken till Engelsmännernas 
myckna lungsot. Polackerne äro plågade af plica pclonica eller sina 
marwasar i håret, hwilket är en så bekant som swår sjukdom, ty då 
man klipper af dem, rinner blodet öfweralt, emedan de ej annat äro än 
utwuxna ådror. Schweitsarne beswäras af deras struma eller tjocka hal- 
sar af kalla watnet, som blandadt med kalk nederflyter från fjällarna. 
Sådan sjukdom är rar på andra ställen, undertiden wisar den sig hos 
någon enda här uti Swerige ; ex. gr. i Wästerås war en sådan flicka, hwars 
fader hade ordinerat sina barn et stadigt wattendrickande. På Pyre- 
näiska bergen, i Italien och i Corinthus plågas alla intill hästarne af denna 
sjukdom. Fråga är om den kan tilskrifwas kalkwatnet; ty pä Gottland, 
der kalkwatnet är äfwen så starkt, har ingen denna sjukan ; utan någon 
annan särdeles jordart lärer wara ordsaken dertill; borde derfore under- 
sökas, af hwad beskaffenhet den wore. Moluckoniske bli blinde af den 
starka solhettan, som aldeles uttorkar wätskorna. Peruvianerne blifwa 
utslagne på kroppen med bölder. Spaniorerne hafwa scrophulce ferra- 



KoUegieanteckDingar. 8 1 

rienses, fä sura ben. Uti Elssas hafwa de sura ben af det sura winet. 
Narhonenses blifwa utslagne, till äfwentyrs af omogen frugt. Tyskame, 
i synnerhet kring Maintz, få stenpassion och podager af deras sura winer. 
Egyptierne, qui tnolle corpus et pukhrum habent, få bråk af det de äre 
mycket fete och äfwen äta mycket fett. Javenses få elephantiasis, i det 
de hafwa den ena foten större. Turkarne dö bort af pesten, utan at 
hindra det på något sätt, hållandes före det ske ex foto. Lipsienses få 
purpuram, Westphalerne äro aldrig säkre (Ör frossan, som härrörer af 
deras sidländta land och många kärr och pussar. Ungrarne äro under- 
kastade bränsjukor af hetta om dagen och köld om natten. Judarna 
ha gulsot, till äfwentyrs af melancholie och bekymmer. Desse sjukdomar 
böra till större delen tillskrifwas diseten och ej orten, dock äro somlige 
orter långt helsosammare än andra. Parisienses få ofta dysenterie af 
kritwatnet i Seine. 



MoRES. Folkseder. 

Européernas folkseder har Agrippa* beskrifwit i sin Germanus anti- 
quusf?], Turkame äro morose och tyste. Morerne glade, muntre och lek- 
fulle. Ghios' inwånare de artigaste, ej fortalare, höflige. Egyptierne 
glade, glättuge och dansa gerna. Sjelfwa structuren af folkslagen är 
ock olika, ty Lapparne äro små och wige, Gaffrarne äro starke, kort- 
hårige, ha tjocka läppar, inböjd näsa och äro swarte, fastän barnen äro 
hwite, när de födas, etc. 



IV. Ingesta, Potus och Cibus 

eller 
Det som egenteligen kallas Diset. 

Liksom en ört ej kan wäxa, utan hon får god och lagom gödd 
jord samt tilräckeligt watten; altså måste ock menniskan ha behörig 
mat och dryck, om hon skal må wäL Wi få altså här först beskåda 
drycken, som skal adtemperera all spis til wår natur. 

* Måg till kejsar Augustus, geografisk författare och fältherre. Bokens 
titel har ej kunnat återfinnas. 

Linné, Dieten. 6 



82 Linné, Dieten. 



1. PoTUS. Dn'ck. 

All dryck är likwäl icke lika helsosam eller lika naturlig, i följe 
hwaraf man kommer al beskåda hwar for sig och således först 

Wattex. 

Watn är det simplesla, och grunden til all annar dryck, som natur 
eller konst producerar. At watnet är den naturligaste drycken, se wi 
på alla djur och foglar, som af egen drifft söka watn til sin dryck; äf- 
wen detta gjöra de mäste och friskaste nationer, som ej genom com- 
merce låtit förleda sig til öfwerflöd och kostligare dryckar. Men at få 
watnet rent, hwilket nödwändigt fordras, om det eljest skal wara någon 
hälsosam dryck, är swårt, för de många heterogeniske particlar deruti i. e. 
alla slags jordarter, som det wid genomflytandet antager och förenar sig 
med. Man pröfwar fördenskul watnets renhet: 

1:0 Genom utwärtes sinnen, neml. a) med synen, ju klarare och 
pellucidare ett watn är på djupet, ju renare är det, och ju mindre re- 
fraction, ju klarare, ex. gr. ju mindre en käpp syns bruten i watnet, ju 
klarare är det; ett rent watn bör ock wara utan all färg; b) genom 
smaken, ju mindre smak et watn har, ju renare är det, emedan all 
smak dependerar af blandningar; c) genom lukten, ty ett rent watn har 
ingen lukt, bör ej heller ha någon färg, ganska lätt, ju lättare, ju bättre. 

2. Genom ett physicaliskt försök a) med hydrostatiska wågbalken, 
ubi regula: ju mera perlor upstiga ur watnet, desto flere främmande 
particlar äro der, och ju djupare de sjunka, desto renare är watnet; ty 
man wet, ju renare watn, ju lättare, ex. gr. skepp, som liggja djupt i 
watnet wid Stockholm, upflyla i Spanska sjön paralelt med watubrynen. 
Ett ägg flyter i salt lake etc. Likaledes skjer experiment med en glas- 
dosa eller af bernsten. b) Ju hastigare ett watn effter sjudningen swalas, 
ju renare är det. c) Om man wäter 2 servietter lika mycket med twå 
slags watn hwardera det som först evaporerat, är bäst. d) Ju mer se- 
diment, ju orenare. Om man på bolnen af thee-kannan eflter några 
weckor träfl^ar en cnista, är watnet nog orent, e) Ju bättre ärter mosas 
i watnet, desto renare ur watnet. f) Om venedisk twål jämt uplöses, 
utan at lemna stycken ouplösta, ju renare är watnet. 

3. Genom ett chemiskt försök : Om watnet behåller sin klara fai^, 
da man deruti slagit några droppar antingen af diluerad silfwer solution, 
eller cremor tartari eller bly såcker, är det rent; men skifTlar det får- 



Kollegieanteckningar. 83 

gen, så innehåller det något heterogeniskt, cfr. Mussgh. * Physica % lli, 
Wall. Hydr^ p. 109, seqq. 

At folket i ett land är hälsosamt och starkt, kommer mycket af 
watnet. Ju hurtigare, friskare och muntrare folket är, och ju bättre 
lififarga^ de ha, ju bättre watn ha de ock, sä at man nästan pä och af 
folket i ett land kan sluta, hurudant watn de ha. Ju pussigare, blekare 
och melancholiskare folk, ju wärre watn. Det första och nödigaste man 
bör efterfråga, dä man kommer uti ett land, är watn. Ett glas godt, 
rent watn, när man lägger sig och stiger up, är, sen man sig derwid 
want, bästa medicin. Och den härwid blifwit wan, praefererar det så- 
som smak eligast och sundast. 

Om watn kan någorlunda slutas af jordmonen. 

Det watn, som rinner genom rent grus och sand, i synnerhet fin, 
det deponerar der sina heterogeniske particlar och är renast. Man wet 
källor, som funnits bredewid hafwet på sandgrunden och warit rätt sköna. 
En potentat belägrade fordom Alexandria och tänkte twinga inwånarne 
til capitulation genom friskt watns afstängande, men fåfängt, sedan de 
påfunno at grafwa i sanden och fingo derigenom de skönaste källor. 

Om man tar ett träkäril fult med salt watn och slår sand deruti, 
blir watnet sött och sanden drar sältan til botnen med sig. 

Watn, som går igenom stort stengrus och med stark force ut för 
branta berghallar, förer med sig sten particlar, hwaraf strumcB, hron- 
chocele, etc. 

Det watn, som flyter genom kalk och der Sphagnum wäxer, genere- 
rar hypochondrie, colique, som Upsala watn på somliga ställen, etc. 
Starka watuprofware kunna lätt känna om watnet är hårdlupet, e. gr. 
wid Strömsholm, Loka källor etc. Det watn, som kommer af och ge- 
nom kritberg, genererar febrar, dysenterie etc.^ e. gr. Seine wid Paris. 
Lerbotns watn gjör folk pussiga, bleka etc. Victriol-watn är ganska far- 
ligit. En man drack wid Fahluns grufwa mot allas råd då han war 
warm, det klara rinnande watnet och dog straxt. Watn ur malmgruf- 
wor, fontainer och blyrännor är ock ganska farligit, ty det förordsakar 
dysenterie. Aetius * säger, att det är högst skadeligit, ty cerussa eller 



* Pieter van Musschenbroek, fysiker och kemist, prof. i Leyden under Lin- 
nés tid, uppfinnaren af bl. a. Leydenerilaskan. 

* J. G. Wallerii Hydrologiaj eller Watturiket. Stockholm 1748. 
' Ansiktsfärg. 

* Aetius från Amida, ^comes obsequii^ och lifläkare hos Kejsar Justinia- 
Nus i Bysanz, har skrifvit ett stort encyklopediskt verk, BifiXia iarpMå* ixxat- 
dixa, ulgifvel i latinsk öfversättning af Cornarius 1534 i Venedig. 



84 Linné, Dieten. 

bly etc. föres in uti kroppen och förordsakar colique m. m. För al- 
ting bör man agta sig för sådant Vi i hwilket hampa är rotat, ty hampa 
är ganska gififtig. Extrakt af hampa gjör samma effect som bränuin. Watn, 
som är inneslutit, der hampa rotats, såsom uti brunnar, hwilket bondfol- 
ket ofiFla brukar, samt sedan derutur hämtar kokwatn, är ett prompt gil!t, 
ja, äfwen så gifftigt som om hellebof-us legat der. Man brukar äfwen för 
krigsmaxime at lägga hampa i sådana strömar, som rinna in åt städer, 
der folket skola hämta watn, och det gjör ock wärkeligen sin ordinaira 
wärkan. 1 Provence dödde många af sådant watn. Watn inlöper i alt, 
det wi infört i kroppen, och kallas principium omnium rerum. Watn är 
basis til alt fluidum^ grunden til all nutrition, propagation etc. och ju 
finare det är, ju mer solverar det maten och bortsköljer sältan, som 
annars af vegetabilier och animalibus blandar sig i bloden och afficierar 
den scorhutice. Alla feta saker häremot och spiritueuse involvera saltet. 
Watn gjör aldrig obstruction som de andra ingesta. Watn är ej con- 
formeradt med smaken, så at wi deraf dricka mer än nödtorfften kräf- 
wer. Andre drycker af vegetabiher acescera^ och lemna gästen i krop- 
pen, men ej watnet. Watn är ett menstruum universale, som uplöser 
all ting. Åtskillig slags dricka uprörer magen, men ej watn, ty det är 
allestäds enahanda, då det är klart. Minerale i surbrunnar uträttar ej 
alt, utan quantiteten af det kalla watnet drifwer af och har största 
eflecten. Kalle watn corroborera. De afskölja mer än tisaner och de- 
cocter. Alle watn-drickare äro glade, muntre etc. e. gr. itaUenare, fran- 
soser, spaniorer, desse få ej dricka ospätt win för hettans skull och andra 
passioner. Watudrickare äta mer än öl- och win-drickare och äro lättare. 
De ha renare och hwitare tänder, hwilket är ett klart tekn tO renare 
kropp. Derföre ock alle de, som handla med slafwar, se på tänderna, 
hwaraf de gjöra uträkning på sin avance. Alla scorhutici ha orena tao- 
der. ViTRUvius* säger: Man kan se på folkets hy och tänder, hurudant 
watn de ha. Ty watn är universale vehiculum til all wår näring, och 
dädan härrörer hälsa, hy etc. Ridiger* § 775 öfwer Diaeten förmenar 
waln wara ordinerat af naturen til panacé* för alla chroniska passio- 
ner, som genom oordentlig diaet, omåtteligit fråssande etc. orsakats. En 
medicorum maxime är det, at ordinera blodrenande tisaner på apotheket 
för rikt folk, som om höst och win ter debaucherat. Men fattigt folk 
kunna för torrwärck och annat ondt dricka et halfifl stop kalt watn hwar 



^ Jäsa .surt. 

* Arkitekt och författare på Augusti tid. 

* Se AUCTORES. 

* Allmänt botemedel. 



Kollegieanteckningar. 85 

afflon eller ock om morgonen, om det så finnes, dock med den caution, 
at man ej genast går i alt för warmt rum. 

Waltudrickande förtar för mycken fetma, om hwilken man nu för 
liden är mycket angelägen och räknar för en stor förmän. När wi äta 
lagom, går alt til bloden, men då wi äte för mycket eller mer än wår 
kropps motion swarar emot, så blir altid något öfwer, som går in uti 
tunica cellulosa, och går den ej dit, härsknar den, hwaraf febrar för- 
ordsakas, ty den torkas ej bort, utan blir en börda som tynger, hindrar 
transspiration, ordsakar dästhet, owighet och matthet. Hwadan en sådan 
menniskja blir röd i ansichtet, pussig och klagar öfwer matthet och 
olustighet och andetäppa m. m. Bönderne åter, som dricka watn och 
arbeta, äro sällan feta, så framt de icke äro late, äro likwäl musculeuse 
och ha stadig kropp, medan al deras öfwerflödiga chylus resolveras ge- 
nom arbete, då deremot de feta ha swaga musclar. Hwad watudric- 
kande jemte arbete gjör til hälsans bibehållande, ses på Lapparne, som 
dädan äro karske och longt muntrare än de fete, som gjerna äro melan- 
choliske, få andetäppa, swullna fötter och stadna offla i watusot. Här- 
emot äro Lapparne friske; och när man ser dem afklädde, syns hwar 
muscel på dem De som äro magre, äro altid glade, så framt det icke 
är en stark hypochondriactis eller melancholicus, de fela åter igen ha 
altid något ondt, något som trycker dem, och stadna gjerna, som sagt 
är, i watusot eller slag. *" 

Då nu feber kommer uti en fet kropp, håller han längre uti, ser- 
deles om salsedo^ är uti fetman, hwilken gjerna har inlopp i all skör- 
bjugg, derest sjukdomen således har mer at agera på, än hos en mager; 
dädan ock en patient angripes af febren altid starkare, hälst som fetman 
då rancescerar^, än en mager. Huru watn absorberar fetman, ser man 
wid surbrunnar, der frodigt folk kunna lägga in hela V4 på kläderna. 
Kalt watn friar från swåra sjukdomar, gikt, torrwärk, skjörbjugg etc. 
Kan således anses som ett prseservativ mot starka sjukdomar, och är 
således tjenligit och helt nyttigt, besynnerligen om humores äro skarpa 
och man af naturen är benägen til någon swår sjukdom, då bör man 
dricka kalt watn, som rensar skarpheterna från bloden. En som är 
skarp i munnen och slemig på tungan, antingen ex crapida eller grava 
corporis dispositiane, blir sådant qwitt, om han dricker kalt watn om 
a£rtnarna, då han lägger sig; ty det sköljer bort och förtär sådan slem- 
mighet. At epidemiska sjukdomar olika agera på dem, de smitta, så at 
en får sådan, men blir frisk på 8 dagar, en annan får den swårare, 

» Salthalt. 
* Härsknar. 



86 Linné, Dieten. 

blir dock frisk pä 14 dagar, men den tredje går med, (flussfeber kan 
bli ephemera^ hos en, hos den andra synocha,* som längre warar, ocli 
hos den tredje synocha maligna^, så at han sätter lifwet til) syns komma 
deraf, at det, som wi födas up af och expanderas sedermera, då wår 
kropp wäxer, är offla sådant, som orenar stamina vitce. At således 
tilgår uti epidemiska sjukdomar, kommer ock deraf, at den ene har mera 
dynt i kroppen än den andra. Den som sådant har, angripes då star- 
kare, och måste således sättja lifwet til, den åter, som druckit watn och 
derigenom fått afiföra skarpheterna, kommer sig gjerna, som klart sågs för 
någon tid tilbakas af den febren, som då gick ibland allmogen, hwilken 
de genomgingo, som drucko watn, men de andre satte lifwet til. När 
hettan kommer i en fet, oren kropp, börjar hela massan rancescera, 
och kan ej kroppen bli fri, innan den materien är bortrensad. Olyck- 
saligt är derföre det land, som ej har godt och rent watn. Intet djur 
kan lefwa i torra ödemarker, utan allena strutsen och kamelen, som 
länge hålla watnet. Wår kropp, som upkommer af idel wätskor och 
mast består af wätskor, som man wet både af anatomien och fnodo ge- 
neratiofiis, måste ock ständigt få rent dricka, så framt den annars skal 
ha något bestånd; när man har rent dricka at upspäda wätskorna med. 
så kan ej annars wara, än kroppen måste wara sund. Detta alt öf- 
wertygar oss nogsamt, huru nödwändigt det är för oss at ha rent watn. 

Alt watn är i sig sjelf lika rent, men blir af jordarterna förändrad!, 
hwilka det attraherar, vide Boerh: Chem. T. 1. p. 257. Bland watten är: 

l:o Äqua pluvialis (regnwatn) lätt och godt, då det är sådant, 
som naturen sjelf det destillerat. Detta är först evaporerat af jorden och 
hafwet, och är altid godt, när det stiger up af ren jord, men regnwatn, 
som kommer öfwer städer, är för de elacka exhalationer, som från dem 
komma, ej godt, hälst watn tar ganska lätt åt sig både lufft och andra 
orenligheter. Märkeliga äro de observationer, som finnas i Äct. Nat. Cur. 
1742 om watn, at då någre karlar äro en affton inne i en kammare 
och röka tobak, och man sätter en watuskål i samma rum, går röken 
bort om natten, men watnet drar den åt sig, så at det smakar så starkt 
olja, blir gult och luchtar så elackt, at man snart kan gje öfwer. Sedan, 
då lik om sommaren står uti något rum och stinker, och man sätter en 
watuskål i samma rum, drar watnet all lufften åt sig, sä at det stinker 
som ett as. Bönderne bruka äfwen, då det fryser på, at bewara sina 



* Lätt och hastigt öfvergäende, 
' Svår och långvarig. 

• Svår och elakartad. 



KollegieanteckniQgar. 87 

plantor dymedelst, at de sätta en så watn eller mera på kålsängen, då 
watnet drar kölden åt sig, och de plantor, som stå närmst in til wat- 
net, frysa ej bort, hwaraf klart ses, at fuchtigheten i luflften, drar til sig 
all orenlighet. När febrar upkommit i Holland af elack stank, stadna 
de, sä snart regn kommer och renar luflften. Det bästa watn af detta 
slaget, är det, som tages på höga ställen och i skogar, hwarest ej kärr 
äro i negden. 

2:o. Aqua fontana (källwatn) är näst in til lufft watn qita effectus, 
och är merendels alt det samma, allenast det intet har något jordsalt 
uti sig, då det är hård druckit. 

3:o. Aqua fluvialis, (åwatn) är ej så synnerlig godt, emedan i åar 
och floder gjerna är lerbotn^ dock är det bäst, som flyter från et högt 
land til et lägre, och ju närmare sitt ursprung, ju renare. 

4:0. Aqua puUalis (brunswatn) näst in til fontana, dess godhet 
förhåller sig efiter jordmonen, antingen den är sand eller lera. Detta 
watnet är hårdare än något af de förra och mosar sig ej med ärter. 
Ju ofiftare brunnar rensas, ju bättre. 

5:0. Aqua lacustrts (sjö- watn) är näst in til åwatn, är eljes hår- 
dast och ej godt at dricka. Är sjön stor och ligger högt, at det bhf- 
wer wäl uprördt och drifwit af wädret, så är det godt. 

6:o. Aqua paludosa (träskwatn) är det sämsta och aldraorenaste. 
Dess nytta^ vide Wallerii Hydr. p. 31,32, ubi etiam agitur de V stagn. 
eller insjö-, puss- och gropwatn. 

7:0. Aqua nivalis, (snöwatn) är ganska rent och det bästa at dricka, 
den som allenast ständigt kan ha det. (Vide Wall. Hydr. p. 18, 19.) 

8:o. Aqua marina el. salt watn är omöjeligit at dricka, och de, 
som nödgas at dricka det, bli fulle af skörbjugg och andra swårigheter, 
såsom af all annan sälsedine, 

AqucB meteoriccB äro således först aqua pluvialis, 2:o aqua nivalis, 
och kan man endast utaf watn röna en besynnerlig (economia divina, 
3:o aqua roris. Daggen eller watnet, som kommer af daggen, är ej 
ibland de bästa watnen, emedan det ej allenast får en hop orenligheter 
af lufften, utan ock drar til sig utaf wäxterne, som oflfta äro skarpe 
och gifftige. Här^^id märkes, at en del dagg kommer af skyn, en del 
åter upstiger af örter, mellan hwilka är en nog märkehg åtskilnad. 

Skaparens försyn lyser deruti, at högder och skogar draga aqua me- 
teorica til sig, som der igenom köld bewaras och dädan småningom af- 
smälta och bortflyta; hwarest således är liksom förråds- och reservoir- 
kammare för alla de watn, som creaturen til sitt behof nyttja. Derifrån 
få wi alla wåra floder, ut ad oculum patet cuivis perspicienti originem 
fluminum esse in ältioribus lods. 



88 Linné, Dieten. 

I gemen anmärkes, at ju mer watnen äro i matu, ju hälsosanmiare 
äro de, hwarföre ock watn i insjöar och kärr etc. äro ohälsosamme, ty 
der får ej blåsa. 

I Holland samla de watn i sina cisterner, som äro gjorde på det 
sättet: de ha rännor kring taken, samt en twärränna, som sedan går 
ner, under hwilken de ha bygt liksom en källare, i hwilken de låta 
watnet rinna. Ett sådant watn är ej heller godt; ty oansedt taken äro 
lagde med sten, wäxer dock altid mossa på dem, derest insecter lägga 
sina ägg, sådant sköljes sedan ned af taken, och samlas så i denna ci- 
stern, som dädan om sommaren stinker ganska illa. 

Källwatn, då ingen melange af jordparticlar är deruti, är det bästa. 
Den som har en god brunn^ bör altid laga så, at nog folk hämta watn 
ur den samma, ty derigenom rensas brunnar och källor nog. Det re- 
naste och finaste watn är regn- och snö-watn, hälst det som kommit 
från höga berg Men regnwatn^ som kommit från höga tak, är man i 
allmänhet rädder före; ty i det wäxer gjerna monoculi^ och mossa, ser 
obehagligt ut och stinker illa, derföre om man wil dricka sådant watn, 
bör det förut upkokas, hwilket ock de böra gjöra, som äro rädde for 
maskar. Watn bör man dricka ur glas, och bör det hwarken ha lukt 
eller smak, om det skal wara godt och rent. 

ILppocrates gjör på alla watn en rangordning, levts: aqua pluvialis, 
aqua fontana, tum ex flumine, puteo, nive, glade; grävts: ex lacu; gra- 
vissima: ex palude. Sedan man blir wan wid at dricka watn, bör man 
ingen annan wattuprofware ha än sin egen smak. Ibland källor äro de 
bäst, som ligga åt norden och åt öster ; ty emedan solen går up i öster, 
wärmer hon intet då så straxt up watnet; de, som ligga emot midda- 
gen, ha altid warmt watn, och uti sådant warmt watn håller sig gjerna 
insecter. De källor äro ock ganska goda, som ryka om wintren. Flod- 
watn, som får rinna i öpna canaler, är godt nog, men det som rinner 
i slutna canaler, är ej godt at dricka. I kärr är det ganska ohälsosamt, 
emedan så mycken orenlighet och ohyra gjerna håller sig der. Brunnar, 
som gå genom pumpar, äro ej heller så synnerlig goda, emedan mossa 
gjerna wäxer wid sidorna, de böra derföre som oftast rensas. Utur 
små sjöar är watnet nog ohälsosamt. Om ett watn skal wara godt, bör 
det wara i ständig motion. Således är watnet uti fjällarna godt, eme- 
dan det ganska länge strömmat. I Nilströmmen är godt watn, i Tiber- 
strömmen wid Rom är ganska godt watn, de som dricka det, bli altid 



* Crtistacea cladocera, af h vilka i synnerhet Dapknia Fulex De Geer 
uppträder massvis i stillastående vatten. 



Kollegieanteckningar. 89 

feta; derföre fylla förnämt folk det i ankare och låta det stå, at det 
masta sedimentet får falla til botnen. Oansedt man budit til at utforska, 
har man . dock ännu intet hunnit til at utfinna ordsaken, hwarfore dä 
nu ström går uti en sjö, alltid watnet blir hwitt och förändrar sig. 
Razbwitz^ talar om, at uti Nilströmmen är altid godt watn, men der han 
går i STJön, blir det hwitt, så at ingen kan dricka det; det jag äfwen 
sjelf förfarit uti Lappland, och Lapparne weta at säga, det watnet, der det 
sä faller ut, är ohälsosamt. 

Watnen differera ganska mycket och äro nog olika på olika orter. 
Themswatnet har ganska mycken orenlighet i sig, och sedan skepsfolket 
fyllt sina kärill med watn, blir af watnet en intolerable stanck, men 
sedan det fått rutna går det bort. Stancken är offta så stark, at om 
det då öpnas, tar det ofifla eld; sedan det mast gått öfwer och det öp- 
näts, går stanken bort på en 5 timmar, då det sedan är helt godt at 
dricka, hwilket är ganska underligit, at watn, som sedan det förts i war- 
men och rutnät, kan åter bU behageligit. Watnet i Leiden är så tjockt, 
at man omöjeligen kan bruka det til någon ting, utan är, som Boer- 
HAAVEN säger, ett lixivium latrinarum etc. utaf ganthus *, fårgarestugor och 
gator, genom denna melangen ha färgare likwäl den förmån, at det gjör 
den skönaste swarta fårg. Spa watn'* gjäser med socker, det föres ock 
in samt brukas at slå i win, och då man lägger socker der uti, gjäser 
det, äfwensom watnet i Loka källa. Watnet wid Strömsholm är extra- 
ordinairt rent, ser fuller grönt ut, men håller ändå intet något mineral, 
är dock sträft at dricka. Watnet i Paris ser ut som mjölk, och den 
som nyss kommer dit och dricker af detta watnet, får gjerna feber, 
diarrhée, som stadnar merendels uti en dysenterie och hosta samt sten. 
Watnet i Orsa är ganska farligit at dricka, och de som dricka deraf, 
bli gemenligen hectici. Kalkwatn är äfwen farligit, hälst alt folket, som 
det dricker, bli podagrici. Kopparwatnet är ock ganska farligit, och 
har man exempel på, at kor dött derutaf. Kopparwatn brukas i dy- 
senterie. Surbruns watn är farligit at bruka i dieeten. Om de som 
äro för mycket spenstigse, dricka det i stor quantitet, få de contractioner 
och bli lamme. Monne kalt watn får drickas fram för ljumt? Swar ja, 
när man har rent källewatn; ty thée och coffe äro upfundne i brist af 
rent watn, då de måste koka up watnet och sedan lägga några blader 
der uti. Kalt watn corroborerar men det warma släppar, äfven som då 



* Utg. har ej lyckats finna denne författare. Möjligen ett missförstådt namn. 

* Afträdeshus. 

* Gemensamt namn på kolsyrehaltigt vatten dk för tiden, ungefar som 
sodavatten nu. 



90 Linné, Dieten. 

jag ständigt sitter i en warm kammare, blir jag slapp, men i kölden 
blir jag fast. K^mpher^ talar om at i Indien, der de intet hafwa något 
kalt watn, sätta de det up i palmträn i något kärill, hwarest det håller 
sig helt kalt, och är för dem ganska godt at dricka; det är ock ett 
species af aloé, som står med sina blader hoprullade och innehåller 
ganska mycket friskt och kalt watn, det de uttappa och dricka. Foglar 
och andra djur hafwa äfwen häraf godt. Wår björk gjer oss ock nog 
watn, som är en härlig skjörbjuggs dryck. Watn kan rensas genom kok- 
ning, när det sedan är kalt, sätter det bort all orenlighet til bottnen, 
men far likwäl efifter upkokandet aldrig igen den elasticitet at drifwa så 
genom kroppen som kalt watn. Gamla medici säga, at man fär maskar, 
då flugor lägga sina ägg på någon mat eller i något dricka, och det se- 
dan kommer in i magen ; men det är ej så, ty om flugan ändtel. i ma- 
gen skulle utkläckas, måste hon strax dö: utan snarare komma maskar 
i magen genom watn. Man wet ännu intet om de wäxa af frö. At 
binneke masken wäxer som en polyp, det har jag utforskaL Wid de 
djupaste källor fins maskar, som äro lika en ståltråd, när en sådan kom- 
mer in i kroppen, wäxer han der, har många leder (heter Gardius)^, går 
in til benen, och då man brukar medel at drifwa ut honom, sticker han 
ut hufwudet och förordsakar stor wärk. Denne fins mycket i Lappland, 
och tör hända at lapparnes sjukdom kommer af deras watudrickande. 
Denna mask ligger ofTta i daggen i Africa och kommer då at fasta sig 
wid benen, då man går i gräset. Han kryper då in genom porös til 
peHosteiim och genom sitt gnagande förordsakar en olideUg wärk. Wår 
tagelmask är af samma slag och tör gjöra samma effect. Watn renas 
på åtskilligt sätt såsom l:o med filtersten, som man köper från Indien, 
och är ingen twifwel, at han icke fins här i Swerige, 2:o genom de- 
stillation, men då blir watnet swagare, 3:o genom watn-örter, men far 
äfwen då gjema smaken effter örterna och är ej serdeles godt, 4:o genom 
kokning, men blifwa då salia qwar, och watnet mister sin elasticitet, 
5:0 med at slå bränwin eller andra Uqueurer til watn, brukas på resor, 
da man har godt win, citronsafft etc, hwaraf de fina monoeuli eller 
röda lössen dö. Då man slår citronsafft i watn, när det är rutnät, blir 
det åter godt igen. Slafwarne på galererne bruka at slå ättika i watn. 
De gamles oxyratum war intet annat än +' och watn tilsammans. 



* ExGELBERT K., 1G51 — 1716, tysk läkare och botanist, utgaf Iter Japo- 
vicum och Ämoenitates exoticce 1712. 

* Gordius aquaticus Linn. 

* Kemiskt tecken för syra. 



Kollegieanteckningar. 9 1 

Med slekt bröd bruka 6:0 månge at rena watn, äfwen med hjorthorn, 
hwilket coffekokare bruka, pä det deras coffe må klarna. 

Således hafwa wi nu wist l:o at watn, när det är rent, är den 
hälsosammaste dryck, 2:o huru åtskilligt det är på åtskilliga orter, 
3:o huru man kan rena watn. Den, som börjar dricka watn, må ej 
straxt börja med for stor dosis och ej sluta hastigt, utan sensim aensim 
både börja och sluta, ty annars heter det : multi morhi aqua fiunt, multi 
morhi aqua curantur. 



De spiritibus. Spritdrycker. 

I\ GENERE. 

Nu ha wi tält om watten, följer nu at tala om andra drycker. Der 
rent watten icke fants, hafwa de gamle warit betänkte at koka sitt wat- 
ten samt ge det smak och robtir af något vegetabile. Sedan, at det 
ej måtte surna, hafwa de fermenterat det mixtione aliarum vegetabilium. 
Genom fermenlation kommer af vegetabilier en spiritus, som uppmunt- 
rar ens sinne, hwilket intet annat kan åstadkomma. När en, som 
ligger i swår melancholie, får sådana spiritueusa saker, blir han we- 
derqweckt deraf och mår wäl samt längtar efter mer. At de göra 
oss en sådan wederqweckelse, se wi dageligen. När Helena under sin 
största sorg och bedröfwelse fick litet af spiritus, tycktes hon förgäta all 
sin sorg. När man ständigt öker på per gradus samt dricker mer den 
ena gången än den andra, är det ganska farligt, ty när man fått för 
mycket af sådana spiritueusa saker, så blir man aldeles från wettet; det 
är ock ganska underligt, at en förnuftig menniska wil skilja sig så al- 
deles från wett och förstånd, ty at ta rus är detsamma som göra sig tokol 
och galen. En lärd man (Prof. Roberg^) i sina tal säger, at af sådana, 
som tagit för mycket tQ lifs på detta sättet, får man se ageras Ovidii 
Metanwrphoses, och de förwandla sig på mångahanda sätt och tala då 
ofta det, de sedan i all sin tid önska wara osagt. 

Spiritueusa saker hafwa en besynnerlig behagelighet med sig, eme- 
dan de titillera nerverna. Alla spiritueusa saker agera på nerverna, 
såsom om man doppar et kläde uti spiritu vini och luktar offla derpå, 
skal man bli full, äfwenså om man är inne, der bränwin destilleras- 



* Lars Robero, medicine professor i Upsala 1697—1740. Linné utgaf 
några af hans tal. 



92 Liniié, Dieten. 

Somlige spiritus agera i ganska lilen dosi; men andre återigen ej, förr 
än man tömt ganska länge i sig, såsom öl och andra sådana saker; när 
de komma i för stor qvantité i magen, måste de surna, ty då följa de 
sin egen natur. Dessutom tar altid syran förr ät sig uti et warmt än 
uti et kalt rum, af sådan syra ha wi ganska stor swårighet, sedan wi 
sluppit ruset, at wi kanske länge nog få dragas med en förslappad maga, 
sedan nästan hela systema fibrosum är slappat och kroppen finner sig 
trög och tung. Wanan och missbruket hafwa nästan gjort sådana saker 
förhateliga. Det är dock i sig sjelf en god sak at hafwä sådant, hwar- 
med man kan förfriska sinnen i bedröfwelse och åter blifwa uppmuntrad. 
Bör fördenskuld anses ibland det bästa, som Gud och naturen förlänt 
hafwer. At taga sig rus, har af de ilasta nationer ganska mycket blif> 
wit hatadt, hwarföre wi läse, at Gonstantinus Magnus förböd wid lifsslraff 
dricka sig drucken. 

Spiritueusa saker göra det ingen moral kan uträtta, ty de göra en 
sörjande och melancholicus munter och glad och titillera senorna men 
styrka ej fibrerna. 

GOHPONERADE DRYCKER. 

GiCERA eller Gidre, som den i Arabien kallas och göres af Littts 
silvestris, hwilket ock brukas i de flästa orter af Turkiet. Gidre göres 
annars af wilda äplen och päron, af hwilka saften utprässas och sedan 
sättes at gäsa. Denna dryck smakar bättre och läskar mer än gement 
win, brukas mycket i Sweitzerland, Frankrike och Engeland, och i syn- 
nerhet hos de senare så högt wärderas, at de öfwergifwa winträden och 
akta dem intet emot sin cidre. (V. Hybner, NcU, Lex. p. 483). Denna 
kan ock tilredas af slåbär, OxyacatUha, granat, fikon, rönnebär, Camus, 
med ett ord, det kan göras mast af alla baccis et pomis. 



Hydromel. Denna dryck liknar mycket win och är gjord afwalten 
och honung samt gäst tilhopa; brukas uti Gurland, Polen, Ryssland och 
Siberien. Hybner säger i sit Nat, Lex. p. 1224, at de gamlas Hydromel 
ej differerat mycket från mjöd. 



Medas eller Mede, mjöd, brukade de gamle mycket, hwaraf de 
blefwo longcevi. 



KoUegieanteckningar. 93 

MuLSA kommer närmast in til detta, blir när man kokar dricka, 
tils det blir tjockt. Ryssarne bruka detta mycket. Då det blir gammalt, 
täflar det med win bäde i smak och kraft. 



MuLsuM kokas af watten och honung i Ryssland, Polen och Lilthauen. 
Det allmännaste sättet att brygga mjöd (hwartil rötmånaden hålles före 
wara den bästa tiden) är detta: man tager til et mått god honung 8 
mått friskt brunnswatten, slår det uti en wid kittel, låter det sjuda wid 
sakta eld utan rök och skummar af det, så ofta något flyter ofwan på, 
tils det börjar blifwa ganska klart. Wil man dricka det straxt, låter man 
det icke sjuda, tils det blir tjockt, men annars tils det blir widhängande. 
När det blir kalt, slår man det uti et käril, at det må gäsa. (Gfr. Hybner 
Not. Lex. p. 1324.) Mjöd är ej så starkt som win och är ej så skade- 
ligt at bruka mycket och länge som win. Då det är et hälft år gam- 
malt, har det sin angenäma smak; men är det årsgammalt, är det ej 
så godt. Hos mjöd är ingenting, som kan lastas, om icke det at det 
drifwer urinen något starkt, och således släppar njurarna för mycket, 
hwilket kommer af honungen. 



Mustum, must, göres af saften sådan som den är pressad af druf- 
worna, innan den gäst, (ty då den gäst, är det win) och honung, item 
af surt win och honung. Detta brukade ock de gamle til myckenhet, 
hwaraf de blefwo långlifwade. 



Cläretum, Claire eller Glaret kallas ock vinum Hippocraticum, då 
man låter godt gammalt win rinna genom en posse fyld med krydder 
eller en destillertratt på samma sätt, som bränwin filtreras. 



Såpa eller Moos är då must kokas, at allenast tredjedelen blifwer 
qwar. 

DoDRA eller Qvass, som de Romare kallade Simus och Grekerne 
Sicyiim och Skåningarne bänkwälling, är ej annat än en blandning af 
allehanda qvisqvilier och öfwerlefwor af mat och dricka, som de låta stå 
i en urholkad kubb eller annat käril at taga sig syra eller gäsa. Htb- 
NER i sit Nat, Lex, säger, at de gamlas Dodra bestod af 4 slag ihop. 



94 Linné, Dieten. 

Russin- eller Pomeraxtswattex, hwaraf de gamle gjorde stort wä. 
sende, prepareras sålunda: man tager et ankar källewatten, kokar det 
och låter det mast blifwa kalt, sedan lägger man 1 IM russin deniti 
samt pomerantsskal och låter gäsa. 



PoNCHE^ Denna slags dryck hafwa de sjöfarande lärt preparera 
uti Ostindien. Sker, 1) då man tager 2 kannor källewatten, en kanna 
arack samt 1 U såcker tillika med tamarinder, alt som man wil ha de^ 
surt eller sött til, och blandar tilhopa etc, eller ock !2) twå kannor wat- 
ten, 3 halfstop franskt brännewin, 8 medelmåttiga citroner och såcker, 
som slås tilsamman. Will man ha ponche warmt, så kokas watnet 
förut. HuBNER säger, at de engelske båtsmän blanda hop brännewin. 
watten, citroner och sura poraerantser, muscot och socker. Denna dryck 
läskar af citron, styrker och är serdeles god för scorhuticiy emedan den 
rensar bloden. Men dncker man för mycket, i synnerhet af arackspon- 
chen, skadar den och förordsakar förnämligast 2 sjukdomar, colique och 
diabetes, genom arack en (cfr. Liim^i Systefna morhonim). 



Opium. Detta bruka östcrländningarne mycket at taga in hwar mor- 
gon i stor qvantitet Men wi wåga knapt ge in et gran*, ty 3 gran 
döda. Det brukas hos oss i de swåraste sjukdomar, ty det förtar me- 
lancholi. Det förordsakar rus äfwen som brännewin. Turkarne an- 
wända här på yttersta styfren. I falt gör det dem muntra, at de ej 
sky någon ting. Och eflfter de då consumera så mycket häraf, blir del 
dyrt hos oss. Detta pulver, jag här visar, är gjordt af mjölken, som 
rinner af capitulum (Capsida) på den första Papaver in Horto Upsdiem. 



Baxgve och Maslach. Desse äro 2:ne åtskillige drycker, fast än 
de af scribentema confunderas. 

Maslach prepareras af en ört i Turkiet, som är samma med wAr 
hampa, och det sålunda: man tar poUeti antherce, förr än del spricker 
ut, eller ock 2 näfwar af bladen, hwarpå slås watten, skakas wäl om, 
til watnet blir grönt, då det silas och kramas samt slås nytt watten på. 
Så fortfares så länge watnet färgas grönt. Sedermera stötas bladen 



* Punsch. 
' 0,o« gm. 



Kollegieanteckningar. 95 

tillika med litet watten i en trämortel och kramas det wåta af, all denna 
saften blandas då tilhopa, forwaras och drickes, hwaraf man blir nögd 
och glad. Et hälft & här af intaget gör lika effect med spiritus mni. 

Bangve brukas hos indianerna och göres af Hihisciis {Fl. Zeyl. 262 
n. 5) pä följande sätt: bladen sönderskäras, hwartil lägges smör och litet 
ris. De blanda ock, säger HiJbner, folia Hibisci med Arachis {Flotta 
Zeyl, 392) eller Muscat. foliisy och sälja det hemligen, at draga fruentim. 
rets hog til sig (cfr. HCbner, Nat, Lex. p. 227). 



Plvang. Är en art af tuggebussar, som indianernebruka dageligen i 
sina samqwäm, och göres sålunda: Man tar bladen af et slags peppar 
[Flora Zeyl, 27) och nöten af et palmträd, som kallas Arachis {Flora 
Zeyl, 392) och pä apotheken Teufel, omogen och skuren i stycken, och 
kalk af snäckeskal. Detta rulla de tillsamman och hålla i munnen lik- 
som tobak hos oss, då pepparen förordsakar at man spottar^ tänderne 
blifwa röde och rutne, hwilket hos dem är en stor zirat, ty de wilja ej 
ha hwita tänder som hundar, och kalken adstringerar. Häraf få de an- 
genäm anda i munnen, ty stinkande är hos dem en skam, hwarföre de 
hålla för munnen, när de skola tala med Européer. Bkllonius' berättar, 
att kejsar Solihan och flere förnäme tuggat af et slags frö, utan t^^ifwel 
Peganum Harmala {Hört, Ups, p. 144), slägt med Kutaj hwaraf han blif- 
wit glad, förgätit all bekymmer och kommit liksom i et paradis. Detta 
lugga de förnäme turkar hemligen. Man märker, at i Orienten frågas 
ej så mycket efter smaken, som mer efter lukten, hwarföre de ock bruka 
mycket narcotiska örter. 

Daturi: semina brukas i Turkiet af tjufwar, ehuruwäl det är för- 
budit wid lifsstraff, emedan man derwid blir känslolös, sitter och gapar, 
ger bort hwad som begäres och menar, det skal så wara. Sen yran är 
förbi, kommer man ej det ringaste ihog. En kona i Paris gaf förnäma 
fröknar in af detta, då de blefwo kränkte, utan at de wisle deraf; hwar- 
före hon blef lefwande bränd. Hyoscyanms, Opium etc. ha samma ef- 
fect. En liten dosis gör en glädtig, mera gör en yr, ännu mera galen 
i all sin lifstid, och lar man häröfwer, är det prompt döden. KiEifPHF.R 
berättar sig af en half dosis i Persien blifwit sådan, at då han gick ur 
laget, war han öfwer måttan glad; tyckte sig wara öfwer stjernkretsen 
på Pegasus, då han ok hem; men följande dagen kom han ej ihog det 
ringaste. 

' Pierre Belox, fransk läkare och resande (1518—1564). 



96 Linné, Dieten. 

LoLiUM (på Gottländska Skiede, i Götbeborg Löksa) i dricka taget 
gjör en yr och blind, men det går öfwer eflfler ruset. 
Rommen af en utländsk fisk (Barbua^) gjör en yr. 

Nepenthes war ett slags frö hos de gamla, som förtog chagrin och 
bedröfwelse, war allenast bekant för förnämare och konungarne. Menas 
wara detsamma som opium. 



BiscHOFF gjörs således: man steker hela pomerantser, skjär dem 
sedan sönder och lägger dem i pontak tillika med såcker. Denna dryck 
kyler om sommaren, förordsakar hos den, som dricker honom mycket, 
acidum spontanetim. Den debiliterar ock gallan. Hwar af den fått nam- 
net, wet man intet. 

SoRBET. Söndermalne russin slås i ett träkäril och watn på, hwil- 
ket täckes til 2:dra dagen at gäsa, hwar icke, slås gäst til. Effler 3 a 
4 dagar klarnar det och blir en angenäm dryck ArabibuSy men står sig 
ej länge. 

Turkarnas Serbetta gjörs annorledes af win. 

Sagovin. Af trädet Cocos, när det afskjärs, går en safft, sma- 
kande som win. Af det palmträdet, som sagogryn tagas af, utrinner watn 
som björklaga penes nos, dä de afskjära qwistarna, hwilken saffl surnar 
om 3 a 4 dagar, derest han ej slraxt kokas til ett tjockt mjöd, hwar- 
efTler han blir söt och upblandas med watn. 

Flebb, en dryck hos ängelsmännerna, gjörs således: 1 del godt renskl 
win, 1 del cider, en näfwa socker, 1 del sönderrifwit muscot i en sten- 
skäl, hwarpå mjölkas immediate af kon 1 kanna mjölk. 

Lemonad. 1 Ostindien fylles ett käril med 3 känn or watn, h*-ari 
läggs 1 U såcker, tamarinder 5i*; 3 citroner, hwarpå kärilet tillslutes. 
Detta bhr en behagelig dryck, som kyler, läskar, rensar bloden. 

* Troligen Barhus fluviatilis Aoassiz, hvars giftiga rom omtalas redan 
aC Conrad Gesner. 

* Draclim = 3,76 gm. 



KoUegieanteckningar. 97 

KuMTSS^ I Tartariet och hos Schytema är Kumyss deras dryck, 
deii de således preeparera. De taga först stomjölk uti en läderposse, der 
pä stå de och bulta den med käppar och klobbor, och då mjölken begyn- 
ner separera sig och skDjer smöret ifrån sig, låta de den sedan gjäsa, 
hwarigenom den bJifwer syrlig. Den, som wid denna drycken förr icke 
är wan, blifwer deraf lustig och yr, men tartarerna icke så. 

Jour d'amour. Denna brukas i Götheborg och är utan twifwel 
et ganska nytt invent. Brukas endast af dem, som äro ganska wäl 
wande at supa, och då man har lust se sina gäster fulla. Tillredes så : 
man tar til en kanna rhenskt win et qvarter franskt bränewin eller mer, 
alt som man wil ha det starkt. Någre stekte pomerantser skäras sön- 
der och läggas i ; äfwen litet socker. Detta är en oförliknelig hetsig och 
skadelig dryck. 



Win. 

Win är ett inventum Noachi, gjörs af drufwor. All dryck, som 
gjörs af annan frukt, kallas cider. Ogäst win kallas must. Win är den 
förtrefTeligaste dryck. Kallas ock derföre nectar deorum, potus heroicus 
etc. Det bästa cordiacum^ är 50 & 60 års gammalt renskt win. 

Ptthagorjei woro de endaste, som ej drucko win. Turkarne bruka 
ej win utan hemligen, för religionens skull. 

Win hjelper circulationem sanguinis, promoverar digestionen, wärmer 
kroppen, genererar bloden fortare, gjör glad och promoverar alla excre- 
tioner. I dageligit bruk är det ej braf, hälst wid måltiden, ty det gjör ej 
emulsion som watn, hwilket fordras, innan ingesta kunna ingå i bloden. 
Eflfler måltiden upwärmer och styrker det viscera. 

I win är något spiritueust, hwilket om det i stor quantitet råkar 
någon, dödar det prompt ; i mindre gjör det slag, ännu mindre, gjör det 
en galen, i mindre något rusig^ än mindre lustig; etc. Detta ginge genom 
destination til bränwin. 

Fastän winerne äro olika, fås de dock utaf ett slags träd. Som 
winerne äro differente til sinaken, så äro de ock differente til effecterne. 
De sure komma frän de nordiske, men de söta frän de södra eUer östra 
länderna. Som de således, som sagt är, ha olika smak och lukt, sä ha 



* Åbörame skrifva regelbuDdet Cosmos. 

• Hjärlstyrkande medel. 

Linné, Dieten. 



98 Linné, Dieten. 

de ock olika effect. Det är med winer som med äpplen, de variera til 
jordmän, climat och wärma; e. gr. corinter wäxa pä samma slags träd 
som russin, men locua natcUis (de grekiska öarne) gjör dem åtskilda 
frän russin. Om man f5r russin träd här in uti orangerierna eller co- 
rinter, så ombyta de sin natur och bli här ingalunda sä söte som i 
warma länderna, ty de warma länderna producera mera söta frukter, men 
de kalla sura. 

Drufworne fä ej kärnar uti sig. Hos oss bli de oförändrade i kru- 
kor men pä öpet rum ej sä. När musten är gäst, få wi deraf l:o win, 
2:0 fex 8, maler vint och 3:o flores vini. I winet är sal esserUiaU. 
När particlarne dela sig alt för mycket genom wärma, blir deraf effler 6 
å 8 dagar ättika; ty sätts win i solhettan, blir det pur ättika; äfwen om 
man glödgar det, blir det surt, emedan saltparticlarne crystalliseras för 
mycket. 

»Wappa» kallas det, när particlarne separerade gå til bottnen och 
crystalliseras,^ som skjer, dä man lägger absorberande saker, som kräfift- 
stenar och saltstenar, uti fatet. 

Vinum pendulum kallas winet, dä det står i half jäsning om wi- 
ren, när trädet blommar, och om hösten, när bladen falla af. Win-sten 
af winet kallas det saltet uti winet, som faster sig wid winfatet. När 
man slår nytt win på ett fat, som har win-sten uti sig, super det til sig 
win-stenen af det nya winet, hwarigenom winet snarare klarnar och blir 
långt starkare, krafTligare och behageligare. Derföre äro ock de fat, som 
länge blifwit brukade til win, så at de innan til äro aldeles öfwerdragoe 
med wm-sten, bäst at lägga win på ; ty den förut warande win-stenen drar 
til sig den nya, hwarigenom winet hastigt klarnar. Goda winer å sådana 
fat kunna billigt räknas för en läkedom, medan de wärfwa derigenom 
en besynnerlig styrka. Gode hushållare bruka samma med öl; de ha 
ett fat, som aldrig uttöms utan slås på, så fort det förra ölet aftappas. 

Must (ojäst win) har helt annan smak än winet. Om man sät- 
ter näsan öfwer win, dä det jäser af det, så at det exhalerar en narco- 
tisk alcohol (samma spiritus är i bränwin), så faller man ned och dör. 
Must gjör wäder och purgerar som färskt öl. Går det ej til purgation, 
surnar det i magen och gjör så stark coliqye och utspänning, at man 
swårhgen slipper med lifwet. Must, som är färdigt til jäsning (»stumm» 
eller »licht», som holländame kalla det) slås i bouteiller, hwilka tilkor- 
kas, sedan man försett dem med cerussa och bly, at de ej må spricka. 
Detta »stumm» bUr, när man l:o starkt tilslutar kärillet, rätt som det 
begynner jäsa, så at ej wäder kommer til, som nödwändigt fordras 
til jäsning; 2:o när man swaflar kärillet, som det skal slås uti; 3:o 



Kollegieanteckningar. 99 

när man förtar jäsningen med köld; ty om det skal jäsa, måste wärman 
ej wara under 60 grader eflfler Fahrenheits thermometer ' ; 4:o genom 
wärma, när man genom lång kokning hindrar jäsningen. Med detta, 
fast än det strängeligen är förbudit, bruka winkypare at restituera för- 
derfwade winer. När de sku få sött win, slå de det i ett swaflat kärill. 

Winet i lagom proportion styrker dem, som ej äro hitsiga. De 
gamle sade lum poculum wara sanitatis, 2um amaris^ dum somni, et si 
quid accedat (Uterius, injuriae Medici. lum caUcem sitt, 2um voluptati, 
Bum ebrietiUi, éum insaniae tribuunU Grottos decem pocidorum genera 
recenaet. 

Det är ett och samma slags träd, som gjer oss de oräkneliga slags 
winer, wi ha; och förändra sig drufwoma til ferg och sötma efifler orten 
de wäxa i. Sötare i warma, södra länderne, i norra contra. Äfwen så 
all frukt, ju lengre i norr, ju surare, i söder contra, 

Winer äro åtskilliga, men kunna indelas i sydligare och nordligare 
eller ock eflfler provincierne uti 

Franska: 

l:o. Vinum Pariifinufn, Det som wäxer der, är godt, starkt och spiri- 
tueust, allena drufworne bli wäl mogne. På norra eller denna 
sidan om Paris, skjer knapt någon winbergning. 

2:0. Champanuniy Champagne win, är ej det hälsosammaste utan alt för 
häfiftigt, fast än det smakar delicatast. Detta winet är ganska rö- 
rigt och spiritueust, derföre när man tager proppen utur en bou- 
teille sådant win, smäller det starkt. 

3:o. Gravense, vin de Graves. 

4:o. Bourgundieum, Bourgogne win, är starkt. 

5:o. Det hwita ordinaira franska winet. 

6:o. Frontignac är ett genereust win, har muskat lukt. 

7:o. Aurelianense ifrån Flandern, sägs wara starkt och hälsosamt; men 
medici ha förbudit konungen i Frankrike at drickat. 

8:o. Eremiticum (Hermitage)* är sötast af de franska winerna. 

Spanska: 

l:o. VinUm Canarinum, Canariesäck,' är behageligit, starkt och mildt. 
2:o. Malaviense, Malaga säck, är fett och graverar nutrimentum. 
3:o. Alicanence, Alicante win, är rödt, något tjockt och graverar maga 
och hufvvud. 



* = 15,6« Cels. 

* Ett Rhonevin. 

^^* Säck = sec, sekt (torrt, sött vin). 



100 Linné, Dieten. 

4:o. Fint eller Sherry vin från Xeres i Andalusien. 
5:o. Port eller Oporto win, som Engelsmännerna mycket dricka. 
6:0. Madeirense, Maderawin, ifrån ön Madeira. Kommer sällan hit utan 
föres mast til America. 
Winerne äro mänga sorter och alla ba något singulairt. Alla de söte 
winerne äro behagligare och feta som en olja, i synnerhet om de äro 
mycket gamle. 

Italienske: 

1:0. Florentinerwin är rödt, godt för magen, wärmer och styrker. NB. 
Alla röda winer styrka magen, derföre brukas de ock mast af 
medids, 

2:o. Vinum Verdeum från Etrurien är rödt, smakar sött, mildt och 
styrker förtreiTeligen magen. 

3:o. Lacrynufi Christi är rÖdt, skönt, wärmer och styrker magen och 
nerverna olroh'gt, fås vvid roten af berget Vesuvius, der det dryper 
af et slags swarta drufwor. 

4:0. Malvasir win ifrån Greta. 

5:0. Muscatellerwin ifrån Greta. Obs. Muscat- och Muscatellerwin äro 
dififerenta. 

6:0. Syracusaner win ifrån Sicilien. 

Piccardon är ej något serdeles utan är allenast en blandning af 
muscatellerwin och watn och syrup. Här i Swerige wet man alle- 
nast af namnet på detta winet. 

Tyske: 

l:o. Rhenanum, Rhenwin, är mycket styrkande. 

2:0. Moselinum, Moselwin, är ett lindrigt och lätt win och brukas der- 
före under måltiderna. 

Öfriga winer: 

Lesbicum, är i största aestime i Gonstantinopel. Kommer från 
Grekeland men sällan til oss, är gult och kokat win. 

Om man annars skulle tala om alla winer, äro de af otaliga varieteter. 

Tokayerwin (aurum potabile) är det bästa, kostbaraste och dy- 
raste. En bouteille deraf om ett halfft stop kostar en ducat. De säga, 
at sjelfwa winet skal hålla guld, men osant. Drufworna, hwaraf detta 
win gjöres, krammas med fingrarna men trampas ej. Är ofÖrlikneligit 
in morbis chronicis. 

Gapwin (från Gap de Bonne Esperance) är sött, fett, och sä pene- 
trant, att man tycker det går til mergen. Winstockarne hämtade frän Rhen. 



Kollegieanteckningar. 101 

Vinum Cyprinum, Gyperwin, är hetsigt, så man deraf snart nog 
kan få en hetsig feber. 

De röda winerne äro styrkande. Af röda drufwor fås hwitt franskt 
win. Men om man lägger drufworna i winfaten, trampar, låter dem slå, 
åter trampar och låter så dem stå, at cortex solveras och jäsning kom- 
mer der til, får man deraf röda winer, som Pontac etc. 

Vinum Corsicanum är ett rätt braf win. 

De söte spanske winerne, som Malaga etc, brukas nu ej så mycket at 
drickas af andra än gamla. De söte winema excitera venerem. De sure 
gjöra syra i magen och förordsaka blekhet och pussighet, äro derföre högst 
skadelige för cachectici. 

De röde äro adstringerande och corroborerande, brukas derföre i 
durchlopp at taga in medicamenter uti. Ingen har hemia, der de röda 
winer finnas. 

Ghampagnewin är ett starkt saponaceum^ bör derför drickas straxt det 
slås upp. Detta är ganska godt, allenast man brukar det måtteligt. 
Lagom exciterar sinnet; för mycket förordsakar slag. Moselwin genere* 
rar ej så mycken tartanis^. Det är tunnt och förordsakar ej så myc- 
ken podager som det rhenska; hwilket det rhenska ej heller gjör, om man 
icke brukar det för mycket och i för stor quantitet. 70 ä 80 års gam- 
malt rhenskt win är förnämsta cordiacum i hela materia medica. Får 
man ett godt glas rhenskt win, blir man altid muntrare dagen effter, i 
synnerhet om det är gammalt. 

Burgundicum, Bourgognewin ; om man ej druckit det förr eller är 
wan der wid, tycker man det smakar ingen ting, men sen man druckit 
deraf några glas, blir det smakeligit. 

Franske winerne äro rätt syrlige, och när de bli gamle, komme de 
nära in til rhenskt win. De grekiskes gamle winer woro kostbare. När 
ett barn föddes, grofwo de ned 2:ne fat i jorden; ett togo de up, när det 
skulle gififtas, men det andra bespardes til grafölet. Wid Göteborg updy- 
kades' ett fat, som legat på sandbottnen så länge, at ej någon wiste, när 
det war ditkommit; hwilket war oförlikneligt skönt. 

Rhenskt win kyler mer än annat, och om man dricker det i för 
stor quantitet, graverar det magen. Franska winer ha mer syra och 
förordsaka dysenterie, strangurie etc. De röde äro mer hälsosamme, säga 
hoUändarne. De söte äro swårare at få utur kroppen än de sure, me- 
dan de äro fete. 



* Som löddrar sig eller skummar. 
' Win-sten. 

* Upphämtades genom dykare. 



102 Linné, Dieten. 

Sedan ha wi winer, som ej äro något rätt win, utan en blandning 
af win och annat. 

Canarie>\in imiteras, om man tar vinum ceresinum (körsbärswin) 
och Malaga säck. 

Om man stöter slånbär, (kärnama ock, som smaka som bitter- 
mandlar) och slår derpå franskt win, blir det admirabelt. 

Claret gjöra Engeländarne. 

Malvaticum gjörs af renskt win. 

Af 4 quintin tokayer win mår man bättre än af et stop rhenskt win 
och det prässas snarare ur kroppen, är således mycket bättre än Rhenskt; 
ty detta förordsakar podager, men det förra fördrifwer den. 

Muscatwin gjörs af rhenskt win, såcker och semina coriandri. 
När winen stå länge i kärill, när källrarne icke äro rätt gode, och när 
äskjan går, då skäms ^inet, och då bör konsten hjelpa det. Men wår 
kropp får åter betala det, när kyparne äro räddare om winet än om 
wår hälsa. 

At få ett surt win sött skjer gemenligen genom absorberande sa- 
ker, preparerade af bly, lithargyrum ^, cerussa *, hwilka fuller förta syran 
af winet, men de förta ock dens hälsa, som dricker det. I Schwaben 
hade en kypare härmed curerat sitt förskämda ^^in, som war prseparerat 
af omogna drufwor; af samma win drucko många 1000 menniskjor 
och blefwe deraf döde; hwarföre han ock måste släppa knoppen til. Uti 
Spanien bruka de annars osläckt kalk at curera win med, de bruka ock 
gyps, samt »stumm», hwaraf förordsakas colica pictorum, då buken dras 
in wid naflan, som ofta stadnar uti contractura. De hwita winema gjö- 
ras röde antingen med Scabiosa marina, (en cdga) som i sjön wid 
Frankrike mycket upfiskas, hiAilken fergar rödt, eller och med bresilljeträd. 

Til Champagnewin sägs at de lägga drufwoträck. Förskämt win 
cureras, då man slår i fatet såcker, corinter, sal. tärt med några drop- 
par spir, vitricli och umbella af iSambucus*. 

Om man wil probera förfalskadt win tages auripigtnentum^ 2 lod 
osläckt kalk och något källewatn, sättes i en glasburk på warm sand 24 
timar, franskt win slås til, då det pi-aecipiteras, men blir likwäl klart; 
men om det blir brunt, är det bly eller lithargyrum uti, som coagulerar 
blodet. 



* Silfverglitt eller blyglete, blyoxid. 
« Blyhvitt. 

* Fläderblommor. 

* Arseniksvaflighet 



EollegieaDteckningar . 1 03 

LithargyfHum, sal. tartari med några droppar vitriol och några 
bär af Sanibuais, när dessa läggas uti ett förskämt win, jäs det åter, 
och får sin ferg; men det förordsakar sedan hos den det dricker hjpo- 
chondrie, gickt, yra och raseri. 

Winets effect är: en liten sup upmuntrar, men ett stort kärill win 
dödar, så at man wäl hit kan lämpa ordspråket: imbres destruunt, ros 
reficit. I första graden foverar det, i andra hettar, i tredje bränner 
och i Qärde förbränner. Winet är wäl icke någon naturell dryck, så at 
man blott kunde bruka den drycken, dock är det mer ett medicament och 
styrker kroppen. Alt win först styrker krafftema, men agerar sen på 
nerverna och ej på fibrerna. Watten är ett vehiculum för maten, och 
den gjör deraf en god chylus, som winet icke gjöra kan. Win wär- 
mer, synnerligen om man dricker det i någon quantitet, Dertil exciterar 
dety så at det gjör en blyg djerf, en melancholisk glad, det gjör en mun- 
ter både til sinne och kropp. Derföre recommenderas win för dem, som 
sittja mycket stilla och äro bleke och matte och pussige; för gamle gub- 
bar recommenderas det ock, derföre heter det ock, att vinutn är lae senum; 
äfwen recommenderas det, när man ätit mat, som gjör wäder, e. gr. 
ärter, fläsk, etc. Men tvärt om är det skadeligit för barn, som stå i wäx- 
ten, och för ynglingar, som äro hitsige, ty i det fallet är det intet annat, 
än kasta olja på elden. Somlige winer äro mer picanta och spirituella 
som Champagne win. Brukas derföre som ett medicament för den, som 
är trög til stols, och at drifwa urinen. Win promoverar circulatio' 
nem sanguinis, derföre är det ganska nyttigt för den, som sitter mycket 
stilla, om han brukar det måtteligen. 

De sura winer ordsaka köld, resolvera bloden och restaurera och 
rafficiera nerverna samt styrka magen, derföre brukas ättika til sOl, gur- 
kor inlagde i ättika til stek etc. At de sura winema rafficiera, ser man 
pä en som är dånad, håller man surt win eller ättika för näsan på ho- 
nom, qwicknar han. De sura winer styrka ock nerverna i magen, så at 
de få sin tanum. Sedan är ock surt win ett cordidU, hwar af wi bli 
warmare ; i synnerhet de genereuse och gamle winer, som äro 50 å 60 
är. När man fått watnet från en, som hafifl watusoten, tar man 2 skedblad 
gammalt rhenskt win och ger honom at styrka sig med. För dem, som 
ha stenpassion eller podager, är det skadeligit. Samma sjukdomar komma 
ock deraf, men ej om man dricker måtteligen. Så länge vi ha humor 
gastricus i kroppen, så wänder den all ting til sin natur; men en som 
är swager och dricker för mycket, har at skylla sig sjelf, om han deraf 
liar den olägenheten at tartarus fäster sig wid senerna. 



104 Linné, Dieten. 

De söte winer, eller rättare sagdt fete, (ty det rhenska är ock 
i böljan sött) förordsakar mer hetta; men nftr man doppar bröd deruti 
(som fruntimmer gjöra), föda de, men stadna i kropp^i och afforas 
ej sä lätt som de sura. Dricker man sädana winer om s(»nmaren, kan 
man snart lörwärfwa sig en hetsig feber. De söte och fete winema täl 
intet magen, tj de gravera honom, gjöra mer wäder, och man sofwer 
oroligt der effter samt har elacka drömmar. 

De söte winer digerera ej maten wäl, sä framt de icke äro gamla. 
De röda styrkja viscera och magen och äro tonici. Färskt win förord- 
sakar ock orolig sömn och swära drömmar. 



Om brännewin. 

Brännewin är den renaste, tunnaste, simplesta och lättaste liqyeur 
eller wätska, som aldra hastigast upkokar och mast utwidgar sig af wär- 
man samt upbrinner hel och hållen, utan at gifwa nägon rök, stank 
eller drägg; blandas ock med alla wäta saker samt lucktar och smakar. 
Hon uplöser alt hartzaktigt och utdrager all spiritus rector, som chy- 
misterne kalla den fina lucktande ängan, hwilken är uti blommor och 
andra ting, och den som pä intet annat sätt kan fängas. Hon coagu- 
lerar eller löpnar alla wätskor i menniskjans kropp utom urinen, och 
gjör alla fibrer eller trådar i kroppen härdare och mera spröde samt 
bewarar alla djurs delar, som i henne inläggas, ifrän förruttnelse. Sä- 
dant är rent brännewin, som kallas alcohol, men dä denne är nägot 
watnblandad, kallas den spiritus vint eller frumenti och bränneuin. Ett 
rent brännewin är altsä ett starkt fbrgiffl fÖr menniskjans kropp ty det 
coagulerar wätskorna eller gjör dem sega, och alla kjötträdar styfwa och 
skjöra i kroppen. Således förorsakar det altid förstoppningar i alla men- 
niskjans inälfwor. Men dä denna flygtiga ängan til nägra droppar blan- 
das med watn och intages, sä retar den alla de finaste nerver, spänner 
dem, och upmuntrar kroppen ; tages nägra droppar mera, betar det krop- 
pen; än mera, gjör det en yr och galen; ännu mera, förskämmer det 
hela kroppen och dödar. 

Häraf ser man, at det kommer mycket an pä dosis eller mycken- 
heten och starkleken af brännewinet; hwar effler det upmuntrar, styrker, 
lättar sinnet, gjör en glad, skämtsam, öpenhjertig, täpig, läspande, narr- 
aktig, raglande, sömnig, död. Hwarf5re ock wisse nationer intet >»'åga 
at taga sig stora supar, utan smätta på glaset; wäga ej heller at supa 
det pä tom maga, eller at »släppa det (såsom de kallat) in pä hjertblo- 
den». Deremot andre hafwa for maner at pä karlasätt taga kronsupar 



Kollegieanteckningar . 1 05 

pä fastande maga eller före göken. Desse betänka intet, at brännewinet, 
som sades, coagulerar och löpnar alla wätskor i kroppen (fast än sjelfwa 
saliven eller wätskan i munnen blir deraf såsom ett torrt mjöl) och gjör 
polyper eller blodlefwer wid hjertat, som aldrig uplöses, utan forer dem 
genom hetsiga febrar, gälsot och watusot hufwudstupa i grafwen. Der 
emot de, som läppja dageligen sitt finkeljokom, wäl lefwa länge men 
fä en bräcklig ålderdom med darrande lemmar och förnötta sinnen, som 
stundom komma i olag och wela stadna, om de ej updragas med mor- 
gonsupen, formiddagssupen, appetitssupen, matsupen, eftermiddagssupen, 
afftonsupen och qwällssupen. Ty det är med sådana spiritueuse saker 
och wåra spända nerver nästan som med regn och tacklen på ett skjepp. 
Tacklen stå spände, och då regn kommer, spännas de än mera, at de 
nästan må springa; men så snart wätskan är uttorkad, blifwa tacklen 
långt slappare än de först woro, så at master och stänger sedan runka 
och luta, in til en ny regnskur kommer, som åter gjör dem fasta. Der- 
iöre ser man den eländige brännewinssuparen, då han om morgonen 
kommer ur sängen, wara modföld, darrande, melancholisk och sjuk i 
alla lemmar, så at han knapt kan sätta glaset til munnen, at icke det 
utspilles; men så snart han fått sig ett par supar, då tacklen i hans 
kropp blifwit utspände, blir han fast, munter, efiftertänksam, nögd och 
på sitt sätt frisk, intil denna wätskan förflugit; då han åter måste gripa 
til sin panacée eller hjertstärkning och på det wiset slarfwa sin tid fram. 
Här utaf ses nu, hwad för mäktig dryck brännwin är, och at man 
intet bör narras med starka medicamenter för mycket, så at deraf blir 
en wana. Mången ärlig hustru har så länge tagit in »kinderbalsam», 
at hon derigenom råkat i denna brännewinssot. Mången har tänkt ge- 
nom detta medel at fördrifwa elack lufft och sporrhugga magen til ap- 
petit, at praeservera magen för colique och ref, at smälta maten wäl, at 
fördrifwa sorg, ängslan, förtret, bekymmer, wärk, med mera wederwär- 
digheter, och därigenom stadnat i brännewins sjukan, som ingen doctor 
med hela apotheket kunnat hjelpa. Mången tänker, at effter säden är 
det hälsosammaste til spis och föda, så skal ock brännewinet, som är 
själen, essencen och quint-essencen af all säd, wara det hälsosammaste. 
Jag wil ock medgifwa, at spiritueuse saker, då de rätt brukas, gjöra det 
som intet annat ting gjör, nemligen upmuntra lif och sinnen; men sä 
ädle som de äro, så warsamt måste de ock handteras. Ty all wana 
är farlig, och alt för mycket är skadeligit; men ingenting mera än det 
aldra ädlaste. Man wet wäl, at andra nationer i werlden hafwa uptänkt 
några sådana spiritueusa saker, såsom win, öl, n^öd, datura, bangue, 
sorbett, kumyss, pinang, betle, opium, tobak med mera, genom hwilka 



106 Linné, Dieten. 

de fördrifwa bry, fruktan och wederwärdigheter ; sä at, när de häraf 
fått någon dosis^ förakta de alt, som är dem emot, och tro sig wara de 
aldra sällaste. Men så är ock säkert, at ibland alla är ingen så skade- 
lig som brännev^ins methoden och som så fSrderfwar både det fasta och 
flytande i menniskjans kropp. 

Den gamla enfaldiga werlden wiste intet af denna fasliga drycken, 
som de Araber påfunnit, förr än wid åhr 1300, då Modenerna^ uti 
Italien begynte af sina sura drufwor bränna en stark spiritus, effter ara- 
bernas roanér, och venetianerne at sälja den til grufdrängarne och bei^- 
männen näst der in wid i Tyskland. Hwarpå ej longt dereflter, nemli- 
gen wid år 1313, chymisterne började bruka honom i medicinen och 
at med honom utwärka sina essencer, tincturer och elixirer. Det war i 
förstone så stor konst at distillera den samma, at allenast de störste 
chymici wiste af denna hemlighet, som nu hwar käring förstår äfwen 
så wäl som en Arnoldus de Villanova'. 

Jag wil nu allenast korteligen nämna, hwad brännewinet icke gjör. 
Man tror, at brännewinet hwässer appetiten. Det är ock sant; men 
effler en åttondedels tima förtager det honom så mycket, som det förr 
upwäckt den samma. Ty när denna dryck kommer in i menniskjans 
lif, öpnar Naturen alla löpgrafwar i magen {ductus excretorios kallade) at 
möta och skölja af denna skarphet. När de sen äro utflutne, uphör apetiten. 
Man tror det smälter maten. Men ogrundat. Ty alt kjött och fisk hård- 
nar af brännewin och blir bewarat så länge det ligger deruti; ja, brän- 
newinet coagulerar och löpnar alla wätskor i kroppen, hwilka eljest flyta 
til magen och der smälta maten; fast än man tycker, at brännewin 
hjelper magen, genom det at det styrker fibrerne och således fordrifwer 
wädret. Man tror, at brännewin är godt för elack luflft. Det är ock 
wist, at så länge munnen kan stinka af et fult brännewin, lärer ej så 
gjerna ett smittsamt gifft tränga sig in i kroppen ; hwarföre ock brännewin i 
sjukstugor oflta prseserverar och i krigståg ofita allena bewarar ifrån 
diarrhéer och blodsot. Men stackars den, som intet har annat antidotum 
och bot emot smittosamma sjukdomar och sjelfwa wårlufiften. Man tror, 
at det är en besparing i hushållet til at gifwa folket en sup brännewin 
til frukost i stället fÖr annan mat. Men det är samma upmuntran för 
dem som en pisksläng för skjutsmärren. Hon springer wäl litet der 
effter, men hon blir derföre intet fetare, emedan hon der af ej kan gjöra 



^ Invånarne i Modena. 

* Bekant läkare och alkemist, 1235-1312, född i Frankrike, en tid pro- 
fessor i Barcelona, förde ett kringirrande lif, förföljd som kättare för sin oppo- 
sition mot vissa påfveläror, drunknade under en sjöresa från Palermo till Rom. 



Koilegieanteckningar. 107 

någon chylum eller mjölksafft, som föder kroppen. Man tror, at bräne- 
win wärmer om wintern på resor. Det är ock sant på en liten stund; 
men som alt retande sedermera så mycket förswagar, som det förut 
styrkt, så fryser man ock dereflFter så mycket mera; hwaraf wåra landt- 
männ om wårtiden stadna uti håll och styng och dö der af tusende tals. 
Det är härwid märkwärdigt, at alla de, som resa öfwer de arabiske och 
persiske wida sandfålten uti starkaste hetan, genom intet annat blifwa 
så läskade som genom en sup godt brännewin. Hwaraf fölger oemot- 
sägllgen, at bränn win efiteråt mera swalkar än wärmer. Man tror brän- 
win föder^ så at mången är nögd at lefwa utan mat hela dagen, alle- 
nast han får brännwin. Men aldrig har någon ännu bUfwit fet af 
hetsiga drycker, men wäl af swagare, såsom af öl, mjölk etc. Mån- 
gen tror, at brännwin fördrifwer sorg och ängslan. Men kort dereffter 
upwäcker wanan efifter brännewinet ett sofwande mahl; ty som brän- 
winet utmerglar kroppen, så gjör det ock, at all wederwärdighet mer 
biter på honom, när han ej fått sin sup. 

Beware Gud hwar och en från att gifwa sina barn brännwin, hwilka 
ännu äro i wäxten. Ty de finaste lifstrådar, som äro i utdragning, blifwa 
därigenom uttorkade. Likaså då man häller uti unga hwalpar brännwin, 
eller smörjer deras rygg dermed, bli de härigenom ifrån det största sla- 
get bragte till små knähundar. Huru ock detta brännwin bekommer 
magen, kan man se hos slagtare, när de uppskjära swinen, som med 
dränk blifwit gjödde, då tarmarne äro så skjöra, at de knapt kunna an- 
wändas til korfskinn. Och hos anatomisterne är at se, huru de swårli- 
gen med sina hakar kunna hålla i kjöttet på bränwinssupare, med mindre 
det går sönder. De kunna ock wisa, huru lefwer, n^älte, krösan^, 
lungor och alla kjortlar blifwit här af förstoppade och med elack ma- 
teria upfylde. 

Jag, såsom medicus, wil ej serdeles inlåta mig hwarken i theolo- 
giska sedoläran eller politiska hushållningen men allenast til slut nämna, 
hwad jag sjäif erfarit. Jag såg, då jag wid kongl. amiralitetet war me- 
dicus, at den tiden, brännewinet war förbudet, blefwo bälsmännerne ej 
halfparten så mycket sjuke under wistandet på warfwet ej heller för 
excesser til en tiondedel så mycket straffade; hwilket jag äfwen hörde 
och märkte wid de andra regementerna. Wi böra bedja den Högste, 
at wi få behålta wårt ringa wett och ingalunda sjelfwa af flättja gjöra 
oss til oförnuflfliga djur, då wi likare warda den ondes beläle än Guds. 

Jag har hört sägas, at de år warit, man i en stad här i riket 
upbrännt mer än hundrade tusen tunnor säd til brännewin, då man på 



Krösan eller kröset = mesenteriet, tarmkäxet. 



108 Linné, Dieten. 

samma ställe anwändt allenast en Qerde part eller 25,000 tunnor säd 
för bröd. Swerige har föga kunnat bringa sin åker så högt, at det ej 
måst kjöpa många tusende tunnor spannemål åhrligen, hwilken går up- 
emot den säd, som bortbrännes til brännewin, och förhindrar e£fter en 
årlig underbalance passlig förmögenhet i landet. Men landtmannen uil 
ändå intet undbära brännewinet, föregifwandes mast den sparsamhet, 
han deraf har hos tjenstefölket wid frukosten och hos swinen af dran- 
ken. Den förra nyttan har man tilförene omtalt; och hwad swinen an- 
går, så hafwa swn warit i Swerige förr än brännwn; och om sider 
torde det wara bättre, at swinen mistade litet, än at den fattige swulte 
ihjäl. Låt wara, at säd här i riket upbrännes årligen til 300,000 tun- 
nor eller så många specieducater ; jag skulle tro, at om man kjöpte 
fläsk allenast för hälfTlen eller 9 tunnor guld årligen, man ej skulle sakna 
swinen, fast än alla dödt af hunger. Lika som inga swin kreatur föd- 
das wäl fram, utan brännewins brännande och dränk! Men hwad skulle 
så många hundrade krögare föda sig med? Ja, om alla wargar utro- 
tades, hwar skulle man få wargskinn? Och om inga kycklingar utsläpp- 
tes, wore det icke en skada, at hökarne dogo af hunger? Fast mera 
ligger det magt på at tilse, det nationen ej från unga åren blir utmerg- 
lad genom det fördömliga bränwinssupandet, och at ej så många tusende 
landets inwånare ryckas bort i otid genom de tre gångbaraste sjukdomar, 
febrar, gohlsot och watusot, som komma af de faslige polyper eller blod- 
lefrar, dem bränwinet wärkar wid och uti sjelfwa hjertat, 

Ändteligen om jag skall rent ut säga, hwad nytta jag funnit denna 
hetsiga bränwinsdrycken gjordt inwärtes ; så kan jag betyga, det jag intet 
sett någon annan än den, at folk, som omgåts med dem, hwilka hafit 
smittesam fäUsjuka och blodsot, hafwa igenom bränwinssupande blifwdt 
derifrån praeserverade och straxt eflfler smittandet under tiden med 
bränwin hulpne. At jag altsä skulle tro, det brännewinet har någon 
nytta för dem, som wistas på skjeppsflottor eller segla åt Indierne, för 
krigs folk som ligger i lalt, och för landtmannen, då ofwannämnde fahr- 
soter skjöfla landet. 

Men eljest är det högst skadeligit i diaet, i seder, i Gudstjenst, och 
i hela det allmänna. 



ÖL. 

Tilförne är bewist, at watn är den naturligaste drycken och altså 
otwifwelagligt den första, som menniskjorna brukat. Mjölk lärer ofelbart 
warit den andra drycken, som menniskjorna antagit, lärde af nöden, di 



KollegieaDteckningar. 1 09 

de fört sina hjordar i bet öfwer de brännande öknar i österlanden. 
Winet, NoAGHS upfinning, är wäl rätteligen brukat en förträffelig dryck, 
men angriper nog hårdt menniskjans kropp. Alla dessa afskö^a bloden, 
men watn besynnerligast; mjölken föder mera, och winet upmuntrar 
mera. Är altså watnet den förnämsta di7cken at upspäda maten och 
läska blodet; men watnet är sä olika och af så mänga slag som jord- 
monerna och altså, som ofwan bewist är, på många ställen osmakeligit 
och skadeligit. Hwarföre menniskjorna sökt genom örters och fröns 
upkokande med watnet gjöra det smakeligare och sundare; men som 
en sådan dryck efifter några dagar surnar och hårdnar, har folket up- 
funnit at förekomma denna genom beska örters tilläggande och jäsning, 
hwarigenom ölet upkommit, som förmenes, först uti Aegypten, fast det 
redan hos göthar och tyskar wid Ghristi födelse war bekant. 

Öl göres, som hwar man wet, af watn, malt, humble, jäst, hwilka 
hwar för sig böra betragtas. 

Watnet är olika til landet och årstiden, och detta är ordsaken til 
den myckna åtskilnaden, som är mellan öl och öl. Derföre hafwa mer- 
endels de, som bo i berglänte länder såsom i wåra bergslager, bättre 
öl än nära til hafwet. Mast alla brunnar i Stockholm blifwa salta af 
upsjö och äfwen sjelfwa Qälen i Mälaren, och fast salta watnet rinner 
tilbakas, torde dock häraf hända, at Stockholmsölet får sin egen smak, 
som knapt kan winnas af samma mästare och materialier på ett annat 
ställe. Den som sett watnet i Hamburg, lärer finna ordsaken, at ock 
hamburger ölet har sin smak, och huru osmakeligit watn genom bryg^ 
kan bhfwa drägeligare. 

Malt gjöres hos oss af korn, hos få af hwete, men sällan af hafra, 
minst af råg, men uti Indierna endast af rijs. 

Humlen är ett sälsamt uptog, som icke warit bekant hos de gamla. 
Hwem hade kunnat tro, att denna örten skulle blifwit så oungängelig 
til den söta drycken, som kokas af malt, at man med humle skulle 
göra honom besk, endast för hushållningen skull, och at desto längre 
bewara honom för hårdnad. Imedlertid har man nu funnit af förfarenheten, 
at, ehuru nära slägt humlen är med hampa, skada dock humlens kåd- 
agtiga delar långt mindre, äro ock wida tjenligare til dricka, än porssen,^ 
som förut i Swerige brukades och gjorde mycken hufwudwärk. At jag 
ej mä tala om baggesöta,' watuklöfwer' och malört, som fattiga under- 
tiden bruka för humla. 



• Myrica Gale L. 

• Gentiana sp,, troligen Gentiana catnpestris. »Fauperes loco Hu- 
muli cerevisiam ea condiunt» Linn., Flora Svec, ed % s. 83. 

• Menyanthes trifoliata L. 



110 Linné, Dieten. 

Jästen är mast enahanda, han gjör drickat hälsosammare och star- 
kare. Han nederslär de gröfre particlarna til botnen, sedan han dem 
länge arbetat, blifwer altsä drickat klarare och renare, samt förhindrar 
surnaden; ty den, som dricker »buska» eller ojäsat dricka, lärer märka, 
at drickat ej långt dereffter, stiger up med sura rapningar. ^Bultebir^ ^ 
eller öl, som är qwaft i dess jäsning, och öst i bouteiiler med länga 
halsar och härdt tiltäpt, gifwer mycket wäder, spräcker offla bouteillen 
och i magan utspänner inelfworna samt skadar både dem och njurarna. 
Man har i London sett en soldat, som effter hällen wakt hastigt slagit 
uti sig en bouteille bultebir men strax dereffler fått en farlig colique 
och pä 3:dje dagen dött; då den samma blifwit öpnad, hafwa tarmarna 
lupit ut ur buken helt upblåste. Jäsningen är en granlaga sak wid 
alt öl, och kommer det noga derpå an, huru warmt drickat är, då jä- 
sten inlägges. Hetjäsit blifwer det^ dä jästen lägges uti brygget, medan 
det ännu är helt hett. Häraf blifwer drickat mycket fint, starkt och 
klart, samt behåller fraggan eller rosen hela tiden i bägaren; men gjör 
halsbränna eller ock en faslig hufwudwärk. Kalljäsit warder drickat, dä 
jästen lägges uti, sedan det blifwit helt kalt. Detta blifwer aldrig gjerna 
rätt klart öl, och då det sättes i kärillet en liten stund uti ett warmt 
rum, begynner det något litet jäsa och sätta jäst på bottnen. Detta 
gjör mindre hufwudwärk, drifwer starkt af; men med jästen skadas ma- 
gen. Ljumjäsit kallas det, då jästen inlägges, när brygget är så mycket 
kalt, at fingren, som deruti stickes, känner drickat neder uti ljumt men 
likasom en kall ring öfwerst. Detta blifwer det bästa och hälsosam- 
maste ölet, som besynnerligen brukas i wåra bergslager. 

Utom alt detta, måste drickat, om skal blifwa godt, wara brygt af 
godt malt. Rökt malt gjör brunt och mindre smakeligit öl. Det bor 
ock wara wäl kokat, om det skal wäl bekomma wår kropp. Det bör 
drickas hwarken fÖr färskt eller på upphällningen, att icke jästen må 
gravera magen, ordsaka durchlopp och colique ; besynnerligen böra de, som 
af sten eller podager är plägade, härföre noga agta sig. Jag wet exem- 
pel på en, som af en enda tunnkanna fått en mjältsot, som än i dag, 
efter 15 år, lärer wara; ty det färska drickat med jästen gjör mycket 
wäder, utspänner inteatinay som en gång utwidgade swårligen kunna 
hämta sig. Dricker någon färskt dricka eller »buska» och der til äter 
något annat, som gjör wäder, han har swårt at undwika maran f&ljande 
natten. Utländska nationer pläga lägga osläckt kalk i sitt dricka, h«*ari* 
genom drickat blir snart klart; men det wärsta är, at en stark skjQr- 



Äfven »Bultis» kalladt. 



Kollegieanteckningar. 1 1 1 

bjugg af sådant dricka aflas, som oiTtast stannar i watusot eller på an- 
nat sätt dödar. Agta sig derföre för upsjöwatn -eller salt waln, eho 
som är rädd om sin hälsa. Någre bruka sätta en bouteille med bränne- 
win utan propp uti karet, då ölet jäser; hwilket är intet annat än stjäla 
wettet från sina gäster. Mycket bätskt dricka dämpar brånaden, torkar 
och magrar kroppen och disponerar honom til watu- och wädersot. 
Starkt dricka och alt för starkt öl gjör kroppen dast och tung samt på 
slutet andetäppa. Surt öl gjör magsyra, pussighet, blekhet, colique och 
mjältsot. Häraf följer, huru noga ett godt öl bör tillagas, hwartil fordras 
både wettenskap och förfarenhet utom goda ingredientier ; men derigenom 
kan man också winna en dryck, som är longt tjenligare än all annor 
for wår nation och besynnerligen för dem, som hafwa tilbörlig och dag- 
lig motion eller ock strängare arbete. Ett sådant öl täflar med win om 
preeferencen så til klarhet och smak som nytta och wältrefnad, hälst då det 
är något gammalt. Icke förordsakar drickat sten och podager, som winet 
almänt gjör; ty man har exempel af de största stensnidare, at ibland 
tusende, som blifwit skurne för sten, har näppeligen en enda warit öl- 
drinkare, utan mast alla windrinkare. Bäskan på ölet stärker njurarna 
och bidrager således mycket, at stenpassion ej så lätt får rota sig. Ett 
godt dricka uphitsar icke blodet som winet och föder långt mera, det 
man ser på starka öldrinkare, som, fast de litet äta, ändock äro fete. 
Gjör altså ölet kroppen fet, som winet den samma utmärglar. Den 
ofanteUge gassen, »lilla Gajanus» kallad, som wistes i Amsterdam, war så- 
ledes fet gjord endast genom öl. ölet disponerar mindre til lungsot än 
win, mindre til febrar och andra skadeliga obstructioner. Men at öl 
lastas, hälst af de förnämare, kommer icke så an på ölet som mera på 
öldrinkarne. Det bästa brukat til öfwerflöd skadar, och är öl en dryck, 
som ej mycket bör recommenderas för de förnämare och dem, som 
lefwa utan motion; ty så mycket ölet dem skadar, gagnar det andra, 
som äro i fullt och dageligit arbete. Icke doger starkt öl om hettaste 
sommartiden; men deremot om wintertiden wärmer det ansenligen dem, 
som äro på resor, och mer än någon annor dryck. 

öl recommenderas icke för dem, som äro däste, pussige, fete och 
skjörbjuggsfulle ; men deremot bekommer det i lika grad dem wäl, som 
äro magre och uttorkade. Alt ölsöl skadar kropp och själ så som 
andra starka drycker, dock om man i någon dryck skulle någon gång 
wara öfwerflödig, öfv^^erwinnes det lättare och med mindre fara i öl, än 
i andra starka drycker. Starka arbetare måste hafwa godt öl, om de 
skola uthärda, ty utaf watn, thé och coffe blifwa de utmärglade. Alla 
watudrinkare äro magre, och alla öldrinkare fete. Ett starkt dricka måste 



112 Linné, Dieten. 

warsamt continueras af den, som icke hafwer lika stark kropp; Ij dft 
gjör alla wätskor uti oss sega och mycket slem pä tunga och täoder, 
hwaraf bergsmännerna offta bitit i gräset, sedan de länge brukat öl* 
curen. Den som effler mycket släp kommer i ro och dageligen dricker 
en kanna starkt öl samt sofwer effler middagen utan at arbeta, han 
bryter snart nacken af sig. 

Utländskt öl behöfwa icke at förskrifwas för wära swenska magar; 
ty det wore at gä öfwer sjön effler watn. Engelska ölen äro starka 
och mångahanda, men blifwa flere genom blanningar, som offla skada. 
Holländska »moUet» gifwer wäl mera skum men aldrig den smak som 
wårt. Danziger »pryssing» är wäl god för den, som stött eller slagit 
sig, men nog mägtig. Tyskarnas »garleij» stoppar nog, och deras kryd- 
dade »kniesenach» gjör snart full. Brunswiger »mumma» kan wäl wara 
tjenlig i matthet och syra, men skadar nerverna, ehuru hon kan foras 
öfwer linien. »Bröjbam» gjör mer wattusot än annat öl. Japonesemas 
öl af ris är wäl kryddat och starkt men gjör gicht och kallpiss. Fahlu 
ölet i Swerige går wida öfwer dem alla. Finska »luran» är tjock och 
nästan mjölkfergad och kokas med glöggade stenar, kan altså icke wara 
hälsosamt; dock är denna dryck mästedelen denna tiden obekant i Fin- 
land, den brukas på Ösel och i andra ryska provincier ^. Råneölet på 
Gotland gjör den, som dricker, ofiHa helt blind, så länge ruset warar. 
hwilket kommer af Skjedet {Lolium^), som wäxer i kornet. Galentåra 
{MiUefolium^) som Limabonden under tiden brukar på sitt öl^ uprörer 
blodet och gjör enom nog wimmerkantig. Bitterölet af öl och malört 
kan så mycket mindre wara godt, som källarmästarne merendels med 
malörten på detta sättet curera ett hårdt och förskämt dricka. »Skeppar- 
ölet», som länge förts i hafwet, har genom motion merendels blifwit fi- 
nare, smakligare och hälsosammare än der det tagits. 

Det kommer mycket derpä an, at drickat är rätt brygt och af goda 
ingredientier, och at det brukas af folk, som äro i dageligt arbete, då 
öfwerträffar det alla andra gjorda drycker och är tjenligast för en svensk 
mage, dock utom hetaste sommardagarna. Menniskjans lif och halsa 
hänger så mycket på drickat som på maten, ty är bryggarekonsten ej 



* Om Lurans bruk och tillredning på olika orter se Lixnbs: Ittr Lapp-. 
s. 200 och Iter Dalekarl., s. 329. 

' »Dårrepe», Lolium temulentum L., hvars frukter förr ansågos föror- 
saka yrsel, af hvilken egenskap växten erhållit namn både pä svenska och latin. 

* *Millefolium kallades [i Transtrand] galentara och brukades pä öl af 
somKga för humle, hvaraf folket skulle bli mycket yra och galna». C. Lik5äi 
Iter Dalekarlicum, s. 326. 



Kollegieanteckningar. 113 

den sämsta. Det är ganska beswärligt at resa på de orter, der folket 
ej lärdt brygga, utan der man wid hwart ombyte af drickat skal fruchta 
för en ny sjukdom. Ingredientier och omkostnader äro de samme til et 
skönt och smakeligit som til et wämjaktigt och skadeligit öl, och det 
som gjör ätskihiaden består endast i bryggerskans konst. I wårt fä- 
dernesland brygges på några ställen bättre öl, än man lätteligen kan 
finna på något annat ställe i Europa, och wore önskeligit, at denna kon- 
sten wore almänt bekant. Det wore wärdt, at hwar studerande yngling 
wiste konsten at brygga ett godt glas öl och at baka en god kaka bröd, 
en konst som är ganska wigtig för nationen och lärd på ett par dagar; 
härigenom kunde wettenskapen snart utwidga sig öfwer hela landet til 
inwånarenas förmån. Det är skam för en fullwuxen flicka af det stånd, 
at hon sjelf behöfwer se på maten och drycken, at giffla sig utan at rätt 
förstå desse 2:ne nödige praeparationer. 

Andra drycker. 

THÉE. 

Thée (Thea) är en chinesisk och japonisk dryck, som ej allenast 
brukas allmänt nu i Swerige utan mast öfwer hela Europa. Denna dryck 
har länge warit brukelig i Ghina, men ej förr än raidt i förra seculo 
waril antagen här i Europa. Ty år 1641 war densamma icke kommen 
till Holland ej heller år 1660 til Frankrike. Ordsakerne, at thée blifwit 
emottaget af européerne såsom en Pandora af himmelen, har icke alle- 
nast det gjordt, att denna dryck blifwit lärd af utländske och kommit 
altså först at mycket brukas samt at allena kunna ägas af de förnämare, 
hwilka altid efterapas af de sämre; utan woro wärkeligen mediet här 
til mycket ordsaken, som denna dryck i begynnelsen mer uphögde, än 
de borde gjöra. 

JoNQUET * sade, at thée war en gudomelig ört, född af Phoebus, utaf 
hvilken hon fått en sådan ambrosisk saflfl, at den som henne drucke, 
må säkert tro sig blifwa åldrig. Tulpius* sade, at ingen ört war hälso- 
sammare än denna, til at gifwa en hög ålder, och at förtaga alla kräm- 
por; och at den som drack denna, kunde waka så mycket han wille, 
utan att blifwa afmattad. Bladen woro nyss inkomne til Europa, då 
Bontekoe', som hade mycken credit i medecinen, redan fått den sats, 

* DioifYSE J., läkare i Paris slutet af 1600-talet. 

■ NicoL. TuLPius, holländsk anatom och läkare t 1673. 

* GoBNELius B., ursprungligen med namnet Dekkeb, f 1685, lifmedikus hos 
den store kurfursten men utbildad i Holland hos v. Horne och Sylvius de la 
BoE i iatriokemiska skolans läror. 

Linné, Dieten. 8 



114 Linné, Dieten. 

at ju mer bloden upspäddes och ju tunnare han alltså blefwe, desto lät- 
tare skulle han kunna löpa genom de fina ädrorne: rader fördenskull, at 
man skal dricka thée sä mycket man någonsin kan, begynnandes med S 
eller 10 kappar och hålla dermed uti, så länge magen kan emottaga och 
blåsan släppa ifrån sig, och det morgon och affton, natt och dag. Huru 
thée uti Ghina är upkommit, är nog owist. Det berättas, at en helig ere- 
mit, som länge lefde i Ghina utan sömn, ändteligen en gång sonmade, 
och dermed trodde sig mycket hafwa syndat, skar derfore af sine ögne- 
låck, at han altid wakande kunde hafwa gudehga speculationer, och af 
dessa ögneläck säges thée hafwa upwuxit, hwarom med mera kan ses 
i Kaehpfers tractat, som théet fram för andra bäst i sjelfwa China be- 
skrifwit. Théet är af många slag, men bladen plåckas dock alle af 
enahanda träd och difTerera allenast til tiden och året, på hwilken de 
plåckas, til orterna, hwar théet wäxer, och til bränningen, huru det 
rostas. Wäxten, af hwilken thée-bladen tagas, är en buske, som hafwer 
blad, stora som porss men slätare; blommor nästan lika små rosor; 
och der effler en torr frukt med 3 stora frön uti. 

Simon Pauli ^, en med. professor i Köpenhamn, trodde, at théet war 
intet annat än wår porss, hwars blad förut en gång legat i warmt watn 
at utdragas och sedan blifwit torkade; förundrandes sig således, at hela 
£uropa kjöpte porss-blad från China, men han bedrog sig. Thée trädet 
är af det slägte, som har något skadeligit uti sig, så at der det drickes 
oprsepareradt, bryller det hjernan och gjör en wimmelkantig, såsom ^lissa 
giffl; men denna skadeliga egenskapen förekommes der igenom, at fårska 
bladen läggas i en stor panna öfwer elden, röras omkring och, medan 
de ännu äro swettige, rullas emellan händerna; hwarigenom en stor del 
af krafften förgår, dock icke så alldeles, utan sedermera förswinner den 
effter hand; hwarföre ingen törs dricka det thée, som icke legat ett 
helt år. Théet smakar wäl, förr än det blifwit års gammalt, myc- 
ket delicat; men gjör confusion i hjernan, förswagar nerverne, och gjör 
hela kroppen darrande. Hwarför ock japoneserne sjelfwa aldrig töras 
dricka färskt thée, derest de ej blanda åtminstone en del ganmaalt thée 
der uti. Thée och Cofife hafwa upkommit hos de nationer, som icke 
sjelfwe ägt godt watn; ty ett härdt, lerblandadt och med annor oart up- 
fyldt watn låter aldrig dricka sig utan gravation'; men när man lägger 
thee deruti, som förändrar smaken, kan det lättare drickas, hwad smaken 



* Simon Pauli (1603—80) har äfven skrifvit en broschyr om tobaksmiss- 
bruk. 

' Obehagliga följder. 



Kollegieanteckningar. 115 

angår; men om det derföre blir hälsosammai-e, lemnas der hän. Torde 
altså thée wara angelägnare uti holländskt än swenskt wattn. 

Den som wil rätt weta, hwad théet har fBr wärkan på wår kropp, 
han bör märka, at thée-drycken består af warmt watn, af rostade thée- 
blad och af raffinerat säcker. Kallt watn är alla djurs dryck, jämväl 
ock de wilda nationers och mast deras, som lefwa mycket länge. Warma 
wätskor brukar endast menniskjan. Katten går omkring en warm wäl- 
ling: swinen dra hasorne effler warmt draf. Warmt watn gjör hårdaste 
lädret löst som en skinn-lapp. Hwad är då underligit, at warma thée- 
watnet så mycket förtager appetiten, som kallt watn ökar den samma. 
Hwad är underligit, at holländske qwinfolken effler sitt myckna thée 
drickande hafwa lösare hull och blekare ansichte. Monne något annat 
är ordsaken, at hwita flussen är mer gängse hos de förnämare, som 
sittja stilla och dricka thée, än hos bond-hustrun, som arbetar och dric- 
ker kallt. Profess. Herhann * i Leyden och wår Grim,* som begge länge 
wistats i Ost-Indien, haf^a märkt, at de som druckit mycket thée hafwa 
blifwit utmerglade såsom af en hectique. Warma watnet förderfwar 
wår mage, gjör matleda och wäder; det gjör hela kroppen slappare, 
at han af minsta o wäder mår illa såsom en hund. De gamle drucko 
warmt watn såsom wi wårt thée; hwars dygder Hippogrates har beskrif- 
wit, som säger, at det gjör kjöttet i kroppen löst, nerverne slappa, huf- 
wudet dumt, och kroppen matt. Punius säger, at warma drycken be- 
gynte brukas af de sjuka och continuerades af de förnämare. Och kej- 
sar Claudius hade hjerta at förstöra och öfwer ända kasta alla thermO' 
polia eller de hus i Rom, der warmt watn såldes och dracks. Wi tro, 
at warma théet sköljer bloden, förhindrar stenpassion, gicht, podager och 
dylika krämpor. Det är wist, at thée ingalunda gjör sådant grus i krop- 
pen. Men det warma watnet släppar likwäl hela kroppen, tandkjöttet 
blir löst, det wäxer grus på tänderna, som intet ses hos dem, som dricka 
kallt watn. När njurarna bli slappa, då genereras der sten. Podager 
kommer intet gjerna i föttren, förr än kroppen blir förswagad, och de 
saker, som skola preservera ifrån sten och podager, måste nödsakligen 
styrka men intet förslappa senoma. 

Såckret är wäl ett angenämt och hälsosamt ting för kroppen, men 
det måste raffineras med kalkwatn, som har hel annan eflfect på oss än 



* Paul H., 1640—95, läkare och naturforskare, verksam i holländska Indien. 

* Hermann Niklasson G., gottländing, började sin bana som fältskärselev hos 
sin fader, for sen till Holland och holländska Indien, der han länge verkade 
som läkare, dog 1711 som pestiäkare i Stockholm. Har utgifvit bl. a. Labora- 
torium Ceylonicum 1677. 



116 Linné, Dieten. 

såckret, och hwar af mycket skjer i kroppen, som m intet gjerna skulle 
ärna honom. 

Efifler som thée förswagar nerverne och hjernan, h^ilket sjelfwa 
Chineserne tilstå, sä är icke underligt, at thée mycket och länge brukadt 
gjör en darrhändt; hälst der det skal drickas med hett watn. Sä med- 
gifwa ock Chineserne sjelfwe, at théedrickandet skadar i ögonpassioner 
och colique. 

Jag lemnar gjerna, at thée är nyttigt uti febrar och ätskilliga sjuk- 
domar, hwarest fibrarne i kroppen äro för mycket spände. Hälst det är 
en tunn dryck, som intet föder eller gjör kroppen beswär, dä Natu- 
ren arbetar at öfwerwinna nägot annat. Man wet ock, at thée sköljer 
bloden och tjenar för dem, som dagen förut plösat^ sin kropp med 
starka skarpa och sega drycker. Man lämnar ock hwarjom at betänka, 
om derföre théet är en hwardagsdryck. 

A t få nägot annat, som gör aldeles samma wärkan med thée, utan 
at wara tliée, är så omögeligit, som at lemna korn, och söka annat ell 
dess ställe, som hade samma wärkan som korn til dryck och annor mat. 
Ty hwete, råg och korn äro wäl mycket slägt, dock har hwardera sin 
egen art. Om man wille upsöka ett annat, som woro långt hälsosam- 
mare än thée, måste dock det hälsosammaste i sjukdomar gjöra skada 
i myckenhet och hwardagsbruk. Låt wara, man finge det som vore långt 
nyttigare; så är dock modet det, som inga förnufifliga skjäl kunna mästra. 
Nog kan man uptänka sä commode, warma och behagelige ktäder, som 
wåra fruntimmer nu bruka, men derföre skulle intet wåra fruntimmer 
lemna de nu brukelige. Hwad behöfwer man fäfångl söka ett annat 
emot wanan och emot model. 

Hwarfore kan man icke säwäl bruka sjelfwa théet, som thée brukas 
skall. Samma jordarter äro på alla ställen i werlden. Alla wäxter lef^-a 
af swartmyllan. All svartmylla är kommen af förmultnade wäxter; och 
är ingen annan svartmylla i China än hos oss. Låtom oss skaffa thée- 
trädet från China hit! Här är samma jord, samma sol, samma watn, 
samma lufll. Wintrarne äro nog skarpa här i Swerige, och woro det 
endaste, som skulle skada Ihée-busken. China ligger utsträckt i norr och 
söder öfwer 200 mill; och är där altså stor ätskilnad på wintrarne uti 
nordra och södra tracten. Théet kan växa wid själfwa huf>^'udstaden 
Peking, hwilken ligger nog söder ut i anseende til oss; se wi dock af 
de der lidldne journaler, at kjölden är rätt så stark som hos oss. Pe- 

* »PlÖsa>, ett i veslgöladialekten förekommande verb, som brukades i be- 
tydelse af fylla, istoppa, fråssa. I Jjmåland heter det »flösa» med betydelse af 
*?<lrisa». — RiETZ. sid. 507. 



KoUegieanteckDingar. 117 

king ligger i jämnhöjd med södra delen af Italien; men de östra länder 
äro långt mera kalla än de wästra. Mast alla wäxter, som wäxa i Ita- 
lien, frysa aldrig ihjäl i Skåne, och sällan här i Upland ; så at jag således 
ser mycket klart, det théet kunde trifwas här. 

Ordsaken, at théeträdet intet af andra nationer blifwit fördt til Eu- 
ropa, är den : först då man offta försökt taga thée-busken ombord på ost- 
indiska skjeppen, som 2 gånger måste passera Linien, har samma thée- 
buske dödt ut, som icke tol någon stark heta; sedan ha många försökt, 
at genom frön få thée i trädgårdarne; men sådana frön äro stora, in 
uti lösa, och fulla med olja, hwilken olja härsknar, så snart hon kom- 
mer i den starka hetan under Linien, hwaraf frön aldrig mera gro. 
Men en utwäg gjes ännu, neml. at dessa frön och trädet transporteras med 
caravanerne, som årligen gå från China til Ryssland; hwartil jag ej ser 
någon omöjlighet Om man skulle använda halfparten af de penningar, 
som allenast på ett år gå ut för thée ur riket, kunde man ofehlbart winna 
så mycket thée genom thée-plantering här i landet, at framdeles aldrig nå- 
gon styfwer skulle gå ifrån oss för de bladen. Då skulle thée blifwa 
gement at drika för oss, och de kosteliga théetassar mista sitt wärde^. 

Arabia felix war lyckelig och fick alla penningar för coffé, in til 
borgmästaren Witzew i Amsterdam fick practisera några frön därifrån, 
som sedermera förökt sig i Westindien, så wäl som på många andra or- 
ter. Och China skulle på det sättet träda i Arabiens fotspår, förlora 
mycket af sin nu blomstrande sällhet och lemna Sverige icke en ringa 
del af samma sin fortun och lycka. 



CoFFE. 

Den wäxt, som frambringar de så kallade coffebönor, är et träd, 
som wäxer högt til sex ä flera alnar och hel rakt, med grenar 2 och 2 
emot hwar andra stälde; men det synnerligsta är, dessa grenar hafwa 
inga sidesgrenar eller qwistar utan stå horizontailt eller gerade ut ifrån 
stammen och med sina spitsar något slokiga; hwar utaf trädet ser säll- 
samt ut och oangenämt. 

Bladen sitta 2 och 2 på grenarne, til skapnaden af lagerbärsblad, 
gröna och beständige; de äro spitsiga, glatte, mörkgröna, gläntsande, in- 
under något wekare; gå något vid sidorna i wågor och äro wid pass 



' Hoppet om tébnskens inpiantering i Sverige blef aldrig uppfyidt, en 
gäng år 1757 trodde Linné sig ha fått ett par exemplar, som dock visade sig 
falska, och en annan gång blef en äkta téplanta förd så långt som till Göte- 
borg men förstördes där af skeppsråttor. Se Fries, Linné II, s. 100. 



118 Linné, Dieten. 

qwarter långa. Blommorne sitta vid grenarna, der som bladen gå ut, 
2 a 4 til sammans utan blomskafit; äro til fei^en hwita; bafwa 5 sta- 
mina ocb 1 pistill. 

Efiler blommorna kommer en oval frukt, som är ett rödt bår men 
med ringa safft; något hopkranmiad på sidorna. Uti hwaije bär finnas 
2:ne frön, som äro de så kallade coffebönor. 

Altså är coffeet intet slägt med jasmin, som hotanid mente for nå- 
gra år sedan; mycket mindre är det någon bönart eller lupin; ej heUer 
Labumum, som somlige i Swerige bafwa ment; utan det konmier i när- 
maste fön\'andtskap med wårt try (Xyloateum) som de kalla ben-wed, och 
med matledsträdet ^ eller Caprifolium. 

Detta cofféträdet wäxer willt endast ocb allenast i Lyckliga Arabien, 
bwarifrån ock alla coffe-bönor blef^o sålde, in til dess borgmästaren i 
Amsterdam ocb directeuren öfwer Ost-Indiska compagniet i HoUand Niclas 
WiTZEN befallte directeuren van Hoorn i Batavia at utskicka någon, som 
skulle resa till Mocca, en stad längst söder i berörde Arabien, och der 
skaffa sig färska coffebönor at dem så på Java. Det blef bestält; bö- 
norna fingos, såddes och wuxo på Jawa. Några skickades til Cap de 
Bonne Esperance, de der ock upwäxte. Några sändes til borgmästaren 
WiTZEN, som lät så dem i horto medico i Amsterdam, bwarifrån de första 
coffeträden upkommo i Europa, ocb alla de, som nu finnas så i Upsala 
som i andra trädgårdar, taga sin första härkomst. Ändteligen haf^^a ock 
coffebönorna kommit til Södra America, der de äfven wäl fortkomma och 
trifwas. 

Lyckelige woro de lycklige araber, så länge de allena kunde sälja 
coffebönor, och alla penningar för coffe gå til dem, såsom alla de for 
thée ännu i dag gå til Chma. Men deras avance är nu mycket deld, be- 
synnerligen åt America. Dock är ej at förundra, det de levantiske coffe- 
bönor, som forskrifwas ifrån Arabien och der näst intil, ehuru de til 
storleken äro de minste, dock til kraften aestimeras fÖr de bästa såsom 
de, h>\ilka hälst trifwas på sin naturligaste ort. 

Coffedrickandet har ej så länge warit i Europa bekant som thée- 
drickningen ; ock själfwa trädet är ej rätt beskrifwit, förr än Frantzoseme 
gåfwo dess beskrifning år 1714 effter ett litet träd, som de fådt ifrån 
Jwrto medico i Amsterdam af Witzens frö. Effter som Coffets rätta 
hemwist är Lyckliga Arabien, ett land som ligger nästan i den hetaste 
delen af werlden, kan man lätt se, at här i Swerige, ja, i hela Europa 
är fåfängt at lägga sig på coffeplanteringar: emedan coffet skulle hHh-z 

* Troligen meuas här Lonicera Fericlymenum L., som i Bohuslän haft 
namnet matledsträd. 



Kollegieanteckningar. 119 

alt for dyrt, om man endast för det samma skulle upbygga orangerier 
och dem elda; ty cofifeträdet fordrar det warmaste orangerie, om det skal 
blomma. Dess frukt kräfver ock hela årets omlopp, f5rr än hon mognar, 
ifrån den tid hon war i blomma. Utom det bär ock cofifeträdet sin 
frukt allenast emot slutet af grenarne, och der ej så serdeles mycken, 
utan allenast 2 bönor i hwart bär. 

Andra nationer blifwa hwar wid sitt maner och gå icke gjema der 
ifrån, såsom bonden hos oss; men wi, som wilje wara något curiösare, 
måste hafwa gryn ifrån Japan (Sagon), fat och skålar ifrån Ghina, kryd- 
dor ifrån Ost-Indien, såcker ifrån America, tyger ifrån Persien; och 
hela werlden är knapt tilräckelig at fournera och utrusta oss. När wi 
gå til håfwa, efifterapa vi en Frantzos; men när wi äre hemma, lefwa 
m som Turkar: en lång och wid nattråck, lösa tofflor, stor och hwit 
myssa, röke wår tobak och dricka wårt cofiTe, aldeles som turkar; så 
at Turkarne lärdt oss kläda oss hemma och dricka cofife. 

Dä cofife skal kokas, måste det förut wäl rostas uti en lyckt panna; 
sedan malas i en der til gjord stålqwarn; ej långt der efifter kokas, at det 
ej må mista krafiften; sedan med fbrsicktighet upkokas, at det må häfwa 
sig och falla några gånger, på det at det må blifwa klart, hwartil man 
upfunnit raspat hjorthorn, som måste der i läggas til en wiss quantitet, 
at icke cofifet der igenom mister sin krafift. Härtil fordras kappar, fat, 
och skölgskål ifrån Ghina; silfwerkannor til sjelfwa cofifet och mjölken; 
såckerdosa, tång och skedar alt af silfwer, om det skal wara wäl, jämte 
ost-indiska dukar, skifwor och fyrfat: så at allenast instrumenterne här 
til kosta åtminstone ett tusende daler. Cofifet skal sedermera drickas 
warmt med wäl såcker och något mjölk, då man har en dryck, som 
endast tyckes wara gjord för menniskjor; ty andra djur kunna äta och 
dricka med oss andra saker, men wid cofifet måste de stå tilbaka. 

Och som denna dryck något beswärligare praepareras än thé, äro i 
alla städer och fläckar^ cofife hus inrättade, hwarest man har tilfalle at 
få drycken promt, och hwarigenom nu många tusende menniskjor sig 
rikeligen föda. 

När man wil utsöka cofifets wärkan och nytta, förefalla 3 ting nå- 
got efiftertänkelige : l:o är sjelfwa trädet slägt med try, matledsträdet, 
ja ock med chin-china och några andra träd, som merendels hafwa uti 
sig något suspect, som ej synnerligen wäl en bekommer uti invärtes 
bruk, fast än de ej äro så wåldsamt gififtige; 2:o är här en under- 
lig praeparation til at bränna bönorna, at de blifwa empyreumatiske 



* Af tyska ordet Flocken, liten ort, köping. Jfr. danskan, der ordet ännu 
brukas. 



120 Linné, Dieten. 

eller widbrände: man har i alla tider trott och ännu tror, at brändt 
bröd är skadeligit, widbrändt bränwin corrosivt, och all annan bränd mat 
otjenlig för menniskjans hälsa; men coffet måste brännas och förbrän- 
nas, innan det blir en smaklig dryck; 3:o om man tager kokadt coffe, 
låter det blifwa hel kalt, och sedan dricker der af utan såcker en törst- 
dryck, så är del emot wår smak (som Skaparen satt til lifmedicus för 
wår hälsa) så widrigt och så förtretligt, at någon föga kan talat. Så 
at jag twiflar, det någonsin coffe druckes, om det ej inpractiserades med 
såcker och wärma. Huru skal då ett skadeligit träd, en gifftig prsepara- 
tion och en obehaglig smak kunna gifwa en hälsosam dryck? 

At coffet må bekomma enom någorlunda wäl, bör det först lagom 
kokas, eljest gör det wäder; det bör drickas på wiss tid och ej fömär 
för måltiden eller afTtonen. Wi drickat näst på måltiden at tUchta ma- 
gen der med. Holländarne dricka det mera än wi til frukost men swa- 
gare; och derwid taga de brunt såcker i munnen, eller ock lägga T^zoet- 
kes* eller lakrisrot deruli. Engelsmännerne drickat om mornarne med 
smör och bröd. Fransoserne dricka en stor tass med wäl såcker och 
mjölk; hwaruti de doppa en semla hwetebröd. Turkarne dricka en tass 
i sänder men mycket starkt. Men at rätt förstå hwad coflfe uträttar 
hos oss, bör man bygga på rön och försök, igenom hwilka all sanning 
i medicinen blir oryggelig. 

Det lärer intet wara swårt, at äfwen här i riket finna dem, som til 
öfwerflöd intaga coffe, och hos hwilka man kan se hastigt den wärkan, 
som cofTe skulle förordsaka en måttelig på en längre tid. På sådana 
lärer hwar och en finna följande effecter. 1 :o Dricker man coflfe för när 
på afTtonen, mister man derigenom sömnen många timmar in på natten, 
och til dess lifskrafRerne kunna dämpa coffets wärkan i menniskjans 
kropp: så at dermed gjör det oss den samma sömnlösa, som en stark 
feber, en stor alteration, mycket bekymmer, en hög ålderdom eller en 
hungrig maga plägar åstadkomma. Altså är i denna puncten coflfe tjän- 
ligt för dem, som äro angelägnare om at skjöta sin tid än lif och hälsa, 
och då man nödgas arbeta in på natten. Härigenom kunna astronomer 
waka på sina observationer och cavallierer til sina spel. S:o Ar man 
säkert öfwertygad, at de, som dricka flitigt coffe, blifwa darrhändte, mera 
än någonsin af thée, och slippa intet förr än de wända igen med coffé- 
curen: altså gjör coffée den efifect, som hög ålder, långsam sjukdom, 
mycken blodgång, öfwerflödig älskog och mera slikt pläga en tilskynda. 
3:o Märker man, at då man dricker coflféet när för måltiden, förtar det 
appetiten; så at den, som tillförene hade den starkaste matiust, skal se- 
dan äta mycket sparsamt : en egenskap, som de pläga erfara, som hafva 



Kollegieanteckningar. 121 

en förslappad maga. 4:o 'Fruentimmer, som äro beswärade af moder> 
passion, lära kunna bewittna, hwad coffe bar för en wärkan, i det at 
hwar gång de dricka coffe upwäckes deras sofwande mahl, så at ban 
straxt begynner fräta dem. 5:o Hwar en, som dricker wäl coffe, lärer 
märka straxt derpå en sällsam kändsla omkring hjertat, liksom något 
wore löst, bwilket med orden icke kan så wäl gifwas tilkänna som ge- 
nom egen erfarenhet; det de bäst kunna betyga, som äro plågade af 
hjertklappning. 6:0 B4ir den, som nog dricker coffe och ej är dess star- 
kare utaf sig, offta äogslig effter drickandet, besynnerligen om han är 
til melancholie disponerad. 7:o De, som hafwa syra eller mjältsjukan, 
lära finna, besynnerligen om de straxt effter coffée drickningen åka eller 
på annat sätt röra sig, starka och mycket sura rapningar, så at man har 
swårighet at fara i en täpt wagn med en sådan. 8:0 Säga Turkame, som 
starkt dricka coffe at det förtager mandoms krafften; til ett tekn, at det 
ej gifwer den finaste och bästa födan. 9:o Tyckes man kunna sluta af 
några observationer, at starka coffedrickare mera äro slag underkastade 
än andre. 10:o Weta fruntimmer berätta, at det skadar dem, som hafwa 
för starkt afslag^ eller äro fallne til missfall. 

Af aJlt detta kan säkert nog slutas, det dagligit bruk af coffe är 
icke den tjenligaste diaeten. Hwarföre och Dr. Daviu de Breville uti 
Paris 1715 framsatte en quaestion, den han bejakar: »mon stadigt coffe- 
drickande gjör kortare lefnad?» 

Men at man icke må synas af passion welat agera emot coffe, will 
man ock föreställa något för coffets nytta; ty ingen wäxt är så skadelig, 
som icke kan brukas til en god medicin, allenast den förnufTtigt anwän- 
des. Dessutom gjör intet coffe lika skada på alla constitutioner; ty fastän 
alle äro lika inredde, äro de dock til kraffterna olika. Den, som är fet, 
skadar cofféet mindre än den, som är mager och uttorkad ; och den, som 
är wan ifrån barndomen wid sjelfwa förgifftet, tål det wäl, ja blir oflfla 
sjuk, om han det icke får. 

Coffe är godt l:o för dem, som finna sig illa disponerade effter 
starka drycker dagen förut intagne; 2:o för dem, som äro däste af en 
stark middagsmåltid; 3:o för dem, som hafwa god föda men intet ar- 
bete, hwar af de eljest blifwa tunge i kroppen; ty det gjör en munter, 
och en sömnig hjerna wakande; 4:o för dem, som plågas af migraine 
eller wärk i halfwa hufwudet, hwilken på wissa tider igenkommer. 5:o för 
dem, som plågas af matskar. 6:0 för fruentimmer, som intet hafwa sin 



Blodafsöndring. 



122 Linné, Dieten. 

ordinarie räkning; 7:o för dem, som äro för mycket fete och corpulente 
och ästunda och blifwa magre; 8:0 uti ett slags colique, som kallas 
cardialgie eller dalkarlames »baler», är ett par tassar cofTe utan säc- 
ker hastigt druckne offta ett prompt medicament. 

Efifler som cofife för wana eller nytta hos oss måste wara en oom- 
gängelig dryck och coffeplanteringar intet kunna med båtnad här i Nor- 
den anläggas, har man warit omtänkt, huru man kunde få dess 9tuxe- 
daneum eller annat likt i stället. Somlige hafwa kunnat tilreda ett coffe 
af brändt bröd, höstbönor, helgryn, malt, ärter, ollon etc, så at de 
bäste coffedrickare warit dermed belåtne. Men ibland det hwad jag 
kjändt, som närmast kommit til rätta coffesmaken, är coffedryck tilhedd 
af wåra boknötter, fast jag wäl wet, at smaken och tycket hos folket 
mycket differera. 



Om Tobak. 

Tobak är ett nyare tidernes lustiga inventum. Innan jag nämner 
om tobak, måste nödwändigt först talas om spott. Spotten kommer en 
lång wäg, från hela kroppen, från väsa lymphatica etc^. Sal scorbtUicum 
kommer från hela massa sanguinea. De som ha venérsmittan, doger det 
ej kyssa. Spotten är rätta kryddan til matens solution i magen, derföre 
bör den, som har swag maga, tugga maten wäl, på det saliven i större 
ynmighet må tilflyta och dess snarare befordra solutionen. Om man 
tuggar maten länge och spottar sedan ut honom, får man se, at han 
blifwit til en sådan chyltis förwandlad, som går in i bloden. Gymnoso- 
phisterne åto och tuggade länge; men spottade icke. Araberna sade, at 
den som äter långsamt, går långsamt til stols, men den som äter ha- 
stigt, får gå hastigt til stols. Aticenna^ säger, at den hatar sig sjelf, 
som intet tuggar maten wäl. 

Det är helt onaturligit at spotta, ty intet någon af de oskjäliga dju- 
ren spotta, och ej heller alla menniskjor, ty i Frankrike, Spanien och der 
bort åt uti de warma länderna spotta de intet, ej heller barnen i yngre 
åren. Fruntimren hos oss spotta ock sällan. All den smak, wi ha i 



* Framf?Jr allt förarbetas den dock för sin sammansättning i spottkörtlarae. 

• Arabisk läkare (988-1037); haiis mest berömda verk bar tileki Cantm 
medicina (El Kanon fi't-Tib), som trycktes på arabiska 1593, på hebreiska 
1674 och i latinsk öfversättning utkom redan 1473; bästa latinska öfrersättningen 
anses Plempii vara, Lovan. 1658. 



Kollegieanteckningar. 1 23 

munnen, är af saliven; utom den skulle man ej känna lapia infemalis. 
Socker smakar ej sött, om vn ej ha spott i munnen. BehäUer man en wät- 
ska länge i munnen eller kroppen, blir hon skarp. När man wil gje 
en som länge hafft hetsig feber eller sjukdom något at styrka sig med, 
sä äro 2 gr.* torra skorpor bäst. När man länge hungrat, smälter 
maten straxt af saliven, som i ymnighet dä framflyter. Den, som warit 
länge sjuk och mist saliven, när han får mat, hwälfwer han den länge 
i munnen, och kan ej swälja ned honom, innan saliven och sjelfwa na- 
turen lagt sitt condiment dertil. Äfwen så, om wi få gammal stek i 
munnen, wil den i f&rstone intet gerna ned, men sedan man hwälfift 
den samma offla om i munnen, och saliven fått omgifwit den samma 
på alla sidor, går den ändteligen ned; annars ej. De som hafwa nog 
salive, ha ock altid god appetit. När man tuggat maten wäl och wil 
spotta ut honom, får man se med honom följa små bläsor, och de äro 
de, som befordra en skyndsam digestion. 

De som ligga i lungsoten, spotta up som en wälling, och det som 
mast bidrager til deras afmattande är den myckna spottningen. Lister 
har en artig berättelse om en, som hade lungsot, hwilken, genom det 
han swälgde ned det, andra spottade ut, återkom til kraffter igen och 
lefde dereffter mång år'. De som äro sujette för watusot, kunna näppl. 
bruka något bättre remedium, än om de äta torra skorpor, som under 
tuggningen insuper ymnig salive, hwarigenom blir en god och hälsosam 
chylus för dem. N.B. Fastande spott läker. 

De som komma up efifler hetsiga febrar, spotta ej långt derefifter. 
När scorhutici spotta i elden, sprakar det, som kommer af det myckna 
saltet de ha i sig. Spotten gjör en mager. Aristoteles sade: Omnes 
sputatores sunt melancholici et omnes melancholici sunt sputatores. Alla 
de, som spotta mycket, blifwa melancholici, och de, som intet wilja bli 
melancholici, skola swelga ned spotten. Alla, som spotta mycket och 
röka tobak, blifwa melancholici. Det ser man på en ung karl, så länge 
han intet kan röka tobak, är han succulent, men så snart han börjar 
röka tobak, blir han torrare och jämwäl alfwarsam. Genom saliven di- 
gereras maten wäl, och ju mer salive man har, ju bättre chylus får man, 
och ju mer succulent och fet blir man. 

Tobaksrökande förtar appetiten; derföre hörer man ej böndeme 
klaga öfwer hunger, så länge de fä ha pipan i munnen. En som intet 
rökar tobak, ser ut som en jungfru; men så snart man begynt dermed, 



* = 12 centigram. 

* Resultatet torde nog ej berott på kuren. 



124 Linné, Dieten. 

blir man torrare och magrare. Detta lärer oss at wara räddare om 
spotten än wi ordinairt äro. At ammor först tugga maten ät smä barn, 
är nyttigt nog, ty der igenom skjer, at den för barnen blir lättare at 
smälta. De som tugga wäl och äta smakeligen, som man säger, bli 
altid bättre födde. När wi tugga, röres saliven. Hwad saliven gjör ti) 
menniskjans wältrefnad af maten, ses nogsamt deraf, at om en, som 
sitter inne pä watn och bröd, tuggar torra brödet wäl, at saliven wäl 
deruti insupes och dricker litet emillan, så kan han wara fetare, när 
han kommer ut, än när han gick in i arresten. 

Foglarna, som ej ha salive i munnen, macerera maten i kräfwan ät 
sina ungar, e. gr. dufwor, swalor, etc. Paracelsds påstod, at chylus 
fabriceras i munnen. Det är wist, at saliven är det rätta menstruum 
cibi^. Den hjelper masticationen så at iufft och salive blandas med 
maten; ty eljest skulle frön gå hela från oss. 

Alla de, som tugga stort och, som man plär säga, rifwa i sig, äro 
magre; ty den mat, som går hel ned, går ock merendels hel ut, som 
klart ses på frön. Huru angelägen mastication är, ses af creaturen, som 
idisla. De creatur^ som mist idislan, dö. 

1 Brasilien gje de roten af Mandiucca åt käringar, som genom sitt 
tuggande bringa den till jäsning, och prseparera deraf en hqueur, som 
allenast brukas af de förnämsta, såsom deras bästa dryck. Alla djur, 
som äta med appetit, smacka, at saliven må blandas med maten. 

Spottning har rum 1 :o, der stark stank är ; då spottar man af na- 
turlig instinct, at icke de stinkande dunster måga melera sig med spot- 
ten och förordsaka någon sjukdom. Det är troligt, at dysenterie smittar 
med sin stank igenom saliven; jämwäl at febrar upkomma igenom stan- 
kens melange med saliven. Derföre böra ej medicin präster och sjuk- 
waktare swälga ned spotten, när de umgås med de sjuka, utan ständigt 
spotta ut. Är man inne, der lik står, bör man ej heller då swälga ned 
spotten, på det icke stanken må insupas, som lätteligen kan förordsaka 
febrar och dylikt; ty elack lukt och stank, med saliven nedswälgd, infi- 
cierar bloden. 

För denna ordsak recommenderas tobaks rökande för folk i läger, 
och för medicis i baraquerne. VaHolm confluentes^ supas in på 10 ä 
1 1 dygnet, och efHer medicus ej wågar gje den sjuke purgation, om han 
är för mycket utmattad, sätter han lifwet til, om han ej kan komma 



^ Lösningsmedel för födan. 
' Sammanflytande koppor. 



Kollegieanteckningar. 125 

at salivera. Är kroppen försloppad, at saliven ej utgår, upkommer fehris 
quotidiana; då hjelper spottning; jämwäl ock i pleuresie, hos acorbutieos 
och dem, som ha luem veneream. 

Det är styggt, ohyggeligit och äfwen skadeligit at spotta under mål- 
tiden, ty då spottar man bort tnenstruum cibiy som nödwändigt fordras 
til chylus. 

Nu för tiden är det både mode och wana at spotta, nästan öfwer 
hela werlden. Wi bruka til den ändan tobak. I Indierne bruka de til 
den ändan ett slags rot, folia Betel, och terra Catechu}, At tugga tobak 
är ej serdeles angenämt; ty intet kan man få behag der til för den goda 
smaken skull, utan om det skal wara, endast derföre at tänderna der- 
igenom hållas rena. Dalkarlarne och helsingarne ha sin kåda, som 
tuggas för spottnmg skull. När kådan är något tuggad, säljes hon som 
en riktig tuggkåda; men wiste man, hwilken käring hade tuggat henne, 
torde hon wäl bh mindre smakelig. Lapparne ha sin Urtas', som är 
en ganska hitsig rot, hwaraf skinnet i munnen på en owan snart skulle 
gå bort. Denna tugga de helt fort, liksom de hade brottom. Denna 
bruka de besynnerligen då de äro i kyrkjan. Persianerne bruka sit ter- 
pentin, på det tänderna må bli rena och icke lukta. I Damasco brukas en 
kåda af candrilla^, Wid roten af condrillce skal sittja en matk, hwilken, 
när de få honom i munnen, gör att de spotta förskräckeligen. På Greta 
bruka de sin mastix; alt detta at befordra spottningen. 

Det ser man dageligen, at alla de, som spotta mycket, äro magre, 
ty de beröfwa sig derigenom den wätskan, som skulle procreera och pro- 
movera chylum. 

Tobak har warit brukelig, långt före än den kom til Europa, ja, 
hos wåra gamla Schyter, såsom Plwius intygar. Herodotus, som lefde 
långt förr än America fans upp; säger at Massageterne, när de hade 
sina sacrificia för händer, brukte tobaksrökning. Men Europseerne brukte 
ingen tobak, förr än America fans upp. Der fingo de se, huru alla de 
americanske sacrificuli eller afgudapräster rökte för folket under offran- 
det, på det de skulle bli yre, och dessa således kunna inbiida dem hwad 
de wilie. Sedan brukade folket der eller canibalerne sjelfwe at röka hwar 
gång, de slaktade någon fånge. 

I Europa hade tobaksrökande ej någon fart, förr än Virginien up- 
täktes. Envoyéen Joh. Nicot kom då ifrån franska håfwet til Portugall 



* Det orena extraktet af Cortex C. 
' Rad. Angelice. 

• Chondrilla juncea L. 



126 Linné, Dieten. 

1559; der fick han af en adelsman, som hade öfwerinspection på konun- 
gens lustgårdar, några unga plantor af denna örten. Han skickade sedan 
frön hem til sin kung FRAnascus El och dess mor drottning Gathariha 
Medicea eller de Medicis, deraf örten blef kallad medicea. Til Italien 
kom hon genom påfvens nuncius, cardinalen db Saiigta Grucb (unde 
herha S. Crucis dicta). Gesnerus^ fick henne och sådde henne, trodde 
ock at hon skulle gjöra menniskjoslägtet salt. Glusius' trodde henne 
wara en härlig sak. Men ännu hade de ej med alfwar begynt röka 
tobak i Europa. Genom commercen med Potosi' guldgrufwor fingo de 
frön; men dessa smakade ej serdeles. 

Raleigh^ kom ifrån America til London och hade med sig 3 slaf- 
war. Både han och de rökte braf tobak. Ändteligen kom en envoyé 
ifrån Spanien, som klagade an Raleigb, hwarpå han miste hufwudet, 
men konsten blef dock qwar. Ängelske studenterne, som kommo från 
London til Leyden, hade konsten med sig dijt, så at P. PBNA^ bota- 
nicus, först såg tobaksrökande i Leyden. Sedan blef konsten genom 
dem utspridd i hela werlden, som ses af konung Jacob den I:s egen 
bok, kallad Misoeapnos Tabaci a. Lusus regins de abusu Tabad^, London 
1619 fol., Ultraiecti 1644, m. fl. der han bland annat säger: O cives, si sitis 
cives, äbjicite herbam tam noxiam, cerébrum corrumpU, pulmanes laedä 
etc. Uti alla nationer utgick förbud här emot. Storfursten i Ryssland 
forböd 1694 tobaksrökande wid straff af näsans klyfwande i 2 delar. 
Tyska kejsaren förböd det ock af fruktan for nationens sterilitet. Schach 
Albad fbrböd tobaksrökande wid wite af näsans och läppames afskjä- 
rande, och den, som sådde örten, skulle upbrännas med tobak. 

Det är underligit, at en ört, som illa luktar, illa smakar, är gifflig 
och gjör munnen stinkande, kan ha wunnit så stort tycke öfwer hela 



' Se Auctores. 

* Charles de l*Ecluse (1526—1609) belgisk läkare, botanist och forsk- 
ningsresande, född i Antwerpen, slutligen bot prof. i Leyden. 

' En provins i Mexico bekant för sin rikedom på ädla metaller. 

* Detta namn är rådbråkad t i afskriflema, än är det >Qwattbr* än »Fal- 
LEGi», men af de följande antydningania att döma är det säkerligen Sir Walteb 
Raleigh, som menas. Född 1552 kom han genom lysande bragder och djärfFa 
upptäcktsfärder i stor gunst hos drottning Elisabeth, efter hvilken han gaf 
provinsen Virginia i N. Amerika dess namn. Hen hos Jakob I föll han i ooåd. 
och efter ett misslyckadt angrepp på spanska kolonier i Sydamerika blef han 
på spanska regeringens anmälan dömd till döden 1618. 

' Petrus Pesa, en läkare som lefde i midten af 1500-talet och författade 
Stirpium adversaria nova, Lond. 1570. 

* A counterblast to Tahacco hette en skrift, som af kungen utgafs 160*. 



Kollegieanteekningar. 1 27 

wärlden. Engelsmännerne, såsom mer polerade, snusa mast tobak. Hol- 
ländarne röka den, emedan de bo sidländt, och det rätteligen. Tobaks- 
pipan följer der winglaset, de säga: ore fumoso bene bibitur. Ryssame 
ha snus och lägga emellan läpparna och tänderna. 

Tobak är slägt med Belladonna, Ätropa, Hyoscyamus och Datura, 
hwilka alla höra til en class och äro gififUge. Pojkar, twingade at röka 
tobak, bli ängslige, fä diarrhé, convulsioner, kasta up quatuor alla. Gifft 
kan äfwen genom wanan förtäras. Om man blandar tobak uti dricka, 
drifwer det både genom posteriora och superiora. At swälga ned röken 
hjelper för fruntimmer i moderpassion, ty den förtar spasmos. Tobaks- 
oljan är gifflig for alla djur. De wilde nationer doppa sina pilar deruti; 
at de straxt må gjöra dödeliga sår. När man slår snus på snäckor, 
krypa de ut och dö. Af tobaksolja i munnen dö kattor. Grodor jäm- 
wäl, om olja slås på ryggen på dem. Der som rökas starkt tobak, dö 
flugorne uti fenstren. Det är skadeligt, om tobaksrök kommer i näsan på 
hundar. Tobak fbrtar den naturella hungern. Genom tobaksrökande 
dragés wätskorne från hela kroppen til munnen, äfwen ifrån hjernan, 
hwarigenom skjer, at hjernan torkas och minnet förswagas. Då en ko 
mjölkar, flyter all mjölken til spenarne, hwarigenom hon blir magrare. 

At tobaken skal blifwa behagligare, blandas deruti cortex Casca- 
rUlce, Mjölonris miste sin smak, när man fick weta, at det wäxte här 
sä almänt. At tobak ej skal bränna på tungan, bruka gubbar och andre, 
som röka starkt, at gjöra den lindrigare genom andra tilsatsar: de taga 
3 carduser, ett stop kokt mjölk, ett stop warmt watn, 1 U wäl pulve- 
riseradt såcker, och blanda det tilss^mans och slå på tobaken, hwarpå 
safften utkrammas, då sedan tobaken blifwer lindrigare och är mindre 
skadelig. Bönder bruka, i brist af Nicotiana, Arnica, Scorzonera, Hyo- 
scyomus etc. 



Usus Tabaci, 

1. Tobaksrökande ^ciliterar hos gubbar alvtim adstrictam; men 
när naturen blir wan der>\dd, hjelper det ej. 2:o Är det nyttigt för dem, 
som wistas på wåta ställen eller äro på sjön, som sjömän och fiskare. 
3:o Förtar det appetiten, som ses på skjutsgossar etc, 4:o ToUit venerem, 
at man intet blir så salax. 5:o Praeserverar det a contagio. 6:o Kan- 
skje det ock rensar lufflen. Merbeegk^ säger at tobakspipan är nog god 



* Adrian van M., belgisk resande på 1600- talet. 



128 Linné, Dieten. 

i pesttider. De, som ha tandwärk och aro pussige, kunna röka tobak, 
ty derigenom rensas blodet och de elacka wätskorna utdragas; den fortär 
ock ekck smak, fast man ej får någon bättre igen, ty den förordsakar 
nog så elack lukt. De som dricka watn mycket, at det suger dem, kunna 
bruka tobak, jämwäl om man har starkt ref, ty då lindrar den. Om 
tobaksrökandet fortär skarpheten i blodet, wet jag icke eller kan v^Ist 
säga, tör hända det gjör något der til, e. gr. man brukar evacuerande 
saker f5r flussar. Men det är wist, at tänderna bli swarta, tandkjöttet 
lossnar, och den elacka stanken i munnen fortages. N. B. På pipor på 
coffehus bör man bryta af det yttersta^. Tobaksrökande är ock godt för 
dem, som ligga i falt och måste dricka mycket watn; då suger watnet 
dem ej så mycket, om de röka tobak. 



Snus. 

Snus är ingalunda bättre. Wi dra upp snuset, som är prseparerai 
af en gifiPtig ört. Det är en sporre på tunica Schneideriana. Det ut- 
silar wätskorna från hjernan och är ett ibland de bästa medel at dämpa 
ett godt mmne. Det förtar lukten och smaken, jämwäl appetiten. I 
synnerhet är gammalt snus ganska skadeligit; ty en, som brukte gammal 
snustobak, fick deraf swimmelse. Han gaf deraf åt andra, hos hwilka 
det hade äfwen samma effect. Det sägs, at somlige bruka skedwatn på 
sitt snus, at det skal bli mörkt, hwllket är en fördömd sak. At snusa 
är derföre ganska underligit och skadeligit. Gjer man barn, som intet 
äro wane derwid, snus, ser man huru illa det bekommer dem ; ty snuset 
sticker dem och förordsakar dem swårighet. Ingalunda är snus tjen- 
ligit fbr dem, som studera, ty det torkar hjernan äfwen så starkt som 
tobaksrökandet, ty man ser, at mucus pä en, som snusar, går ständigt 
genom tunica Schneideriana, Rökande är, som redan wisat är, inga- 
lunda godt, ty det förtar chylificationen. Kan wara, om man har hafl 
obstruction, stark colique, tandwärk eller wistats hos sjuka och der staak 
är; men bör ej komma i disBten, utan i medicinen. 



* Här menas sådana pipor, som under äldre tider förfärdigades af lera, 
s. k. kritpipor; afsikten var att undgå smitta genom pipan. 



Kollegieanteckningar . 1 29 



2. ClBUS. Mat. 

Öfwer alla creatur har Skaparen satt en upsyningsman, som wäcker 
dem i rattan tid, neml. appetiten ; om ej så wore, skulle man mattas af, 
uttorkas och dö. Bland de aldra största plågor är wisserligen det at 
wara hungrig och törstig och ej få mat eller dricka, Hungren är swår, 
när den påkonmier, och om den änskönt skulle gå öfwer, kommer han 
dock sedan så mycket starkare igen. Hungren är en sådan sensation, 
som ej kan exprimeras, magen käns liksom ligga lös etc. För hungrens 
släckande wågas det käraste: MiTHRroATES sålde sitt rike för en dryck 
watn. Schyterne brukade at trycka ihop magen och tarmarne med ett 
bälte, när de woro nödsakade at hungra. Alla, som ej få mat i rattan 
tid, ha en stinkande anda. Utan mat kan man ej sofwa; Platonici och 
munkar kunna ej sofwa för sitt fastande. Barn bli olätelige, när de ej 
få mat. Sä snart \^d intet ätit, bli wi magre. Maten föder och wärmer 
oss. Bästa pelsen är maten. Ingen fogel fryser ihjäl, utan han är tom 
i kräfwan. 

Alla sura, salta och bäska saker excitera hungren och upwäcka appetit: 
1 :o ättika, limonsafft ; 2:o salta saker, som sill och capris etc. ; 3:o bäska 
saker, som oliver etc. Ju starkare galla man har, ju mer appetit har 
man ock; men är gallan swag, så har man ock mindre appetit. De 
största rofdjur ha den största gallan. Appetiten uppwäckes ock 4:o af 
kölden, derföre äta alla norrlänningar mer än söderlänningarna. Wi finna 
det med oss sjelfwa, at wi om wintren ha longt starkare appetit än om 
sommaren. De, som bo i Aegypten, ha för hettan de lefwa uti, en sta- 
dig wämjelse för mat. Bland alla krydder, hwar med maten kryddas, 
är hungren den bästa. Är man wäl hungrig, smakar maten wäl, jäm- 
wäl då man intet äter, förrän det man förut ätit är chylificerat. Alla 
menskjor lefwa ej af lika mycken mat. Mången är, som utan mat ej 
skulle lefwa 8 dagar. Mången deremot kan lefwa hela 1 4 dagar, ja hela 
månaden utan mat, serdeles uti hetsiga febrar. 

En del djur, som björnar, gräfswin, igelkottar se wi kunna lefwa 
nästan halfwa året utan mat, nämligen under wintersömnen ; men wil 
man om sommaren försöka med dessa, så lefwa de ej länge utan mat. 
Ordsaken der til är swår at gifwa; dock kanske det kommer deraf, at 
motus peristaUicus cesserar, samt at bloden ej är så tjock, at han snart 
coagulerar i dem; ty det ser man, at den, hwars blod snart coagulerar, 
äter gjema mycket. 

Linné, Dieten. 9 



130 Linné, Dieten. 

Scribenterne framgifwa exempel på dem, som lefwat hela 2, 3, 4 
å 5 åren utan mat, fast man ändteligen funnit, at der under warit swek; 
dock hafwa de kunnat lefwa af ganska litet, ex. gr. BIargareta spoua- 
SIS, Eremita untervaldensis, Ester Jönsdotter i Lund och en munk, 
som ät sig hade praeparerat mat uti waxehusen. Heleha Morcbrsis i 
Cöln begynte hungra pä sitt 14 är och hungrade in til 30 år. Ingen 
t^ifwel är, at ju desse lefwat af mycke liten mat; men at de altsintet 
ätit, är aldeles falskt och otroligt. Wil man derfSre rätt uptäcka sådan 
list, måste man nog se efiter, om ingen ting kommer ifrån dem, då är 
det troligt, at de icke äta, men eljest icke, ty den som får hutmdum in, 
måste ock ge humidum ifrån sig. 

Annan föda måste den ha, som är uti stark motu, och annan den, 
som jemt sittjer stilla. De, som stedse sittja stilla, som sömmerskor, 
kunna benöja sig med sallater och andra lösa saker, item fikon och fruk- 
ter. Wacktarne, som wackta trädgårdarna, lefwa allenast af bär och 
frukter, må braf der af och blifwa fete. 

Den som har större motion och mera arbete, kan lefwa af kyck- 
lingar, hönsesoppor, ferska kjöttsoppor etc, men en som går uti styfll 
arbete hela dagen, är icke nögd med sådan mat, utan wil ha fast mat, 
såsom salt kjött, rökt, stekt fläsk etc: ty sådan som maten är, den 
man förtär, sådana bli ock humores och de solide delarne, neml. fäste 
eller löse. 

At hwar och en får kropp^ som han äter mat til, bewisas bäst af 
swinkreaturen, hwilka om de gå i bokskog få löst hull och kjött och 
blifwa ganska fete, så at deras kjött ej doger til skinkor utan allenast 
til soppor. Äta de ekollon, blifwer kjöttet något fastare, och af säd 
ännu fastare. 

Detta se wi ock på en skåning och en lapp; begge äro lathundar, 
men af det den ene äter sin bohwetegröt, blifwer han massif, robust, 
tjock och tung; men lappen, som lefwer mast af kjött, blifwer mast 
smärt, wig och lätt. Hwar och en bör derföre hafwa maten effter som 
han har motion til, altså bör en dyngdeja hafwa annan mat än ett 
fruntimmer, som sitter wid sybågan eller knyppeldynan. 

Fläsk är den bästa och starkaste mat för en arbetskarl; men äter 
en, som har vitarn sedentariam, fläsk, rökt kjött, sill etc, så får han 
utslag, skabb och skjörbjugg. 

Widare bör man wid maten observera 3 ting: quantum, qtwUes et 
qiiotitpleXf el. hur mycket, hur ofta och af hur mänga slag man får äta. 
Här kan ordspråket hafwa rum: »Ät som en katt, i. e. litet, och drick 
som en hund, sd får du lefwa mången stund». Detta bör dock lämpas 



Kollegieanteckningar. 131 

til dem, som sittja mycket stilla; men ej til en arbetskarl: ty det är 
wist, om en sedetUarius öfwerlastar sig med mat och dryck offla, för- 
kortar han sin lifstid. Äter han fÖr mycket eller för stark niat, måste 
den anten violenter gä ut, eller lägger det öfwerflödiga sig i tunica cel- 
lulosa och gjör honom fet och sujette för febrar. Wist är åtminstone 
det, at ibland dem som dö, äro mot en, som druckit för mycket, wäl 8 
eller 10, som ätit för mycket. 

At man blir en storätare, konuner deraf, at man från barndomen 
wänt sig at äta mycket. Exempel af storätare äro förutom oräkneliga 
andra imperatar Maximinus, som kunde äta up 66 marker kjött och dricka 
ur et halflft ankar win om dagen eller, effter Blibergs^ Hist: pag: 116, 
40 ^ och nästan en ähm win ; Dionysius kunde äta och dricka öfwerflödigt 
hela 90 dagar å rad. Det har man ock observerat, at storätare dtid 
äro magre, ty deras kropp är för mycket transpirabel. 

Den, som har swag hälsa, gjör wäl emot sig sjelf, at han äter litet. 
Man ser på dem, som legat i frässan, äta de för starkt, falla de straxt 
åter i samma sjukdom eller ock swullnar föttren på dem. Man bör der- 
före äta som man är swag eller stark eller frisk til och taga til lifs litet 
i sänder. Barn böra fä litet i sänder och offta. Äter man ett mål för 
mycket, så graverar det enom straxt. Genom måtteligit ätande hafwa 
Sangtorius och Gornarus ' med oräkneliga flera, som af barndomen warit 
af en swag hälsa, bragt sin tid emot hundrade år och deröfwer, der de 
annars knapt kunnat lefwa til 30, som Sanctorii bröder witnade, som 
lefde more seculi. Gjöre wi debaucher och äte för mycket, så blir chy- 
lus oren, och tränger sig in i de fina canalerne och stoppar dem. N. B. 
Gifwes hästar om afftnarna för mycket foder och de äta för mycket deraf, 
befinnas de morgonen effter wara mycket swettige. De enfaldige inbiida 
sig dä, at maran ridit dem, och hänga derföre öfwer dem en skuten 
skata, der likwäl swettningen endast kommit af för starkt ätande. 

At äta allenast en gång om dagen, är mera politicum, än naturiigit. 
At äta litet i sänder 2 el. 3 gånger om dagen är sundast och tjenligast. 
Då wi äte mycket i sänder, blifwa wi tunge och oskickelige at gjöra det 
wi hafwa för oss. När wi, sedan wi ätit någon stark måltid, lagt oss 
derpå, finna wi, när wi wakna, at wi äre fulle med slem i magen och 
på tungan, som är et tekn der til, at chylus af maten blifwit sådan, 
emedan magen fått mer, än han kunnat digerera. Denna slemagtiga 



^ Petrus Blibero utgaf en mycket använd lärobok i historia, Inledning 
till allmänna historien^ år 1735. 

• LuiGi CoRNARO och Sangtorius Sanctorinus voro två mycket lästa för- 
fattare i helsovård på 15- och 1600-talen. 



132 Linné, Dieten. 

och tjocka chylus går in uti bloden och täpper canalerna; hwaraf wi 
kastas i chroniska sjukdomar, och de kunna störta oss i graf\»'en. 

Wid brunsdrickandet gjör mineralen något, men diaeten det masta. 
Alla mediet, som anstalt prof, komma deniti öfwerens, at seden at äta 
mycket och sedan sofwa på brunswatnet, är högst skadelig. 

För en bonde eller arbetskarl uti gästabud, kan det wäl gå an at, 
som man säger, äta så mycket, at maten står up i halsgropen och man 
hickar; ty han traiispirer det bort uti nästa motion, men om han icke 
hade så starkt arbete dagen der effter, så skulle han snart wara för- 
lorad. 

Hungern är den lag, som Skaparen satt uti oss, hwilken lärer oss 
hwad och huru mycket wi böre äta, sä framt hungren ej exiteras arte: 
Han lärer oss ock, at wi ej böre äta, förr än den förra maten är wäl 
digererad och afförd, ty så länge något putridum ligger i magen, är ap- 
petiten borta, e. gr. när en fläskeswål är odigererad i magen, som ej lät- 
teligen kan smältas. 

A t alt putridum förtager appetilen ses deraf : om man tager så stort 
som ett gryn af ett rutit ägg och gjer den aldra hungrigaste in med 
den första betan, då han begynner äta, förgår appetiten honom straxt, 
så at han intet kan äta en bit mera. Alla observationer, man liafuer, 
wisa, att alla de, som lefwat sparsamt, blifwit långUfwade, besynnerligen 
de, som hafwa vitam sendentariam. Böra fördenskul de, som studera, 
ej äta mycket tillika, ty man märker, när man ätit för mycket, at man då 
slätt intet är habil til studier, ty alla både kroppsens och sinnets kraflfler 
förswagas deraf. N, B. Om man dricker för mycket, mår man illa flera 
dagar dereflFter, men äter man för mycket, kan man ha ondt deraf hela 
månaden. 

At fasta då och då, i synnerhet om wårtiden, är ej så galit, ser- 
deles om man förut debaucherat, och eljest då man lefwat wäl en tid 
förut. Maten gjör enom slätt intet wig och qwick, det märker man; 
när man ätit starkt, så har man ingen attention til det som föreläses; 
contra: när man ätit lagom, då ausculterar man med största nöje och 
alfwar. För dem, som hafwa motion, är fastan ingalunda god. Då man 
är mycket hungrig, kan man ej hålla tankarne länge fastade på någon- 
ting eller minnas, utan är distrait; bör man altså äta i proportion e£fler 
kroppens coustitution och arbete. 

Tiden, då man skal äta, är lika mycket och kommer an på huru 
man want sig. Americanerne och Indierne äta morgon och afflon, som 
kan wara rätt så godt som det maniere, wi bruka. 



Kollegieanteckningar. 1 33 

Observandum est, huru wi böra taga til oss maten. Det bruk, 
som är hos oss gängse, at wi tage först en sup brännewin och derpå 
äta skinka eller rökt kjött, är ej det bästa, ty dä man är tom, supa 
väsa bibula immediate til sig musten af maten, som wi först til oss tage. 
Är då maten först stark och hård, så vitierar den musten bloden, der- 
föfe böre wi först äta lös mat, tils väsa bibula fått nog, och sedan den 
hårda, ty då går maten den ordinaira landswägen. 

För en ung, som kan hafwa appetit nog ändå, är det ej godt at 
sporrhugga med en sup, ty derigenom wänjer han sig så derwid, at den 
sedan intet hjelper, då han blifwer gammal, då man wäl kunde behöfwa 
honom. Super man ofifta, blir magen derwid så wan, at man sedan 
intet har något godt deraf. Så är det med en häst, som man ständigt 
slår; han blir på slutet sådan, at han ej agtar något slag. Äfwen så 
är det med en gåsse beskaffat, begynner man twinga och slå honom til 
boken, läser han aldrig. Så är det ock med dem, som taga sin sup. 
Til appetitens upwäckande behöfwes ock icke något brännewin, ty magen 
säger wäl sjelf til, när han wil ha mat. 

Ändteligen skal man, om man annars wil hålla en rätt diset, ej äta, 
då maten blifwit färdig, utan då man blifwit hungrig. 

Frågas Quotuplex edendum? Chymici hafwa denna regel: a diver- 
sitate ciborum oHtur concoctiOy hwilken kan wara riktig nog, när denna 
lägges til: similia solvuntur a similibus. Ty blandar man för mycket 
olika slags mat ihop, så promoveras intet concoctionen, utan snarare 
hindras. Lapparne äta besynnerligen 4 slags mat om året, nemligen 
om wintren renkjött och dricka watn; om wåhren fisk; om sommaren 
mjölk och om hösten fogel; som är rätt, ty deraf må de helt wäl. 

Men at blanda ihop för många rätter, förderfwar magen, ty han 
extenderas för mycket, så at han ej kan taga emot wätskorna, som 
bjelpa til wid matens solution, ty wi se ju, at wi bruka dels äta oss mätta 
af de första rätterna; sedan då de andra komma, skola wi ock smaka 
på dem, och derigenom få wi mer i magen, än han kan digerera. Ige- 
nom en sådan myckenhet och blandning bli wi offta utsatte för colique 
och 100 andra symptoniata och sjukdomar. Tacitus säger derföre rätte- 
ligen, at det är det bästa at äta ett slags mat. 

At byta om tallrickar, då man äter, är en artighet, men ej af na- 
turen befald, ty alt sammans blandas ändå i hop i magen. Bönder, när 
de äro i gästabud, bruka en och samma tallrick til all slags mat; men 
wi måste skiffta om. 

Om det är godt lägga den ena slags maten på den andra, kunna 
wi klart pröfwa, om wi tage oss en skål och deruti blanda tilsammans 



134 Liimé, Dieten. 

alla rätterna, såsom mjölk^ sill, gurkor, pannkaka etc., som ^^-i skola äta. 
Dä få wi se, hwad for ett farligit mischmasch eller blandning deraf blif- 
wer. Hwad skal annat bli af en sådan mixtur än en ond chylus och 
par oansequence en ond blod? 

Med guantUate potus är äfwen så beskaffat som med maten; ty en 
som går i starkt arbete och swettar mycket, han måste dricka m&r än 
den, som sitter stilla; hwarföre man ock, sedan man warit i bad, tager 
sig en kallskål, som är godt; ty genom eller af for stark evacuation, 
som skedt genom swettande, och om man druckit f5r litet, ordsakas alvum 
adstrictatn. De, som bo i heta ödemarker och icke hafnra någon dricka, 
stadna offla i hetsiga febrar. Fruntimmer få almim atUtrictam af det de 
dricka litet, äfwen få de skjörbjugg. Den, som hafft blodstörtning och 
andra swåra sjukdomar, måste noga agta sig for starka och stora drycker 

At dricka under eller efiter måltiden konmier an på wanan och 
skadar intet, hwilketdera man want sig wid. At en timma eller twä 
efller måltiden dricka litet swagdricka, är ej heller skadeligit: men at 
dricka sitt myckna och starka måltidsöl är intet godt; ty det hjelper 
intet til matens digestion utan snarare hindrar. Gallan och wärman äro 
de, som hjelpa til matens solution. At dricka f5r mycket på maten 
ordsakar pussighet. 

At bruka ättika på maten eller supa på wissa rätter är aldeles 
intet godt, ty begge desse liqueurer conservera maten ifrån solution; de 
man klart ser deraf, at anitnalia kunna f5rwaras i många secula frän 
putrescentia uti brän\^-in, och kjött om sommaren uti ättika. 

Somt bränwin exciterar fibrerna och solverar mera, men spiritus 
vint prseserrerar a ptUredine et acificentia, At taga en matsup f5r maten 
på tom maga är, som redan sagt, högst skadeligit, ty det coagulerar 
alla wätskor, så at ingen god chylus af maten prepareras kan; ej heller 
är det sundt at begynna måltiden med skinkfatet utan snarare med 
soppan. 

At bruka het mat är ej heller enligit med naturen; ty wi se, at 
alla djur äta hälst kall mat, så framt de icke blifwit wande wid warm. 
At koka maten är sålunda ett menskjans invent. 

Af det, som genom anatomien be^^ist är, neml. at cyurens och men- 
niskjans inelfwor äro lika och af en beskaffenhet, tyckes analogice kunna 
slutas, at okokad mat också skulle tjena bäst f5r menniskjan. Detta 
tyckes ock widare kunna bestyrkas deraf, at de i äldre tiderna icke hade 
någon gryta eller sådant instrument at bereda maten uti. 

Alla rätter, wi nu bruka, skola kokas; de gamle häremot brukte 
mycket litet kokad mat, ty de sade, at magen woro den grytan, hwaruti 



KoUegieanteckningar. 1 35 

maten koka skulle. De sade ock, at uti magen war så warmt, at ingen 
skulle tola at hälla handen der, hwilket är falskt, ty wärman är der 
intet högre, än den som är under hönan, när hon ligger pä äggen, nem- 
ligen högst 40 grader. 

Hwadan det konunit, at menskjorna i fordna tider blifwit sä gamle 
och åldrige, är undranswärdt, och kan ej wist sägas. För wisso kan 
man wäl icke säga, om icke den myckna kokta och warma maten är ord- 
saken dertil, at folket nu ej blifwa så långlifwade som i förra tiderna; 
dock tyckes folkets exempel i Brasilien något hjelpa til denna sakens 
bestyrkande, de äta sina frukter och annat rått och lefwa mycket öfwer 
100 år, om man annars skal tro resebeskrifningarna. Wist är åtmin- 
stone det, at mycket warm mat förswagar magan, släppar nerverna, 
hindrar motum perisUUticum och til någon del kortar lifwet; ty af det 
heta mattas magen, så at dess motus cesserar, och då skjer ingen di- 
gestion, det wi nogsamt kunna se på oss sjelfwa om sommaren, då wi 
af wärman mattas och förmå ingen ting serdeles äta. At thée och coffe 
gjör matthet, finna wi hos oss sjelfwe, när wi dricka det mycket warmt 
til någon quantitet. At äta och dricka det som är hett, utmärglar och 
gjör oss darrande etc. Huru warma saker debilitera oss, se wi nogsamt 
deraf : när wi om wintertiden i stark kjöld äro på resor och då på gäst- 
gifwaregårdama dricka warm dricka, bli wi deraf långt otoligare^ mot 
kjölden och fryse sedan, då wi äter komma ut, longt mera än förut innan 
wi kommo in, men deremot om man dricker kall dricka, står man sig 
dereffter wäl mot kjölden, ty den gjer motum peristalticum sin tonum. 
Hos oss är nu kommit så i bruk med warm mat, at om wi ej skulle 
få den på 8 dagar, skulle wi snart bli sjuka. At äta och dricka warmt 
är således blott en wana, men den bör dock ej för hastigt afbrytas. 

Jag tror ej, at jag säger galit, om jag säger, at colique, tormina 
och ref etc. förordsakas af mycket warm mat! De wilda nationer, som 
äta rått kjött och annan kall mat, ha stark mage och komma til hög 
ålder. Om de wilda asiater finge se oss äta het risgrynsgröt (som an- 
senligen skadar ögonen) skulle de deröfwer ej nog kunna förundra sig. 

Färskt bröd med win påslagit kan wederqwicka den, som ligger 
in agone mortis, item den som är dånad. Ehuru godt eljest bröd är, 
så är det dock högst skadeligit at äta warmt. Lägger män warmt bröd 
ned i en täpt källare och sedan kommer der ned, kan man dö af den 
ångan, som deraf stigit. At warmt bröd är skadeligit för magen, kan 
en hel stad i Ost-Frisland gifwa tydeligt exempel på, der brukade de 



' ömtåligare. 



136 Linné, Dieten. 

färska warma semlor med smör ilagde at tractera sina wänner med, 
som wi bruka brännewin; de fingo deraf allesammans forskämd maga, 
och mätte således innan kort aflägga detta nya invent. 

Om iskalt. 

At kölden, dä den är för stark, också skadar oss mycket, det ser 
man pä en, som intet har starka lungor; går han ute i för stark kjöld, 
så får han blodspottning, är derföre bäst i alt hålla medelwägen. Ät 
äta och dricka det, som är kalt, skadar fuUer ej så mycket, som det som är 
warmt, dock är det ingalunda godt. Af den karlen, som lefde så länge 
i Cleve, wardt wid undersökningen swarat, at kallt wattudrickande warit 
ordsak til longaeoitas ejus, Äte och dricke wi kalt^ så stå wi bättre 
emot kölden, ty magen styrkes och muntras deraf. Häremot se wi pä 
oss sjelfwa, huru tröge wi äro i wärman. At äta och dricka iskalt, bru- 
kas ej mycket hos oss, är ej heller godt; ty blir magen förkylder, repa- 
reras han ej så lätt och kanskje aldrig, det wi se på andra förkylda 
lemmar, som nästan aldrig restitueras. 

Iskällare är ett nytt inventum, som nog är braf at conservera dricka 
uti men missbrukas mycket. Jag wet ej, hwad jag egentligen skal säga 
om detta inventutn, anten man skal berömma eller lasta det At dricka 
iskällardricka, serdeies då man är warm, är högst skadeligit ; ty det för* 
ordsakar colique och andra swårigheter, hwarpå wi ha klart expempel 
af en förnäm herre, som förleden sonmiar drack kallt iskällardricka, deraf 
fick en stark colique och dödde på stunden. Är derföre rådeligast, om 
man wil dricka sådant dricka, at låta det stå ett par timmar, at kjölden 
får wäl slå utaf, ty det har utan twifwel några isparticlar uti sig, som 
äro ganska farlige och skadelige at få i kroppen. Den, som want sig wid 
warmt, tål icke kalt; wi böre derföre lära häraf at intet wänja oss wid 
mycket warmt, ty wi få deraf forskämd maga, ej heller böre wi förkyla 
oss, ty det är äfwen skadeligit. Nero^ som war pessimus hominuniy upfann 
den konsten at koka watn och sedan sättja det i snjö, då det blir långt 
kallare än eljest. Den som utan skada skal äta eller dricka det, som 
är kalt, måste derwid wara wand från barndomen. At äta geliéer och 
andra kylda rätter är äfwen skadeligit för kjölden, de ha med sig. Slu- 
tet af alt delta blir det, at man ej skal äta eller dricka för mycket kalt 
ej heller -för mycket warmt, så framt man wil lefwa länge, må wäl och 
ha god hälsa. 



Kollegieanteckningar. 1 37 

De luxu. Kräselighet. 

öfwerflöd i mat och dryck är nog skadelig. När wi se en fattig 
bonde elr någon annan sitta och äta en enda rätt, den han med möda 
nog sig kunnat förskaffa, beklaga wi honom, der han likwäl är långt 
muntrare och trifs mycket bättre samt lefwer mer förnögd än wi, som 
arbeta och sträfwa mest dereffler, at wi mage hafwa något mera at fylla 
wår maga med, deraf wi få en klemmig och sjuklig kropp. Detta är 
ock ordsaken til den täflan ibland oss är, ingen wil wara sämre än den 
andra. Man wil städse lefwa öfwerflödigare och kräseligare än naturen 
fordrar, och det är det, som kallas luxe. 

Wi kalla offla det luxe, som likwäl ej sådant är, och gå det förbi, 
som wärkeligen är en luxe. Luxen war den, som förderfwade romerska 
riket och Persien [vide Gurtius); den förderfwade ock Kannibals armée 
etc. Wi se, at de fattige och barbariske nationer altid segrat öfwer dem, 
som lefwat i öfwerflöd. Hwarföre en romersk fältherre swarade sina 
soldater, då de föregåfwo sitt ringa underhåld wara ordsaken til slagets 
tappande, at de ej förlorat slaget, för det de ej fingo win at dricka, ty: 
qui vos vicerunt, aquam bibunt. Man finner altid så stor styrka hos dem, 
som äta de simplaste rätter, som hos dem, som lefwa i kräseligheter. 
De grekers anförare sade om de perser til sina soldater: »se huru öf- 
werflödige de äro, och wi fattige greker skola ändock öfwerwinna dem». 

De gamle romare hafwa gått mycket långt i luxen och hafwa hafft 
åtskilliga slags anrättningar, der uti de wist densamma, såsom: 

l:o Coena dubia eller corruptionsmåltid (termini artis), som bestod 
af många slags rätter, om hwilken Horatius talar. Kallas dubia af de 
rara och owanliga rätter, den hade. 

2:0 Coena secunda el. mensa secunda, dessert, när maten togs bort, 
och en annan duk pålades, och sedan framsattes frukter, geliéer, mo- 
ser etc. 

3:o yepotes el. asotes är det samma, som wi kalla en liderlig och 
öfwerflödig yngling eller sälle. Kallades så, emedan barnen skämdes bort 
af förfäderna. 

4:o Graecari är voluptatihus indulgere, eller at både i mat och drick 
wara öfwerflödig, lefwa i wällust och hela nätterna igenom frossa. 

5:o Dodecatheos war en mascerad, inrättad af kejsar Augusto, i 
hwilken han själf reprsesenterade Apollinis person, dessutan reprsesente- 
rade 11 stycken andra manspersoner de andra gudarna och en hop 
fruntimmer gudinnornas personer. Hela denna hopen tracterades med 
de bästa saker, som kunde flnnas i landet, der af folket sade: Deos 
omne deripuisse frumentum. Utaf sådan yppighet blef dyr tid i landet. 



138 Linné, Dieten. 

6:0 Tetrapharmacum war en rätt, som kom up, då luxen war som 
störst; dess auctor war Aelids Verus Caesar; den tilreddes som en po- 
stey af påfoglars, phasaners, wildswins etc. kjött, lika mycket af hwart- 
dera slaget. 

7:0 Porcus et Anser trojanus 8, hortulanus, en fyld gris eller gås 
hos oss. Porcua Trojanus kallas den ad imUatianem egui TrojanimUi' 
tibus impleti; men parens hortulanus af trädgårdssaker såsom äplen, 
päron etc, hwarmed han war fyld. 

8:0 Sumen, som de gamle såsom en delicatesse brukade, war tagit 
af swin. När suggan hade grisat, utskuro de spenarna på begge sidor 
från halsen til anus, stekte och stufwade dem. Detta sumen war 3 
slags neml. l:o paHus, 2:o lactans, 3:o qu(B lactavU filtas ad iempus. 
Detta sista war sämst. Härjämte gjordes åtskilnad emiUan en sugga, 
som f5rsta gången grisat, och emellan en, som wäl grisat men ej bllf- 
wit sugad af fostret. 

9:o Vulva ejectitia, hwilka woro i största pris hos dem och woro af 
3 slag, neml. l:o mdva suis gravidce^ 2:o v. sterilis, 3:o una past partum 
die^ och bestod deruti, at sjelfwa uterus skars ut dagen efiter det suggan 
grisat. Vulva sterilis suis, då den afskars at hon aldrig kunde conä- 
piera, hwarigenom uterus blef skjön och fet, hwilket war deras bästa 
delice. Vtdva suis gråvides, dä de togo den, när suggan war med gri- 
sar ; de snöpte suggorna och skuro af det yttersta af genitalibus. De 
trampade ock en grisstinn sugga på buken, at hon fick abortum och 
straxt derpå togs uterus ut, stektes och tillagades som en stor delice, 
fast det tycks wara nog magstarkt Detta blef ändteligen forbudit, at ej 
suggorna skulle aldeles utödas. 

10:o Testiculiy serdeles ovini, brukas mera nu för tiden än fordom- 
dags. Nu för tiden skalas de och blandas i korf och frikadeller etc, 
och det besynnerligen til den ändan, att derigenom skall genereras mer 
genitura, ty de saker, som äro af receptaculis genituras, gå snarast der 
till igen^ 

ll:o Hepar anseris eller suis. På det lefwern skulle bli så mycket 
större, gödde de gamle grisen eller gåsen med fikon. Detta är altsä en 
artig observation, wi ha ifrån de gamla, hwaraf medici lärt at bruka 
fikon in defectu bilis. Denna lefwern lades, sedan creaturet war slaktat, 
2 elr 3 dagar i söt mjölk, hwaraf hon tumescerade. Wi lare altså häraf, 
at fela saker och fikon gjöra mycket til lefwerns wäxt. 



* Jfr. Brown Seqwards fSrslag om testisextrakts användande mot köns- 
svaghet hos män; det väckte stort uppseende i slutet af 1880-talet, särskildt i 
Paris. 



KollegieaDteckningar. 1 39 

12:o Pulli asinonimy som togos recens nati och praeparérades til 
mat. Detta bruk cesserade med sin auctw% som war en wid namn 

MfiCENÄS. 

13:o Aper. Då luxen war som störst hos de Romare, begynte de 
steka hela wildswinet på ett förgyll spett; och nålarna, som sutto igenom 
steken och höllo henne fast, woro af silfwer. Deras wildswin woro 
nästan så stora som oxar. När de rätt wille wisa sin luxe, stektes ett 
til hwar gäst. Dädan läses at Antonius hade 8 wildswin stekte på en 
gäng på bordet, som tycktes wara nog. 

14:o Tripatinum. Då de compendieust wUle anrätta sin afflonmål- 
tid, satte de fram stekt åhl, gädda och lax. 

15:0 Boleti. Swampar, som ock af de gamle äro upfundne och 
brukas ännu hos de Romare och jämwäl hos andra nationer, äro högst 
skadelige. En man uti Stockholm ät swampar, hwaraf han fick durch- 
lopp och hade så när satt lifwet till. Det är derföre intet godt at äta 
dem, om man ej känner dem wäl. Swamparne äro infimi gradus vege- 
tationis och et excrementum terrae; så äro de ej heller sunde eller 
tjenlige för wår kropp; och som många af dem äro gifftige, så är ock 
selectus noga at observera, så at man ej tar quid pro quo. De äro torre, 
swåre at känna, utan i magen. En god hotanicus kan knapt känna 
dem i sär, fast mindre en enfaldig käring, som offta samlar dem. Är 
derföre bäst at låta bli dem; ty många exempel äro derpå, at man af 
dem ätit sig döden, ex. gr. tog Glaudii^ gemål lifwet af honom genom 
swampar, såsom Plinius i sin historia berättar. 

16:0 Nidi hirundinum är ett nytt invenium, föras hit från Ghina 
och Ost-Indien men sällan till Swerige och se ut, som de woro af hus- 
blåss, och äro en matoHa, som af foglarna är tuggad af fisk och insecter, 
äro insipidi, kokas i soppor, då de blifwa som en läderlapp. Rheede^ 
har med figurer beskrifwit dem. 



* Afskriflerna ha Neros, men här menas synbarligen kejsar Glaudii gemål 
Agrippina i öfverensslämmelse med hvad Plinius derom berättar: »Bland de 
rätter, som man ofta med lycka kan förtära, måste jag väl äfven nämna kej- 
sarsvampen (Boletus), Des.«ia svampar äro i alla händelser en fbrträfflig mat, 
men hafva äfven användts till ett fasansfullt brott, dä nämligen kejsaren Tibe- 
Bius Claudius bragtes om lifvet med ett gift, som hans gemål Agrippina hade 
blandat i en dylik svamprätt.* Plin: 22. 

' Heinrich van Rheede tot Draakenstein var under sednare hälften af 
17:de århundradet guvernör i Malabar. Genom braminer lät han insamla bi- 
drag till en beskrifning öfver Indiens växter, som under titel af Hortus Ma- 
laharicus utkom i Amsterdam 1678—1703 och består af tolf rikt illustrerade 
band. — Rheede blef förgiftad på anstiftande af statens embetsmän i Sura te, 
hvilkas försnillningar och bedrägerier han upptäckt och beifrat. 



140 Linné, Dieten. 

17:o Gödda rottor, hwilket ej är så absurdt, som wi hålla före, 
ty de äro ett slag med kaniner och harar. 

18:o Echinus^ ett litet djur i hafwet, som sticker på alla sidor som 
en igelkott, är ock funnet i Holland. 

De, som fått smak på menniskjokjött, säga, at det skall wara det 
aldrabästa, ex. gr. Garaiberne, som anställa krig och jaga menskjor, på 
det de må få steka och äta dem. 

På de Romares luxe gifwa oss lideböckerna många exempel Ibland 
dem, må några anföras. Heliogabalus war den förste, som lät skjära kam- 
marne af tupparne, medan de ännu lefde, och reda til för sig, som war eo 
nog dyr föda. Han lät ock laga til ät sig 600 strutshjemor til en afflon- 
måltid. Han lät ock taga knogarna^ af cameier, och reda til för sig, 
äfven tog han näktergalstungor. Hortensius war den förste, som be- 
gynte at slagta päfoglar, som brukas än hos Holländarne. Pubuts 
ViDius skulle hwar afifton hafwa sumen. Vedius Pollio lät kasta roen- 
niskjor i dammar, hwaraf Muraena skulle äta. Aesopus pater lät taga 
tungor af talande näktergalar och andra foglar. Patricids tog tungorna 
af Phoenicoptervs^ som är så rar. 

19:o Altilis. Ibland det lyxen uppfunnit är l:o alUlis. Så kallas alt 
det som gjödes. Här til hörer så wäl vegetabilier^ e. gr. Brassica, sparris, 
som godes, när fet jord lägges under etc, som animalia; e. gr. ett swin, 
en oxe etc, när de blifwit fete, kallas de subaltiles; lika så sparris när 
den blifwit gödd, kallas den Asparagus altilis. Genom det, at creaturen 
få öfwerflödigt nutriment, blifwer deras kjött lösare. 2:o Castratio, ge- 
nom castration hindras succi euacuatio genom väsa seminalia, hwaraf 
kjöttet också blifwer mörare. 3:o Per motum praepareras ock kjöttet, at 
det skal blifwa bättre. Således skal kjöttet af en jagad råhjort wara 
longt bättre och mörare, än om det eljest blefwe slaktadt. För denna 
ordsaken jagas oxarna i Holland. I Ängland är det förbudit at äla oxar, 
som ej äro jagade före slaktandet. 4:o Per suspensionem, uphängjande, 
som skjer med wildt serdeles foglar, som hänga, tils de blifwit halfnitne, 
då de skola smaka som bäst. Detta kjöttet agerar starkt på bloden, så 
at man deraf blir röd i ansichtet. Sådant kjött är derföre föga tjenligit 
5:o Per stercaraiianem, då fisk eller fogel, besynnerligen kramsfogel, stekes 
med gårr och sporr^j detta skjer mast med abbor och kramsfogel. Odi 
fast än kocken intet stekt dem så til den ändan, at de hele och hållne 
skola ätas up, äro dock en del så dåraktige, at de äta upp dem, sägan- 



* Carpus och t ar sus. Se Lampridius, De Heliogabalo, 20, 28, 31. 

• = med hull och hår, ined inälfvor och allt; se Rietz, Ordbok öficer 
sv. allmogespråket sidd. 225 och 659. 



Kollegieanteckningar. 1 4 1 

des intet ondt wara der uti, emedan de, neml. kramsfoglarne, intet äta 
annat än enebär. At äta maskar, som äro i gammal ost, är ej heller 
det sundaste. Mången säger: de äro ost, äta ost och bestå af ost och 
äro således icke swårare at äta än sjelfwa osten. Här till swaras: detta 
är äfwen samma raison, som om jag wille säga, man kan wäl äta upp 
en katt eller knähund, emedan han äter af sanmia mat som husbonden 
sjelf. Hade hwar och en sig bekant, hwadan dessa malskar komma, 
torde de wäl blifwa mindre appetitliga. När osten är fet, lägga små 
flugor, just af de små swarta slags flugor, som hålla sig wid allehanda 
dyngpussar, sina ägg i de små springor, som kunna wara i osten, hwilka 
ägg sedan der utkläckas. Desse hafwa en skarp wätska med sig, hwaraf 
osten ruttnar. När man detta besinnar, tror jag säkert, man får mindre 
appetit til maskstungen ost. 

20:o Comua Cervi, som mera hörer til wåra tiders luxe. Af unga 
hjortehorn, som äro ludne och helt mjuke, medan de wäxa, men annars 
helt insipiday pläga stora herrar låta bereda åt sig en rätt, den de hålla 
for en stor delicatesse. Wåra tiders luxe består förnämligast deruti at 
prseparera maten så, at han blir som et gelié och är nästan en chylus, 
innan han kommer i magen, hwarigenom magen förslappas, emedan han 
intet får något att arbeta på. Wi borde derföre wänja wår mage at 
prseparera maten sjelf och til den ändan äta massive mat, i synnerhet 
medan wi ännu äro unge. En bonde-piga frågar aldrig effter sådant 
utan äter allena grof mat, hwaraf hon ock blir stark. 



De vasibus et pr£PARATione. Kärill och beredning. 

Hwad kökskärillen contribuera til diseten, kunna vd se af koppar- 
kärillen, serdeles af dem, som för någon tid sedan brukades af koppar 
med antimonium beredd, så at han såg ut som silfwer, hwaraf många 
fingo sin bahne, ty kopparvitriolen är det starkaste förgifft för oss, och 
det se wi dageligen, at kopparen ergas, då wåta saker stå i honom, men 
serdeles solveras han af ättika. Man bör derföre noga agta théepannan, 
at hon ej står lenge med watn uti, eller at der är långt emellan hon 
twättas och skuras. 

At maten ofifla får smak och ferg af kärillet, hwaruti han kokas, 
ses deraf, om man stufwar turkiska bönor uti et förtent kopparkärill, bli 
de gröna. Koppark är illen ha i allmänhet något virus metallicum uti sig, 
och äro således intet at recommendera i köket, ty man kan snart skaffa 
sig döden af mat, som blifwit kokad i ergade kopparkärill. Äfwen är 



142 Linné, Dieten. 

intet rådeligit at bruka någon oförtent kopparkittel ; ty af watnet, deri 
kokas, ordsakas ref etc. 

At få skjön och angenäm ferg på gurkor, bruka en del at insylta 
dem först uti ett kopparkärill, hwaraf de fuller få en skjön grön ferg af 
kopparergen men blifwa derjemte högst osunda. 

Stufwas turkiska bönor i jempanna, bli de swarta. 

Uti alla wåra glaserade lerkärill, serdeles de med gola ränderna på, 
är vitf*um antitnonii; dricker man något surt, som stått deruti öfwer 
natten, får man vomition. Herrarna, som äro tnediciy weta, huru vUrum 
antimoniacum gjöres, lära derföre sjelfwa lätteligen finna, huruwida mat, 
som står uti lerkärill eller uti dem beredes, är gagnelig eller ej. 

Röken^ som man ock brukar på mat, är ej heller god, emedan den 
är ett terrestre quid; är altså kjött och fläsk bättre, då det intet är rökt 
Rökt conserverar dock från putredine och maskar. In genere anmärkes, 
at intet rökt kjött el. fläsk är nyttigt at äta, ty det gjör ingen god 
chylus. Äter en melancholicus rökt kjött eller fläsk, får han straxt ondt. 

Lut, som brukas på fisk etc, är ej heller ibland de bästa saker 
för magen; ty som deruti är sal alcali, som är corrosivt, så fräter ock 
den mat intestina, hwaruti sådant finnes. Lägges sådan lutfisk före wid 
bordet med en silfsked, blir denne straxt rödagtig. 

Kalk i bröd är mycket skadelig, ty alt hwad som heter kalk an- 
gusterar de fina canaier och tiltäpper dem och är sålunda ett gifl för 
wär maga. Såsom en maxime ha generaler brukat lägga kalk i hwete- 
bröd och skickat sina fiender. Sådant bröd förordsakar obstructioo etc 

Pottaska, som en del bruka i bröd, synnerligen i pepparkakor, gjör 
wäl brödet poreust men blir derjemte högst skadeligit. Älun i bröd är 
ej mindre skadeligit. Man bör derföre ingalunda gjöra maten skadelig 
med det, som eljest gjör honom behagelig för ögonen. 

Gammal ost är ej heller ibland den bästa mat, wi hafvi^a. Ehuru 
\vi eljest nog aestimere den, är den dock skadelig för podager, stenpassion 
etc, ty han fräter omkring sig. Limburger ost, som gjöres af lacte san- 
guinis, är ej heller gagnelig. 

Garurn, som de gamle brukade, serdeles österlänningarne, men som 
nu kommit ur bruk, praeparerades af fisktarmar, serdeles af MugU eller 
Scombery hwilka insaltades; den safflen, som blef derpå, war näst lik 
och fick lika smak med den gohlagtiga wätskan, som konmier ulur sal- 
tad sill, när man klämmer på henne under mernbrana branchiostega, och 
detta war deras liquamen el. ga^-um. Detta brukade de som ett condi- 
ment på all sin mat. Eljest brukas wid håfwen ett slags caviar, som 
kommer från Ryssland, gjöres af stör, at styrka magan och excitera, 



KoUegiean teckningar. 143 

men wi bruka i dess ställe sill och strömming samt anjovis, som ej 
annat är än små sill. Ifrån Österbottn kommer caviar af sikrom, som 
ej cederar för den ryska. I Turkiet gjöres den af Seoniber, Turkarna 
sälja fisken, men inmätet behälla de. 

Wi bruka förnämligast at pä 3 sätt tilreda wår mat, som äro: l:o 
f ricatio el. frictio, stufning; 2:o assatio, stekning; 3:o elixatio, kokning. 
Uti kokningen evaporerar maten för mycket, så at den mat har minsta 
krafiOten, som är kokad. 

Wil man försöka, hwad uti kjöttet är som foder oss, så kokar 
man kjöttet wäl i watn, och låter sedan watnet evaporera. När detta 
skedt, finne wi på bottnen af kärillet liksom ett gelié och det är det 
samma, som foder oss. Detta gelié är intet annat än en safiFt, som de 
minsta kjöttfibrerne under kokningen släppa ut i watnet, deri kjöttet kokas. 
Ett sådant gelié kan ej conserveras öfwer 5 eller 6 timmar, innan det 
begynner at lukta och stinka, men kjöttet några dagar, och besynner- 
ligen om det inlägges uti ättika. 

Juscula eonsumata, eller kraffsoppor, blifwa bäst och kokas för- 
nämligast 1:0 af hönsekjött, emedan de hafwa mast gehtina eller safit 
uti sig; 2:0 sedan af kalf; 3:o af får och lamb och 4;o ko el. oxe. 
Obs. en gammal tupp är bäst, ty han har mera safft uti sig än en ung. 
Denna soppan är förtreffeligen födande och tjenar fördenskull bäst för 
dem, som af långsam sjukdom bhfwit utmerglade och utmattade; dock 
måste den ätas litet i sänder. Ät äta mycket sådant gelié är skadeligit, 
ty det wärmer och hettar för starkt. Den, som wänjer sig mycket wid 
sådana soppor, kan sedan intet förtära annan grof mat; ty magen tål 
dä intet annat, kan ej heller solvera något annat. 

Assatio är det äldsta sättet at bereda mat, så at äta stekt kjött 
har lengre warit i bruk än at äta kokt. När Homerus wil beskrifwa 
sina gamla hjeltars collationer, så säger han så wäl som Plåto, at de 
hade stek på bordet. De wilde americaner steka sitt kjött i mörjan, 
hwaraf det blir godt, ty det stekes i sin naturliga saflt. Verdlahius' 
säger att stekningen är det bästa, och det som steks wid stark eld ha- 
stigt, det blir bäst. Engelsmännerne skjära af det brända utanpå ste- 
ken. Wåra grytstekar, som kokat långsamt i grytan, ha ej så mycken 
saflft i sig som hastigt stekt kjött. Derföre den, som har rätt smak för 
stek, tycker intet om grytstek, ty den naturliga jus eller safTlen i kjöttet 
är sin wäg. 



* Sir Francis Baco, Lord Verulam, engelsk politiker; filosof och natur- 
forskare pä 1600-talet. 



144 Liuné, Dieten. 

Stekt kjött digereras altid bättre än kokt, serdeles om det är ha- 
stigt stekt, ty derigenom blir strax en crusia pä kjöttet, så att safften 
blir qvar der uti, der den eljest genom kokning gär ut, derföre ser man 
altid en stek, serdeles en hastigt stekt, wara safftfuil inuti, men kokt 
kjött är déremot tort. 

Frictio, stufhing, skjer med smör hos oss, men med olja hos sö- 
derlänningarne, och är frictio intet annat äb ett medium emellan kok- 
ning och stekning. De, som resa åt Palaestina, taga ett får, hwilket de 
slagta och koka af kjöttet ett gelié, det de hafwa til underhåld under den 
länga wägen. 

Juscula dilutionis, tunna soppor, äro ock goda och hafwa en fö- 
dande krafift i sig af den safften, som är utkokad ur de fina kjöttfibrema. 
Denna slags soppa har hulpit mången til hälsa och ifrån döden frälst. 
Den som ej är sjuk, behöfwer ej få krafiflsoppor. När man råkat i nå- 
gon sjukdom, är naturen sysslosatt med sjukdomen allena. Man mår då 
bättre utan mat, ty magen orkar ej koka honom. Hwad soppor kunna 
uträtta hos den, som blifwit aldeles krafftlös, ses af följande exempel. 
En som hade så stark blodstörtning, at all bloden förrann honom, wardt 
frälst endast derigenom, at en käring hällde warm soppa i honom, som 
dock i förstone gick sådan ut, som hon kom in. En annan fick ett sår, 
h^arigenom all bloden höll på förrinna honom, hwarpå käringar hällde 
soppor uti honom; soppan circulerade genom hela kroppen och rann 
ändteligen ut genom såret; men genom det at dermed continuerades, 
fick han omsider blod igen och blef wid lif. Boerhaaven omtalar ock, 
huru några bönder skurit af ådrorna under armen på en annan, hwari- 
genom bloden förrann; men huru käringar ändteligen öste soppor uti 
honom, hwarigenom han blef wid lif 

Den som har någon brännande* sjukdom i magen, bör ej onerera 
magen med för mycken mat, ty det är ett förgifift för honom. 

De gamle, som lågo uti sina triclinia, hade en helt annan matred- 
ning, än wi hafwa; ty som de lågo på ena sidan, hade de allenast en 
hand at äta med, och fördenskull måste maten wara så tillredd, at de 
ej behöfde skjära sönder honom. Af deras prseparationer hafwa wi 
farcimen, korf, botulus, blodkorf, lucanica, kjöttkorf, iticisium, hackmat, 
offula, frikadeller, pensile, spekekjött etc. 

Grönlänningar, Callmucker, Hottentotter äta rått kjött, och kanske 
af det trifwas de äfwen så wäl som wi af kokt; så at det råa kjöttet 
är för ingen annan ordsak skull swårt för wår maga än allena för wa- 

' Akut. 



Kollegieanteckningar . 1 45 

nan. callmuckerne lägga kjöttskifwor under sadeln på hästen och pä 
det sättet koka sitt kjött. Hottentotter wira tarmar om armarne och 
äta deraf, sälja kjöttet. All rå mat är dock segare för magen at smälta. 

Fermeniatio är bruklig wid en del mats tilredande, på det han må 
blifwa lösare och mörare, ex. gr. bröd. 

Coagtdatio brukas wid osts gjörande. 

Tunsio åter brukas at gjöra wiss mat lös ex. gr. klappgäddor, stek 
etc, som klappas, at den må bli mörare. 

Exsiccatio eller torkning brukas med kjött och fisk, at de må 
kunna conserveras. 

Infufnatio el. rökande brukas ock för samma ordsak skull, item 
tor smak skull. Kjött blir wäl genom rökning mörare och smakligare 
men är Ukwäl ej serdeles at recommendera. På Gottland rökas flundror. 
Insaltning brukas ock dels at conservera kjöttet, dels ock at det må bli 
mörare. Wi bruke ock at lägga kjött uti win el. ättika^ hwarigenom 
det conserveras och blir mört. MärkeUgit är det, at om man lägger in 
kjött uti ättika, skal man ej weta annat, än at det woro hjortstek. Alle 
desse prseparationer äro dock skadelige, om de brukas för mycket. 

Primus gradas ptUrefaciionia gjör ock kjöttet mört och behagehgit; 
men går man längre der med och det blir för mycket putresceradt, gjör 
det febrar, colique, nausea och gjör en röd i synen etc. 

Färskt smör är godt at äta, men gammalt skadar för den rancedo 
eller härskhet det i sig hafwer, hwaraf ordsakas de farligaste febrar. 
Alt fett af creaturen skadar, om ej kroppen är i stånd at snart kunna 
solvera det. 



Salt. 

Muria eller kökssaltet bruke wi mast och ganska sällan salpeter, 
utom allenast, när wi wilje lägga ned en stek, at hon skal behälla sin 
röda färg. Kok- eller kökssaltet förskaffas besynnerligen på 3 sätt, 
neml. såsom sal purum, utaf hafs-, synnerligen wästerhafs-watnet, som är 
ju längre i söder ju saltare och ju mer på djupet ju saltare. Watnet 
dunstar up, men saltet intet. Detta salta watnet slappes in på en plan 
af lerjord, hel jemn och slätt, och tiltäppes, tils watnet evaporerat, då 
nytt watn åter insläppes etc. Saltet crystalliseras på bottnen, hwilket 
sedan uphugges och kokas. Vidare uti salta källor såsom wid Göthe- 
borg, i Wermeland, VVestmanland och annorstädes, der sådana källor 
finnas. Detta watnet kokas i blykitllar, tils alt heierogeniskt evaporerat. 
Detta sätt at koka salt är merendels aflagt, emedan der fordras för myc- 

Linné. Dieten. 10 



146 Linné) Dieten. 

ken wed til dess kokning. Slutligen ml gemmae, som uptages utur gruf- 
wor i Ungern och är nog härdt och brukas mast för creatur til slek- 
ning. 

Sal otnnium condimentorum prcBcellentissimum est, et ämnes vitae 
lepores. Det gjer smak pä all mat. Utom detta tro en del folk att 
ingen menniskja skulle kunna bestå. Är fördenskull ganska nyttigt, 
emedan wi ej kunna lefwa utan det. 

Men som de aldrabftsta saker, genom det de tagas i för stor dosij 
blifwa de skadeligaste ; sä är det ock med saltet. 1 lagom quantitet är 
det hälsosamt men i för stor skadeligt, dess effecter äro mångahanda, 
nemligen: 

l:o. Gjör det oss tunga; det se wi pä alla de djur, som gjema 
äta salt och slicka pä wäggarna effter urinen, såsom hästar, oxar, getter, 
får etc, alla desse äro tunge; deremot hundar och kattor, som ej gjeraa 
äta salt, lätte och wige. Äfwen sä menniskjor. Bönder hos oss, som 
äta strömming, sill och annan salt mat, äro tunge af sig; deremot 
franske bönderne och jämwäl wåra lappar, som ej äta salt, äro lätte och 
wige. För denna saltets eifect skull, wåga lindantsare ej at äta någon 
salt mat. 

2:o. Stark, lätt och wig äro opposita emot stark och tung. A t 
saltet har denna effect, ses pä bönder och soldater och smeder, som 
äta mycket salt, och äro fäste, styfwe, tunge etc. 

3:o. Stimulerar veni4s och gjör en salax. Bervaldo:* muUere.^ 
salientes pruriunf. Det ser man klart pä alla de* nationer, som intet 
bruka salt; ty de äro steriles, Deremot ibland de i wåra nordiska län- 
der, som äta mycket salt, äro ganska få, som äro steriles, Lapparae 
äro mer steriles än andra svear, som äta salt mat. Men komma de at 
blanda sig uti giffte pä den ort, der salt wankar, sä bh de fruktsam- 
mare och fä husen fulla med barn. Norrlänningar äro en vagina gen- 
tium och blifwa af sin myckna salta mat prolificL Smederna ha ock 
merendels många barn, emedan de bruka mycket salt. 1 Westerbotn af 
strömmingsätande bli invänarne prolifici. Häremot äro de i söderländerna 
mer ste7'iles, emedan de för hettans skull ej töras äta salt. Hatonici, 
quihus castitas studium, äta ej salt. Förnäme ha mindre barn än ge- 
menare, ex sate. Wi se altsä här af klart, at saltet stimulerar wår 
krop|) och gjör oss hetsige. 



* Philippo Bervaldo eller Bekvaldus, 1453—1505, ital. läkare, professor i 
BoIo^Mia och Paris, har bl. annat författat skriften Declamatio ebriosi, scor- 
tatoria et aleatoris. 



EoUegieanteckningar. 147 

4:o. Förökar det smaken pä maten, det hwar och en wet, och 
tycker man, at maten har ingen smak, om han ej är saltad. Fisk utan 
salt är osmakeHg. En lagom salt skinka är bättre än en aldeles ut- 
wattnad. De gamle phyaici sade derföre: omnia sopor ex aale. 

5:o. Bewarar det från föruttnelse, det ock en hwar ser både pä 
mat och vegetabilier. Om en stack blifwit genombiten med salt, kan 
han ligga eUer stä. hela seculum igenom i watnet utan at ruttna. Ejött 
uti mildt wäder kan lätteligen ruttna; men är det saltat, stär det sig. 
Karlen i Fahlu grufwa och jämwäl karlen i Köpings kyrkja^ stå som de 
woro balsamerade. 

6:0. Fördrifwer det kallbrand och gangraena^ dä såret twättas med 
saltlake. 

7:o. Det corroderar och exulcererar, som man ser, om man läg- 
ger det i sär och sura ögon, då dereffter swider och swulhiar. 

Af salt förordsakas rosen och skjörbjugg i kroppen, dä det blir 
för mycket blandat med bloden. Inde sedentarii scdbiosi, tils de röra 
sig, dricka brunn, äta mjölk etc. 

8:0. Promoverar wäxten. Salt blandat med dynga gjör samma 
som sal tartari, Wil man beså åkrarna med salt, får man en otalig 
wäxt af ordsak, att saltet solverar de minsta particlarna. Så gjorde de 
gamle; när de tagit in något fiendeland, besådde de åkrarna med salt 
och fingo en härlig och frodig årswäxt det året, men sen klent under 
10—20 år. Salt i decocter extraherar snarare. Salt i svartmylla extra- 
herar det finaste, som örterna äta. 

Herr Arch. Linnaeus håller före, at sal är unica caussa scorbuti 
och ej defectus vegetabUium, som andre mediet hålla fbre. Det ses klart 
af wära lappar och hoffolk; ty ingen af dem hafwa scorbutuniy emedan 
de ej äta salt. Lapparne äta stjelken af Angelica och Sanchus, Alla, 
som bo i norden wid hafwet äta, salt fisk, et inde scorbutici. Vegeta- 
bilier ha aquasas particulas uti sig. Lapparne äta sällan vegetabilier och 
äro ej besvärade af skjörbjugg. Bonden får skjörbjugg, då han ej svet- 
tas eller orkar dricka, som afsköljer saltet. Saltet är således endaste 
ordsaken til skjörbjuggen. DerfÖre är högst angelägit för studerande 
wid academierne, at noga agta sig för för mycken salt mat; ty blir 
massa sanguinea en gång saturerad derraed, så är det swårt at få blo- 
den ren igen, bästa medel häremot är motion och surbrunnsdrickande. 
Salt delas in infinitum och går in i bloden. 1 urinen fås det återigen, 



* Funna lik, som impregnerats och bevarats af vitriol- och annat salt- 
haltigt vatten i grufvor. 



148 Linné, Dieten. 

ty dä man sätter det i en potta, exhalerar wätskan och saltet crystaJli- 
seras. Saltet evacueras utur wår kropp förnämligast på 3 sätt, neml. 
genom urinen, som är det bästa, genom swetten och genom saliveo. 
At saltet utdrifwes genom väsa sttdorifera eller swettning, ses klart der- 
af: om man pä en smed wil taga pä kindbenet och smaka pä wätskan 
deraf nedflyter, så är det bara salt, men på en fröken smakar swetten 
wid pass som urin, emedan hon ej äter sä mycket salt At ock salt 
utgår genom saliven, ses tydeligen deraf, at om en, som har mycket salt 
uti sig och är scorbuticus, spottar i elden, sä skal det fräsa som sjelfwa 
saltet; men är han ej scorbutictis, fräser det icke så mycket. Är altså 
af alt detta klart och ostridigt, at saltet afgär menniskjan genom 
urinen, swetten och spotten. Saltet ur menniskjans kropp drifwande 
och skjörbjugg curerande saker äro Cochlearia och andra drifwande oUra, 
Nasturtium, thée, mjölksaker och motion samt surbrunnsdrickande. Ge- 
nom mjölk cureras skjörbjugg, emedan der är mycket serum i henne, 
hwilken afsköljer saltet; men osten stadnar qwar til nutriment. Alla 
diuretica som pepparot etc. afdrifwa ock sältan. Hafrecuren hålles ock 
före gjöra detsamma, fast man ej är just wiss derom; dock tyckas koc- 
karne kunna bestyrka det, som witna, at hafregröt fordrar mer salt, an 
någon annan mat. At genom stark swettning par force utdrifwa saltet, 
är ej sä godt, ty man mister derigenom för mycket af succo vitalis 

Salt contribuerar til fetman, det man ser på hästar, som deraf 
blifwa fetare. Sale et sole nihil uiilias. 



Ättika. 

Ättika är det andra slags condiment, som brukas på mat, och är 
det, som styrker magen. Ättika gjörs antingen af win, unde winättika, 
eller af öl, unde ölättika; och ju starkare winet eller drickat är, ju 
starkare blir ock ättikan. Salt, af win och öl uplöst, blir ättika. Skarp- 
heten uti ättikan kommer deraf, at saltet blifwer för mycket uplöst och 
solverat, som är uti vegetabilierne ; ty ättika kan aldrig gjöras af något 
annat än vegetabilier och det per geminam fermentationem. 

Ättika gjöres skarpare med senap och pepparot; äfwenledes med 
salt. Holländarne lägga uti henne sal vitrioli på det hon skal blifim 
skarpare och bittrare. Ehuru generellt alcali och acidum destruera hwar- 
andra, så tyckas dock alcali och acetum ej wara emot hwarandra, emedan 
ättikan exciteras af pepparoten, uti hwilken dock säges wara akali qwå. 



Kollegieanteckningar. 1 49 

At fä rhenskt win til för stor quantitet i magan f5rordsakar ättika, der- 
af åter klökning^, durchlopp etc. upkomma. 

Acetum nativum el. sådan ättika, som ej beredes genom fermenta* 
tion och konst, finnes uti citron och limon, hwilken har samma kraffl 
som annan ättika. Ättikans effecter äro: 

l:o Den raffiderar och stimulerar nerverna, så at dä en swim- 
mad eller dånad eller den, som har moderpassion, drar up ättikan i 
näsan genom andedrägten, rafficierar den hela systema nervorum, så at 
hon wederfås. 

2:o Resolverar den bloden och gjör honom tunnare, som är emot 
de gamlas sats, hwilka sade, at ättikan coagulerar bloden. Spirittis vint 
coagulerar bloden. Om ättika skadar lungorna på annat sätt^ än at 
man hostar deraf, wet man intet. Har man stött sig och bloden deraf 
blifwit coagulerad mellan skinnet och kjöttet, hjelper det om man läg- 
ger der på warm ättika, ty hon resolverar den coagulerade bloden och 
fördelar honom. Hectici i Fahlun laga in ättika och blifwa hulpne. 
Ättika resolverar det som rutit är. 

3:o. Läskar och kyler. At sä är, se wi deraf, at uti hetsiga feb- 
rar och der för stark hetta är, brukas syrliga saker, som moser, ättika 
etc, hwilket ock hjelper. 

4:o. Gjör den enom blek, emedan hon kyler och derjemte resol- 
verar bloden. Flickor, som äro röda i ansichtet och feta, taga fÖr den 
skull in ättika, pä det de intet skola se coquette eller salaces ut. Af 
nimio acido hafwa de, som äro melanchoUci, mycket ondt; ty för myc- 
ket acidum generar melancholiam. Podager och stenpassion förordsakas 
ock af nimio acido, 

5:0. Förtager den effectum bilis. Gallen gjör hettan i kroppen, 
hwilken ättikan förtager. I södra länderna bruka arbetskarlar, soldater 
och båtsmän oxycraton eller 2>asA:a[?], som intet annat är, än ättika och 
watn tilsammans blandade, hwarmed de wederqweckja sig, at de ej må 
försmäkta af hetta. Dahlkarlarne bruka om sommaren samma slags 
dryck. Båtsmän bruka ock ättika at upfriska förskämt watn med. 

Som ingen ting är i sig sjelf skadeligt, så framt det icke missbrukas^ 
så är ock ättikan ganska förtreffelig och skjön, då den tages i lagom 
dosi; men i för stor quantitet skadar den, ty den excorierar intestina \ 
lika så gjöra ock sura frukter i för stor myckenhet, de äta hål invärtes. 
I liten quantitet rafficierar ättikan förtreffeligen. I för stor quantitet der- 
emot aftwålar hon den fina macus, som sitter på iniestina, hwarigenom 
hon förordsakar sweda. 



' Sydsvemskt ord = kräkning. 



150 Linné, Dieten. 

Ättika, med säcker eller andra söta saker upblandad, gjer en helt 
angenäm och behagelig smak, det wi se pä wåra moser, som äro blan- 
dade med ättika och säcker. Ättikan styrker, bewarar frän förutnelse 
etc. Hon är god i alla hetsiga sjukdomar och i asthmate. 

Hon skadar äter i wattusot, frossa, podager, stenpassion, leucorrhé, 
moderpassion, tandwärk, strangurie, fébribus intermtttenttbus eller kalla 
febrar. Ättika förtär cruatam glacialem pä tänderna. Fete kunna bruka 
ättika at hindra fetman med, men bruka de den länge och myck^, släp- 
par den magen och gjör scirrhus. 

Wi hafwa ock en Hqueur, som är mycket lik ättika och kallas 
soya och finnes til köps i kryddbodame. Denna är i nyare tider kom- 
men ifrän Ostindien eller China och är ett rätt underligit inventum, gjöres 
af ett slags turkiska böner, som af Ejempfer kallas I^iaseolus erectus, sill- 
quis Lupini, fruetu Pisi majoris candido. Af denna örten tas bönorna 
och kokas, tils de blifwa nägot mjuka, hwartill lägges gryn af hwete 
och korn, lika mycket af hwart slaget, samt kökssalt. Sedan blandas 
dessa bönor med grynen, och läter man det stä i ett lerkärill pä ett 
warmt rum ett helt dygn, tils det surnar; sedan släs salt watn twå 
tredjedelar sä mycket som grynen och bönorna woro ; derpä tiltäppes det 
och stär en 2 å 3 mänader, dock omröres de wäl en gäng om dagen 
och tiltäppes emillan. Sedan silas det wäta ifrän och bewaras. Ja 
längre det stär, ju bättre. Denna saften brukas pä stek och andra rätter 
i stället fftr ättika, och öfwerträffar henne wida i wälsmaklighet. 



Säcker. 

Säcker är ett nytt päfund. Det war i fordna tider sä rart, at man 
intet wiste af dess bruk mer än endast i medicinen, hwarest man bra- 
kade gediget säcker, som rinner ut genom springorna pä säckerröret 
lika som kädan pä trän. Uti Galeni och Hippogratis tid, war det ej 
widare bekant än uti medicinen. Men nu pä 100 är har dess bruk så 
tagit till, at knapt nägon bondkäring finnes, som icke brukar detsamma 
på mat, sä at man billigt undrar, huru Indien kan preparera sä mycket 
säcker, som gär ät i Europa. 

Säckerrören planteras pä detta sättet. De fullwuxna säckerrören 
hafwa rötter, som med sina leder räcka 3 qvarter ned i jorden. Dessa 
rötter skjäras af rören och planteras sedan 3 qvarter djupt i jorden. Af 
dessa nedlagda rötter upwäxa sedan en telning för hwarje led, som Sr 
på den planterade roten. Dessa rör wäxa up til 2 å 3 famnars hdgd 
och blifwa fäste och tjocke som en smal arm. Säckerrören wäza vid 



Kollegieanteckningar . 151 

stränderne uti Indien, och när de upwuxit til sin rätta längd och fÖrr 
än de tagit blomm, skjäras de af och safften utprässas, af hwllken säck- 
ret sedan kokas sålunda: 

Sedan safften är utprässad, får han ej stå något dygn okokad, så 
framt han icke skal surna och således skämd blifwa. Safften slås der^ 
före straxt effter utprässningen i en kittel, hwaruti han kokar M tim- 
mar, då emedlertid alt skum och orenlighet afskummas. Sedan slås den 
uti en annan kittel, hwaruti den åter med aska el. kalks tilläggande 
kokas, hwarigenom det separerar sig och blifwer klart. Widare kokas 
det i tredje kittelen med stark eld, til dess det som gryn wäxer til- 
sammans. När man då slår det i wädret, och det faller ned som en 
Qäder, så är det tilreds at slå uti lerformame, då det wäxer tilsammans 
på ett dygn, men står sedan hela 7 weckorna, på det fuktigheten må 
ilyta ut ur den smala ändan af formen; hwaraf syrupen kokas. Wil 
man sedan raffinera såckret, så solveras det i watn, och med tillagt kalk- 
watn, hjorthorn eller oxeblod eller det hwita af ägget kokas det, då blir 
det ändteligen färdigt. Med äggehwita raffinera de ock på apothequen. 

Man kan ock koka såcker af palmträdssafft, som wi hafva från Ost- 
indien; äfwen af lönnlag, men deraf blir så litet, at det ej lönar 
mödan. 

Sedan Jnaulae fortunatae i America upfunnos, begynte man först 
plantera såcker der. Wi måste ha såckerrötter från America och deri- 
genom skaffa många af dess inwånare födan; ty otroliga penningar äro 
för såcker åtgångne. Såckret är ganska naturligit och kommer ratt wäl 
öfwerens med wår natur; ty är något surt, och socker lägges der till 
så blir det behagligare än sjelfwa såckret; är något skarpt, och såcker 
kommer der til, så förtas skarpheten af såckret, så at det blir smake- 
ligit för oss, e. gr. senap. Äfven thée och coffe, hwilka drycker jag q 
tror blefwo så öfwerflödigt brukade, om icke såckret wore, som up- 
hulpe smaken. Uti bröd och win wisar det ock sin Ijuffighet. 

Såckret är det aldra sötaste wi ännu weta af alla krydder. Dess 
effect är: l:o at det relaxerar fibrarne eller gjör dem moUiores och 
laxiarea^ hwilket man klart ser, när man slår såcker i sår. Detta nem- 
ligen at strö såcker i sår bruka wåra bönder, så wäl som turkarne, 
när de skurit sig, på det intet fibrarne skola blifwa alt för spänstige^, 
ty såckret uppmjukar labia vulneriSj så at fibrarne bli laxiorea och wär- 
ken afstadnar. Det ser man äfwen på en gammal tupp eller kalkon, 
som stekes: när han nästan är stekt, strör man såcker på honom, hwari- 
genom kjöttet mömar, i stället det eljest torde wara segt nog. Alla 
dem, som ha slappa fibrar, är såcker skadeligt för ; men alla de, som ha 

^ = spända. 



152 Linné, Dieten. 

spänstiga fibrar, ha godt deraf. Säcker recommenderas derföre inga- 
lunda för barn, som ha nog lösa fibrar ändå; men deremot rekommen- 
dera de bästa mediet det för gamla gubbar, som hafwa spänstiga iibrar. 

2:o. Gjör det fibras temUores, tunnare och smalare, det man bland 
annat ser pä swinen på S. ThohjE instday hwilka födas med intet annat 
än såckerrölter och skumm af såckret, hwaraf kjöttet blir helt skönt och 
mört och praefereras för spanska kapuner. Item hönsen, som få åta 
såckerskumm, få deraf ett extraordinairt skönt kjött. Det se Tvi äfwen 
på såckerbagare gassar, som äta mycket såcker och blifwa deraf helt 
skjäre och röde i ansichtet, äfwen källargåssar af win och såcker. Bond- 
pigorna weta äfwen, at det gjör skärare hy, äro derföre derefifter mycket 
begjärlige. Eorteligen, de som äta såcker i någon quantitet få fina och 
nästan peUucida väsa samt fin och röd hy. Åter man för mycket der- 
af, kan man ock lätteligen falla i rosen. 

3:o. Förtar det appetiten genom det, at det förslappar magen, i 
det at det emollierar dess nerver, hwilket wi se på dem, som dricka 
mycket thée. At såcker förtar appetiten, ses af barn, som äta mycket 
såcker; äfwen på andra, som äta mycket sockerbakelse på coUationer. 

4:o. Skämmer det tänderna, serdeles om det är blandat med vege- 
tabilier, då den syran, de hafwa med sig, fräter up crustam glacialem 
på tänderna. En del mena, at det gjör godt för tandwärk och skal re- 
laxera fibrarne, men det är ogrundat. 

5:o. Är troligt, at det förordsakar lungsot (vide CoU. tnarb. de 
phtist). En del påstå at såckret innehåller något aeidum, emedan deraf 
kan destilleras en syrlig spintus; men det är osant, ty såckret inne- 
håller aldrig någon syra uti sig, med mindre det är blandadt med mjöl 
och vegetabilier ; af dera kommer all den syra, såckret förordsakar. At 
såcker genererar syra i magen, kommer fördenskul ingalunda af sjelfwa 
såckret, utan af vegetabilierna, hwarmed det är upblandat Såckret 
står emot acescentiawj e. gr. om man lägger det i mjölk, surnar hon 
intet; lägger man det i kjäman, så blir deraf aldrig något smör. 

Såckret är en rätt underlig ting; intet är det gummi, smakar dock 
fett; intet är det salt, men crystalliceras dock. Det solveras i watn och 
smältes i eld. Skulle det kunna föras til mineralia, så skulle man kunna 
kalla det ett sal essentiale. Effler kalkwatnet nödwändigt fordras til 
såckrets crystallisation, hwilket scilicet kalkwatnet innehåller kalksalt, och 
kalksaltet, lagt på sär eller skada, torkar och drager ihop, så kan man 
deraf lätt sluta, at såckret för kalksaltet, som det innehåller, drar ihop 
de fina väsa i kroppen, deraf sjukdomar förordsakas. 



Kollegieanteckningar. 1 53 

I England är observerat, synnerligen af Willis*, al sedan såckret 
sä mycket kom i bruk, hafwa många der förr obekanta sjukdomar be- 
gynt upkomma. Säckret så wäl som alla andra saker, då det tages i 
for stor quantitet, skadar, disponerar til rosen, och törhända til febrar. 

Brunsåckret är bäst at bruka, emedan det innehåller minst kalksalt 
uti sig. Detta brukas mast til thée i Holland, der det kallas Boerhaavens 
såcker, af det han så högt recommenderade det. På apothequen brukas 
nu för tiden en myckenhet såcker till conserver och syruper men i 
förra tider brukades honung i stället 



Honung. 

Sådan som örten är, hwaraf honungen suges af bien, sådan blir 
ock honungen. Honungen kan man ej tilskrifwa någon wiss effect, 
emedan han, som sagt är, varierar alt effler örterna, som wäxa på den 
ort, der han samlas, ex. gr. den honung ^i få från Polen är nog skjön, 
emedan bien draga den af lindar, som der wäxa i quantitet. Honungen 
på ön Sardinien är besk, emedan der mast wäxer Absinthium, hwaraf 
bien suga den. Här i Swerige blir han brunagtig deraf, at bien taga 
den mast af ljung. På Öland, der ljung ej fins, blir han blek. At bien 
här i Swerge på en del orter suga honungen af ljung, tyckas kunna 
slutas deraf, at man i bistockarna får se ganska ringa honung förr än 
om hösten, då ljungen blomstrat. På C40rsica är honungen skarp, eme- 
dan han hämtas af Brassica, som der wäxer ymnigt. Uti Gallia Nar- 
bonensiy der hela hedarna äro öfwerwäxte med rosmarin och timian, 
fås en alt för skjön honung. På en tract i Asien, der den tas af Aco- 
nitum, blir han gifftig; der Ärbutus wäxer, bäsk. 

Det wore artigt, om någon wille se effler, af hwilka blomster i 
synnerhet bien utsuga honungen. Honung på gröt brukas i Skåne, be- 
synnerligen om mornarna. At äta honung på bröd til frukost, som 
likaledes brukas i Skåne, hettar och drifwer urinen. Blandas honung 
med watn, laxerar han. Honungen är skild ifrån såckret dermed, at 
han har något skarpt uti sig. Han hettar, är skarp och har något sa- 
panaceum uti sig, det man ser deraf, om man håller honung länge på 
tungan, så swider det, emedan han twålar af det fma slemmet på tun- 
gan, hwaraf hon blifwer röd; och urinen drifwes derigenom helt starkt, 
men genom det, at han har något diureticum uti sig, rensar han blodet 
och bortdrifwer all elack wätska genom urinen. 

* Thomas Willis, engelsk anatom och praktiker, 1622—1675, har särskildt 
gjort sig förtjänt om hjärnans och nervsystemets fysiologi. 



154 Linné, Dieten. 

Til blodrening brukas at koka örter i watn, hwilket sköljer det 
skarpa af bloden. Samma gjör ock honungen, ehuru han är mycket söt, 
sköljer han dock af och renar bloden. Han gjer ock mer wärma än 
säcker, är ock god och nyttig för dem, som äro cachectid, bleke och 
pussige. Han gjör ock länglifwad, dädan inwäname pä Corsica lefw^a 
länge, emedan de äta så mycken honung. Då Poliodorus blef tilfrägad 
af kejsar Augusto, huru han hunnit öfwerlefwa hundrade år, swarade 
han: inttis tneUe, extus oleo. För dem som hafwa lös fetma, är han järn- 
wäl nyttig, ty han stimulerar och wärmer, ergo torkar han. Han är ett 
. expectoranSf när man, som man säger, är »sår» i bröstet, ty han lossar 
orenligheten utur bröstet. Han bewarar ifrån förruttnelse så wäl som 
såcker, hwarföre de gamle brukat den i apolhequen i siruper och con- 
server. 

Gjer man enom in honung, som har någon swulst, bolde etc., så ökar 
han pus eller wahret i skadan, dels genom det han wärmer, dels mju- 
kar, dels ock drifwer. Häraf ser man, at han ingalunda tjenar f5r dem, 
som liggja i hetsiga febrar, eller äro besvärade af pleuresie och inflam- 
mationer, men i ulceribus exciccatis är han god. Mediet böra derl5re 
wäl komma ihog, at han förökar wahret mer hos dem, som äro såre, 
och fördenskull bruka denna, när de ha någon patient, som' fontanel- 
lerne ej wilja flyta på. 

Manna. 

Manna kommer ifrån Sicilien och Calabrien och wäxer på ett slags 
askträd, som kallas Fraxinus^. Der äro små Cicadce, som krypa np uti 
träden, och sticka hohl på bladen, genom hwilka hohl sedan faller en 
kåda. Denna kallas manna och finnes här på apothequen. Denna age- 
rar på samma sätt som honung med rent watn och dricka, och gjör 
alvum apertam, är derföre en lindrig purgance för barn och dem, som 
äro swage; ty det laxerar, då man tar det in, helt lindrigt äfwen som 
honungen. Då man steker bröd i olja eller osaltadt smör och dricker 
honung med watn blandad, är ock det ett ganska godt laxans. 

Olja och Fett. 

Det är ock ett af de slagen, som brukas i köket, och är besynner- 
ligen af 3 slag: l:o bomolja, som prässas af frukt, 2:o smör, som kjlr 
nas af mjölk, och 3:o fläsk, som genereras i creaturen. Så litet som 
wi här i norra länderna bruka olja i mat, så litet och än mindre bnikts 

* Fr. humilior Bauh.; se Linné, Mat, med. n:o 476. 



Kollegieanteckningar. 155 

smör uti de södra delarne af werlden. Oljans bruk är långt äldre än 
smörets. Bomoljan, som förnämligast brukas på mat i de södra län- 
derna, prässas af oliveträdets frukt. Oliveträd wäxa som stora ekeskogar 
i Spanien, Gallia Narhonensi och Italien, och föda sig inwånarne deraf, 
liksom af wingårdar pä andra ställen, besynnerligen på en del orter, der 
de intet hafwa annat at nära sig med än oliveträds plantering. All 
olja kommer ifrån dessa nämda orter; ty oliveträdet tål hwarken så 
stark köld, at watnet fryser, ej heller sä stark hetta, som är i Africa, 
ej heller tål det mycket watn. Det finnes fördenskul ej på södra sidan 
om Mare mediterraneum utan allenast på nämda orlerne. Bästa oljan 
är den, som prässas af omogen frukt. Oljan pröfwas på samma sätt 
som watnet, ty en god olja^ bör äfwen som watnet hwarken hafwa 
smak, lukt eller ferg. 

Af mogen frukt fäs mera olja än af omogen; men den blir ej så 
god. Frukten bör ej prässas så hårdt, at stenarna gå sönder, ty då 
skämmes oljan. Olja af hel omogen frukt är angenämare. OUum est 
liquor pinguis, aquae innatans et immiscibilis. 

Oljan solverar alla feta saker. Olja lagd på bröstet hjelper för 
bröst wärk. Grått papper doppas i olja och läggs på bröstet. Hon förtar 
skarphet i bloden, mjukar up det, som är spänstigt S som ses om man 
smörjer den på läder. När man har stark hosta, smörjer man sig under 
fötterna med bocketalg och blir hulpen deraf. Osaltadt smör, smält och 
lagdt på bröstet, hjelper uti haemoptysi; äfwen så olja intagen, ty hon 
lenar up bröstet. Olja förtar spasmos, emollierar alt det som är skarpt, 
släppar alla fibrar, gjör det mjukt som är spänstigt och är fördenskul 
ganska tjenlig för gammalt folk. Hon brukas ock i dystirer, jämwäl 
emot swuUnader. Hjelper ock för alvum odsttHctam. 

Uti Italien bruka de at äta oljan med bröd liksom wi smör, ja än 
mer; hwaraf nästan hwar 3:dje mcnniskja har bråck, ty alt fett promo- 
verar bråck, serdeles oljan. Den som blir curerad härföre, bör noga 
agta sig för fett och nästan aldrig äta det. De feta saker involvera 
skarphetema i blodet, hwilket senare' de gamle gjerna äro beswärade 
med. Olja är god i synnerhet i haemorrhaidibus, icke at den obstruerar 
ådrorna, utan emedan den genom sin lindrande krafft förtager spasmos 
i kroppen. Hon är ock god för bölder. På fruntimmer, som ha ståc- 
kade bröst, läggs olja eller färskt osaltadt smör, och det hjelper. 

Oljan är af 4 slag, ratione prceparationis, nemligen: 

l:o Oleum expressum, som prässas af frön och frukter; ex. gr. 
mandelolja, rofolja, bomolja etc. 



> Här i betydelsen spändt, styft, sprödt. 



156 Linné, Dieten. 

2:o Oleum coctum, hwars basis är bomolja, uti hwilken örter kokas. 

3:0 Oleum destiUatum, e, gr. oljan pä grått papper, dä bränwin de- 
stilleras, är hetsig och duger intet dicetetice, ty hon är skarp och bru- 
kas derfbre allena i medecinen. 

4:o Oleuni per descensum vel per decoctum, såsom enolja, som pre- 
pareras pä detta sättet: den materien af hwilken oljan prässas, neml. 
enbär, enwed och tjärwed, lägges under en up- och nedwänd gryta, 
hwarpå eldas, at oljan stiger ned. 

Här talas egenteligen om det första slags olja eller oleo expresso; 
ty emellan en rä och kokad eller bränd olja är en märkelig åtskilnad. 
Brändt smör och stekt fläsk är ej godt at smälta, ty det hindrar matens 
solution i magan. Emellan färsk och gammal olja är ock ganska stor 
åtskilnad. Den gamla oljan duger ej mycket, hon kan snart excitera de 
hetsigaste ocb swåraste febrar. Ett barskt smör eller olja är ett gifft 
för menniskjans kropp. Men deremot den rena färska oljan är oss helt 
sund. Intagen i dricka är hon god emot colique, hon hjelper ock for 
forstoppning, ty har man alvum adstrictam, och tar en skifwa stekt bröd 
och doppar i färsk olja, är det et långt bättre remedium deremot, än 
medicamenter från apothequet, som drifwa naturen med wåld. Den 
gamla oljan kan tjena utwärtes, och är der sä god som färsk. Samma 
åtskilnad är emellan en färsk och gammal olja, som emellan söt och 
sur mjölk, nytt och gammalt dricka. Ett oleum recens är dulce, men 
antiquum är amarum. 

Smör. 

Huru smör praepareras, wet en hwar. Ar fördenskull ej obekant 
för oss, men wäl för italienare och söderlänningar. Detta gjör o^s 
samma nytta, som oljan söderlänningarna. När smör skall praepareras, 
samlas gräddan af mjölken och slås i kjärnan, står 2 el. 3 dagar i lagom 
warmt rum, och sedan kärnas den. Wil man få wäl smör af mjölken 
eller rättare af gräddan, böra Injölkbunkame wäl twättas och torkas, 
dock icke i solen, utan för eldbrasan. Mjölken bör ock icke silas i djupa 
kärill eller stå i solen, ej heller bör mjölkkammaren stä emot solen, så 
framt man skal få wäl grädda och fölgagteligen wäl smör. Mjölkkam- 
maren bör ej heller wara hwarken för warm eller för kall. 

Ordsaken, hwarföre man ej får sä mycket smör af mjölken om 
wintren som om sommaren, skönt creaturen äta äfwen sä mycket om 
wintren, är mäsken, som då gifs creaturen at äta. Wid äskewäder Sr 
det swårt at få smör af gräddan ; och då tro de enfaldiga, at det är 



Kollegieanteckningar. 1 57 

förgjordt för dem. Om sommaren är smöret golt men om wintren 
hwitt. Af käl blir smöret äfwen golt om wintren. Majsmöret är det 
bästa och hälsosammaste. Om sommaren, dä korna äta gröna örter och 
blomster, blir smöret golt, men om wintren, dä de äta tort hö och 
halm, blir det h>\'itt; äfwen när de äta ljung, blir smöret hwitt. I Ita- 
lien, Spanien etc. finnes smör allena på apothequen, det är ock der icke 
mycket i bruk och således hel rart. Det berättas, at en förste kom re- 
sandes til Spanien, frågade der effler at få smör til köps. Han fick 
ändteligen weta, at det allena funnes på apothequet, skickade derföre 
dijt och begärade få köpa ett helt klöf, då apothequaren tog fram en 
liten blåsa och sade: >jag har ej mer än det som häruti är». 

En pojke i Holland sade, när han hade rest och kom efifler 3 dagar 
hem, at han kommit til folk, som åto ägg utan smör. 

A t smör förswagar magan, haf%'a wi klart bewis på af en tnedici 
observation i Gröningen, hwilken märkt, at af det bruk der war at 
tractera sina wänner med warmt fårskt bröd och smör fick nästan hela 
nationen förskämda magar. Det allt för färska brödet skadar derigenom, 
at det intet til sig attraherar, insuper eller blandar sig med saliven, 
h>\ilken är matens rätta solutionsmedel, och än mindre super det til sig 
saliven, när man äter det med smör. Då smöret brännes uti en panna, 
får det en hel annan natur, och blifwer än swärare at digerera för 
magen, än det förr war. 

De som äta mycket smör äro sujette för utslag. Det färska smöret 
digererar bäst och är altså hälsosammast, det mjukar och lenar alla 
viscera, lindrar bröstet, renar, styrker och ökar hilis, men bör ej ätas 
mycket af sedentariis. Det hjelper i stenpassion, så at stenen kan lät- 
tare afgå; men i moderpassion skadar det. Det skadar ock den, som 
har skabb och swag maga. 

Smör, lagt i warm dricka, mjukar up bröstet, men skadar biiem. 
Uti Irland bruka de at grafwa ned sitt smör i kärren och låta det ligga 
der hela 3 ä 4 åren. Då det tages upp, är dess natur helt förbytt, och 
det är då likare ost än smör, ätes ock då såsom ost. 

Smör är, som redan sagt är, godt uti stenpassion, icke at det för- 
tärer stenen, utan emedan det släppar och mjukar canalerna, så at han 
kan födas lättare. Helsingarne och Ångermanlänniugarne ha altid bästa 
smöret, som kommer af wissa örter. 

Fläsk. 

Det 3:dje slags olja eller fetma är isler eller fläsk, hwilket är långt 
swårare at digerera än olja eller smör. Det föder wäl bäst af all mat, 



158 Linné, Dieten. 

men fordrar ock derjemte den starkaste motion, om det skal bekomma 
enom wäl. Annars disponerar det til utslag, skabb, skorf, kulor på 
halsen etc. At fläsk förordsakar skabb^ ses nogsamt på barn, som äta 
det och blifwa deraf straxt fulle med skabb. Har man sår på kroppen, 
och äter fläsk, bUr strax mer materia i såren. De som äta skjälkjött, 
såsom norrlänningar och wästerbotningar, äro underkastade dephafUiasin^. 
Likaledes de som äta åsnespäck, äfwen de som äta ett slags rötter, som 
kallas Cricetua^ och äro stora som kattor, och ganske fete. Fläsket, 
när det är stekt, digererar swårast. För dem, som äro magre och 
skarpne, besynnerligen för gamla torra och magra, är fläsk och fett tjen- 
ligit, men ej för dem, som äro mycket unge, ej heller för dem, som äro 
herniosi eller sedentarii. 



Lactiginia eller Mjölkmat. 
Mjölk. 

Mjölken betraktas på 2:ne sätt, l:o i anseende til species eller dju- 
ren, hwaraf wi få henne; 2:o i anseende til dess tiiredande eller de 
förändringar, hon undergår genom beredande til mat. 

l:o Qwinnomjölk bör med rätta sättas framför all annan mjölk; ty 
af den taga wi wårt första nulriment, och af den må de små barnen 
bäst, ty hon är mast födande. 

2:o Åsnemjölk kommer den näst. Denna är mindre fet och myc- 
ket tunn, föder minst men laxerar och rensar bloden, hwarföre den ock 
curerar många sjukdomar, såsom phthisis, podager, chirager etc. All 
mjölk är wäl god för dessa sjukdomar, då man håller sig ifrån starka 
drycker och venere, men denna är bäst, emedan hon är det endaste 
purgans non acre. Hon är ett souveraint remedium för dem, som ha 
lungsot, när hon drickes färsk. Mot podager och chirager bruktes hoQ 
fordom, och äfwen än i dag recommendera medici denna såsom bäst 
för slika sjuke. 

3:o Somjölk går nästan up med den förra i samma grad och har 
mast samma natur och krafTt, i synnerhet purgerar hon förtreffeligen. 

4:o Komjölk är wäl ibland den bästa, då man brukar den, medan 
hon ännu är hel färsk, innan hon blifwit kallnad eller löpnad. 

5:o Stomjölk har ungefar samma krafft som somjölken. 



* Här i betydelse spetälska. 

* Hamstern, Cricetus frumentarius Poll., uppnår en längd af omkring 
27 cm. 



Kollegieanteckningar. 1 59 

6:0 Getemjölk hålles för wara den hälsosammaste, har mast ost 
uti sig men minst smör. Ost häraf har en angenäm smak men är 
longt torrare och ej sA fet som den, som ystas af komjölk. 

7:o Renmjölken har ock ost men litet smör. 

8:o Fåremjölken har åter mycket smör uti sig men litet ost. Får- 
osten blir derföre fetast. 

Då mjölken är färsk, smakar hon bäst^ och då är hon äfwen hä- 
sosammast. När mjölken är nyss mjölkad och ännu warm, då bryter 
bon syran i magen, men annars intet; ty sedan hon blifwit kall, får 
hon aldrig sin krafft mera, medan hon blir blandad med lufTten ; och 
när hon stått och blifwit blåsur, är hon ej serdeles god. 

Warm upkokad mjölk purgerar ej, om man har motion derpä; men 
äter man filbonke och moverar sig derpå, får man gjerna purgation deraf. 
Engelsmän, som ha hectique, di en amma. 

Olika kraITt har mjölken om wären och sommaren, då creaturen 
äta gröna örter, och olika om wintren, då de äta torra. Om wåren är 
mjölken mer fet än om wintren. Sraörmjölk^ agerar som en serum 
lactis, ty den sköljer af bloden. 

Gäsmjölk är ett inventum, som wi fått från Aegypten och Terra 
Sanda, der de således måste prseparera henne, om hon ej skall skäm- 
mas, då de föra henne med sig til wägkost, när de resa öfwer de stora 
hedame. De hänga den i ett kläde några dagar och lägga den sedan i 
lädersäckar. Denna mjölk, då hon så är praeparerad och serum skild 
ifrån henne, står hon sig wäl och läskar i hettan. 

Praeparata ex lagte. 

Bland praeparat af mjölk är l:o cremor laciis eller grädda, som 
bildas deraf, att den fetma, mjölken har, flyter upp; 2:o caseositas eller 
at hon ystar sig; detta sker olika hos alla djur; 3:o materia serosa 
eller wasslan. När mjölken blir separerad, blir den ganska tunn och 
ej födande. Osten är den, som besynnerligen föder. 

Ost. 

All annan mat, som wi äte, gär först til mjölk och sedan til chylus 
uti oss. Men mjölken går dock icke immediate in uti bloden utan un- 
dergår först förwandling till ost. Osten är det, som föder oss. Det se 



* Härmed menas antagligen kärnmjölk. 



160 Linné, Dieten. 

wi på barn, som dia. Wi se det ock, som nyss sades, af oss sjelfwa, 
när wi tugga någon mat länge i munnen, blir denna mjölk, det wi se 
när wi spotte ut länge tuggad mat; ergo, måste alt det, wi äte, först 
bli mjölk, sedan ost och så ändteligen chylus. All ost föder wäl, sä 
länge han är färsk. Ost kan praeparera^ på mångahanda sätt, neml. 
1:0 af det att surt dricka, win etc. kommer i mjölk, e. gr. ölost; 2:o 
med löpe, som är 4:de magen i kalfwar; när den lägges i mjölk, skjär 
hon sig, och på det sättet ystas wår ordinaira ost; 3:o af fisketarmar, 
som lapparne bruka af ett slags fisk, som de kalla pors; äfwen brukas 
tarmarna af stör til ystning; 4:o ventriculus muscidosiM af hönan, lagd 
i mjölk, gjör den til äggemjölk, om hon är warm och wispas wäl; 5:o 
utomlands af kronärteskåckeblommor; 6:0 af åkonträdsq>^istar, dä mjöl- 
ken wispas dermed. Äfwen coaguleras mjölken af sjelfwa fikonen, da 
man skjär dem sönder i små bitar och lägger dem i warm mjölk; 7:o 
kan hijt föras norrlänningarnes experiment med Pinguiada^^ med hwil- 
ken ört många artiga försök gjöras kunde. 

Ölost, som är den bästa spis i hetsiga febrar, weta söderlänningarne 
intet utaf, utan allenast wi här i Swerige, Norrige och Engeland; den 
kallas med ett harharo vocabulo Foaaetum på latin, hwilket nanm är up- 
kommit i Engeland och tinnes uti libris medicorum. 

Mjölken varierar både effler creaturens mat och tillstånd (det ock 
ses på ammor), hon ändras mycket med ingestis^ e. gr. om kor äta mal- 
ört, blir mjölken bäsk. I Spanien, der rosmarin wäxer i så stor myc- 
kenhet, får mjölken en angenäm smak och en behagelig lukt. Äta kor 
koswamp, blir mjölken rätt elack; äta de mentha blir af mjölken ingen 
ost; då säga de enfaldige, at det är förgjordt för dem. Om man silar 
mjölkenl genom mentha blir ej heller någon ost af henne. De som 
wilja blifwa sterila, dricka decocter af mentha. NB. När wi sku gje 
barnen komjölk, bör gjöras reflexion på, om kon är ikalf eller ej. 

Ibland all ost är den engelska de» bästa, emedan creaturen der ha 
ett skönt bete. Serdeles bUr den osten bäst och ganska wälsmakaode, 
som legat i win. EngeLsmännerna bruka mycket, då de få hem sina 
winer från Spanien, att lägga en ost, insydder i ett linkläde, uti vin- 
fatet. De säga at winet födes af osten, och osten får en angenäm smak 
och står sig bättre. 

Sandost eller sötost praepareras på detta sättet. Sedan de ystat, 
koka de åter den eCfler förra ystet qwarblefna ostwasslen så länge, til 



^ Den s. k. »långmjölken» i Norrland kan bland annat fås på det sätt, 
att mjölkspannarne ingnidas med Pinguicula. 



KoUegieanteckningar. 161 

dess han får någon consistence, och något litet allena bUr qwar på gryt- 
botnen; detta som blir qwar på bottnen, är intet annat än en liten 
quantitet af fnateria caseosa, hwilken uptages och torkas, denna kallas 
sötost af det han til smaken är söt, som kommer af det såcker, som 
mjölken naturligen har i sig och som härstammar från vegetabilierna, 
dem koma ätit. NB. I förra tider war i bruk at koka såcker af mjölk. 
Kamelemjölken är den tunnaste och komjölken den tjockaste, der- 
före hon ock gjer bästa och starkaste födan. Näst kamelemjölk är åsne- 
mjölk, sedan sto-, så gete- och sidst fåremjölken tunnast. 

Wäxt- och köttföda i allmänhet. 

Åtskilnaden emillan den föda, wi få af wäxter och af djur, är ganska 
stor; af begge kunna wi dock lefwa. 

De första menniskjornas föda woro vegetabilier och frukter, som 
klart ses af Skapelseboken. Detta war menniskjans föda alt in til Noae 
tid. Här böre wi dock ingalunda tänka, at det warit sädana frukter, 
som wäxa här i wåra norra länder, utan sädana, som wäxa i de w^armä 
länderna; ty de ha säkert bott uti Asien, Africa, America eller på någon 
annan warm ort. Virgilius, Hippogrates och flere äro äfwen af den tan- 
kan, at de första menniskjorna lefwat af frukt. Menniskjans händer, tän- 
der och mage etc. tyckas ock kunna öfwertyga oss om det samma, det ock 
många nationer med sina exempel stadfasta, ex. gr. i America. Uti de 
södra länderna gifwas öfwer 30 slags palmträd, hwilka alla bära sina åt- 
skilliga goda frukter. 

At de första menniskjorna lefde af frukt, witnar så wäl den äldste 
historieskrifwaren Moses som andre scriptores. Men då frukten ej blef 
tilräckelig til föda åt alla, lärde nöden dem at upfinna något siiccedaneum, 
hwilket war det bröd, som beredes af frukt eller frö. 

Några wilja påstå at de gamle åto glandes eller ållon. Det är sant, 
at en del ekar bära söta ållon såsom i Berberiet, der de gemene an. 
rätta alla sina måltider af ållon och under tiden af stekta ållon ^. Dock 
tycktes dadlar isynnerhet warit de gamlas spis. Hwarken Ärhutua eller 
Cornus wäxer i de södra länderna, nbi primi homines fuere. Dadlar äro 
stora som plommon, mjuke och behagelige. 



* »Ållon (glans) utgöra många folkslags rikedom. Under spaniii ålsbrist 
brukar man torka ållon, mala och baka dem till bröd, och i Spanien framsät- 
tas äfven sådana på bordet som efterrätt. Om de stekas i askmörjan, få de 
en bättre smak. I ett till de tolf taflornas lag hörande påbud förordnas, att 
man får plocka nedfallna ällon på en annans mark.* Pltnius: Hist. nat.y 16: 5. 6. 

Llrinö, Dlotcn. H 



162 Linné, Dieten. 

Dä ännu längre led pä tiden och menniskjorna mer förökade sig, 
begynte de plantera säd; men hvem som war förste uppho&mannen til 
sädesplanteringen, wet man icke wist; dock läse wi i Skapelseboken at 
Cain war den förste åkermannen. Geres eller Osnus, som tör wara den 
samma, säga profani auctores, har warit den första som planterat säd. 

GymnosophisUe, Brachmanni eller SapierUes Indiae, äta endast ve- 
getabilier, hwilket hålles före ökt deras genie. Desse äta intet kjötl 
Pythagoras hade lärt på sina resor, at kjöttätande ej hade något godt 
med sig, derföre afrådde han ock aldeles från kjöttätande. De förre, 
neml. Brachmanni, dyrka solen och röra aldrig det, som har lif. I 
Asien finnas ännu många tusen, som endast äta vegetabilier. Äfven sä 
gjöra munkarna i catholska länder; de äta aldrig kjött, och lefwa ändock, 
så wida berättelserne äro sanne, öfwer 100 år. Wist är åtminstone det, 
at chylus af vegetabilier ingalunda blir så skarp som af kjött och annat 
dylikt. At menniskjan kan lefwa af bara vegetabilier, kan ock ses deraf, 
at bönder i dyr tid äfwen hos oss fylt både sig och sina barn med hästbö- 
nor och watn och deraf mått wäl. Sä at af alt detta säkert slutas kan, at 
de första menniskjorna lefwat af vegetabilier. 1 Aegypten lefwa de af LotMy. 
i Persien af TerdnnthinoB ärbare. Denna Lotus (Nymphcea, Fl. Zeyl) 
wäxer wid Nilströmmen, och när frukten blir mogen, faller hon ut som 
mjöl, hwaraf de gjöra bröd. Sjelfwa trädet ser ut som Nymphaea^. 

Åtskilnaden emellan färska och torkade vegetabilier är ganska stor; 
ty färska vegetabilier purgera, men de torra twärt om. Detta ser man 
klart på kor och hästar, hwilkas excrementer wår och sommar äro blöta, 
men om wintern, då de äta tort foder, äro de torra och hårda. Lika- 
ledes sätter deras urin intet sediment om sommaren, som den gjör om 



* Under namnet Lotus (Aoirdff) innefattade antikens skriftställare föl- 
jande växter: a) Zizyphus Lotus W., ett träd från norra Afrika med ätliga 
frukter, hvilka i synnerhet förtärdes af infödingame omkring Tunis och Tripo- 
lis, som med anledning deraf erhöllo namnet »lotofager»; b) den i Nilen 
växande Nymphasa Lotus L., hvars frön och rotstockar användes till föda; c) 
Nelumbium speciosum W., från södra och mellersta Asien, förekom i äldre 
tider äfven i Egypten, och dess välsmakande frön buro der namnet »egyptiska 
bönor;» d) Diospyros Lotus L., (Fdha graca, Plin.), ett i Nordafrika inhemskt 
och i Sydeuropa odladt träd med söta frukter, som kallas »dadelplommon»; 
e) Celtis australis L., från Medelhafsländerna, med söta stenfrukter och hård 
ved, som fordom användes till skulpturarbeten och bläsinstrument, och därföre 
brukades ordet Itutds hos grekiska poeter i betydelse af flöjt; f) Lotusklöfrer» 
Trifolium fragiferum L., hvilken enligt Homebus användes till hästfoder, men 
den Lotus som omtalas i Virgilii Oeorgica, var sannolikt Melilotus messa- 
nensis L. 



Kollegieanteckningar. 1 63 

wintern. Blir alltså ingen materia calcrdosa af ferska frukter, emedan 
de öpna och afskölja canalerne ifrån alt orent, som indurerar. De gröne 
vegetabilier öpna alla canaler, men de torre generera obslructioner. Går 
man i slagtarebodar om wintertiden, får man nog på creaturen, som då 
slagtas, se åtskilUga tekn på dem i lefwern, lungan och hjertat til obslruc- 
tioner, som ofelbart härröra af de torra vegetabilier, dem om wintern 
gifwas at äta; men häremot går man dijt om wåren och sommaren, då 
creaturen få gröna vegetabilier, så får man se, at de, som då slagtas, 
äro från sådant frie. När derföre någon sjukdom kommer på oss, bör 
man för all ting agta sig för kött och torra saker, emedan de förordsaka 
obstructioner, och deremot intaga vegetabilier och wåta saker så mycket 
wi kunna. Äfwen är det rådeligt, at de, som hafwa tntam sedentariam, 
noga agta sig för kött och torra saker och deremot til sin föda utwälja 
vegetabilier, serdeles om sommaren. 

Pants. Bröd. 

Pants, bröd dicitur a nav, omne, emedan mast alle lefwa deraf. 
Det gjöres på det sättet, at vegetabilierna först malas til mjöl, sedan 
gjöres deraf genom watnets tilhjelp liksom ett gluten, hwilken sedan 
fermenteras, hwarigenom skjer at particlarna bättre kunna solveras och 
digereras. Då wärman i ugnen förtar aceacentiam^ , då blir brödet ba- 
kat. Bröd är anten surt eller sött. Det är det bästa aliment för men-, 
niskjan i alla stånd, anten hon är frisk eller sjuk. Det gjer maten smak, 
som wi nogsamt se, om wi ska äta smör utan bröd. Alt mjöl blandadt 
med watn, blir acescens^. Dock tager ej alt lika snart acescentiam til 
sig; hafremjölet tar den först, dernäst råg, så hwete och sist bohwete. 
Det som är mest disponeradt til acescentiam, är tjenligast för den, som 
ligger i hetsiga febrar, derföre recommenderas hafresoppor mast för sådana. 

De flästa nationer bruka bröd, undantagande Lappar, Tartarer och 
Hottentotter och jämwäl en stor del af dem, som bo uti de södra län- 
derna, hwilka allena lefwa af vegetabilier och frukt och äta intet bröd. 
Förnämsta brödet gjörs af grässorter, som wårt rågbröd etc. 

De åtskilliga sätt, som äro i bruk at tilreda bröd, gje det ock åt- 
skilhga namn, e. gr. biscuit eller panis biscoctus, som bakas 2 gånger, 
det har i alla tider warit det hälsosammaste, såsom skorpor, hwilka af 
den dubbla bakningen blifwa torre och derföre äro bäst och sundast. 
Det bröd, som bakas eller gräddas på jern, är bättre än det, som bakas 



* Syrligheteii. 

* Syrligt. 



164 Linné, Dieten. 

i ugnen, men det, som bakas i askmörjan, äi' osundast. Skulle man äta 
säden utan denna praeparation, så skulle man deraf bli blek och pussig; 
är derföre denna invention mycket god. Det masta brödet i America 
är af malna gryn, som äro blötte förut; det smakar wäl. 

Formen på brödet gjer det ock namn, såsom kakebröd ^, hvnlket wi 
bruke; Fransosen, om han det fm ge se, skulle ej weta, om det doger at 
äta eller ej. 

Limpebröd brukas mycket i Skåne och de södra länderna, detta 
måste syras, om det annars skal kunna bUfwa wäl digererat och bakat. 
Dock är detta ej synnerligen nyttigt, emedan det både genom sin syra 
och mjukhet skadar tänderna, om det brukas mycket. 

Semlor brukas mast i Frankrike, derifrån bruket kommit till oss, 
och smaka jämwäl mer trögt för oss. 

Tunnbröd brukas allenast i norra trakterna af Swerige och Norge 
och gjörs af grof säd, hafre och korn, som ej tål fermentation. Det 
bakas på jern. 

Succari brukas mast i Ryssland uti krig och på resor. Det tar 
ingen fuktighet till sig. 

Barnungebröd ^, som brukas i krigstider, tar ingen wätska til sig, 
hwarföre det ock står sig bäst och håller sig friskt och fritt från mögel. 
Alt bröd, som bakas utan jäst, är ej så godt som aimat. 

Man brukar al lägga åtskilliga slags krydder uti bröd, dels at der- 
igenom gjöra det behageligit för ögonen, dels ock för smaken, såsom 
ägg, coriander, anis, fenkål, corinter etc. En del stryka öfwer del med 
waln, en del med äggegulan, dä det gräddas. 

Del bröd, som är mycket surt, är mycket skadeligit för hjeman. 
All gammall bröd stoppar men digererar wäl, men alt färskt gjör wäder 
och är swårl at digerera för magen. 

Alla nationer äta ej lika myckel bröd: Holländarna äta litet bröd, 
Engelsmännerna mindre, men Fransoserna mast. 

När brödet tas ur ugnen, går der utur en hdHtus, som är både 
del hälsosammaste och skadeligaste ; ty ångan af färskt bröd i for stor 
quanlitel är ett giffl, så al, om man får den i sig, är det knall och fall, 
men får man den i lagom dosi, förfriskar den otroligt; hwarföre ock 
medici bruka slå win på en färsk semla, derigenom al wederqweckja 
den, som är dånad, då den sättes under näsan. Man bör fördenskul ej 
ligga uti rum, der de nyligen bakat, ej eller bör man wara i den kam- 



* Spis- eller knäckebröd. 
' KomissbrÖdV 



Kollegieanteckningar. 1 65 

mare, der bröd jäser, ty den ångan är äfven skadelig. Warmt bröd, 
lagt på horn, gjör dem mjuka. 

Då Democritus*, som låg i andedrägten^ wardt anmodad at öfwer- 
wara sin systers bröllop, som några dagar dereflfter skulle firas, lofwade 
han det, och lät de dagar esomofiftast bära til sig en färsk och warm 
kaka, med win öfwerstruken, derigenom han uppehölt lifwet, til bröllop- 
pet war öfwerståndet. 

Törhända det myckna mjuka brödet gör, att förnämt folk har så 
dåliga tänder och andedrägt. 

HWARAF BRÖD GÖRES. 

l:o Det förnämsta at gjöra bröd af är ris, som brukas i Indien 
och Ghina. Ris wäxer på ett slags gräs, som kallas Oryza, hwars locus 
är wåta ställen, at watnet står ett qvarter öfwer åkrarna. Ris skadar 
wäl något, men kanske at qttantitas gjör det masta. Uti Indien koka 
de äfwen gröt men annorlunda än hos oss. De lägga grynen uti ett 
durchslag och sättja det öfwer watnet i grytan, så at immen allena eller 
ångan af watnet går up til grynen, hwaraf de blifwa helt mjuka och 
mosa sig, som ett gelié. Risgrynsgröt warm är skadelig, isynnerhet för 
ögonen. På samma sätt bruka apothequare at gjöra hjorthorn helt mjuka 
genom immen af kokande watn. När man ätit risgrynsgröt, är man 
deraf längre mätt än af annan mat 

2:o Hwetebröd föder bäst och är sundast och hälsosammast. Hijt 
hörer qwickrot', som är äfwen så sund til bröd, om man wille wänja 
sig wid henne. 

3:o Rågbröd är mer acescens än hwete och stoppar mindre än hwete. 

4:o Kornbröd, hwilket ej brukas utom Swerige, kyler och läker mer 
än både råg- och hwetebröd. 

5:0 Hafrebröd, som är af den swagaste säden, är mast disponerat 
för acescentiam, 

Desse äro de allmännaste brödsorter, som nu brukas. Eljest bere- 
des bröd af åtskilliga andra vegetabilier, serdeles utomlands, såsom: 

1:0 af Zea s. frumetUum turcicum^ kallas turkisk hwete, men orätt. 
Detta sås nu både i Africa och Indien. Bröd häraf brukas allenast för 



* Grekisk Filosof från Abdera (460—355 f. K.), han gjorde vidsträckta 
resor till Egypten och Kaldéen; utvecklade atomläran. Kallades »den leende 
filosofen» i motsats till »den gråtande», Heraclitus. 

' = I själatåget. 

•* Triticum repens L. 



166 Liimé, Dieten. 

slaf^^ar och andra fattiga, som gå i starkt arbete, ty inga andra kunna 
må wäl deraf, emedan det gjör mycket wäder och stoppar starkt. 

2:o Af Gramen mannae (eller den första Festuca i Flor. Suec.), 
wäxer i kärr, hwilken uti Pålen och Leipzig brukas til bröd, det foder 
wäl och digererar wäl; men får det stå någon tid, tager det hetta til 
sig, och då är det skämt. 

3:o Milium, hirs eller Panicum panictdatum, brukas uti Norge och 
på några ställen i Tyskland och Frankrike til bröd, males först. Af 
detta mjölet gjörs ock Miches i Gascogne, som gjöras runda och så stora 
som äplen, hwilka kokas och sen bakas, item Armate, ett slags wälling 
af samma mjöl. Brassarium är bakt af samma slag, skurit i fyrkant 
och bakat i askmörjan. Äpoté är ock ett slags bröd af detta samma. 

4:o Panicum är af samma genere med Milio och brukas på samma 
sätt både til bröd och annat. 

5:o Holcus^y som är ett slags rör som har små frö, brukas til 
bröd i Ferrara hos bönderne; jemwäl i Ostindien. 

6:0 Hélxine^, bohwete, brukas mast til gröt, bakas ock bröd deraf 
för nöd skull. 

7:o Lolium, det nöden ock lärt menniskjorna gjöra bröd utaf, fast 
det gjör en tremulent och har ett besynnerligt symptom, at det gjör blind '. 
Det wäxer som annor säd. Ehuru det således är skadeligit, kan man 
dock, när man blifwit wan derwid, der med uppehålla hfwet. 

8:0 Calla, eller norrlänningarnas och finnarnas Missne, är så skarp, 
at när man biter uti henne, tycks hon wilja ta huden af tungan; än- 
dock har dyr tid lärt folk gjöra bröd häraf. Rötterna häraf tagas om 
wåren, innan bladen spricka ut, torkas och stötas sönder eller malas och 
sedan kokas i watn*. Arum är förskräckelig skarp och af samma art 
med Calla. Rötterne häraf bruka de i Norrland, dem de gnugga sön- 
der, stöta och koka. Det, som då ligger på bottnen, kallas på apothe- 
quen fcecula Art, Sedan watnet är afhäUt och annat påslagit, som stär 



* Sorghum vulgäre Pers. 

* Polygonum Fagopyrum L. 
8 Pläutus, MileSy 2: 3, 50. 

* Mjölet kokas med watten som en gröt och röres, kokas så länge som 
en gröt, står sedan i grytan 3 ä 4 dygn efteråt, ju längre ju bättre, ty strait 
är det acre, som per reqviem abit; blandas ut med tallmjöl eller annat, ty 
detta förslår ej så mycket, ty roten är beswärsam att fä. På somliga ställen 
fäs dock hästlass, bakas sedan af gröten uti annat mjöl och blifver segt som 
rågbröd, helt sött och rätt godt, hwitt, besynnerligen nybakadt». — C. Lwx., 
Iter Lapp., p. 123—124. 



Kollegieanteckningar. 1 67 

i 2 å 3 dagar, taga de sedimentet upp; blandat med säd eller oblan- 
dat gjöra de bröd deraf. Detta bakas pä sten eller jem. 

9:o Mandiucca, eller rättare Jatropha i Brasilien, är en ganska 
gifftig ört. Denna koka de och slå sedan watnet utaf, mala den helt 
fint och baka bröd deraf åt hela nationen. Brukas ock i China och Peru. 

10:o Guajacum brukas til bröd på Hispaniola och är helt gifftig. 
Denna rot brukas nu på apothequen och kallas Ugnum sanctum och är 
ett starkt diureticum; de som bruka den til bröd, taga och stöta den, 
torka, låta den rutna, stampa den sedan och baka bröd deraf. N. B. 
Om denna roten ej skulle rutna, innan bröd deraf bakades, woro hon 
dödelig. Ho skulle wäl kunna tro, at man af det gififtigaste skulle kunna 
praeparera et godt och hälsosamt bröd, om icke förfarenheten det in- 
tygade? 

11 :o Sago (Cycas) är ett palmträd utan grenar, tjockt men helt 
mjukt. Af dess inre substance och meduUa utprässas en safft som 
kokas; det tjocka deraf sätts til botnen, males til gryn och föres hit. 
Häraf praepareras en rätt, som ser ut som grodråm och är god i het- 
siga sjukdomar, medan den läskar och kyler. 

12:o Solanum ttiberosum, eller Potatoes från norra America, planteras 
genom rötterna, men fordrar en god och lös jord; sättes om wåren, 
och tåler ingen köld. Bulbi på rötterna, som brukas til bröd, wäxa 
stora som en näfwa; de kunna ock kokas. Denna wäxer i god jord, 
men ej i kärr. Der folken bruka henne i America, äro de scabiosi. 

13:o Batatas har stora knylar på rötterna, hwaraf bakas bröd både 
i Ost- och Westindien. Denna kallas annars af hotanici Dioscorea. Röt- 
terna krypa effler jorden. 

14:o Castanier, som wäxa in mmittbus alpinis, brukas ock til bröd, 
hwilket dock stoppar för hårdt. 

15:o CeraUmia eller siliqua dulcis i Algier är söt och brukas der- 
fore til bröd. 

16:o Ärter gjer et tort bröd, som gjör mycket wäder. 

17:o I dyr tid bruka fattigt folk at baka bröd af ärtétr och bönor. 
Det förra gjör wäder, det senare föder wäl och tjenar wäl för arbetsfolk, 
som ha stark motion, hwarigenom det digererar wäl. 

18:0 Hymenaea^ {Hört. Ups., 305), ett stort wackert träd uti Ame- 
rica, som bär skidor, stora som en hand, uti hwilka äro frön, stora som 
ållon. Kring fröet är en pulpa, som ser ut som malit mjöl, hwilket til 
fergen är gult, deraf bröd i nödfall gjöres. 



* Möjligen Hymenaa Courboril L. 



168 Linné, Dieten. 

19:0 Lotus aegypt.^f eller ett slags Nymphcea uti Aegypten, hwaraf 
bröd bakas. 

20:o Sperffula^ (Flor. Suec. 377). När säden torkas bort, sä wäxer 
denna til rätt ymnigt. Af denna bakas ock bröd'. 

21:o Cortex Fint som ock i hungersnöd måste tjena til bröd, äro 
bland de bästa saker, hwaraf bröd i nödfall beredes. Dahlkarlame och 
flera här i landet bruka denna. Barken måste tagas om wåren, då han 
är fullast af safwa. Den yttra barken skalas af men den inra nyttjas 
på berörda sätt. I brist häraf brukas tallstruntar ^, hwilka först wäl 
utlakas. 

22:0 Trifolium, wäpling. Både den röda och hwita wäplingen äro 
tjenligare til bröd än taUbark och tallstruntar. 

23:o Ahl och hasselknoppar äro helt osunda at bruka til bröd, ty 
deraf förordsakas watusot och obstruction. 

24:o Af musco islandico och renmossa blir ganska tort bröd. 

25:o Några folkslag bereda ock bröd af fisk, såsom til exempel in- 
byggame kring Ganges och Finnarne, som bo ut med sjön. Arabeme 
lefwa merendels af torkad fisk, äfwen deras boskap. 

Verbo: Af alla ört-sorter kan bakas bröd. Likaledes af alla frukter, 
som äplen, päron, kjersbär, granater, rönnbär, plommon, oxelbär, casta- 
nier, walnötter, hasselnötter, boknötter, (gjöra tremulent) ekållon, (stoppa 
för mycket) njupon, fikon, drufwor, dadlar, pistacier^ oliver, smultron, 
blåbär, berberis, krusbär etc. Af enebär blir för skarpt bröd. Swam- 
par äro ej braf til bröd, ty de ha i sig något farligt. Af rötter, som 
wäxa på rören i sjön, qwickrot etc, af bladen på päronträden, äpleträd, 
Foenum grcecum^, af de saker, som äro af mjölk, gä til klister och äro 
gelatinosa, kan man göra alimenta. 



* Xymphcea Lotus L. — *I Nilen förekomma, dä han öfversvämmar fil- 
ten, många liljeväxter, hvilka egypterna kalla Lotus (lunds). Infikiingame 
samla dessa, torka dem i solen, krossa den vallmoliknande frakten, som sitter 
inuti blomman, och baka med eldens tillhjelp bröd deraf. Äfven roten är ätlig 
och smakar ej illa». — Herodotcs, 2: 93. 

* Spergula arvensis L. 

' »1 Norska Finmarken säg jag, hur accolos togo detta i stället för säden, 
bakte bröd här af, som smakade behageligt och godt». — C, Lixäjecs, Flora 
Dalekarlica p. ii. 

* Nyutslagna skolien å grenarna. 

* Trigonella Foenum grcecum L. 



Kollegieanteckningar. 1 69 

Som alla farinacea äro disponerade til acescentiam^, så gjöra de 
ock bleka. E. gr. alla de som äla mycket mjölwälling, bli bleka, men 
de som äta ölost och ölsupa blifwa röde. Fruntimmer, som äta myc- 
ken gröt eller wäUing om aftnarna bli bleka. 



Mat ur wäxt-riket. 

Wäxter äro af den Allwise inrättade til allmän nytta. De, som äro 
giftige, kunna wi wäl ej äta men dock nyttja i medicinen, då de uti 
lagom dosi förordnas af en förnuftig medicus. De insipide, som tillika 
äro af en fin substance och lätta til at smälta och äta samt ej lukta 
illa, äro de helsosamaste wäxter för oss. Wi ha ock syrliga saker, som 
kunna ätas, de der läska och raffinera wär blod, äro tjenlige til mat uti 
törst och hetsiga febrar men skada dem, som äro pussige och bleke. 
Skarpa saker, som pepparrot etc. stimulera venerem, reta appetiten genom 
saliwens promoverande. Alt det wi äta går antingen til acescentiam, 
putredinem eller til intetdera. Rått hö brinner tilsamans och luktar illa, 
och det kalla wi putrescentia. Äfwen på samma sätt rutnar alt kött. 
Wätskor åter surna, som öl, win &c. 



Af Vegetabilier bruka wi till mat: 

Rötter. 

De, som ej äro skarpe, föda ock wäl samt gjöra mindre wärma. 
Derföre böra de, som äro scorhutici, cachectici, bleke och pussige, samt 
sedentarii för all ting äta rötter. Här af ha wi: 

Rofwa, som är ibland rötter den förnämsta. En färsk, refwen med 
knifwen, och den safFten intagen, läskar förtreffeligen. Och då hon på 
nämnda sätt intages litet i sänder, curerar hon andtäppa bättre än något 
annat medicament. Kikhosta, som hwar käring menar sig kunna curera, 
är likwäl bland de swåraste för wåra mediet, men om man rifwer en 
färsk rofwa, strör såcker derpå och tager in den safften, botas hon bäst 
hos barn och andra. Om man om sommaren, när man är scorhuticus, 
matt, trög, etc, tar in af denna safften, blir man munter. 

Stekrofwa är ganska god. Hon är allenast skadelig dermed, at hon 
gjör wäder; tjenar derföre ej för dem, som legat i barnsäng, ej heller 



* Syrebildning. 



170 Linné, Dieten. 

för dem, som ha colique. Rofwor föda, stimulera starkt venerem, styrka 
etc RoMCLUs ät gemena rofwor. Martialis säger, at man äter ännu 
rofwor i himmelen. Då legati Samnitorum funno Cueuus sitta i s[Msen 
och steka rofwor, sade han, at en man, som är wan Yiiå at lefwa af 
rofwor, behöfwer ej guld. Så högt wärderade de gamle rofwor, som nu 
hållas för en gemen spis. En rå rofwa löser, kokt föder, bon gjör ock 
alvum apertam, som desidereras nog hos de gamla. At hon ej skall ge 
wäder^ bör man ha pä henne peppar, ingefara etc. 

Rotkäl är grofware spis än rofwan, öfwerwinnes ej lätt af magen. 

Napus, Gottlandsrofwan. Det är underligit, at hon ej planteras öfwer 
hela riket. Om hon sås i sandig jord, behåller hon sin smak, som är 
så delicat som något annat. Hon föder som rofwor, stimulerar mer 
venerem. 

Palsternackor kokas i soppor med kjött, då de bli smakeligare och 
jämwäl ge kjöttet bättre smak. Kokas ock allena med torr fisk. Drif- 
wer mer urinen än andre plantce umbellatca göra, föda, stimulera, alle- 
nast de ej äro bäske. De böra derföre planteras i fet jord. Gatholikeme 
lefwa mast här af i Fastan. Man bör agta sig om wåren, at ej Bolmörts- 
rötter* uptagas i deras ställe. 

Morot. Om de äro röda eller hwita, är nästan lika mycket, fast de 
röde äro rarare och smakligare. Brukas i soppor och til fisk etc. Hålla 
alvum apertam för dem, som ha vitam sedentariam, liksom rofwor. Ett 
besynnerligit experiment ha wi uti Ada Nat. Curios. 1730, p. 349, at 
rå morötter, pä fastande maga ätne, drifwa mer maskar än något annat 
medicament, hwilken cur hela socknarna utomlands bruka för barnen. 

Sisarum, såckerrot, smakar helt söt, är ej alman i Swerige utan 
fins allenast hos de förnämare. Tycks wara den sanmia som wår ordi- 
naira Sium. Bauhinds säger i sin Historia plantarum: muliereg in 
Sveda radices maritia proferunt etc. I gamla dar har warit almänt, at 
bruka såckerrot för manlig styrka, derföre säger Punius om Tiberius: 
TiBERius Sisarum nobilitavit etc, ty han uphandlade dem wid Gelduba' 
i Cöln, och förde med sig så många han kunde få till Rom. Dessa såe- 
kerrötter borde planteras almänt i trägårdarna. 

BuJbocastanum^ (Bunium) smakar helt wäl, nästan som Castanier. 
Wäxer wildt i Tyskland. Praepareras med smör och peppar, stimulerar 
venerem. Fins ej i wåra trädgårdar. 



* Hyo8cyamu8 niger L. 

* Gelduba, en ort i Ubiemas land ej långt från Colonia Ägrippinensium 
eller nuvarande Gölu. Orten heter för närvarande Gelb. 

* Carum Biilbocastanum Koch. 



Kollegieanteckningar. 1 7 1 

Tragopogon^ {Flor. Suec. 648), Salsofi, wexer wild på wåra ängar 
men planteras utomlands som palsternackor. Har samma smak och 
samma krafift som sparris. Föder som sparris men debiliterar ej nju- 
rarne som sparris. 

Scor zonera^. Då hon cultiveras, smakar hon som palsternackor 
eller Sisarum och rensar bloden. Men den wilda Scorzonera, som wäxer 
i Wästergötland etc, är bäsk och tjenar allenast i medicinen, der hon är 
långt bättre än den cultiverade. 

Campanula^, Rof-rapunsel, sås litet hos oss men i Holland i alla 
kålgårdar. Smakar som sparris; föder helt wäl; styrker magen; förökar 
mjölken hos barnsängshustrur. 

Jordärtskåckor (Helianthus, Hört, Ups, 3). Efifter de äro komne 
ifrån Virginien och Ganada, blomma de sällan hos oss, om icke helt 
sent pä året. Förökar sig till hela halfpundet efifter en rot. Kokas, 
skalas och ätes med smör. 

Solanum, Potatoes, fordrar en god lös jord, om knylarne skola bli 
stora. Går ej an at plantera i kärr, fast än han wäxer i Södra Amerika, 
ty wåra käiT äro långt kallare. Stekes i askan och ätes med smör. 
Kokas ock i soppor. Har man god jord at depencera bort, kan så wara; 
men då är det bäst, effter det nyligen ingifna rönet, bruka dem till stär- 
kelse, emedan det är ett species Solani, hwarföre jag ej heller wågat re- 
commendera dem till föda så mycket som andre mine landsmän. De 
som äta dem in loco natali bli liksom spetälska^. 



* Tragopogon praten se L. 

* Scorzonera humilis L. — ^Scorzonera catile subnudo unifioro, foliis 
nervösts planis stod Öfwer hela stora ängen jämte ladugarden (Kungsladugår- 
den vid Kalmar) på torrlänta ställen. Thenua Scorzonera är nog lik det slaget, 

som i trägårdarna wäxer, dock mindre med smalare och längre rötter. 

På apotbequen fins Radix Scorzonera, som tages Öfwer mäste delen af Europa 
af Trägård s-scorzonera, troligen (8. hispanica)^ men orätt, ty de wäxter, som 
cultiveras, blifwa långt mildare till smaken, som man ser på Lactuca^ Cicho- 
rium, sparris etc, altså mista den starka medicinale kraften, hwilken man 
söker på apothequen. Bör derföre dennes rot, som wäxer wild, tagas för apo- 
tbequen, men Trägårds-scorzoneran för köken. Medici klaga allment, at radi- 
ces Sorzoneros intet giöra then effect med swettdrifwande och andra opera- 
tioner, som beskrifwas i böckren, men orsaken är ingen annor, än at then 
genom cultur förswagade roten tages på apothequen.» — G. Linnjei Öländska 
och Gothländska resa s. 36—37. 

' Campanula Rapunculus L. Den har erhållit namnet Rapunculus, eme- 
dan roten liknar en liten rofva. 

* Egendomlig är Linnés motvilja mot potatis liksom mot alla svampar, 
äfven de ätliga. 



172 Linné, Dieten. 

Utom lands ha de många andra slag, som i Indien Igtiame, ett spe> 
cies af Dioscorea *, hwilken har knylar som Potatoes; de skäras i skifwor. 
torkas och ätas som bröd, som föder för dem, som arbeta; Batatas, eo 
Dioscorea^; Canvolvulus^ , ett slag hwarmed de i America föda sina slafwar, 
föder starkt; då hon kokas, blir hon röd. Arum ett spedes af Cb//> 
casia^ {FL Zeyl.^ 159.) Alt Arum är skarpt; underligit är, at de deraf 
kunna gjöra den skönaste mat, så at de mäste Aegyptier lefwa af denna 
roten, sen hon är kokad i watn, torkad eller i soppor eller ock annars 
kokad; fastän hon kostar lifwet för oss. Cyperus^ Grcecum har knylar; 
smakar ungefar som Caslanier, stekes och lägges i soppa. Tubera, Tryf- 
fel, {Fl, Sv. 1116) är nyss upfunnet. Wäxer mycket utomlands, fins 
äfwen här i Swerige, om wi allenast så wäl kunde häUa jagt eflter den. 
Wi se, huru swinen gä och leta i stora håla granskogar, hwarest ej är 
ett enda blad ; som utan twifwel är efTter Tubera, som ej har något blad 
öfwer jorden. Utlänningame sätta derföre capson på swinen, at de ej 
sjelfwa må äta upp dem; utan den, som följer med dem, tar maten från 
dem. De ha ock lärt hundar at upsöka dem, så at, när de finna tubera. 



' Dioscorea alata L., Yams och Z>. sativa L. 

' Dioscorea Batatas Descaisne (D. oppositifolia L.). 

' Convolvulus Batatas L. {Ipomoea Batatas Poiz). 

• Colocasia antiqvorum Schotl. {Arum Colocasia L.) och C. esculenta 
Schott. Båda odlas i tropiska länder, den senare i synnerhet på Söderhafvets 
öar, der den bär namnet »Tarro>. 

• G. LiNNiEi Flora Zeylonica, Holm. 1747. — »Professor HEiuiAMnrs i 
Leyden hade i förra Seculo blifwit sänd till OsUndien af HoUändaroe at pa 
deras Zeylon beskrifwa alla där wäxande örter och specerier. Han återkom 
lyckligen men fullbordade icke arbetet, och äfter hans död förswan det ft^r 
den lärda wärlden, till dess det änteligen stante uti apothekaren GCitihers 
händer i Köpenhamn. Han fick lust att få weta desse upptorkade örters n&mn^ 
och därföre skickade han dem till Holland, men fick till swars, att ingen Bo- 
tanist wore i stånd att dem nämna, förutan Limifus i Swerige; hwarföre han 
sände dem till Upsala, och dä Linnjeus igenkände Hermans samling, fägnade 
han sig att han skulle ifrån förgängligheten fa rädda denna Thesaurus, som 
hitintills försAvunnit. Han anwänder altså dagar och nätter på detta Hercuils 
arbete, att examinera så länge torkade blomster, och skrifwer sin Flora Zty- 

lonica, — Flora Zeylonica innehåller de måste Indianske örter med 

sina Synonymis, stälde äfter Genera och system, dä tillförene dessa aldrig 
undergått någon hufwudsaklig mönstring; hwaremot nu, sedan denna bok ut- 
kommit, är lättare att igenfinna en Ostindisk wäxt än en Swensk». — C. Lis- 
NiEus, Egenh, anteckn. om sig sjelf s. 45, 46. 

• Cyperns esculentns L., jordmandel från Sydeuropa och norra Afrika, 
der den allmänt odlas för sina ätliga rotkiölar, hvilka på sednare tider också 
fått användning som kaffesurrogaL 



Kollegieanteckningar. 173 

slå de stilla och skälla öfwer dem, De lära dem det på detta sättet, at 
de låta en hund lukta pä Tubera och straxt derpå ge honom mat; hwar- 
med de continuera, och ge honom jämwäl sedan en bit, då han funnit 
någon Tubera i skogen. Denna maten tjenar bara at exitera venerem, 
men ej till föda^ 

Hijt kunde föras Swamparne, som äro ett fult inventum. Wåra murk- 
lor bruka wi til haut gout på soppor. 

Olera 

eller de blad och örter, som wi koka och sedermera äta, fast wi nu 
mast ta det ordet för sallat. 

Kål, Brassica. Häraf ha wi många varieteter. 

a) Grönkål, som af alla medicis räknas för den hälsosammaste. 
De gamle kokade sin kål med saltpetter, men wi med salt, som kommer 
på ett ut nästan. Kål föder, men föder litet; är derföre besynnerligen 
god för dem, som hgga under faltskjärare. Om kålens nytta i medi- 
cinen har BAumNus i sin Historia plantarum handlat ex professo. Ta- 
CHENius* berättar, at han hade fått arsenicrök uti sig och blef curerad 
genom kål. 

b) Den hwita kålen, som drifwes hastigare, blir der af mjukare, 
lösare och hwitare, men gjör wäder; är skadelig för moderpassion och 
swaga viscera. 

Från America ha wi ett slags frö, som sås hos oss och kallas 

c) Blomkål. Är lös och ej mer skadeHg, än at den gjör litet wäder. 
Är delicat mat; genererar mild blod. I södra provincierna hänga de 
upp kål at torka om wintren, men han alcalescerar då. 

d) Surkål ha wi lärt al tilreda af Pålackarna; fordrar en stark 
maga. 

Kål genererar ej elacka wätskor, sköljer af bloden. 

Om wårtider gjöra wi kål af andra saker, som af Näsla, hwilken 
drifwer urinen och rensar blodet. De plåcka ock af bladen på Molla 
(Chenopodium) , som är insipidce, om wi ej ha annat at gjöra denna kålen 
smakelig med. Spenat bruka catholikerne mycket i fastlagen, gjör alvum 
apertam, Mangold, Beta alba^y de gamles Beta, är ej wåra Rödbetor, 
stufwas med peppar, win och är tjenlig för dem, som ha starkt arbete, 
som smeder etc. Mangold dager ej at äta ulan krydder, ty då har den 



' Bland välsmakande rotfrukter saknar man hos Linné Trädgårdsoxalis. 
* Tachenius, Otto, tysk läkare på 1600talet, bosatt i Venedig. 
" Beta vulgaris var. cicla L. 



174 Linné, Dieten. 

ingen smak, derföre säger Martiaus^: ut sapiant — - — — — heUB, 
Malva (Fl, Sv. 58^): den stora suceulenta, som wäxer pä Skänes slät- 
ter, äta vfi nu ej, men hon hölts af de gamla för den hälsosammaste 
spis eller kål och recommenderades af Ptthagoras för cUvus obstipata. 
Hon har ingen smak af sig sjelf Kallas i Tyskland »Pappelkraut». 
Borrago, som de gamle brukte, är wär Änchusa. Kunde snarare heta 
Corrago, emedan hon styrker hjertat. 

TURIONES 

eller stjelkar, som först wäxa upp af roten om wåren utan blad. 

Asparagus, 6b asperitatem ita dictus, emedan hon har små taggar 
på sig, der hon wäxer wild; men då hon cultiveras, mister hon dem. 
Det är et curieust inventum wi ha med sparris, at wi göda och drifwa 
den sä starkt (liksom det sker med kreatur, dem wi göda) at den blir 
lösare och smakeligare. Han planteras på sandjord, derpå lägges gödsel, 
sedan jord. Men om han skall smaka sött och ej bli bäsk, sä skall 
han kokas hastigt, ty man må ej tillskrifwa jordmånen bäskheten. Spar> 
ris är nog watnagtig i sig själf, om ej peppar och salt tilläggas, som 
promovera saliven. Sparris föder starkt, söker sin wäg starkt ad ruu 
urinarias, exciterar venerem. Urinen stinker effter 12 timmars tid som 
ett as och lemnar lukt effter sig. Alla de som drifwa urinen, drifn^ 
blodet i större quantitet till vemis emulgentea, ergo excitera renerem. De 
gamle trodde, at sparris skulle fördrifwa sten och relaxera gångarna in- 
uti, att sten kunde bättre passera, men det må ingen tänka; utan just 
derigenom at den relaxerar, så promoverar den stenen. 

Humlegökar', som ätas med olja och ättika, utskeppas till Holland 
från Swerige och Tyskland hela tunnor, men det är ej slugt at så ut- 
rota humlekuporna. 

Smilax^y brukas kring Constantinopel. 

Tamus^, ätes i Engeland; brukas ock i Archipelagen som sparris. 

Chrysanthemum ätes i Archipelagen och på Lemnos och wäxer i 
wåra trädgårdar, fast wi ej weta at bruka den oss till nytta. Man läg- 
ger gödsel öfwer den om wåren, då de hwita turiones ätas med ättika 
och olja. 



» Sat. V: 13. 
' Malva silvestris L, 

' Så kallas de späda, rödaktiga skott, hvilka om våren utvecklas från 
humleväxtens rotstock. 

* Möjligen Smilax aspera L. 

* Tamus communis L. 



Kollegieanteckningar. 1 75 

Blitum^, ej den, som kallas så på apotheken, utan wår Bonua Hen- 
ricus (Chenopodium) , Om man om wåren lägger gödsel öfwer henne, 
skjuter hon äfven up sådana turianes, men har ej någon smak, om ej 
krydder läggas till. 

Cichorium^, som wäxer wild i Skåne och på Öland, då den är helt 
skarp, men om den cultiveras, doger dess blad at äta; brukas litet i 
Swerige. 

Ärctium, Karrborrar, smaka nästan så wäl som sparris med peppar 
och salt, då de hwita stjelkarne på dem tagas. 

Sonchus eller Lapparnes Jerja*. Undrar at wåra swenske ej lärt at 
betjena sig häraf, emedan den wäxer högt och snart, sår sig sjelf; sma- 
kar wäl framför andra, när man drar af barken och tar det inre af 
stjelken. Borde planteras i hwar trädgård och skulle importera otroligt 
uti hushållet. 

Carduus, ett slags små kronärtskockor i Italien, som ätas med pep- 
par och ingefära. Gjör urin stinkande, exciterar venerem, förtar stank 
på andra ställen. Älskas mycket af fruntimmer fbr de twå sista effekterna. 

Cynara, elt slags tistel^ som har knoppar, de der bestå af Qäll. 
Desse blommor ska tagas, förr än han slår ut; blomman kokas och 
calyx ätes, emedan receptaculum smakar så wäl. Föder annars wäl och 
stimulerar venerem. 

Carlina^ kan ock föras hit. 



* Blitum Bonus Henricus C. A. Mey. — »Wäxer allmänt på gärdame 
i myckenhet. De späda bladen och knopparne kunna kokas i köttsåppor eller 
ock i bara watten, med tillagt smör och krydder, stufwade som sparis, då de 
smaka wäl och äga samma födande kraft som sparis. Eljest är i allmänhet 
bmk hos utlänningame at de samla dem och koka bland grönkål». — Linné- 
HioRTH, Wåra inländska äteliga wäxter, Stockholm 1752, s. 20. 

* Cichorium Intybus L. — »Cichorium, Wägwårda. Wåxer ymnigt i 
Skåne. Bladen samlade om wåren först de spricka ut och förrän de blifwa 
gröna, kunna nyttjas aldeles på samma sätt som Leontodon. Rötteme sam- 
lade, förr än de gå i stjelk, kunna kokas och ätas samt torkade användas til 
bröd.» LiNNÉ-HioRTH a. st. s. 35. 

' Mulgedium aZptntim Less. — Sonchue alpinus, Jerja. »Lapparne 
skala stjelkama, förr än de skjuta i blomma, och äta dem. De skulle blifwa än 
smakeligare, om de tillreddes med olja och ättika. Blademe kunna äfwen ko- 
kas till kål, och som de samma gärna ätas af boskapen och örten deijemte 
växer hög och frodig på skuggerika och fuktiga orter, så kunde den med båt- 
nad på många ställen sås». Linné-Hiorth, a. st. s. 34. 

* Möjligen Carlina acaulis L., hvars rot ätes af befolkningen i Pyrené- 
erna och andra bergstrakter i Södra Europa. 



176 Linné, Dieten. 

Sallater 

äro gröna blader, hwarpå slås olja och salt, och som ätas om wanna 
sonmiaren. 

Att menniskjan ej kan lefwa af bara kjött, intygar italienernas för- 
sök, hwilka hafwa gifwit dem, som warit dömda till döden, bara kjött, 
hwaraf de snart creverat. Ty af mycket köttätande fär man Imigsot 
Köttmat tjenar bäst för dem, som ha starkt arbete. Af sallater märkas: 

Lactuca tjenar så wäl som all annan sallat för dem som ha vitam 
sedentariam och obstructiones. All sallat l:o kyler, 2:o förtar cKredinem 
pMogisiicam, 3:o admittera ej salta. De, som på intet annat sätt kunna bli 
bulpne från morbis chronicis, måste äta sallater. För andetäppa, skörbjugg 
och dem, som äro gola i ansigtet, är det braf, då de dricka swagt drid^a 
till. Lactuca, då hon wäxer wild, har en gi£ftig mjölk uti sig, som har 
samma krafft som opium, men cultiverad förordsakar hon allenast litet 
sömn och ordineras det derföre för dem, som ha swårt wid at sofwa, at äta 
Lactuca om afftnama. Hon kyler bloden och imminuerar venerem, fawar- 
före hon ock kallas morborum cibus af somligé. Är altså heimes wär- 
kan, at hon styrker appetiten, gjör sömn och destruerar venerem samt 
raficierar bloden. Lactuca capita, som vn fått i senare tider, är lösare 
och mer drefwen. Lactuca bör först wäl twättas och rensas, at ej mas- 
kar, som kunna sitta aldra innerst i hufwudet, må följa med och gjöra 
ett farligt wäsende i magen; sedan slås derpå färsk olja, ättika och litet 
salt. 

Dragon (Arteniisia Draco)^ är en sort Malört med hela blad, som är 
kommen från Siberien. Brukas som Lactuca, men at ge det någon 
smak, läggs dertill blomman af TropoBclum, körfwel eller någon krassa. 

Brassica; det som sitter innerst i hufwudet om wintren, då de äro 
löse, ätes med ättika och salt. 

Rofwor; de hwita bladen på dem tagas, som framkomma om win- 
tren, då de äro nedgrafne i sand eller annat, ätas som sallat. 

Locusta^, ett slags Valeriana, kallat Winter Rapunsel. 

Leontodon (^Pisse en Ut.») drifwer starkt urinen, har aldrig sådan 
effect af roten som af bladen, rensar bloden, förtar skörbjugg, emedan 



* Arteniisia Draciinculus L. 

* Val€ria7ia Locusta a olitoria L. — »Wäxer mycket pä åkrarna och fal- 
len i Skåne samt omkring Stockholm och annorstädes. Bladen plåckas om 
wår och höst, förr än örten skjutit stjälk, och ätes då med salt och ättika i 
stället för Sallat, med hwilken hon täflar i smak och kraft at göra sund blod». 
LiNNÉ-HioRTH a. st s. 14. Kallas nu Valerianella olitoria. 



Kollegieanteckningar . 1 77 

lion drifwer starkt. Mediet ta roten om wårtiden. De h>\ita bladen, 
som fäs, när snön går bort, ätas med olja och hjelpa för skörbjugg. 

Endivia är nästan samma species som Cichorium. Förtar de skarpa 
humores, At de ska bli tjenlige, kastar man sand öfwer dem om wår- 
tiden, sedan hon skjuter upp bladen. 

Lapsana^ ätes i Constantinopel. Om de uisste betjena sig af henne 
i Wermeland, der hon är ett styggt ogräs i åkrarne, wore ej galit. 

Caucalis exoticus, som står i Academie trädgärden. 

Eryngium^y som wäxer på Gottland, smakar som sparris, stimulerar 
venerem, 

Apium (Selleri) är af en gifflig ört gjord genom culturen smakelig; 
men in loco natali stinker den illa och är gifftig. Om någon är sujetl för 
någon hufwudpassion, såsom fallandesot, slag, swindel etc, bör han ej 
äta denna örten. 



A GET ARIA. 

Alt det wi äta är af 2 slag, dels det som föder, och dels det som 
ger oss appetit. Skaparen har så lagat, at det som föder, smakar wäl. 

Magen styrkes först och främst af salta saker, såsom anjovis, salt 
sill före måltiden och caviar eller romm, som kommer från Ryssland 
och är prseparerad af Sterletter. I Österbotn bruka de i dess ställe 
slrömmingsronmi. Magen styrkes widare igenom Äcetariay syr-sallater, dem 
wi nu skola tala om; slutligen af dem som ha Älcalina volatilia uti sig 
e. gr. senap, som är mer att sporrhugga magen med. Jag nämnde 
sist om de ordinairaste sallater ; nu wil jag nämna om dem, som nästan 
intet föda, utan brukas allenast som condimenta, 

Cucumis (Gurkor) ; små gurkor skurna uti skifwor, brukas at äta om 
sommaren med ättika, olja och salt. Emot hösten kokar man dem med 
ättika och salt samt slår derpå fenkol och låter stå öfwer wintren. 
När man gnuggar gurkeblad, går deraf en narcotisk lukt; man ser der- 
före, at de ha virus uti sig och ej något veritabelt alimenl, utan äro 
allenast en sporre för magen. 



* Lapsana comnmnis L. — »Förr än hon går i blomma, ätes hon i Con- 
stantinopel rå, då hon smakar som rätlika; men när hon kokas, blifwer hon 
bäsk och otjenlig till mat.> Linné-Hiorth, a. st., s. 34. 

' Eryngium maritimum L. — >De späda skatten, förr än de komma i 
blomma, kokade och ätne som sparris, smaka behagehgen, föda wäl och göra 
en munter». — Linxé-Hiorth, a. st., s. 20. 

w 

Linné, Dieten. 



178 Linné, Dieten. 

Acia^, en rot af ett slags rör ifrän Indien, skärs i tunna skifwor. 
Denna styrker magen, acuerar appetiten, men smakar bäsk. 

Oliver ha wi äfwen, h^ilka äro omogne och smaka sä illa, när de 
sitta pä traden, at man straxt kan fä colique, de ha samma krafift som 
galläpplen och adstringera i högsta grad. De dra ihop tandköttet och 
agera pä samma sätt i wär mage, som dä wi bruke adstringerande saker 
at gjöra läder tjockt. De läggas in i ättika. \^ fä dem ifrän Spanien, 
Provence och de södra länderna. Kallades af de gamla Harmaies. 

Capparis^ (Capris) wäxer i murarna i Italien och andra warma länder, 
konmier från Genua men mast frän Alexandria. De tagas förr än blom- 
morna spricka ut, läggas i skuggan och torkas, släs sen i ett fat med 
ättika, som efter 8 dagar släs af, krammas och sä annan ättika pä, och 
sä tredje gången, dä de tagas upp. Desse ge appetit och promovera 
digestionen. De gamle sade, at den som äter detta, aldrig skulle bli 
hypochandriacus, som tor nog wara sant, emedan capris styrker inelf- 
worna och adstringerar; här i Swerige bruka nägre Caltha i dess ställe, 
men utomlands pä somliga ställen blommorna af Genista. 

Rödbetan war ej bekant för de gamla, skares i skifwor, läggt^ 
kummin pä, sen den är kokad i ättika. 

Portulaca^. Om man stöter henne i en mortel, fär man knaptett 
lod substantia terrestris af henne. Man brukar bäde bladen och stjelken 
pä soppor. Dä wi äta dem om wintren inlagda i ättika, kyla de oss, 
styrka magen, rafficiera appetiten och rensa bloden, tjenar derföre i skör- 
bjug^, hetsiga febrar etc. 

Soja, som för någon tid begynte föras frän Indien, har K^mpfek 
skrifwit om in Ämoenitatibus exoticis, 

BuLBi. Lökar. 

De gamlas lökar voro egenteligen blott Gharlotter (Asealonica Cepa). 
Lökar ha nästan lika effect allesammans; alla ha de ett sal vdUttUe, 
som skadar ögonen och går in i lungorna. Der de bruka äta myckä 
lök, som i Ryssland, Turkiet etc. hälla de gjerna för munnen wid sam- 



' Acia eller Achia (höll. Azia, malaj. Atjar) är pickels af späda bam- 
buskott, inlagda med ättika och spansk peppar, (jfr »acia-gurkor»). De impor- 
terades på 1700-talet i stora mängder till Holland frän Ostindien och Persien, 
de voro cirka 2 tum långa och 1 tum breda rörbitar, praeparerade med ättika 
och kryddor och förvarade i stora lerkrukor. Se vidare Postlethwatt: The 
universal dictionary of trade and commerce, vol. I, Lond. 1774. 

* Capparis spinosa L. 

' Portulaca oleracea L. 



KoUegieanteckningar. 1 79 

tal, men de, som wilja wara något civilare, taga Zedoana^ i munnen och 
tugga, i synnerhet när de skola tala med sina förmän, at desse ej må 
incommenderas af den starka lukten. Rå lökar äro mycket sträfwe, men 
då de äro kokte, mista de mycket af sin sträfwnghet' Somlige magar tåla 
ej lökar. All lök drifwer starkt urinen och stimulerar venerem och för- 
tar rus. Martialis talar mycket om bulhis. Lök gifwer ock grus ifrån 
njurarna, derföre ser man sällan någon Ryss hafwa stenpassion. När 
man äter lök, inficieras deraf hela massa sanguineaj så at lukten deraf 
går genom halitum, genom urinen, genom porerna etc. Mjölken får en 
obehaglig smak på Gottland, då korna äta lök. När bönderne skjutsa, 
ge de hästame hwitlök at wederqwicka dem med. En besynnerlig ut- 
saga finns, att om den hästen, som ätit lök, går förbi en annan häst, 
mister den senare modet; hwilket må lämnas derhän. 

I Italien ge de dem, som äro dömde till galereme, hwitlök, och då 
få de nya kraffter deraf. När de uti England skola hålla sin tuppestrid, 
ge de tupparne hwitlök en 14 dagar förut. Det är ett aleccipharma- 
cum, h. e. gör liksom en athmosphcera omkring oss, som conserverar oss 
för alt smittosamt och drifwer elack lufTt ifrån oss. Så göra äfwen to- 
baksrökande och brännewin, hwilket senare bewarar för smittosam sjuk- 
dom, så länge lukten är qwar i munnen; men när det är borta, attra- 
herar det sedan dess mer. At tugga lök är det bästa, fast än det är 
swårt at conversera med den, som ätit sådan. Lök praeserverar ock 
ifrån förrutnelse liksom Scordium^, Theriaker tagas in at swetta på, men 
af bönder sker detta äfwen af lök. Lök bewarar ifrån struma, en sjuk- 
dom i Schweiz, då halsen swäller ut och blir en stor knyl hksom ett 
hufwud förutan det ordinaira. Man får dock af lök elacka drömmar för 
lökens häliius skull. De gamle Aegyptier lära ha dyrkat rödlöken som 
en gud. De, som äro wane wid lök, kunna ej wara den förutan. Maten 
smakar långt skarpare af löken och fördrifwer maskar, hwilka Ryssarne 
ej haf\^a såsom wi. österlänningarne och turkarne ge sina barn rödlök, 
hwitlök och purjo med tuggorna. Purjo äta wi nu mast, och ger den 
soppor och annat en angenäm smak. Denna är de gamlas Porrum sec- 
tile, som de mente skulle ge god röst. Wi ha ännu piplök och Johan- 
nislök, som differera bara gradu. Lägger man lök uti kycklingar, smaka 
de bättre. I öfrigt ha utlänningarne många andra slags lökar. 



^ Curcuma Zedoaria L. 

* Arter af slägtet Teurrium, under äldre tider använda som läkemedel, 
och af hvilka T. Scordium L. var bekant för Hippocrates. 



isO Liuné, Dieten. 

Alcalina volatilia. 

Desse äre af en annan werkan och egenskap än de förre och ha et 
starkt sal volatile uti sig. Desse hwarken utgöra föda eller tillägga den 
något utan allenast stimulera magen. 

Dyfwelsträck. Luktar långt starkare än h>ft'itlöken, och Kaempfer 
säger, at då hon är färsk, luktar hon sä starkt som 100 skälpund hos 
oss. Hon är en planta umbéUata och wäxer i Persien. Hon kallades 
af de gamle Sepium, i medeltiden Succus Cyrenaicus och nu Asa foetida, 
som är ett och detsamma. Af det, at turkarne bruka at stryka denna 
på tallrikbräddama, så ha wåra lärt at stryka lök på bräddarna på tall- 
rikarna i dess ställe. I Augcsti tid kom d3^elsträck i bruk i Europa, 
men förgick i Claudu tid. Han promoverar digestionen, styrker magen 
på gamla gubbar, som äro kalle och pussige af sig, drifwer wäder, och 
recommenderas derföre för fruntimmer, som ha moderpassion. Kaempfer 
säger, at han förtar matleda och exciterar venerem, 

Winruta. (Ruta. Hört. Ups). Wäxer nog mycket i skånske trä- 
gårdarna och i de södra länderna, fast den här är rar. I pesttider kan 
man ej wara henne förutan, och då bladen sättas uti win, gifwer hon 
det en angenäm smak och drickes som ett pra&servativ for pesten. Der- 
fbre säger Martialis: Salvut ac Ruta faciunt pocula ttUa, Men det im- 
minuerar venerem, ty der är något ondt uti henne; hon är gifflig och 
skarp, så al hon tar huden af, der hon wäxer wild i Spanien. Kaempfer 
säger, at gifftet af Ruta gick både genom handskar och nä$duk, när 
han tog henne wild. Han lade wäxten en gäng mellan hatten och sin 
näsduk för pannan, den tog skinnet af pannan. Hon bör derfore bru- 
kas sparsamt och allenast som ett medicament. Denna så wäl som 
Asa foetida styrker ögonen ; lägger man lagom deraf i dricka, blir 
det godt. 

Senap, Sinapis, Hollandis Moster, är af 2 slag: den swarte och deo 
hwite; den senare är skarpast, fast än wi föragte den. Af senapsfrön 
får man ock mild olja, som är underligit. All senap, då han malls, 
siar man ättika eller surt dricka på, at han må bli starkare. Det ger 
oss tillfälle at twifla, om der är alcalescens uti senapen, som de gamle 
raent, ty om man slår surt på Artemisia, fortär det bitterheten til tec- 
ken at acidum och alcali destruera hwarandra. BemiENS^ i dess Ditt-- 
tetiris har en historia om en, som tog för mycket af senap och blef 
deraf pussig och sjuk. Den skadar ock ögonen. Derfore bruka wi slå 



' Conrad Barth. B. (1660—1736), lifmedicus hos hertigen af Braan- 
<chwei^'; förf. till Selccta dicetetica, 1710. 



Kollegieanteckningar. 1 8 1 

såcker på honom, at han må bli mildare. Dess nytta är, at han ger 
smak på insipida rötter och digererar maten, brukas derföre på fisk, 
kött etc, förtar slem; praeserverar för skörbjugg, om man ej tar for 
mycket in, så at han förswagar krafHerna. 

Ärmoraciay pepparot, är slägt med senap. Det som finnes i fröna 
på senap, är i roten på pepparrot. Roten tas rå, rifwes, slås på ättika 
och såcker; är corosivej men kokt brukas den på kött, då den har mist 
halfparten af sin styrka. Dicetetice bör hon ätas kokt, men medice rå, 
då hon drifwer urinen och rensar bloden. Den som har skörbjugg, bör 
bruka henne rå. När skörbjuggen kommit så långt, at det hänger lik- 
som en påsse under ögonen och fötterna swullna, då bör den cureras 
(denna sjukdom kallas oedema)^ om det ej skall stadna i watnsot. Då 
tager man syrup. ÄrmoracuB eller refwen pepparrot med såcker på en 
tallrik, sätter den i källaren; denna safft sedan intagen, gjör godt mer 
än något annat medicament. 

Eruca^ (Brassica, n:o 5 Hört. Ups.) war almänt i bruk hos de gamle, 
men nu brukas hon icke, sedan senapen kom i bruk. De gamle hade 
henne altid i sina trägårdar och åto henne med Lactucay i stället wi nu 
bruka lägga Dragon till Lactuca, Eruca exciterar venerem. 

NB. De, som stimulera venerem, äro af 2 slag. l:o De som sti- 
mulera den utan att ge kraft, som senap. 2:o De, som stimulera vi fla- 
grante, som Ambra, Ziebet, Mysk. Ärtslägtet ger ett tenerrimum nutri- 
mentum och föder prompt men gör wäder; bör derföre allena brukas 
af dem, som ha stark kroppsrörelse. 

Nasturtium. Krassen brukas ej mycket i denna tiden utom af 
bondfolk uti kyrkjan. Har samma kraffl som senap och Cochlearia. 

Cochlearia är en planta prcestantissima, antisorhutica. Ostindie- 
farare, som äro fulle med skörbjugg, när de komma hem, om de äta 
den i 3 a 4 dagar, bli de rene. Wi, som ha vitam sedentariam, borde 
så den och äta om wåren med olja och ättika samt prässa safifl utaf 
henne i rågbröd och ta in. 

Barharea {Erysimum Fl, Sv, 557) sår sig sjelf, står grön om wintren. 
Kan derföre brukas till sallat om wmtren och är lindrigare än Cochlearia. 

Lepidium^, Bitter Salso, wäxer wild i Skåne och tål wäl wdra 
wintrar i trägårdarna och går aldrig ut. Ar hetsig och swår at äta, om 

' Eruca sativa DG. 

* Lepidium latifolium L. — »Bitter Salso. Lepidium verum, wäxte 
wildt uti stor qvantitet på slotlswallarne [i Landskrona] åt hafssidan så wäl 
wid stränderna wid alla grafvvar omkring slottet såsom den allmännaste ört.» 
L INSES Skånska resa. s. 297. 



182 Linné, Dieten. 

icke med sallat. I Gamla Testamentet äto Judarna denna med Påska- 
la mbet. 

Raphanus är af 3 slag: Rättikor, Radiser och Winterrättikor. Kå- 
disen står med halfwa roten öfwer jorden. Winterrattikan är helt swart 
och sprucken, men sommarrättikan halfyarten swart. De ätas rå, skume 
i skifwor, drifwa alt salt utur urinen och äro derföre gode för Scorbu- 
tids; förtar sten i magen, solverar sten, rensar bloden. Rättikor ha 
annars en serdeles egenskap, at de drifwa wäder och gjöra wäder. När 
Holländarne ätit sina stora fat med sallat, äta de rättika effter, at ma- 
gen ej må bli för mycket kyld. 

TropoBolum {Hört. Ups. n:o 93, sp. 1) war ej bekant för de gamla, 
fördes från Peru 1684. Med blommorna häraf bruka de stoffera sallats- 
fat, men om man hade så mycket här af, at man kunde få sallat af 
blommorna, skulle det wara den delicataste. 

Dragon {Ärtemisia, Hart, Ups. spec. 1) är blefwen i sednare tiderna 
bekant. Wäxer i Calmuckiet, som man nu ändteligen inhämtat af rese- 
beskrifningar, men förr wiste man ej, hwar det kom ifrån. Bladen 
plåckas och brukas som en krydda för sallat. 

Poterium^ brukas till sallater. Läggas bladen i win som Pontac 
etc, så blir det mer smakeligit. 

Leguhina. 

Ett slags frukt af ärtslägtet Alla af detta slägtet ha runda frön 
och äro farinacea, Desse föda starkt, ja för starkt, om wi ej äre i 
starkt arbete; ty de göra obstructioner. När de äro rå, göra de 
wäder, men torkade mindre. Daga derföre ej för dem, som sofwa oro- 
ligt eller ha maran, äro coquette, ha moderpassion, sitta stilla, ha ca- 
lique, alvum adstrictam, syra in primis viis, etc. 

Ärtor, wåra ordinaira (Pisum), som äro af åtskillige varieteter. Om 
man stufwar dem, då de äro halfmogne, göra de ej wäder, utan äro 
den kosteligaste mat, men när de äro mogne, föda de starkt och göra 
mycket wäder, i synnerhet om man dricker der på. Om man kokar 
dem, så at de mosas, och sedan slår skalerna ifrån, som ändock gär 
ibland excrementerna, så gjöra de intet wäder, derföre låta mast alt 
förnämt folk koka dem på detta sättet. Derföre säger Martulus: Pisum 
laudandum est, inftammativum cum pellibus. De böra altså kokas i så- 
dant watn, at de kunna spricka sönder, men ej i salt bruns watn. De 
holländske ärterna föda ännu starkare. 



Poteriutn sauguisorba L. 



Kollegieanteckningar . 1 83 

Faha^ Bönor, när de äro halfmogne, skäras de af som turkiska 
bönor och stufwas med något fett, dä de pä alt sätt kmina recommen- 
deras för dem, som äro mäne om sin hälsa, men om de äro torre, 
dåga de ej för dem, som ha liten motion, ty de bli der af däste. Bon- 
den tål dem och tor ändock dricka färsköl derpä. Pojkar, som af dem 
blifwit upfödde, ha blifwit bra fete och frodige. Ptthagoras talar om 
bönor, at de woro skadelige at äta, efifter de skulle refrigerera eller 
förhindra venerem, men det war ej wår Fdba, utan det war Faba aegyp- 
tiaca eller ett slags NymphcRa (uti Fl: Zeyl, 193), som af aegyptiske prä- 
steme woro förbudne at ätas. 

Fkaseolus, turkiska bönor, äro af åtskilliga slag; de äro komne 
från Ostindien. När de ätas gröna om sommaren, föda de wäl, rensa 
bloden och förtaga all skarphet samt gjöra ej så mycket wäder. 

Cicer, Kikärter, kallas på apothequen Fontanellsärter. Man har 
dem mycket litet i Swerige. Desse sås ej mycket hos oss i Swerige, 
men i Hamburg så de hela åkrarna med dem. I Aegypten och Turkiet 
säljas hela stora säckarna tunntals, dem de bränna, mala och koka som 
CofTe. Desse ärter äro så wäl som andre gode för arbetsfolk. 

Lens^y Linser {H, Ups. 224, sp, 2.), sås mycket litet hos oss. 
Denna frukten ätes altid skalad, men ej rå. Mosas som ärter och föder 
förtreffeligen. 

Lupinua*, ett slag, som sås almänt i stora trägåi-dar, bära ock 
bönor, som äro ganska bäske. Kastas de för dufwor och hönor, så se 
de på dem, men äta dem intet, fast än de icke smakat deras bäskhet. 
Detta oaktadt kunna de, torkade och 2 ggr kokte, ätas af menniskjor. 

Foenum graecum (TrigoneUm apecies). Frön brukas i apothek som 
ett emoUienSf mast för hästar. Sås till myckenhet i Aegypten, och eme- 
dan ett fnmtimmer derstädes ej winner lycka, utan hon är odrägeligt 
fet, så äta de desse mycket, hwarigenom de winna sitt ändamål. Mo- 
rerne äfwen så äta denna mycket, fast den som hela ärtslägtet föder 
starkt, gör mycket wäder och bör derföre ej ätas i colique, om icke i 
stencolique. De, som ha vitam sedentariamy äro Uhidinosi, sofwa oro- 
ligt, böra ej äta legumina. 



* Ervum lens L. 

* Lupimia albus L. har sedan äldre tider odlats i södra Europa som 
födoämne för människor men numera mest som kreatursfoder. 



184 Linné, Dieten. 



Arohata. Specerier och Krydder. 

Alla dessa äro fragrantia och hetsiga. Tjena altsä för dem^ som 
äro kalla, styrka magen, excitera venerem och äro bättre för gammalt 
folk. Verho: de äro stimulantia, hwar de komma i munnen. 

Cinnamomumy Canel, är en sort af lagerbärsträd. År det förnämsta 
at upplifwa menniskjans kropp. Arch. Linnjeus har sjelf försökt, hwad 
canelolja med säcker för frässan uträttar; man dryper då en droppe af 
oljan på såckret. Hjelper äfwen mot kräkning. Ingenting ha wi, som 
mer styrker magen än canel. Intet starkare cordiale ges. Ganelen bör 
ej kokas med maten, ty intet aroma har mer 8al vokUile än detta. Han 
är tjenlig nästan på all mat, men i synnerhet på sur mjölk, som 
är kylande. 

Muskott, som föres till oss, är förderfwad med kalk. Kan annars 
tjena på all mat, ty han styrker magen; men är ej den hälsosammaste, 
om han tages i för stor quantitet, ty då gör han hufwudwärk, man blir 
yr och får en sapor etc, hwilket en medicus noga bör weta. 

Muskottblomma. Det namnet är orätt, ty det war aldrig någon 
blomma; utan man bör iveta at muskätt har 2 skal, och denna är en 
pulpa, som sitter emellan muscåtten och det yttre skalet. Denna styrker 
magen, är derföre god för dem, som ej tåla äta kål, ärter etc, drifwer 
menstruum ; smörjes på tinningarna at promovera sömn. Ar starkare än 
muskått; man bör derföre agta sig för för stor dosis. 

Saffran wäxer upp både höst och wår, men rätta saffran sås om 
hösten. Det är underligit, at de funnit på at allenast taga pistillen af 
hwar blomma, fastän det will många 1000 till ett lod. Hon är en 
planta alpina och tål wårt climat; den skulle wara rätt profitabel at 
plantera i Lappland. Planteras mycket i Engeland, hwaraf de gjöra sig 
stor båtnad. Saffran har en rafUcient ånga, är helt gol, och de mesta 
gola örter tjena i dehilitate bilis. Saffrans förnämsta krafft är at resol- 
vera, och är näst in till camphora ej något, som bättre resolverar blo- 
den. Derföre bruka fruntimmer mycket at ha saffran på mat, i synner- 
het de, som ha menstrua sujypressa. När wi tage den i stor quantitet, 
är den capabel at resolvera all bloden uti serum, At få lochia rttenta 
till at gå, sedan de legat i barnsäng, är stor konst; men om saffran 
kokas med ättika och läggs utan på magen samt intages i stor quan- 
titet, hjelper det, om något skall hjelpa. Men är dosis alt för stor, 
åstadkommer det skrattsjuka, liksom kitslande. Det fann Arch. Lixx£i's 
1 749 i Fahlun, at en flicka, som consumerat för mycket deraf, skrattade 



Kollegieanteckningar. 1 85 

fbrskräckJigen. Wi ha det ock af andra rön; derföre böra de, som bru- 
kat mycket, agta sig, at det ej stadnar i en sådan tokig laetitia. Om 
hästarne kommit at bita i safifranspäsarna, ha de pissat blod. Saffran 
altså styrker, ger appetit, resoluerar bloden bäst, men i för stor quan- 
tité evacuerar och utmärglar. 

Peppar är en indiansk krydda, torkader i solen. Om wi ta den i 
för stor quantitet, hicka wi. Ordinairt bruka wi den i pulfwer; men då 
han intet är för fm, utan allenast krossad midt i tu, är han sundare. 
Är skadelig för gifta hustrur, ty om han tages in straxt efifler coitum, för- 
hindras conceptionen. Peppar befordrar appetiten. 

Amerikansk peppar (Capaicum) har röda skidor. Fins på apothek 
men ej i köket. Är så het, at när man bryter up skidorna, så swider 
det i iingrama. Tages in för slemmigt bröst. 

Neglikor (Cariophyllus) wäxer under sequatorn på de sterilaste 
öarna. Piso* säger, at om man sätter watn uti kärill, så drager fröet 
till sig alt sammans. Man brukar dem på all hård mat, som ost, 
skinkor, all slags tungor etc, ty han uppmuntrar magen, men man bör 
agta sig för för stor dosis af aromata, ty då göra de praecocem senec- 
tutem. 

Laurus, lagerbär, styrker magen; läggas de på dricka, när det gaser, 
får det en angenäm smak; de praeseruera uti smittosamma sjukdomar. 
CoMMODus reste till lagerbärs skogarna i pästtiden, hwarigenom han blef 
conserverad. 

Gardemomma (Cardatnomum). Då de läggas in uti kakor, äro de 
lindrigt wärmande, styrka, excitera något venerem. Cardamomtim vinim 
foriem facit et audacem. 

Ingefära kommer ifrån Ostindien. På apothequet ha wi den in- 
syltad, som är braf at tugga på för en cachechiicua och den som har 
swag maga. Ingefära är ibland de hetaste armnataj agerar starkast på 
de fme fibrerna. Bönderne bruka den mycket på ölsupa för barnsängs- 
hustrur samt på soppor och sur mjölk. 

Ammi^ {Hört. Ups. 2) som de äta så mycket utomlands, har ännu 
ej kommit i bruk hos oss. 

Nigella, Jungfrun i det gröna, sås i wåra trädgårdar. Frön häraf 
lukta mycket aromatiskt och brukas på bröd i Alexandria. 

Rhus^ wäxer ungefår som kummin. Brukades af de gamle som 
peppar, ingefåra och neglikor; men sedan wi fått så många aromata, 

* GuiL. Piso el. Le Pois, holländsk läkare pä 1600-talet i Leiden, reste 
med Moritz af Nassau till Brasilien. De med. Brasil., Amst. 16i8. 
^ Aynmi majus L. 
' Rhu8 coriaria L. 



186 Linné, Dieten. 

har denna kommit ur bruk. I Turkiet brukas den dock ännu pä kött 
och stek, ty den styrker magen. 

Tanacetum wäxer hos oss allmänt. Den krusiga, som wäxer i trä- 
gårdarna, brukas, då hon först wäxer upp, at äta med ägg och mjöl, och 
göras deraf kakor; samt på fisk och ärter. 

Gråbo (Artemisia vulgaris) brukas litet i maten ; i fyllningar på gri- 
sar och gäss ger den en angenäm smak; på bränwin ock; styrker och 
praeserverar från elacka sjukdomar. 

Malört^ (Artemisia absinthinum) på dricka och bränwin befriar från 
cacheocie, förtar skörbjugg och wattensot; styrker magen och gör den 
warm, men länge brukat förswagar ögonen och förtar venerem. 

Desse aromaia upwärma magen; men \n ha ock andra som äro 
kylande, nemligen Moser. 



MOSER. 

Norrlands åkerbär (Rubus. Fl. Stiec. 412) är ibland alla mos det 
förnämsta, och är ett vertitabelt cordiaU, har en makalös hög smak. 

Mullbär. Wi ha knapt något bättre än Syrupus mororum på apo- 
thequet at läska oss med om sommaren. Men de swarta bären äro 
tjenligast der till, som böra tagas, innan de äro wäl mogne. De hwite 
äro nästan insipida. Mullbären hetta och styrka magen. Mullbärsträdet 
är besynnerligt der med, at både hanar och honor bära frukt, som kom- 
mer deraf, att de ej hafwa pericarpium utan cxdyXy som är succulent. 

Hippophae^, Finnbär, som wäxa mycket wid stränderna, styrka äfwen 
magen. 

Berberis, Bären häraf äro så sura, at foglarne ej wåga sig på 
dem, utan de bli sittande öfwer \Äintern. Gelatina herberidum är myc- 
ket läskande, ja mer än annat mos, och smakar angenämt med säcker, 
som altid surt och sött tilsammans gjöra. De ha funnet på, at bruka 
desse i ponche och bischoff i stället för pomeranser och citroner. 

^ c Malört lägges på surt öl at förtaga syran, då det sedan får namn af 
Bitter-Öl.» Linné-Hiort, a. st. 

* Hafstörne, Hippophae rhamnoides L. — »Hafstömets bär äro strai 
om hösten ganska sura och kärfva, men bli sedan mildare genom kölden. 
Kustboerna vid norra Bottenviken, i synnerhet i Finland, bruka då koka dem 
till mos, hvilket de äta till sin fisk, hvadan på Åland, der busken är ymnig 
och bärens användning också lärer vara känd, desamma kallas Finnbär.» —C. F, 
Nyman, Sveriges fanerogamer, T. II, s. 206. 



KoUegieantecknmgar. 1 87 

Lingonmos är det almännaste, som wi bruka här i Swerige, men ej 
sä utom lands. 

Blåbär torkas och brukas som corinter till soppor. 

Tranbär föragte wi, fastän de äro ibland de aldra syrligaste saker. 
Detta summum acidumy när det blir med såcker adulcereradt, skulle bli 
rätt härligit. Guldsmeder bruka koka dem med silfwer, at deras syra mä 
borttaga kopparen på silfrets yta. 

Vinbärs-mos lagas till på många sätt; det förtar putredinem, då 
det är inlagdt, siladt, kokadt; dessutom läskar det wäl. 

Krusbär; en bouteil fyld med hela bär sättes i en gryta och kokas; 
korkas och hartsas och förvaras i en brunn. Moset är gulaktigt. Man 
kan ock taga omogna bär, uttaga kärnorna och salta skalet. 

Hallon-mos är kylande och styrkande. 

Björnbärsmos är näst åkerbär det mast läskande och smakliga, 
brukas i södra Swerige och i Götheborg. 

Hjortronmos föres årligen till Holland från Stockholm, styrker, läskar, 
renar bloden, recommetoderas derföre för skörbjugg. 

Desse moser brukas alle till stekar, at upwäcka appetiten, när de 
annars ej wilja gå ned, och göra, at de ej disponeras till förrutnelse. 

Wi ha nu talat om wäxter; wi ha ock blader, hwaraf mos göres, 
hwilket de gamle ej wiste af. De styrka liksom de föregående. Man 
gör mos af syra, Rumex {Fl. Suec, 295), den stora som wäxer på ängarna, 
eller den spanska, som är nästan en och samma ; hon kokas med watn, 
röres omkring etc. och brukas på kött och fisk; lägger man krydder till, 
är det så mycket bättre. Detta har lapparna warit origo till, som koka 
sitt Juesno och blanda med mjölken; den de sedan sätta ned i jorden, 
och kunna ha hela året, hwarmed de upwäcka orexin^ den läker för- 
träfféligen. Alla dessa moser tjena för scorhutids. 

Fructus Horrei. Frukt till winterförräd. 

Desse kunna länge bewaras. Af dem äro de förnämste Renetterne, 
sedan eller dernäst äro Pippingar, sen Borsdorfaplen och sedan wåra 
ordinaira äplesorter. 

Äplen, stekte med ättika och med canel på, tjena i alla passioner, 
och wet man intet något annat medicament wara af den beskaffenhet. 
Det ger litet aliment och har alla de qvaliteter, som böra föreskrifwas 
en swag menniskja, rafficiera, uppmuntra oss och wårt blod. De syr- 
lige läska och brukas at skalas och kokas i tjäder- och orrsoppor. 



188 Linné, IMeten. 

Pären, sota relaxera men sura adstringera och corroborera magen 
och de solide delame. Af päron ha sn liksom af äplen många slag. 
Desmans päron, Bergamolter, Bonchretienger (Pyra pompejana). De 
stora rä päron gjöra mycket wäder. De willa päron ha mera taggar på 
sig och äro vidrige.' 

Qritten se nästan ut som päron, men äro ett a pari species af äp- 
len. I Skåne har Arch. Lixn^eus endast sedt dem i en trägård, (Toppe- 
ladugård)'. Om man sätter dem i fenstren, lukta de angenämt i kam- 
maren. De smaka illa, då de äro okokte, men kokte smaka de wäl. 
Då de stufwas med canel, äro de bäst. De gamle brukte lägga dem i 
fenstren af förmaken, då de gåfwo en angenäm lukt ifrån sig. De skola 
corroborera uterum och promovera conceptionem. De gamle brukte dem 
ock . mycket i sina confortationes^ de recommenderas derfore for nygii^a. 

Meloner, som äro ett species af gurkor. At äta en god melon 
smakar rätt så wäl som någon annan frukt, men deraf äro nästan sa 
många slag som äplen. Gör litet nutrinient, hora ej ätas för mycket, 
och bör man agta sig, at man ej fryser der på, emedan transpirationen 
derigenom hindras etc. De som ha colique eller äro sujette derför, böra 
noga agta sig för desse; 4 kejsare ha dött der af, Heiiric VII war en. 
Förordsakar ock sömnsjuka. N. B. Ordsaken, at så månge dö af frukter, 
är allenast den, at de äta dem för mycket och omogna. Men ätes frukt, 
då hon är mogen och i måttlighet, är hon den hälsosammaste och 
naturligaste spis. 

Watenmeloner äro 2 ä 3 gänger så stora som andre meloner. Denna 
är rätt en underlig frukt. De ha en wätska uti sig, som smakar kalt 
som is, men om man proberar den med thermometer, så finner man at 
der uti är intet större kyla än i lufften. Det förtar törsten liksom frusit 
watn. De wäxa wildt i Indien. 

Pomper äro af många slag. Wi swenskar kunna ej med at äta 
dem, men utomlands ätas de som en gröt med smör och peppar. 

CitruSy citronslägtet. Den första, som der af fans upp, war war 
gemena citron. De mena, at citron, pomerans och apelsin äro allenast 
varieteter. Desse kommo i Palladii* tid in i Italien ifrån Syrien och 



* Hos den vilda formen äro smägrename försedda med tornar. 

• Detta uttalande gäller före 1749, ty under sin resa i Skåne 17i9 hade 
Linné tillfölle all se qvitlenlräd på andra ställen, såsom vid Widtsköfie och 
Wrams Gunnarstorp. De kallas äfven kärleks-äpplen. 

■ RuTiLus Taurus Aemiliaxus P., romersk författare på 300-talet efter Kr.; 
hans förnämsta arbete är kalladt De re rustica. 



Kollegieanteckningar. 1 89 

Medien. I Virgilii tid war citron ej bekant. Är en underlig frukt, in- 
uti sur, men cortex besk och adstringerande, hetsig och stimulerande. 
Bätsmännerne äro ej rädde för skjörbjugg, när de ha citron. Men man 
skall agta sig for den, som kommer ifrån Indien. 

Mala chinensiay de store pomeranserne, äro ganska söta och kunna 
tuggas i större quantitet. Hoffmann. 

Piinicay Granalträd. Blommorne äro högröde. Frukten heter pä 
apotheket Granathtia; barken Malaconium, och trädet Punica. Frukten 
ätes ej per se. Brukas in niensis secundis at rafficiera magen och acuera 
appetiten. 

FiciiSj Fikon. ^ Wäxer i de södra länderna. Skär man i bladen, 
så rinner der ut en hwit mjölk. Fikon, som ej äro wäl mogna, blir 
man sjuk utaf med diarrhé och kolik. Ingen ting foder så hastigt som 
fikon, men gjör ej starkt aiiment. All frukt gör löst hull, men fikon 
aldramäst. Alla söta saker generera mycken galla. Detta ha de nyare 
motsagt. Jag tror, de gamle hade rättare, som sade, at wiss mat föder 
wissa delar. De gamle gödde sina gäss och swin med fikon, hwaraf 
lefren blef stor, lös och mör. Medan fikon föda så lätt, äta fruntimren 
i Italien dem mycket, at de ej för bittida må bli skrynklige. Fikon äro 
af ett slag, men differera af handteringen. Rå smaka wäl, torkade helt 
mildt; fås i bodarne och hafwa något smått frö uti sig. Ett halfstekt 
fikon är godt för obstructioner. Fruntimmer i Engeland bruka dem 
före barnfödelsen 1 ä 2 weckor, at promovera partum, 

Windrufwor. Det är skada at windrufwor ej skola kunna wäxa uti 
wårt climat. De wäxa wäl i Skåne men allenast litet wid husen och 
de hinna ej att bli rätt mogna. De omogna kallas agrestes, de mogne 
uvcB, Af torkade drufwor eller passulae ha wi både russin och corinter. 
Drufwor variera efifter smaken; de äro söte i de warma, men sure i de 
norra länderna. De ha tagit sura windrufwor ^id Rhenströmmen och 
satt wid Gap de Bonne Esperance, då de blifwit söta. Drufwor föda ej 
så mycket som fikon. De hafwa icke den oljaktiga safften. Corinter 
bruka mediet kokade eller stufwade. Hwad man skall laxera af, skall ej 
twättas förut, ty det är en dagg, som sitter utan på drufworna, hwilken 
laxerar. 

DactyltiSy dadlar eller frukten af ett slags palmträd, smakar helt 
wäl fårsk och nästan som fikon; men wi få dem aldrig färska. Desse 
trän kunna offta intet bära frukt på 70 år, men då bära de 1000 falt, 
at de fournera hela året. Araberne weta nästan af ingen annan mat 



* Se vidare Linné-Hegabdts afh. De Ficu, Ups. 1744. 



190 Linné, Dieten. 

och dricka watn till. Förwaras pä det sättet, at kärnama tas ur dem, 
och sedan packas de in. Mer härom kan läsas uti Kaempfers^ och 
Bellonh^ resebeskrifningar. Folket mär helt wäl här af och är glad- 
lynt. Största delen af werlden wet ej af säd utan lefwer af dadlar. 
Somhge lärde påstå, at denna frukten är de gamlas Zizyphus^, men 
finge man argumentera efter folket, skulle man snarare tro det ha warit 
fikon. 

Cocos, ett slags palmträd uti Ostindien. Skalet tas af, skrifwes på som 
på papyrus. Gemmce arboris äro fräne, de äta dem dock såsom sallat, 
men trädet dör der af uL En safft, Sury, få de utaf trädet då de håra 
häl på det, hwilken smakar ft)rst som win; midt på dagen är det sött 
men surnar om afiftonen. Af nöten prässa de olja. Af sjelfwa trädet 
göra de sina skepp, hus och alt annat, som de kunna behöfwa i hus- 
hållet. Så de tyckas ej mer behöfwa af det Gud skapat än detta trädet. 

Mullbär' är en skön frukt. 

Åkerbär, den delicataste frukt i Europa. 

Hallon smaka wäl, adstringera mindre. Man har begynt göra win 
af dem. 

Björnbär äro forträffelige med win på. 

Hjortron bewara lapparne på det sättet om wintren, at de grafw^a 
dem i snön. 

Blåbär äro ej så syrlige som lingon, men läska dock. 

Lingon äro de syrligaste. 

Slinnor^ äro de simplaste. Desse så wäl som blåbär och lingoo 
corroborera. 

Smultron äro de underligaste af alla frukter, emedan sjelfwa recepta- 
adum fruetus är bäret, hwarför der ej heller är någon hinna öfwer bäret. 
De smaka wäl och ha ett aroma, som går igenom hela kroppen, hu- 
mecterar den, rensar blodet igenom det, at de drifwa både urinen och 
swetten. De kyla, läska och smaka wäl med win eller mjölk och såcker 
på. Man har exempel på dem, som endast igenom dessas ätande cure- 
rat sig for lungsot, som är den endaste cur. Det är besynnerhgit, som 
HoFFMAN säger, at han warit capable curera många med detta allena. 



* Se noter, sidd. 90 och 95. 

' Zizyphus vulgaris Lam. är en buske af 1—2 m. höjd, hvars söta 
frukter ätas i södra Europa. Se längre fram under Jujuha^ 

* För Mullbär och närmast följande' bärsorter se förut s. 186 under afdel- 
ninjjen Moser. 

* Myrtillus uliginosa Drej. Namnet >SIinnor> förekommer i Smaland, 
Yestergötland och Skåne. 



Kollegieanteckningar. 191 

De äro äfwen goda mot gikt^ och podager, hwad Archiater Linn^us sjelf 
erfarit. 

ArhfUus^, smultronträd. Bären, som hänga inunder bladen, se ut 
som smultron men smaka ej wäl; wäxer wildt i Archipilago. 

Winbär äro af treggehanda slag. De swartes blad och bär ha en 
underlig smak, sä at man kan märka, at der är något narcotiskt uti. 
De röde och hwite äro sure och läska och ätas uti mensa seciinda med 
säcker. Alla desse äro något syrlige och dämpa hUem, 

Solanum. Bären här af äro farlige at äta. Mala insanias^ äro af 
detta slägtet och ätas i de heta länderna, men ej hos oss, ty de göra 
en galen och rasande. LycopersicurHj kärleksäplen ', äro här farlige at 
smaka; ty de mogna ej hos oss; i Spanien, der de bli kokade af solen, 
är en annan sak, der ätas de och äro helsosamma. 

Boaa, njupon, tagas frön utur, torkas och insyltas, som brukas sedan 
til stek och soppor och läskar; drifwer urinen; tjenar altsä serdeles i 
stenpassion. 

Sorha^ är mycket lik wära bönor, men har frukt, som är sä stor 
som päron och ganska adstringent och gör mycket wäder. Kommer 
mycket öfwerens med wära oxelbär; bägge äro de farinacea och drifwa 
mycket wäder. 

Mespiller ha forsmädeligit namn hos holländarne (oepen aers, anus 
aperta). Äro stora som päron; smaka ej behageligen, böra tas af och 
torkas på halm. 

Cornus, Det rätta har jag intet sett utan i trädgärdarne. Bären 
här af smaka nästan som oxelbär, men äro mer sträfwa. 

Jambos eller Eugenia^ är kommit ifrån Malabar och är rar i wåra 
trädgårdar, men bär ej frukt. Smakar nästan som wåra rosor lukta. 
Frukten smakar braf. 

Körsbär. De söta hafvva merendels maskar uti sig; de röde brukas 
på win och bränwin. Woro ej inkomne i Swerige för 100 år sedan. 

PrunuSf plommon. Häraf ha wi många slag. Wille man plantera 
dem at gjöra swiskon af, wore bäst wid Kinnekulle, der de förut wäxa 



' Ärhutus unedo L., »smultronträdet», förekommer i Medelhafsländerna. 
Dess frukter, som hafva ett vackert utseende men fadd smak, användas i Ita- 
lien och på Joniska öarna till beredning af ett slags vin. 

* Frukterna af Atropa Mandrag or a L. 
' Tomater. 

* Sorbus domestica L. 

* Jamhosa malaccensis DC, ett träd som i vildt tillstånd förekommer 
på Ostindiska öarna men numera odlas i tropiska länder för sina välsmakande, 
rosendoftande frukter, hvilka kallas ostindiska rosenäpplen. 



192 Linné, Dieten. 

till myckenhet. Man bör agta sig at infin ej får dysenterie af dem, i 
synnerhet när de ha den blå hinnan på sig. Denna blå hinnan, som 
är slägt tQl honungsdaggen, få de, när det är ett mycket torrt wäder 
hela tiden bort åt, så at den ej kan sköljas af. De hvdiSL plommona 
äro sötast och hälsosammast, de blå och bruna, som ej så gjerna släppa 
kärnan, surna mer i magen. 

Tyska slån, en sort plommon, som wäxer i Skåne. SM>iskon, som 
intet annat äro än torkade plonmion, komma ifrån Gascogne; och tages 
här af i synnerhet vid alvum adsirictam. Desse slån äro syrlige och 
laxera något. 

Bruneller wäxa i Frankrike, äro stora plommon samt différera ej 
mer från de swenske, än att kärnome äro uttagne. 

Persikor (Amijgdalus) äro slägt med mandlar men skiljas derifrån 
dermed, at nöten har en pulpa på sig. Melancholici finna sig wäl af 
persikor, ty de lösa upp alla wätskor; Hoffhann har exempel här på. 
Finnas ej gjerna i Swerige. 

Apricoser (Apricosum) äro slägt med plommon, ha samma smak 
som persikor, men skada mindre än plommon., då de äro rätt mogne. 

Ananas (Brmnelia), eller spanioremas Pinang, skjuter upp en stjelk, 
derpå klasar med blad; har en af de aldra smakeligaste frukter i heU 
werlden, som om Apricosum wore saturerat med rhenskt ^^-in. War ej 
bekant förr än America fans upp. Har burit några gånger frukt på Carl- 
berg och i gref Bondes trägård. Ätes eflfter måltiden, då han förtar 
el ack smak, drifwer urinen och rafficierar magen. 

Musa (Pisang) är ibland de sötaste frukter, smakar ungefar som 
fikon men långt sötare, är derför bäst för barn, som ännu ej want sif 
wid starka saker, samt fruntimmer. Bryter man frukten af, ser hon 
inuti ut, liksom en menniskja hängde på korset. Färgen på henne är 
ej aldeles saffransgol, ej heller aldeles röd som blod, utan kan ej be- 
skrifwas; dess skapnad är lik en aflång gurka. Detta träd wäxer i 0st- 
och Westindien och förmenas wara kunskapsens träd pä ondt och godt; 
åtminstone är det ett mästerstycke och skönast af alla skapade frukter 
och wäxter. Bladen äro 5 alnar långa och helt breda. — Frukten, som 
här på wäxer, är lustigt att se på, skön at smaka på, Ijuflig och skon 
at lukta på, ja förunderlig at handtera, ty dess färg kan ingen målare 
efflergjöra, dess smak har ingen like i sötma, dess lukt kan bringa en 
död menniskja lif igen. Bär ej frukt mer än en gång i hela sin lifstid 
och dör derpå strax t. Se mer i Arch. Linnai M^iisa Cliffortiana^. 

* Linné hade är 1730 lyckats fä en Pisang i Hartekamps växthus att 
Mr^mnia för första gängen i Holland, nägot som väckte oerhördt uppseende och 



KoUegieanteckningar. 1 93 

Garcinia^, som har sitt Damn af Garcin och kallas eljest Mango- 
stana, dess frukt är den aldra smakeligaste. Wäxer i Ostindien. 

Fsidium (Grajan) bär aldrig frukt hos oss. Brukas i stället för 
körsbär i begge Indierna, smakar likt hallon, ätes med såcker, men äter 
man för mycket deraf, får man löst lif. 

Genipa Tocrneforth *. Har frukt sä stor som hönsägg, luktar wäl 
som ambra. Folket i America törs ej gjema äta den, emedan denna 
frukten swärtar mun och tänder, så at de omögeligen kunna få bort 
denna fergen, men der de gä nakne, färga de sig med denna och andra 
färger på kroppen. 

Chrysophyllum^ wäxer i America, exciterar starkt venerem, 

Melastama^ wäxer i Surinam, har samma krafift at ferga som Ge- 
nipa^ men sitter fergen ej så fast. 

Giiajava wäxer i America. Frukten här af bör ätas straxt han tas 
af trädet, annars skrynklar han ihop för den wätskan, han har uti sig. 

Spondias (Montia) ^ wäxer i Brasilien och Västindien. Hela trädet 
är surt; frukten smakar och luktar wäl, kyler och adstringerar. Win, 
som prässas deraf, är skönt, knoppar och blad brukas till sallat, och 
frukten som körsbär på Jamaica. 

Mamea (eller Mamei^) smakar som americaniska persikor. Skär 
man qwistarna af, ha de en wätska uti sig. 

Chrysobalanus'' smakar som körsbär. 

Cordia Mt/xa wäxer i Syrien, Aegypten och Ostindien och kallades 
af de gamble Sebestina, Denna föder, läskar, tar bort slem på tungan 
och är god för dem, som ha trångt bröst och äro förstoppade. 

Jujuha^ eller Zizyphus (på apothek och i Materia medica 74). Kom 
ifrån Syrien till Italien i Augusti tid, har liksom en winsmak, demulce- 
rerar bröstet och njurarna, wi bruka derföre at laxera med denna uti 
stenpassion etc. Syrierna lägga frugten in uti ättika och salt. 



lockat dit ut botanisterna frän när och QäiTan bl. a. prof. Boerhaave. Linné 
utgaf strax derpå sin monografi öfwer denna växt. 

* Garcinia Mangostana L. 

* Genipa americana L. 

' Sannolikt Chrysophyllum Cainito L. 

* Melastoma malabathricum L.; de välsmakande bären användas äfven 
till att sätta purpurröd fUrg på kattun. 

* Troligen Spondia mangifera Pers. Andra arter lämna harts och gummi. 

* Mammea americana L. från Vestindien. 

' Chrysobalanus Icaco L. odlas på Antillerna och i tropiska Amerika 
med anledning af sina välsmakande frukter, som likna plommon. 

* Zizyphus vulgaris Lam. 

Linné, Dieten. 13 



194 Linné, Dieten. 

Calaba^ ett träd uti Ost- och Vestindien. Dess frukt ätes ock. 

Ochna^ eller Cochla har swarta bär som wära blåbär. Ha ai ad- 
stringent krafiFt. Brukas för olja pä sallater. 

Jacca en* frukt i Ostindien. Änona kallas hon i America, hvil- 
ket namn hon fått behälla i botaniquen. Pä somliga species är firokten 
stor som ett hufwud, pä somliga stor som en knytnäfwe, på somliga 
mindre. Frukten smakar wäl, men altid kalt, kyler och rafficierar. Om 
man äter aldrig sä mycket här af, blir man aldrig sjuk. Har stora kär- 
nar uti sig, dem de steka och äta, hwilket starkt exciterar venerem. 

Cyalita wäxer på Malabar. Frukten har ett skal, som utan pä är 
räfHat. Pulpan, som är syrhg, ätes stuf^^ader med kött. 

Ckictus är af många slag. Den s. k. Opuniia har frukt, som gör 
urinen röd som blod. 

Carica, (Papago). Somlige kalla det Melonträd. Wäxer utan gre- 
nar. Frukten är stor som melon, men smakar ej så braf. Är solid 
och compact Kokas och ätes med kött men skall wäl pudras med 
såcker. 

Ceratonia kallas på apothequen Siliqva dulcis. Är god mat for 
swin och andra kreatur. Menas wara denna, som Johannes DöPARi2i'åt 
i öknen och ej gräshoppor, emedan hon skall kallas derstädes Locustaj 
hwilket kan wara troligt. Sägs ock wara denna, som den förlorade so- 
nen åt med swinen. Brukas at dämpa heshet och halsbrånad med. 

Vanillas, (Epidendron, se Materia medtea n:o 413). En wäxt, som 
kryper upp på träd med en stjelk, har skidor med helt swarta frön uti. 
de der smaka helt söta och brukas af utlänningarna uti chocolade, dä 
de excitera venerem. 

Tamarinder wäxa i Arabien och mycket i Ostindien, ha aflänga 
skidor. Den safiten, som är uti pulpa, läskar och laxerar sakta på en 
gång. Araberna etc. ha dem at läska sig med pä sina resor. 

Phytolacca wäxer i norra Amerika, ätes till effterrätt of^anpå mål- 
tiden; per se är den ej nog närande och smakelig. 

Nötter. 

Mandlar wäxa i södra delen af Europa. I Catonis tid woro de be- 
kante i Italien och kallades ntices groecce. Bittra och söta mandlar kom- 



^ Callophyllum Calaba L. Genom inskärning i stammen erhålles ett 
gummiharts, som kallas Tacomahac. 

» Ochna Jahotapita L. Ett litet träd från Sydamerika, af hwars frCui 
pressas matolja. 

' Kallas stundom Johaimesbröd i Sverige. 



Kollegieanteckningar. 1 95 

ma af samma träd. Bittermandlar äro som räfkakor, at man kan förge 
kreatur der med som hundar, katter, hästar etc. och får man ej narras 
med dem. De förta annars rus af win, men ej af öl och brän^in. Söte 
mandlar föda wäl men böra tuggas helt fint och fordra en god mage. 
När de stötas och röras omkring pä apotheken, göra de emulsioner. 
Mandelmjölk, som wi ha pä apothequen, har samma krafft som annan 
mjölk. 

Pistacier^. Vitellius war den förste, som förde dem från Syrien 
till Italien. Se ut som mandlar. Plinids säger (Lib. V, Gap. 13), at de 
hade dem i Syrien och Italien ; men nu brukas de mast i Persien, hwar- 
est hela nationen lefver af denna frukt. 

Nuclei Pini, spanska tallkottarne, som wi se hänga öfwer skeppar- 
nes bord, äro ganska store, at de kunna slå ihjäl en karl, om han står 
under trädet, dä de falla ned. Denna frukten har frön uti sig, som se ut 
och smaka som mandlar men härskna snart. De ätes effler måltiden, 
föda braf och excitera venerem. Göra ock emulsioner. Föröka mjölken 
hos fruntimmer, som ge di. 

Rysk Geder har stora kottar och sådana mandlar uti sig, som före- 
nämnda. I Sibiren lefwa de endast här af, få de sitt bröd etc. Kunde 
wäl wäxa här. 

CoryluSy Hassel. De bästa nötterne äro de, som mössen samlat. 
Wi ha et slag i trädgårdarna, som kallas LAMBERT'ska nötter, som wäxa 
på låga buskar och ha ett tunt skal. Spanska nötter äro stora som 
plommon, och således en nöt så god som många andra. De finnas i 
Academie- trädgärden. Hasselnötter äro i allmänhet ej tjenlige för dem, 
som äro sujette för andtäppa och heshet. 

JuglanSj Walnötsträd, står wid Lunds Academie och är så högt 
som sjelfwa huset. Är först kommet ifrån Persien, kallas nux regia. 
De gamlas nuces woro ej annat än walnötter. När man skalar de färska 
walnötterna utan på, bli fmgrarna der af bruna och det går ej gjema 
bort, utan huden följer med. Så at man ser, der är något osundt uti, 
och om man äter dem härskna eller i myckenhet, bör man agta sig: 
l:o om man är sujett för heshet och inflammationer i halsen, om man 
har trång hals etc; 2:o uti paralysia linguae (när tungan blir borttagen 
pä den ena sidan). Kärnan in uti ser ut som en hjerna. Fnaset, som 
sitter öfwer kärnan, bör lossas af och lösas upp i watn, som Hollän- 



* Fistacia vera L. har redan i äldre tider odlats i Medelhafsländerna 
för sina ätliga frön — nuces Fistacia — ur hwilka äfwen pressas en fin 
matolja. 



196 LinDé, Dieten. 

derne göra. Alla nötter böra skalas. Walnötter fordrifwa maskar, sä 
som Araberne observerat. Mediolanenses bruka dem for barn torre, 
tuggade eller stötte, såsom Behrendt beskrifwit. 

Trapa^f som skall wäxa nere i Småland i sjöarna, flyter med bla- 
den som Nt/mphcea; har nötter med 4 taggar på sig; de äro store som 
walnötter. Utlänningarne kalla dem jesuitnötler. 

Castanier. I Europa ha de ett slag; i America fyra slag. De äta 
dem aldrig rå, utan lägga dem i en panna med hål på och steka dem: 
skalen tas sedan af och smör lägges på; i soppor brukas de äfwenledes. 

Fagus, Boknötter skulle ha samma krafft som castanier men ha 
något narcotiskt. Böra stekas. Om \vi äta dem, få ^i ondt i hufwudet; 
äfwen sä swinen, när de komma först på bokskogarna. 

Anacardium* wäxer på ett gififligt träd, hwar af de ha hela lundar 
i Amerika, men kärnan smakar wäl. 

Krydder. 

Ocimum^ som på swenska kallas Basilika. I Aegypten, der hon >K-axer 
wild, ätes hon som sallat. På Zeylon, der hon ock wäxer ^ild, luktar 
hon starkt och rafficierar hela kroppen. 

Origanum, Mejram, brukas uti sauce, och till korfkrydder. 

Spansk humle' brukas till ansjovis; de gamla brukte den på ^& 
caviarer. 

Timjan brukas dels på soppor dels till korfkrydder, då den styrker 
magen. Den wi ha är den annuelle. 

Rosmarin likaledes som timjan. 

Tysk Salma^ är en admirabel ört. Wi bruka henne mindre än wi 
borde. Är oförliknelig god för dem, som legat sjuka, och for gamla, då 
hon infunderas med win. 



* Trapa natans L. — »Trapa, Aukarnötter, Öslergöthl.; Sjönötter. Åro 
hos oss sällsynte, men torde kunna lätt förökas, emedan de wäxa i sött watteo 
i sjöar och floder, der som winterkölden icke kan skada dem. Nötterne äro 
smakelige och födande som mandlar och nästan så stora, brukas derföre utom- 
lands at ätas efter maltiden och säljas dageligen pä torgen i Venedig och an- 
norstädes. Genom dessas planterande kunde större delen af wåra sjöar och 
kärnar göras fruktbar, som wore en wigtig sak i landthushållningen, och är af 
ingen förr påtänkt». Linné-Hiorth 1. cit. s. 17. — Sista växtplatsen var i 
sjön Immeln. 

* Anacardium occidentale L. 
' Origanum creticum L. 

* Sal via officin al is L. 



Kollegiean teckningar. 197 

Sclarea eller Glairy^. I Engeland bruka de denna till pannekakor, 
slå ägg öfwer bladen, samt såcker och smör etc; de läggia henne ock 
på dricka, när det gaser, som gör folk lustigt och styrker fibrarne. 

Kyndel (Satureja) brukas i korf och soppor. 

MelissGy Citronmeliss, bruka de i Frankrike at steka samt slå ägg 
såcker och smör på; hwilket smakar extraordinairt wäl. 

Krusmynta^y är en härlig ört men bör ej brukas för mycket, ty 
hon gör sterilitatem. Men annars i måttelighet förtar hon acidum centri- 
culi och styrker magen i uppkastningar; är god för dem, som ha spen- 
bölder; resolverar uti stenpassion; är braf äfwen för slag, vertigo och 
fallande sot. 

Roser, der af wi ha rosen watn. 

Persilja (Petroselinum) brukas i alla soppor, mer i Swerige än utom- 
lands; på fisk i Holland. Förtager menstrua och är besynnerligt braf 
at wänja barn af med dien. Roten brukas ock i hushållet hos oss. 

Selleri (Apium), Roten brukas ordinairt som sallat men har något 
i sig som stinker. 

Körfwel brukas rå i sallat och kokad i kål. Hon är fragrans, ren- 
sar blodet, styrker magen, ger smak och godt aliment; spansk körfwel 
brukas ibland kål. 

Angelica stötes sönder och lägges i bränwin. Brukas annars mast 
för kreatur. 

Dill promoverar sömnen, förtar venerem. Man tror den skada 
ögonen. Mediet bruka henne at förta hickan. 

Fenkol föröker mjölken hos ammor. Utomlands lägga de den i 
soppa och mena, at den förtar fetman; de bruka den som wår dill. Med 
olja, ättika och salt smakar han wäl. 

Anis lägges på bröd at förtaga flatulentia. För små barn bruka 
wi en simpel cur, när wi welat at de skola purgera, nemligen anis i gröt 
som ej många weta af; men är ett så godt purgans för barn som nå- 
got annat för gamla. 

Kummin. Om den ätes mycket, blir man deraf blek, han läggs 
till sådana saker, som göra wäder, såsom ost, Hmpebröd etc. 

Goriander brukas allenast på gröt. Är ett antihystencum och för- 
tar venerem, 

Nigélla {Hört up. s. 154). Fröna brukas något litet; drifwande, 
lactifera. 



' Salvia Sclarea L. 

* Mentha crispa Auct. plures. 



198 linné, Dieten. 

3IaT CR DJURRIEET. 

De Carnibus. Köttföda. 

Ibland de lärda är mycket wordet twistat, antingen vegetabilier eller 
kjött skal wara den med menniskjans natur bäst öfwerenskommande 
födan. En del äro, som af menniskjans constitution, neml. af händer 
och tänder, wilja wisa, att hon intet bor äta kjött, utan vegetabilier. 
emedan hon ej har några betar, som aninialia camivora, hwilkas både 
tänder och betar äro hwasse och spetsige. Aporna, som närmast likna 
menniskjan, äta intet annat än frukt; hwaraf ock tyckes, det vegetabi- 
Uer komma mast öfwerens med menniskjan. 

Men obserwationer hafwa lärt oss, at menniskjor kunna lefwa så- 
wäl af kjött som vegetabilier. Ex. gr. de som bo wid Sinus persicus 
och] utmed floden Ganges lefwa mast intet annat af än fisk, hkså deras 
creatur. Lappar smaka sällan vegetabilier, de äta kjött, liksä ^thiopenie; 
blifwa dock äfwen så långlifwade som de, h>\nlka äta vegetabilier. Böre 
wi altså falla mildare omdömen om kjöttätandet. 

A t menniskjorna straxt effter syndafloden begynte äta kjött, fmna 
wi af den Heliga Skrift. 

Scriptores profant komma i almänhet derom öfwerens, at uti aurea 
aeiate åto menniskjorna allena vegetabilier, men uti ferrea^ aetate be- 
g}'nte de tyrannisera och slagta djuren. I äldsta tiderna war det lika sa 
stort straff på att dräpa en oxe eller häst som en menniskja. At slagta 
en oxe eller ko ansågs dä för något hetigt och brukades allenast wid 
offer men aldrig til mat. Porphtrius * (i Lib. 4:to) berättar, at afguda- 
prästerna wid offrens slagtande först fått smak på kjött, under det de 
stekt offren, ty då de bränt sig derpå, hafwa de till at lindra swedan 
stuckit fingraraa i munnen och derigenom fått känna kjöttets söta och 
angenäma smak och således lärt först sig sjelfwe at äta kjött och sen andre. 

Andre säga, at nöden lärt menniskjorna gripa til denna födan, dä 
vegetabilier ej räckte til. 

Ehuru wi se, at kjött föder oss äfwen så wäl som vegetabilier. 
böre wi dock icke ordinairt äta det, så framt wi icke hafwa stark motion. 

* Guldåldern och järnåldern voro antikens benämningar dels på en flydd 
lycksalighets och fridsperiod dels på den nuvarande hårda och kampfyllda 
tiden. 

» PoRPHYRius (233—304), född i Tyrus, grekisk filosof, blef i Rom lärjunge 
till Plotinus, hvars lif han skildrat. Skref bland annat en skrift om afhålL 
samhet från köttföda. 



Kollegieanteckningar. 1 99 

Då föder det bättre än örter. Annars disponerar det til putredinem, 
gjör skarp blod och chylus samt förordsakar lungsot. 

Den ångan, som upstiger af kjöttet, då creaturen skäras sönder, 
eller medan det är färskt, gjör oss ferociores, Dädan slagtare, som myc- 
ket upsupa den swåra stanken och fräna ångan, som är i slagtarebo- 
darne, gjema äro ferociores. De folkslag, som äta vegetabilier, äro långt 
timidiores än de, som äta kjött. 

Plutarchus^ (De esu caittium) talar derföre förnufftigt, när han säger, 
at Ptthagoras^ war wäl betänkt, då han förmante sina landsmän att af- 
stå ifrån kjöttätande. 

Af regna vegetabili brukas det allena til mat, som ej luktar illa eller 
smakar för starkt. Af vegetabilier få wi mer afgång och excrementer 
än af kjöttet, och detta till prof, at kjöttet fbrr undergått mutation och 
secernerat det grofwaste; foder altså kjöttet mer än vegetabilier. Vege^ 
tabilia äro acescentia, men kjöttet är piUrescens och hettar. Ergo ha de 
mera hetsiga febrar, som äta kjött, än de, som äta vegetabilier. Ergo 
tycks det ock wara naturligare at äta vegetahilia än aninudia. 

Af menniskjans tänder, som äro lika med Simiarum eller Bradypi^ 
tänder, hwilka endast lefwa af frukt, se wi ock at menniskjan ordinairt 
borde äta wegetabilier och frukter. På tänderna kan man helt wäl se, 
hwad hwart och ett af de skapade creaturen bör äta. Detta är ett märke, 
som aldrig slår felt. 

Frukt, som wi här äro så rädde at låta barnen äta, är likwäl deras 
naturellaste spis. Deremot är kjött mindre tjenligit för dem. Engels- 
männerna äro derfÖre rädde för at gifwa sina barn kjött, och det är 
rätt. 

Rått kjött är intet smakeligit. Wi undre derföre ej obilUgt pä de 
nationer, som kunna äta rått kjött. Huru osmakeligit det är, kunne 
wi lätt finna, om wi någon gäng skulle få smaka någon halfstekt stek. 
Deremot är kokt äller lagom stekt kjött wälsmakeligit. När dricka sur- 
nar pä rosten, bruka fruntimmema at lägga deruti ett färskt stycke kjött, 
hwilket förtar syran aldeles, hwad på intet annat sätt går bort. 

Wi ha en gammal regel, som tycks ha grund nog, nemligen: nimia 
portio carnis caussa bremoris est vitae. De som äta mycket kjött, bli 



^ Plutarghus, grekisk biograf, mest bekant för sina lefnads teckningar af 
namnkunniga män (Vita parallela). Lefde i senare hälften af första seklet 
efter Kristus och dog efter 120. 

' Pythagoras berömd filosof, mystiker och matematiker (omkring 570 — 
504 f. Kr.), verksam i Crotona i Syditalien, där han höll en skola. 

' Olika apsläkten. 



200 Linné, Dieten. 

utan twifwel phthisici, derföre ock ett wist fruntimmer i många är endast 
åt gröt och öfwerwann lungsoten derigenom, hwilken hon länge haft. 

Hwad åtskilnad det är emellan dem, som äta kjött och dem som 
äta vegetabilier, se wi på animalia camivora och phtftivora. De senare 
hafwa mycken afgång, men de förra liten. De senares urin sätter 
mycken tartarua eller winsten, och graveras de således lättare af sten- 
passion ; men ej de förras. Häraf ser man dä at vegetabiliwn esus förord- 
sakar sten mera än estts carnium, som ses af finnar och lappar, hwilka 
äta kjött, men aldrig plågas af stenpassion. Deremot äro likwäl de. 
som äta mycket kjött, stinkande och hafwa urinam foetidissimam, non 
in primo, sed secundo gradu. Phytivora äro starke och tunge af sig; 
men camivora agiliores, smärtare, wigare och lättare, det wi se på 
lejon, katter, mårdar etc. Den, som en gäng från barndomen want sig 
at äta kjött, kan ej så lätt afhålla sig derifrån. 



De esu sänguinis. Blodföda. 

Ehuru blodätandet tycks komma nära öfwerens med kjöttätandet 
och hafwa samma wärkan, emedan kjött blir af blod, fmne wi dock, så af 
profan historien som besynnerligen af den Heliga Skrififl. at blodätande 
warit strängeligen förbudit ; och det icke utan ordsak, ty af åtskilliga rön 
är obserwerat, at bloden agerar longt annorlunda, då han gjutes in uti 
en annan kropp än den, hwari den warit. Hwilken action physici ännu 
ej kunna demonstrera eller gifwa til den sanuna giltiga raisoner. 

Bland annat äle wi ännu i dag ostron uti sin blod, der det likwäl 
i den Heliga Skriffl alfwarligen förbudit är att äta något djur i sin blod, 
som ses af Levit: 17: 14, Deut. 12: 23, Levit: 7: 26, 27 etc. KejsarLEo' 
påböd, at hwilken som åt blod, skulle piskas och landsförwisas. 

Förnämligast åligger det oss här at undersöka, huru wida blod är 
god diaeticey eller ej, samt huru det bekommer oss, at wi blande wåra 
wätskor med andre creaturs, så at derigenom blir en communicalion. 
Man wet af erfarenheten, huru tfransoserne»* smitta; äfwen när man 
blir ormhuggen, hwad för en underlig förändring går icke då for sig 
hos menniskjan. Äfwen så när man blir biten af någon hund, som bar 
rahiem caninam; man tyckes fördenskull häraf någorlunda kunna se, huru 
wida creal urens blod är tjenlig för menniskjan eller ej. 

^ Troligen menas Leo III Isaubiebn, t 741 e. K. 

» = Syfilis. 



Kollegieanteckningar. ^0 1 

Kommer något peregrinum at imtnediate genom osctda gå in uti blo- 
den, gjör det en underlig förändring. 

At blod intet är godt til föda för menniskjan, kunne wi se deraf, 
at de gamle, förr än arsenicum blef bekant, drucko i dess ställe oxe- 
blod; det sägs ock af transfusion, som midt i förra sectilo upkom, effler 
hwilken de ej lefde länge. 

De gamle sade, at själen satt i bloden, som ej tycks wara så tokugt ; 
ty då bloden är borta, är lifwet alt. Den Heliga Skriflfl tycks ock på 
flere ställen stadfästa samma mening. 

Af experiencen se wi ock det, at kokad blod, hvilken af kokningen 
altid blir solid och klimpar sig ihop, aldrig med någon ännu i werldene 
bekant wätska kunnat solveras; hwaraf man troligt slutar, at den ej 
heller i magen kan solveras. Häraf gjöres åter det slut, at blod ej är 
något tjenligit nutriment för menniskjan. 

Man håller ock allmänt före, at blodsätande gjör ferociU, hwilket 
tycks kunna slutas af rofdjuren, som äta blod. Detta war ordsaken, hwar- 
fore AuGUSTus gaf ut den förordning, at hwilken som sålde eller gjorde 
blodkorf, skulle piskas med ris, drifwas i landsflygtighet och mista alt 
sitt gods. 

BoERHAAVE uti siu chymic beskrifwer ock blod som mindre nyttig. 
Alla, som äta blod, blifwa ferociores och animosiores. Det se wi på 
dem, som äta helstekta stekar; äfwen på dem, som supa den sauce, som 
i sådana stekar finnes. Cannibalerne äro en grym nation, emedan de 
jaga menniskjor til den ändan, at de må äta up dem. Äfwen äro Tar- 
tarerna ett grymt folk, de äta så mycket rått kjött. 

I södra länderna förwara de aldrig bloden af creaturen, derföre ser 
man i Paris på slagtdagarne alla rännstenar flöda af blod, som slagtare 
uttappa. Det kjött, som bloden är uti, är aldrig så godt anten af djur 
eller fogel eller fisk, som det, af hwilket bloden är utrunnen. Derföre 
känner man, at ljustergäddor altid äro bättre än de, som äro tagne på 
nät, och skuten fogel bättre än den, som är tagen i giller. Fogel, som 
qwäfs, har aldrig så godt kjött som annan, som skjutes, orsaken är, att 
bloden stannar qwar i kjöltet och piitrescerar. Sådan fogel stekes ej 
heller sä snart som den, som är skuten eller slagtad, och således bloden 
af sanmia bortrunnen. Äfwen så är det med alt sjelfdödt ; derföre wilja 
aldrig förnämt folk ha döda utan lefwande (iskar, på det de må låta 
slagta dem och bloden således afgå. Af alt detta ses, at bloden ej är 
något tjenligit nutriment 



S02 Linné. Dieten. 

Det tror man säkert, at ingen ting annat i bloden foder, än det 
feta, som är i honom. Derfore hålles gåseblod. hwaraf Ju.* nigrum 
spartanomm^ kokas, och sen swinblod for at wara bäst. 

At bloden stoppar starkt, ser man deraf. at om man gjer en. som 
har djsenterie eller diarrhé. gammal palt. så stoppar detta och curerar 
bättre än sanguis draconift^. ty han gjur mer excrementer. 

Skall bloden wara god for oss. så måste han wara af \iissa crea- 
tur, annars är lian högst skadehg. 

När Arch. LuiKjrs war ung. blefwo många creatur döde om wåren 
af det de åto Cimta. De, som togo af skinnet pä dem. blefwo af den 
förgifTlade bloden döde. 

Willebräd är wäl godt för smaken, men man har obserwerat. al 
man deraf blir orolig i kroppen. Animalia carnicora uphetta bloden: 
deremot phytivora intet så mycket hetta bloden. Deras kjött transpirerar 
snarare hos oss och är oss nyttigare, såsom orrar, kramsfoglar, tjädrar 
etc. De foglar, som äta maskar, äro mer alcalescenfes och transpirera 
senare. 

De fiskar, som hafwa fjäll öfwer hela kroppen, håller man före 
wara bäst och sundast. Mycket fiskätande gjör en til leurophlegmati- 
ctis, blek och pussig i ansicLlet. Carthusianermunkame äro mycket ut- 
satte for polyper i hjertal. stenpassion etc, af det de äta mycken fisk. 

Däggdjurs kött. 

Oxkött är almännast i hela werlden och brukas af de förnämare 
til basis för måltiden. Det varierar mycket i anseende till dess ålder 
och andra omständigheter. En gödd kalf är mör som en capun; är 
han snöpt, är köttet ännu mörare; åderlåtes han hwar ottonde dag, sä 
blir han så fet, at han må flyta bort. Oxköttet är estimeradt af alla 
nationer; hwadan Engeländame ha sitt kött, som de kalla bif, som de 
steka rivö igne; men wi stekat ibland i grytan, då det blir segare. En 
oxe länge körd är segare, men något körd mörare, hwarfore Engelsmän- 
nen låta sina oxar jagas af hundar, innan de slagtas. Hjortar, som 
jagas^ få altid mörare kött. Fårkött, i synnerhet af unga får, har bland 
allt kött warit hållit för den lättaste maten, ty det föder wäl och tran- 
spirerar hastigt. Tar smak och krafift af örterna, fåren äta. I Spanien 
smakar det af Timian'. På Gottland blir det bäst. Der de äta malört. 



* Svartsoppa. 

^ En hopdragande drog, Kina indicus, 

' Thymus vulgär is L. 



Kollegieanteckningar. 203 

blir det bäskt. Gumsar ha ock ett kött, som transpirerar ganska lätt. 
Fårkött är effler alla medicorum mening det bästa näst fogelkött och 
ätes af alla nationer, äfwen i Aegypten, almänt. Bockkött är godt utom 
om hösten. Athenagus ^ berättar om en, som ät bara bockkött och blef 
helt stinkande. Swinkött säga Cannibalerne smakar lika med menniskjo- 
kött. Gälenus berättar, at skälmer blandat menniskjokött med swinkött 
och insaltat, caro suiUa cum humana (Lib. 3, cap. 4), säger ock, at 
swinkött föder aldra starkast; bekommer derföre dem bäst, som äro i 
den starkaste motion. Grisarna, när de släppa mjölken, ha köttet helt 
mört. Succinia eller Larduniy saltat fläsk, och Sincipitia, rökte swin- 
hufwud, äro swårast at smälta, emedan de äro mycket feta och salta 
och således fria för acido men starkt födande. Ett rökt swinhufwud 
gör materien förändrad uti sår, så at en medicus utan at fråga kan 
märka, at patienten ätit fläsk. Uti febrar dager det slätt intet, ty det 
förändrar hela massa sanguinea. Uti Äctis Naiurae Curiosorum står en 
artig observation om en Doctor, som sökte discreditera en annan, som 
curerat några för fråssan med Chinchina, på detta sättet: han rådde 
dem at äta skinka, at de måtte pröfwa, om de woro rätt curerade; de 
lydde hans råd, och fråssan kom riktigt igen. Man bör derföre akta 
sig, at man ej äter sådant fläsk, sedan man mist fråssan, åtminstone 
14 dagar eflfter, ty då kommer hon säkert igen, om patienten wore al- 
drig så wäl curerad. Utaf skinkor ha wi westphaliska, spanska och 
lybska; man bör observera, at skinkor ej böra ätas hwarken i början 
eller wid slutet af måltiden. Fedes eller truneuli veterum är wår swin- 
sylta. Costae, refbensspjäll, wågade de gamle at ge febricUantes, men wi 
ej så. De äto ock vulva, vulva ejectitia, sumen, hwarom talats tilförne. 

At slagta hundar brukas nu ej hos oss utom af mediciSf ty de äro 
som alla de andre fercE ej goda at äta. Men Chineserne bruka det 
ännu. Feta hwalpar åto Romarne. 

Räfwar ätas i de södra länderna om hösten, när de späckat sig 
med windrufwor och fikon. 

At äta katter tror jag ej är godt, emedan de äro ibland de argaste 
rofdjuren och slägt med lejonet och tigren. Wi ha exempel i Act. Nat, 
Curios., at de, som ätit katthjerne, blifwit galne och sittat i mörkret at 
wakta pä mössen. 

Lepus äte wi, fast han ej åts i gamla dar, utan war ibland de för- 
budna i Gamla Testamentet ; Holländarn e göra den observation, at Fran- 
soser äta caniner, men Swenskar och Tyskar ej. 



' iEgyptisk lärd i 3:de seklet e. K. I sin bok Deipnosophista har han 
samlat en massa rön och anekdoter ur lifvet i Alexandria och Rom. 



204 Linné, Dieten. 

Ikornekött ätes ej mycket i Europa. Barthouncs undrar, at d^r 
ätos i Skåne. 

Bäfwer äta de norske. Lappar och Samojeder. 

Björnar äro ntagnaium ddiciae^ fastän de äro ibland de argaste 
rofdjur. Igelkottar äro af samma slägte och kunna derfore med sanuna 
skjäl ätas. 

Glires, de gamlas, woro ej ett slag med wåra råttor, utom en som 
kallas i systemet Cricetus^^ dem de gödde med ällon, castanier, och 
hade dem i stor myckenhet i ett mörkt rum, att de skulle bh mycket 
feta. Atos af de Romare, som Ptuncs omtalar Lih. VU. 

Åsnekött ätet åstadkommer utslag eller liksom eUphafUiasis. Spö- 
RiKG ' trodde, att Finnar och Lappar få det samma af skälkött Åsnekött 
ätes uti Äegypten. 

Hjortkött har i alla tider warit räknat för godt och ätes öfueralt, i 
synnerhet i Södra America och i Virginien, der man lefwer mast af 
detta och capuner. De gamla trodde, att den, som åt hjortkött, skulle 
lefwa länge. I allmänhet at tala, så få de, som äta \«illebråd, ej så 
mycket sofwa, som de der äta annat kött ; det är hetsigare. Wi ha åt- 
skilliga praeparaia af kött Fötter, som brukas till sylta. Hjernen, som 
i fordna tider ej war i bruk, prxpareras nu på mångahanda sätt. med 
surt och sött och kryddor, men om han ätes mycket, förtar han appe- 
titen. A tes nästan på alla kreatur, jämwäl s^^inhjeme. Lappen äter alt 
det, som på renen är, förutan hjemen. Tungor, torkade och farske. 
stekte med krydder äro begärlige. Rentungor hållas för en delicatesse. 
Glandulae, körtlar, hwarom Pusics talar så mycket, wete wi ej stort af: 
de äro af 2 slag: en körtel, som sitter i bröstet på kalfwen, och testik- 
larna, som ätas i korfmat. TesticuU af tuppar brukas utomlands. Lef* 
wem, isynnerhet på gäss, som äro gödde med fikon, är största delice, 
men genererar galla och bör derföre ej ätas af dem, som äro hetsige 
eller hypochondriaci. Lungorne, ehuru de äro nog torre, brukas i hacke- 
mat och lungemos. ItUesthia bruka wi till sylta; men de må säja och 
wisa, at de äro aldrig så wäl twättade, så sitter dock lorten qwar, hwiJ- 
ket bättre bewisas och kännes, om man strör såcker på dem. Den öf- 
wei-sta knotan i halsen, som sitter näst intill hufwudet på oxar, kallas 
bödels knotan af bönderna här. Denna ^ilja de icke äta, emedan hon 
har sämre smak än det andra köttet, ty oket, som l^at och skafwet 
derpii, har gjordt henne calleuse. 



* MyoxHS Glis Pallas. 

* Hlrman DiEDRicH Si-ÖRJ.NG. Liniiés äldre samtida (1701—1747), f5dd i 
Stockholm, läkare, ar liiS professor i kho. 



Kollegieanteckningar. 205 



FOGLAR. 



Lärkor äro ibland de delicataste foglar, föras hela 100-milen till 
Leipzig. Den, som äter dem myckel, skall ackta sig wäl för stenpassion 
och catarrhus suffocativiis. Uti Act, Nat. Curios. har man exempel på 
dem, som legat i 24 timmar och ej andats, sedan de ätit lärkor; der- 
före böra ock de agta sig, som äro trängbröstade. 

Hägrar, isynnerhet ungarne, äro delicate. Men de, som äro su- 
jette för gyllenådran, få ondt deraf. 

Storkar ha wi i Skåne, men de ätas ej nu för tiden. De Romares 
luxe skonle dem dock ej. Tranor woro äfwen i stort pris hos de Ro- 
mare, som ses Plin. Lib. XIX, cap. 23. Gapuner brukas allenast af de 
förnämste och skada dem, som ha gickt och podager eller äro sujette 
derföre; annars äro de gode. 

Columbae eller wåra hemtamde dufwor äro ock en delice, men de 
generera melancholie och förta venerem. 

Gåskött war fordom i Aegypten så rart, at det war allenast ko- 
nungarnas spis; men är nu almänt, i synnerhet i Tyskland wid Mårtens- 
mässotiden. Det skadar uti podager, gickt, cardtalgia och artritide, 
emedan det relaxerar för mycket. 

Änder, wildgäss och swaner äro goda, när tranet kommer ur dem. 

Tetrao, tjädrar, orrar och hjerpar samt åkerhöns äro alla af ett 
genus, I Norrland tror folket, at man ej kan lefwa af sådant kött allena, 
emedan det torkar alt för mycket. 

Kråkor bör man ej äta, ty de lefwa af as; i Skåne äta de råkor. 

Insecter och Vermes. 

Humrar, kräfftor och räkor äte wi, men deraf blir kroppen het, 
gommen liksom hänger wid tungan. En scorbuticuSj som stinker sjelf, 
skall sedan han ätit dem, stinka som ett as, och bör derföre ej äta 
dem, ty deras kött är maxinie alcaleacens. 

Ostron äta vd lefwande, som är en oerhörd gjerning. Musslor ko- 
kas och ätas. I Amsterdam säljas de 2 gånger om weckan. Ostron 
ha de i dammar och göda dem. Cochlea^, trädgårdssnäckor, plantera de 
i trädgårdarna, och se ej der på, at de äta upp löfwet på träden. Snäc- 
kor praepareras med krydder, men äro ledsamme at få rena ifrån deras 
slem, och fast man skifftar många watn på dem, äro de ändock som 
skinlappar. 



' Helix pomatia L. 



206 linne, Dieleiu 



Om GirrTER- 



Intet medicament är, som icke är forgifftigt, besjnneflifen medka- 
menta herfÅca, och dermed käns en rätt wtedims ifrån en q«-acksalf- 
ware, at den förre ga* in lagom do^. Det är ingen rätt medirus. som 
är rädd for forgifft. Det är en rätt nufdirHJt, som kan göra en sjiikdoni 
till en annan och ge in sädana medicameoter. som göra sjokdomen 
contraire. Så at d^n, som kan göra de masta sjukdomarna, är den 
bästa medimjf. Alt, som ges i werlden. är giflligt, om det tages in i 
för stor do^is, Hwem skulle tro. at bröd skulle skada? Men likwäi. 
om man äter for stor myckenhet af skorpor om afflonen, utan at dricka 
pä, kunna de sä forstoppa wårt lif, at wi offta måste sätta lifwet till. 
Ingen ting är absolute skadeligit eller oskadeligt i hela werlden, men det. 
som werkar i liten dosis, det kalla vr\ gifft. TithymaLus^ skadar ej 
getter, men är giftigt for andra. 

FrAX DJURRfKET. 

Om wi undantaga ormar, så äro mast alla djur fria for forgifft. 
Några äro dock skadelige. 

Vipera* ger dödeliga bett Aspis*; när han biter, sononar man in 
och dör. 

När Cep8* biter, faller köttet från kroppen. En herre fick en tand- 
petare, doppad i dennes gift och blef han der af dödad. Dipsas ^ forord- 
sakar en osläckelig törst; Crothalus horridvs^ ger stygn, hwarefler blodet går 
ut genom alla emissorier; Xaja^ är en bland de allra giftigaste ormar. 

På Salamandra är urinen allenast gifftig, hwarmed folket förgififtar 
sina pilar. 

De swarta musslorna kunna wi få cardicdgie utaf, durchlopp etc. 

Ett slags rockor finnas (Raja, ÄRTHEon spec. 3), som ha en tagg 
bort i rumpan, hwarmed de stickas och gjöra dödeligit sär. 

Barhus är ett species Cyprini, af hwars rom man blir galen, får 

' Euphorbia; spec. 

' Olika slag af huggormar. 

' Räknas nu bland ödlorna. 

* En trädorm i S. Amerika. 

* Skallerormen. 

* Glasögonsormen. 



Kollegieanteckningar. 207 

ref och symplomer. Här på ses ett curieust experiment i Aldrovandi* 
Ichihyologia, 

Tethys, som kallas Leptis marinua af Punids, är ock farlig. Domi- 
TiANus lät prseparera en sådan Tethys i maten, hwarefler han slapp äta 
mer. Fjärsing, Trachinus, dödar med sina taggar i ryggfenan*. 



Från wäxtriket. 

Utaf swampar ha wi många slag, som äro nog giffliga. Ett slag, 
som kallas Pepperling, har hwit gifflig mjölk uti sig, som sticker som 
en syl på tungan. Äter man denna rå, då måste man sätta Hfwet till; 
men torkad och sedan stufvad kan den ätas. 

Murklor skada litet; men det är ej rådeligit at äta dem uti pastej, 
så framt man icke sjelf har plåckat dem, ty en oförfaren kan snart taga 
quid pro quo. Kejsar Jovianus åt döden för sig af swampar, som lågo 
uti en pastej. Härmed blef ock kejsar Glaudius förgifvien af sin 
kejsarinna, at sonen Nero måtte komma till regimentet. Qv(b tanta cibi 
vcluptas (PuNius) ! At swamparne kunna förgiffta hela massam sanguineam, 
se wi på boskapen om hösten; när de äta swampar, blir mjölken intet god. 

LycoperdoHj Rökswamp, är det starkaste förgifft och skadar både 
magen och ögonen. 

Lycopersicum, De, som den äta, bli merendels galne; men i Spanien, 
der de bli wäl mogne, ätas de. 

Wissa saker äro gifftiga för wissa djur: 

Uelleharus niger purgerar ut alt det, som är uti en, om den brukas 
af menniskjor eller andra djur, undantagande åkerhönan, som aldeles 
ingen känning har der af, fast än hon äter den i stor myckenhet. 

Semina Carthami äta papegojor mycket utan skada, men andre må 
illa deraf. 

Cicuta är skadelig för kor, men stararne äta dess frön utan skada. 

Turska bönor, som wi kunna äta, tåla ej höns utan dö deraf. 

Persilja bruka wi almänt at äta, men gäss dö deraf, likaledes fog- 
lar, som sitta i burar. Af Semina Apii dö lössen i hufwudet på barn, 
om de strös i håret och ett kläde bindes om en natt. 

Mandlar, som wi kunna äta, kan man förge wargar med,Jäfwen 
så räfwar, liksom med räfkakor. 



' Italiensk naturhistorisk och särskildt zoologisk författare, 1525—1607, 
professor i Bologna. 

' Se C. LiNNiEi Wästgötareaa, 1747, s. 175—76. 



208 Linné, Dieten, 

AethusOy Actcea, Aconitum, Mercurialis äro gifftige och göra folk 
galna och yra. De, som pläcka grönkål om wären och ej förstå bota- 
niquen, kunna lälteligen taga gifftiga i stället for sunda örter. Aeqofpo- 
dium tages almänt här ibland, men är ej fri for gifft, fastän mindre far- 
lig än de andra. 

Af de, som skada, äro: 

1 . Plantce lactescentes (undantagandes en familia, som kallas Semi- 
flosculoBi TouRNEF.) Af Papaver fä wi Opium; om man tager in 3 gran* 
häraf, kan man somna in och aldrig wakna. 

Hippofnane är ett träd i America, som är så gifftigt, at om wädrel 
kommer blåsande ihån desse skogarna, dödar det hwar menniskja, h^*ar- 
fÖre de ock låtit hugga ut dem tid effter annan. Hela slägtet Rhus är 
skadeligit, men det, som heter Toxicodendran och wäxer i Norra Ame- 
rica, är så gifftigt, at om man lä^er en qwist på elden och stänger 
spjället, dör en hwar i huset. Alla Canvolvuli ha mjölk uti sig och äro 
gilTtige. Gleditschia är ett litet träd i America, som har små nötter, 
dem americaname' hänga på band och sätta som pärlor om benen och 
armarna, när de wilja dansa, at det må skalh-a braf; desse äro gifiEtige. 
Alla Apocyna äro gifftige. 

Nerium, som wäxer i orangeriet och hwars blommor lukta så wäl, 
är mycket gif!lig. Men i Europa, om ett spett göres deraf at satta i 
steken, blir denne gifftig och tar Ufwet af den, som äter. Cerbera är 
starkt gifftig. 

Jatropha har en hwit safft, hwaruti de wille cannibalerne sticka 
sina pilar, som sedan göra dödeliga sår, ty der blir straxt kallbrand 
eflter. 

JMelia (Azederach Todrk.) har röda bär, men ingen smakar dem, 
for de äro gifftige. Fikonti-ädets frukt, så länge den är omogen, är 
skadeUg och gifftig. Se derom Diss. de Fieti* Ibland Chenopodia äro 
ock några gifftige. 

Swart frukt är merendels gifftig. Icke kan man säga, at all swart 
frukt är skadelig, men åtminstone är knapt hwar 10^® hälsosam. HSr 
af ha wi: 

Belladonna (Atropa Linn.), h^ilken har swarta bär om hösten. 
Äter man 4 å 5 här af, blir man deraf rasande, kläder af sig och sprin- 
ger aldeles naken. De, som äta bären af Actcea, bli rasande deraf, 
e. gr. några barn på Danviken. Coriaria har helt swarta bär, hwaraf 



' = 18 c. gr. 

• = Indianerna i America. 

' Af Linxk-Hegardt, 1744. 



Kollegieanteckmngar. 209 

getter etc. fä fallandesoten. Alla Solana, (poma amoriSy mala inaanice 
etc.) äro gifflige. 

Tinus^ ärgififtig. Padua ocks&y som kallas XaMroc^o^u^, hwaraf bären 
brukas pä bränwin. Empetrum, wära kråkbär, om de ätas för mycket, 
göra hufwudwärk. Häggbär drifwa starkt excrementerna, så at man ser, 
at deruti äfwen är något osundt. 

Härifrån undantagas följande såsom ej gififtige: JuniperuSj Vacciniat 
Melastama och någorlunda de swarta winbären. 

2. FtantcB umbéllaUB, i synnerhet de som wäxa i watn, ex. gr. Cicutaj 
som war gamla werldens gifil, och hwaraf kor dö. Stum phellandrium, 
der af hästar få trollskott; Oenanthej hwilket twå stydenter wid Harlem 
bewittnade, som äto af roten och dogo. Aethma, den willa körfwelen; 
lliapsia i de södra delarne af Europa purgerar ofwan och nedan. Med 
ett ord : alla plantoe umbellake, som wäxa i watn, in till sjelfwa selleriet, 
äro gifftige. 

Ett annat slägte, som har 5 stamina nedbögde, är mycket gifftigt. 
Datura gör at man blir galen och sedan ej kommer ihog, hwad man 
gjordt under raseriet. Nicotiana^ Hyoscyamus (Bolmörten) gör convul- 
sioner. 

Polyandristae cum nectariiSj ex. gr. Aconitum är näst in till CictUa 
det starkaste förgifft. 

Äqvilegia är gifftig, det weta wi af en amma här wid Upsala, som 
stötte den till pulver och gaf sitt barn in för skabb, hwilken wäl gick bort, 
men barnet ock. Plumbago är corrosiv. Veratrum eller Helleborus oZ- 
bus bör ingen medicus bruka i desperata sjukdomar. Delphinium är 
ej heller att skämta med. Gloriosa har en rot, hwar med de förgifwa 
hwarandra i Ostindien. Af Cyclamen brukas i medicinen roten, när han 
är färsk. Om man ger hundar eller hwad kreatur det är kejsarekronor, 
så dö de deraf. 

Cokhicum, här af kan man purgera till döds. Den orientaliske 
Hyacinthens rot är giflftig. RiUa^ der hon wäxer wild, är corrosiva. 
Arum, Daphne, Tagetes äro stygge för hufwudwärk skull, som man får 
af dess lukt; Justicia förordsakar abortum. Roten af Guajacum^, som 
kallas Lignum sanctum, brukas till blodreningar och fäs här på apo- 
thequen, men om man wille bruka henne färsk, der hon wäxer, skulle 
folk dö der af som flugor. 



* Viburnum Tinus L. 

• Guajacum officin ale L. 

14 

Linné, Dieten. 



210 Linné, Dieten. 



FRÄN STENRIKKT. 



Alt det wi hafwe utaf regno mifierali är gifitigt och fÖder ej, der- 
fore äro prseparationer uti metall- och lerkärill skadelige. Gaud. Diodorus * 
säger wäl,, at det wid Mans Bogesi* skall finnas ett slags mjöl, men 
bedrägeri, det är ej annat än af lera ech det som wära apothequer 
kalla ter ra sigiUata^ och bruka som ett absorbens inprimis viis; desse ka- 
kor ge aldrig någon föda. Intet djur under solen tager emot någon föda 
som ej är organiserad, ty då är hon gifflig, såsom hela regtuim mine- 
rale är beskaffadt. Men i wäxtema organiseras jorden. 

Kalk och gips (som är ett och sanmia genus); ehuru fine de äro 
stötte, äro de dock ett argt förgiflft, hwarmed fiender ruinerat hela ar- 
méer for hwar andra. Kejsar Emanuel i Constantinopel och Friedric III 
i Tyskland läto blanda gips i mjöl, hwaraf de bakade bröd och läto 
komma i fiendens händer, hwaraf hela krigshären omkom. 

Man har brukt kräftstenar, som äro ett slags kalk, om man har 
magesyra; när det ej hjelper, brukas gips, men dager ej för stor dosis. 
Bagare, som blanda gips i mjöl och bröd, at det skall bli poreust, borde 
brännas, ty det gör coliciue, tormina och obstructioner samt stenpassion, 
ty de fina kalkparticlarne gå aldrig ur kroppen, och partiadcB terrestres 
kunna aldrig destrueras eller resolveras i magen. I Engeland bruka de 
det i öl, som är lika farligit. Huru gips och kalk agerar, fär man se, 
om man lägger dem på sår eller slag, då såret dras ihop. Wl bruke 
ock kalk på fisk, at han skall bli mör, men ehuru det tas ut en del, 
så bli dock de fina kalkparticlarne qwar, h\»ilket man ser på skederna. 
som deraf bli fergade. Pöudre de succession är intet annat än ett mi- 
neralpulver, som fås af en ört, som heter Cffmbalaria*, och törhända 
med en tillsats af kalk. Det har den effekt, at man dör efter en wiss 
tid. Nu bruka jesuiterna detta förnämligast, men förr ock andra 
mtst mot regerande forslar och kungar. 

Bränd t bröd dager ej äta, ty det har Sal alcali uti sig, som €J 

' Italiensk historieskrifvare under första seklet f. Kr. 

* .Mr>jlijreii Hons Vi^jretiiis eller nuvarande Botzberg i Schweiz. 

' Detsamma som äfwen kallades Bolus alba eller Argilla Lemnica, 
Nan net Trrra si tj illa t a är uppkommet deraf, att ämnet formades till kulor, på 
h>Yilka intrycktes ett si^Mll af herrskaren öfver Lemnos, turkiske storherm. 
Amnot «^r en renad lera (aluminiumsilikatK som fordom användes ss. binde- och 
upptilanilning>nuHiel tT^r piller, hvilka innehöllo lapts eller andra lätt sönderdelade 
l)oslamtv,)olar. Motsvarar nn^^far var farmakopés CreoUnum. 

* Liiujrin cytubalaria Miu.. 



KoUegiean teckningar . 211 

solveras i magen. Sand och krita äro ej mindre skadelige. Wi se, hur 
katten ristar köttet, at sanden må gå ifrån. 

Wära qwarnstenar, som äro af sandsten, hackas hwar fjortonde dag, 
men det mjölet, som males straxt effter hackningen, är farligit at för- 
tära, utan är då tjenligast at först slå bränwinsmäld på. Aldrabäst är 
det at hafwa qwarnstenar af gråsten. 

Finsk lura, som nu brukas i Ryssland, görs på det sättet, at de 
lägga glöggade stenar uti drickat, hwilka släppa der alla sina fina par- 
ticlar, som jemte askan adstringera i högsta grad. 

Kopparkäril i wåra kök. Kopparen är ej skadelig i sig sjelf, utan 
victriolen, som blir deraf. Man ser, at lefwande fisk dör förr i koppar- 
käril än i en så, hwilket en hushållare bör weta. När kopparen erjas 
eller rostas, blir han grön eller blå; då solveras kopparen och victriolen 
går ut, som är samma spm vitriolutn cyprinum^ eller blåsten. 

Om man wil taga ett papper, som är fergat med spanskgröna, och 
tända eld på pipan med, så måste man kräkas. Dalkarlarna, som drucko 
af watnet i Fahlu grufwa, blefwo döde innom en Qerdedels tinmia. Man 
bör agta sig for ergade thé- och coffepannor, derfbre bör man probera 
théet eller coffeet med Spirittis salts ammoniacl. Blir det blått, så äro 
pannorne oriktige, och af en sådan liqueur får man colique, som skyndar 
till döden. I Amsterdam och Haag war en qwinna, som kokade räkor, 
och lät dessemellan watnet stå i kopparkittelen, at hon måtte slippa at 
å nyo lägga salt uti, till dess hon åter kokade andra; och på detta 
sattet sålde hon räkor hela tiden bort åt; de som köpte dem af henne, 
måste sätta lifwet till; ändtligen sedan inqvisition här öfwer wardt hål- 
len, blef detta upptäckt och förbud gjordt. Det skall wara så wäl på 
prästgårdar och bondgårdar at hafwa malmgrytor, men de äro djefla- 
grytor, om de ej hållas rena. Så är det med bränwinspannor, om de 
ej hållas braf rena, och menar man, at soldaterne i sidsta fåldtoget^ 
mast dödde af bränwin, som warit distillerat i ergade pannor. Se mera 
ScHDLTz' disp. De morte in olla^ 1747. 

Bly ger oss sacharum Saturni, som är ett slags victHol, Om jag 
slår lithargyrtitn eller cerussa uti bloden, så coaguleras den. Ingen 
medicus bör gå till sacharum Saturni utan i högsta nöden. Blyröken 
skadar förnämligast, derföre om man ej acktar sig utan drar röken in 
i munnen, der de smälta bly, blir man matter, sedan gjör det ondt i 
maggropen, sedan blåses magen upp af wäder, så mister man appetiten. 



^ Sulph. cupriciis, 
* 1741 års ryska krig. 
' »Döden i grytan». 



212 Linné. Dieten. 

:!a tagtä urinen bort, och så får man conrulsioner i hela kroppen. Hår 
af kommer det, neml. af blj calcinerande, at guld^ffieder ha knunpne 
händer. 

Vitrum antimonit. Medici ha lärt at gjöra glas af ö '. som blir 
goU. Förr hade de vit rum antim, pä apothequen, men brakas nu ej så 
mycket. Slår man win uti ett sådant ^as och låter stå öfwer natten, 
får man kräk\^'in deraf om morgonen. Wåra krukomakare måla sina 
fat här med. och det är den gola färgen på dem. Men låte wi mat 
stå uti dem öfwer natten, hälst med ättika, så är det mindre hälso- 
samt. 

.^taN/ium. Tennet är det snyggaste, men ej altid fritt. Tenn med 
vitrum ofUimonii, dess effect wet man ej. ScrnxTZiai gissar, at Rarhitis 
i Elngeland kommer allenast af det myckna tennet Verbo: ingen metall 
ti US i hela werlden. som ej skadar. 

Ar^fenicuiH, som är upfunnet wid pass år 1500, är det starkaste 
furgiiTl i hela werlden, så at ett gran^ kan forge en elephant Ckemici 
hd lärt oss at forsiifra wår koppar med det. En tid, då folk ej orkade 
köpa sillwerkäril, så brukte de kopparkäril i dess ställe; hwilket de för- 
nämare ock på slutet anlogo, tyckande at de wore wackrare än silfwer- 
käi'il. men om de skulle kunna brukas, måste de aldrig stå öfwer 
natten. 

Järnkäril äro minst skadelige af dem wi bruka, men dock skall 
ingen tro. at ej järn communicerar sina particlar med maten. När man 
dricker brunn, bli excremeulerne swarta. LasTEn tror, at det ej dager 
dricka brunn for länge, emedan järnet då skadar intesiincL, gör lib- 
rarne i»a slutet for mycket slyfwa elc 

Anjtuium, wårt ordinaira silfwer, är 13-lödigt'. När silfwer är 
uppblauiliiiit med koppar, ergar del altid; hwarfore man sökt förgylla 
bägarna, at dricken ej skulle taga till sig erg. 

Auntm, guldet, ha wi exem|>el på at det legat 1000 år i jorden 
äller på sjöbotnen och ändå behållet sin godhet. Men man wet ej 
niange. sum ha guldkärilK om man undantager kungen i Frankrike, 
kungen i Elngeland och drottningen i Ungern. 

' Tecken för an ti mun. 

* = (),<* gram. 

' D. v. >. har pa l»i delar 13 delar silfver och 3 delar koppar. 



Kollegieanteckningar. 2 1 3 

V. ExCRETA ET Retenta. Afsöndradt och Behållet. 

In genere. 

Alt det, som violenter ewacuerar oss, debiliterar tillika. At slä sig 
åder, blöda näsebiod, hugga sig eller mista för mycket blod på hwad 
sätt det må wara förslappar och förswagar en. De, som bruka slå sig 
åder och ej continuera dermed, få gerna febrar eller blodstörtning. At 
evacuatio sanguinis debiliterar, ses på fruentimmer, som af intet annat 
bli swaga och slappa i hullet, ty så länge de ej äro komne til sina annos 
pubertatis och ej ha sina menstrua, äro de hurtiga som manspersoner, 
men detta gör snart skillnad på könen. Då blir huldet på flickan löst, 
huden skär och ådrorna lysa igenom. De som ha hfjetnorrhoides, huru 
bli de icke utmärglade på slutet. En karl, som är sobre, blir tapper, 
men den, som haft gonorrhéam och slika evacuationer, blir modstulen och 
ynkelig; ty all stark evacuatio gör en bedröfwad. De, som legat i sali- 
vation, bli magre och eländige. En qwinna, som ligger i barnsäng, grå- 
ter öfwer minsta bagatelle. Den, som brukar för mycket snus. mister 
både minne och syn af det, at wätskoma förminskas och hjernan uttor- 
kas, warandes intet som mer förtar minnet än snus. Likaledes de, som 
röka tobak, bli melancholici och olustige, i stället at den, som behåller 
sina wätskor, blir frisk och munter. Den som är mager, bör derföre 
akta sig för tobaksrökande och annat, som mycket evacuerar. Dessutom 
förtaga alla evacuantia venus, Expectoratio förer oss äfwen i marasmus, 
hwadan de, som hafwa lungsot, äro altid magre^ emedan de harckla up 
all chyltiSy som skal bli blod. Fruentimber, som ge starkt dia, bli magre 
och förespå slutet i marasmua. Man skal obserwera, at hwad wäg na- 
turen blir wan wid at evacuera igenom, dit föres altid nutrimenlet i 
största qvantiteten, Swetten utmärglar äfwen, då den drifwer för myc- 
ket, (som Sanctorids säger loc. cit. Ill, 3.) Man ser derför intet kreatur 
springa sig swett, om det icke är twunget. Man bör derföre akta sig, at 
sådant ej må accellerera prcecocem senectutem. At drifwa urinen är godt 
på wist sätt, men om det sker för mycket, bli njurarne debiliterade. Al- 
VU8 aperta förswagar ock. Somlige mena det wara farligt at ha något 
hårda excrementer, men för mycket liqvida äro sämre. Det är wist, at 
alims adstrieta gör mycket ondt, emedan fceces pxttridcB komma at stå 
qwar i kroppen, från hwilka mycket osundt exhalerar. Men at för myc- 
ket purgera förordsakar hsemorroider och gyllenådren. Lister* talar om 
RuTscHEN*, at han på ålderdomen aldrig gick til stols mer än en gång i 



* Se Auctores. 

« Holländsk anatom i slutet af 1600- och början af 1700-talen. 



214 Liimé, Dieten. 

weckan, fastän han ät kjött och hade dertil god appetit. Man obserwe- 
rar, at unge folk ha altid tunna och lösa excrem^iter, men gammalt 
folk hårda. Den, som arbetar styfl, går ej så ofta til stols som en annan ; 
de saker, som göra hårda excrementer, äro färskt kött, stekt i grytan, 
sött win etc, men deremot stek, som är stekt på spett, päron och andra 
frukter göra mjuka. Den som håller urinen för länge, måste akta sig 
för stenpassion. Äf retenta urina blef Ttcho Brahe, den store astrono- 
men i Danmark, död, i det at musctdi compressorii miste sin Umum, at 
han ej kunde skilja urinen ifrån sig, utan blåsan sprack. Alla, som ha 
menstrua suppressa, få plethora. At låta sig åder är allmänt, men jag 
fruktar, det är emot naturens ordning. De, som äro wane derwid, känna 
årligen ^-id samma tid, at bloden wfl ut, och måste hålla i dermed, så 
framt de ej skola få febrar, hsemorrhagier etc. De, som äro wane wid 
åderlåtning, bli säkert plethorici. Man ser på kalfwar i Engeland, huru 
feta de bli af åderlåtning. 1 Frankrike är åderlåtning ganska mycket i 
bruk. En munk, benämd CmARi, berättar om sig, at han fick en stark 
feber, som warade i 3 år, och under den tiden blef han 97 gånger 
åderlåten. Wi ha exempel på en, som lät sig åder hwar dag, och om 
det ej skedde, blef han sjuk; han drack 18 qwarter watten hwar dag, 
åt litet kött och kycklingesoppor. Den, som kan umbära at slå sig åder, 
han gjör wäl, men den, som har pleuresie och feber, måste deran. Först 
i detta sectUum war i mode at kräkas, likaledes wid Gmusn tid, hwarom 
Paracexsus talar; men det duger ej. Barn ha flytande hufwud*, som är 
en naturlig evacuatto och bör ej hindras, ty de fä deraf merendels godt 
minne med tiden. Den, som har skabb, skorf etc. och smörjes, går det 
galet med, ty om man drifwer sådant in, stadnar man i slag, pleuresie 
etc. En professor (Hoffenios*) bekände på sitt yttersta, att 3 ting 
skyndat honom til grafwen: tabaci fumus, veruBsectio och pulchra uxor. 

Om infusioner och transfusioner. 

Circulatio sanguinis läres af physiologien. De gamle wiste ej här- 
utaf Servetus' war den förste, som skref härom, och det uti sin bok 
De en-aribus Tnnitatis, som war skrefwen phystce; men han blef derfore 



' = Snufva. 

' Per Hoffenius (1630—82), medicinae professor i Uppsala, Olof Rudbeck 
d. äldres utmärkte fakultetskollega. Hans »vackra hustru» hette Anka Lsvea. 

• MicHAEL S., spanior, studerade medicin i Toulouse, Hartets föregångare ; 
det var ej muiikar utan reformerta Calvinister som brände honom i Geneve 
år 1553. 



Koliegieanteckningar. 215 

af munkarne bränd. Sedan begynie CiESALPiNus^, Columbus' och flere at 
tänka på denna saken; men för den förras öde torde de ej ge ut sina 
tankar inför allmänheten. Harvads' gaf ut en bok i Frankfurt 1628 
härom, men alle de förnämsta mediet pä den tiden skrefwo emot honom. 
Ändteligen begynte 2 medici, Breimius[?] och LowERnis^, som arbetat på 
structura cordiSj efter de sägo medicamenterna skola gä en så läng wäg, 
innan de hinna komma i blodet, på at försöka infundera medicamen- 
terna immediate. Begynte altså at experimentera på hundar och förde 
in genom en syrinx^ kräkemedel. Sedan försökte de på människor, 
hwilket ock lyckades med somliga; men man afstadnade tämmeligen 
snart, hälst då de infunderade qwicksilfwer, brännewin och luft. Det 
tog lifwet promt af alla, ja äfwen mjölk, som infunderades, emedan den ej 
kunde gå genom lungan. Detta gaf då anledning til transfusion. De 
togo 2:ne hundar, lade dem widöpna på et bord, öppnade en vena på 
den ena och en arteria på den andra, hwaremellan de satte en cylinder och 
läto bloden rinna ur den ena i den andra. Sedan försökte de med en 
gammal häst, af hwilken de tappade blodet och släppte in annat af 4 
gumsar, hwaraf han blef som han warit i 4:de året. På slutet begynte 
de försöka med människor, läto tappa ut deras eget blod och införa blod 
igen, hwilket ibland aflopp wäl och ibland illa. Men huru länge de lekte 
härmed, så hände omsider, at en grefwe Bonde kom härifrån Swerige 
til Engeland och fick en stark feber. Medici tappade äfwen af honom 
blodet och släppte andra creaturs in igen, men han dog. Denne curen 
tyckte ej hans slägtingar i Swerige om, och medici blefwo kallade til an- 
swar derföre, hwarpå fölgde förbud häremot först i Engeland; men i Ita- 
lien gingo de längre och grofware til, i ty de stulo om natten tiggare- 
barn, dem de tappade blodet af in i rika gamla käringar. Då detta om- 
sider kom för den Hel. Fadrens allra kristeligaste öron, kunde det ej ser- 
deles behaga honom, utan blef det både der och annorstädes wid lifsstraif 
förbudet. 



^ Andr. Ccesalpinus (1519 — 1603), professor i botanik i Padua och sedan 
lifmedicus hos päfven Clemens VIII, växt fysiolog och en föregångare till Harvey 
i uppfattningen af blodomloppet. 

' Realdo Columbo (t 1559) i Pisa, Vesalii lärjunge, berömd anatom, upp- 
täckare af lilla kretsloppet. 

' Engelsk fysiolog och läkare (1578 — 1657), utgaf sin epokgörande skrift 
Excercitatio anatomica de motu cordis et sanguia år 1628. 

^ Richard Lower (1621—91). Engelsk anatom, som särskildt studerat 
hjärtat. Skrift Tractatus de corde etc. Lond. 1669. 

* Spruta. 



216 Linné, Dieten. 

Vis EsaxEyroRUM m corpus. Matens werkan. 

Hura kroppen affideras af eftculenta, skall här kortdigen omröras. 
En del säger wäl, at man lär lika ehylus af olika mat, så at det skulle 
wara lika mycket, hwad wi åto, emedan natnroi skulle altid wända det 
til lika nutriment Men det är osant, som kan ses pä kreaturen ; /)A^'- 
vora ha godt kött, men camivora fränt och segt Ält det wi äte (or- 
bytes f5rst i magen til ehylus, h«ilken är just det, som skal föda oss. 
Denna silas hos fruentimren genom körtlama ut i brösten och blir mjolk. 
Likaledes sker hos kor. Men om wi mjölka koen och ej ge henne nå- 
got äta utan sedan efter 10 a 12 timmar åter mjölka henne, fiL wi en 
mjölk, som är bara serum sanguinis, som gw intet smör utan ost, hwil- 
ken blir frän och sty^. Den mjölk, som fås af carmvaris, är for myc- 
ket alcalescens och tjenar allenast til såpa at taga ut fläckar med. Om 
geten äter Tiihymalus^, builken wäxt intet kreatur utan kon går på, och 
man sedan äter des mjölk, får man convulsioner, som kunna kosta ens 
lif. När koen ätit Scordium^, smakar ej allenast mjölken utan ock smö- 
ret. När hon ätit swampar och mjölken deraf blifwit forskämd, säga 
böndeme, at hon blifuit förtrollad. Dricker man getemjölk, då getterna 
ätit Anagyris^, som af andra kreatur lemnas orörd, får man upkastning 
och durchlopp. En qwinna hade wid fodslen tagit et decoct af malört; 
deraf blef mjölken så besk, at barnet ej wille smaka den. Urinen far- 
gas, när wi äta muscottblonmia, sparris eller kronärtskåckor ; taga wi in 
rhabarber, blir han gål o. s. w. At esculenta äfwen wäl inficiera de 
solida delarne, se wi på får; om de äta malört blir köttet beskt. I Enge- 
land, der de så rof^or om hösten på åkrame och släppa fåren derinpå, 
smakar köttet bara rofs^or. Kramsfoglame smaka af getapeln (Bhamnus). 
FicedtdcB^ i Frankrike smaka af windrufwor och fikon. Äter man myc- 
ket af åkerhöns, som spisat Convclvuli semina, får man convulsioner. Af 
Ruhia tinctorum få höns och swin röda ben. Hos Athen^um^ läses om 
en i Thebe, som åt bockekött och blef så stinkande, at man ej kunde 
umgås med honom. Fårköttet i Spanien får fullkomlig smak af rosmarin 



* Euphorbia spec, 

' Allii spec. — Allium Schoenoprosum. Comesta a bobus lautius planta, 
lac et butyrum inde olidum evadit». C. Lixn. Flor, Suec, p. 105. 

' Troligen den i Grekland och södra Italien förekommande Ånagyris 
foetida L. 

* Snäppor. 

* Athenjeus från Altilia i Cilicien var en berömd läkare i Rom under 
första århTindradet efter Kr, Se Oribasii samlingsverk, del Ili 



KoUegieanteckningar. i 1 7 

och timjan. Oxköttet på Jamaica blir oflfta så wederwärdigt af Fetiveria^, 
at ingen människa kan äta't. Om man strör snus i sår, klokes' pati- 
enten. Lägges litet stött kummin på bröstet med Salvia, luktar hela 
kroppen deraf. Plåster af hwitlök lagt under fötterna meddelar sin lukt 
up åt munnen. Således bör alt det wi lare i diaeten byggas på rön, 
och ej på raisonnementer, ty philosophien och matematiken ha aldrig 
uphulpit medicinen. Tvertemot. Alt hwad Hippocrates skref grundade 
sig på rön. Frågar man altså nu for tiden, hwaraf feber kommer, skal 
man få hundrade swar, alla owisse. Om man frågar, hwaraf smitta 
kommer, så swara somlige, det är et putridum i kroppen; andre, at 
det kommer af imaginationen och frucktan, men detta är ju absurdt; spiri- 
iu8 animales dundra somlige med, sågandes dem wara ligamentum aninuB 
et carporis, och många andra oräkneliga meningar, i det somliga säga 
at spiritus animales äro aci'es, somhge at de äro mites, somlige volatileSy 
somlige leves. Newton, Listeh och flere andre ha nekat apiritus animales 
alldeles, åtminstone äro de aldrig ännu bewiste. När wi således gå ifrån 
observalioner, stadna wi uti faseliga hypotheser. Så war det med Bontecoe, 
som såg, at obstructioner kommo af tjock blod och tjocka wätskor, der- 
före recommenderade han tunna drycker, isynnerhet théwatten, och war 
den förste, som gaf denna dryck så stor credit i Europa, ty han sade, 
at blodet dymedelst skulle lättare löpa genom de fina ådrorna. Hwilket 
är sant theareticey men practice finna wi, at mycket thédrickande skadar 
otroligt. Frågas, hwadan komma menstrua? Somlige mena, at de kom- 
ma af plethoraj för mycken blod, som fruentimren äga. Men wi weta, 
att om en qwinna låter sig åder 2 å 3 dagar, förrän menstrua skola komma 
så får hon dem dock lika fullt. Derföre är det något annat, som wi 
likwäl ej ha oss bekant. Hwad är ordsaken, at mercurius vivus curerar 
pa^Bio venerea? At opium gör sömn? At hafwande qwinnor genom alte- 
ration kunna propagera fläckar på barn? Wi weta det ej; men oände- 
ligt mer uti menniskan är oss okunnigt, fastän Willis sökte wisa, hwad 
hwar och en del uti hjernan skulle göra för godt. Verulamius säger 
fördenskuld: mathematica disciplina medicinam non illustrat^ och Lister: 
utinam öbservationihus tot gauderet historia naturalis, qvot numeris 
mathesis. Genom observationer ha de gamle stigit til sådan högd, och 
månge nyare genom philosophiske och matematiske demonstrationer til 
så många galna hypotheser. 



' Fetiveria alliacea L. 

' Sydsvenskt bygdeord för »krakes». 



i218 Linné, Dieten. 

Venus. Kärlek. 

Denna materia är den fortreteligaste at publice tala om, ej f5r ar- 
gumentets utan för åhörarenas skuld, ty för dem, som ha capricer frän 
ungdomen, förekommer det något sällsamt, men man bor höra pä denna 
saken med förnuft. En anatamicus blygs ej för at nämna pefiis eller 
vtdva mer än näsa eller mun, ty alle äro skapade på en gång; dessutan 
är det lika mycket, om et stycke kött tages här eller der, ty hwart och 
el består af muscler, fibrar, nerver, ådror o. s. v., hwilke alle utsila 
wätskor på ena stället mer foetida än på det andra ; dock bör man höra 
härpå cctstis aurOms. 

Den första lagen, Skaparen utgaf, war: creseite d tmdtiplicamini. 
Den är just den samme, som consenrerar skapelsen. Denna multiplicatio 
kalla vri generaiio. Örters gemtalia anse wi med nöje, på djuren med 
styggelse och på oss sjelfwa med underliga tankar. Låtom oss föreställa 
oss den, som ännu ej fåt någon genitura^ i kroppen, och sedan alla de 
öfriga stadia mtce, så skal man finna åtskilnaden, ty så länge ej genitura 
kommit i kroppen, fattas der glantsen i ansigte och ögon, och efter 
annos pubertatis och mcUuritatis få de gamle ej behålla sin behagelighet 
och styrka. Den felas, då detta balsam är förlorat. Det är en my- 
stére, huru Skaparen gjort appetiten hos menniskor och andra kreatur. 
Den, som törstar eller hungrar, har en werkelig defect i kroppen, och 
ger han sig ingen ro, förr än han får släcka sin lystnad med något; 
när han då fåt något uti sig, är han så nögd, som han fått hela werl- 
den. Således har det sig med venu8^ warandes appetiten der ofta olide- 
lig, at man ej kan wara glad, hwilket hos ynglingar kommer af sim- 
ningen i vesiculis seminalibuSf som gör en olustig. Således kommer 
appetiten i förra händelsen af defectusy men i sednare af mtdUtudo cm- 
tenti. Bägge slags appetiter komma dock deruti öfwerens, at det icke 
är en dolor punctoHus utan en dolor tensivus^ hwilken i senare casu ej 
uphörer, förr än man fått evacuera sig. Detta är det, som kallas lUndo 
(kärlekssjuka); at säga det en är kär i den andra, det är blott en chi- 
mére, som nedanföre skal wisas. En ung flicka och en ung gosse har 
man swårt at känna åtskildt, förr än de komma til annaa pubertatis, i 
synnerhet i Lappland, der de gå lika klädda, men då de kommit tfl 
nämda tiden, börjar blodet spänna, som det wille ut. Då bli kinderna 
röde, men hwarföre den rodnad kommer, 'wet man ej. Ty hwarafkom- 



» Sädesvätska, ordet här fattadt som gemensam beteckning för så\'äl de 
manliga som de kvinliga könskörtlarnes sekretion, sädescellerna och äggcellen; 
vanligen tillämpar Linné på mannen sina uttalanden om genitura. 



KoUegieanteckningar. 319 

i 

mer det, at hönan blir röd om kammen, dä hon skal wärpa? Nu får 
flickan glänsande och fuktiga ögon och liksom en half oedema under 
dem, warande så stor difference uti dem, som uti en ädel och oädel 
sten, ty före annos pubertatis se de dunkla ut, men så snart hon kom- 
mit til den mogna tiden, ser man grant uti hennes ögon, at begärelsen 
begynt. Hon börjar då bli gladare och nöjsammare, och när hon får se 
en wacker ungkarl, blir hon än wackrare och täckare, ty dä begynner 
en halitus incakscentis concupiscentice at upstiga hos henne, hwilken 
kommer af genitura, som då är samlad. Men så snart hon mister 
denna, blir hon käring och eländig samt har ej mer sin behagelighet och 
flo8 virginitatis. Alla wid annos pubertatis lukta starkt, i synnerhet 
mankönet, och gifs ingen hanne, som icke stinker något, men mast 
bocken; det samma se wi ock på fiskar, såsom lax etc, men denna 
halitus är ännu starkare, då han retas; således wet man, at ej en enda 
blomma ibland många tusende luktar aldeles lika med en annan. Denna 
spiritus rector gör de phosnomena, som ingen med sin mechanique kan 
rätt demonstrera. De ting, som agera på nerverna, agera ej på fibrarne ; 
om jag äter beska saker, agera de på fibrarne och torka dem, men spi- 
ritueusa saker pä nerverna. Således säger man, när qvinnan blir debili- 
terad af hcBmorrhagia menstruatiimis att fihrce musculareSj men ej ner- 
verna debiliteras. Efler puberteten blir flickans anlete och ögon glänt- 
sande; och då se wi, at hon är habil til venus; men virgines^ se ut 
som gossar, efter de ej ha tnenstrua. Ju s^^agare qwinnan är, ju sna- 
rare conciperai* hon; derfbre ock altid lättast efter menstrua, men de, 
som äro karlaktiga och starka, äro långt obeqwämare dertil. När man 
talar caste om genitalia, så är sådant ej forbudit hwarken in foro divino 
eller humana, politico eller oeconomico. Den, som i ungdomen en gång 
släpt tömmarna, har sedan ej äterhållsgåfwan : ty der som humores få 
wana at gå fram, Nvilja de mera fram. Det är wist, at en frisk men- 
niska ju måste nägorlunda stimuleras til venus wid de åren, men detta 
kan dock castitate öfwerwinnas. Det är dock olika med somliga consti- 
tutioner, ty somliga ha stora väsa och äro dock af naturen kyskare. Al- 
drig wågade fruentimmern at kasta sig i den dödsfaran, då födslen skal 
gå för sig, aldrig at stå ut et sådant wakande med barnet, om ej Ska- 
paren förordnat stimulatio til executor. Hade ej appetiten påmint mån- 
gen, skulle han ofta försummat måltiden och satt sit lif i sticket. Äfwen 
så med venus. Derföre har Skaparen wid annos pubertatis satt en sporre 
i sidan på jungfrun och ynglingen at de skola gifta sig. Om en, som 



^ Hår i betydelsen småflickor. 



220 Linné, Dieten. 

är hungrig eller törstig, får en sup eller andra spirilueusa saker uti sig, 
wägar han med dragen wärja och blottat bröst gä emot den aldra- 
modigaste, skönt han förut wore en poltron, sä är det ock in venere. 
Genitura har en spiritus rector, en hcditus och nägot voiatile med sig, som 
agerar starkt pä wära nerver wid annos pubei-tatis. Denne halitus eller 
spiritus rector gör a) robur; alle castrater i södra länderna äro sw^e; 
dä den förloras, blir man swag; renen, som warit tilförene fet, blir 
mager och eländig, dä han parats med renkoen; b) vigor; en yngling 
eller jungfru ser sä qwick och munter ut, men en utmärglad gubbe går 
som en skugga; c) exacuerar geniet och gör ren och skarp eftertänka, i 
följe hwaraf de qwickaste äro de coquettaste; de äter, som äro monor- 
chides (eller ha allenast en testiculus) äro alle illake til tanka och sinne, 
bitas och huggas, och är det ordsaken, hwarför morianerne äro af si 
illakt sinne, at de äro alle monorchides; d) gör munterhet, glädje och 
lustighet; men deflorati bli onde, sure, sitta i en wrå och se styggt på 
folk; e) gör en skär och gläntsande i ögonen, men sä snart oljan for- 
minskas, slocknar ljuset smäningom, ögonen bli dunkle och fä posse 
under dem; f) acuerar minnet, men des förlust minskar det och gör en 
dertill fienskallol; g) conserverar helsan; detta kan man se på Mrax- 
terna, om man klipper af stjelken pä et neglikeständ eller Malva arborea, 
som båda äro bienneSy förrän blomman spricker ut, sä blir hon wid 
magt, men om hon får slä ut en enda blomma, är ingen trädgärds- 
mästare i ständ at conservera någondera; samma sak är med mänga 
andra wäxter, e. g. Musa. En Qäril, som ej fär para sig med honan, 
kan wara wid lif hela wintren i kammaren; men fär han para sig, är 
det ute med honom, och dä falla wingame af; munkar, som äro kyske, 
äro så starke och fete, at man mä förundra sig deröfwer. 

Tvertom wärkar dispendium geniturce. Den a) förtager synen, e. g. 
wrenska hästar bibehålla ej gerna synen öfwer 10 är; b) debiUterar ryg- 
gen och gör honom kränk, dä äter en annan är styf och rak i ryggen; 
c) gör tar ditås affectuum; d) fibras laxiores och förtar förstånd och 
minne samt uttorkar och utmärglar oss. Det ser man pä en jungfru, 
som är helt slät och fin i ansigtet, en käring äter skrynkog som en hop- 
kramad näsduk. De gamle mätte brudarna om halsen, när de gingo ti) 
sängs, och om morgonen, då de stego upp; om de woro tjockare, h. e. 
fibrcB woro laxiores, slutade de deraf, at de hade conciperat ; e) den ky- 
ler och gör en stupid; f) förswagar nerverna eller ock förer uU podager 
och stenpassion; g) utmärglar och uttorkar kroppen. I Asien, der flic- 
korna gifta sig, när de äro 9 år, bli de sä utmärglade och eländiga, 
när de äro 36 år, som gamla käringar hos oss. Lyckehg är derföre 



Kollegieanteckningar. 22 1 

den, som wet at conservera genitura, ly den, som det ej gör, blir full 
med krämpor och skyndar sig sjelf til grafwen. 

Prodivitas in venerem förökas på många sätt, ex. gr. af a) for- 
mositas, nam forma et virtus conciliant amorem, §) lättfårdigt tal och 
exempel, lättfärdige comedier och skrifter. Harvjeus har några artiga 
observationer, som demonstrera detta: han hade 2:ne pappegojor, hane 
och hona i en bur, och i en annan bur hade han allenast en hona, de 
2 förre parades, hwilket den ensamma såg; hon wärpte ett par dagar 
der efter ett ägg och wardt död. Vidare af y) contrectatio och 8) con- 
trectatio mammarum: när mamilla utaf widrörandet expanderas och styf- 
nar, händer detsamma uti genitaltbus, emedan de ha så nära combina- 
tion med hwarandra; t) af aUa flatulenta, eller de der göra wäder, så 
som ärter, rofwor, färskt dricka etc; $) af andra utwärtes prässningar, 
hwarwid magen hopkramas och väsa dikteras wid genitalia; derfÖre är 
en wäfwerska, på h^Äilken bloden i myckenhet tryckes nedåt genitalia, 
kåtare än andra. Alla 17) potentia calida, som winer, i synnerhet de 
söta; alla starka drycker, alla aromata stimulera, ty alt det, som drifwer 
urinen och bloden i myckenhet till genitalia, stimulerar venerem. Vidare 
i>) af adsuefactiOj en hingst, som stått på stallet och ännu ej fått wana, 
låter wäl styra sig, men har han en gång evacuerat sig, blir han be- 
fängd, så snart något sto kommer in i stallet; af t) plethora; mycken 
blod och stark helsa är ej ibland de minsta stimulantia; när wi äro 
barn, är ej blodet i så stor myckenhet i anseende till väsa, men sedan 
väsa med årens tilltagande fått större styrka än hjertat, at bloden ej kan 
contineras inom sina väsa, så anwändes den öfriga bloden til genitura; 
af x) kyssar; uti lue venerea kan ses, hwad combination genitalia ha 
med munnen; ty när någon är inficierad uti genitalibus, så wisar det 
sig antingen med sår uti munnen eller uti halsen. Wid annos puber- 
tatis synes först den wackra röda färgen uti ansigtet. En tobaksrökare, 
som spottar mycket, är ej så stark in venere, Dufwor, när de skola 
paras, kyssas först. A) Sjelfwa structura corporis conlribuerar härtii 
mycket; wissa familier äro altså lättfärdigare än andra, ja, så at de icke 
kunna styra sin natur. Detta kunna wi wäl mycket tillskrifwa affectema, 
men långt mer structuren. Olycklig är den, som har en sådan retelse. 
I Padua år 1650 blef en hustru ihjälslagen af sin man, då han fant 
henne ligga i sängen med en annan karl; hon skars up, efter hon 
warit ganska coquette, och befants den ena njuren wara ofantelig stor, 
och wog flera Ä5, altså fördes hos henne större qvantitet blod til genitalia, 
än hos någon annan. Härom lästes i Behrendts Centuria, År 1662 
blef en kona halshuggen i Leipzig, som war en murarehustru; mannen 



222 Linné, Dieten. 

hade skildt sig frän henne, domarena sökte til den ena gången efler 
den andra öfwertala henne til kyskhet, men det bet hwarken moral, lag 
eller Guds ord på henne, hwarföre de omsider måste döma henne til 
döden. Sedan mediet skurit up henne, funno de, at öfra posa sperma- 
tica woro dubbla och följakteligen dubbelt så mycket blod fördes til geni- 
talia hos henne som ordinairt hos andra, så at det naturligen war henne 
omöjeUgt at stå emot begärelserna. Wi se äfwen detta på kreaturen: 
bockarne äro salacissima pecora, de ha ock största pungarna. Hotten- 
totterna ha största brösten. Wi ha exempel på dem, som haft tesHcu- 
los vastissimosj at de ej kunnat styra sig; men twertom vdsa warit ganska 
små hos dem, som haft liten eller ingen begärelse, fi) Retning med 
objecta, historier etc. gör mycket til saken och stimulerar starkt. Phäo- 
sophi mena at libido sker der af at väsa coarcteras. När et fhientim- 
mer eller karl blir retad til venerem, äro de rätt att beklaga, ty det blir 
en pressio versus perinceum, en ängslan med hjertklappning, at de stun- 
dom falla ned och dö, om de ej bli curerade. Så snart wi bli sjuke, 
bli wi matte och scrotum relaxeras et vice ver sa. Utan prcesentia geni- 
turcB blir aldrig någon retelse. En castrerad häst blir större, fetare, 
men får aldrig den vivacitet som en hingst; äfwen så kan en icke castre- 
rad tupp köra bort 7 kapuner, ty en kapun blir ömkelig, mister sina 
krumQädrar och ser nästan ut som en höna. Castrerade oxar äro wäl 
större än tjurar, men de sednare äro starkare och modigare. Ingen blir 
antagen til påfwe, som icke är vir utraque parte. Af castratio blir man . 
somnolent och inhabii til alla gerningar. Hottentotterne, som ha en 
sten allena, och således äro halfcastrerade, äro oförståndige, somnolente 
och illasinnade. Vidare stimuleras venus af v) frictiones. Det hafn-a Ro- 
mame haft smak för, såsom Martialis intygar. 

Det starkaste antivenereum är Mentha; de som dricka mycket Men- 
thce bränwin {infusum Menthie) bli sterile och beswäras aldrig af venus, 
Hwad consensNs öronen ha med genitalia är bekant af experientia, och 
om man öpnar ådren bakom öronen, skal man aldeles bli steril. £o 
kärleksnarr, som sitter hos et fruenlimmer, uti hwilket han är kär, är 
capable krypa för henne, wara hennes slaf, ja, gå i döden, allenast f5r 
genitura, som pressar, men när han fåt sin wilja fram och blir eyacue- 
rad, stygges ofta han wid henne. De, som bli galne, äro gerna sådane, 
som få mania af pressione geniturce; men om en sådan bhr evacuerad, 
blir han ibland curerad. Derföre ha ock somliga snöpt sig sjelfw-a; for 
samma ordsak ser man sällan någon gift få mania; om man har mycket 
at meditera på och tillika är kär, kan man snarast råka i denna sjuk- 
dom. Man har förut anmärkt, al medid distinguerat all wärk uti dohr 



Kollegieanteckningar. 223 

pundorius och tensivus. Den förre är wäl swår men går i et moment 
öfwer, som til ex. jag sticker med en syl, men den senare är trängande 
och stadig, e. g. tandwärk eller sådan, som de lida, som ligga på sträcke- 
bänken, då alla senor sträckas ut, och denna räknas för den swåraste 
wärk; äfwen sådan wärk är, då vesieulce semiruUes spännas ut. När nu 
flickor i så beskaffat tilstånd råka en karl, som de tycka om, så få de 
chlaroaen, bli gröna i ansigtet, ja, ofta springa i sjön och dränka sig. 
Wi se på hysterioB, hwars genitura är stagnerad, huru de plågas. Denna 
genitura som med sin halitus går öfwer hela kroppen, förstörer mången 
människa, som ej genom moralen lärt skicka sig rätt. Denna ångan 
war det, som dref Hercules och Sardanapalus at sittja wid sländan bland 
fruentimren. Denna war det, som dref Simson at uptäcka för Delila sin 
styrka och sofwa i hennes sköt. Denna förordsakade, at kejsar Vitellii 
far blef så inwicklad uti en slafwinnas nät, at han slickade hennes spott 
och blandade den med balsam och strök på tinningarne. Denna ångan 
tog lifwel af Lucrltia i Rom. Wi behöfwa dock ej at gå så långt efter 
exempel, ty de finnas nästan i hwar gård. En sådan kärlek förtar appe- 
titen, gör en blek, gör at man ej får någon sömn eller några krafter 
etc. När Perdiccas blef sjuk och Hippocrates blef kallad til honom, 
kände han på hans puls, som, just då en af fadrens concubiner kom in, 
började slå mycket hårt, hwarfore han ej ordinerade något annat reme- 
dium, utan rådde fadren, at han skulle gifwa honom concubinen, ty 
han fant, at hans sjukdom härrörde endast deraf. 

Af det, som nu sagt är, ses, at genitura är det, som distinguerar 
en kvinna från en käring, en karl från en gubbe och gör en lätt och 
fast kropp. Lejonet har sin långa man, som honan ej har. Bocken 
sina stora horn och stinkande kropp, som ej finns hos geten. Fargalten 
sina stora och starka tänder samt breda panna, som fattas hos suggan. 
Hjorten sina långa och stora horn, som felas hos hinden. Kalkonen 
sin snabel, upstående stjert och Qedrar samt harha i bröstet, hwilket 
man saknar hos hönan. Påfogeln sina prägtiga stjertpennor, som honan 
ej har. Tuppen sina krokQedrar och kam, hwarom hönan går miste. 
Desutom äro hanfoglarne gemenligen skönare samt sjunga bättre. Huru 
venus upwärmer kroppen, ses uti Omnipotentis mirabilia af von Hoorn^, p. 7. 

De, som lefwa sobert i sina unga är, få genitura crassa, floriday 
consisiens, men den, som en gång af debaucher är utmärglad, får aldrig 
säden af denna consistens, utan blir den tennis och vilis, äfwenså deras 



* Johan v. Hoorn, t 1724, var Sveriges förste vetenskaplige obstetriker. 
Utom (let ofvan citerade arbetet (1709) har han utgifvit Den Svenska väl of- 
vade jordegumman (1697) samt Siphra och Pua (1715). 



i^i24 Linné, Dieten. 

afloda b]ir eländig och spinkig. Man ser ock, at de kvinnor, som ha 
starka menstrtui, ha ej sä stor och tjock blod, som de der äro frie deri- 
från. Intet hondjur admitterar marem^ under det hon äro hafwande, f5r- 
utan quinnan. I Rom tillatos allmänna prosiibula^ at de ärliga ej skulle 
bU förförda. Sanmia brukas ännu i Amsterdam och på andra ställen, 
hwilket skedt mast til den ändan, at soulagera båtsmännen med, som 
länge legat pä sjön och ätit salt mat, eller snarare at draga penningar frän 
dem. 1 Asien fä de faseliga sjukdomar af sin caitus pramiseutis, unde 
lues venerea, som följer den smittade i grafwen. 

CoNJUGiuM. Giftermål. 

Efter det hörer förnämligast til moralen, uil man allenast med några 
ord nämna derom. Om det gär en menniska wäl eller illa, beror mästa- 
dels på giftermålet. Det förra, om man råkar en braf, det senare, om 
man får en elak hustru; ty giftermål sker sällan mer än en gäng uti 
hela ens lifstid, då hwarken byte eller annat kan göra ändring. Under- 
stundom händer, at man kan få gifta sig 2, mera sällan 3 eller 4 ggr. 
då man likwäl står i fara at få en lika elak maka, om icke wärre. För- 
denskull är det af nöden at både physice och moraliter gifta sig w-äl. 
Det frågas billigt, om en literat eller den, som älskar wetenskaper, bör 
gifta sig. Denna frågan är ouplöselig, hwarföre ock oraclet swarade: «i- 
rumque dolebis. Ty gifter man sig, får man det bekymret, hur man skall 
föda sin familia, gifter man sig ej, har man ingen, som man kan tro 
sig til i hushållningen, i synnerhet har man ingen i ålderdomen, som 
kan sköta sig. 

När man gifter sig, bör man ta 3 ting i ögnamärke, hans och hen- 
nes: dona 1) fiaturcB, 2) educationis et 3) fortuna. Dona tiaturcB äro 
3 slag a) saniiatiSj j5) cetatis, y) pulchrltudinis (hälsa, ålder, skönhet). 
Dona educationis äro vel animcg vel status (siälens och ståndets), dana 
fortunce: a) diviticB, /?) prosapice (rikedom och slägt). 

Dona naturce sades wara a) sanitas, at maken är frisk och bel- 
bregda. Den, som köper sig en halt häst och tager sig en sjuk hustru, 
får nog betala laget, ty tiden går fort genom wisiters emottagande, och 
alt det man har lägges på apothequet för medicamenter, utom det at i 
huset går alt ting confust til. Man får ock genom transpirationen draga 
til sig hennes uselhet. Här om är tilförene tält wid betraktelsen om 
transspirationen och attractionen. Man och hustru eller tvenne andra, som 
ligga ihop i en säng, dra transpirationen til sig af hwarandra. Detta 
böra de betänka, som taga sig en sjuk flicka endast för penningar. Wi 



Kollegieanteckningar. 225 

se, huru en, som ligger i en hetsig feber, stinker otroligt. En, som ligger 
uti frossan, har sur transpiration som ättika^ så at hela rummet luktar 
surt. Och det som besynnerligit är, knapt ha twenne menniskor hka tran- 
spiration. Keillius säger i sin Medicina statica p. 198: Corporum nu- 
dorum in uno lectu dormientium mogna et valida est transpiratio. 

§) Äetas, Ett barn är mycket hett, en gammal åter kall. Om 
man tar sig en maka, som är långt äldre, har man ingen lisa, ty wär- 
man saknas, och de bli olika alt framgent. Uti l:o Reg, 1 står om 
kung David, at han blef rådd af medicis at lägga en ung, wacker flicka 
til sig i sängen, som skulle warma honom, emedan hans naturliga wärma 
war borta. Om man är förkyld och lägges emellan 2:ne unga, blir man 
frisk igen. När en konung i Tyskland wardt gammal, tog han 2:ne 
flickor till sig, som skulle warma honom. När gamla käringar gifta sig 
med unga makar, bli de af den unga transpirationen så upplifwade, som 
de woro i 5:te året, men unga maken tar gema skada deraf och löper 
i lungsot. Här uti torde til en stor del ligga orsaken, hwarfore gamla 
käringar, som för pengar bli gifte med unga karlar, ofta lefwa männerna 
ut. Den, som skal gifta sig, bör snarare ha en ung än en gammal. 
Qvvinnan är frugtsam til 45 år, kan göra tjenst til 50:de och mannen 
til 63 år. Tar man en alt för ung, är det swårt för hushållningen, 
blir dessutom et olika par hela wägen. De ha en gammal fabel om en 
näswis karl, som, då konung Salomon war barn och red på käpp, frå- 
gade honom, om han (karlen) borde gifta sig, hwarpå Salomon intet 
swarade; han frågade åter, om han skulle ta sig en ung hustru? Salo- 
mon swarade: »gör som du wil.» Skal jag taga mig en medelåldrig? 
Salomon swarade: »gör som hon wil». Ändteligen då han frågade, om han 
skulle taga sig en gammal, swarade Salomo: »akta dig, min häst slår 
dig». 

y) Pulchritudo, At gifta sig par amour är med naturen öfwerens- 
stämmande; men när man har afseende på oeconomie, är det ej altid 
rätt. Hwar och en har sitt besynnerliga tycke i denna saken: somlige 
tycka om en skön, somlige en hurtig, somlige en douce, andre om en 
blygsam, andre åter om en språksam. Hwarfore det 09k heter: Gallus 
atnat puellam celerem. Vid. Holbergs Mor. tankar. Lib. 1, epigr. 171. 

Dona educationis bestå uti sinnelag, konster och maner, a) Dona 
animi: den är lycklig, som får en flicka, den der har en animum candi- 
dissimum, det är en, som är. kysk ock dygdig, som wet med förnuft 
umgås med sin man. Äro de af lika sinne, går det wäl. /3) Dona 
status, at hon är af lika stånd och heder. Det tar ej lag^ om en fröken 
tar sig en oborstad slyngel, eller en herre tar sin piga. Detta såwäl 

Linné, Dieteu. 15 



226 Linné, Dieten. 

som slögder, de ha lärt, hörer ej til diaeten. Bör dock nämnas, at om 
en literat i synnerhet får en sådan, som ej förstår hushållningen, måste 
han försumma sina embetssysslor. 

Dana fortuncp. Hit höra a) diviticB. At gifta sig par amour är 
fuller, som sades, artigt och naturligt nog, men som ordspråket lyder: 
»det kostar et par nötter under eget bord sätta sina fötter»; så måste 
mannen skaffa sig husgeråd och andra nödwändigheter, hwilket för en, 
som kommit nyligen til syssla, tycks wara något betänkeligit. Desutan 
tyckes skola bli galet för en fattig karl, som tar en fattig flicka för skön- 
hel, ty, sine Cerere et Baccho friget Venus, (i) Prosapiw. Det är swårt 
att blygas för sit swärfolk, när hans eller hennes swärfolk komma til 
besök. 

Facies. Hwad sjelfwa ansigtels skapnad widkommer, så är del 
en spegel för kroppen och wisar gemenligen, hwad uti sinnet ligger. 
Här lyser kyskhet och okyskhet, mildhet och artighet, frimodighet och 
häpenhet. Häraf kommer, at man tänker ofta illa om en person, bara 
man får se honom i ansigtet, fast man ej wet det ringaste om hans up- 
förande. Det heter derföre: non amo te, sed non possum dicere quare 

Ögonen tyckas wara som en spegel för hjertat. Huru de wariera, 
se wi dageligen. På den, som är full, se de matta ut, på en lättjefu)!, 
som debaucheral, äro de tröge. Den, som tar dagen som han kommer, 
har ock sin natur. Af glansen på ögonen ses det, at man är kommen 
til anno 3 piibertaiis. En som ligger sjuk, är som han ej hade något wåtl 
i ögonen. Få wi up ögnalocket och se der på ådrorna, så sluta wi, om 
de äro röde, at det är tecken til friskhet, sitter en posse under dem, til 
matthet e. g. om morgonen, då wi äro matte, men hos alle, som äro 
i vigeur, förswinner den straxt. Och efter man således kan sluta om 
^ folks tilstånd, kalla wi den näswis, som ställer sig at se en annan i sy- 
nen, i synnerhet en förnämare. I ansigtet framwises likasom på et torg, 
hwad man har i sinnet. At wara hwit rundt om kring ögonperlån är 
merendels ett illackt tecken, näml. at man har et illackt sinne. De arge 
äro merendels bleke, och bleke äro långsinte merendels. En wattenfarg 
i ansigtet är tecken til, al man är mycket swag. De, som ha leucorrhé, 
ha mast en blyfärg och äro liksom gröna. De som ha plevresie, äro 
röde, en röd menniska bleknar ofta, när hon blir ond. Den röda färgen 
följer merendels med en god hälsa. Derföre äro unge herrar mast röde. 
men gamle gubbar bleke i ansigtet. Man kan ock döma af ansigtet, 
hurudan nutrilionen är; den, som hungrar, är merendels hwit. De, som 
dricka mycket théwatten, bli bleke ; de, som dricka mycket win, bli röde 
och frodige. En flicka, som ser så skön ut från 14 året til några och 



Kollegieanteckningar. 227 

20, blir pä ålderdomen en ful käring. Barnen, som se sä innocente ut 
i första barndomen, bli i ungdomen mysande, i mandomen allwarsamme 
och ändteligen i älderdomen skrynklige och förtorkade. Det är artigt at se, 
huru ansigtet har combination med wårt wäsende; derför får en, som 
tänker på mycket ondt, en ful och illak upsyn. Wi böra altså städse 
wänja oss wid et gladt ansigte, ty det är tecken at wi äre rolige och 
glade til sinnes. Jag wet wäl, hwem som är sällare, antingen en fattig 
glad eller rik bekymrad. Uti ansigtet wisas, om en är kär, derföre tug- 
gar en flicka kummin och krita, att man ej må tro, det hon är lätt- 
färdig, för det hon är röd. Det märker man ock, om någon är en lider- 
1ig fyUehund, ty dä är gerna hans näsa röd eller sadelbruten. Bloden 
drifwes til den delen, som skal wara rögder, sä at man omöjligen kan 
betaga eller hindra den omwäxlingen i ansigtet. DerfÖre en, som gjort 
något ondt, då domaren tar honom pä det ömma, kan han med all sin 
konst ej förställa sig utan måste byta färgen. Detta har ock warit ord- 
saken, hwarföre man på mänga sätt sökt förställa ansigtet. I den af- 
sigten bruka käringar smink at upfylla gröpema med. Gubben sätter 
pä sig en wacker, nymodig peruk, hwarmed han skyler grå håren, at 
man ej kan ur ansigtet läsa hans ålder. Uti ansigtet wisas ofta, om 
man har fel eller fläck pä kroppen. Septalius^ säger, at likasom köp- 
männer sätta fram pä luckan något af hwart slag, som de ha i boden, 
altså har naturen framsatt i ansigtet något af alt det som är i hela 
kroppen. Det har hon wisat med många rön. En karl kom till Arch. 
LiNNiEus, som hade en fläck i pannan, han frågade honom, om han icke 
hade en äfwen sådan på scrotum, och han hade så. En, som hade et 
märke på ögat, hade ock et slikt på testictdis. Är någon fläck på kind- 
benet, flns maken ofta igen på magan; är något märke på öronen, kan 
det wara äfwen så pä armarne. Ju coquettare fruentimmer äro, ju wack- 
rare äro de. Fruentimren, då de äro nubiles, gå med brösten blotta, at 
wisa, det de redan ha inne cetatem nubendi viro, ty om brösten äro store, 
äro äfwen genitalia store; således synas de knapt til på barn, dä äfwen 
de nedre delarne äro små. Om man läser resebeskrifningar öfwer Egyp- 
ten, Grekeland och de orterna deromkring, får man se, huru fruentim- 
ren äro rädda för att wisa ansigtet, men at blotta den öfriga kroppen 
göra de ingen reflexion på. Men det göra de ej utan ordsak, ty der 
wisar sig Itbido mest. På barn och ålderstigna wisas ej så wäl, hwad 
som bor inwärtes, som på ungt folk. De barn, som mycket krama ihop 



* LuDov. Septalius (el. Settala), 1552—1632, italiensk läkare, prof. i Pavia 
och protomedictis för Lombardiet, förf. till Animadversionmn et cautionnm 
medicarum Libr. IX, Mediolan., 1614. 



^28 Linné, Dieten. 

ansigtet med grälande, bli skrynklige. Olympia, konung Philippi drott- 
ning i Macedonien, när hon förstod at konungen war kär uti et annat 
fruentimmer, af hwilket han sades wara förgjord, skickade hon bud til 
henne, at hon skulle komma infor henne; då hon fick se hennes skön- 
het, sade hon: abeant calumnue^ tu in te ipsa phiUra habes^. 

Vigtigast wid conjugium är dock sanitas. Olyckelig den, som är 
född af swaga och sjuka föräldrar. Lyckelig åter den, som är född af 
unga friska föräldrar i starkesta brunst. De tecken och egenskaper, för- 
äldrarna och förfäderna hafwa, öfwergå till barnen: 

Multa pater materque valeni infundere natts, 
Transit et in seri jura nepotis avis, 

Medullare, functiones animoBy sjelfwa naturen kommer wanligen från 
modern; corporeum, fotma externa, functiones vitales mest från fadern. 
Areh. Linn^eus sjelf har af modern en seg natur men af fadern en sjuk- 
lig kropp*. 

Valet af make eller maka är altså den wigti gaste angelägenhet, och 
bör man noga och wäl pröfwa, innan man ger sig i conjugium. 



VI. Sensus Exterxi et Animi pathemata. 

1. Sexsuö externi. 

Alla aensm i kroppen ske genom nerverna; här till samtycka alla 
medki. Om hjernan tas bort, hwaruti nerverna alla gå tillsammans, så 
är det ute med sensus. Skaparen har satt på nervernas yttersta spets 
någon besynnerlig inrättning, som är första orsaken till känsel. Ögat är 
intet annat än en camera obscura, ty på ryggen af ögat representeras 
alla ohjecta upp och nedwända. Örat är ett tympanum eller en trumma. Ett 
sådant organum är satt ytterst på nerverna. Om Skaparen hade salt 
någon magnet på nares, skulle man ej haffl swårt f^r at säga, hwar 
jern finnes. Man wet, huru en wäderwisare görs: man tar ett rep 
eller sena och hänger en sten uti ändan; är det en sena, så blir hon 
längre i watt wuder men är repet af lin, blir det kortare. AUl det wi 
ha genom wår forfarenhet, ha wi genom wåra sensus. Om wi ej hade 

' Förtalet vike hädan, du har förtrollningsdrycken i dig sjelf. 

* Se vidare härom Linnés dissertation Generatio ambigena, försvarad 
af Chr. Ramström Ups. 1759. Der stöder han sig pä experiment med hybrida 
växtformer och med rön frän djuruppfödare t. ex. vid afkomman efter åsne- 
hingst ocli sto jämförd med den efter hingst och åsna. 



Kollegieanteckningar. :229 

den ena sensus, som hulpe den andra, blefwe wi ofila bedragne. Den 
som t. ex. säg Rudbeckens skata ^ skalle intet annat kunna tro, än at 
det war en weritabel skata, om han icke genom känslen hade blifwit öfwer- 
tygad om wederspelet. Waxfruckler göras rätt naturelle, och kan man 
derwid lätteligen genom blotta synen bli bedragen, men biter man der 
på, röjas de. At menniskan ock kan bli totalt bedragen, wisas med 
melancholicis^, ty om en sådan tycker sig se den Onde, kan ingen taga 
honom utur de tankarne etc. Huru smaken upkommer på nerverna, är 
ännu en oafgjord sak; men dock kan man någorlunda sluta, huru der 
med går till. Sensationen sker genom nerverna, men de måste ha sin 
spänstighet eller elasticitet. Om man rörer wid en klåcksträng, så darrar 
han ända up åt, till dess sjelfwa klockan darrar och klingar; men om 
denna strängen slår emot något, cesserar darrningen. På samma sätt 
är det med luckt och smak och alla sensationer, e. gr. luckten fortsattes 
till och cesserar i hjernen, der alla nerverna sluta. Wi wete, huru alla 
nerverna sluta i eller komma frän cerebro; huru de ha sina hinnor ; huru 
nerverna gå ut, der hinnorna gå ut etc. Drunknade har man kunnat, 
om intet med annat, så ibland med stinkspiritus upplifwa. Dessa sensa- 
tioner tycke wi är något mer än menskligt Om wi intet hade sensus ^ 
skulle det ej wara möjligt, at en som står på slottsbacken, och en som 
står på ett annat ställe långt ifrån, skulle igenom ropande och tecken 
tala med hvarandra. När HoUändarne först kommo till Caput Bonae 
Spel, så war det en, som skickade 6 stycken äplen til en annan och 
skref der jemte, huru många de woro; Hottentotten, som skulle bära 
fram dem, åt upp 3 på wägen. När han kommer fram och levererade 
de 3 äpplena och sedlen ifrån sig, frågade den, de woro skickade till, 
hwar de andre 3 woro? »Huru wet du, at det war 3 till?» swarade 
Hottentotten. »Jo», sade den andra, »jag ser det står så skrifwit på 
sedlen». Hottentotten såg på papperet, fann inga äpplen der och un- 
drade, huru han der af wiste det. 

Olfactus eller luckten sker igenom näsan, hwai-est iunica Schneideriana 
ligger, som går ut till sinum frontis, och är nästan så stor som hela 
kroppen, ty hon ligger ihopkrammader i 100:de skrynker. Denna är 
det; som drar wätskan till sig och communicerar med de andra delarna. 
Om man wandrar på marken, lämna ens fötter ifrån sig några oändeligen 
fina particlar; men huru fme de äro, kan hunden ibland 1000:de känna 



* Olof Rudbeck den yngre var en utmärkt tecknare, målare och model- 
lör; hans s. k. >f()gelboks, förvarad på Löfjita bruk i Uppland, visar detta till- 
fyllest. Förmodligen syftas här pa en plastisk och målad efterbildning af en skata. 

* Sinnessjuka. 



230 LiDDé, Dieten. 

dem igen och följa spåret af sin herres transpiration. Det är remarqua- 
helt, at Skaparen satt näsan ofwan munnen, på det \i'i genom luckten 
sku känna, hwad mat som gagnar eller skadar oss, som sker af något 
volatil€y som stiger upp från maten ; ty det är ingen twifwel, at ju Ska- 
paren äfwen så wäl gifuit menniskjan som djuren den förmåga at genom 
luckten skilja det hälsosamma från det ohälsosamma. Apor, som äro 
närmast slägt med oss, ha det i hög grad. Ett kreatur tål icke det min- 
sta i näsan, men menniskjan tar der in det starkaste snus, som drar 
wätskan ifrån hjemen. Kreaturen äta intet hett; men wi både dricka och 
äta heta saker, och derigenom mista vä smaken. Lukten ger oss tfl- 
känna, hurudan lufiflen är ; annars skulle wi aldrig kunna befria oss i&ån 
gifftig och illalucktande lufifl. Här är så många slags luckter, som bär 
är kreatur till, ja, jag tör säga så många slags, som individua äro. Vissa 
ämnen som ambra, musens, zibeth^ etc. äro det sanoma for lukten som 
salt far smaken; alla ha de en parfume luckt; alla dessa ha en dödelig 
krafift emot alla insecter: men wi tycke det är braf och brukat at exd- 
tera nerverna. 

Volatile eller spirittis rector^ är det som rafficierar oss; det agerar 
bara på wåra nerver, och om man tar denna spiritus in- eller utwärtes, 
så är den likadan. Om någon har uppkastning och han tar ett vciatHe 
invärtes eller ock stryker det utanpå magen, stadnar genast upkastningeu. 
Om man sätter en Hyacinthtcs tuberosus in i en kammare, blir hu-ar 
och en hypochondriacus, om dörren slutes till. Af trädet Hippamanf 
dödde Holländarne i America som flugor. För wäxten Anagyris, som 
wäxer på Greta och lucktar som menniskjoträck, kan man intet resa der. 
Då man lägger sig under Sambucus (fläderbusken), får man ondt i huf- 
wudet. Ambra är det, som lucktar aldra bäst och aldra starkast, och 
hafwa \\i exempel på en apothekare, som af det han tog in ambra, 
lefde 160 år, som är den högsta ålder, någon kan komma till. Om en 
menniskja ligger och har uppkastning^ och en passa med saffran lä^ 
pä magen, blir hon snart curerad. Lord Verulam berättar, at de gamle 
här i Europa brukte mer krydder och blefwo mera Umgaevi. Brännewin 
och win m. m. ha en sådan spiritus rector uti sig, som genom sitt 
volatile stimulerar fibras nerveas; men bäska saker styrka fUfras museu- 
lares. Man kunde på intet sätt känna os, utan måste dö deraf, om man 
icke ägde luckten. Uti alunmalmen pläga finnas bollar, som då de 
springa sönder osa horribelt, hwarföre ock arbetskarlarne weta at ackta 
sig för sädana; ty de luckta som h>\'itlök och smälla så hårdt, at man 

* = Det flyktiga, doftande ämnet. 



. KoUegieanteckningar. 231 

kan mista hörseln. Igenom wärma bli många saker vokUiliay e. gr. om 
en kis, som ej lucktar tilförne, läggs i elden, sä får han en starkt luckt. 
Äfwenså swafwel m. m. Acida rafficiera oss förtreflfeligen. Titict. musci 
rafBcierar, men ännu mer, om ättika slås till; äfwen så meliloti. Amhra, 
muscus och zibeth lukta starkast, drifwa alla insecter som wägglöss elc. 
prseserv för smittosamma sjukdomar. Zibeth ordineras för barn, som ha 
koppor, till at drifwa dem till superficies corporis. Huru volatilia agera, 
märkes så t. ex. när en, som legat länge i Stockholm, kommer ut på 
landet om sommaren, tycker han sig wara kommen i en ny werld. I 
America weta de intet bättre medel at friska upp sig, än at de resa ut 
igenom sina cederskogar, som luckta admirabelt wäl ; hwilket man wet 
af skåp eller annat, som är gjordt af cederträd. Huru acida corroborera 
och styrka förträffehgen i hetsiga febrar, weta medici; samt huru de 
uppfriska dem som dånat. Den syrliga ångan, som uppstiger utur myr- 
stackar, styrker förträflfeUgen. Botrys^ lucktar så wäl, der hon wäxer wild 
i Turkiet, at man nästan kan få nytt lif ; men man kan bli helt drucken. 
Coloquint lucktar helt illa. Man skall agta sig för Helleborus albua*, 
der hon wäxer wild, at hon ej skadar synen. Santalum gör feber, om 
wädret blås derifrån den wäxer. 

Auditus, hörslen, har nog sitt säte nära in till hfs centrum. Hwem 
skulle wäl wara, som icke rörs af en wacker musique, isynnerhet vocal 
musique af ungt folk. Det är underligit, at menniskjor göra så liten re- 
flexion på foglarnas sång, som är hkwäl den prägtigaste. När jag war 
wid Skenninge wåren 1735 och hörde om morgonen åtskiUige foglars 
angenäma röster, kan jag ej beskrifwa, hwad nöje jag hade deraf. Tät- 
tingarne hade sitt läte, gröningame hade ändrat sin wintermelodie etc. 
1732 den 30 maj, då jag war i Lycksele hörde jag om natten klåckan 
11 en fågel sjunga så melancholiskt, at jag icke kunde annat än gå ut 
och se efifler honom ; men jag har aldrig kunnat få weta, hwad det war 
for en, mer än at jag då såg, at han war liten och grå till färgen. 
Hwem kan annat än röras, om man kommer till Skåne eller på Gott- 
land och får höra om wåren, huru näcktergalerne instämma med sina 
präktiga röster? Men twärt om låter det, om en will sätta sig at fila pä 
ett kort jernstycke eller på bredden af en glastallrick. Äfwen då man 
först kommer till Amsterdam och får höra judarna skrika på gatorna, 
»köp, köp, köp», och skramlan wid dyngkärran låta illa, då gubbarne 
sku ge tillkänna, at hwar och en skall föra ut sin orenlighet; hwem 
skulle wäl icke deraf oroas, innan man blir wan derwid, då det sedan 



* Chenopodium Botrys L. 
' Veratrum album L. 



232 Unné, Dieten. 

icke bekommer någon illa. En klocka i Leiden, som ringde morgon 
och aiTton, lät så illa, att Arch. LiNHiEcs i böljan måste lägga tädien och 
örngott kring öronen. 

En angenäm musique är det, som rörer så mycket och kan komma 
ett helt gästbod at dansa. David dref med sin lyra melancholien ifrån 
Saul. i Dannemark war en spelman, som åstadkom sådan melancholie 
hos en kung Erik', at han tog lifwet af sine förnämste. Hos poeterna 
läses om Orpueus, at när han spelte pä sin lyra, lyssnade berg och da- 
lar, trän och oförnuffliga djur. Fogeki uti buren kan ej annat än be- 
wekas till genljud, då han hörer en swala eller annan fogel utanfore 
sjunga. En hund tjuter för musiquen, och en häst springer liiligare. 
Jag hade en hund, som wid en wiss ton på fiolen tjöt ofantligen men 
eljes icke. En lindrig musique är behagelig för fina öron, men en stark 
är för bönder. De, som sjunga mycket, bli sjuka af det nerverna moveras 
sä mycket ; ty hela kroppen och alla nerver röras af sjungande. Ett stort nöje 
är at ut med sjö stå och tala med sjelfwa bergen. Virgilius säger om 
Herculis dräng att, när han skulle ta watn utur källan, ropte nyferna: 
Hylas, och Hylaa onine resonavit. I Italien är en kyrkja 30 alnar lång och 
10 alnar bred, hwar uti det ger echo eller swarar 13 gånger pä alt 
hwad som talas. I stora St. Påls kyrkja i Engeland, om man der bara 
har ett byxsäksur, sjkall det höras som det wore ett tornur. 1 observa- 
toriet i Paris, om der talas aldrig så sagta i en wrä, skall det ge starkt 
echo twärt emot. Om man tar en så öfwer hufwudet och will tala un- 
der honom i watnet, skall det höras på landet helt wäl, dock som det 
wore en mil der ifrån. 

Visus, synen, är det subtilaste af alla wåra utwärtes sinnen. Så 
länge man aldrig warit blind, wet man ej at betrakta den skapade weri- 
den med förundran. Har man suttit länge uti ett mörkt rum, längtar 
man eflPter dagsens ljus. En yngling i Engeland, som war 20 är gam- 
mal, när han stacks för starren, och solstrimmorna begynte falla in j 
ögonen, fick han en sådan fagnad, at han sade sig aldrig wilja lefwa 
längre, om han icke fick behålla synen. At få se solens ljus, stjernor» 
regnbogar m. m. är wäl det aldra härligaste, ja blott ett ljus uti mörkret, 
när man allenast rätt betraktar det; derföre ser man, huru barn äro 
begärlige efifter ljuset och wilja gerna stoppat i munnen. 

Wi ha mycket i naturens riken, som lyser i mörkret : a) fisk, e. gr. 
mackrill, sill, hwittling, etc, p) insecler, som lysmasken etc, y) wissa djur 
som wargögon, kattögon, loögon m. m., äfwen Penna matHna, som fins 

^ Erik Eiegod. Saxo ger en dramatisk skildring deraf. Se Saxo Den dan- 
ske Krön i kr. Öfvers. af A. Vedel, Kjöbenhavn 1575, s. 259. 



Kollegieanteckningar. :233 

öfwer alt pä sjöbottnen wid Algier och lyser, som watnet stod i ljusan 
låga; och Medusa, ett förgifftigt djur, som fins i Aegypten och flyter på 
watnet, ser ut som många ljus. Af mineralriket är lajns Bononiensis 
lysande nog. Jag går förbi electriciteten och hwad der till hörer. 

Ibland det, som wi se med ögonen, är förnämligast färger och figu- 
rer. Den hwita färgen skadar synen, hwilket studerande weta at be- 
rätta; den gula och röda äfwen så, men den gröna bekommer oss wäl. 
Man har exempel på blinda, som ock kunnat känna färgerna, i synner- 
het hwit och röd, som man wet, at en blind hanunarsmed gjorde. Den 
hwita färgen medfbr merendels söthet; man wet, at så länge bladen äro 
hwite på Cichorium, då den nyss är uppwuxen, smakar det sött, men 
sedan råaktigt. Så är det med de hwita bladen på rofwor, när de legat 
i källare, då äro de söte och behagelige till sallat. Söta frukter äro 
merendels hwita, som sötäpplen, hwita plonmion, hwita hallon, hwita 
winbär etc. Bladen på de träden, som burit söt frukt, blekna gemen- 
ligen. Röda växter äro vanligen sura. På Rumex blir bladen röda om win- 
tren, som ger tillkänna dess syra. Bladen på mullbärsträn bli röda om 
hösten, på dem som äro sura. Så på Geranium etc. Grönt ger til- 
känna, at det är rått, gult at det är bäskt, e. gr. Gentiana etc. Fog- 
lar, som äro gule och gröne på wingarna, äro merendels bäske i sma- 
ken. Swart har merendels något suspect i sig, såsom haccae Åcteae, 
flores Äconiti. Den, som är mörk i ansigtet, ger tillkänna, at han är 
trist. Huru smak och ferg fbljas åt, ser man då man steker kött; när 
det är litet stekt, blir det hwitt, och då är det sött; åter mera, gulnar 
det, och då är det bäskt; men brännes det, är der något alcaliuiskt uti, 
dä det ej är serdeles godt at äta. När bären äro gröna, smaka de rå, 
när de bli röda, smaka de sura etc. Wid ögat är äfwen at observera 
ögonlåcken, huru de ligga öfwer ögat at hålla det i wärman etc. 

Tactus, känsel. Allestädes der wi sku känna, sku wara små pa- 
piller. 

Om man kittlar någon i sidorna, kan han deraf få convulsioner etc. 
Det är rätt underligit, huru kittlandet så skall kunna afficiera hela kroppen ; 
men så sprider sig ock det man äter eller dricker; e. gr. äter man hwitlök, 
så lucktar både swett och de öfriga excreterna der af. 

Gustus, smaken, är wäl den angenämaste af sensibus externis, fast 
den nu ej estimeras eller hålles i det wärde, som han bör, utan kom- 
mit i ett horribelt missbruk. Smakar det wäl eller illa, så skall man 
ändock wara med i laget och förtära allt; kommer en bondelolla pä ett 
bröllop, hwarest capris och oliver finnas, så woro hon effter sitt tycke 
gemen, om hon icke skulle äta med, om det änskönt smakade wärre än 



284 Linné, Dieten. 

döden. En tuggbuss, en rök tobak samt en pris snus smaka wäl ej så 
appetitliga för pojken i början; men huru skulle han wäl bli karlwuxen, 
om han ej höllo till godo den smak, som dessa krydder äga. Will man 
weta, hwad som bekommer en wäl eller illa, bor man lata smaken ju- 
dicera der om. Den regeln lider dock exception uti sjukdomar. Stek 
smakar wäl, men om en patient, som ligger i feber, får stek, som annars 
smakar wäl, så får han deraf ondt, men ej af surt, som han längtar 
effter. Underligit, att appetiten skall dirigeras af smaken; appetiten be- 
faller ibland at äta, men smaken förbjuder. Detta likwäl är hufwudre- 
glen i diaeten: hwad som smakar mig wäl, bör jag äta, och twärtom. 



2. AXIMI PATHEMATA ET AFFECTUS. 

Affecterna äro något, som en sapientiae studiosus skall hafwa myc- 
ket at göra med. De kunna ej botas eUer styras med några medica- 
menter utan allenast med wana och uppfostran. Den, som har lärt alt 
men intet lärt styra sina affecter, har lärt ingenting. Aflfecterna depen- 
dera mycket af menniskjokroppens struktur et a cerebri integritate. Det 
är med så litet en förnufllig differerar ifrån en dåre. 

Wi se på gamla gubbar, at när kroppen blir debiliterad, så blir 
också mens det och alla facultates animi. Om man står uti ett högt 
torn eller på ett hög. berg och ser utföre, så will man just med force 
dragas utföre. Får man ett hastigt sorgebod ifrån sin slägtinge, ändras 
pulsen, ansicktet får blek ferg, och man blir liksom utan sans, således 
agerar affecten mechanice på kroppen. Om en hafwande hustru ser twå 
män gripa hwarandra an med blotta wärjan i handen, blir hon så altere- 
rad, at blodet liksom will stad na i hjertkamrarne. Affecterna förbyta hjer- 
tat, respiration, transpiration och alla excrementer. Hos en bedröfwad går 
bloden sagta; hos en arg gaser den och får liksom ej rum utan stiger 
uppåt ansiktet. När wi äre glade, springer bloden så löst genom hjertat, 
at det knapt kännes. När wi frukta för en ting, blekna och rodna wi. 
Hwad fruktan gör för effect på wår kropp, ses af chirurgis, huru de offla 
curera den swårasle tandwärk, när de wisa »peUkanen» och låssas, som 
de sku gripa an tänderna med tången straxt; hwilket jag sjelf erfarit. 
På nästan samma sätt har den blifwit botad, på hwilken ändetarmen hängt 
ute, at faltskäraren kommit med glödgat järn och låtts, som han velat 
sätta det på honom; då har han sjelf dragit in tarmen, som annars 
aldrig med något medicament kunnat ske. Affecterna äro ej lika starka 
hos alla, som härrör: 



Kollegieanteckningar. 235 

a) Af sjelfwa climatet; de, som bo på Qällar, äro merendels glade. 
Insulani och de, som bo wid stränder eller på sidländta orter, äro be- 
dröfwade; likaledes de, som äro instängde i skogar, äro nog tnelancholici. 
Om wår och sommar äro \vi altid mer glade än om wintren. Hollän- 
darne äro severi, Fransoserne lustige. 

b) Af cor och textura corporis; de som äro swaga ha wärst för at 
styra sina affecter ; de, som ha lungsoten, äro hastiga och tåla ej ett ord. 
En pojke blir rädd för inbildade spöken. Ett fruntimmer, som har mo- 
derpassion, kan dåna för bagateller skull. Men en fast karl, t. ex. bon- 
den, som har en frisk kropp, estimerar ej det förtreteligaste. En bonde- 
hustru bryr sig ej om det aldrawärsta, men en grefwinna, som är slapp 
och swag i sina fibrer, tål ingen ting. Den tappraste hjelte, som i krig 
mist mycken blod, kan bli helt weklig m. m. 

c) Mat och dryck göra ock oändeligen myckel till affecterna. Myc- 
ket söt mat disponerar till gladare sinne. Feta saker göra oss hastigai^e, 
argare och stupidare; det man ser på dem, som äta mycket smör om 
sommaren. Sura saker göra oss ängslige af acidum, som förordsakas 
in pritnis vits. Aromata göra en hastig och het om hufwudet, hwarföre 
de ock uti Engeland wid tuppfåchtningar ge sina tuppar peppar eller 
annat sådant, då de sku begynna striden. Af maten kommer texturen 
af kroppen ; och af texturen kommer olikheten i kroppen. När wåra 
ådror äro utspände, äre wi store på oss ; men barn och fattigt folk, som 
ha slappa fibrer, äro matte och menlöse. Soldater, bönder, mni pota- 
tores, aqucB potatores, americaner äro modige etc. Jag hade mitt nöje 
wid at se på studenterna i Leyden, hwad nation de woro utaf. Hollän- 
darne woro alfwarsamme ; Engelsmännerna raska och qwicka ; Fransoserne 
galante och ambitieuse; Tyskarna faciles; Swenskarne merendels de gladaste. 

Affecterna ha olika wärkan på wår kropp. Olyckhg är den, som 
regeras af en affect allena; men lycklig den, som kan byta om, nu med 
glädje, nu med wrede, nu med alfwarsamhet etc. Ibland affecterna är 
glädjen den förnämsta; ingen ting kan snarare omröra wätskorna uti 
wår kropp, än glädjen. En, som ej har lärt nyttja glädjen, då han kan 
hafwan, är en dåre. Eccles. 3: 12, 22; 2: 24; 5: 17; Äyr. 30: 22 seq. 
Prov. 15: 13; 17: 22. Det är ingen diflference på en lycklig eller olyckelig 
mer än glädjen ; glädjen är derföre det bästa, man kan wänja sig wid. I 
Schola ^'alernitana läses följande råd: 

Si tibi deficiant mediet, medici tihi fiant 
Hcec tria: mens hillaris, quieSj moderata diceta. 
Med nöjet följer löjet, som är en alt för artig convulsion i kroppen, 
genom löjet ha wi det aldra starkaste cordiale, hwars like ej fins pä något apo- 



23G Linné. Dieten. 

tfaeque. Men hwar och en affect skadar, då han går for långt. Den. som ar 
alt for brydd, är Iremulös; en alt for mycket arg maniacus: en alt for myckel 
bedröfwad är meiaficholiru-f; alt fur mycket glädje gör dårskap: f5r myckeo 
motus gör monomauia. Laeiitia gör transpirationen lätt i kroppen iSasc- 
TORics. sect. 7, § G;. En, som är ung och ej ser glad ut, är en dåre. Det är 
så naturligt med en ung. at han ser glad ut, men twärt om med en gubbe, 
at han är sur och trumpen. Ingen ting gör mer till en god hälsa och läng 
lifstid än glädjen. Glädjen följer al tid dem. som äro firiske, och ingenting 
promoverar mer renfrtrm än den. Af el rent och gladl ansickte dömer man 
wäl om en person: men om han ser under lugg. tycker ingen derom. At 
äta med ro och lust hållt=s ai*id for at wara myckel sundt. Uti laeiUin 
dila teras lijertat: uti sutntna laetitia fortas lifskrafflema, och den tar ofta iif- 
wet af en. Wi ha exempel pa en. som satt så länge i Bastiljen i Frank- 
rike, att när han kom på ^i fot och till sina anhöriga, blef han död. 

:^pes, desiderlum och ardor göra att kroppen twinar bort, men göni 
librarne sleligare*. Om de, som sku dö. längta effter någon, så kunna 
de ligga hela S dagar; men så snart de få se den, de längtat efter, d»"- 
de straxt. Så plär del ock gå med gamla, som länge bygt på ett hu? 
och ändit-Iigen fått all i stånd och faniigt. ofta dö de straxt derpå. Sa 
länge en har hopp o ra att lefwa och ej ^\-ill dö, så länge dör han ej 
heller gerna. Eln sjuk oflicer, som warit i fångenskap, lefde knapt >> 
dagar eflfler hemkomsten. 

Tri<*itia och iwj^rur äro oiji^^sita emot Jaet ii ia. En bedröfwad är 
blek i ansicklet, ögonen äru bleka, han önskar sitta allena, pulsen blir 
mattare, magen blir u{ blåst med \vä«ler, han har stadiga suspiria, ra|»- 
ningar, blir forsoflfad i hufwudet, glömmer all hwad han hört, är oro- 
lig, ger ingen ackt på tal, tårarna falla ned for ögonen, hufwudet häo- 
ger, har liksom en gnagande mask uti sig, är orolig, sitter gerna uti 
dunkelt rum, trånar bort, blir dummare både till genie och minne, mis- 
ter all appelil; ja en långsam sorg är capable at bräcka hela kroppen. 
Fruntimmer, som dricka litet, äro mer underkastade melaneholie. Wi 
rade derföre dem med rätta al äta miid mat och dricka ett glas Aiin på. 
Då wi legat i solhettan om sommaren och transpirerat for mycket, bli 
wi melanchoUci; äfwen af immfy.Uca rrnujs; äfwen af for mycken glädje. 
De, som tänka länge ni ed spänd h jer na, bli hypochondriaci. Den, som 
länge bär ett hemligil agg inom sig, genererar ett gifft uti sin egen 
kropp, h\^araf uppkommer scirrhus och sedan krafftan. Syrach säger 
derlore: Sorg dräper många menniskjor. At weta hwad ängslan är, är s>Airt. 



' Sn.aland^urd = mera utliallijra. Se Rjetz <. Ht'}. 



Kollegieanteckningar. 237 

Man tror, den kommer icke från cerehrum utan ifrån cerebellum-, den 
infmner sig i dödskampen, då hjertat liksom stöter bloden ifrån sig til- 
baka. Uti variolis confluentibus kommer ängslan på barn. M oeror tor- 
kar ut kroppen mer än något annat. En, som bar mycket bry, är altid 
ängslig. Vid åldren förgår ungdomens glädje, ocb ängslan infinner sig i 
dess ställe. De unge undre, at gubben kan wara så alfwarsam; och 
gubben undrar, at de äro så glade. Ålderdomen beskrifwer Ovmius rätt 
artigt. Således utmärglas wi genom åren, genom en rubbad harmonie 
emellan ftuida och solida. Denna ojämna harmonien wisar sig nog; ty 
när en ^uk får ett gladt bodskap, rädnar han på kindbenen, men blek^ 
nar, då han får något sorgeligit. Ordsaken till sådana ändringar äro 
nerverna, som agera olika. In Urnor e går pulsen swagare, kroppen spän- 
nes, der blir liksom en frignsy pallor, blodet drifs intet ut i extremite- 
tema, hwaraf styrkan förgår, vox fattas, menstrua på fruntimmer sladna 
af. Alla excrementer stadna, förutan excretiones alvi, som den promo- 
verar snarare, ty det heter: omnes timidi sunt cacatores. General Helm- 
FELDT, hwar gång han fick se sin fiende, måste först exonerera alvum. 
Hundar, kaltor, som bU jagade, purgera. Fårens urin stadnar liksom 
hos menniskjan. Fruktan minskar all motus, all transpiration, som åter 
genom glädje promoveras, men ökar attractionen, hwaraf kommer, at man 
smittas lättare af sjukdom, då man är rädd. Man får ock af rädslan 
rysningar, näsblod etc. Berättar man en, som ligger i dödskampen, 
något bedröfweligit, som är på färde, faller han straxt i skakning. Offta 
har man ock blifwit frisk igenom fruktan, den som har podager, tand- 
wärk etc. kan bli frisk offta genom fruktan. När man är rädd, skall 
man ackta sig för at dricka kalt, elTter aUa väsa dra bloden inåt, at ej 
obstruction genereras. Wissa afTecter föra bloden mer åt wissa delar. 
Bedröfwelser och ängslan cureras bäst genom hugneliga berättelser, 
såsom att det är ändradt, hwaröfwer man är bedröfwad. En ungkarl, 
som hade en flicka kär men fått korgen, gick mycket ängslig Jiem. När 
han hade suttit en stund, blef han helt stel i kroppen, ögonen stodo 
öppna utan att blixa, han hwarken talade eller swarade, som wore han 
död. Då han suttit så i 24 timmar, kom en wän och sade: »din käre- 
sta har resolwerat att taga dig». Då sprang han straxt upp och blef 
wid godt humeur. Häraf se wi, att affekterna bidraga mycket till helsa 
och sjukdom. Barnet i moderlifwet ändras af moderns affekter. Om 
modem ser ett creatur, som slagtas, ligga och sparka i dödsångesten, 
står barnet i fara att få fallandesjuka. Educationen gör mycket till att 
styra affecterna, derfor böra barn ej tillåtas få göra allt hwad de wilja 
och wara enwisa. 



^38 Linné, Dieten. 

De, som ha starka nen^-er, stå emot afiektionen utan möda, men de 
som hafwa dem swaga gifwa sig hårt, när de få höra något bedröiligt. 
När man är ond, lider magen mast, och då är farligt äta och dricka. 
Ingen fara är med den, som låter ^tTeden hryta ut, men for den^ som 
nedertrycker wreden, är det ganska äfwentyrligt. De, som rodna när 
de bli onda, äro ej så farliga som de, som blåna eller blekna; de senare 
låta icke ^Tcden utbrista utan gömma den och passa på tillfälle hämnas. 
Och då lider kroppen otroligt, när man länge hyser wreden hos sig. 

Ingenting bryter magen mer än bedröwelse och ängslan. Sasctorrs 
säger, att när wi äro bedröfwade utan att weta orsaken, förhindras tran- 
spirationen, och wi hgga hela nätterna utan att få sömn i ögonen. Ett 
godt glas win förtar ängslan och uppfriskar hjärtat. Den, som oupphör- 
hgt hänger i boken, blir blek, mager och wurmaktig, men den, som ibland 
bryter af och tager sig ett litet glas, gör wäl mot sig själf och friskar 
upp sinnet. 

Glada affecter göra, att hjärtat slår helt fortare och hårdare än förr. 
När en förste i Tyskland en natt besökte sin frilla, sade hon: »Hur 
kommer det till, alt försten kommer twå gånger i natt?» Då förnam 
han, att någon annan besökt henne förut pä hans räkning, gick derfor 
ut till drabanterna och kände i barmen på dem; då han kom till den 
skyldige, klappade hjärtat på honom dubbelt hårdare än på de andra. 
För att känna igen honom klippte försten af honom ena moustacben. 
Men hans kamrater gjorde alla på samma sätt, så att försten blef be- 
swiken. Hopp och längtan göra oss magra och matta men dödar icke. 
En, som ligger sjuk och längtar efter någons ankomst, dör ej gerna, förr- 
än sedan han sett honom. Mången sjuk ligger om natten och längtar 
efter dagen, och ej förrän ljuset kommit, blir det bestäldt med honom. 
Jag har hört bönder säga: »Den sjuke dör icke, förrän han fått nattwar- 
den»; hwilket ock är sant, om han mycket längtar derefter. Den, som 
har någon dessin i sinnet eller under wärket, dör ej, förrän han fått sid 
längtan förnöjd och wärket färdigt. 

Alteration skadar ej gravidis, om de dricka warmt ofwanpå. Sub- 
jecterna äro olika, som erfara fruktan; om man skrämer ett barn, som 
ej är braf; kan det ofifla få en polyp i hjärtat och sätta lifwet till; andre 
kunna lugnt se på, om hela werlden ginge ofwer ända. Om en fogel 
slappes i kammaren och blir skrämd htet, dör han dagen der efifter, när 
han insläppts i buren. Skrämsel agerar mer på unga än på ganda, som 
äro wane der wid. Man har exempel på dem, som blifwit skrämde och 
grånat pä en natt. En håQunkare i kejsar Carl V** håf, som lägrat en 
håffröken och derföre blef dömd till döden, fick grå hår pä en natt; 



KollegieanteckniDgar. :239 

hwarigenom han undslapp straff. Af rädsla kan man få gulsot, gastritis 
etc. De, som äro hungrige, äro snart rörde af rädslan liksom barn. 
Kommer en hund nära etTter en katt, står denne stilla, liksom han ej 
kunde röra sig, dä han wäl sprun ge undan, om hunden woro långt effter. 
Ryttare i fålt, då de bli rädda, sitta som störar. Sådan är effectus timoris. 

Ira är den starkaste alTect, componerad ex dölore et audacia, då 
slår pulsen hastigare^ man blir starkare, spänner lungorna liksom ner- 
verna, blir gol i ansicktet, hwarfore de gamla trodde wreden komma 
ifrån gallan, får dyspnoea, blir stolt och modig, hjertat slår, man biter 
på